New Knife - Artisan Cutlery Revel

I have already stated that Artisan Cutlery is a company that can manage a good design from Ray Laconico. Previously, I have tested and reviewed a knife called Prado from Artisan's sister brand, CJRB.

This time, the knife is somewhat more luxurious in its design with a titanium handle. The model is called Revel, and I can already reveal that I am positively inclined.

Artisan Cutlery Revel

Revel is a fairly sturdy piece with a clip point blade that I think is nice, measuring a full 90 mm in length. The thickness of the blade is 3.2 mm, which is not excessive given the size of the blade.

The steel used is a powder steel that Artisan developed themselves and is designated AR-RPM9. My experiences with this steel have been good so far. It can be compared to variants such as VG10 or 14C28N.

What distinguishes this knife, apart from the appearance and the rather bold blade shape, is that the handle is made of titanium. This, of course, makes the knife lighter, which in turn affects the balance. In this case, for the better. Revel feels very nimble in the hand.

Another lasting impression is that it is very easy to both open and close. In other words, it has good "action" as it is usually called in modern terminology.

The lock type follows almost naturally from the handle material and is therefore a frame lock. An exemplary one. 

Revel is the result of a collaboration with Ray Laconico

The entire knife is 205 mm long, but thanks to its relatively thin and open back, it weighs in at a low 113 g. In this version, it should be added. If you don't like titanium or just want a smaller price tag, Revel is also available with an FRN handle with the same blade steel. There is also a choice of several colours.

Then there are both titanium and FRN variants with such luxurious steel as S90V or even in Magnacut, in a limited edition for those who want a more advanced steel composition.

With Revel, Artisan Cutlery has achieved another good collaboration with Laconico, and it will be exciting to see what follows in the future, even though they have several knives signed by him at this point. An in-depth presentation will follow in the upcoming review of this knife.

Artisan Cutlery

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Artisan Cutlery Revel

Jag har redan tidigare konstaterat att Artisan Cutlery är ett företag som kan förvalta en god design från Ray Laconico. Tidigare har jag nämligen testat och recenserat en kniv kallad för Prado från Artisans systermärke CJRB.

Den här gången är kniven något lyxigare i sitt utförande med handtag i titan. Modellen kallas för Revel och jag kan redan nu avlöja att jag är positivt inställd.

Artisan Cutlery Revel

Revel är en tämligen stadig pjäs med ett i mitt tycke snyggt clip point-blad som mäter hela 90 mm på längden. Tjockleken på bladet är 3,2 mm vilket inte är överdrivet givet bladets storlek för övrigt. 

Stålet som använts är ett pulverstål som Artisan tagit fram själva och beteckningen är AR-RPM9. Mina erfarenheter av det här stålet är hittills goda. Jag skulle lite slarvigt jämföra det med varianter som VG10 eller 14C28N. 

Det som utmärker den här kniven förutom utseendet och den rätt djärva bladformen är att handtaget är gjort i titan. Det gör förstås kniven lättare vilket i sin tur påverkar balansen. I det här fallet till det bättre. Revel känns mycket kvick i handen. 

Ett annat bestående intryck är att den är mycket lätt att båda öppna och stänga. Den har med andra ord god "action" som det brukar heta i modern svengelsk terminologi. 

Låstypen följer nästan naturligt av handtagsmaterialet och är därmed en frame lock. En exemplariskt utftförd sådan. 

Revel är resultatet av ett samarbete med Ray Laconico

Hela kniven är 205 mm lång men tack vare att den är tämligen tunn och öppen i ryggen väger den in på låga 113 g. I det här utförandet skall tilläggas. Gillar man inte titan eller bara önskar en mindre prislapp finns Revel även med FRN-handtag med samma bladstål. Där kan även väljas mellan flera färger. 

Sedan finns både titan- och FRN-varianterna med så lyxigt stål som S90V eller till och med i Magnacut i begränsad utgåva för den som vill ha en mer avancerat stålkomposition. 

Artisan Cutlery har med Revel fått till ytterligare ett gott samarbete med Laconico och det skall bli spännande att se vad som följer i framtiden även om de vid det här laget har ett flertal knivar signerade honom. En fördjupad presentation följer i kommande recension av den här kniven. 

Artisan Cutlery

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review Civivi Clingman

  - the knife that is almost there

Trends come and go in the knife world, just as they do everywhere else. One such trend, or movement, depending on how long the phenomenon lasts, is that YouTubers not only test knives but also design them. Without thinking too much, I can immediately think of four or five names that have done it that way.

One of the latter I have come across is behind this model from Civivi called Clingman. A question that immediately arises is whether the experience and knowledge that comes from having tested many knives shines through in the end result. Another, and perhaps more difficult to answer, is whether the end product differs from something that a more typical knife maker/designer would have made.

Civivi Clingman

The man who designed this specific knife is, in any case, called Taylor Martin and runs the YouTube channel  Best Damned EDC.

According to his own statement, the inspiration for the Clingman was taken from his upbringing, his father and grandfather. The fact that it became something that can partly be said to be a "modern traditional" is perhaps not so strange. The blade has a bit of a Bowie feel to it, even though the format is otherwise small.

The goal with the Clingman was to design what Martin considers the perfect knife for EDC - "Every Day Carry". It is a field that is quite broad and, of course, clearly influenced by what your everyday life looks like. But one thing they all have in common is that they should be easy to carry. A requirement that the Clingman definitely meets. Let's find out what it can do beyond that.

Incidentally, the knife is named after a mountain peak in the Appalachians.

Taylor Martin's interpretation of the perfect pocket knife. Here in the dim winter light

Short version: Civivi Clingman is an attempt to create the ultimate EDC knife, but it only partially succeeded

Blade

What makes me associate the term "modern traditionals" in connection with Clingman is definitely the blade shape. It is a pronounced clip point with a sabre grind. Or if you want a small Bowie knife blade, as I mentioned above. With that also comes a fairly pronounced false edge. This, in turn, gives a distinct aesthetic.

The finish is satin, and the marking is discreet as usual in the case of knives from Civivi. Completely unmarked on the presentation side and the BDE logo on the opposite side.

The blade is three inches or 76 mm long, 20 mm high and 3 millimetres thick. Relatively sturdy for a small blade, in other words.

The small blade has clear "Bowie" references

How do you get a small blade to cut well? Especially since the thickness in this context is actually quite substantial and a primary grind that is as low as 11 mm. The answer to the question is, of course, that you do it hollow grind like here. Then you quickly get the thickness behind the edge down to 0.4-0.5 mm. That, combined with an equally excellent edge that Civivi usually has, means that you have a real small scalpel in your pocket. A surgeon's blade that also has a formidable tip. Or maybe that wasn't a completely correct analogy, I realise now. The knife came really sharp, but the analogy with the aforementioned surgical tool is lame, as the knife is actually quite thick behind the edge.

It is then combined with a steel in the form of Nitro-V.

The steel is Nitro-V, with a hollow grind.

What is a bit special and almost makes the Clingman feel like a recurve/S-shaped edge is that the blade sits at a fairly steep angle downwards in relation to the handle. The advantage of such a solution is that it is easier to get power into the cut as the blade bites harder, after which the cut continues.

This is reinforced by the blade shape, which gives a clear belly and is therefore also good for longer, sweeping cuts. Think of a skinning blade in miniature.

The tip is given the blade shape, very good. It is not only sharp and penetrates well, but it is also found exactly where it should be. Or more simply put, in the knife's imagined centre line.

But I still have to admit that I'm not completely satisfied with the blade. A blade with such a low primary edge and relatively thick material means that it cuts, especially double-walled cardboard, heavier than similar flat-ground blades. This applies to all similar materials. The same can be said if you cut fruit and vegetables. Not impossible by any means, but not perfect either.

As usual, the blade geometry is a trade-off of properties, and the user must decide for themselves what is best. 

Handle

The construction of the handle is not much to talk about. It is well built, as always with knives from Civivi. A heavily lightened steel frame forms the basis. The knife is open at the back and is held together by two spacers and a bolt that acts as a lanyard attachment. Clingman is built according to the modern template 1A for simpler knives, as I usually say.

The handle's overall shape is one of the areas where I disagree with Taylor Marin

On the outside of the frame, you will find sides of either G10 or, as shown here, Micarta. The latter is also available in a couple of different colours. I chose brown because I think it gives the most traditional look. Especially since Micarta is a material that ages and gets a patina over time. The sides are completely flat and only slightly bevelled.

The length of the handle is 102 mm, but since the front part forms a smaller finger guard and the back end curves slightly, only 84 mm of grip surface remains. That's not much, and one of the features I don't fully appreciate about the knife. The thickness is 12 mm, which is quite a lot in relation to the height, which varies between 20 mm at most and 16 mm at least.

The handle is open at the back

Micarta is a material that doesn't provide much grip in itself, but here it's the shape of the handle that makes up for it. The handle is slightly curved, and the back follows the inside of the hand in a good way. But then we get to the part I don't agree with at all. Mr Martin must have very different hands compared to mine, because the Clingman is not my favourite to hold or work with.

The grips that work best with the Clingman are those intended for very light work, such as holding the knife in a pinch grip or in a loose sabre grip.

The thing is that, in addition to being quite "low", which doesn't fill the hand very well, the underside is shaped so that you have a bump in the middle. I don't know exactly what it's there for, although they are usually there to provide a better grip for the fingers, usually the index finger. But here the space in front of it is too big for just one finger, and the others don't have enough space if the knife is held that way. But it's also too small for two fingers. My middle finger then ends up directly on top of the bump, which just feels strange.  

When the hand is closed around the handle with the index finger behind the finger guard, my middle finger ends up right over the raised part of the handle and my little finger right over the back edge, which is not optimal.

This makes the Clingman not particularly comfortable to hold, except for very light tasks, as it is difficult to get a firm grip, as the handle is so small, not just in length but also in height. At the same time, the bump makes the hammer grip feel less good.

Overall, a handle that does not fit my hand very well despite the seemingly simple and straightforward shape.

Opening and Lock

When it comes to opening methods, the Clingman is very modern. It offers a thumb spring but also a discreet front flipper. Consequently, there are several ways to open the knife. Especially since you can flick it out with an index finger on the back of the blade, or open the knife with two hands, of course.

Clingman also boasts multiple opening methods

Sometimes it can be tricky to combine several different ways to open a knife, as they often require different resistance in the detent ball or the lock, depending on which one is used. Here it is a ball that, like the bearings found in the knife, is also made of ceramic. This ensures a long service life, and as a bonus, they cannot rust.

But Civivi is good at locks and openings, so in this case, both basic methods are equally effective.

The double-sided thumb studs are certainly small, but they are well placed and stick out just enough to be easy to access. In addition, they are out of the way when the knife is used, and are found close to the handle. There are horror examples where thumb studs are found halfway out on the blade. Here, it is clear that Taylor Martin knows what he is looking for in an EDC knife. 

The lock is a liner lock that performs its function excellently.

Accessing the lock itself is trickier, however. The resistance in the lock bar is not particularly strong, but poking your thumb into the blade notch is a necessity to get there.

Unlike many others, I have nothing against liner locks. It's lucky because that's what's found here. It's not terribly thick, given that the thickness of the frame is 1.5 mm. But it's very well made. The blade is held in place in a firm grip without movement in the open position, and it locks as it should. The plus point is also that it's relatively easy to disengage.

However, that only applies to moving the lock bar. Getting there is a bit more complicated as this is a small knife, which means that even the blade notch is small, and you have to poke the tip of your thumb in to access the lock. Not exactly easy with big fingers. The recess on the opposite side is actually a bit small. 

To Carry

I wrote at the beginning of this review that all good EDC knives have at least one thing in common. There can be different opinions about blade shapes, and the same applies to handle design and materials. But they have to be good to carry to qualify, and the Clingman does that.

A luxurious detail, given the price range, is that the Clingman comes with a milled titanium clip.

This is perhaps not surprising, as the weight is really low at 75 g. Then the dimensions are modest as mentioned. What was a disadvantage when it came to filling the hand now shows its strengths. Small volume, a low handle and soft outer shapes make the Clingman excellent to carry.

Given the nature of the clip, some of the handle is visible when the knife is carried.

Another positive aspect is that the clip is actually good. I write "actually" because one of the few concessions to the purely cosmetic is that the knife has been fitted with a titanium clip. A milled one at that.

It is small, discreet and fits the knife well. Even better is that it does not negatively affect the grip when working with the Clingman. The tension is good for this type, and the space underneath is, if not large, then adequate. The ramp also works as long as the fabric in the jacket or trouser pocket is not too thick. 

To Conclude

So what remains is an attempt to answer the questions posed in the introduction. Or at least as far as possible.

It is difficult to answer whether this model looks different compared to one that some other knife maker or designer has been behind. One thing can be said, however, that it is not as "confused", if the expression is allowed, as some knives can be these days. In the eagerness to constantly come out with new models, it sometimes happens that knives are pure desk designs. That is, they are never tested in reality or even particularly well thought out. They are made to look a specific way, and if they happen to have good properties, that is a plus, but not a requirement.

To answer the question, I would have needed to see more knives from Martin. Only then would it have been possible to see whether there is a general design language on his part. That detail is overlooked if one only starts from practical considerations with a stated goal. Knives then tend to become somewhat generic. In addition, a single model is not a very broad selection. Especially not if one wants to study whether there are common denominators. 

Clingman is good-looking, in a sort of old-fashioned way

However, it can be said that the average knife reviewer has probably handled more knives than most, including many knife makers, and in several respects, it is noticeable that this is a well-thought-out design and that it is designed by someone who has tested a lot and knows how he wants it.

This is evident in the fact that certain characteristics have been prioritised. One such is that the knife should be easy to carry. In that area, the Clingman undoubtedly gets the highest rating. Another area is that the knife should be flexible in terms of use. The blade shape provides both a point and a belly, and the relatively thick material provides stability while avoiding the disadvantages of a low sabre grind through a hollow-ground edge. The Clingman thus cuts well in most, if not all, cases. So far, the overall impression is good.

Then there are more examples, such as the placement of the thumb studs making them almost completely out of the way of what is being cut, that there is a substantial "sharpening coil", and the angle between the blade and the handle that increases the power of the cuts. The design of those details is also no coincidence.

But then there are things that I personally would have chosen to do differently. Firstly, I would have chosen to make the knife slightly larger. Not turn it into a large knife, but a "half" size larger. This applies especially to the handle. As it is now, it is too "low" for me to appreciate it. I prefer handles that do not lean towards the round/square direction when it comes to the width/height ratio. Think of Laguiolle knives as real sinners in this regard. That type of knife always gives me the feeling that they want to roll in my hand.

What bothers me the most is the knob in the middle of the handle. It doesn't suit everyone and should, in my opinion, have been made smaller to accommodate only one finger or removed altogether. If it were to be done afterwards, it would make the handle even thinner.

But everything is chosen based on personal preferences, which makes the knife unique in that respect and therefore may not suit everyone.

Then, in general, I think that knife manufacturers should stop being so anxious and try to satisfy every single knife aficionado. It's actually enough to have one way to open the knife. In this case, the thumb studs, although the front flipper is not in the way in any way, are just redundant.

Civivi Clingman is a good pocket knife for lighter tasks, with the emphasis on "pocket". 

Not many concessions to style have been made on the Civivi Clingman, apart from the luxurious detail of a titanium clip and possibly the combination of a stylish blade with distinctive lines, combined with, above all, Micarta in the handle. But that was actually what I fell for from the start. The Clingman looks like a small Bowie knife or perhaps a small reinterpretation of a Buck 112 or similar folding knife. At the same time, modern materials and manufacturing methods make it superior to them in most respects.

If you appreciate that aesthetic and want an ultra-light, modern EDC knife for lighter tasks, then this is something for you. But you should be aware that it is smaller than you might be led to believe and that the handle is a bit special.

The price is currently around 780 SEK in Europe.

Civivi Knives

Specifications:

Length Overall: 178 mm

Length Folded: 102 mm

Weight: 76 g (weighed by me, stated 75g)

Blade Length: 76 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: Nitro-V

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produced by: Civivi, made in China

/ J - almost satisfied

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Al Mar SERE Operator

- or there is a difference between Operator and Operator

Friends of order with a good memory probably feel that their fingers are itching and would like to point out that I have already presented a knife called the Al Mar SERE Operator 40. That is certainly completely correct, but look, it is not the same knife. The names are similar, and so is the knife, as they are based on the same basic model.

This particular numbered version came in a very special box

Just as the specifications differ slightly, so does the name. The correct name for this model is the Al Mar SERE Operator, or more accurately, the 4" Al Mar SERE Operator Knife. The latter is more of a  designation, I guess.

In addition to the knife, the box contained some other goodies.

There are a number of points on which these knives differ. In fact, there are so many that it is basically a different knife with similar characteristics. I therefore intend to present a comparison between them at a later date.

Simply put, it can be said that in addition to both knives having G10 in the grip, the materials are different, while all the dimensions have been changed. Overall, this knife is lighter and even more agile to handle than its predecessor. It can then be added that both models are slightly smaller than the original, which had a five-inch blade, which essentially makes them a "mini SERE".

Specifically, it means a knife that is quite modest in size with a blade length that the name suggests, four inches or just over ten centimetres. This gives a total length of 222 mm (8.75"). The blade has a material thickness of 3.3 mm (0.13"). The handle is also thin, smooth and lightweight, which gives the knife itself a weight of as low as 126g (4.5 oz).

The handle material is G10, which has a thin red line closest to the tang as decoration. Very stylish and alludes to Al Mars' black-red theme. 

The blade shape is Al Mar's classic "Talon" or, as most would identify it ", a quintessential spear-point". The steel used is the proven 154CM, which has been given a dark grey tumbled finish.

The knife is complemented by a Kydex sheath. It is noticeable that there is quality in it as well as it has just the right resistance to keep the knife in a firm grip while being easy to draw. In addition, the knife is completely silent when it is in the sheath. No rattle here!

The sheath has a swivel clip in spring steel that fits most belts. For the extra knowledgeable, this construction may reveal who manufactures this knife for Al Mar.

SERE Operator comes with a Kydex sheath equipped with TOPS's custom metal clip

I don't usually comment on how knives are packaged or how the boxes look, but in this case, it's something completely special! This particular copy happens to be a numbered edition (no. 10/500) and a press release variant and therefore comes in this very special box.

More specifically, it's an ammunition box where dimensions and specifications are written on the outside in the same way as if the contents were cartridges.

For once, the packaging doesn't feel exaggerated, as this knife really sparks. One of the things behind it is that, unlike the previous model, it is not made in China.

AL Mar SERE Operator made by TOPS Knives

Al Mar SERE Operator is instead made in the USA, more specifically in Idaho. That's where TOPS Knives is located, and they are the ones who are responsible for the manufacturing expertise in this case. For those who know their knives for outdoor use, military, police and other similar professional groups, there is hardly any need for an introduction. It can only be stated that they are of the absolute highest possible quality.

The same impression is immediately given by the SERE Operator. Especially since the restrained format paired with excellent balance gives a knife that literally radiates competence. This is underlined, as I said, by a build quality including the case that is of an exceptionally high level.

Therefore, it will be a true joy to carry, use and review this knife. SERE Operator invites to be carried and screams to be used.

Al Mar Knives

/ J - excited

Emptiness

I am currently suffering from severe withdrawal. One that is particularly difficult to overcome, as there are few cures. I suffer from nonthrowiensis. A condition that arises as a result of a shocking absence of knife throwing.

Summertime, throwing times

At this point, I had hoped that spring would start to show small signs of coming. That was the case last year and the year before that, for example. This year it is different. The snow is, although not thick, at least present, and the temperatures the last few nights have been between -15 and -20 degrees. During the day, a little warmer, but instead the temperatures have been accompanied by a steady and icy wind of between five and ten meters per second with gusts above it. It has been like that for several weeks now. The only advantage of that is that the sun came along with it. It is brighter that way anyway.

    The state of affairs feels a bit sad. February 2026

Now, it doesn't help my throwing in the slightest. The snow covers the training arena, the targets are frozen lumps of ice, and the knives are too cold to hold. Sure, it's possible to throw the occasional throw. You can always do that on some dead stump in the forest. But the circumstances don't allow for training. That means repeating things you're not so good at or details you want to improve.

Training at the end of last season

What makes it all the more frustrating is that I can't avoid taking note of all the friends, competitors or whatever you want to call other throwers who train either indoors or in a warmer climate than here.

They are all thrower friends, but the word "competitor" comes up unbidden as several of them intend to compete in the same U.K.A.T World Championships as I next summer. As the event takes place in northern Italy, more specifically in Carpi, the weather shouldn't be an obstacle. Although who knows in these times. Maybe there will be torrential rain and flooding.

In any case, I can't help but see the progress they are making. Fun for them, but slightly anxiety-provoking for me.

Swedish Championship targets from 2025, hopefully, there will be more Championships for me

The main goal for 2026

In addition to that, I am passionate about getting the newly started but so far dormant section in VAIS called Växjö Sportkastning started. The actual training activities are, of course, weather-dependent, but there are a lot of other things to do along the way. Now we need to procure target material and timber for a couple of sturdy target stands. Maybe even one for distance throwing and possibly for silhouette throwing. We'll see what happens.

/ J - the thrower

Ny kniv - Al Mar SERE Operator

 - eller det är skillnad på Operator och Operator

Vän av ordning med gott minne känner nog att det kliar i fingrarna och vill gärna påpeka att jag redan presenterat en kniv vid namn Al Mar SERE Operator 40. Det är förvisso helt korrekt men se, det är inte samma kniv. Namnet är snarlikt liksom kniven då de baseras på samma grundmodell. 

Just det här numrerade exemplaret kom i en mycket speciell låda

Precis som specifikationerna skiljer sig något så gör även namnet det. Det korrekta namnet på den här modellen är Al Mar SERE Operator eller ännu mer exakt 4" Al Mar SERE Operator Knife. Det sistnämnda är dock mer av en beteckning. 

I lådan fanns utöver kniven en del andra godsaker

Det finns ett antal punkter på vilka de  här knivarna skiljer sig åt. Det är faktiskt så många att det i princip är en annan kniv med liknande egenskaper. Jag ämnar därför presentera en jämförelse dem emellan vid ett senare tillfälle. 

Enkelt uttryckt kan det sägas att förutom att båda knivarna har G10 i greppet så skiljer sig materialen åt samtidigt som alla mått är ändrade. Sammantaget är den här kniven lättare och ännu smidigare att hantera än sin föregångare. Sedan kan tilläggas att båda modellerna är något mindre än originalet som hade ett femtumsblad vilket egentligen gör dem till en "mini SERE". 

Konkret innebär det en kniv som är tämligen modest i storlek med en bladlängd som namnet skvallrar om på fyra tum eller strax över tio centimeter. Det ger en totallängd av 222 mm (8,75"). Bladet har en godstjocklek på 3,3 mm (0,13"). Handtaget är därtill tunt och smidigt samt lättat vilket ger en så låg vikt på själva kniven som 126g (4,5 oz). 

Handtagsmaterialet är G10 som har fått en tunn röd linje närmast tången som dekoration. Mycket snyggt och anspelar på Al Mars svart-röda tema. 

Bladformen är Al Mars klassiska "Talon" eller som de flesta skulle identifera den "en kvintessentiell spear-point". Stålet som använts är det beprövade 154CM som fått en mörkt grå tumlad finish. 

Kniven kompletteras med ett fodral i Kydex. Det märks att det är kvalitet även i det då det har precis rätt motstånd för att hålla kniven i ett bestämt grepp samtidigt som den är lätt att dra. Därtill är kniven helt tyst när den är i fodralet. Inget skrammel här inte!

Fodralet har ett vridbart clip i fjäderstål som passar de flesta bälten inklusive stridsselar om så tarvas. För den extra kunnige så kanske den konstruktionen avslöjar vem som tillverkar den här kniven åt Al Mar.

SERE Operator kommer med ett fodral i Kydex utrustat med TOPS sedvanliga metallclip

Sedan brukar jag inte kommentera hur knivar är förpackade eller hur lådorna ser ut men i det här fallet är det något helt extra! Just det här exemplaret råkar vara en numrerad utgåva (nr 10/500) samt en press-realease-variant och kommer därför i den här mycket speciella lådan. 

Närmare bestämt är det en ammunitionslåda där mått och specifikationer skrivits på utsidan på samma vis som den innehållet patroner. 

För en gång skull känns inte förpackningen överdriven då det verkligen slår gnistor om den här kniven. En av de saker som ligger bakom det är att den till skillnad från den tidigare modellen inte är tillverkad i Kina. 

AL Mar SERE Operator tillverkad av TOPS Knives

Al Mar SERE Operator är istället tillverkad i USA, närmare bestämt i Idaho. Där hittas nämligen TOPS Knives och det är de som står för tillverkningskompetensen i det här fallet. För de som kan sina knivar för friluftsbruk, militär och polis och andra liknande yrkesgrupper så behövs knappt någon introduktion. Det går bara konstatera att de håller absolut högsta möjliga kvalitet. 

Samma intryck får man direkt av SERE Operator. Särskilt som det återhållsamma formatet parat med utmärkt balans ger en kniv som formligen utstrålar kompetens. Det understryks som sagt av en byggkvalitet inklusive fodralet som håller exeptionellt hög nivå. 

Därför skall det bli en sann fröjd att bära, bruka och recensera den här kniven. SERE Operator inbjuder till att bäras och skriker efter att få bli använd. 

Al Mar Knives

/ J - exalterad

En tomhet

För tillfället lider jag av kraftig abstinens. En som därtill är särskilt svår att komma till tals med då få botemedel finns. Jag lider av nonkastiensis. Ett tillstånd som uppstår till följd av en den chockerande frånvaron av knivkastning. 

Sommartider, kasttider

Vid det här laget hade undertecknad hoppats på att våren skulle börja visa små tecken på att vara i antågande. Så förhåll det sig exempelvis förra året och året innan dess. I år är det på ett annat vis. Snön är, om än inte tjock, så i all fall närvarande och temperaturerna de senaste nätterna har legat mellan -15 och -20 grader. På dagen lite varmare men istället har temperaturerna ackompanjerats av en stadig och iskall vind på mellan fem och tio sekundmeter med byar över det. Så har det varit i flera veckor nu. Den enda fördelen med det är att solen följde med på köpet. Så ljusare är det i alla fall. 

Sakernas tillstånd känns lite sorgliga. Februari 2026

Nu hjälper det inte mitt kastande det minsta. Snön täcker träningsarenan, tavlorna är djupfrysta isklumpar och knivarna för kalla att hålla i. Visst går det att kasta något enstaka kast. Det kan man alltid göra på någon död stubbe i skogen. Men träning tillåter inte omständigheterna. Det vill säga att stå och nöta saker man inte är så bra på eller detaljer som man vill förbättra. 

Träning i sluteta av förra säsongen

Något som gör det hela än mer frustrerande är att jag inte kan undvika att ta del av alla vänner, konkurrenter eller vad man nu vill kalla andra kastare som tränar antingen inomhus eller i ett klimat varmare än här. 

Kastarvänner är de allihop men ordet "konkurrent" dyker osökt upp då flera av dem ämnar ställa upp i samma U.K.A.T-VM som jag själv kommande sommar. Då evenemanget äger rum i norra Italien, närmare bestämt Carpi så lär inte vädret utgöra några hinder. Fast fan vet i dessa tider. Måhända blir det skyfall och översvämningar. 

I vilket fall som helst så kan jag inte undgå att se de framsteg de gör. Roligt för dem men lätt ångestframkallande för mig. 

SM-tavlor  från 2025, förhoppningsvis blir det fler SM för mig

Det främsta målet för 2026

Utöver det så brinner jag för att få igång den nystartade men än så länge slumrande sektionen i VAIS betitlad Växjö Sportkastning. Själva träningsverksamheten är förstås väderberoende men det finns en del annat att göra på vägen. Nu skall det införskaffas tavelmaterial samt timmer till ett par stadiga tavelställningar. Kanske till och med någon för distanskastning och eventuellt för siluettkastning. Vi får se vad det blir. 

/ J - kastaren

New Knife - CJRB Sasaya

The other day, a knife was presented on the theme of the Shilin Cutter. Now it's time for another one. This one comes from a different manufacturer and is a bit slimmer and larger. Let me introduce Sasaya from CJRB.

CJRB Sasaya

Sasaya is a typical modern knife with a blade running on ball bearings and a Button lock. A lock design that is currently very popular can be noted. It can also be used to open the knife, but otherwise, there is a blade hole that facilitates that detail. It works excellently. In addition, the knife has exceptionally soft action.

As I said, this knife is a little larger than the previous knife I presented in the same style, and that means in numbers, a blade that is closer to nine centimetres, more precisely 89 mm long. The thickness of the blade is only 2.5 mm, and the leaf-shaped blade typical of the style is fully flat-ground. Talk about a blade that is intended to cut well. A super slicer!

The steel used is CJRB/Artisan Cutlery's own AR-RPM9. Without being a metallurgist, I can say that it is on par with 14C28N or VG10 in terms of properties. Rust-resistant, easy to sharpen and keeps its sharpness for a long time. Not the most exclusive steel on the market, but really good for the price range.

The entire knife is 209 mm long and measures 120 mm when folded. This, together with the simply shaped handle, provides excellent space regardless of hand size. Especially since the knife lacks finger protection or a flipper tab, details that often steal a lot of space.

Despite the knife's size, it weighs in at a fairly low 109 g. Much of this can be attributed to the slim format.

Sasaya, an interpretation of a Shilin Cutter

Sasaya is available in different designs, where I chose wood for the handle because I think it feels the most classic. Otherwise, the knife can be obtained with G10 handles or titanium for those who like metal. The latter is a more exclusive edition that also has a finer titanium clip and S35VN steel in the blade.

In my case, there was not much hesitation. The type of knife itself attracted me several years ago. I appreciate the deceptively simple lines and the symmetry that arises between handle and blade. If you add to that CJRB's manufacturing quality and the fact that they have invested in making a knife that cuts really well, the choice is easy: buy it!

But despite the quick opinion, I intend to review Sasaya in a while. First impressions are one thing, and lasting insights are another. But sometimes they are the same. 

CJRB Knives

/ J - looking east

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Civivi Clingman

 

-  kniven som nästan nådde ända fram

Trender kommer och går i knivvärlden liksom överallt annars. En sådan trend eller kanske snarare rörelse bereonde på hur länge fenomenet varar är att Youtubers inte bara testar knivar utan även designar dem. Utan att tänka efter alltför mycket kan jag direkt komma på fyra, fem namn som gjort på det viset.  

Ett av de senare jag stött på står bakom den här modellen från Civivi kallad Clingman. En fråga som genast infinner sig är om de erfarenheter och kunskaper som kommer av att ha testat många knivar lyser igenom i slutresultatet. En annan och kanske svårare att svara på är om slutprodukten skiljer sig från något som en mer typisk knivmakare/designer skulle ha gjort. 

Civivi Clingman

Mannen som designat den här specifika kniven heter i vilket fall som helst Taylor Martin och driver YouTube-kanalen Best Damned EDC. 

Enligt egen utsago så är inspirationen till Clingman hämtad från uppväxten, hans far och farfar. Att det blev något som delvis kan sägas vara en "modern traditional" kanske därmed inte är så konstigt. Bladet har lite av en Bowie-känsla över sig även om formatet i övrigt är smått. 

Målet med Clingman var att utforma den enligt Martin perfekta kniven för EDC - "Every Day Carry". Det är ett område som är tämligen brett och förstås klart påverkat av hur just din vardag ser ut. Men en sak har de alla gemensamt och det är att de bör vara lätta att bära. Ett krav Clingman definitivt uppfyller. Låt oss ta reda på vad den kan göra utöver det. 

Kniven är för övrigt döpt efter en bergstopp i Appalacherna. 

Taylor Martins tolkning av den perfekta fick-kniven. Här i glåmigt vinterljus

Kortversion: Civivi Clingman, ett försök att skapa den ultimata EDC-kniven men som endast delvis nådde fram

Blad

Det som får mig att associera med begreppet "modern traditionals" i samband med Clingman är definitivt bladformen. Det är en uttalad clip point med en sabelslipning. Eller om man så vill ett litet Bowieknivsblad som jag nämnde ovan. Med det följer även en tämligen uttalad falskegg. Det i sin tur ger en distinkt estetik. 

Finishen är en satin och märknigen är diskret som vanligt i fallet med knivar från Civivi. Helt omärkt på presentationssidan och BDE-loggan på motstående sida. 

Bladet är tre tum eller 76 mm långt, 20 mm högt samt 3 millimeter tjockt. Relativt stadigt för ett litet blad med andra ord. 

Det lilla bladet har klara drag av "Bowie" över sig

Hur får man ett litet blad att skära bra? Särskilt som tjockleken i sammanhanget faktiskt är rätt tilltagen och en slipfas som är så pass låg som 11 mm. Svaret på frågan är förstås att man som här gör det skålslipat. Då får man snabbt ned tjockleken bakom eggen till 0,4-0,5mm. Det kombinerat med en lika förträfflig egg som Civivi brukar ha gör att man har en riktig liten skalpell i fickan. Ett kirurgblad som dessutom besitter en formidabel spets. Eller det var kanske inte en helt korrekt liknelse inser jag nu. Kniven kom riktigt vass men liknelsen med nämnda kirurgverktyg haltar då kniven faktiskt är rätt kraftig bakom eggen. 

Det är sedan kombinerat med ett stål i form av Nitro-V.

Stålet är Nitro-V och slipningen en skålslipning

Det som är lite speciellt och nästan gör att Clingman känns som en recurve/S-formad egg är att bladet sitter i rätt kraftig vinkel nedåt i relation tillhandtaget. Fördelen med en sådan lösning är att det är lättare att få kraft i snitt då bladet biter hårdare varefter snittet fortlöper. 

Detta förstärks av bladformen som ger en tydlig buk och därmed är bra även för längre, svepande skär. Tänk ett flåblad i miniatyr. 

Spetsen är givet bladformen mycket bra. Den är inte bara vass och penetrerar väl utan den återfinns exakt där den skall. Eller enklare uttryckt i knives tänkta centrumlinje. 

Men helt nöjd med bladet är jag ändå inte måste tillstås. Ett blad med så låg slipfas samt relativt grovt gods gör att den snitt i framförallt dubbelväggig kartong blir tyngre än liknande flatslipade blad. Det gäller förstås alla liknandematerial. Detsamma kan sägas om man skär i frukt och grönsaker. Inte alls ömöjligt  på något vis men heller inte perfekt. 

Som vanligt blir bladgeometrin en avvägning av egenskaper och användaren måste själv bestämma sig för vad som är bäst. 

Handtag

Handtagets uppbyggnad är inte mycket att orda om. Det är välbyggt som alltid med knivar från Civivi. En kraftigt lättad stålram utgör grunden. Kniven är öppen i ryggen och hålls ihop via två distanser samt en bult som agerar fånglinefäste. Clingman är byggd efter modern mall 1A för enklare knivar som jag brukar säga. 

Handtaget övergripande form är en av de områden där jag inte är överens med Taylor Marin

Utanpå på ramen hittas sidor av endera G10 eller som här Micarta. Det senare kan även fås i ett par olika färger. Jag valde brunt för att det i mitt tycke ger det mest traditionella utseendet. Särskilt som Micarta är ett material som åldras och med tiden får patina. Sidorna är helt flata och endast lätt fasade. 

Längden på handtaget är 102 mm men då främre delen utgör ett mindre fingerskydd och bakänden kröker sig något återstår bara 84 mm greppbar yta. Det är inte mycket och en av de egenskaper jag inte fullt uppskattar med kniven. Tjockleken är 12 mm vilket däremot är tämligen tilltaget ställt i relation till höjden som varierar mellan 20 mm som mest och 16 mm som minst.

Handtaget är öppet i ryggen

Själva Micartan är ett material som inte ger särskilt mycket fäste i sig utan här är det handtagsformen som står för den biten. Handtaget är lätt krökt och ryggsidan följer insidan på handen på ett bra sätt. Men sen kommer vi till den del jag inte alls kommer överens med. Jag och herr Martin måste ha väldigt olika händer för Clingman är inte min favorit att vare sig hålla i eller arbeta med. 

De grepp som fungerar bäst med Clingman är de som är avsedda för mycket lätta arbeten som att hålla kniven i nypan eller i lätt sabelgrepp

Det är nämligen så att förutom att vara rätt "lågt" vilket inte fyller handen särskilt väl så är undersidan formad så att du har en knöl på mitten. Exakt vad den har där att göra vet jag inte även om de vanligen finns för att ge bättre fäste för fingrarna, oftast pekfingret. Men här är utrymmet framför densamma för stort för endast ett finger, därtill har de andra inte heller tillräckligt med plats om kniven hålls på det viset. Men det är också för litet för två fingrar. Mitt långfinger hamnar då direkt ovanpå puckeln vilket bara känns märkligt.  

När handen sluts om handtaget med pekfingret bakom fingerskyddet hamnar mitt långfinger mitt över den förhöjda delen av handtaget och lillfingret rakt över bakkanten vilket inte är optimalt

Därmed är inte Clingman särskilt bekväm att hålla förutom för mycket lätta uppgifter eftersom det är svårt att få ett stadigt grepp i och med att handtaget är så litet, tänk inte bara längd utan även höjd. Samtidigt som knölen gör att hammargrepp känns mindre bra. 

Sammantaget ett handtag som inte passar min hand särskilt bra trots till synes enkel och rättfram form.

Öppning och lås

Gällande öppningsmetoder är Clingman synnerligen modern. Här bjuds på tumknoppar men även en diskret front flipper. Följaktligen finns flera sätt att fälla ut bladet på. Särskilt som du kan snärta ut det med ett pekfinger på baksidan av bladet alternativt öppna kniven med två händer förstås. 

Även Clingman ståtar med multipla öppningsmetoder

Understundom kan det vara knepigt att kombinera flera olika sätt att öppna en kniv på då de ofta kräver olika motstånd i detent-kulan alternativt låset beroende på vilket som används. Här är det en kula som dessutom liksom lagren som hittas i kniven är av keramik. Det borgar för lång livslängd och som bonus kan de inte rosta. 

Men Civivi kan det här med både lås och öppningar så i det här fallet är båda grundmetoderna lika effektiva. 

De dubbelsidiga tumknopparna är förvisso små men de sitter väl placerade och sticker ut lagom mycket för att de skall vara lätta att komma åt. Därtill är de ur vägen när kniven används, läs återfinns nära handtaget. Skräckexmpel finns där tumknoppar hittas halvvägs ut på bladet. Här märks det att Taylor Martin vet vad han eftersöker i en EDC-kniv. 

Låset är ett liner lock som sköter sin funktion på ett utmärkt vis

Åtkomsten till själva låset är däremot knepigare. Nu är inte motståndet i låsarmen särskilt stort men att pilla in tummen i bladskåran är en nödvändighet för att nå dit

Till skillnad från många andra har jag inget emot liner locks. Det är tur det för det är vad som hittas i det här fallet. Den är inte enormt grov givet att tjockleken på ramen är 1,5 mm. Men den är mycket välgjord. Bladet hålls på plats i ett fast grepp utan rörelse i öppet läge och det låser som det skall. På pluskontot hamnar även att det är relativt lätt att släppa. 

Det gäller dock endast själva rörelsen. Att komma dit är något krångligare då det här är en liten kniv vilket innebär att även bladskåran är det och det i den du måste pilla in spetsen av tummen för att komma åt låsarmen. Inte helt lätt med stora fingrar. Urtaget på motstående sidan är nämligen snålt tilltaget. 

Att bära

Jag skrev i början av den här recensionen att alla bra EDC-knivar har åtminstone ett gemensant. Olika uppfattningar om bladformer kan finnas och detsamma gäller handtagets utformning samt material. Men bra att bära skall de vara för att kvalificera sig och det gör Clingman. 

En lyxig detalj givet prisklassen är att Clingman kommer med ett fräst titanclip

Det kanske inte är så konstigt då vikten är riktigt låg med sina 75 g. Sedan är måtten blygsamma som sagt. Det som var en nackdel när det gäller att fylla handen visar nu sina styrkor. Liten volym, ett lågt handtag samt mjuka yttre former gör att Clingman är förträfflig att bära. 

Givet clipets karaktär syns lite av handtaget när kniven bärs

Inte blir det sämre av att clipet faktiskt är bra. "Faktiskt" skriver jag då en av få eftergifter för det rent kosmetiska är att kniven försetts med ett clip i titan. Ett fräst sådant dessutom. 

Det är litet, disrket och passar kniven väl. Ännu bättre är att det inte inverkar negativt på greppet när man arbetar med Clingman. Spänsten är god för att vara av den här typen och utrymmet under är, om inte tilltaget så adekvat. Även rampen fungerar så länge tyget i jackan eller byxfickan inte är för tjockt. 

Sammanfattningsvis

Så återstår då ett försök att svara på frågorna som ställdes i inledningen. Eller i alla fall i den mån det går.

Det är nämligen svårt att svara på om den här modellen sett annorlunda ut jämfört med om någon annan knivmakare eller designer skulle ha stått bakom. En sak kan dock sägas att den är inte lika "förvirrad", om uttrycket tillåts, som vissa knivar kan vara nuförtiden. I ivern att ständigt komma ut med nya modeller händer det ibland att knivar är rena skrivbordskonstruktioner. Det vill säga, de är aldrig testade i verkligheten eller ens särskilt genomtänkta. De är gjorda för att se ut på ett specifikt vis och om de råkar få bra egenskaper är det ett plus men inte ett krav. 

För att svara på frågan hade jag behövt se fler knivar från Martin. Först då hade det gått att se om det finns ett generellt formspråk från hans sida. Den detaljen hamnar i skymundan om man bara utgår från praktiska hänsynstaganden med ett uttalat mål. Knivar tenderar då att bli något generiska. Därtill är en modell inte något vidare brett urval. Särskilt inte om man vill studera om det finns gemensamman nämnare. 

Clingman är snygg på ett slags gammaldags sätt

Det kan dock sägas att den genomsnittlige knivrecensten troligen har hanterat fler knivar än de flesta inklusive många knivmakare och på flera punkter märks att det här är en genomtänkt konstruktion och att den är designad av någon som testat mycket och vet hur han vill ha det. 

Det framgår genom att vissa egenskaper har prioriterats. En sådan är att kniven skall vara enkel att  bära. På det området får Clingman utan tvekan högsta betyg. Ett annat område är att kniven skall vara flexibel sett till användningsområde. Bladformen ger både spets och buk och det förhållandevis grova godset ger stabilitet samtidigt som man kan komma undan nackdelarna med en låg sabelslipning genom en skålslipad egg. Clingman skär därmed bra idet mesta om än inte allt. Så långt är betyget gott. 

Sedan finns fler exempel som att placeringen av tumknopparna gör att de nästan är helt ur vägen för det som skärs, att det finns ett rejält "sharpening choil" och vinkeln mellan blad och handtag som ökar kraften i snitten. Utformningen av de detaljerna är inte heller något slump. 

Men sedan finns saker som jag personligen hade valt att göra annorlunda. För det första hade jag valt att göra kniven något större. Inte förvandla den till en stor kniv men en "halv" storlek större. Framförallt gäller det handtaget. Som det är nu är det för "lågt" för att jag skall uppskatta det. Jag föredrar handtag som inte drar åt det runda/kvadratiska hållet när det kommer till relation bredd/höjd. Tänk Laguiolle-knivar som riktiga syndare därvidlag. Den typen av knivar ger mig alltid en känsla av att de vill rulla i handen.  

Det som stör mig mest är ändå knölen på mitten av handtaget. Den passar inte alla och borde, i mitt tycke, ha gjorts mindre för att härbergera ett finger eller avlägsnats helt. Om det skulle göras i efterhand skulle det dock göra handtaget ännu tunnare. 

Men allt är valt utifrån personliga preferenser vilket gör kniven unik på det planet och därmed kanske inte passar alla. 

Sedan kan jag rent generellt tycka att knivtillverkare ska sluta vara så ängsliga och försöka tillfredsställa varenda knivafficionado. Det räcker faktiskt med ett sätt att öppna kniven på. I det här fallet tumknopparna även om frontflippern inte hellerr är ivägen på något vis, bara redundant. 

Civivi Clingman är en bra fickknivför lättare uppgifter, med betoning på "fick". 

Så mycket eftergifter till flärd har inte gjorts på Civivi Clingman förutom den lyxiga detaljen med ett titanclip samt möjligen kombinationen av ett snyggt blad med distinka linjer kombinerat med framförallt Micartan i handtaget. Men det var faktiskt det jag föll för från början. Clingman ser ut som en liten Bowiekniv eller kanske en mindre nytolkning av en Buck 112 eller liknande fällkniv. Det samtidigt som moderna material och tillverkningssätt gör den överlägsen dem i de flesta avseenden. 

Uppskattar du den estetiken och vill ha en ultralätt, modern EDC-kniv för lättare uppgifter så är det här något för dig. Men du skall vara medveten om att den är mindre än man kan förledas att tro och att handtaget är lite speciellt. 

Priset ligger i skrivande stund på ca 780 SEK i Europa. 

Civivi Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 76 g (vägd av mig, uppgiven vikt 75g)

Bladlängd: 76 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Nitro-V

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - nästannöjd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre