Review Camillus CUDA

  

-  tactical folding knife with vintage vibes

There was a time when this knife was a semi-holy grail for me. It was sometime in the nineties and the internet was not yet a source for knives. Back then you had to browse and buy magazines that were very expensive over here like "Blade" and "Tactical Knives" which were found in a well-sorted newsstand in town. The sought-after four-leaf clover at the time when it comes to "tactical knives", excluding custom knives, was the Spyderco Starmate, Gerber CF, Benchmade AFCK, and then the original version of this knife, the Camillus CUDA .* 

The four-leaf clover had more leaves. The big five in the category "tactical folders" from the 90s, Al Mar S.E.R.E, Camillus C.U.D.A, Gerber CF, Benchmade AFCK, and Spyderco Starmate

However, that was a different era and a lot has happened to the Camillus brand since then. It should therefore be pointed out that this is a simpler new edition of that knife. But the model is the same. And since I have the others, I had to have this one too!

Camillus C.U.D.A. 9"

Incidentally, "C.U.D.A" stands for Camillus Ultra Design Advantage and referred, among other things, to the completely unique opening system. As I said, this was before flipper tabs and ball bearings were associated with folding knives or at least found on production knives.

The original was, therefore, one of the fastest opening knives available, along with stilettos and so-called "gravity knives". What I appreciate most about it is the innovative spirit it exudes more than the functionality which is not at all ultimate, to be honest.

CUDA 9", a retro-stylish knife with a unique opening system

Short version:  Camillus C.U.D.A., is a retro-chic knife with innovative technology that is left behind by time

Blade

CUDA boasts a, in my opinion, quite a nice blade. Possibly it can be characterized as a drop point although I think it is probably a spear point with its almost symmetrical appearance and its pronounced swedge. However, it cannot be sharpened as it protrudes from the handle when the knife is folded.*

Then you can't miss that the blade is blackened. In this case, it is mostly to make the knife look more brutal, as the steel is not particularly prone to rust. Namely, AUS8 is used. The question is why, not because it's a lousy steel, it's not. But it is Japanese steel and the knife is made in China and they have other steels that are actually at least as good and probably cheaper. And if you want to import steel to China you can better ones. 

About the steel, it can otherwise be said that it is as dated as the design and that it is not used very frequently anymore. It is fairly resistant to corrosion, easy to grind, doesn't hold an edge very well, and has decent impact resistance for being stainless steel. That pretty much sums it up. Possibly the steel choice can be traced back to the original that had blades in ATS-34 if I'm not mistaken. That is also a Japanese steel. 

The blade is just under a decimeter/4" long and blackened

It is a fairly substantial blade with a length of 9.7 cm and a height of 2.4 cm. If you want a shorter blade, the knife can be found in a smaller version, by the way. 

It radiates power as the stock thickness is a generous 4 mm. The grind is a fairly low saber and thus it can be feared that this knife will be absolutely terrible to cut with.

But on that point, Camillus has saved the properties by providing the blade with a hollow grind. Something that is not entirely easy to see in all the dark, but which is one of the few ways to get a good edge on a thick and not very tall blade.

Japanese AUS8 steel is found in the blade. Not bad but almost as dated as the knife design

However, the factory edge is not much to brag about. It was not particularly sharp, but rather semi-sharp in parts. It was possible to cut paper with it with some difficulty, so you know roughly what I mean. In addition, right from the beginning, the knife has a tendency to smile", i.e. that the edge is not straight towards the ricasso. Then it can be added that the edge is not completely symmetrical when viewed from below either. The same can be said about the swedge which does not have the same angle on both sides. A typical example of something gone wrong in production. Or that the quality control is simply not top-notch.

Once put to work, the knife performs as it looks. Not very efficient in other words. The exception is that penetration cuts are good. It is a pointy blade. It of course cuts cardboard and similar materials but not without effort due to the geometry. It simply requires more power than many other knives. The same of course applies to nylon rope, which I also usually test edges on.

This is not a knife I would get myself to carve with, so I haven't even given it a go. The Camillus CUDA is far from an outdoor knife despite its size.

Handle

The construction of this knife can be summed up as being based on an internal steel frame that is open at the back and clad with G10 handle sides that are bolted in place. Distances of the simplest kind are found in the back. They aren't even barrel-shaped but just straight tubes. Whether it should be considered miserly or simple but straightforward is open to discussion. You know the "form follows function" argument.

The G10 material is medium coarse to fine which gives some grip. Especially when combined with a recess for the index finger and a thumb ramp on the blade. But it is also the only thing that gives extra grip. Otherwise, the handle is as straight as it seems.

Handle sides in fairly smooth G10

The shape of the handle, like the entire knife, is an excursion into the retro world. Everything about it is not good. The basic shape itself is capable in all its simplicity, but the execution is not. In part, Camillus has chosen to have a thick blade which then has a lot of air around it. There is a considerable distance between the base of the blade and the inside of the frame. It gives a very wide opening in the handle and when it is then combined with a very thin frame for the size of the knife and equally slender sides G10, the result looks cheap.

It doesn't have to mean bad but there is a disadvantage or rather a couple with that way of doing things.

The knife is open in the back and here you can also see the somewhat strange proportions between the thickness of the handle and the sides

The first and biggest objection I have is practical. The handle is simply not very comfortable to hold, at least if you have to do some heavy work which a larger knife will attract. That's because thin sides provide sparingly with material that rests against the hand both in the crease of the thumb and against the little finger. That creates hot spots if you put some power behind the cuts. But in fairness, this knife is not designed for bushcraft or outdoor life. So, that it is not brilliant in that area and may not be used as an objection to the design. Possibly a pair of gloves can help, but I don't think it should be necessary.

For lighter tasks and with the knife in a saber grip, however, the simple handle shape is surprisingly comfortable.

Most grips work but don't try to hold the knife in a pinch grip for detailed work, it won't work at all as the disc is in the way

The size of the handle is generous. The total length of the handle amounts to 12.8 cm, which is matched by a height of 2.7 cm. The available grip surface behind the finger guard is eleven centimeters. But the design of the guard allows you to place an index finger there if you want to creep closer to the edge with your hand. The thickness is measured at 1.34 cm according to my caliper.

The size gives plenty of room for the whole hand and there is even some left over. As the shape is uncomplicated, it is no problem to either use all grips or switch between them. That way the handle is good.

Opening and Lock

In addition to the look overall, it is under this heading that the great innovation, or the one that was once upon a time, can be found. The C.U.D.A system itself.

It consists of a disk that slides in a v-shaped groove. The actual opening of the knife is done by pressing with the thumb on the disc and bringing it forward and outwards and then only forward, whereupon the blade opens. Quite ingenious it may seem. Yes, until someone invented the flipper tab, of course.

The unique disc is easy to access but not so easy to use

The problem with this method is that it requires great accuracy. You can't push the "button" or the disk down/in because then nothing or at least very little happens. It has to be pushed forward and slightly outwards to follow the track but also slightly downwards to maintain the pressure/friction. The last bit should go straight ahead. The entire opening motion is helped by a small flick of the wrist, whereupon you can get a good speed on the blade.

Without that flick, the opening won't be quite as fast. In addition, the blade is too heavy, and above all the lever is small. This is because the disc itself moves very close to the pivot screw. It is for the same reason that thumb studs are more effective if they sit further from their point of rotation on a broad-bladed knife. Simply put more leverage. It is missing here.

The disk runs in a v-shaped groove that must be followed when opening the knife

It can also be said that this motion can be strengthened and if you want, you can throw the blade out completely without using the disk at all. It's also the fastest way to open the knife, even if it's not on purpose that this function emerged. It exists because the resistance from the detent ball is a bit too weak. Not that it's dangerous in the pocket. The saving grace is that the knife sits in the "wrong" direction with the point downwards.

Another problem with this solution is that the disk itself is loose in order to slide freely. This means that regardless of the position of the blade, it makes a sound, it rattles if you shake the knife. It is also something that makes the knife feel cheaper than it is. It's not a practical problem but something that most knife enthusiasts don't appreciate.

A fairly thin liner lock

The lock is not much to talk about. Or well, a little actually. It is certainly a simple and straightforward liner lock but there is still something to be said. One thing is that it is thin! The frame is not thick and therefore the lock bar is not either. In addition, it engages quite late, which indicates that the geometry between the lock and blade base is not completely perfect. I have heard of others who had problems with the function, but this does not apply to this particular knife. The lock engages properly in this case and there is no play in the blade. Not in any direction, and I'm grateful for that.

The lock bar is very easy to access thanks to a more than generous recess on the opposite side of the handle.

To Carry

CUDA is a lump in the pocket. That's the easiest way to describe it. As previously mentioned, it is quite thick even though the sides are thin. If you add to that a mammoth length and a lovely outdated clip, the result is not the best on this parameter.

The knife is also quite heavy, although 149 grams is not extreme for the size. But that doesn't make it lightweight either. 

A clip that can only be mounted on the "wrong" end of the handle

The clip is not quite the latest, as I wrote above, and by that, I mean appearance as well as function. Square clips are not often seen these days especially not one that cannot be moved at all. If you add the fact that the knife can only be carried tip-down, you have, as I said, a clip from the past.

Otherwise, it can be said that it is an ordinary steel clip screwed in place with three small T6 screws.

Both the clip and the knife are clearly visible when carried in a pocket

The function is decent but not more. The ramp is big enough and the tension is actually satisfactory. However, much of the knife sticks out according to the old motto that if it doesn't, you can't draw your knife. Something I do not agree with but that is the subject of another discussion.

Having said that, it doesn't have to be completely wrong that this particular knife is carried the way it does. The opening mechanism itself means that it still cannot be used with the left hand, and it is also easier to access if you first pull the knife and then spin it half a turn in your hand before opening the blade.

To Conclude

Initially, I wrote that the Camillus CUDA was almost a trophy for me. The question is, does it live up to the expectations that come with it? The answer is probably both yes and no. It depends on which shoes it must fulfill and what role it plays. In my mind, it's still pretty awesome and thus fills its place in the collection or possibly the knife pile. That's not to say it's necessarily a "good" knife. Rather, it represents something else, an era in this case.

Camillus Titanium series times two, Tyrant and C.U.D.A. 9"

If you disregard that, it is perhaps after all that the time left this knife behind. Much of what was once both new and unique today feels quite dated and a bit overcomplicated. Not least that applies to the opening system. A major objection is that the "CUDA" solution with the disk requires fairly good fine motor skills, which is terrible when you are, for example, stressed or your fingers are cold. Thus, both the "tactical" and purely practical use are compromised in everything but heat and sunshine. It is an objection already at the design stage.

The solution is also not very smart compared to what is available on the market today. Then the disc rattles which is not a plus either, although it's not decisive in itself.

Then I think the construction of the handle itself looks cheap but that's not solely Camillus's fault but more the zeitgeist from which CUDA originates I suspect. That's because the Spyderco Starmate, whose design is roughly contemporary, has the same slightly odd relationship between handle sides and void. But it somehow results in a handle that is both thin and thick at the same time, which is an achievement in itself.

It also looks cheap with a large gap between the blade and frame. It is also not practical as it gives less support to the blade and allows dirt to get in there. In fact, you can feel the knife being thin. If you grab the blade and pry sideways, the knife flexes the same way the Benchmade Bugout does.

It would also be something that could easily be fixed on a version 2 like this. It doesn't feel like the manufacturer bothered to improve the model when the chance was given, which is a minus.

Camillus C.U.D.A is a nostalgia knife for me, the question is what is it to you?

After spending time with the Camillus CUDA 9" for a long time, the halo hasn't completely gone astray but the glow has faded a bit, one might say. It's not a very practical knife and the question is whether it looks "cool" enough for the one that doesn't have any memories attached to it? That's a question I have a little difficulty answering. Because even though I probably don't think it's a good or even a particularly well-built knife, it's not bad either and I think it's a bit charming in a somewhat perverse way. It is unique after all!

Camillus Knives

Specification:

Length Overall: 225 mm

Length Folded: 128 mm

Weight: 149 g (weighed by me)

Blade Length: 97 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: AUS8

Handle: G10

Lock: liner lock

Produced by: Camillus, made in China

/ J - looking for oldies but goldies

* Since before there were also a couple more, partly the first custom knives from Terzuola but also Spyderco Police of course.

** Something that does not apply to another "combat knife" from the same era, namely the Gerber CF which can be made double-edged.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Camillus CUDA

 

-  taktisk fällkniv med vintage-vibbar

Det fanns en tid då den här kniven var en halvt helig Graal för mig.  Det var någon gång på nittiotalet och internet var inte en källa för knivar än. Då fick man bläddra i och köpa svindyra tidskrifter som "Blade" och "Tactical Knives" som återfanns i en välsorterad tidningskiosk i stan. Den heliga fyrklövern vid den tiden när det handlar om "tactical knives", undantaget custom-knivar, var Spyderco Starmate, Gerber CF, Benchmade AFCK och så ursprungsversionen av den här kniven Camillus CUDA .* 

Fyrklövern som hade fler blad. De fem stora i kategorin "tactical folders" från 90-talet, Al Mar S.E.R.E, Camillus C.U.D.A, Gerber CF, Benchmade AFCK och Spyderco Starmate

Det var dock en annan era och mycket har hänt med märket Camillus sedan dess. Det bör därför påpekas att det här är en enklare nyutgåva av den kniven. Men modellen är densamma. Och eftersom jag har de övriga var jag tvungen att ha den här också!

Camillus C.U.D.A. 9"

"C.U.D.A" står för övrigt för Camillus Ultra Design Advantage och syftade bland annat på det helt unika öppningssystemet. Det här var som sagt innan flipperfenor och kullager associerades med fällknivar eller åtminstone hittades på produktionsknivar. 

Originalet var därmed en av de mest snabböppnade knivar som fanns att tillgå jämte stiletter och så kallade "gravity knives". Det jag uppskattar mest med den är den innovativa andan den utstrålar mer än funktionen som inte alls är ultimat för att vara ärlig.

CUDA 9", en retrosnygg kniv med ett unikt öppningssystem

Kortversion:  Camillus C.U.D.A., retrochick kniv med nydanande teknik som tiden sprungit ifrån.

Blad

CUDA ståtar med ett i mitt tycke rätt snyggt blad. Möjligen kan det karaktäriseras som en drop point även om jag nog tycker att det är en spear point med sitt nästan symmetriska utseende och sin kraftiga falskegg. Den kan dock inte slipas eftersom den sticker ut ur handtaget när kniven är ihopfälld.* 

Sedan går det inte att missa att bladet är svärtat. I det här fallet är det mest för att kniven skall se mer brutal ut då stålet inte är särskilt benäget att rosta. Man använder nämligen AUS8. Frågan är varför, inte för att det är ett uselt stål, det är det nämligen inte. Men det är ett japanskt stål och kniven är tillverkad i Kina och de har andra stål som egentligen är minst lika bra och troligen billigare. 

Om stålet kan annars sägas att det är lika daterat som designen och att det inte används särskilt frekvent längre. Det är tämligen motståndskraftigt mot korrosion, lättslipat, håller inte eggen särskilt väl och får godkänt vad gäller slaghållfasthet för att vara ett rostfritt stål. Ungefär så kan egenskaperna sammanfattas. Möjligen kan stålvalet spåras tillbaka till originalet som hade blad i ATS-34 om jag inte missminner mig. Även det japanskt.

Bladet är strax under decimetern långt och svärtat

Det är ett tämligen substantiellt blad med en längd på 9,7 cm och en höjd på 2,4 cm. Vill man ha ett kortare blad finns kniven i en mindre version kanske är bäst att tillägga. 

Extra mycket kraft utstrålar det då godstjockleken är väl tilltagna 4 mm. Slipningen är en tämligen låg sabelslipning och därmed kan befaras att den här kniven skall vara alldeles hemsk att skära med. 

Men på den punkten har Camillus räddat egenskaperna genom att förse bladet med en skålslipning. Något som inte är helt lätt att se mitt i det mörka men som är ett av få sätt att få till en duglig egg på ett tjockt och inte särskilt högt blad. 

I bladet hittas japanskt AUS8-stål. Inte dåligt men nästan lika daterat som knivdesignen

Fabrikseggen är emellertid inte mycket att skryta med. Särskilt vass var den inte utan snarare bitvis halvskarp. Det gick att skära papper med den med visst besvär så förstår ni ungefär vad jag menar. Därtill har kniven redan från början tendens till vad som på engelska brukar kallas "smile", dvs att eggen inte är rak in mot ricasson. Sedan kan tilläggas att inte heller där är eggen är helt symmetrisk sedd underifrån. Detsamma kan sägas om falskeggen som inte har samma vinkel på båda sidor. Ett typiskt exempel på att det gått undan vid produktion. Eller att kvalitetskontrollen inte är på topp helt enkelt.

Väl satt i arbete uppträder kniven som den ser ut. Inte särskilt effektiv med andra ord. Det som är undantaget är att penetrationssnitt är bra. Det är ett spetsigt blad. Kartong och liknande material skär den också men inte utan ansträngning på grund av geometrin. Det krävs mer kraft än många andra knivar helt enkelt. Detsamma gäller förstås nylonrep vilket jag även brukar testa eggar på. 

Det här är ingen kniv jag skulle få för mig att tälja med så det har jag faktiskt inte ens givit mig in på. Camillus CUDA är långt från en friluftskniv trots att den är stor. 

Handtag

Konstruktionen av den här kniven kan sammanfattas med att den är baserad på en invändig stålram som är öppen i ryggen samt klätts med handtagssidor av G10 som skruvats på plats. I ryggen hittas distanser av enklaste slag. De är inte ens tunnformade utan bara raka rör, bokstavligen i det här fallet. Om det skall betraktas som snålt eller enkelt och ändamålsenligt är öppet för diskussion. Ni vet "form follows function"-argumentet. 

G10-materialet är mellangrovt till fint vilket ger ett visst fäste. Särskilt när det kombineras med ett urtag för pekfingret samt en tumramp på bladet.  Men det är också det enda som ger extra grepp. I övrigt är handtaget mycket rakt som synes. 

Handtagssidor i tämligen slät G10

Formen på handtaget liksom hela kniven är för övrigt en utflykt i retro-världen. Allt med det är inte bra. Själva grundformen är duglig i all sin enkelhet men utförandet är det inte. Dels har man valt att ha ett tjockt blad som sedan har mycket luft kring sig. Det är ett rejält avstånd mellan bladbasen och insidan på ramen. Det ger en mycket bred öppning i handtaget och när det sedan kombineras med för knivstorleken mycket tunn ram och lika spinkiga sidor G10 ser resultatet billigt ut. 

Det behöver inte betyda dåligt men det finns en nackdel eller snarare ett par med den lösningen.

Kniven är öppen i ryggen och här syns även de något märkliga proportionerna mellan handtagets tjocklek och sidorna

Den första och största invändningen jag har är praktisk. Handtaget blir helt enkelt inte särskilt bekvämt att hålla i åtminstone om man skall utföra något tyngre arbete. En stor kniv lockar gärna till det. Det eftersom tunna sidor ger snålt med material som ligger an mot  handen både i tumvecket och mot lillfingret om man vill nyttja lite kraft i skären. Men i ärlighets namn är det inte till "bushcraft" eller friluftsliv som den här kniven är designad. Så att den inte här helt bra på det området kanske inte skall användas som invändning mot designen. Möjligen kan ett par handskar hjälpa till men det skall inte vara nödvändigt anser jag.

För lättare uppgifter och med kniven i ett sabelgrepp är den enkla handtagsformen däremot förvånansvärt bekväm.

De flesta grepp fungerar men försök inte att greppa kniven i nypan för finarbete, det går inte alls då disken är i vägen

Storleken är väl tilltagen. Totallängden på handtaget uppgår till 12,8 cm vilket matchas av en höjd på 2,7 cm. Tillgänglig greppyta bakom fingerskyddet är elva centimeter. Men utformningen av skyddet gör att du kan placera ett pekfinger där om du vill krypa närmare eggen med handen. Tjockleken mäts till 1,34 cm enligt mitt skjutmått. 

Storleken ger gott om plats för hela handen och det blir till och med lite över. Då formen är okomplicerad är det inga problem att vare sig använda alla grepp eller skifta mellan dem. På så sätt är handtaget bra. 

Öppning och lås

Förutom själva grundformen är det under den här rubriken som den stora innovationen eller den som var det en gång i tiden, återfinns. Själva C.U.D.A -systemet. 

Det består av en disk som glider i ett v-format spår. Själva öppnandet av kniven går till så att man pressar med tummen på disken och för den framåt och utåt och sedan enbart framåt varpå bladet öppnas. Tämligen genialiskt kan tyckas. Ja, till någon kom på flipperfenan förstås. 

Den unika disken är lätt att komma åt men inte lika lätt att använda

Problemet med den här metoden är att den kräver stor exakthet. Du kan inte trycka "knappen" eller disken nedåt/inåt för då  händer inget eller åtminstone mycket lite. Den måste pressas framåt och lite utåt för att följa spåret men även lite nedåt för att trycket/friktionen skall bibehållas. Den sista biten skall den rakt framåt. Det hela hjälps av en liten snärt på handleden varpå du kan få rätt bra fart på bladet. 

Utan den snärten blir inte öppningen fullt lika snabbt. Därtill är bladet för tungt och framförallt hävstången liten. Det beror på att själva disken rör sigt väldigt nära pivotsksruven. Det är av samma skäl tumknoppar är mer effektiva om de sitter längre ut från sin rotationspunkt på en bredbladig kniv. Mer hävstång helt enkelt. Det saknas här. 

Disken löper i ett v-format spår som det gäller att följa när man öppnar kniven

Det kan även sägas att den där snärten kan förstärkas och om man vill kan man kasta ut bladet helt utan att använda disken. Det är även det snabbaste sättet att öppna kniven även om det inte är med flit som den fuktionen uppstått. Den finns för att moståndet från detent-kulan är något för klent. Inte så att det är farligt i fickan. Räddningen finns där i att kniven sitter på "fel" håll med spetsen nedåt. 

Ett annat problem med den här lösningen är att själva disken för att kunna glida fritt sitter löst. Det gör att den oavsett bladets position låter, den rasslar om du skakar kniven. Även det är något som gör att kniven känns billigare än vad den är. Det är inte ett praktiskt problem men något som de flesta kniventusiaster inte uppskattar. 

En rätt tunn liner lock står för säkerheten

Låset är inte mycket att orda om. Eller jo, lite faktiskt. Det är förvisso en enkel och rättfram liner lock men det finns ändå något att säga. En sak är att den är klen! Ramen är inte kraftig och därmed är inte låsarmen det heller. Därtill låser den rätt sent vilket tyder på att geometrin mellan låsarm och bladbas inte är helt hundra. Jag har hört om andra som haft problem med själva funktionen men det gäller inte det här exemplaret. Låset tar ordentligt i det här fallet och något glapp är det inte i bladet. Inte heller något spel i höjdled och det är jag tacksam för. 

Låsarmen är mycket lätt att komma åt tack vare ett mer än generöst urtag i motstånende handtagssida.

Att bära

CUDA är en klump i fickan. Det är enklaste sättet att beskriva den på. Som tidigare nämnts är den tämligen tjock även om sidorna är tunna. Om du därtill lägger till en maffig längd och ett härligt omodernt clip så blir inte resultatet det bästa på den här parametern. 

Kniven är därtill tämligen tung även om 149 gram inte är extremt för storleken. Men det gör den inte till någon lättviktare heller. 

Ett clip som endast kan monteras i "fel" ände av handtaget

Clipet är inte riktigt det senaste skrev jag ovan och med det avser jag såväl utseende som funktion. Fyrkantiga clip ser man inte ofta nuförtiden och särskilt inte ett som inte går att flytta alls. Lägger du till det faktum att kniven enbart kan bäras med spets nedåt så har du som sagt ett clip från förr. 

Annars kan sägas att det är ett vanligt stålclip som skruvats på plats med tre stycken små T6-skruvar. 

Både clipet och knvien är väl synliga när de bärs i en ficka

Funktionen är duglig men inte mer. Rampen är stor nog och spänsten faktiskt tillfredsställande. Däremot sticker mycket av kniven upp enligt den gamla devisen att om det inte gör det kan man inte dra sin kniv. Något jag inte alls skriver under på men det är ämnet för en annan diskussion.  

Med det sagt behöver det inte vara helt fel att just den här kniven bärs som den gör. Själva öppningsmekanismen gör att den ändå inte kan användas med vänster hand och därtill är den lättare att komma åt om  man först drar kniven och sen snurrar den ett halvt varv i handen innan bladet fälls ut. 

Sammanfattningsvis

Inledningsvis skrev jag att Camillus CUDA närmast var en trofé för mig. Frågan är om den motsvarar förväntningarna som följer med det? Svaret är nog både ja och nej. Det beror nämligen på vilka skor den skall uppfylla och vilken roll den spelar. I mitt sinne är den fortfarande rätt häftig och den fyller därmed sin plats i samlingen eller möjligen knivhögen. Därmed inte sagt att det med nödvändighet är en "bra" kniv. Snarare är det så att den representerar något annat, en tidsepok i det här falllet. 

Camillus Titanium-serie gånger två, Tyrant och C.U.D.A. 9"

Om man bortser från det är det kanske trots allt så att utvecklingen sprungit ifrån den här modellen. Mycket av det som en gång var både nytt och unikt känns idag tämligen daterat och lite överkomplicerat. Inte minst gäller det öppningssystemet. En stor invändning är att "CUDA"-lösningen med disken kräver tämligen god finmotorik vilket är uruselt när man exempelvis är stressad eller kall om fingrarna. Därmed faller både det "taktiska" och rent praktisk användning i allt utom värme och solsken. Det är en invändning redan på designstadiet.  

Lösningen är därtill inte särskilt kvick jämfört med vad som finns på marknaden idag. Sedan rasslar det om disken, det är inte ett plus det heller även om det inte är avgörande i sig. Den har spelrum vare sig kniven är öppen eller stängd. 

Sedan tycker jag att själva konstruktionen av handtaget ser billig ut men det är inte enbart Camillus fel utan mer tidsandan från vilken CUDA härstammar misstänker jag. Det eftersom Spyderco Starmate vars design är ungefär samtida har samma lite märkliga förhållande mellan handtagssidor och tomrum. Men det resulterar hur som haver i ett handtag som är både tunt och tjockt på en gång vilket är en bedrift i sig. 

Billigt ser det även ut med ett stort gap mellan blad och ramsidor. Det är heller inte praktiskt då det ger mindre stöd åt bladet och tillåter smuts att tränga in där. Faktum är att du kan känna att kniven är klen. Om du tar tag i bladet och bänder i sidled flexar kniven på samma vis som Benchmade Bugout gör.

Det vore dessutom något som lätt kunde åtgärdas på en version 2 som det här handlar om. Det känns inte som tillverkaren brytt sig om att förbättra modellen när chansen gavs vilket är ett minus. 

Camillus C.U.D.A är en nostalgikniv  för mig, frågan är vad den är för dig?

Efter att ha umgåtts med Camillus CUDA 9" ett längre tag så har har glorian inte hamnat helt på sned men glöden falnat lite kan man väl uttrycka det. Det är inte en särskilt praktisk kniv och frågan är om den ser tillräckligt "cool" ut för den som inte har några minnen knuten till den? Det är en fråga jag har lite svårt att svara på. För trots att jag nog inte anser att det är en bra eller ens särskilt välbyggd kniv så är den heller inte dålig och jag tycker den är lite charmig på något avigt vis. Den är trots allt unik!

Camillus Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 225 mm

Längd hopfälld: 128 mm

Vikt: 149 g (vägd av mig)

Bladlängd: 97  mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: AUS8

Handtag: G10

Lås: liner lock

Producerad av: Camillus, tillverkad i Kina

/ J - letar efter gamla guldkorn

* Sedan tidigare fanns även ett par till, dels de första customknivarna från Terzuola men även Spyderco Police förstås.

** Något som inte gäller en annan "stridskniv" från samma era, nämligen Gerber CF som kan dubbelslipas för den som önskar det. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Camillus Vortex

 

-  en oinspirerad kniv

Somliga knivar väcker mer intresse än andra. Camillus Vortex tillhör kategorin "andra". Inte för att den är helt usel men den är väldigt generisk. Det är en fällkniv/fickkniv helt enkelt. 

Men däri ligger inte problemet enligt mig. Snarare återfinns det i ett antal val som gör kniven sämre än den kunnat vara. Camillus har i mitt tycke slarvat bort en möjlighet att göra en enkel men bra fällkniv riktad mot budgetsegmentet. Jag ämnar här förklara varför. 

Camillus Vortex

Grundförutsättningarna är egentligen inte dåliga. Man tager ett stycke konstmaterial av känd sort och av det gör man två stycken handtagssidor. De fästes utanpå en stålram som även inkluderar ett lås. I en ände fäster man en pivotskruv i vilken ett blad gjort av ett förvisso gammalt men ändock dugligt mellanklasstål. Allt skruvas ihop så kniven blir isärtagbar. Ryggen lämnas öppen och bladet förses med knoppar så det kan enhandsöppnas. Till det adderas ett clip för att kniven lättare skall kunna bäras. Som grädde på moset görs bladet svart för att det inte skall rosta och kniven förses med räfflor här och var för att ge bättre grepp. 

Inte mycket som kan gå fel kan man tycka. Men allt kan göras med mer eller mindre finess. 

När många bäckar små bildar en hel å. En kniv som kunde varit bra men inte är det på grund av flera mindre misstag och designval

Kortversion: Camillus Vortex, när snålheten bedrar visheten. Kniven som kunde varit bra men inte är det. 

Blad

Men de små misstagen börjar faktiskt med bladet. Det är 8,25 cm långt, ca 27 mm högt som mest och är ett typiskt exempel på ett drop point-blad. Så långt inga anmärkningar men de kommer. 

Bladet kännetecknas av en markant falskegg/swedge och av att det är svart. Vidare är det märkt med en ansenligt stor logotyp på en sida och bladstål i stor font på den andra. Användaren behöver inte tveka vare sig på vilket märke som hålls i handen eller vad vederbörande skär med. 

Bladet är en clip point som utmärks av en svart beläggning och en S-formad egg

Nu är det inte så mycket att skryta om för det som står där är AUS-8. Det är ett stål som för länge sedan var ett mellanklassstål om ett sådant uttryck existerar och nu knappt används alls. Inte för att det är undermåligt men det finns ett flertal bättre stål på marknaden som även de håller överkomligt pris. 

Men att det är aningen omodernt är inte det största problemet utan hur man använt det. För det första är bladet sabelslipat vilket ger en så låg slipfas som 16 mm. Det är inte mycket att tunna ut bladets ursprungliga 3,1 mm på. Så det gör man inte heller. Nu skall tilläggas att det är en skålslipning det rör sig om vilket skulle kunna ha räddat situationen. Men nej, bladet är 0,6-0,7mm tjockt bakom eggen. "Strike one" hade kanske en amerikan sagt. För den som inte vet, det är ett mått som platsar på vilken stor överlevnadskniv som helst. Det ger inga bra förutsättningar för en liten fällkniv.

"Strike two" är lite mindre uppenbar och kanske diskuterbar. Någon kanske faktiskt gillar "recurves" eller S-formade eggar. De har trots allt vissa teoretiska fördelar. De är dock inte applicerbara i det här fallet av olika skäl. Här är det bara dumt och gör kniven mer svårslipad i framtiden. Särskilt som kniven helt saknar "sharpening choil" vilket gör övergången till ricasson ful redan från början och inte lär den bli vackrare med tiden. Tänk kälkbacke på en ost och ni förstår vad jag menar. 

Men "Strike three" är svårare att försvara. Någon tyckte nämligen att det var en god idé att hålla härdningen till uppgivna 56 HRC. Det är INTE ett lyckat val! Efter att ha testat är det fullt möjligt att det faktiskt är så mjukt. Det gör att den här kniven konkurrerar med schweizerknivar i det avseendet och när det gäller egguthållighet är det ingen komplimang. 

Slår man ihop de här egenskaperna, låg slipfas om än skålslipad, mycket stål bakom eggen och mjukt stål så får man en kniv som inte skär särskilt väl och framförallt inte länge innan den behöver slipas om.

 

Stålet är AUS-8 som härdats i nivå med en mjukost

Carbonitride Titanium Non-Stick kallas materialet som återfinns på utsidan och skall förhindra att bladet rostar. Nu är AUS-stål rätt rosttröga ändå så det är tveksamt om det behövs. Men det fungerar i det här fallet hur som haver. Det är inte mycket stål som lyser fram och kan rosta. Beläggningen verkar även rätt tålig av vad jag kan avgöra. 

Sedan vill jag att ni missförstår mig rätt. Det går visst att skära saker med Vortex. Men inte så bra som det borde och det här en recension. Det är min plikt att påpeka när saker inte är bra utförda. 

Handtag

Handtaget på Vortex är inte helt oävet. En längd på 11,2 cm och en höjd på 28-24mm ger mycket att hålla kring. Särskilt när det kombineras med en tjocklek på hela 14,6 mm förutom där det långa clipet sitter. Där är det förstås tjockare, hela 18 mm. Vanligen brukar jag inte räkna in clipet i det här måttet men här täcker clipet större delen av handtaget så det tvunget. 

Att kniven är så grov beror dels på att ramen är stadig men främst på att man valt att spara pengar på att inte försänka den 1,5 mm tjocka ramdelarna i skollorna. Istället är sidorna skruvade på utsidan med fyra stycken skruvar jämte pivotskruven. 

Handtagssidor av grovmönstrad G10 ger gott fäste

Materialet i ramen är stål och av det får man generösa mängder. Förutom att handtaget är tämligen högt så är ramen inte det minsta fräst eller urborrad. Det gör försås kniven tyngre. Men värre är att det förskjuter balansen mot handtaget till. Balanspunkten återfinns därför vid bakre delen av fingerurtaget. Det är inte hela världen men när många småmissar kombineras blir slutresultatet inte helt lyckat. 

I övrigt kan konstateras att den släta insidan kombinerat med en helt öppen rygg gör kniven lätt att rengöra. Vilket man tydligen skall påpeka vid recensioner. Personligen tycker jag inte några fällknivar är särskilt enkla att hålla rena men det är en annan diskussion.  

Den massiva stålramen är öppen i ryggen

Själva greppet består av G10 som försetts med ett mönster av gropar som ger ett mycket gott fäste. Det finns även räfflor på såväl blad som handtaget på två ställen, ett framtill och ett baktill. Varför det bakre existerar är ett mysterium. Det fyller ingen funktion alls oavsett på vilket sett kniven hålls. Någon som ritat den här kniven tyckte uppenbarligen att det såg coolt ut. 

Bearbetningstiden för både den delen samt de fem dekororationshål som återfinns i sidorna kunde lagts på bättre saker. 

Vortex känns relativt bra i hand

Handtaget fungerar annars tämligen väl i de flesta grepp. Ja, förutom i hammargrepp då spetsen på clipet skär in i alla fall  min hand. Hålls kniven däremot i ett sabelgrepp med tummen på ovansidan är den riktigt bekväm. Pekfingret hittar sin plats i fördjupningen och övriga fingrar följer efter. Inte ens den till synes vassa stålbit som utgör fånglinehål stör handen för mycket. 

Öppning och lås

Tumknopparna är en av de bättre detaljerna på den här kniven. Ännu mer så om de varit placerade något närmare handtaget i öppet läge. Men i övrigt fungerar de väl. De är lätta att hitta och använda och formen är mjuk och behaglig mot tummen. De sticker inte heller ut för långt. 

Tumknopparna får framhållas som en av de bättre detaljerna på den här kniven

Tyvärr gör inte en svala en sommar och en detalj inte en kniv. Vortex är ingen fröjd alls att öppna och stänga. I en tid då man som användare är bortskämda med både kullager eller fina bronslager känns inte plast eller nylon helt ok. Känslan i den här kniven är lite ryckig, tänk "start och stopp" under själva rörelsen både när bladet skall ut och in. 

Då kan man tänka att det är bara pivoskruven som behöver släppas lite. Men si det går inte! Inte utan den möda det krävs för att leta fram någon specialnyckel som kan tänkas att passa de fyra hål som hittas i skruvhuvudet. Det är inte tid jag ämnar att lägga på den här kniven. 

Låset är bra men pivotskruven usel. Vem tusan använder dylika huvuden nuförtiden?

En bra utförd detalj på den här kniven är låset. Det är lätt att komma åt, att släppa och det håller bladet på ett föredömligt vis. Inget glapp eller spel så långt ögat når. Låsarmen vandrar heller inte under belastning från fel håll. Låset är enkelt men väl fungerande. 

Att bära

Vad skall man säga? Vortex är inte trevlig att bära är väl det enklaste. Till att börja med är det en stor kniv. Inklusive konstruktionen för att fästa fånglina i är längden strax under tolv centimeter. Tjockleken är sagt väl tilltagen och ramen inte lättad. Det ger mycket volym i fickan samt en vikt på strax under 150 g. Stor och relativt tung med andra ord. 

Clipet kan inte flyttas utan sitter där det sitter, på höger sidan med spets nedåt

Men de stora invändningarna återstår. En är att det relatvit grova mönstret på handtaget som riktigt gnager på byxtyget. En annan och ännu större är clipet. 

Det är ingen tvekan om vad som finns i fickan i alla fall. För säkerhets skull har någon stansat ut en knivsiluett i clipet

Vem tusan tyckte att det var en god idé att 2023 fästa clipet runt pivotskruven? Det går därmed enbart att bära kniven med spets nedåt vilket är något de flesta inte föredrar. Dessutom går det inte att flytta clipet heller. Så vänsterhänta göre sig icke besvär. 

Själva funktionen är inte usel. Spänsten är duglig och spetsen pekar inte utåt. Men å andra sidan är utrymmet under mer anpassat för tunna sommarbyxor än rejäla arbetsditon. Och med tanke på vikten på kniven känns det inte helt välmatchat. 

Nådastöten är dock att clipet är mycket stort, stör handen i vissa grepp och visar upp en rejäl bit kniv när den sitter i fickan. Enbart det hade inte fått mig att reagera så mycket men ihop med de andra invändningarna blir det för mycket. Det här är ett dåligt clip!

Sammanfattningsvis

Förvisso är det alltid intressant med knivar som vänder sig mer mot ett budgetsegment än de högsta klasserna. Där hittas den breda publiken och inte bara kniventusiasterna. Det är också mer av en utmaning att göra bra produkter med begränsade resurser rent generellt. 

Men med Vortex tycker jag att Camillus har "slarvat bort" möjligheten att göra en bra men prisvärd vara. Enligt mig har man använt för många genvägar. Kniven ger ett i mitt tycke klumpigt och oinspirerad intryck.

Att man inte kan få de dyraste och mest exklusiva materialen i en kniv som inte kostar mer än vad Vortex gör är inte så konstigt. Men det finns ingen anledning att göra ett blad sämre än nödvändigt. Det finns heller ingen anledning att fuska med smådetaljer som glidlager. 

Diskussionen skulle kunna sammanfattas i nedanstående punkter.

Saker som talar om att det här är en kniv riktad mot budgetsegmentet:

• Enkla glidlager, varav något är i nylon
• AUS-8-stål i bladet
• Ramen är inte försänkt i handtagssidorna

Saker som gör det här till en sämre kniv än det behövt vara:

• Bladet har låg sabelslipning och det är mycket stål bakom eggen
• Härdningen är på tok för mjuk
• Eggen är S-formad "sharpening choil" saknas
• Clipet är fäst runt pivotskruven och kan inte flyttas 
• Pivotskruvens huvud är inte gjort för standardmejslar
• Ramen är inte det minsta lättad

Till det yttre är inte Vortex inte helt fel

Det som är irriterande är att flera av valen inte har mycket med prisläge att göra. Det handlar enbart om dåliga designval. Det finns i princip ingen som fäster ett clip på det här viset nuförtiden. Att på enkel kniv inte ha en pivotskruv med torx- eller möjligen flatskruvshuvud är en dödssynd eftersom den då är mycket svårjusterad. Att inte lätta ramen spar förvisso någon krona med det ger en tyngre och sämre balanserad kniv. Att inte försänka ramen är lite vanligare bland enklare knivar men ändå sällan en god idé.

Att förse ett blad med en recurve på en kniv som på grund av dålig härdning eller snarare mjukt stål måste slipas om ofta är en ännu sämre idé.  Att sedan para det med en låg slipfas och klumpig geometri förbättrar inte saken.

Camillus Vortex i en tänkt roll som kraftig EDC-kniv

Sammantaget kan jag därför säga att jag inte uppskattar Camillus Vortex. Det finns saker som är positiva vilket gäller exempelvis prisbilden som utgår från ett riktpris i USA på under fyrtio dollar.* Vidare är handtaget inte så dumt och låset fungerar klanderfritt. Bladstorleken är väl vald för en lite kraftigare EDC-kniv eller stadig fickkniv för friluftsliv. Men så var det de många små detaljerna som inte riktigt satt. Några hittas redan på designstadiet och borde ha stoppats där. Men det blir rätt uppenbart att den här kniven är gjord och släppt av någon som inte bryr sig. 

Camillus Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 198 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt: 147 g (vägd av mig)

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: AUS-8

Handtag: G10

Lås: liner lock

Producerad av: Camillus, tillverkad i Kina

/ J - säger "meh"

* I Sverige ligger kniven kring 600 kronor vilket tyvärr för dess existens placerar den i närheten av utmärkta budgetknivar som exempelvis QSP Penguin och Kershaw Dividend bara för att nämna några. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre