Visar inlägg med etikett Sage 1. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sage 1. Visa alla inlägg

fredag 12 oktober 2018

Dagens bild nr 161 "Självporträtt"


Det här är nog så nära jag kommer selfies på Instagram! Även om mitt kniviga jag ser lite lätt surmulet ut på fotot nedan. Men visst någon bild på sig kan man väl lägga ut. Kanske det kan betraktas som socialt och ge ett ansikte till den som skriver. Men varför någon skulle vilja se tvåhundra bilder av till exempel mig kan jag verkligen inte förstå. 

Knivar förhåller det sig annorlunda med. De sorterar ju under "intressen" och den typen skulle lika gärna vara bilder på motorcyklar, arkitektur, solnedgångar, hundvalpar eller mat. 

Enda gången selfies skulle vara intressanta i större mängder är om man samlar på porträtt av människor eller något liknande. Fast det är min syn på det hela bör betonas. Andra har uppenbarligen andra sätt att se på den saken. 


"Self Portrait"


Knivarna jag valde i det här fallet är förstås från Spyderco med ett undantag. Hålen i bladet avslöjar vilka. Längst upp återfinns två Sagemodeller, nr 1 med linerlock till vänster och till höger Sage 5 med compression lock. Näsan är min enda Al Mar, en Falcon UH och munnen är den framlidne Lums "Chinese" från Spyderco. Här i ett "sprint run"-utförande med handtag i rosa G10. 


/ J - selfiemästaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

lördag 1 oktober 2016

1,2...5

- jag kan uppenbarligen inte räkna!



I begynnelsen var nummer ett. Därefter följde tämligen naturligt nummer två. Sen blev det fel! Nummer tre och fyra uteblev innan  det var dags för fem.

Vad i hela friden talar jag om? Det handlar förstås om "Sage-serien". En serie knivar som jag skrivit om tidigare där Spyderco hyllar olika låskonstruktioner, dess skapare och deras betydelse för den moderna fällknivens utveckling.

"My Sages" - Sage 1, Sage 2 och Sage 5


Själva grundpoängen är därmed att de är tämligen lika sett till mått och utseende men att låsen skiljer dem åt. Det medför emellertid att även att handtagen inte är helt identiska för att kunna härbärgera de olika konstruktionerna. 

Som de flesta vet var nummer ett en hommage till Michael Walker och hans tolkning av en linerlock. Och nej, han uppfann det inte, han lade till en "detent" till själva grundkonstruktionen som existerade sedan lång tid tillbaks. En dock inte oviktig förbättring väl värd att framhållas.

Nummer två i serien hyllade "R.I.L", Reeve Integral Lock mer känt som "framelock"/ramlås idag. Det i sin tur var en variant av linerlocktanken utvecklad av Chris Reeve.  

Med nummer tre tog sig Spyderco an Blackie Collins och hans "Bolt Lock" och i nummer fyra framhölls Al Mars variant av en "backlock". Även det en gammal lösning som fick en knorr i och med hur den placerades för att underlätta hantering och döptes därför om till "front lock". 

Sen blev det tyst ett tag. Varpå "trean" kom ut i en nyutgåva med annat handtagsmaterial än det ursprungliga vilket gör att det egentligen finns en "3b" också till glädje för många samlare. 

Förutom låsen och de små detaljerna i handtagens utseende de medför så finns det även skillnader i materialen som använts från början. Sage 1 har Spydercos laminerade kolfiber i sidorna. Nummer två följer troget den Sebenza den hyllar och är därför tillverkad i titan. Nummer tre var ursprungligen gjord i lysande blå G10 medan 3b fick kolfiber i ytan. Mönstret var dock inte detsamma som Sage 1. Sen kom fyran och den blev den första i serien som försågs med bolster. Materialet i skollorna var trä, "ironwood". 

"1, 2...eh 5" döptes bilden till på IG



Därefter dröjde det rätt länge och många trogna Spydercofans väntade otåligt. Det spekulerades i vad nummer fem skulle bjuda på. Till slut blev det tillkännagivet och det blev Spydercos eget "compressionlock" som framhölls. Den laminerade kolfibern återkom som material men i annan form. Mönster och textur är inte densamma som på vare sig 1 eller 3b.

För ovanlighets skull hängde jag på låset och var tidigt ute med att köpa en kniv. Men redan när den presenterades visste jag att jag ville ha den vilket gjorde valet enklare än vanligt. 

Jag ber att få återkomma med en recension eller snarare genomgång av den kniven vid senare tillfälle. Men jag kan avslöja att fast jag gillar dem alla så är kanske nummer fem bäst. 


/ J - räknar fel, fast det blev rätt

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

onsdag 28 september 2016

EDC - "Svart"

Ibland slumpar sig saker. Idag att jag bär svart. Inte på grund av sorg, inte av någon särskilt orsak alls mer än att det blev så. 

Den senaste tiden har en gammal svart trotjänare fått återgå i tjänst. Spyderco Sage 1. Just nu för att jämföras med Sage 5. Sen har ettan ett svart clip vilket gör att den blir mer diskret mot svarta jeans. 

"EDC Black"


Eftersom det förväntade regnet inte behagat komma än så blev det även solglasögon. Men nu mulnar det på. Det följer Murphys lag. Solglasögon lockar regn.  Funderar på att ta ett paraply imorgon av samma skäl. Det hjälper även mot tigrar. Dagens logiska slutsats:

Hundra procent av gångerna jag burit paraply har jag även sluppit att 
bli attackerad av randiga djur. 


Ergo, regnskydd  är verksamma mot farliga katter.


/ J - offer för svart logik


PS, när jag skrev texten regnade det inte. Nu har det gjort det till och från ett tag. 

tisdag 12 juli 2016

Dagens bild nr 60 "Påsksalvia"


Bilden togs i påskas vilket namnet mer än antyder. Jag gillade kontrasten mellan hur kolfiberlaminatet i handtaget på kniven återger ljuset, det slitna gråbruna träet och blommans gula lyster. 

Kontraster helt enkelt. Det gör såväl bilder som livet mer intressant. 


"Easter Sage"



"Sage" är ett namn som kan lekas lite med då det kan betyda både salvia, vars blad såväl kniv som bladform påminner om samt visdom. 

Inte så långsökt det heller då kniven är synnerligen förnuftig. Greppet är konstruerat på ett genomtänkt vis vilket märks när man prövar allehanda grepp. Material, konstruktion och bladform följer även de det tänkta allroundbetonade användningsområdet. Det finns inte mycket negativt att säga om den här kniven som i så fall inte handlar om rent personliga preferenser. Någon kan exempelvis tycka att den är ful. Jag vet att det finns ett flertal människor som av någon anledning anser att ett hål i bladet är en styggelse. Själv tycker jag inte det vilket kanske har framgått vid det här laget. 

Spyderco är tvärtom ett av mina absoluta favoritmärken!



/ J - kryddar tillvaron med färg

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 1 juli 2016

Dagens bild nr 56 "När jag handlar"

Det är inte alltid positivt att ha ett favoritmärke. I mitt fall är jag en smula svag för Spyderco även om jag inte är en "enmärkesperson" utan gillar knivar i varierande prisklasser och från olika tillverkare. 

Men spindlarna med hålen i bladet har dock en särskild plats i knivsamlarhjärtat och flera av mina favoriter kommer från dem och fler finns där ute. Det enda som sätter stopp för en galopperande samling är storleken på plånboken. Ett förhållande som jag misstänker att fler känner igen. 



"What happens when I go Shopping"


I just den här varukorgen samsas ett flertal moderna klassiker av mindre format. Där kan skymtas: Delica 4 i ett par utföranden, Sage 1 och 2, Persistance, Centofante III, Des Horn, Dragonfly 2, Zulu och Calypso Jr. 


/ J - i köptagen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 24 november 2013

Knivrecension Spyderco C123CF "Sage 1"

- Den perfekta fickkniven del 9


Frågan är om detta redan nu kan vara slutkapitlet i min serie om perfekta fickknivar? Får man tro majoriteten av de recensioner som finns på nätet så är det fullt möjligt. Spydercos "Sage 1" brukar räknas som så nära perfektion man kan komma vad gäller fällknivar i det här segmentet. Nu kan det i förbifarten noteras att hela den här serien från min sida bygger på ett visst budgetintervall vilket innebär att kända storheter som Hinderer "XM-18", Chris Reeves "Small Sebenza" och "Mnandi", Bradley "Alias II", A. G Russels "Acies" med flera inte är aktuella för stunden. För mig ligger "Sage" i det övre registret när det gäller pris för närvarande och det är i relation till det alla mina recensioner skall ses.

En annan fråga är hur man närmar sig och recenserar  föremål som så många redan tyckt något om? Det är svårt att hitta kniventusiaster som är negativt inställda till den här kniven. Den har hyllats mer än de flesta och har blivit något av en modern klassiker även om den ibland kommer i skymundan av en annan kniv i "Sage-serien", Sage 2 eftersom knivtrenden för tillfället klart lutar åt handtag i titan med "framelock"-lösningar. En kniv jag för övrigt ämnar införskaffa vid senare tillfälle.

Ta nu en kopp kaffe så kör vi!

Hyllningskören var en av anledningarna till att jag valde att investera i den första utgåvan i Spydercos "Sage"-serie där olika kända knivmakares bidrag till knivvärlden uppmärksammas. Jag blev nyfiken på att se om all hype var rättmätig. Sen är ju Spyderco ett av mina favoritmärken förstås.

Trots det överväldigande spaltutrymmet den här kniven fått på internet finns det förbryllande få omdömen om den på svenska så jag tänkte ändra på det.

Spyderco Sage 1

Jag kan väl inleda med att säga att även jag tycker att den är en nästan perfekt fickkniv (EDC). Så på så vis blir det kanske lite tråkigt eftersom jag därmed stämmer in i hyllningskören. Det jag gillar med den här kniven är att den är av lagom storlek, har utmärkta proportioner och genomgående mycket bra material samt att den är extremt välbyggd och därtill lätt att bära. Allt sammantaget gör det till en mycket bra kniv.


Blad


Bladet är Spydercos vid det här laget smått klassiska lövformade blad med det karaktäristiska öppningshålet i utförande med helt flat slipning (FFG). Bladformen ger tillräckligt med spets för små arbeten men den är ändå stark nog för att inte kännas bräcklig*. Därtill ger formen om inte mycket buk så åtminstone tillräcklig. Det är för övrigt en praktisk bladform och den ser inte så rasande aggressiv ut att den skrämmer folk om man faktiskt använder kniven. En inte helt oviktig del vid val av fickkniv. 

Klassisk Spydercoform på bladet med typiskt öppningshål

Bladstålet är det i sammanhanget eminenta CPM S30V. Det är ett stål som är relativt rosttrögt men framförallt kan det ta och hålla en riktigt vass egg. Det är hårdare än säg t ex AUS8, 8Cr13MoV och 14C28N och kräver därför något mer arbete när det skall slipas. Men i gengäld håller det sig vasst betydligt längre. Det blir helt enkelt inte så mycket bättre. Annars kan det tilläggas att jag gillar VG-10 som visserligen inte riktigt når upp till S30V nivå på alla plan men är lättare att skärpa enligt mitt tycke.

Närbild på bladet i CPM S30V, här med fabriksegg

Och vad gäller skärpa kom kniven förvisso vass men faktiskt inte lika bra som andra Spydercos. Mina Endura, Delica, Dragonfly mm har varit utmärkta och min Military var smått skrämmande vass direkt ur förpackningen. Sage 1 behövde lite kärlek och omtanke för att nå de högre höjderna. Men tro mig den går att få riktigt vass.


Handtag


Materialvalet är väl avvägt genom hela kniven och detsamma gäller handtaget. Skållorna är lite speciella då de är tillverkade av ett laminat där det yttre lagret är kolfiber som limmats på en kärna av G10. Detta väckte ett visst rabalder då kniven introducerades eftersom den presenterades som den hade sidor i "carbonfiber" vilket bara delvis är sant. Men numera står det tydligt i produktinformationen att det rör sig om ett laminat.

Sage 1 har ett bekvämt handtag med ytskikt i kolfiber

Närbild på laminatet som används i skållorna och på den vävda 
ytstrukturen som både är bekväm och vacker att se på

Kombinationen ger ett material som både är starkt, lätt och ser bra ut. Kolfiberytan är inte polerad utan har lämnats med en "vävd" känsla vilket ger en textur som är skön att hålla i och därtill ger ett bättre grepp. Skållorna är fästa på "liners" av stål som är rejält lättade genom att de borrats ur. De är liksom allt annat på kniven omsorgsfullt slipade och polerade vilket bidrar till den höga finishen och känslan av kvalitet.

Konstruktionen är öppen i ryggen och sammanfogad med två bultar vilket gör kniven lätt att rengöra. Tillsammans med pivotskruven gör det att hålls ihop med endast tre skruvar (standardtorx) och kan demonteras för rengöring eller i anfall av nyfikenhet. Tilläggas kan att skruvskallarna för ovanlighets skull är av samma dimension vilket underlättar proceduren.

Öppen rygg med två liners i stål som är rejält urborrade som synes. Inte mindre än fyra olika dimensioner på frässtål har använts för den proceduren

Något som utmärker den här kniven är den utmärkta ergonomin. Kniven känns bekväm i de flesta grepp. Formen på handtaget ger utrymme även för stora händer då det är försett med en 50/50 "choil"**. Den konstruktionen gör att det går att greppa nära bladet och eggen för att utföra mer precisionsinriktat arbete men det gör också att man får en större greppyta för fler fingrar på en mindre kniv. Handtaget från en stor kniv i litet utförande helt enkelt.

Jag gillar det mesta vad gäller handtagets utformning men får man vara lite petig så tycker jag att vissa delar som t ex den främre delen av urfasningen för pekfingret kunde vara något mer rundad. Sen saknar jag ibland en något mer tredimensionell känsla i Spydercos handtag. Sidorna är helt flata vilket å andra sidan gör dem mer lättburna. Det där är förstås en avvägning mellan komfort, tillverkningskostnad och hur lätt kniven skall vara att stoppa i fickan.


Öppning och lås


Kniven öppnas med det för Spyderco utmärkande hålet i bladet vilket i det här fallet är en 12 mm variant och utmärkt placerat både vad gäller avstånd till handtag och pivotskruv för att göra det lättåtkomligt och bladet smidigt att fälla ut. Kniven är mycket mjuk att öppna mycket tack vare små toleranser och ett par rejält dimensionerade glidlager. Hålet är dessutom ett av de mest ambidextrösa öppningssystemen som finns vilket är en fördel för vänsterhänta. 

En kniv för både höger- och vänsterhänta. Notera detaljen med den helt släta övergången mellan blad 
och handtag även i hopfällt läge

Väl ute låser bladet med en "linerlock" vilket är en del av själva poängen med kniven. Hela "Sage"-serien, fyra knivar vid det här laget, är en hyllning till olika kända knivmakare***. Just den här kniven är en homage till Michael Walker då hann införde användandet av "detent-balls" - vet inte om det ens finns något svenskt ord för den termen, och gjorde sig känd för den här typen av lås.

Michael Walkers linerlock

I konsekvensens namn är det här därför en perfekt utförd Michael Walker linerlock. Kniven låser med ett distinkt klick och det absolut inget spel eller glapp i bladet. Låsarmen träffar tangen i rätt vinkel och tidigt. Sen är den gjord av mitt favoritmaterial stål.  Min erfarenhet av diverse knivar med titan i låset är inte enbart positiv kan väl sägas. Farhågan för sega lås, glidande låsarmar och slitage känns betydligt mindre med stål mot stål i låskonstruktionen. Något som också är anmärkningsvärt bra är att det är rätt kraften för att hålla kvar bladet i stängt läge ("detent") är helt rätt dimensionerat. När man stänger kniven så känns det som bladet sugs in den sista biten i handtaget. 


Att bära


Clipet på den här kniven, Spydercos "Wireclip", är enligt mig ett av de bästa på marknaden. Det jag verkligen gillar är att det är diskret genom att vara tunt, svart och inte göra så att halva kniven sticker upp ur fickan. Sen blir det inte sämre av att det är hållbart och håller kvar kniven på ett föredömligt sätt. Det är betydligt starkare än det ser ut eftersom det är gjort av härdat stål och har precis rätt spänning för att hålla kniven på plats. Kniven kan bara bäras med spets upp, vilket jag i vilket fall som helst oftast föredrar, men kan förflyttas från höger till vänster sida. 

Mitt favoritclip alla kategorier, Spydercos Wireclip - här dessutom i svart utförande

Handtaget har inget hål för fånglina vilket jag i det här faller upplever som positivt. Det skulle förstöra utseendet på kniven och tvinga fästet på clipet längre ned på handtaget vilket inte skulle fungera med den här designen. 

Den platta profilen på handtaget i kombination med det utmärkta clipet gör kniven lätt att bära. Ytan på kolfiberskiktet ger något ökad friktion vilket håller kvar kniven. Vikten på under hektot är inte besvärande. Det enda som inte är perfekt är väl möjligen det faktum att Spyderhålet gör att den här kniven inte har den slankaste av profiler och därmed tar upp mer plats i fickan än många andra knivar med motsvarande bladlängd.


Sammanfattningsvis


Sage 1 är en riktigt bra kniv som jag knappt har något negativt att säga om. Passform och byggkvalitet är utöver det vanliga där alla ytor är fasade och putsade och bladcentreringen är perfekt. 

För mig är det här en av de bästa fällknivar som går att få i den här storleken (blad runt 7,5cm, 3") och jag har svårt att hitta något som slår den på fingrarna i den här prisklassen. Naturligtvis är jag därför rejält sugen på en "Sage 2" vad det lider. Även om den inte är en helig Graal så är den kniven åtminstone en rätt schysst bägare på vägen mot högre höjder. 

Spyderco Sage 1 inbjuder till att kika på sin efterföljare

Sage 1 är en fickkniv jag varmt kan rekommendera till alla som vill ha en stadig, solid, välbyggd kniv för allehanda småsysslor. En vardagskniv med potential och ett utseende som gör den till en tämligen elegant företeelse som inte skrämmer alltför många med sin blotta närvaro. 



Specifikation:

Längd utfälld: 181 mm (7,125")
Vikt: 91 g (3,2oz)
Bladlängd: 76 mm (3")
Godstjocklek: 3 mm (0,125")
Bladstål: CPM S30V
Handtag: Laminat kolfiber/G10

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Taichung Taiwan.

Mer teknisk information hittar du på Spydercos hemsida.


/ J - In search for Perfection

* Att jämföra t ex med den nåluddsvassa spetsen på en Kershaw Leek
** Av urfasningen för pekfingret utgörs halva av bladet och den andra halvan av handtagets främre del.
*** De andra är "Sage 2" - Chris Reeve för "Integral lock", "Sage 3" - Blackie Collins för "Bolt lock", "Sage 4" - Al Mar för utvecklingen av "Backlock"