Knivrecension CRKT Jettison

-  nja, jag vet inte jag...

The Jettisons har jag valt att kalla dem i ett flertal bilder på bland annat Instagram och diverse forum. Det beror på att jag tycker att de hör ihop som par och kompletterar varandra. Det var minstingen jag tittade på först. Ibland har jag "storknivsperioder" och ibland "miniknivsperioder" varför Jettison Compact som den egentligen heter lockade med sitt titanhandtag och sin pyttiga lilla flipper. Men redan då insåg jag att storebror hade större potential som kniv betraktat och när tillfälle yppades anskaffades därför båda på ett bräde. 

"The Jettisons"

Utseendemässigt är det två till synes rätt lika knivar med framförallt övergripande linjer, flippern och ramlåset gemensamt. Skillnaderna består förutom det uppenbara, dimensionerna, av att Compact har handtag i titan och därför även försetts med ett översträckningsskydd. Storebror Jettison saknar dylik eftersom det är stål som är handtagsmaterial men har i gengäld fått ett blad som löper lätt på kullager.

Överst Jettison Compact och underst dagens recensionsobjekt - CRKT 6130 Jettison

Båda är visuellt tilltalande i mina ögon. Jag gillade att handtagen såg slanka och enkla ut. Jag gillade även den något djärva bladformen som med sin knöl på ryggen av någon anledning gav mig vibbar som påminde om en drakes nos.

Blad

Först vill jag bara rätta CRKT! De hävdar nämligen på sin hemsida att kniven utrustats med

 "/../ a 3.2" modified sheepsfoot blade that's ideal for everyday tasks in the shop, home, 

or wherever a job calls out for you."*

Det håller jag inte alls med om. Det här är INTE en "sheepsfoot" då den bladtypen har helt rak egg och i praktiken saknar spets samt att ryggen böjer av ned mot eggen i kort mjuk båge, det är liksom själva poängen med den typen av blad. Historiskt skulle de inte skada djurhovar när man arbetade med att kratsa ur dem bland annat. Bladformen hittas vanligtvis på traditionella mönster som Cattleknives, Stockmans, och vissa "Jacks".

CRKT kommer undan med forumuleringen "modified" eftersom eggen har en svag buk istället för att vara rak. Men det långa brutna ryggen kombinerad med "harpun"-formen gör att det är en modifierad "Wharncliffe" det är frågan om och inget annat.

Ett djärvt blad men tyvärr CRKT, ni har fel. Det här är inte en "sheepfoot", det här är en 

modifierad "wharncliffe". 

Stålet är kinesiska 8Cr13MoV och det är inte mycket att orda om. Jag har tidigare talat mig varm om vikten att välja "rätt" stål och det anser jag nog att man gjort i det här fallet. Det är ingen dyr kniv vi talar om och stålet är adekvat för uppgiften. Det får inga vilda överord av mig men det är lätt att slipa och det blir faktiskt vasst även om uthålligheten inte är något att hänga i granen. De tämligen frekventa rostproblem som det dras med minskas på den här kniven genom ytbehandlingen som är en polerad satin. Det är när man envisas med att blästra upp porer i stålet som korrosionsproblemen blir tydliga, läste ni det Kershaw? 

Bladformen som sådan uppskattar jag rent estetiskt. Det är en av knivens största tillgångar enligt mig. 

Men förutom att vara snygga så brukar man ha knivblad till ytterligare en sak. Ni vet, detaljen som inkluderar att skära saker och ting och kanske utdela ett och annat stick. På det området är inte det här bladet lika sexigt längre. Eller ja, stick går väl bra då spetsen är hållbar. Modifierade wharncliffe-blad är praktiska till det mesta utom uppgifter som tarvar långa svepande skär och därför kräver mer buk. I gengäld får man en lätthanterlig kompetent spets vilket även den här kniven har. 

Men när jag talat om materialval har jag också i samma andetag nämnt hur viktigt det är med geometri och att inte ha för mycket stål bakom eggen. Det har CRKT eller kanske designern Carter missat helt i det här fallet. Jag misstänker det senare då det ser ut som om ett annat verk från hans sida OKCs "Carter Prime" lider av samma problematik. Vad tusan menar jag med det?

Ingen bra slipning eller egg heller för den delen

Jo, problemet är att den här kniven har en godstjocklek på närmare tre och halv millimeter parat med en dålig slipning. I det här fallet lider den av en låg skålslipning vars avgränsning är tämligen diffus.

Den börjar nämligen kring 2/3 av bladets höjd vilket inte alls är illa men börjar inte tunna ut stålet förrän runt halva bladets höjd. Med andra ord är den tvärare än den vid första anblick verkar vilket inte är bra! Det andra problemet är att slipningen liksom slutar innan den är färdig med sitt jobb, att minska godstjockleken så att en god egg kan ta vid. Primäreggen är därför brant trots att den är rätt bred som ni kan se på bilden.

Den lösningen blir vare sig bra på papperet eller vid okulärbesiktning. Då återstod att se hur den fungerar på riktigt. 

Apropå papper så skär inte en fabriksny Jettison sådant alls. Den trasar sönder det. Jag gick på eggen med en touch på ett slipstål för att hjälpa originaleggen på traven för att se om det skulle hjälpa. Det gjorde det inte.

Hår rakar den inte oavsett. Skall man ägna sig åt den verksamheten får man först slipa om kniven samt troligen reprofilera den. Således klarar inte originaleggen inledande småtest. När man sen går på riktiga göromål blir det inte mycket bättre. När det kommer till mat så klarar den morötter och hårda rotsaker som  en Morakniv, när man väl kommer igenom dem så sitter bitarna med en smäll i väggen. Mjuka saker går tämligen bra och skålslipningen hanterar inte kött, korv o dyl allt för illa.

Jettison överraskar en smula positivt genom att inte vara så usel genom kartong som man kunde misstänka. Det tar den igen på trä. Om jag tidigare jämförde med en Morakniv så slutar jag med det nu. Fast här är det handtaget och inte eggen som är värst. Medkänslan med mitt tumveck blev för stark så jag slutade använda kniven i tid. Lättare uppgifter som att skära tunna snören och tjockare rep...klarar den inte heller särskilt bra. Det går förstås, det är trots allt en kniv. Men eggen biter inte på något som helst övertygande vis.

Vad den däremot gör bra är att penetrera saker. Spetsen är både vass och hållbar. Att öppna krympplast, sprätta mjukplast och begå övervåld på kraftigare plastförpackningar i återvinningen visar sig vara det starkaste kortet. På samma sätt gick det att dela på en gammal matta med hjälp av spetsen. En tumma på bladryggen och sen leka "stanley"/mattkniv och saken var biff. 

Handtag

Materialet är rättframt och valt av ett par orsaker. Stål är billigt, lättarbetat och hållbart. Det i sin tur medför att det går att göra snyggt och ytan går att behandla på mångahanda vis. Som bonus bjuder stål på goda möjligheter att konstruera ett bra ramlås.

En nackdel som den delar med andra metaller inklusive det mer illustra materialet titan är att det leder kyla och värme bra vilket gör att det blir kallt på vintern till exempel. Det är även halt om inget görs åt saken. Men den största och mest påtagliga nackdelen är förstås vikten det medför. Något jag återkommer till. 

Handtaget såg rätt bra ut på bild. Det gör det fortfarande, försök bara inte hålla hårt i det

Handtaget känns arbetat med elegant välvda sidor och en semiöppen konstruktion med en halv "backspacer" som förankrats med hela tre skruvar. Det, stålet i sig och grovleken på runt två och en halv millimeter per sida gör kniven bastant och hållbar. Det här handtaget lär inte ge sig i första taget. För att understryka det har kniven stentvättats vilket ger en stryktålig yta på vilken repor inte syns så väl.

En detalj som är ytterst välgjord är snittet som är gjort för att åstadkomma låsarmen. I det kan du inte ens pilla in ett pappersark. Extra trevligt med tanke på hur CRKT valde att göra på exempelvis "Amplitude"-modellerna där de istället ser ut som Grand Canyon. De fungerar också men det är inte snyggt.

Bastant men ändå elegant konstruktion

Tyvärr stannar mycket av handtagets fördelar vid konstruktion och utseende. Väl i hand är Jettison ingen höjdare. Faktum är att den är rätt usel. Kniven SER ergonomisk ut men är det inte. Greppas kniven lite hårdare är halva handtaget att betrakta som en enda stor"hotspot", i alla fall i min hand. Sen behöver det här handtaget greppas hårt för det är halt. Jag är ingen vän av "jimpings", ni vet räfflor överallt men i det här fallet behövs något för att motverka den glatta ytan. Mycket av den känslan kommer sig av att handtaget inte bygger på höjden särskilt mycket. 

Handtaget är för lite fasat varpå det bildas tryck vid kontakt med framförallt låsarmen och ryggens kanter. Men värre är att även i vanligt hammargrepp trycker flippern och främre delen på handtaget mot pekfingret så att det nästan gör ont och clipet känns hela tiden oavsett grepp.

Avskräckande exempel. Både den bakåtkrökta flippern och 
den vassa kanten vid låsarmen hittar väg in i pekfingret

Vänder man på kniven till omvänt grepp pressas den bakåtkrökta flippern  raskt in tumvecket på ett otrevligt vis. Värst är ergonomin emellertid om man placerar tummen på ovansidan av bladet vilket tumrampen som bildas av harpunspetsen verkligen inbjuder till. Då gnager de vassa bakre hörnen på handtaget på mjukdelarna i handen.

Här blev också fel. Titta en gång till på det hörnet och föreställ dig sen hur de gnager mot 

mjukdelarna i handen

Det tråkiga är att det inte behövts några stora förändringar för att slippa de flesta av de här problemen. Hur tänkte du där Carter? Visst, handtaget ÄR snyggt med distinkta linjer men i det här fallet är det rent ut sagt obekvämt att arbeta med. För att använda ett "understatement", ergonomi är en tämligen viktig ingrediens för ett handtag. Det är liksom därför de finns, att hålla i. 

Jag gillar således inte det här handtaget alls vilket kom som en överraskning eftersom jag trodde jag skulle göra det. Men som sagt, det är snyggt!

Öppning och lås

Om handtaget hade sina brister så är det här ett sorgligt kapitel. Flipper kombinerat med kullager, det låter väl som en vanlig och explosivt snabb kombination? Det är inte fallet med Jettison. OM man inte är oerhört bestämd vill säga. Det går att få fram bladet med...nja, inte auktoritet men med viss fart om du ger dig f-n på det men det går inte lätt och naturligt. 

Jettison öppnas med en flipper. Den är inte hälften så väl utförd som snittet för låsarmen

Anledningen till att det inte går undan är att bladet är så jäkla tungt i relation till flipperns placering och längd samt att motståndet från "detenten" inte är så stort. Kullagren mellan blad och handtag räddar den från att vara ett misslyckande. Kniven fälls ut vid varje försök och funktionen är stabil på det viset. Tyngden gör i och för sig att om du lägger på lite handled så händer det grejer. Problemet är att jag inte alltid vill vifta med armarna för att få fram min kniv. 

Bastant ramlås i stål. Ingen risk att det släpper av misstag. Dessvärre inte heller när du vill det.

Inget har gjorts för att guida fingret eller underlätta handhavandet

Men sen kommer det riktiga sorgebarnet. Det som får mig att sänka betyget på kniven som helhet. Det är låset! Särskilt illa är det eftersom jag brukar tycka om lås gjorda i stål. Jodå, stabilt är det, alldeles för stabilt faktiskt. Det misslyckas aldrig, det glider inte utåt och det känns tryggt. MEN, två saker är usla.

För det första: Om du skär något lite tyngre med kniven, exempelvis trä och bryter lätt i sidled med bladet för att lossa det från materialet så kilar låset fast sig. Inte utåt, utan inåt så det är förvisso ingen risk att kniven skall slå igen över fingrarna på dig. Det är inte heller något som är fel på just det här exemplaret. Om man bara skär papper eller leker med kniven händer det aldrig.

Vad som däremot alltid är närvarande är att kniven är helt jäkla hopplös att fälla ihop. Att göra det med kalla, våta händer är överhuvudtaget inte att tänka på. Glöm även handskar. Det går knappt om både kniven och du är i bästa form en solig höstdag. Trycker du bara med tummen mot låsarmen som brukligt är på ramlås så händer...ingenting. Du glider troligtvis bara med fingertoppen och famlar i tomma luften. 

Det beror dels på att låsarmen är stark och bjuder på motstånd dels på att det endast finns en minimal fördjupning på insidan för att öka anläggningsytan mot tummen. Det finns inget som bidrar till att öka fästet och inget som guidar rörelsen. Så för att lyckas måste du vända på kniven i handen så att låset pekar helt uppåt, låta tummen glida längs med handtaget och låset tills den stannar mot låsarmens hörn där den möter tangen vid flippern. Därefter trycker du i exakt fyrtiofemgraders vinkel in dina mjukdelar på fingertoppen in i skåran varpå låset släpper smidigt men tungt.

Resultat? Du måste vara mycket exakt i din placering av tummen vilket kanske inte alltid fungerar om du är trött eller kall till exempel. Du får på köpet även en mycket öm fingerspets.

Skitdåligt är vad det är.

Att bära

När det kommer till själva transporterandet är Jettison inte så illa. Kombinationen av lent stål och duglig spänst i clipet bjuder inte på mycket motstånd vare sig när kniven skall upp eller ned i en ficka. Godkänt på det området således. Clipet är i stål och är av "deepcarry"-modell vilket gör att kniven diskret göms i fickan. Förresten "diskret"? Nä, jag tar genast tillbaks det på grund av den stora blaffiga loggan som hamnat på clipet. Det måste vara ett misstag med tanke på hur fult och korkat det är. Ingen kan väl ha placerat det där med flit? Trodde bara SOG höll på med sådana idiotier. 

Ett "deepcarry" clip. Diskret med andra ord...eller nej, inte det heller

Tyngden gör att kniven stannar i fickan även om friktionen inte är den bästa. Apropå tyngd upplevs den inte så farlig trots att de 130 grammen inte gör den till en lättviktare. Det gäller emellertid så länge kniven befinner sig i exempelvis en jeansficka. Att bära kniven i tunnare chinos eller i en benficka på shorts, som jag ofta gör är inte att rekommendera. Om vikten kan även sägas att trots att Jettison väger 30 g mindre än t ex en Spyderco Police så upplevs den tyngre i hand. Mycket beroende på att den är obalanserad, särskilt i höjdled vilket gör att det känns som kniven strävar mot att lägga sig på sidan när du håller i den. I längsled får den godkänt. 

Själva formen på kniven gör däremot att den inte är i vägen i fickan. Även på den punkten kan den jämföras med en Spyderco Police. Tyvärr med den skillnaden att Jettison har den tidigare nämnda vassa avslutningen på handtaget vilken man från stund till annan sätter lillfingersidan i när handen dyker ned efter nycklar och annat. Det är inte bekvämt och gör mig lika sur varje gång. 

Sammanfattningsvis

Hur skall då mina intryck av den här kniven sammanfattas? Det får bli en pro et contra-lista den här gången:


FÖR:

• Jettison är en elegant kniv. Den är snygg!
• Troligtvis håller den mycket länge, den är solitt byggd i starka material
• Låset är stabilt
• Den är relativt billig och på köpet får du kullager om det är viktigt för dig

EMOT:

• Bladet ser bra ut men är inte det. Inte till att skära något med i alla fall
• Även handtaget ser bra ut med sympatiska linjer men fungerar inte 
• Kniven flippar, långsamt om du inte lägger på handled för då dunsar bladet ut
• Låset är uselt att hantera och går knappt släppa
• Den känns obalanserad i handen

Sen har jag några gratistips till såväl Carter som CRKT. Flippers skall inte i utfällt läge bilda en kant mot handtaget eller eventuellt "choil" utan istället forma en mjuk harmonisk linje som inte skär in i fingret när man håller i kniven. Det gäller fler tillverkare förvisso. Såväl ryggar som låsarmar behöver fasas rent generellt. Det räcker inte med att välvda sidor även om det är en bra början. Framförallt skall inte handtag som riskerar att hamna inne i handflatan avslutas med kantiga hörn. Skall man ha spetsiga ändar på knivar bör handtagen vara så pass tilltagna att alla fingrar får plats ändå. Då kan de förses med både glaskrossare och annat.

Jettison i den dagliga rotationen

Skall du använda din kniv ytterst sporadiskt och till göromål där en duglig spets premieras och gillar Carters design samt tanken på att få en kullagrad flipper till lågt pris som därtill är välbyggd då är det här kniven för dig. 

Vill du däremot ha en fick/EDC-kniv som får sin beskärda del av vardagssysslor av annat slag då skall du nog kika vidare. Detsamma gäller om du vill sitta i tv-soffan och använda din kniv som stresskulor. Då lär du tappa tummen efter ett tag.

Vissa knivar är mer fotogeniska än andra. CRKT Jettison är ju snygg! Ja, förutom loggan då

Min svengelska Twitterversion av recensionen lyder: CRKT Jettison är en "looker not a user"!

Specifikation:

Längd utfälld: 194 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 130 g
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: stål
Lås: framelock, stål


Producerad av: CRKT - Columbia River Knife & Tools, tillverkad i Kina


/ J - inte övertygad

* 2016-09-16