- lätt, lättare, Al Mar UL
Al Mar är ett tämligen omskrivet märke. Särskilt med tanke på att det inte är och aldrig har varit ett av de större eller mest säljande på marknaden. Men de var trots det ett av de hetaste namnet på 80- och 90-talen och de var tidigt ute med det som senare blev "tactical folders" med modeller som SERE bland andra. De gjorde även många klassiska fastbladare som har sin plats i knivhistorien. Några nya modeller kommer inte från deras sida av naturliga skäl kanske skall tilläggas då herr Al Mar själv gått ur tiden. Fast säkert är det inte då det relativt nyligen upptäckts en skatt med en stor mängd skisser på icke släppta modeller som börjat ges ut av några olika tillverkare. Men idag skall vi kika på klassisk formgivning som inte ändrats på många år, Falcon.
Al Mar Falcon Ultra Light
Falcon är typisk i form och konstruktion för Al Mars fällknivar. Det innebär nästan alltid en backlock, nitad konstruktion och lite enklare stål. En aning tidstypiska helt enkelt. Just den här kniven ingår i en serie med rovfågelsnamn. Modellen finns i ett antal olika utföranden och byter namn beroende på storlek. Den aktuella kniven, "Falcon" är "UL"-versionen där UL förstås står för "Ultra Light", något som inte bara är snack.
Klassiskt elegant
Twitterversion: Klassisk,lätt, dyr
Blad
Den sparsmakade och eleganta designen som kännetecknar hela kniven går igen i bladet. En mycket enkel smal droppoint står för den vassa sidan av kniven. Bladet är helt flatslipat från en godstjocklek på endast två millimeter. Det är också tämligen polerat och materialet är AUS8. Formen ger en nåluddsspets och tämligen mycket egg att skära med för det modesta formatet.
Spetsig droppoint i AUS8 försedd med högblank finish
På en sida återfinns Al Mars klassiska logga i rött och motstående sidan är omärkt sånär som på bladstål på ricasson.
Formen och utförandet på bladet är ett föredöme för hur man gör en liten vass kniv som skär förträffligt. Det är av det skälet knivar som Opinel no 8, Douk Douk och Victorinox singelbladare har blivit så populära. De gör vad de skall på ett synnerligen effektivt vis. De är knivar som faktiskt SKÄR saker.
I det här fallet är det geometrin som är hemligheten. Tunt gods och hel flatslipning ligger till grund men även att man vågat låta bladet vara tunt bakom eggen. Den sista delen är tillsammans med grovlek de saker som det syndas med mest frekvent på moderna knivar. Av någon anledning får även små skärverktyg eggvinklar som spräckyxor. Varför är min ständiga fråga.
Geometrin parat med tunt bladgods ger en kniv som skär mycket bra
Den här kniven är således en ren fickskalpell. Däremot kan jag tänka mig en uppgradering på stålfronten. AUS 8 är tämligen mjukt i det här utförandet och håller inte skärpan så vidare värst. Av det skälet använder jag inte den här kniven till tyngre uppgifter alls. Men mot det får alltid ställas hur lätt det är att slipa en kniv.*
Sen kan tilläggas att jag visst vet varför somliga knivar är för tjocka bakom eggen. En del av förklaringen återfinns i stålval. Nuförtiden är t ex D2 trendigt och anses bättre än just AUS8 . Men på grund av att det är grovkornigt (stora karbider) så flisar det sig gärna om det är för tunt vilket förklarar eggvinklar på många fällknivar.
Bladet är som ni kan se i princip en skalkniv och med sitt tunna blad uppför den sig som det i köket också. Att putsa kött, strimla små grönsaker och skala frukt och grönt är den utmärkt till.
På samma vis glider det här bladet genom allt som ens påminner om papper, wellpapp och kartong. Det tar dock sin tribut från stålet och kniven behöver brynas ibland. På den punkten märks det att det inte är ett uthålligt stål vi talar om.
Spetsen bjuder på utmärkt penetration för till exempel allehanda plastförpackningsöppning. Men som ni förstår är det inget man hugger i trä med. Då lär spetsen högst troligt gå av.
Allehanda småsysslor i vardagen vare sig det är att öppna paket, pilla ut en speta ur ett finger eller skära av klädetiketter är Falcon som gjord för. Eller ja, det är den faktiskt.
Tyngre arbeten utsätter jag den inte för framförallt därför att handtaget givet sin storlek medför begränsningar och att det tunna bladgodset inte tillåter bräckande rörelser. Och även om sådana inte görs med flit kan de uppstå exempelvis när man lossar eggen ur trä.
Handtag
Handtaget är lika enkelt som bladet. Det utgörs av en självbärande nitad konstruktion utan ram. Två bitar micarta och sluten rygg givet låstypen. Faktum att det räcker alldeles utmärkt till en så här nätt liten kniv. Micartans inneboende styrka och tjockleken gör att handtaget inte flexar även om du klämmer hårt och provocerar det.
Den enkla handtagsformen är gjord av svart linnemicarta
Sidorna är mjukt formade och har därför inga vassa kanter eller hörn. En aning av bladbasen sticker ut i stängt läge men den är så gott som gömd. Den kunde emellertid dolts helt för att undvika att det hamnar fickludd och annat emellan. Sådant kan faktiskt hindra en backlock från att låsa i värsta fall.
Eftersom Falcon är nitad så kan inte pivotskruven justeras eller kniven demonteras.
Falcon är tunn vilket kan tillskrivas avsaknaden av ram. Konstruktionen är nitad och kan inte demonteras
Ergonomiskt är kniven en fullträff för vad den är och de ramar formatet medför. Det vill säga liten och enkel. Jag får plats med alla fingrar men givet storleken fyller förstås inte handtaget handen. Men så är det ingen grovarbetare vi talar om heller. En miss finns och det är det i övrigt väl fungerande fingerskyddet som utgörs av en liten näbb på främre delen av handtaget. Den är lite för vass och känns mot handen vid vissa rörelser.
Däremot är förstås inte kniven ergonomisk ställt i relation till en Casström No 10 eller liknande eller ens de fickknivar som är mästare på området.
Öppning och lås
Falcon öppnas i den här versionen med dubbelsidiga tumknoppar. De är suveränt placerade för blixtrande handhavande vare sig kniven snärtas fram eller smeks fram med en kontrollerad tumrörelse. Dessutom sitter de inte i vägen när det arbetas med kniven. Intressant att det gjorts rätt så länge och sedan kan det komma knivar långt efter som inte får till det på den fronten. Kunnandet fanns uppenbarligen där för många år sedan.
Tumknopparna sticker ut en bit utanför sidorna på handtaget vilket gör dem lättåtkomliga. Dock inte så mycket att de fastnar i saker som tur är. Att de sticker ut medför tyvärr även att de kan kännas lite vassa när man skrapar handen emot dem. De kunde vara mindre distinkta i utformningen och istället mer rundade.
Mycket effektiva tumknoppar som inte är i vägen när kniven används
Låser gör kniven med en för Al Mar typiskt backlock. Eller snarare med den variant som är hans bidrag till låsfaunan, ett "midlock". Samma typ av placering kan hittas på t ex EKA Swede 60. Falcon har ett av de bästa lås i klassen jag stött på. Finishen och funktionen är helt utan anmärkning.
Så här go' vänner gör man ett "backlock". Skarven är knappt synlig
Möjligen kan invändas att det känns något i tummen då låset släpps eftersom fjädern är rätt kraftig relativt storleken på kniven. Det måste den vara eftersom den är kort. För att få rakare linjer har dessutom inte stålkanten rundats. En detalj som återfinns på många knivar som likt den här är tillverkade i Japan för övrigt. Det lär ses som ett tecken på precision har jag hört som förklaring till varför de inte mjukats upp alls. Jag låter det vara osagt om det är sant eller ej.
Att bära
Behöver det sägas att den här kniven är bland de bättre som överhuvudtaget finns att bära? Först är den bland de lättaste av de lätta för sin storlek. Vi talar om 42 gram! Falcon UL är också mycket tunn med sina åtta millimeter och därtill slank. Den mäter tjugosju millimeter på höjden.
Clipet fästs i det som annars är fånglinehål. Det kan skiftas från höger till vänster
Sen bidrar de släta micartasidorna med nära noll friktion vilket gör kniven enkel att hala fram. Det rundande akterkastellet skalar inte heller av huden på handen när den söker sig mot fickans djup.
Även clipet är riktigt bra. Det håller den lilla kniven säkert på plats och har en riktigt bra läpp att föra över bångstyriga tygkanter. Det känns heller inte i hand tack vare att spetsen på det inte pekar utåt. Vidare är det flyttbart vilket tillsammans med låset och de dubbla tumknopparna gör kniven helt ambidextriös till alla vänsterhäntas stora glädje.
Falcon är en kniv som inte känns med dessvärre syns i fickan
Det finns bara en enda invändning mot clipet som jag ser det. Det syns som tusan. Dels sitter kniven högt i fickan och dels återfinns en röd logo och text på det. Den reklamen kunde jag vara utan.
Om man talar om att en kniv "inte känns förrän den behövs" är det den här kniven som avses är annars sammanfattningen.
Sammanfattningsvis
Al Mar Falcon UL är en kniv som är aningen svår att bedöma då den är en klassiker som på något märkligt vis överlevt tidens gnagande tand. Inte lika gammal som en Buck 110 men den drar åt det hållet samtidigt som det är dess absoluta fysiska motsats i många avseenden. Men de delar ett par egenskaper. Enkla men välbeprövade material och en enkel rättfram konstruktion kännetecknar dem båda.
Det är en daterad design men det är en del av charmen i mitt tycke. Än mer klassiskt blir utseendet för övrigt om man istället för Ultra Light-versionen väljer en av de äldre med bolster och hornhandtag.
En utmärkt kniv för de flesta uppgifter och kombinerat med något kraftigare är man rustad för allt
Det är också en kniv som är dyr i relation till de ingående materialen. Handtaget består av ett par bitar micarta och ett blad i enklare stål. Inga lager, ingen flipper, inga avancerade lösningar för att hindra låsarmar att vandra eller översträckas. Märkligt nog behövs inte alltid det. Det enkla kan vara det vackra och för övrigt det praktiska. Men som sagt du får inte så mycket finesser för dina investerade slantar.
Även om kniven är rätt kostsam så är den också ett exempel på utmärkt hantverk. En bättre nitad konstruktion än den här är svår att hitta. Övergången mellan materialen är utmärkt och det är faktiskt svårt att se skarven mellan låsarm och blad när kniven är öppen.
Al Mar Falcon Ultra Light en jätte i lättviktsklassen
Men vad!? Ingen justerbar pivotskruv, hur skall det gå? Märkligt nog går det alldeles utmärkt. Och det går att hålla kniven ren trots att den inte går att demontera med "field-strip"-teknik. Visst, den här typen av kniv är inte den man stoppar in i buken på en älg och kör runt för att sedan kasta den på en sandstrand eller vad man förväntas göra med sina små fickknivar idag om man får tro reklammakarna. Ibland tror jag att det fokuseras för mycket på teknik och material på moderna fällknivar och för lite på faktisk prestanda.
Av de skälen skall du inte köpa den här kniven om det är just det du söker i en kniv. De tekniska lösningarna, de senaste innovationerna och "superstål". Du skall heller inte köpa den om du är på jakt efter den mesta prisvärda kniven på marknaden. För det är den inte!
Det här är en kniv jag däremot varmt rekommenderar om du är på jakt efter ett stycke modern knivhistoria att bära i fickan. En som därtill är synnerligen praktisk och användbar trots sina många år på nacken.
Länk till tillverkarens hemsida.
Specifikation:
Längd utfälld: 182 mm
Längd hopfälld: 102 mm
Vikt: 42 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: AUS8 57-59 HRC
Handtag: Micarta
Lås: Lockback
Producerad av:
Al Mar, tillverkad i Seki City, Japan
/ J - falkeneraren
* ett extremfall men ett gott exempel är Douk Douk. De är så mjukt härdade som 52HRC även om kolstålet i dem skulle kunna skickas upp betydligt högre på skalan. Men man ville/vill att de skall gå att skärpa mot en porslinstallrik om det är vad som finns att tillgå.
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
