Ny kniv - Al Mar SERE Operator

 - eller det är skillnad på Operator och Operator

Vän av ordning med gott minne känner nog att det kliar i fingrarna och vill gärna påpeka att jag redan presenterat en kniv vid namn Al Mar SERE Operator 40. Det är förvisso helt korrekt men se, det är inte samma kniv. Namnet är snarlikt liksom kniven då de baseras på samma grundmodell. 

Just det här numrerade exemplaret kom i en mycket speciell låda

Precis som specifikationerna skiljer sig något så gör även namnet det. Det korrekta namnet på den här modellen är Al Mar SERE Operator eller ännu mer exakt 4" Al Mar SERE Operator Knife. Det sistnämnda är dock mer av en beteckning. 

I lådan fanns utöver kniven en del andra godsaker

Det finns ett antal punkter på vilka de  här knivarna skiljer sig åt. Det är faktiskt så många att det i princip är en annan kniv med liknande egenskaper. Jag ämnar därför presentera en jämförelse dem emellan vid ett senare tillfälle. 

Enkelt uttryckt kan det sägas att förutom att båda knivarna har G10 i greppet så skiljer sig materialen åt samtidigt som alla mått är ändrade. Sammantaget är den här kniven lättare och ännu smidigare att hantera än sin föregångare. Sedan kan tilläggas att båda modellerna är något mindre än originalet som hade ett femtumsblad vilket egentligen gör dem till en "mini SERE". 

Konkret innebär det en kniv som är tämligen modest i storlek med en bladlängd som namnet skvallrar om på fyra tum eller strax över tio centimeter. Det ger en totallängd av 222 mm (8,75"). Bladet har en godstjocklek på 3,3 mm (0,13"). Handtaget är därtill tunt och smidigt samt lättat vilket ger en så låg vikt på själva kniven som 126g (4,5 oz). 

Handtagsmaterialet är G10 som har fått en tunn röd linje närmast tången som dekoration. Mycket snyggt och anspelar på Al Mars svart-röda tema. 

Bladformen är Al Mars klassiska "Talon" eller som de flesta skulle identifera den "en kvintessentiell spear-point". Stålet som använts är det beprövade 154CM som fått en mörkt grå tumlad finish. 

Kniven kompletteras med ett fodral i Kydex. Det märks att det är kvalitet även i det då det har precis rätt motstånd för att hålla kniven i ett bestämt grepp samtidigt som den är lätt att dra. Därtill är kniven helt tyst när den är i fodralet. Inget skrammel här inte!

Fodralet har ett vridbart clip i fjäderstål som passar de flesta bälten inklusive stridsselar om så tarvas. För den extra kunnige så kanske den konstruktionen avslöjar vem som tillverkar den här kniven åt Al Mar.

SERE Operator kommer med ett fodral i Kydex utrustat med TOPS sedvanliga metallclip

Sedan brukar jag inte kommentera hur knivar är förpackade eller hur lådorna ser ut men i det här fallet är det något helt extra! Just det här exemplaret råkar vara en numrerad utgåva (nr 10/500) samt en press-realease-variant och kommer därför i den här mycket speciella lådan. 

Närmare bestämt är det en ammunitionslåda där mått och specifikationer skrivits på utsidan på samma vis som den innehållet patroner. 

För en gång skull känns inte förpackningen överdriven då det verkligen slår gnistor om den här kniven. En av de saker som ligger bakom det är att den till skillnad från den tidigare modellen inte är tillverkad i Kina. 

AL Mar SERE Operator tillverkad av TOPS Knives

Al Mar SERE Operator är istället tillverkad i USA, närmare bestämt i Idaho. Där hittas nämligen TOPS Knives och det är de som står för tillverkningskompetensen i det här fallet. För de som kan sina knivar för friluftsbruk, militär och polis och andra liknande yrkesgrupper så behövs knappt någon introduktion. Det går bara konstatera att de håller absolut högsta möjliga kvalitet. 

Samma intryck får man direkt av SERE Operator. Särskilt som det återhållsamma formatet parat med utmärkt balans ger en kniv som formligen utstrålar kompetens. Det understryks som sagt av en byggkvalitet inklusive fodralet som håller exeptionellt hög nivå. 

Därför skall det bli en sann fröjd att bära, bruka och recensera den här kniven. SERE Operator inbjuder till att bäras och skriker efter att få bli använd. 

Al Mar Knives

/ J - exalterad

New Knife - Al Mar B-21 Folder

I recognize this knife, perhaps some attentive reader will note. That is both true and not. That is to say, I have previously both presented and reviewed another knife from  Al Mar that is very similar to this one. I am, of course, talking about the B-21, and this model therefore has the logical name B-21 Folder. At first glance, it is actually only the ability to fold that separates them.

This version is also the result of a collaboration between Kirk Rexroat and Al Mar.

Al Mar B-21 Folder

The B-21 Folder is a solid piece; in fact, it is almost identical in size to its fixed blade cousin. It is not always the case that manufacturers are so close when it comes to "translating" knives between folding knives and fixed blades. But in this case, they have made an effort to make it so.

This means that this knife also has a blade that is 95 mm long. Then it can be discussed whether it is exactly the same as the original, but it mostly depends on how they are measured. The shape of the handle is what makes things more complicated. The height of the blade is at most 35 mm, and the thickness is 3.3 mm. The steel used is D2 with a stated hardness of 59-60 HRC. The blade shape is also a modified Bowie. That is, a sturdy clip point that, here, has a significantly curved back. The finish is an elegant satin.

The distinctive modified clip point blade is back

The handle is built on a sturdy steel frame, and on the outside, you will find 3D-shaped sides of G10. It is a full 13 cm long, which gives the knife a total length of 226 mm open. It is therefore not a small knife. The weight is also substantial at 195 g.

The lock is a liner lock, and the opening is mainly done via thumb studs. Two hands are, of course, always an option.

No clip here, instead you get a sturdy belt sheath included

A little more unusual is that the knife lacks a clip and instead comes with a solid leather sheath. It is not only well-made but also quite elaborate. The question is, will I use it? If there is anything that points in that direction, it is the weight of the knife.

That question and others will be answered when the knife is reviewed.

Al Mar

/ J - have a déjà vu experience

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Al Mar Rescue Assist

Utan tvekan är det här ett föremål som är helt unikt i min annars tämligen omfattande knivhög. Men dagens nyhet kompletterar samlingen på ett utmärkt vis. Vad som saknades var ett riktigt räddningsverktyg. Här kommer Al Mar Rescue Assist in i bilden. 

Visst har jag knivar som (tyvärr) är försedda med en glaskross i handtagsslutet och jag har även testat någon penna med den funktionen. Det var då jag upptäckte att karbidspetsar inte får repor men resten av föremålet, pennan i det här fallet, får det. Men det är en annan histora.

Men nu handlar det om ett renodlat verktyg med knivblad ämnat att ha i diverse nödsituationer. Att ta sig ur en kraschad bil är förstås ett scenario som faller mig in men även saker som att kvickt behöva kapa en tamp, fisknät eller rep till sjöss eller på land, att skära upp en byxa om någon skadat sig och så vidare.

Al Mar Rescue Assist

Rescue Assist är ett verktyg som centrerats kring ett knivblad ämnat för just dylika uppgifter. Det innebär ett blad med delvis sågtandad egg som är svängt för att bita bättre i exempelvis rep. Utöver det så saknar det spets så man inte av misstag sticker någon om kläder skall avlägsnas. Ofta används speciella saxar till sådant om man arbetar i räddningstjänst men det här kan vara ett alternativ i en nödsituation. 

Bladet är gjort av D2 men svärtat för att öka rostskyddet. Det fälls ut antingen med en flipperfena, med tumknoppar eller två händer. Därtill är det försett med fjäderassistans för att säkra att bladet öppnas när det skall. Det låser med ett cross bar lock som i Al Mar utförande kallas Max Lock. 

Utöver knivbladet hittas även en utfällbar bälteskapare som förvisso inte låser men ändå känns gedigen. Sedan hittas det som jag nämnde i inledningen, en glaskrossare i handtagsänden. Därtill  finns en nyckel för syrgastankar. Det är det fyrkantiga hålet i handtaget. 

Allt avslutas med en signalorange färg för att inte tappas bort samt ett format handtag med tämligen grov G10 i sidorna för att maximera greppet. När dylika verktyg behövs vill man inte slinta!

Rescue Assist bjuder på ett delvis sågtandat blad, en glaskrossare, nyckel för syrgastankar samt en bältesskärare

Sammantaget ett spännande verktyg som jag dock inte helt kommer att recensera som en vanlig fällkniv. Detaljer jag genast kommer att tänka på är att hur länge eggen håller skärpan inte är av största vikt. Bara den gör sitt jobb när den skall. Å andra sidan finns det andra aspekter som är viktigare som att bladet verkligen går att få ut under stress och att det låser stabilt. 

Svaret på de frågorna och mer därtill kommer i en framtida recension!

Al Mar

/ J - better safe than sorry

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Al Mar B21

 

- de är tillbaka!

Det här är en kniv vars namn inkluderar en intressant tanke. Al Mar B-21 kanske inte låter så upphetsande men förkortningen står för Bowie for the 21st Century. En modern tolkning av en gammal knivtyp helt enkelt och därigenom uppstår en spännande dynamik. 

B-21 är ny för året och jag var tidigt ute och har därför haft den här kniven närmare elva månader vid det här laget. Det har gett mig en god grund för ett omdöme. Det var i och för sig inte så svårt i det här fallet skulle det visa sig.

Al Mar B-21

Designern bakom den här kniven är ingen mindre än Kirk Rexroat. Det kan tilläggas att det här inte är hans första samarbete med Al Mar. Det började redan 1997 då Rexroat tillverkade en custom "Havanna Clipper" åt Gary Fadden som då ägde företaget. Det är för övrigt en modell som återupptagits i modellprogrammet som en hommage. Han har sedan dess även formgett knivar som Back Up I, Back Up II och inte minst Payara. Den sistnämnda har släppts i en ny version som jag recenserat här. 

Det finns ett par saker med B-21 som speglar delar av herr Rexroats personlighet. En är hans öga för detaljer men sedan är han också "Master blade smith". En annan är att han även är intresserad av jakt och friluftsliv vilket ledde till att B-21 inte bara är en fusion mellan gammalt och nytt utan även mellan en kniv avsedd för dylika aktiviteter och mer "taktiska" tillämpningar som man säger på ren svengelska. Alltså en kniv riktad mot olika typer av polis, militär och liknande yrkeskategorier.

En modern tolkning av en klassisk Bowie-kniv

Det har även hänt något trevligt med delar av Al Mars produktion sedan senast och det berör bland annat den här modellen. För att markera både den förändringen och till viss del att företaget satsar mot nya tider så finns det inte längre något rött i logotypen som den uppmärksamme kanske noterat.

Det som inträffat är att man flyttat tillverkningen. Ursprungligen gjordes Al Mars knivar i Japan. När företaget återskapades förlades hela produktionen till Kina åren 2019-2023. Delar av tillverkningen sker fortfarande där. Men nu är de finare modellerna stämplade "Made in Taiwan" istället. Det är ett stort fall framåt kan konstateras när det gäller de fällknivar som är aktuella, något jag ämnar återkomma till i framtida recensioner.

Då återstår att se hur den här Taiwan-tillverkade pjäsen signerad Rexroat står sig.

Kortversion: Al Mar B-21, en nysatsning som håller hela vägen. Det här är en mångsidig, lätt och välbalanserad kniv. 

Blad

I en intervju från 1985 sade Al Mar själv att ett blad till en stridskniv bör vara mellan 4,5-8 inches, alltså mäta från ca 12 centimter som minst till strax över tjugo centimeter som mest. Det verkar vara något som Rexroat tagit fasta på i det här fallet då bladet nästan når dit. Längden är i det här fallet 4,25 inches vilket blir strax under elva centimeter. Det matchas av en höjd på som mest 3,5 cm och en tjocklek på bladet av 4,1 mm. Ett som vi säger på svenska, alldeles lagom blad, med andra ord. Inte för långt så att det är ivägen och gör kniven tung samtdigt som det ger tillräckligt mycket egg för att klara de flesta uppgifter. 

Utseendet har drag av sin klassiska förlaga. Det betyder att det ärvt en rätt djärv klippt del med en rejäl falskegg. En form som både ger en bit rak egg, en buk och inte minst en synnerligen effektiv spets. Det är trots allt en commandokniv vi talar om även om den inte är renodlad för den uppgiften. 

Lite av eggen har dock stulits till förmån för en rejäl fördjupning för pekfingret. När det sedan kombineras med de delar av bladet som är att betrakta som modifierade så skapas en uppsjö sätt att greppa kniven på. Det som avses är den markanta böjen i bladryggen som ger bladet ett närmast harpunliknande utseende. Det intrycket förstärks ännu mer av tumrampen.

Ett djärvt och dynamiskt blad som är grundat på en Bowie

Finishen är en satin och märkningen består av Al Mars logotyp på presentationssidans ricasso och på andra sidan hittas modellbeteckning, designer och tillverkningsland. 

Stålet som använts är en stapelvara för många tillverkare. Ett slitstarkt D2-stål som fått en hög flatslipning, eggen är mer än 25 mm hög. Tjockleken bakom eggen varierar mellan en hel millimeter mot spetsen till ned till 0,7 mm. Det är i ärlighetens namn för mycket för min smak. Visst bladet blir starkt men det skär förstås sämre. Här har man premierat styrka över andra parametrar. På den här kniven räddas dock skäregenskaperna av att själva primäreggen är rätt bred den också. Den mäter närmare 1,2 mm. 

En annan effekt den här eggen får är att spetsen både är mycket vass samtidigt som den inte blir bräcklig. Det finns förstås mer material bakom den också. Appropå vass så var fabrikseggen duglig men inte helt jämnt slipad i ärlighetens namn. 

Hårdheten uppges till 59-60 HRC och det är något jag tror stämmer då kniven hållt skärpan väl. 

Bladet är drygt elva centimeter långt och gjort av D2-stål

Eftersom godset från början inte var extremt och bladet är högt och flatslipat så får man en kniv som skär väl i det mesta. Trots tjockleken bakom eggen får väl tilläggas. Det märks att Rexroat är aktiv jägare. Han gillar uppenbarligen inte knivar som är vässade järnspett utan som faktiskt går att använda också. 

Den här typen av egg är riktigt bra när det gäller att exempelvis kapa rep och dylikt. Den kraftigare vinkeln gör att eggen tål lite misshandel samtidigt som det rätt tunna bladet glider igenom materialet varefter snittet fortlöper. Det är inte så dumt tänkt då bland annat tamp till båtar och dylikt inte sällan innehåller en del grus och annat som kan skada en kniv. Av samma skäl är B-21 utmärkt för att hantera kraftigare nylonremmar, bilbältesmaterial, och tjockare plast. 

Även i trä är kniven fullt duglig om än inte perfekt. Här sätter handtaget gränserna, mest för att det är tunt faktiskt. Men eftersom du kan smyga fram och hålla nära eggen blir kontrollen god. Det betyder att så länge du inte skall försörja dig på träsnideri klarar du dig väl. Läs, den är utmärkt till campingliv. 

Sedan är inte B-21 bäst för batoning, en aktivitet som är populär vid knivtest nuförtiden. Därtill är kniven något för tunn. Därför rekommenderar jag att om yxa saknas så täljer man en liten kil och bankar på den istället för sin dyrbara kniv.

Kurvan på bladet är troligtvis bra vid flåjobb för den som är jägare. Nu är det mer något som är teoretiskt för mig men jag har jobbat som styckare i yngre dagar så jag har rätt bra koll på hur ett blad upplevs när man till exempel svålar en skinka eller en fläsksida. Vid dylika arbeten så hjälper fördjupningen på bladet till på ett förträffligt vis. Här kan man placera en tumme när man vill smyga långt fram på bladet eller ett pekfinger om bättre styrsel önskas.

Jag har mest använt kniven till mer civiliserat köttskärande som kyckling, kotlettrader med och utan ben och liknande.

Handtag

Det finns i princip två sätt att göra handtag på. De kan tillhöra den tunna eller breda skolan. Det här tillhör definitivt den första kategorin. För att få ett bekvämt grepp måste man då vara noga med övriga proportioner. Det har Rexroat varit. Det här är ett mästerverk inom kategorin. 

Handtaget är gjort av G10 som fästs med tre stycken skruvar

Tjockleken varierar mellan 13,5-11,5 mm. Sidorna är med andra ord skulpterade. Längden på handtaget är 11,6 cm och höjden varierar även den mellan ca 26-28 mm. 

Kniven är som synes en fulltångekniv och sidorna är gjorda i polerad G10. Ett material som är mycket motståndskraftigt mot...tja, allt! Det klarar värme, kyla, måttliga mängder kemikalier etc. Det är även mycket slitstarkt så ingen risk att du förstör det i brådrasket. 

Sidorna är fästa med tre stycken skruvar med T8 huvuden. Det är väl lite klent kan jag tycka. Men det fungerar, i alla fall så länge du pillar på dem för mycket.

B-21 är en heltångekniv med lätt välvda sidor

Att materialet i sidorna är slätt ger ett handtag som är mycket bekvämt att greppa. Du förlorar lite i friktion men i det här fallet behövs inte den i alla fall eftersom handtaget är så väl format. 

Det märks särskilt om du sticker hårt med kniven. Tumrampen med sina skåror och fingerskyddet gör att handen inte glider även om du jabbar in kniven i trä. 

Trots att B-21 inte är en våldsamt stor kniv så ryms handen väl

Fördjupningen i ryggen samt urtaget för pekfingret ökar greppalternativen ännu mer

Men sedan kommer vi till själva trolleritricket. Det är att Rexroat har lyckats göra kniven synnerligen komfortabel trots att den är tunn. Och inte bara det, greppmöjligheterna är om inte oändliga så åtminstone så många som är möjligt på en kniv.

Det beror på att du kan fatta kniven i hammar- och sabelgrepp som vanligt men det kan göras både längre bak respektive längre fram med pekfingret i urtaget i bladet. Sedan kan du förstås placera ett pekfinger i fördjupningen i bladryggen som jag var inne på tidigare.

B-21 är även utmärkt vid omvänd fattning med eggen mot användaren men även vid "ishackegrepp" med bladet nedåt såväl med eggen framåt som bakåt. Särskilt när du har eggen framåt är bakänden på handtaget bekvämt att lägga tummen mot. Bra om du skall hugga i något.

Apropå bakänden så sticker den metallen ut så mycket att den kan användas som exempelvis en improviserad mejsel. Den har tunnats ut så mycket att det är möjligt.

Kniven har dessutom fått ett litet diskret fånglinehål.

Fodral

Fodralet är tillverkat av någon form av kompositplast. En hållbar variant har det visat sig. Konstruktionen är av det dubbelvikta slaget och det är sedan hopsatt med en skruv och fyra öljetter. 

Fodralet i kompositmaterial inkluderar ett keramiskt bryne

Kniven hålls fast med friktion och ett rejält snäpp. På den fronten har Al Mar lyckats mycket väl. Även om kniven hålls upp och ned och skakas rejält är det omöjligt att få den att släppa. För det krävs att man placererar tummen mot kanten på fodralet och trycker till. Då går det både lätt och mycket snabbt att dra kniven.

En annan positiv egenskap hos det här fodralet är att det är tyst. Det märks att Rexroat är jägare som sagt. Det är nämligen en detalj som är mycket viktig vare sig du försöker smyga dig på människor eller djur. Eller bara försöker undvika att bli en irriterad vandrare för att du bär runt på en maraccas.

Fodralet har ett dräneringshål vilket är en nödvändighet särskilt om bär omkring på en kniv gjord av D2-stål. Det är som många vet inte helt rostsäkrat.

En annan liten finess med fodralet är att det kommer utrustat med en vit rulle som syns på bilderna. Det är helt enkelt ett litet keramiskt bryne. Faktiskt inte så dumt alls som nödutrustning.

Bältesclipet är av TecLoc-typ med låsfunktion. Det tar bältesbredder upp till 5 cm

Då man inte bär ryggsäck är B-21 excellent att bära i korsryggen i s k "Scout Carry"

Infästningen är av s k Tecloc-typ även om jag tror det här är ett annat märke. Men det innebär ett bältesclip vars fäste enkelt lossas med en låsbar tryckknapp. Då det sitter skruvat på plats är det även lätt att rotera för att bäras antingen horisontellt eller på en bärrem på en stridssele eller ryggsäck. 

Bältesclipet tar bälten upp till 5 cm bredd. Clipet har även distanser som gör att det inte rör sig om tunnare bälten används. 

När jag bär en mindre ryggsäck så placerar jag oftast kniven på axelremmen 

Sedan kan kniven bäras på ett flertal vis som jag var inne på. Om man fäster clipet som vanligt sitter det dock rätt högt. Något jag inte är helt vän med. Är man lite rundlagd som jag finns en tendens att knivhandtaget petar dig i sidan på ett inte helt optimalt vis. 

Av det skälet skiftade jag tämligen omgående clipet till att låta kniven sitta horisontellt istället. Det gör att jag kan bära kniven sittande parallellt i bältet vid korsryggen. I alla fall då man inte bär ryggsäck är det extremt bekvämt att bära B-21 på det viset. Den känns faktiskt inte alls! Där spelar det platta formatet och den låga vikten in. 

Om jag bär ryggsäck flyttas knivn till en av axelremmarna alternativt hamnar den i en sidoficka och så låter jag en fällkniv vara mer lättåtkomlig istället. 

Slutsats

Den här kniven är ett exempel på ett mycket lyckat samarbete mellan en mästare inom sitt gebit och ett företag med lång erfarenhet. Al Mar har med B-21 åstadkommit en suveränt bra kniv inom flera områden. Exakt hur tankeprocessen gick till vet jag förstås inte men när Kirk Rexroat skulle designa en "Tactical" så lyckats han av bara farten åstadkomma en riktigt bra jakt- och friluftskniv. Hans hemvist i Wyomings skogar slog helt enkelt igenom.

Som många bra knivar är det här en produktionsversion av en handgjord förlaga. Jag har hört att den här är något mindre än prototypen. Jag hade föredragit kniven aningen större om jag fått välja så den versionen är troligen perfekt. Det stämmer dessutom exakt med de mått från Al Mar själv jag nämnde inledningsvis. 

Men för att en kniv skall vara bra på mycket så krävs ett gediget tankearbete och kanske någon kompromiss. En sak är dock nödvändig, kniven skall vara lätt att bära annars har den en tendens att inte följa med alls.*

Det har åstadkommits genom att göra kniven tunn och därmed även tämligen lätt. I det här fallet väger kniven in på 195 gram och den totala vikten är 294g enligt min våg. 

B-21 poserar en kall eftermiddag i november

För att åstadkomma de övriga önskvärda egenskaperna valde Rexroat en rätt komplex bladform. Grunden är som sagt en Bowie vilken gett kniven dess namn. Den formen ger ett par önskvärda egenskaper såsom en bit rak egg, en buk och en jäkligt effektiv spets. Det sistnämnda brukar förstärkas med en falskegg och så också i detta fall. 

Men sedan har man valt att både addera ett "fingerchoil", en extra kurva på bladryggen samt en tumramp för att möjliggöra alla de varierande greppen. Det gör det här till en extremt flexibel kniv vad gäller användningsområde. 

På samma vis är handtaget både bedrägligt enkelt samtidigt som det bjuder på en hel del kurvor på rätt ställen för att matcha bladets prestanda. 

Al Mar B-21, en kniv som definitivt sätter företaget på kartan igen

Resultatet är enastående och jag kan bara konstatera att Al Mar B-21 tillhör en av mina favoriter i klassen. Det här är en kniv som absolut klarar av de flesta uppgifter den kan tänkas ställas inför och som du behöver den till. Det oavsett om det är för att ta ur ett rådjur eller flå en hare eller göra upp en eld eller möjligen ägnar dig åt mer ödesdigra uppgifter iförd kamoflagekläder. 

Al Mar

Specifikation:

Totallängd: 225 mm
Bladlängd: 108 mm
Godstjocklek: 4,1 mm
Stål: D2, HRC 59-60
Vikt: 195g, enbart kniv. 294 g för kniv + fodral (vägd av mig)
Handtag: G10 över full tånge
Fodral: Kompositmaterial med justerbart bältesclip och keramiskt bryne

Producerad av Al Mar, tillverkad i Taiwan


/ J - fördjupar mig i fastbladare

* Något jag skrivit om tidigare när jag presenterade bakgrunden till Al Mars SERE-fällkniv. I all enkelhet handlar det om att erfarenheterna från bl a Vietnam visade att större stridsknivar ofta befann sig fastsatta på en stridspackning någonstans där soldaten inte befann sig när allt sket sig. 

Review Al Mar Payara 32

 

- a knife with as aggressive a bite as its namesake

Payara is not only a predatory fish from the Amazon, but also the name of a knife model from Al Mar. Now this is not the first version of the knife but the second. The older edition differs from this one on almost every level except the basic shape, as it was slightly larger and heavier and both the lock and the material were different.

The interesting thing about it is that this latest variant falls into a different category of knives. The one that includes other lightweight "crossbar lock" knives, read the "Bug Out Class".

Al Mar Payara

This knife is available in two sizes where the addition of "32" in the name of this one indicates that it is the larger model with a 3.25-inch blade. Now, big doesn't mean it's a giant knife, but still.

Behind the knife's intricate lines is an old acquaintance when it comes to designing for Al Mar, namely Kirk Rexroat. Other knives he designed are, for example, Nomad and B-21.

Al Mar's contribution to the class of lightweight "crossbar lock" knives

Short version: Al Mar Payara -  the little knife with the cheeky attitude...and the slightly embarrassing mistake!

Blade

Payara belongs to those knives that have a blade that is not easy to describe. But we can start from "tanto" and then add "modified". The back slopes like a drop point but in two steps. Then the knife has a fairly traditional Japanese tanto point, i.e. not completely straight but with a small belly. The modified part also includes the main edge having an s-shape, a "recurve". Also, the back has a ramp or rather a stop for the thumb as well. Et voila, there you have the blade shape described as closely as possible.

A not entirely easily identified but fairly effective blade shape

The length of the blade in this version is 82 mm, the height is 30-20 mm, and the thickness is 2.5 mm.

The blade finish is a glossy satin and features a pretty decent short story written on it. On the presentation side, you will find both the brand and the logo which now does not contain any red as it did before. On the opposite side, there is the name of the knife, albeit with a small involuntary twist, model number, and country of manufacture, which is incidentally China. Most of Al Mar's slightly more exclusive products are otherwise manufactured in Taiwan.

The steel used is D2 with a stated hardness of 59-60, which is not too bad for the material. At least not if it is found in the upper part of that span.

The factory edge was sharp and shall we say, somewhat even. It is not completely symmetrical if the two sides are compared.

But here it gets a little embarrassing...what does it actually say on the blade? The explanation is probably found two lines further down in the short story. "Paraya" is a completely different fish. Extra funny in Swedish where "Piranha" is spelled "Piraya"

Payaras cutting characteristics are defined by the blade shape. This means that it is, for example, excellent for cutting rope. The curved shape gives an edge that bites well. Then the rounded tip is quite normal in its design and behaves like most others found on more common clip and drop point blades. The difference is that this type of tanto blade has a secondary tip where it meets the rest of the edge. This entails both advantages and disadvantages. It clearly facilitates opening cartons and is excellent when cutting up tape, for example. On the other hand, it is more difficult to resharpen the knife without the point disappearing if you are not very accurate and knowledgeable.

The sharpening is generally a special chapter on knives with recurved edges. Here, however, it is so slight that problems can be avoided by using narrower sharpening stones. But wide ones are not recommended.

As for other features of the Payara, it is a very good EDC knife. Small quick cuts are the area where it excels and especially the aforementioned chores. I often use it in my work where there is a lot of packaging opening in materials such as cardboard and plastic.

One feature that contributes to the knife being perceived so sympathetically is the geometry. The blade is only two and a half millimeters thick from the start and the primary bevel is over a centimeter wide. The blade is not extremely thin behind the edge, however, about 0.5 mm. But it is not experienced negatively in this case.

Handle

The shape of the handle is not as complicated as the blade. But there are still some details to study more closely. The first thing that strikes you is that it is quite curved, the second is the material and the third is perhaps that it is equipped with "jimpings" or grooves just all over. It might not be my favorite feature.

Otherwise, it can be said that it is 11.8 centimeters long, 10.8 mm wide, and about 29-25 mm high.

The slightly curved handle is slightly oversized, which gives plenty of room for the whole hand

The material in the handle is a fibre-reinforced plastic material often called FRN in English. However, they may have slightly different names depending on the make. The interesting thing is that Al Mar states in the presentation text that it is carbon fiber that has been used as reinforcement. In that case, it is something more unusual. Anyhow, it is not the most exciting of materials but on the other hand very practical.

The knife is quite thin and the back is mostly closed as you can see

The previously mentioned grooves are found basically everywhere. They are found near the thumb ramp on the back of the handle, but the index finger also gets its share on the underside. Furthermore, they are found both on the underside and on the upper side at the other end as well.

Add to that that there are patterns on large parts of the rest of the handle as well. A knife that doesn't slip out of your hand in a heartbeat in other words. As usual with such handles, I usually go over them with some fine sandpaper to remove the worst peaks. They might be suitable if you work with gloves on or your hands are full of fish slime, but neither is relevant for me. I don't really need that much grip but prefer a slightly softer feel against the hand.

The knife is equipped with grooves just about everywhere. It gives a good grip, almost too good, whereupon I went over the handle with some fine sandpaper

In general, however, the Payara is comfortable in the hand. The handle is long in such a way that it could be shorter and still hold the blade. A little over a centimeter is extra and there you find a lanyard hole.

However, the length means that all fingers get a firm grip. Then there is no problem with changing grips either. There is a nice flow between different grips, which is not least facilitated by a good balance. The balance point is found just behind the locking bolt.

Opening and Lock

The main way to open Payara is via double-sided thumb studs. They are of the classic "barrel model" which is good. The top is rounded which makes them comfortable to handle and they stick out just far enough to give a good grip. They are also positioned correctly on the blade to both be easy to reach when the knife is closed and to be out of the way when cutting something.

Another way to make the blade emerge is, of course, via the locking bolt, as on all knives of this type. But in this case, it requires a little flick of the wrist.

The thumb studs are the main way to open the knife and they work great

The action was not one of the best when the knife was new. Here, Al Mar has not opted for ball bearings but bronze bushings instead. A solution that I often prefer on knives that are to be used outdoors, but of course, the feeling will not be as smooth or nimble for that matter. In return, the entire knife becomes more resistant to dirt and grit entering the mechanics.

But then there are degrees of smoothness even in these kinds of knives and the Payara was quite sluggish even considering that. However, it has gradually worn in and become more likable, but some of the problems remain. Especially after adjustment. Something that is needed from time to time because the pivot screw has a tendency to loosen after a while. The line between no blade play and a quick opening is very delicate. But it can be found and then the knife is pleasant to handle.

The "crossbar" type lock works well

The lock is, as I said, a "crossbar lock". A type of lock that includes a bolt that sits across the blade base, thus holding it in place. There are many variants of the system today after Benchmade's patent on the Axis lock expired. This variant is called "Max-Lock".

The lock is intuitive to handle and, above all, the top of the screws are not sharp, which I have experienced with some other solutions. The springs that hold everything in place are strong, which gives a fairly high resistance, but in this case, it feels reassuring.

Then it can be noted that both thumb studs and locking bolt have acquired a blue tint. Such details make a knife feel more luxurious.

To Carry

Payara is for the most part a knife that is easy to carry. But there is a fly in the ointment. The actual weight of 85 g is good and even though the handle is relatively long, it is thin at under 1.1 cm. This makes the knife feel comfortable in the pocket.

But there are a couple of small details I would have liked to see differently in terms of the overall picture.

A very sizable clip that can be shifted from the right to the left side if desired

There is, for example, potential for improvements regarding the clip. First, it's too big. It measures almost 6.5 cm in length. A couple of centimeters could easily have been cut while maintaining function.

An almost well-functioning clip. It is too long and the attachment point is not good

Then parts of it can hardly be used because the attachment point is not recessed in the handle side at the same time as the screws stick up. Remove them and the size of the clip can also be adjusted to the better. Now, for all intents and purposes, this only applies to thicker trouser fabric. With thinner shorts or similar, it is not a problem. Otherwise, what happens is that the edge of the fabric sticks to the protruding parts, whereupon part of the clip is unuseable.

In addition to that, the material beneath the clip is quite rough. A small area with a smoother surface would have done the trick and made it easier to pull and put the knife away.

Otherwise, the clip is good with adequate tension and a good ramp.  

To Conclude

Al Mar Payara was a knife I liked the look of from the beginning. But since it was a long time ago it was the first edition I looked at. But there were a couple of details even on that knife that I wasn't sure about and wondered how they would work in practice.

Now, this version is a completely different knife but some of the considerations remain as those design elements are still present. One was related to the handle shape. I've never been a fan of handles that taper towards the rear end. The impression is always that they will slip out of the hand forward, like a bar of soap. But here, both material, grooves, and the pattern prevent that. So the potential downside could be quickly written off.

The other possible objection was that the blade might not be practical. You know like a classic puukko type of knife like a Mora knife or a folding knife with a full flat grind. After all, the blade shape is a bit unconventional.*

But thankfully even those fears were unfounded.

Payara is a really good EDC knife 

It turned out that the blade actually works very well, especially for most everyday tasks. That said, this is not a "bushcraft" knife. It is not a knife that is very good for cutting wood, simply put. But it is not intended as such either. But if you stick to cutting cardboard, opening plastic packages, puncturing cooking oil cans, cutting nylon webbing around bundles of paper, cutting rope, and other similar tasks, this is a really good knife.

As I said, the grip is not slippery, but rather the other way around. Here we are not talking about the rather fine textured G10 as in the first edition, but heavily patterned fibre-reinforced plastic. Not the sexiest of materials but damn durable and in this case functional.

Overall, therefore, I like this knife. Especially as it is comfortable to carry, but not perfect at that, as I said, there is potential for improvement. This especially applies to the clip and its attachment, which could have been designed better. But otherwise, there is only good to say about Payara in a pocket.

This also applies to balance, weight, and format. The knife is not too small and not too big and thus a good "EDC knife" also in terms of size.

It can be added that since the knife does not come with ball bearings and the smoothest action, it may not be the right knife for those looking for a fidget toy. Payara undoubtedly pulls in the more practical direction.

Al Mar Payara during a summer adventure. An excellent all-round knife as long as you are not carving

All in all, it ends up with a folding knife with great potential as an everyday companion in both work and leisure. In addition, you get a knife that doesn't quite look like all the others. So if you are attracted by the look and are looking for a practical utility knife in what is sometimes referred to as the "Bug Out segment" then you should definitely take another look at the Al Mar Payara.

Al Mar

Specification:

Length Overall: 200 mm

Length Folded: 117 mm

Weight: 85 g

Blade Length: 82 mm

Blade Thickness: 2,5 mm

Blade Steel: D2

Handle: Fiber-reinforced plastic

Lock: Max Lock

Produced by: Al Mar, made in China

/ J - gone fishing

* A similar blade is found on, for example, the Spyderco Vrango, albeit with a completely different type of grind. A knife designed by Swedish Michael Henningson. A blade designed for, among other things, use at sea. That is, with rope cutting in mind.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre