- The Return of the Wharncliffe
Wharncliffe-blad i några varianter
Och i det här fallet är namnet mycket talande visar det sig i dagens knivpresentation där jag tänker tala om kniven längst ned - en kniv från Kershaw: "Needs Work".
Anledningen till att jag visar en gruppbild är inte enbart för att alla tre knivarna utgör goda exempel på moderna Wharncliffeblad utan på att ytterligheter ofta möts, de bildar en cirkel till slut. Det är något märkligt med det förhållandet. Särskilt i valtider som nu.
Dagens recensionsobjekt - arbetsnarkoman?
Den som hållit i en Yojimbo 2 från Spyderco känner nämligen igen sig i greppet på den här kniven trots att den förstnämnda ursprungligen är en dedikerad självförsvarskniv och Needs Work syftar till att vara en ren arbetskniv med möjlig "EDC"-potential. Så lika men ändå så olika. Två världar som möts. Åtskillnaden ligger i detaljerna trots att det yttre ter sig tämligen lika.
Kershaw 1820 "Needs Work"
Utseendemässigt känns Needs Work mindre extrem inte minst för att formatet är något mer blygsamt. Sen bidrar det något mindre spetsiga bladet till att framtoningen känns mindre aggressiv. Egentligen rör det sig om en arbetskniv som fått mer civila kläder. Även om kläderna i det här fallet kanske mer påminner om en rymdddräkt än ett blåställ.
Kniven fanns att få med ett flertal olika färger på handtaget såsom blå, brun, grön, röd och förstås svart. Det har även släppts tidiga begränsade utgåvor med grepp i G-10, något jag klart föredragit om det varit ett alternativ idag. Det hade nämligen adresserat en av knivens brister. Men nu skall vi inte gå händelserna i förväg.
Färgglada alternativ
Jo, sen kan väl tilläggas att även det här är en Ken Oniondesign. För att inte vara en favorit är han välrepresenterad i min samling kan konstateras.
Blad
För att fortsätta jämförelsen så delar bladet på Needs Work några tydliga drag med Yojimbo 2 men är något kortare, tunnare och har lägre slipfas. Såväl kniven som bladet är något mindre helt enkelt. Likheterna återfinns i slipningen samt det modiferade Wharncliffebladet med sin raka egg där båda knivarna har försetts med ett urtag på bladryggen för tummen att vila i som ger en aning puckelrygg. Needs Work har en falskegg på toppen för att minska vikt och bidra till utseendet.
Sen gör den krökta bladryggen som sänker sig ned mot eggen på Needs Work att den närmar sig en klassisk "Sheepsfoot" i formen. Vad som är vad beror mest på vinkeln mot spetsen och förhållandet mellan rygg och egg men trots allt får det här räknas som en modifierad Wharncliffe.
Needs Work i förgrunden skuggad av sin livvakt - Yojimbo 2
I praktiken ger det i vilket fall en 74 mm lång rak egg med en jäkligt bra spets för precisionsarbeten.
Bladfinishen är den för Kershaws billigare knivar rätt vanliga grå blästrande varianten som återfinns även på t ex "Skyline" och det är en ytbehandling jag inte gillar. Den är tråkig att se på och jag anser att ytan är en korrosionsmagnet.
Stålet är det numera frekvent använda Sandvik/Kershaw-samarbetet 14C28N vilket jag än så länge uppskattar. Brasklappen kommer sig av att jag än inte behövt slipa om några av de knivar jag äger med det stålet så jag kan inte uttala mig om varaktigheten på sikt och hur lätt/svårt det är att slipa om dem. Men med tanke på andra liknande stål så borde det inte vara för komplicerat.
Bladet är vinklat i förhållande till handtaget
Kniven är skålslipad och sekundäreggen börjar ungefär halvvägs upp på bladet vilket som jämförelse är mindre än på Yojimbo 2 men i gengäld är bladet också tunnare med sina 3 mm.
Fabrikseggen var fullt duglig. Bruksvass utan att för den skull fungera som rakblad. Eggen är snyggt slipad även om jag själv lyckades knyckla till den yttersta spetsen genom att drämma den i diskbänken i köket - underifrån! Fråga mig inte hur det gick till. Ett par drag på diamantstålet så var det dock ordnat.
Kniven känns märkligt flatslipad när man använder den vilket får ses som något positivt. Jag gjorde som vanligt när jag testar knivar. Prövade initialskärpan på lite armhår för att sedan gå vidare till tunnare papper, papp och kartong. Sen lite snöre och rep, en del tyg och därefter plast av tunnare och tjockare slag. Testen brukar avrundas med att pröva kniven på färskt trä och sen torrt dito.
Därefter gick jag loss med den i köket på allehanda matförberedelse för att se hur den upplevdes där. Det vinklade bladet i relation till handtaget gör att det finns utrymme för fingrarna även vid arbete mot en skärbräda vilket inte är vanligt med en fällkniv och särskilt inte i den här storleken. Det är mycket positivt.
Därefter gick jag loss med den i köket på allehanda matförberedelse för att se hur den upplevdes där. Det vinklade bladet i relation till handtaget gör att det finns utrymme för fingrarna även vid arbete mot en skärbräda vilket inte är vanligt med en fällkniv och särskilt inte i den här storleken. Det är mycket positivt.
Vinkeln har klara drag av kökskniv vilket är ett alldeles utmärkt arv från andra delar av KAI-koncernen som Shun.
Handtag
Kniven är försedd med ett handtag av "GFN". Det handlar om ytterligare en variant av fiberförstärkt nylon eller plast om man så vill. En polyamid som enligt Kershaw är extremt hållbar, slagtålig och seg vilket jag är böjd att hålla med om. Men det finns även andra kvaliteter att ta hänsyn till. Som utseende och känsla. Och kniven känns något plastig och aningen ihålig. Upplevelsen är dock inte sämre än t ex Benchmade Minigrip som är en dubbelt så dyr kniv och inte värre än jag befarat innan jag testat Needs Work.
Relativt greppvänligt handtag i ett av tusen fiberförstärkta nylonmaterial
Plastskollorna är fästa med fyra stycken torx t-6 på en ram av rostfritt 410-stål som inte är lättad på något vis. Märkligt nog är kniven trots det tämligen välbalanserad och neutral. Handtaget utmärks av att det är relativt tjockt med sina 17 mm vilket förvisso fyller handen väl men även gör att den kan kännas något klumpig. Särskilt påtagligt blir det när kniven skall stoppas i fickan.
Handtaget är kort men känns betydligt bättre när man glider fram på kniven med tummen på bladryggen för att ta i. Då kommer greppet till sin rätt och det märks att den är tänkt som en arbetskniv. Detsamma gäller vid kontrollgrepp med pekfingret på bladet för bättre styrsel.
I Normalt "hammargrepp" fungerar handtaget bra för mig men är på gränsen till för litet och är definitivt inte praktiskt för någon med större händer än mig. Omvänt grepp (Icepick) är användbart och även fattningar där bladet greppas i nypan (pinchgrip) är ok. Det är när tummen placeras på ovansidan av handtaget på urtaget som är ämnat för det som det blir uppenbart att handtaget är kort. Då blir kniven en trefingerskniv för de flesta.
Ett relativt kort handtag som dock fungerar i de flesta grepp
Om skaftet greppas hårt skär spetsen på clipet in i handflatan vilket är mindre bra. Men det är bara en av de stora nackdelarna med clipet kan väl tilläggas. Jag ber att få återkomma till resten av bristerna på det området.
Mönstret i plasten ger lite struktur och de alienliknande fjällen och ringarna ger ett acceptabelt grepp. I bakänden hittas ett mindre hål för fånglina för den som är lagd åt det hållet.
Öppning och lås
Needs Work öppnas med en flipper som är ovanligt bra konstruerad och tur är väl det för några alternativ som tumpinnar, hål eller nagelskåror finns inte. Den sticker inte ut så mycket när kniven är i stängt läge och i öppet läge syns den inte alls utan gömmer sig i handtaget. Dessutom är flippern formad så att den känns som en integrerad del av handtaget.
Fördelen med att det här öppningssystemet är att det inte blir några detaljer på bladet som stör vid genomgående skär eller samlar på sig skräp.
En liten men väl fungerande flipper
Kniven är som så många Kershaws utrustade med "Speedsafe" vilket är deras variant av assisterat öppningssystem. Det är också det som möjliggör den lilla flippern eftersom det då inte behövs så mycket hävstång för att få ut bladet. Funktionen i det här fallet är riktigt bra och kniven är blixtrande snabb.
En stor fördel med just Kershaws variant av assistans är att det bjuder på ett klassiskt "halvvägsstopp" när kniven fälls ihop vilket skyddar fingrarna medan man byter grepp under proceduren vilket är ytterst praktiskt.
En hederlig linerlock står för säkerheten
Låset är en linerlock i stål som gör sitt jobb på ett adekvat vis. Något glapp finns inte i någon riktning ens om kniven provoceras hårt. Låsarmen är också föredömligt lätt att släppa vilket gör det enklare att fälla ihop kniven. Särskilt viktigt är det på en kniv av den här typen som är tänkt att användas tämligen mycket och ofta.
En ovanlig detalj är att kniven saknar bladstopp i egentlig mening. Vanligen sköts den funktionen med någon form av bult som endera är monterad i handtaget bakom bladtangen eller internt monterad i en särskild skåra i bladbasen. Här är det bladspärren i sig som står även för den funktionen. En enkel men väl fungerande konstruktion.
Att bära
Här kommer vi till akilleshälen på Kershaws arbetshäst. Som andra Ardennersläktingar är den här kniven stadig och grov över ryggen eller snarare tjock på gränsen till gravid med tvillingar. Det gör att den känns knölig i fickan och är i vägen om man förvarar fler saker där än en kniv.
Sen är själva clipet ett av de sämsta jag stött på! Till att börja med är det fult som stryk. Det hade väl varit uthärdligt om det fungerat som det är tänkt men det gör det dessvärre inte heller. Sen har det för liten läpp för att smidigt passera en normal kant på ett par byxor utan att fastna i tyget. Men den är tillräckligt stor för att skrapa upp allt vad omgivning heter eftersom spetsen är vinklad utåt vilket inte är särskilt briljant.
Men för att komma så långt att man upplever de bristerna behöver man få ned kniven i fickan vilket inte är det lättaste. För clipet är stenhårt och tillåter knappt att man pressar kniven på plats. Lägg därtill att utrymmet mellan clip och handtaget tycks vara gjort för negligétyg och du har en riktig dålig lösning. Syftet var säkert att det skulle passa med nylon i Fristadskläder eller snarare den amerikanska motsvarigheten Carhartt men där bet sig KAI i tummen.
Ett av historiens sämsta och fulaste clip
Men jag kan väl bjuda på något positivt att säga genom att hävda att kniven inte lär tappas när den väl kommit på plats. Eller tja, det vete fan förresten. Fler dåliga egenskaper är nämligen att clipet syns på en mils avstånd och visar upp halva kniven så den går säkert att tappa också. Det går dessutom inte att flytta men tack och lov att avlägsna. Uselt sa Bull.
Kershaw har bjudit på många märkliga clip under åren, några bra och andra mindre effektiva - men det här? Eftersom kniven är relativt kort och inte alltför tung kan man ha den löst i t ex en jackficka. Där gör den sig bättre.
Sammanfattningsvis
Needs Work ståtar med ett utseende som tar lite tid att vänja sig vid och ingen kan väl påstå att den är vacker. Men det är å andra sidan inte syftet.
Egentligen är det mer av en "arbetskniv" än vardags/fickkniv. Den är lite för klumpig att bära omkring på enligt mig. Jag föredrar tunnare handtag i det fallet. T ex den på den här bloggen aktuella "Blur" som vida överglänser den här kniven på det området.
Känslan av att det är en kniv för grovgöra förstärks av materialvalet som är enkelt utan extravaganser. Sen börjar eggen direkt där handtaget slutar så det går att skära nära greppet och ta i rejält om det behövs. Detta förstärks av det breda handtaget som ger mycket kontaktyta mot handen. Det och det vinklade bladet gör att den känns som gjord för nylonsnören, papp, kartong, tapet, byggplast och tunnare läder etc.
Redo för arbete
Passform och byggkvalité kan beskrivas som varierande beroende på vad man tittar på. I de delar som är viktiga är den faktiskt god. Bladet är ytterst centrerat. Det finns inget som helst glapp vare sig horisontellt eller vertikalt i bladet. Eggen är jämn och kom skapligt vass. Lås och öppningsmekanism fungerar väl.
Det som inte är riktigt lika bra är t ex passformen i plastsidorna som är aningen vassa på insidorna och som inte är helt släta på ryggsidan av handtaget. Detsamma gäller för mellanlägget på ovansidan som inte är i linje med övriga material. Därför ämnar jag gå över alla kanter med sandpapper för att jämna till dem.
Kniven tillhör för övrigt de USA-tillverkade Kershawknivarna så det kan inte skyllas på den kinesiska bristen på kvalitetskontroll som annars är ett vanligt argument.
Men trots sina små brister gillar jag verkligen den här kniven. Det tämligen unika bladet i sitt knubbiga paket, den blixtsnabba mekanismen både på väg ut och in och ett riktigt bra lås är alla funktioner jag uppskattar. Och det är inte en kniv man behöver vara särskilt rädd om. Särskilt inte som jag fyndade den på eBay för under 200 kr.
Specifikation:
Längd utfälld: 178 mm
Vikt: 120 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Handtag: GFN, Glass Filled Nylon
Lås: Linerlock
Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA
/ J - recenserar gamla nyheter
* Hade jag haft tillgång till den kunde en fjärde kniv med samma bladtyp och ännu mer aggressivt utseende adderats till familjefotot "Be-Wharned" från Blackhawk. Ordlekarna haglar med den här typen av blad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar