Review - Ruike S11

 

- small and well built

Really small knives have of course been around for a long time. Sometimes it has even happened that manufacturers make something extremely small to demonstrate their craftsmanship, going all the way down to miniatures. That's one side of the coin, the other is that many tasks simply don't require a large knife. Only a sharp edge is needed to open a letter in the rare cases they still exist or perhaps a package, as well as to remove a label from a newly purchased shirt. It doesn't have to be long.

However, if the edge is made of quality steel and properly hardened, it will stay sharp longer and if the handle is well-built, the knife feels better even if it is small. The format can then be combined with another concept, "modern traditional". It simply means classic pocket knives, not infrequently "slip joints" but with some deviations from the traditional. For example, they are often screwed instead of riveted, and the materials in both the blade and handle are updated.

It is exactly the kind of knife I intend to present here as it is both small and equipped with modern materials, the Ruike S11.

Ruike S11-G

In this knife, Ruike has used quality materials, even though it is primarily a complementary knife. A very small knife intended for the key ring or similar. Here we find Swedish steel from Sandvik in the blade and G10 in the handle. Everything is built around a well-executed steel frame. Details that can be found in significantly larger and, by all means, more expensive knives.

S11 is a simple but capable micro knife from Ruike

Twitter version: Ruike S11, a small but surprisingly competent complementary knife for the key chain that can handle most things that do not require a large knife blade.

Blade

Ruike S11 offers a little delicacy of a knife blade. The shape is not much to talk about, it is a classic drop point even if it is stumbling close to a spear point in exactly the same spirit as, for example, a Victorinox. A variant that is also called "pen blade" in a smaller version. So there is no doubt about where they looked for inspiration. But there is nothing bad in this case. It's a good shape for a small blade.

The blade measures 52 mm in length, of which a full 50 mm is the edge, which is appreciable. The blade is just over a centimeter high, more precisely 12 mm, and as thin as 2 mm.

The blade shape resembles a classic pen blade

The blade has had a round with the polishing machine which gives a high gloss finish. Something that helps with the rust inertia. The marking found on the blade consists of the Ruike logo on one side and on the other side is the model designation, S11 followed by a letter that stands for the color choice. Then they also managed to squeeze in the steel type and month of manufacture along with another logo, a stylized "RK". I don't understand why you need two logos. But in return, they are small in size, so it's not something that annoys me too much. 

The material is something as unusual as 12C27 from Sandvik. The steel itself is of course not uncommon, but finding it in knives this small is somewhat rarer. It is quality steel even if they are not among the more expensive ones. For us Swedes, it is best known as the "Mora knife steel". 

Otherwise, it can be added that the knife is thin behind the edge, and when paired with a stock thickness of two millimeters it works well. Especially as the factory edge was very sharp. It is also fairly even, which gives a good rating. It is not completely perfect as one side has a steeper angle than the other. There is also the hint of a small "smile" towards the ricasso. The recess, which facilitates future grinding, could have been slightly larger. But the smile is small and the execution is, after all, better than what many other manufacturers manage to achieve.

Swedish steel, 12C27 from Sandvik, is found in the polished blade

Put to work, this little rascal surprises in a positive way. The hope was, of course, that it would cut relatively well, but it's always nice when expectations are met. Here Ruike transformed a stock thickness of two millimeters and reduced it to around 0.3-0.4 mm behind the edge via a hollow grind. This means that the S11 easily slides through ropes and the like as long as they are not too thick. With knives this tiny, you have to use a couple of cuts, and given the format, of course, you cannot create any direct force to put behind the cuts.

You can actually shred cardboard with this little knife. The handle is what is limiting the most

But as a "pocket scalpel", to be used for all kinds of small tasks in everyday life, it is extremely functional. Especially when both the construction and the feel of the small blade inspire confidence. I have also tried to carve some grill sticks and it actually goes well. If you really have to, it is best to add. The knife's strengths are, of course, things like opening packages, cutting tape and strings, opening letters, cutting some string to put bind a steak (I happened to do it), removing tough plastic that encased a piece of salami, and so on.

Then it's a slip joint, so I don't like to stab with the knife and if you do, as usual, you have to be careful and do it at the right angle so that the blade doesn't fold.

Handle

One of the greatest assets the S11 has is that it is built like any large knife. This applies not only to the blade but also to the handle. Here you will find a steel frame on which sides of G10 have been screwed. Everything is made with good fit and precision, which gives a solid impression. Examples of this are how the frame is both polished, just like the blade, and how all corners and edges are softly rounded.

The handle slabs are made of G10

In addition to the marking found on the blade, a serial number has been imprinted on the back spring. Exactly what it should be good for is beyond my understanding, but if you must now necessarily have it on the knife, it is the next best place. The best would be inside the knife. But like the rest of the text, it is very small.

The back consists of the lock bar

The G10 material used in the sides of the knife is of good quality. This results in a certain structure that provides friction and thus better traction. That's good on a knife this small. The sides are screwed in place with T6 screws.

At the back end of the knife, there is an attachment for a lanyard or rather for a key ring in this case. One is even included in the purchase. It gives a clear indication of how the manufacturer intended the knife to be classified.

The handle allows for a three-finger grip

The handle shape is simple and anything else would be stupid considering the format. In return, it works well. This knife can be gripped relatively firmly. The shape means that all seven centimeters that the handle measures can be used to grip. But even so, the space is only enough for three fingers. But it is a good three-finger knife. Not the best, but good.

Opening and Lock

The S11 is a pocket knife with a classic cut, even if the way it is put together is modern. Classic means two-handed opening. To facilitate the procedure, the blade has been provided with a solid nail nick. Some people think it makes knives or rather blades uglier, but it is practical after all. Even I who am a nail-biter can use the notch to get a better grip with the pinch I use to open the knife.

A classical two-handed opening is facilitated by a nail nick

The force to overcome the detent on a slip joint is usually called "pull" and considering how small the knife is, S11 offers a relatively good fight. The rating ends up around 5 out of 10. This blade does not pop out on its own.

The walk is soft and the resistance offered by the back spring I put around 4-5 as well. The sound the little knife makes when the blade falls into place is satisfying.

This means in plain language that in the unfolded position the blade is relatively solid. The back spring is strong enough for me not to feel uneasy. It is fully comparable to, for example, a Victorinox Cadet for those of you who have tested that knife. But then, of course, it's a slip joint with all that that entails. You don't stab with such a knife and some caution is recommended when using the knife so you don't accidentally hit the back of the blade too hard. Especially since the S11 lacks the halfway stop that is otherwise common on this type of knife.

To Carry

A knife that weighs a paltry 30 grams and measures 9x14x70 millimeters does not, of course, take up much space or make a fuss, whether it is found on a key ring or in a pocket. Nor does the handle material play any role in how the knife feels to carry on such a small scale.

It is in this easy-to-carry class of micro-knives that the S11 is found

Ruike S11 is worn either as the description suggests on a key chain or loose in the pocket. If you want to wear it attached to something, there is a specially designed key ring attachment. Personally, I wear it loosely for the simple reason that I'm not a big fan of big key chains. Then I'm so lucky in life that I don't have to lug around very many keys either.

The biggest problem with carrying this knife loosely in a pocket is remembering you have it there. Admittedly, it lays crosswise, but the outer dimensions are so diminutive that it is still not noticeable. It also means that it requires a bit of rummaging in the bottom of your pocket to find it. It can be experienced as a little frustrating when, for example, you sit down. Knives with clips have spoiled us and accustomed us to knives being more readily available.

To Conclude

Ruike's model S11 is a knife that, despite its discreet format, can be sorted into the "modern traditional" category. It is a simple, single-bladed slip joint, which stylistically makes it traditional, while the materials and construction give it a modern touch. Both G10 and Sandvik 12C27 are found here. Then it should be pointed out that the other knives in Ruike's "S-series" have more functions and are thus small multi-tools to be compared with Swiss army knives.

The knife is screwed and not riveted. Something that is not quite common on pocket knives of older times. The screws are of course small, but that is something I have no problem with when they are found on a small knife. Especially as it is a slip joint. They should not be disassembled over and over again in any case. That's asking for trouble.

The steel is not only a good mid-range Swedish steel, if you may put it that way, but also well-treated it seems. The knife kept its sharpness well during the test period. Because the edge is relatively thin and the steel is not extremely hard, it is easy to maintain with a strop.

The Ruike S11 is a small knife that cuts better than you might believe

The S11 is a model that belongs to those knives that cut a little better than you might think. There have been a few of these popping up lately and I'm grateful for that. Because no matter how nice a Victorinox Classic is, it's basically impossible to cut anything with. This knife, on the other hand, works quite well despite similar dimensions. A feature it shares with knives such as the Spyderco Manbug and Civivi Mini Elementum.

S11, is simple and tasty like an espresso

Speaking of slip joints, you usually talk about certain specific things in connection with them. One such thing is how they sound. In this case, the S11 provides a satisfyingly strong snap when the back spring falls into place in both the outer and inner positions. Also, opening and closing the blade is fairly smooth. Thus, the "walk and talk" is satisfactory. The precision of the construction is also good. There are no gaps between the frame and the back spring and the transition between the sides and the frame is nicely done. The blade is centered with a fine finish and everything on the handle is rounded and polished.

The knife also comes with a five-year warranty. It's enough for this format, if the S11 hasn't given up at the time, it won't do it later either is my assessment.

Then it can be added that the well-worn cliché "that it disappears until you need it" is so true that I have lost it on several occasions and on at least one occasion washed the knife in the machine as it is easily forgotten at the bottom of a pocket. In other words, it is both an advantage and a disadvantage.

Ruike S11 is a keyring knife that offers good quality

Overall, it seems as if Ruike invested in quality despite the Lilliput format. It is an interesting touch that is not one of the most common. Kudos to Ruike for that effort. Especially as the S11 is not a particularly expensive knife. Some of the others in the comparison pictures above cost both two and three times more. In Europe, this knife costs from €17 and up. A good and solid alternative as a complement to a slightly larger knife or for those who don't feel they need more.

Specifications:

Length Overall: 122 mm

Length Folded: 70 mm

Weight: 30 g

Blade Length: 52 mm

Blade Thickness: 2 mm

Blade Steel: Sandvik 12C27N

Handle: G10

Lock: none, slip joint

Produced by: Ruike, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Ruike P848

 - en kniv med tilltalande utseende 

Det var ett tag sedan jag recenserade en kniv från Ruike. Det har sina randiga och rutiga skäl men mest beror det på att de i princip inte släpper några nya modeller. Vad de gjort är istället att släppa gamla stålknivar i ny kostym bestående av titanhandtag och uppgraderade bladstål. Gott så för entusiasten men inte för mig.

Den här kniven tillhör dock en annan skola. P848 som den kallas har vare sig flipper, frame lock eller titanhandtag. Vad den istället ståtar med är ett i mitt tycke sympatiskt utseende. Det var mest det som gjorde mig intresserad. Modellen är inte ny utan släpptes för två år sedan.

Ruike P848

Sedan finns andra faktorer som gör den här kniven intressant och en sådan är hur den fälls ut. Omväxling är trevligt plus att det finns jurisdiktioner i världen där snabböppnade knivar inte är tillåtna alternativt finns det personer som inte känner att den funktionen är nödvändig. Därför bjuder P848 på klassisk tvåhandsöppning. Det är däremot ingen slip joint då den är utrustat med lås. Sedan kommer kniven med bra handtagsmaterial och inte minst ett svenskt stål i bladet. Så den bjuder på en hel del till ett tilltalande pris. En snabb Google-sökning ger vid handen att den kostar kring 379-399 kr i skrivande stund. 

Ruike P848 ståtar med ett, enligt mig, mycket tilltalande utseende

Twitterversion: Ruike P848, en sympatisk kniv där form tyvärr fått gå före funktion i något avseende!

Blad

P848 kommer med ett klassiskt droppoint-blad och dess form är en av de vackra detaljerna på den här kniven. Proportionerna är harmoniska med en längd på 8,9 cm eller 8,4 cm om man får tro Ruike själva. Det där beror på hur man mäter. Höjden är som mest 2,4 cm. Utseendet hade inte gjort bort sig på en klassisk finsk puukko. 

Tjockleken på bladet är 3 millimeter och mitt tycke är det kanske en halv millimeter mycket för den här typen av kniv. Men det är ändå inte överdrivet tjockt så det får passera. 

En vackert blad med enkla och distinkta linjer. Som sagt utseendet är den här knivens främsta fördel

Stålet man valt från Ruikes sida är svenskt och kommer från Sandvik. 14C28N som det kallas tillhör fortfarande de stål jag anser vara ett av de bättre för knivar i de lägre- till mellanprisklasserna. Det är ett rosttrögt stål som är lätt att slipa, tar en bra egg och håller den någorlunda bra om det är rätt behandlat. 

Bladet är slipat ända in till ricasson vilket gör att det redan från början har en tråkig en tendens till början på en recurve. Det hade kunnat lösas genom att förse bladet med ett litet "sharpening choil", en liten fördjupning för att underlätta framtida slipning. 

En annan detalj jag inte är helt vän med är ytbehandlingen. Bladet är blästrat vilket ger en närmast grå ton. Något som framförallt Kershaw hade dille på att göra med sina knivar för några år sedan. Förutom att jag inte uppskattar utseendet då det ser billigt ut så öppnar det "porer" i metallen vilket kan gör stålet mer benäget att rosta. 

Stålet är 14C28N från Sandvik

Med det sagt skall det i ärlighetens namn sägas att jag inte haft några dylika problem trots att kniven burits en hel del under mycket varma sommarmånader vilket förvisso inte bjudit på någon luftfuktighet att tala om men väl på svett. Det senare kan gå illa åt fickknivar. 

Kniven inte bara påminner om en puukko i utseendet den känns lite så att arbeta med också. Om vi tänker oss ett tunnare blad och utan scandi grind då. Vad som avses är att bladet biter bra i de flesta material inklusive trä och att handtaget utan fingerskydd eller andra åtgärder för att hindra att man halkar kräver att man arbetar en smula försiktigt. Särskilt gäller det om man använder den mycket dugliga spetsen för att penetrera till exempel hårdplast och liknande. Iakttas viss försiktighet uppstår det emellertid inga problem. 

I och med att bladet saknar utstickande detaljer som tumknoppar, diskar eller har stora fullers/blodrännor etc så glider det bra genom fibrösa material som kartong. Detsamma gäller tyg då det inte finns något sharpening choil. Det finns således även en fördel med att den detaljen saknas. I alla fall så länge man inte behöver slipa om kniven. 

Överlag är bladformen mycket flexibel när det gäller vad den kan användas till. Däremot tycker jag att man missat lite med tjockleken bakom eggen. Där mäter P848 0,5 millimeter. Varför den är så väl tilltagen förstår jag inte riktigt. Det är ändå ingen kniv man spräcker ved med. Men i gengäld biter faktiskt kniven rätt bra i trä måste tillstås. 

Handtag

Handtaget på den här kniven har en detalj som inte går att missa och det är att ramen anodiserats klarblå. Om det kan man tycka olika. I det här fallet får det passera för min del annars kan jag tycka att det är lite smaklöst men anodiserade detaljer. På den här kniven blir det mest en färgklick vilket är positivt. Enligt Ruike handlar det om en titananodisering i syfte att minska korrosionsrisken. 

En annan sak att notera är att ramen höjer sig över handtagssidorna. Det rundar av handtaget ännu mer. Ramen är gjord i stål och godset är en millimeter tjockt. 

Ett handtag kännetecknat av välvda sidor i G10 och en blåanodiserad stålram

Fullt i linje med det övrigt eleganta utseendet har sidorna välvts på ett snyggt vis. Den ökade konturen gör handtaget bekvämare i hand. Materialet är svart G10 som slipats tämligen slätt. Det är fäst med två T6-skruvar jämte pivotskruven. Den senare kan förstås justeras som brukligt är nuförtiden. Du bör dock vara varsam när du justerar dina skruvar. Spåren i huvudena är mycket grunda. 

Handtaget är till största delen öppet med endast en liten back spacer som även gömmer ett fäste för fånglina

Handtaget är mestadels öppet men mot bakänden till hittas en back spacer. I den har man lite klurigt placerat en bult för fäste av fånglina. Det gör tacknämligt att ytterligare hål i handtaget undviks.

Formen är mycket enkel och längden tilltagen nog för att hela handen skall få rum. Eftersom kniven har ett rakt handtag utan extra tillägg så fungerar även de vanligaste greppen, hammargrepp, sabelgrepp eller med ett pekfinger på bladryggen. Jag får anledning att återkomma till varför jag inte tycker att handtaget på P848 är en riktig fullträff. 

Öppning och lås

Öppningen av den här kniven är som sades inledningsvis det som är mest utmärkande med den här modellen. För att få fram bladet krävs nämligen två händer och bladet har försetts med en klassisk nagelskåra för att underlätta det förfarandet. 

P848 är tvåhandsöppnad och för att lyckas med det krävs att nagelskåran nyttjas

När bladet väl är på väg ut upptäcks att gången är extremt mjuk. Det beror på att det ovanliga beslutet att förse en kniv som öppnas på det här viset med kullager. 

Problemet är bara att komma så långt. Den här kniven är svåröppnad som tusan. I alla fall om du inte har adamantium-klor som Wolverine. För på skönhetens altare har funktionen offrats och Ruike har gömt hela bladet i handtaget. Det betyder att man måste använda den nagelskåra som finns för att pilla ut bladet. Det finns inget annat att greppa kring. Kruxet är bara att den skåran sitter mycket nära handtaget och dessutom långt upp på bladet. Det senare ger sämre hävstångseffekt än vad som är brukligt på knivar som öppnas så här. 

Är man dessutom som jag nagelbitare eller om man bara har korta naglar i största allmänhet så är det inte helt lätt att öppna den här kniven. 

Ett tämligen tunt men väl fungerande ramlås står för säkerheten

Väl ute låser bladet med en liner lock. Låsarmen är liksom ramen en millimeter tjock men höjden är adekvat och finishen utmärkt. Det gör att funktionen är mycket bra. Glapp och spel lyser med sin frånvaro och låset upplevs starkt nog för vad den här typen av kniv kan tänkas användas till. Exempelvis så vandrar inte låset under normal belastning. Inte heller om den belastas från fel håll, från bladryggen, så viker sig bladet. 

Åtkomsten är sisådär av samma skäl som angetts för nagelskåran men det räcker emellertid till då låsarmen som sagt är tunn och därmed fjädrar lätt. 

Att bära

I fickan är kniven nästan lika elegant som utseendet i övrigt. En generellt slank form paras med en tjocklek på 13 millimeter och en vikt som håller sig kring 104 gram. Därtill är G10-sidorna inte särskilt grova vilket gör att de glider lätt mot insidan på en ficka. 

Tre mindre positiva detaljer är spetsen som pekar utåt, skruvarna som stjäl utrymme och den påtagliga höjden på bakänden av clipet

Sedan har Ruike förstått att fickknivar inte skall ha vassa kanter och hörn. Det gör att det inte är något problem att sticka ned handen i fickan bredvid kniven och hämta upp något från djupet, säg ett par förlorade husnycklar. 

Clipet är gjort av stål och är mycket blankt. Det är av "deep carry"-typ och gör att inte mycket eller snarare inget alls av kniven syns när kniven bärs. 

Ett deep carry-clip gömmer kniven väl

Clipets funktion får både ris och ros. Själva formen är enkel och hittas i liknande varianter på flera av Ruikes knivar. Eller snarare SanRenMus knivar då det är de som gör knivarna åt dem. Funktionen får fullt godkänt med rätt mycket spänst, en ramp som är lagom stor och en anpassad längd. 

Men ett par detaljer sänker upplevelsen. Hålls kniven mycket löst uppstår inga som helst problem. Tvärtom är handtaget som jag tidigare varit inne på tämligen bekvämt. Men om man kramar lite om handtaget som när man skär i något lite hårdare material känns clipet direkt. Den bakre böjda delen skär obevekligt in i lillfingret varefter kniven vill pivotera i handen och spetsen som tidigare var anonym början nu märkas även den. Därmed tillhör den här kniven de som faktiskt är sköna att hålla i men inte att arbeta med. 

Sedan bör påpekas att i jakten på ett rent utseende har man även valt att spara in på hålen på den vänstra handtagssidan så clipet kan med andra ord inte skiftas. 

Sammanfattningsvis

Det här är en kniv som snubblar en aning på mållinjen om jag skall vara ärlig. Det finns saker jag gillar med den och saker jag inte uppskattar lika mycket konstaterades tämligen omgående. 

Det flesta av de intrycken förstärktes under den tid jag bar och testade P848. Det absolut första intrycket både på bild och i verkligheten är att det här är en jäkligt snygg kniv! Linjerna känns luftiga och eleganta, avskalade och effektiva. Jag får osökt vibbar av skandinavisk design och kanske en finsk puukko som jag varit inne på. 

En annan känsla som infann sig rätt snart är att det för prisklassen är en välbyggd kniv. I förbifarten kan nämnas att Ruike är Fenix Lights knivdivision och att de byggs av SanRenMu. Så att clip och liknande känns igen kanske inte är så konstigt om du varit i närheten av dem eller tidiga knivar från Real Steel. 

Ett EDC-alternativ för den som inte har bråttom när kniven skall fällas ut

Sedan kan konstateras att det är tämligen ovanligt med tvåhandsöppnade knivar som även kommer med lås. Trenden med moderna slip joints pågår för fullt men de knivarna saknar som sagt lås. Vad de däremot har är ett välbeprövat öppningssystem. Två händer och en skåra i bladet. En teknik som med tanke på erfarenhetsbanken borde vara svår att misslyckas med. Men här har Ruike lyckats schabbla en smula. 

P848 har nämligen en stor nackdel. Den är svåröppnad! Nagelskåran återfinns tyvärr nära pivotpunkten vilket ger dålig hävstångsverkan. Därmed krävs det mer kraft än vad som är brukligt. Särskilt som skåran hittas mycket nära handtaget i hopfällt läge. Inget kul om man är nagelbitare alternativt bara har korta naglar. Sedan har man för utseendets skull näsan gömt skåran i handtaget. Motstående sida är försänkt men bara med tre millimeter. Samtidigt skall problemet inte överdrivas. Även jag får upp kniven, men det är inte så lätt som jag önskat. Vi knivanvändare är bortskämda därvidlag i flipperns- och tumknopparnas tidevarv.

Appropå kritik, clipet är en annan sak som borde ändras. Jag förstår att man vill använda generiska clip i syfte att hålla ned prisnivån men när man har en så här slank bakände på ett handtag passar inte den här formen. Kanten är riktigt obehaglig mot handen när man tar i lite som när man skär i exempelvis trä. Kniven tillhör därmed dem som faktiskt är sköna att hålla i men inte har god ergonomi trots det. Möjligen kan den med små händer komma undan problemet då handtaget är långt. Flyttas handen framåt undviks loopen på clipet. Vet du med dig att du tillhör den kategorin kan du glatt bortse från den kritiken. 

När jag ändå är inne på saker som kunde förbättras så kan det påpekas att ett namn vore trevligt då sifferkombinationer är påtagligt lätta att glömma bort. Några få knivmärken kommer undan med det om de är kända nog, "21" någon? Men då krävs att man heter Chris Reeve också. 

Ruike P848 är sympatisk i fickan och vilsam att titta på

P848 är emellertid ingen dålig kniv. Den är välbyggd och det känns när man hanterar den. Stål och handtagsmaterial är mer än godkända för prisklassen. Priset ja, det är en klart förlåtande faktor då den som sades inledningsvis betingar ett pris på under fyrahundra kronor. För det får du en mycket snygg kniv som inte alls är oäven i fickan och med ett blad som biter bra om du kan bortse från att den är en smula knepig att öppna. 

Specifikation:

Längd utfälld: 202 mm

Längd hopfälld: 118 mm

Vikt: 104 g

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N

Handtag: G10 på anodiserad stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina

/ J - nästanförtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knife review Ruike P671CB

-  when a detail becomes crucial

This model represents a different type of knife than the ones I previously encountered from Ruike. The last one I wrote about was a heavy-duty multifunction knife. My first contact with the brand was the previously reviewed P128SF. Another model from Ruike that became well known was the P801. It was often referred to as one of the better knives in the budget class some years ago. What characterizes them both is that they are all-steel knives. Ruike also released a successful knife with an actual name, the Hussar. Besides having a name it has G10 scales. However, all the aforementioned models including the Hussar have in common that they are quite large. 

That's where today's review object differs from them. It has sides made out of carbon fiber and above all, it's rather small. It also offers some details worth looking into. Here are my thoughts on the Ruike  P671-CB.

Ruike P671-CB

This knife is presented on Ruikes web page as a "/../ convenient and practical portable, spare knife" (Sic!). When it comes to measurements it is quite modest truth be told. It remains to be seen if it is both practical, easy to carry and suitable as a "spare knife", whatever they mean by that. 

Ruike P671 boasts a rather elegant profile

Twitter version: Ruike P671CB, the knife that feels as confused as the name is designation is hard to remember

Blade

This knife has been given a good looking little blade. The shape is a drop-point with a swedge on top. The finish is some sort of bead blast and the steel is the by Ruike often used 14C28N from Sandvik. A so-called "budget steel" which I'm pretty fond of. It does not rust as much as the now otherwise so popular D2 steels. A definite plus for an EDC-oriented knife in my eyes. 

The blade has been provided with text in abundance. 

The blade length is 70 mm and the thickness 3,5 mm. And here the knife stumbled already on the first hurdle. The blade got a 15 mm high saber ground. That combined with the angle leaves much steel behind the pretty pronounced primary edge. The result is a rather set and cocky knife with an ax-like blade geometry. To what benefit when it is then combined with a handle that makes heavier cutting impossible, one may wonder. 

And for those who are pondering about what I mean by "heavier", I refer to materials like thicker rope, carpet, leather but most of all wood. 

Of the steel, 14C28N from Sandvik, you, unfortunately, get a little too much.
The knife had gained from having thinner stock and/or a more aggressive grind 

What you end up with is a small knife with a blade not really optimized for small tasks. But of course, you can cut the usual stuff like string, cardboard and the like. It is also not a problem to open the box with the latest shipment of knives. The P671 just doesn't excel at it. 

That makes me a bit disappointed since based on pictures alone this little knife seems to be an excellent EDC-choice for handling everyday chores. But it is still the next area and not the blade that destroys the preconditions for a successful partnership between me and this knife. 

Handle

Two things immediately strike the viewer when looking at this handle. One is the material on the sides which is some variant of glossy carbon fiber. To be more precise, it is a carbon fiber laminate reminiscent of what for example Ganzo uses. A slippery material. The other is the distinctive piece of steel with a gear pattern on top that constitutes the backspacer and also includes a lanyard hole. 

It shouldn't be there. At least not in this format, big and clumsy as it is. The result is a rather unbalanced knife or rather a back heavy one. The balance point is found somewhere at the back of the finger groove. With this design and length of handle that is a third into the handle. Some prefer back heavy knives, but I do not belong to them. 

The sides are made of a carbon fiber laminate

Otherwise, the knife is built on a steel frame that has been lightened. But obviously that is not enough to save the balance in this case but it, of course, contributes to less weight overall. In total, 104 grams. That is not a frightening figure but on the other hand, this is a small knife not measuring more than 16 cm opened. So in with that in mind, the weight is not impressively low. For example, that is more than one of the kings in this class, the Spyderco Techno, a knife made entirely of metal. 

The massive backspacer contributes to making this knife unbalanced

The real Achilles heel of the handle is not found by looking at the knife or even weighing it though, but gripping it. The design itself is, unfortunately, flawed. Or at least really not made for my hand size. 

Firstly, the handle feels strangely round or perhaps more square-ish. That's because of the cross-section. The handle is about 14 mm wide and 20-24 mm high depending on where the measurements are taken. These proportions together with the sides being completely flat and not chamfered in any way, give the slightly clumsy impression. All edges are certainly rounded so they don't feel sharp or so.

But what really messes things up is the way the finger guard is shaped. In front of it, you will find an area that is too big for a standard sharpening choil but too small to fit a finger whereby it turns to partially unused space.  

No matter how I grip this knife it's a three-finger handle for me

Even worse is that this is accompanied by a finger groove that is the result of poor design. The backward sweeping line of the finger guard steals too much grip space as it is. And then the angle of the finger groove pushes the hand backward which is something I never appreciate. On this knife, that trait is extremely clear. 

That transforms P671CB to a "three-finger knife" for me. And in that category, it is way too big! It belongs to knives such as ZT 0022 and Spyderco Manbug just to name a few. 

Such a weak grip makes it impossible to use force at all and as previously stated, the blade geometry is not focused on slicing. So that makes me wonder what the knife is for?

Opening and lock

This knife has multiple opening methods. Or at least two, a front flipper and thumb studs. The front flipper is really good with a decent snap to it due to a lot of leverage and a fine-tuned detent ball. Unfortunately, it is precisely the same properties that make for a less good thumb opener. It is possible to slow-roll the blade open but to do so you must learn to push quite hard downwards instead of the more common out/forward. If you use a more conventional motion nothing happens at first and when you push harder the blade really flyes out. But that's perhaps the intention? If so you have two ways of open your knife really fast. 

The thumb studs are unusually large, mostly because they have a ring of G10 around them. They give a decent amount of traction and that is needed to overcome that detent. When the knife is open the thumb studs are a bit too far out on the blade for my taste even if there are worse sinners.

The knife can be opened both with a front flipper and thumb studs. That is one method too many

The blade is held open by a steel liner lock. Simple, well made and just functioning. In that area, Ruike has brought the experience from past successes and not complicated anything. Obviously, they mastered locking mechanisms made of this material. The lock bar falls into place with a distinct sound and the lock keeps the blade in a firm grip. No play whatsoever in any direction. The lock bar is also easy to access as well as to disengage. All boxes can thus be ticked off and the reviewer can breathe a sigh of relief. 

The liner lock is very well made and quite sturdy

It can be said that the life span of locks made with steel on steel can be expected to be long-lasting. And that the 2 mm thickness of the frame makes for a strong lock especially since Ruike has chosen not to thin out the lock bar at all. Instead, they have prolonged the cut for the lock bar to make it longer and thereby flex. 

To Carry

As said earlier Ruike P671CB is a little chubby knife. It's the thickness of the handle sides, the fact that the frame is not recessed in them and the blade stock that contributes to that. This means that the knife measures almost one and a half centimeters across the back distributed over nine centimeters in length. 

That is however not noticeable when carrying the knife. Nor is there anything else protruding and causes discomfort. 

The weight is not much to talk about. Around a hundred grams is rather normal for a pocket knife. Or even on the lower end of things. It's more about how that particular weight is distributed that is of importance. In this case, back heavy. But that is nothing that is noted in a pocket. On the contrary, the knife carries rather well actually. 

Ruike's version of a "deep carry clip" is good but very visible

Much of that merit can be attributed to Ruike's somewhat standardized deep carry clip. It is well designed and the smooth material beneath allows the knife to slide both in and out of pocket with ease.

The knife rides so deep that nothing of the handle is visible. But to compensate for this, the clip has been highly polished and provided with a logotype. So, by that, all attempts at being discreet went out the window. However, you don't drop your knife once in place.

Another good thing is that the clip is not felt while working with the knife. But that is just because the knife basically only can be held in one grip. If I really try and grip the knife in an awkward hammer grip the clip is actually a hotspot. But that is more of a theoretical question so I won't critique that.

To Conclude

When I first saw this knife online it looked quite compelling. After all, it looks pretty good. That is especially true for the P671 in profile. And that is how you most often see knives in pictures. It looked rather slim and simplistic in a way I can appreciate sometimes. But as you know, appearances can be deceiving. What is not as apparent is that this is a chubby little rascal. That's why it is so valuable to able to handle knives before buying them. 

But since most people, at least around where I live, don't have that opportunity it's good if you as knife owner share your experiences with others. That makes for a more solid foundation when considering which knives to buy. That's actually why I once started to write reviews. 

In fact, this knife feels nothing in hand as it looks in pictures. With a height of two and a half centimeters at the highest and a width of one and a half centimeters, the handle is relatively squarish in cross-section. That is not proportions I'm a big friend of. What is worse though, is that both the finger guard and the wrongly designed finger choil push the whole hand backward on an already short handle. What happens then is that this becomes a three-finger knife. Compare that with say a Spyderco Techno which is actually a centimeter shorter in total than the P671 but still accommodates my entire hand. 

A little three-finger knife doesn't have to be this thick and robust. It makes it unnecessarily clumsy. Also, I'm not a big fan of the handle material. It is very slippery and honestly looks rather cheap whether it is or not. It looks better in photos than reality in my opinion. It glitters ingratiating on a distance, nothing more. On the positive side, Ruike is honest on their website and tells us that this is G10 with a glued-on carbon fiber sticker. 

One of the smaller knives in Ruikes growing range

Another confusing detail or perhaps solution is the double opening methods. Please, make up your mind! Now, Ruike is not the only culprit when it comes to this sin but it's no good idea to include both a flipper and thumb studs in the same knife. The problem is that to work optimally they require different resistance from the detent ball. So no matter what you do, one of the variants will suffer. It rarely ends up working as intended. In this case, the P671 is a good front flipper but a so so thumb opener. 

On this knife, someone also got a bit creative on the thumb studs adding a ring of G10. I really don't see why. It does not improve function but makes them thick and cumbersome. 

Ruike P671, a knife for the one who appreciates chubby cutting utensils

Unfortunately, this knife is not a favorite of mine, which may be clear by now. What do speak to me is the price which is about 40$, give or take. For that money, you get good Swedish steel, a decent handle material, a small finesse with the double opening systems, and a thumb-stud with G10 inlays and a look that is not too bad. At least not in profile. The knife is also very well built with a strong and reliable lock. 

What you also get is a knife that is thicker than it needs to be and that suffers from identity problems. Should it be a front flipper or a thumb-stud opener? Then I really wonder if nobody tested the handle before release? If it is a knife aiming at the "Little Big Knife" category the handle needs to be redesigned so it can accommodate the entire hand. The alternative is making the entire knife significantly smaller.

However, Ruike has recently released a completely different knife of approximately the same size that appears to be free of the problems that his knife presents, namely the model P661/662. Roughly the same length but with G10 in the handle, thinner blade stock but the same steel, thumb studs only and no awkwardly shaped finger groove. There are also two blade types to choose from. Buy it instead!

Specification:

Length, Overall: 164 mm

Length, Folded: 94 mm

Weight: 104 g

Blade Length: 70 mm

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Material: 14C28N

Handle: Carbon fiber laminate over a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: Ruike, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre