Knife review Ruike P671CB

-  when a detail becomes crucial

This model represents a different type of knife than the ones I previously encountered from Ruike. The last one I wrote about was a heavy-duty multifunction knife. My first contact with the brand was the previously reviewed P128SF. Another model from Ruike that became well known was the P801. It was often referred to as one of the better knives in the budget class some years ago. What characterizes them both is that they are all-steel knives. Ruike also released a successful knife with an actual name, the Hussar. Besides having a name it has G10 scales. However, all the aforementioned models including the Hussar have in common that they are quite large. 

That's where today's review object differs from them. It has sides made out of carbon fiber and above all, it's rather small. It also offers some details worth looking into. Here are my thoughts on the Ruike  P671-CB.

Ruike P671-CB

This knife is presented on Ruikes web page as a "/../ convenient and practical portable, spare knife" (Sic!). When it comes to measurements it is quite modest truth be told. It remains to be seen if it is both practical, easy to carry and suitable as a "spare knife", whatever they mean by that. 

Ruike P671 boasts a rather elegant profile

Twitter version: Ruike P671CB, the knife that feels as confused as the name is designation is hard to remember

Blade

This knife has been given a good looking little blade. The shape is a drop-point with a swedge on top. The finish is some sort of bead blast and the steel is the by Ruike often used 14C28N from Sandvik. A so-called "budget steel" which I'm pretty fond of. It does not rust as much as the now otherwise so popular D2 steels. A definite plus for an EDC-oriented knife in my eyes. 

The blade has been provided with text in abundance. 

The blade length is 70 mm and the thickness 3,5 mm. And here the knife stumbled already on the first hurdle. The blade got a 15 mm high saber ground. That combined with the angle leaves much steel behind the pretty pronounced primary edge. The result is a rather set and cocky knife with an ax-like blade geometry. To what benefit when it is then combined with a handle that makes heavier cutting impossible, one may wonder. 

And for those who are pondering about what I mean by "heavier", I refer to materials like thicker rope, carpet, leather but most of all wood. 

Of the steel, 14C28N from Sandvik, you, unfortunately, get a little too much.
The knife had gained from having thinner stock and/or a more aggressive grind 

What you end up with is a small knife with a blade not really optimized for small tasks. But of course, you can cut the usual stuff like string, cardboard and the like. It is also not a problem to open the box with the latest shipment of knives. The P671 just doesn't excel at it. 

That makes me a bit disappointed since based on pictures alone this little knife seems to be an excellent EDC-choice for handling everyday chores. But it is still the next area and not the blade that destroys the preconditions for a successful partnership between me and this knife. 

Handle

Two things immediately strike the viewer when looking at this handle. One is the material on the sides which is some variant of glossy carbon fiber. To be more precise, it is a carbon fiber laminate reminiscent of what for example Ganzo uses. A slippery material. The other is the distinctive piece of steel with a gear pattern on top that constitutes the backspacer and also includes a lanyard hole. 

It shouldn't be there. At least not in this format, big and clumsy as it is. The result is a rather unbalanced knife or rather a back heavy one. The balance point is found somewhere at the back of the finger groove. With this design and length of handle that is a third into the handle. Some prefer back heavy knives, but I do not belong to them. 

The sides are made of a carbon fiber laminate

Otherwise, the knife is built on a steel frame that has been lightened. But obviously that is not enough to save the balance in this case but it, of course, contributes to less weight overall. In total, 104 grams. That is not a frightening figure but on the other hand, this is a small knife not measuring more than 16 cm opened. So in with that in mind, the weight is not impressively low. For example, that is more than one of the kings in this class, the Spyderco Techno, a knife made entirely of metal. 

The massive backspacer contributes to making this knife unbalanced

The real Achilles heel of the handle is not found by looking at the knife or even weighing it though, but gripping it. The design itself is, unfortunately, flawed. Or at least really not made for my hand size. 

Firstly, the handle feels strangely round or perhaps more square-ish. That's because of the cross-section. The handle is about 14 mm wide and 20-24 mm high depending on where the measurements are taken. These proportions together with the sides being completely flat and not chamfered in any way, give the slightly clumsy impression. All edges are certainly rounded so they don't feel sharp or so.

But what really messes things up is the way the finger guard is shaped. In front of it, you will find an area that is too big for a standard sharpening choil but too small to fit a finger whereby it turns to partially unused space.  

No matter how I grip this knife it's a three-finger handle for me

Even worse is that this is accompanied by a finger groove that is the result of poor design. The backward sweeping line of the finger guard steals too much grip space as it is. And then the angle of the finger groove pushes the hand backward which is something I never appreciate. On this knife, that trait is extremely clear. 

That transforms P671CB to a "three-finger knife" for me. And in that category, it is way too big! It belongs to knives such as ZT 0022 and Spyderco Manbug just to name a few. 

Such a weak grip makes it impossible to use force at all and as previously stated, the blade geometry is not focused on slicing. So that makes me wonder what the knife is for?

Opening and lock

This knife has multiple opening methods. Or at least two, a front flipper and thumb studs. The front flipper is really good with a decent snap to it due to a lot of leverage and a fine-tuned detent ball. Unfortunately, it is precisely the same properties that make for a less good thumb opener. It is possible to slow-roll the blade open but to do so you must learn to push quite hard downwards instead of the more common out/forward. If you use a more conventional motion nothing happens at first and when you push harder the blade really flyes out. But that's perhaps the intention? If so you have two ways of open your knife really fast. 

The thumb studs are unusually large, mostly because they have a ring of G10 around them. They give a decent amount of traction and that is needed to overcome that detent. When the knife is open the thumb studs are a bit too far out on the blade for my taste even if there are worse sinners.

The knife can be opened both with a front flipper and thumb studs. That is one method too many

The blade is held open by a steel liner lock. Simple, well made and just functioning. In that area, Ruike has brought the experience from past successes and not complicated anything. Obviously, they mastered locking mechanisms made of this material. The lock bar falls into place with a distinct sound and the lock keeps the blade in a firm grip. No play whatsoever in any direction. The lock bar is also easy to access as well as to disengage. All boxes can thus be ticked off and the reviewer can breathe a sigh of relief. 

The liner lock is very well made and quite sturdy

It can be said that the life span of locks made with steel on steel can be expected to be long-lasting. And that the 2 mm thickness of the frame makes for a strong lock especially since Ruike has chosen not to thin out the lock bar at all. Instead, they have prolonged the cut for the lock bar to make it longer and thereby flex. 

To Carry

As said earlier Ruike P671CB is a little chubby knife. It's the thickness of the handle sides, the fact that the frame is not recessed in them and the blade stock that contributes to that. This means that the knife measures almost one and a half centimeters across the back distributed over nine centimeters in length. 

That is however not noticeable when carrying the knife. Nor is there anything else protruding and causes discomfort. 

The weight is not much to talk about. Around a hundred grams is rather normal for a pocket knife. Or even on the lower end of things. It's more about how that particular weight is distributed that is of importance. In this case, back heavy. But that is nothing that is noted in a pocket. On the contrary, the knife carries rather well actually. 

Ruike's version of a "deep carry clip" is good but very visible

Much of that merit can be attributed to Ruike's somewhat standardized deep carry clip. It is well designed and the smooth material beneath allows the knife to slide both in and out of pocket with ease.

The knife rides so deep that nothing of the handle is visible. But to compensate for this, the clip has been highly polished and provided with a logotype. So, by that, all attempts at being discreet went out the window. However, you don't drop your knife once in place.

Another good thing is that the clip is not felt while working with the knife. But that is just because the knife basically only can be held in one grip. If I really try and grip the knife in an awkward hammer grip the clip is actually a hotspot. But that is more of a theoretical question so I won't critique that.

To Conclude

When I first saw this knife online it looked quite compelling. After all, it looks pretty good. That is especially true for the P671 in profile. And that is how you most often see knives in pictures. It looked rather slim and simplistic in a way I can appreciate sometimes. But as you know, appearances can be deceiving. What is not as apparent is that this is a chubby little rascal. That's why it is so valuable to able to handle knives before buying them. 

But since most people, at least around where I live, don't have that opportunity it's good if you as knife owner share your experiences with others. That makes for a more solid foundation when considering which knives to buy. That's actually why I once started to write reviews. 

In fact, this knife feels nothing in hand as it looks in pictures. With a height of two and a half centimeters at the highest and a width of one and a half centimeters, the handle is relatively squarish in cross-section. That is not proportions I'm a big friend of. What is worse though, is that both the finger guard and the wrongly designed finger choil push the whole hand backward on an already short handle. What happens then is that this becomes a three-finger knife. Compare that with say a Spyderco Techno which is actually a centimeter shorter in total than the P671 but still accommodates my entire hand. 

A little three-finger knife doesn't have to be this thick and robust. It makes it unnecessarily clumsy. Also, I'm not a big fan of the handle material. It is very slippery and honestly looks rather cheap whether it is or not. It looks better in photos than reality in my opinion. It glitters ingratiating on a distance, nothing more. On the positive side, Ruike is honest on their website and tells us that this is G10 with a glued-on carbon fiber sticker. 

One of the smaller knives in Ruikes growing range

Another confusing detail or perhaps solution is the double opening methods. Please, make up your mind! Now, Ruike is not the only culprit when it comes to this sin but it's no good idea to include both a flipper and thumb studs in the same knife. The problem is that to work optimally they require different resistance from the detent ball. So no matter what you do, one of the variants will suffer. It rarely ends up working as intended. In this case, the P671 is a good front flipper but a so so thumb opener. 

On this knife, someone also got a bit creative on the thumb studs adding a ring of G10. I really don't see why. It does not improve function but makes them thick and cumbersome. 

Ruike P671, a knife for the one who appreciates chubby cutting utensils

Unfortunately, this knife is not a favorite of mine, which may be clear by now. What do speak to me is the price which is about 40$, give or take. For that money, you get good Swedish steel, a decent handle material, a small finesse with the double opening systems, and a thumb-stud with G10 inlays and a look that is not too bad. At least not in profile. The knife is also very well built with a strong and reliable lock. 

What you also get is a knife that is thicker than it needs to be and that suffers from identity problems. Should it be a front flipper or a thumb-stud opener? Then I really wonder if nobody tested the handle before release? If it is a knife aiming at the "Little Big Knife" category the handle needs to be redesigned so it can accommodate the entire hand. The alternative is making the entire knife significantly smaller.

However, Ruike has recently released a completely different knife of approximately the same size that appears to be free of the problems that his knife presents, namely the model P661/662. Roughly the same length but with G10 in the handle, thinner blade stock but the same steel, thumb studs only and no awkwardly shaped finger groove. There are also two blade types to choose from. Buy it instead!

Specification:

Length, Overall: 164 mm

Length, Folded: 94 mm

Weight: 104 g

Blade Length: 70 mm

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Material: 14C28N

Handle: Carbon fiber laminate over a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: Ruike, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Ruike P671CB

-  när en detalj blir avgörande

Den här modellen representerar en annan typ av kniv än de jag tidigare stött på från Ruike. Den senaste bestod i en mycket kraftig multifunktionskniv som jag skrev om härförleden. Min första kontakt med märket var den tidigare recenserade P128SF. En annan av Ruikes mest kända modeller blev sedan en kniv med beteckningen P801. Ofta omnämnd som en av de bättre i budgetklassen för något år sedan. Det som kännetecknar dem båda är att de är helstålsknivar. De släppte i samma veva ytterligare en framgångsrik kniv som faktiskt fick ett namn, Hussar. Förutom att den är döpt så har den sidor i G10. Alla de här modellerna har emellertid det gemensamt att de är tämligen stora. 

Därför avviker dagens recensionsobjekt från dem. Den har sidor i kolfiber och framförallt är den rätt liten. Sedan bjuder den på några finesser som är värda att titta närmare på. Här följer mina tankar om Ruike P671-CB.

Ruike P671-CB

Den här kniven presenteras på Ruikes hemsida som en "/../ convenint and practical portable, spare knife" (Sic!). När det gäller yttermått är den rätt blygsam det får medges. Om den sedan är både praktisk, bekväm att bära och en lämplig "reservkniv", vad de nu menar med det, återstår att svara på. Det kanske jag inte kan förresten men jag kan åtminstone delge er vad jag anser om den.

Ruike P671 ståtar med en tämligen elegant profil

Twitterversion: Ruike P671CB, kniven som känns lika förvirrad som beteckningen är svår att komma ihåg

Blad

Den är kniven har begåvats med ett snyggt litet blad. Formen är en droppoint med en falskegg mot spetsen till. Finishen är en blästrad historia och stålet man förlitat sig på är det av Ruike ofta använda 14C28N från Sandvik. Ett så kallat budgetstål jag är mycket förtjust i. Det rostar nämligen inte så förbaskat som det nu annars så populära D2-stålen. Ett klart plus för en edc-inriktad kniv i mina ögon.

Bladet har försetts med text i överflöd. Där kan logotyp, modell, stål, samt beteckning utläsas

Bladlängden är 70 mm och godstjockleken är 3,5 mm. Och redan där tog det stopp på prestandafronten. Bladet har nämligen en slipfas på endast 15 mm eftersom det försetts med en sabelslipning. Det tillsammans med vinkeln på slipningen gör att det är mycket stål kvar när bladet tunnats ut vilket get en rätt rejäl primäregg även med originalvinkeln.

Varpå vi får en satt och stöddig kniv med geometri som den berömda yxan. Till vilken nytta när det sedan kombineras med ett handtag som omöjliggör tyngre skärande kan man undra. Och för den som klurar på vad jag avser med "tyngre" så menar jag material som kraftigare rep, mattor, läder men framförallt trä.   

Av stålet, 14C28N från Sandvik, får man dessvärre en aning för mycket. 

Kniven hade mått bra av tunnare gods eller en mer aggressiv slipning

Det som återstår är en liten kniv med ett blad som egentligen inte är optimerat för små uppgifter. Men det är klart att det går att skära det vanliga som snörstumpar, kartong etc. Det är heller inga problem att öppna vare sig försändelsen från Bon Prix eller den senaste knivförsändelsen om nu Postmord lyckats leverera dem. P671 är bara inte bäst på det.

Det gör mig lite besviken för utifrån bilder ser det ut som om den här kniven skulle kunnat vara en grym liten EDC-kompanjon för att hantera vardagssysslor. Men det är ändå nästa punkt och inte bladet som förstör förutsättningarna för ett lyckat partnerskap mellan mig och den här kniven.

Handtag

Det är två saker som genast slår betraktaren när man granskar det här handtaget. Det ena är materialet i sidorna som är någon variant av blank kolfiber. För att vara mer precis är det ett kolfiberlaminat påminnande om det som t ex Ganzo använder sig av och det är halt. Det andra är den markanta stålbiten med kugghjulsmönster i ryggen som utgör "backspacer" och även inkluderar fånglinehålet.

Den borde inte vara där! I alla fall inte i det här formatet, stor och grov som den är. Resultatet blir nämligen en rätt obalanserad kniv eller snarare en som är rejält tung i gumpen. Balanspunkten återfinns någonstans i bakkant av fördjupningen för pekfingret. Som det är utformat och med den här längden på kniv blir det en tredjedel in på handtaget. Det finns de som föredrar baktunga knivar, jag tillhör emellertid inte dem.

Sidorna är gjorda av ett kolfiberlaminat

I övrigt är kniven byggd på en stålram som lättats vilket uppenbarligen inte hjälper balansen i det här fallet utan enbart bidrar till en något mindre totalvikt. Den är i det här fallet strax över hektot med sina 104 g. Det är inte skrämmande men å andra sidan mäter inte kniven mer än 16 cm utfälld och med tanke på det är vikten inte särskilt imponerande. Det är till exempel mer än kungen inom klassen Spyderco Techno som ändå är en kniv helt i metall.

Den massiva ryggen på kniven gör den obalanserad

Men handtagets stora akilleshäl upptäcks inte vare sig när man tittar på det eller väger kniven utan först när man håller i den. Det är dessvärre felaktigt utformat.

För det första känns handtaget märkligt runt eller kanske snarare kvadratiskt i genomskärning. Det beror på att det är ca 14 mm brett och 20-24 mm högt beroende på vart måttet tas. Proportionerna tillsammans med att sidorna är helt flata och inte heller fasade på något vis ger det aningen klumpiga intrycket. Kanterna är förvisso rundade så de känns inte vassa eller så.

Men det som ställer till det mest är hur man valt att utforma fingerskyddet. Framför det finns ett "sharpening choil" och det området är inte stort nog för ett finger varpå det förvandlas till delvis outnyttjat utrymme. Det eftersom det är större än det behövt vara om syftet enbart varit för att underlätta slipning av kniven.

Hur jag än greppar den kniven blir det ett trefingersgrepp för mig

Det följs olyckligtvis upp av en fördjupning för pekfingret som är resultatet av dålig formgivning. Fingerskyddets svepande linje bakåt stjäl utrymme från greppytan redan från början. Sedan puttar vinkeln på fördjupningen handen bakåt ännu mer vilket är något jag aldrig uppskattar men på den här kniven är den egenskapen extremt tydlig.

Det förvandlar P671CB till en trefingerskniv för mig. Och för att vara en sådan är den alldeles för stor! Det är en klass som tillhör knivar om ZT 0022 och Spyderco Manbug till exempel.

Ett så svagt grepp gör att det inte går att ta i över huvudtaget och som tidigare sagts så är bladgeometrin inte inriktad på de uppgifter där man behöver en kniv som skär bra. Så frågan är vad det är tänkt att man skall göra med kniven?

Öppning och lås

Den här kniven tillhör dem som försetts med multipla öppningsmöjligheter. Eller åtminstone två, en frontflipper samt knoppar för tumöppning. Flippern fungerar väl med riktigt god snärt tack vare mycket hävstång och rejält motstånd i detentkulan. Tyvärr gör just de egenskaperna att den inte är lika bra att öppna med tummen. Det går att smyga fram bladet med tummen men då måste du lära dig att pressa rätt hård nedåt på bladet istället för vanligare framåt/utåt . Använder du den mer konventionella rörelsen händer först ingeting och sedan när du tar i snärtar bladet ut med samma fart som med flippern. Men det kanske är meningen? Du har således två metoder att välja mellan för att skicka ut bladet fort.

Själva knopparna är ovanligt stora, mycket beroende på att de försetts med ringar av G10. De ger relativt gott fäste och det behövs med det motståndet att övervinna. När bladet väl är utfällt sitter de aningen för långt ut för min smak även om det finns värre syndare på området.

Kniven kan öppnas både med en frontflipper och med tumknoppar. Det hade räckt med ett alternativ

Låser gör kniven med ett "liner-lås" i stål. Enkelt, välgjort och fungerande. På det området har Ruike tagit med sig erfarenheterna från tidigare succéer och inte krånglat till något. Uppenbarligen behärskar man det här med låsmekanismer i stål. Låset faller på plats med ett respektingivande ljud och håller bladet i ett fast grepp. Inget glapp här inte. Det är också lätt att komma åt samt släppa. Alla punkter kan således bockas av varpå herr recensenten andas ut med en suck av lättnad.

Liner-låset är riktigt bra utfört och ovanligt kraftigt

Tilläggas kan att livslängden för lås gjorda med stål mot stål kan förväntas vara mycket god och att ramens grovlek på 2 mm borgar för god styrka i låset då man valt att inte tunna ut låsarmen alls. Istället har fjädring av densamma åstadkommits genom att låta snittet för låsarmen gå längre bak i ramen än vanligt.

Att bära

Som tidigare sagts är Ruike P671CB en liten knubbis. Det är grovleken på handtagssidorna, det faktum att ramen inte är försänkt i dem samt godstjockleken i bladet som samverkar. Det gör att kniven mäter närmare en och en halv centimer över ryggen och på längden 9 cm. Fast här skall man vara ärlig och lägga till ett par millimeter då frontflippern sticker ut och förlänger kniven en smula. I fickan utgör den detaljen dock inga problem och inte heller finns det något som sticker ut åt andra håll och orsaker obehag.

Vikten är inte mycket att orda om. Ett hekto i fickan är tämligen normalt för en fällkniv. Det är mer hur den är fördeled som är av vikt om man får vara vitsig. I det här fallet baktung. Men det är inget som märks i en ficka. Tvärtom där sitter kniven rätt bra faktiskt.

Ruikes variant av "deep carry clip" är bra samt mycket synligt

En stor del av den förtjänsten kan tillskrivas Ruikes något standardiserade "deep carry"-clip. Det är bra utformat och det glatta materialet i handtaget gör att kniven med lätthet glider på plats efter uträttat värv. Kniven sitter också så djupt att inget av handtaget sticker upp. Men för att kompensera det har clipet högglanspolerats och försetts med text. Så där rök försöket att vara diskret. Kniven tappas dock inte när den väl är på plats vilket får ses som clipets andra stora uppgift.

Clipet känns inte heller i handen när man skär något men det är enbart för att kniven i princip bara kan hållas på ett sätt. Skulle jag mot alla odds försöka applicera ett hammargrepp känns clipet tvärtom rejält. Men det är som sagt ett mer teoretiskt spörsmål så det ämnar jag inte kritisera.

Sammanfattningsvis

När jag först såg den här kniven på bild väcktes ett visst intresse. Den ser trots allt rätt bra ut. Särskilt är P671an snygg i profil och det är oftast så man ser knivar online. Så där lagom slank och tämligen enkel som jag kan gilla. Men skenet kan som bekant bedra och vad som inte framgår lika tydligt är att det här är en knubbig liten rackare. Det är därför det är så värdefullt att kunna känna på knivar innan man köper dem.

Eftersom de flesta av oss, åtminstone i det här landet, inte har den möjligheten är det bra om man som knivhusse förmedlar sina intryck till omvärlden på ett eller annat sätt. Det gör att andra har en bättre grund att stå på när beslut om eventuella inköp skall göras. Det var faktiskt därför jag började skriva recensioner en gång.

Faktum är att den här kniven inte alls känns i hand som den ser ut på bild. Handtaget är med sina två och en halv cm höjd och en och en halv cm bredd relativt kvadratiskt i genomskärning. Det är inte proportioner jag är någon större vän av. Vad värre är dock att både fingerskyddet och den enligt mig felaktigt konstruerade fördjupningen för pekfingret skjuter hela handen bakåt på det redan korta handtaget. Vad som då händer är att det här blir en trefingerskniv. Det skall jämföras med säg en Spyderco Techno som faktiskt är en centimeter kortare totalt än P671an men där hela min hand ryms.

En liten trefingerskniv behöver inte vara så här grov och robust. Det gör den mest klumpigare än vad den hade behövt vara. Sedan är jag inte heller någon anhängare av materialet i handtagssidorna. Det är väldigt halt och ärligt talat tycker jag det ser rätt billigt ut vare sig det är det eller inte. Det gör sig bättre på bild än i verkligheten i mitt tycke. Det glittrar snyggt på avstånd helt enkelt. Positivt är dock att Ruike är ärliga på sin hemsida och skriver ut att det rör sig om G10 med en limmad kolfiberplatta utanpå.

En av de mindre knivarna i Ruikes växande katalog

En annan detalj eller snarare lösning som förvirrar är de dubbla öppningssystemen. Bestäm er för tusan! Nu är inte Ruike ensamma syndare på området men det är ingen bra idé att inkludera både en flipper och tumknoppsöppning i samma kniv. De kräver nämligen lite olika styrka i motståndet från detentkulan för att fungera optimalt. Så hur man än bär sig åt kommer någon av varianterna bli lidande. Helt lyckat blir det hur som helst mycket sällan. I det här fallet är kniven en bra frontflipper men en halvtaskig tumknoppsöppnare.

Just på den här kniven har man dessutom beslutat sig att vara en smula kreativa när det gäller tumknoppens utformning med en ring av G10. Varför förstår jag inte. Det förbättrar inte funktionen utan gör mest att den är mer i vägen.

Ruike P671 en kniv för den som uppskattar knubbiga skärredskap

Dessvärre blev den här kniven ingen favorit hos mig vilket kanske framgått. Det som tilltalar är priset som ligger på cirka 460 kr här på hemmaplan. För det får du ett bra svenskt stål och godkänt handtagsmaterial, någon liten finess i de dubbla öppningssystemen och tumknoppen med G10-inlägg samt ett utseende som inte är fel. I alla fall inte i profil. Kniven är också mycket välbyggd med ett starkt lås.

Vad du också får är en kniv som är tjockare än den behövt vara och som lider av identitetsproblem. Skall den öppnas med knopp eller front-flipper? Sen undrar jag varför ingen kände på handtaget innan den släpptes eller ville man åstadkomma något i "Little Big Knife"-kategorin? I så fall behöver handtaget designas om så hela handen får plats. Alternativt kunde hela kniven gjorts betydligt mindre.

Ruike har dock nyligen släppt en helt annat kniv i ungefär samma storlek som ser ut att vara befriad från de problem den här kniven uppvisar, nämligen modell P662/661. Ungefär samma längd men med G10 i handtaget, tunnare blad med samma stålsort, enbart tumknoppar och ingen felaktig fördjupning i handtaget. Det finns även två bladtyper att välja mellan. Köp den istället!

Specifikation:

Längd utfälld: 164 mm

Längd hopfälld: 94 mm

Vikt: 104 g

Bladlängd: 70 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: 14C28N

Handtag: Kolfiberlaminat på stålram

Lås: Liner lock

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina


/ J - Ruikar inte loss till den här låten

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre