- ett seriöst steg mot ett breddat sortiment
Med den här nysatsningen lämnar eller kanske snarare kompletterar anrika Eskilstuna Knivaktiebolag sitt mer traditionella sortiment. Där hittas exempelvis klassiska fällknivsmodeller i Swede-serien och fastbladare av allehanda slag för jakt och annat friluftsliv. Inte minst är G3 "Swing blade" en känd modell bland jägare.
Moderniseringen har tidigare mest bestått i att några modeller fått andra handtagsmaterial än trä, läs "orange eller svart gummi" även om de sedan mycket länge producerat knivar med plasthandtag också.
* Modellerna har dock i huvudsak varit av klassiskt slag med slipjoints och lock backs som bas. Men sedan hände något och man breddade katalogen med ett par mer moderna fällknivar och inte minst den här kniven kallad
RTG-1.
Den får sägas vara
EKAs flaggskepp när det kommer till både kapacitet och kvalitet bland fastbladarna vilket gjorde mig nyfiken. Den ser helt enkelt mycket kompetent ut!
 |
| EKA RTG-1 |
Vad gäller nysatsningen måste erkännas att undertecknad, förvisso utan att ha hanterat dem, inte är helt övertygad om vissa av fällknivarnas förtjänster. Särskilt inte efter att ha tagit en närmare titt på vad
Classic 8 Titanium erbjuder. Där räknar man i säljtexten t ex upp alla titanets förtjänster och vad det används till men sedan visar det sig att kniven inte är gjord i titan utan i stål med titanbeläggning med allt vad det medför. En synnerligen tveksam text och troligen kniv i mina ögon. Inte heller imponerar designen på T9 som redan på bild uppvisar synbara brister i designen för att nämna ett par exempel.
Därför var förväntningarna inte särskilt uppskruvade när jag väntade på RTG-1 måste tillstås. Döm om min förvåning då den här kniven är så solid en kniv kan vara och håller en mycket hög standard.
Men så har EKA också vänt sig till experter på området. Tyvärr görs den här kniven inte i Sverige och några svenska material är inte inblandade heller. Men det näst bästa är att nyttja produktionskapacitet hos de som kan sitt gebit. I det här fallet har man vänt sig till det Idaho-baserade amerikanska företaget
Rowen Manufacturing. Det är därför de som tycker sig känna igen stilen på kniven när det kommer till fodral, bladets ytbehandling och handtagsskruvar har rätt. Det är nämligen de som gör
ESEEs knivar också! Något som kan spåras i utseendet.
Kniven kan fås i ett antal olika utföranden där det som varieras är färgen på bladet samt handtagsmaterialet. Endera kommer kniven med G10 i handtaget som den här svarta versionen eller så är det linne-Micarta som används.
 |
| RTG-1 är en robust kniv som klarar det mesta |
Twitterversion: EKA RTG-1, en förkortning som skall utläsas "Ready to Go". Namnet beskriver den här svensk-amerikanen på ett bra vis. Den är faktiskt redo att skrida till handling, nästan vad du än kräver av den.
Blad
Bladformer kan göras mer eller mindre komplicerade. I det här fallet har den eller de som står bakom designen satsat på enkelhet. Det innebär ett droppoint-blad med harmoniska proportioner. Konkret betyder det en längd på 15 cm och en höjd på 3,3 cm. Tjockleken på bladet är 5 mm och det menar jag är väl avvägt för att balansera hållbarhet mot förmågan att skära bra.
Nu är inte tjockleken allenarådande för prestandan utan där spelar övrig geometri inklusive tjocklek bakom eggen en stor roll. RTG-1 mäter hela 1-1,2 mm där för övrigt. En stadig och hållbar egg men det kräver att den är ordentligt vass för att den skall skära. Givet det och att övergången till de tjockare delen av bladet sker rätt omgående är det här inte en "slicer" som de säger på engelska. Kniven är mer lämpad för att hugga och snitta saker än att skära med.
 |
| I det 15 cm långa drop point-bladet hittas 1095 kolstål |
Bladet är fullt flatslipat med en tydlig primäregg (secondary bevel på engelska). Och när jag ändå är inne på ämnet så kan påtalas att fabrikseggen var riktigt bra! Den är både rak och symmetrisk och därtill vass som tusan. Kniven rakade hår utan något som helst motstånd och trots det relativt kraftiga bladet med sin beläggning så gled det genom papper med ett svagt väsande.
Beläggningen som bladet fått är densamma som hittas på många av ESEEs knivar.** Om den kan sägas mycket och egentligen hade jag föredragit en slätare yta än det som pulverlack ger. Den som finns åstadkommer faktiskt lite motstånd i vissa material. I gengäld är den mycket hållbar och något slitage att tal om har det inte varit tal om under den här tiden. Men får jag välja föredrar jag någon form av DLC.
Stålet som används är ett välbekant kolstål i form av 1095. EKA själva hävdar att det är valt för att det är överlägset rostfria stål när det gäller böjhållfasthet. Med moderna stål är det nog något som kan diskuteras ur ett praktiskt perspektiv men i grund och botten har de rätt och jag ser inga problem med materialvalet. Rätt behandlat är det ett stål som går att få ruskigt vasst och som även uppvisar hög slaghållfasthet. Något som kan vara av godo i den här typen av knivar där viss misshandel kan vara aktuell. Det är också ett stål som är lätt att både underhålla med bryne och att slipa om.
Avigsidan är att det gärna rostar. Det är därför man valde att belägga bladet med pulverlack och så var det problemet till största delen löst.
 |
| Bladet är täckt med pulverlack för att förhindra korrosion |
Originaleggen var som sagt vass men det märks när man använder kniven att stålet är tämligen mjukt. Skärpan måste underhållas tämligen frekvent. EKA anger inte något hårdhetstal utan skriver bara på hemsidan att stålet är "special behandlat". Om vi bortser från särskrivningen säger det inte så mycket men jag antar att det snarare är beläggningen än skärpan som avses. Men i ESEEs egna modeller brukar stålet hållas så mjukt som 55-57 HRC. Vi talar således om "Victorinox-mjukt". Till skillnad från de små fällknivarna skär inte RTG-1 särskilt väl när eggen är slö.
Det material jag arbetat mest med är förstås trä i olika varianter, både torrt och färskt. För mig är det här som sagt en friluftskniv och en kraftig sådan används förstås till att fixa brasor med. Någon "bushcraftperson" är jag inte så något gnidande av pinnar mot varandra med hjälp av "bow drills" och liknande är inte aktuellt. Men väl huggande av grövre grenar, att spänta ved och ibland spräcka mindre bitar. Till allt detta är RTG-1 en exemplarisk kniv. Den har inte tyngden och storleken för att användas som huggare (chopper) men där använder jag en liten yxa istället. Däremot är den stabil nog för att man skall våga slå på den när den används som kil eller om den skall tvingas igenom hårt trå på tvärs mot fibrerna.
 |
| RTG-1 skär igenom det mesta inklusive bildäck |
Nästan lika sympatisk är kniven när det skall täljas. Balansen i kombination med god kontroll och en bra eggvinkel för den typen av arbeten hjälper till. Så för att vara en kniv som räknas till kategorin militär/överlevnadskniv är den inte dum alls för även detaljarbeten. Men det är klart att den inte matchar en mindre kniv för finlir. Men det får alltid göras kompromisser med den här typen av kniv.
Spetsen är relativt tunn för att sitta på en så här robust kniv. Men att den håller har konstaterats genom att jag vid många tillfällen drämt in den i mina kastknivstavlor**** och bänt ut kniven sidledes. I övrigt kan påpekas att penetrationsförmågan är mycket god. Något som understrycks av handtagsform och fingerskydd. Ingen risk att halka här inte. Det gör att man även vågar borra med kniven om det behövs.
Andra material som kartong och tyg är inga som helst problem att hantera heller. Däremot är det här inte mitt första val för utomhusmatlagning. Visst, en vass egg går att använda men RTG är tjock bakom eggen, bladet grovt och ytbehandlingen hjälper inte till om det skall hackas lök. Men så var det nog inte knivens tänkta användningsområde heller.
 |
| Det ultimata testet för en knivs konstruktion, knivkastning! |
En extrem form av misshandel är att kasta en kniv. Förutom eventuella missar uppstår starka vibrationer i kniven vid anslaget vilket kan få vilken kniv som helst att självdestruera. RTG-1 överlevde en stunds kastande vilket är ett högt betyg!
Därutöver har jag faktiskt testat att hugga och skära i bildäck (övergivna sådana kanske skall betonas, bilägarna blir så ledsna annars) samt att skära tjock matta bara för att se hur det känns. Det kan meddelas att kniven klarar det också utan skador på egg eller spets. Detsamma gäller rep av grövre slag. Men där tappar kniven skärpan efter ett tag. Särskilt gäller det lite skitigare tampar som legat i sjön ett tag. I dem finns ofta lite grus. Jag rekommenderar i de sammanhangen varmt att man har med sig ett bryne i fickan.
Handtag
RTG-1 är en klassisk heltångekniv där stålet är blottat hela vägen från ricasson till pommeln. Den sticker för övrigt ut varpå den kan användas som improviserat slagverktyg. Där återfinns även hål för fånglina. Utanpå sitter handtagssidor av G10 som är skruvade med tre mycket kraftiga bultar. En konstruktion som inte lär gå sönder i första taget. Därtill innebär det att kniven kan demonteras för rengöring om så önskas. Eller för att byta sidor om man känner för det. Jag tror att ett par mörka träskollor skulle passa bra det också.
Tilläggas kan också att G10 är om inte oförstörbart så i varje fall extremt svårt att ha sönder. Därtill är det motståndskrafigt mot många frätande ämnen också. Både det och det andra alternativet Micarta är därför bra val till den här typen av kniv.
 |
| RTG- är en fulltångekniv med sidor i G10 alternativt Micarta |
 |
| Till formen är handtaget tämligen kort och grovt |
De sidor som kommer original är dock välformade och passar min hand väl. Eller snarare så krävde greppet tillvänjning i mitt fall. Det skiljer sig nämligen från mängden på ett par punkter. Rent generellt är det kortare än många andra*** Den tillgängliga grepplängden är strax över tio centimeter mätt bakom fingerskyddet till slutet på handtagssidorna. Fingerskyddet är för övrigt mycket väl designat och fyller sin funktion väl utan att för den skull inverka menligt på ergonomin. Med det menas att det inte skär in i fingret så fort man sticker med kniven.
 |
| För fästet står en kombination av fingerskydd, ett djupt urtag för fingret komplementerat med räfflor på undersidan av handtaget. Sedan ger själva G10 materialet visst fäste i sig |
Sidorna på handtaget är platta men väl fasade mot kanterna till. Ytan är tämligen slät vilket inte ger mycket friktion men det kompenseras av ett ribbmönster på undersidan. Sedan gör det djupa fingerurtaget att fästet blir väsentligt starkare. Utan det hade jag inte uppskattat handtaget lika mycket. Nu är det bra.
 |
| De vanliga greppen fungerar väl även om handtagsformen krävde en smula tillvänjning från min sida |
Tjockleken på handtaget är 22,5 mm men känns grövre, troligen pga av att handtaget är kort som sagt. Trots det fungerar de grepp som används mest. Det gäller såväl vanligt hammargrepp som sabelgrepp med en tumme på de därför avsedda räfflorna på bladryggen. Sympatiskt är även att de omvända greppen är bekväma. Till skillnad från fällknivar så händer det att jag håller en fastbladare som en ishacka eller vänder på eggen om jag skall hugga eller täljer mot kroppen med "draw cuts" när så tarvas.
Fodral
RTG-1 kommer med ett välgjort Kydex-fodral. Det är av "taco-typ", dvs det består av ett ark Kydex som sedan vikts kring kniven och formats. Därefter har det försetts med nio öljetter vilka både håller ihop fodralet och agerar fästpunkter. Det är således lätt att fästa kniven på vad du nu känner för. Själv använde jag kniven ett längre tag utan bältesfästet. Istället bar jag kniven löst i en väska alternativt fastsatt på utsidan av någon av mina ryggsäckar.
 |
| Det välgjorda fodralet är tillverkat av Kydex och håller kniven i ett fast grepp |
Fodralet har mycket god passform vilket gör att kniven sitter tämligen säkert. Men ändå inte så hårt att den är svår att dra. Men skulle jag bära kniven upp och ned skulle jag för säkerhets skull använda den medföljande snodden med draglås för att säkra kniven i fodralet. Den faller inte ut av sig själv eller vid lättare skakningar men vet du med dig att du skall kasta dig ut från ett flygplan, befinna dig kring vatten eller dylikt är extra säkerhet inte dumt. Därför hade jag gärna sett ett kompletterande knäppe på fodralet.
 |
| Bältesfästet består av ett metallclip som är fäst på en avtagbar platta i Kydex |
Passformen gör även att kniven är tyst där den sitter. En detalj som är nog så viktig, inte minst för jägaren som behöver smyga. Men även i största allmänhet är det irriterande att bära en skallra på höften. Det slipper man här.
Längst ned hittas ett dräneringshål, en detalj som är extra välbehövlig på en kniv försedd med ett blad i kolstål.
Kniven kan antingen surras fast på utrustning eller ryggsäck som sagt eller kanske vanligare bäras med det medföljande clipet. Clipet är fäst vid en platta av Kydex som gör att man kan bära kniven högt eller som jag föredrar lite lägre på bältet. Det fästes med fyra skruvar av Chicago-typ med gummidistanser mellan. En begränsning är att storleken endast tillåter upp till 50 mm bältesbredd. Det kan vara bra att känna till. Eftersom det är ett stålclip kan det förvisso häktas kring bredare remmar än så men då sitter det inte lika säkert.
Slutsats
Med RTG-1 har EKA i mitt tycke lyckats väl med målsättningen att bredda och modernisera sitt sortiment. Kniven är av det solida slaget och får räknas till klassen militar/överlevnadsknivar som det brukar heta i främst anglosaxiskt språkbruk. Jag betraktar den som en allroundkniv för friluftsliv av allehanda slag. Men jag har inga problem att se kniven i de de förstnämnda rollerna heller. Designen känns genomtänkt och konstruktionen robust nog.
 |
| Konkurrensen är hård och kommer exempelvis från tjeckiska ANV. Men EKA RTG-1 står sig bra i jämförelse |
Konkurrensen är emellertid hård i segmentet. Där finns bland många andra Fällkniven A1, den väl etablerade M07 Sissipuukko från JP Peltonen och inte minst den av mig nyligen recenserade
ANV M311 Spelter. Sedan finns alltid ESEE-knivar som exempelvis modell 6 med tanke på släktskapet.
Men faktum är att RTG-1 står sig väl i jämförelse med andra knivar. Den kan gott leva på egna meriter. Det finns några saker på pluskontot som bidrar till det.
 |
| RTG-1 är en i mitt tycke bra kniv för friluftsliv även om jag gärna kompletterar den här typen av knivar med en fällkniv |
För det första kan RTG-1 kvalitetsmässigt mäta sig med det mesta om vi skall räkna knivar i den lite mer robusta skolan. Det här är en enkel men mycket välbyggd kniv. Rowen vet vad de gör och EKA gjorde rätt i att vända sig till dem även om det troligen påverkar prislappen.
Men det som jag tycker är en av knivens främsta förtjänster är den goda balansen. Det gör att kniven som förvisso inte är enormt stor känns närmast nätt i handen. Att den är kvick och livlig gör den till en fröjd att arbeta med. Särskilt som man på designstadiet valt att avhålla sig från den amerikanska påfundet med "finger choils". Det finns de som fungerar men de undantagen som bekräftar regeln i mitt tycke. Att eggen är dragen nära handtaget gör kniven mer lättarbetad. Det är där precisionen finns och inte minst kraften om man behöver ta och lägga tyngd bakom snitten.
Formen på handtaget och då inte minst bredden ger god anläggningsyta mot handen och därmed kan man ta i när så krävs. Handtaget på RTG-1 var för övrigt en av de saker som överraskade mig mest. Det känns kort och tjockt men med lite tillvänjning är det bekvämt.
Sedan är RTG-1 en hållbar kniv. Det är en av försäljningsargumenten och jag är böjd att hålla med dem. Kan man kasta med en kniv utan att den ramlar i bitar efter ett tag är den stabil. Likaså lyckades jag inte böja spetsen trots viss medveten misshandel.
 |
| EKA RTG-1 är en kniv för den som söker en robust kniv för blandat friluftsliv |
Med det sagt kan jag inte annt är att rekommendera EKA RTG-1 till den som är på jakt efter en extremt robust kniv för blandat friluftsliv. Sedan skadar det inte heller att den är snygg för att vara av den här typen.
Specifikation:Totallängd: 270 mm
Bladlängd: 150 mm
Godstjocklek: 5 mm
Stål: 1095 med beläggning av pulverlack
Vikt: 290 g / 420 g utan respektive med fodral
Handtag: G10
Fodral: Kydex
Producerad av
EKA, tillverkad i USA
/ J - ror saker i hamn
* Däribland kan nämnas den svenska designklassikern Swede 38.
** Jag erfarenhet av den sedan tidigare från en liten Candiru.
*** Som jämförelse kan tas ANV M311 vilken är en liknande kniv med ungefär samma storlek. Där är grepplängden 11,5 cm och sedan är framdelen vinklad vilket gör handtaget längre ändå. Sedan tillkommer ett "forward finger choil" för ännu fler greppmöjligheter.
**** Materialet är långsamvuxen grov björk. Innan de vattnas är de rätt hårda. En uppgift som jag frekvent använder knivar till är för övrigt att "raka" tavlorna. Det vill säga skära bort allt löst material för att göra dem fastare igen.
