Review ANV Knives A200

  

-  the most advanced folding knife from the Czech Republic so far

my first acquaintance with folding knives from Czech ANV Knives was a model called Z200. Therefore, it is important to keep your tongue in your mouth and your fingers in check when ordering a new knife because this one has a similar name. As the headline suggests, it's called the A200. A knife that, incidentally, is probably the most technically advanced folding knife they have produced. I intend to go through what that means here.

In addition to that, the A200 is a knife that does not hurt to look at and the combination of black with red details is quite striking. The question is, is the function as bold as the look?

ANV Knives A200

The impression I got is that this is a knife that sells well for Acta non verba Knives as the full name reads. Not least considering that these days they also released a version called A100 where the difference is that the knife has a simpler handle material in the form of GRN. It, in turn, can be obtained in several different versions. A procedure that is otherwise common with ANV's knives. Partly, in that case, you can choose which steel you prefer Magnacut or Elmax, and also between a couple of different colors.

The A200 has a different material in both the handle and the blade and can only be had in black. A bit like what was said about the T-Ford at the beginning "you can get it in any color you want, as long as it is black". Now that wasn't quite true but still. 

A200, a technically advanced knife from the Czech Republic

Twitter version: A200 from ANV Knives, a technically advanced lightweight with super steel and superb balance. A very good EDC knife in other words.

Blade

Black, that's the first impression you get of the blade of the A200. The color comes from the DLC coating. The Diamond Like Carbon it stands for is one of the most durable surface treatments available. It protects the blade extremely well and it also applies in this case. It is scratch resistant and keeps all corrosion at bay. 

The blade given this treatment is a drop point blade that is 88mm long and 24mm high. The thickness of the blade is a modest 3 mm. The blade shape is fairly straightforward but is characterized by being somewhat more pointed than, for example, the Z200. This is accomplished by the actual "drop", the sloping back starting fairly close to the handle. 

A visual element that recurs on several models and is also found here is what they call an "ANV Swedge" which refers to the partial false edge that the blade is provided with. The typical thing about it is that it ends before the tip, which leaves more material there, which theoretically gives you a stronger tip.

In addition to being black, the blade is marked with the ANV logo on one side and the country of manufacture and steel type on the other. Then a neat detail is added as the spine of the blade is rounded before the swedge takes over and there you will also find the brand name. 

The blade is a slim drop point with a typical ANV partial swedge

The material is interesting as ANV works a lot with Swedish steel. In addition to the Elmax mentioned above, they also use Sleipner as in this knife. It is also reportedly hardened to 60HRC. A hardness that is suitable for this steel and gives an edge that stays sharp for a very long time. The fact that it belongs to the so-called "super steels" means that, despite the edge-holding capability, it is relatively impact-resistant and, in addition, very resistant to corrosion. I have also not noticed any tendency for chips to come out of the edge when I carve in dry wood, even though the steel is hard. 

The fine Sleipner steel has been given a black DLC finish

Otherwise, this is a very good all-around blade for EDC use. Maybe a little thick behind the edge (0,5-0,6 mm), but that's something I think I'll cover in every knife review. Especially if, as here, you have exceptionally fine steel, you can dare to trust it. That, combined with the fact that the blade is not extremely wide, means that it is not an extreme "slicer", think chef's knife. That is, there are knives that are better at that. 

But it's not something I want to dwell on as the knife is sharp and is very competent. The tip is both pointed and durable. The blade shape also means that there is a piece of a straight edge to work with and also a belly to use against flat surfaces. For those who wonder why I'm fussing about it, you can try, for example, cutting cardboard that stands up and trying to finish that cut with a Wharncliffe blade. A belly also allows you to perform a more sweeping cut when needed.

So overall this is a good blade for exactly what the knife is meant to be, an everyday knife. Sticking the blade in a PET bottle to create an improvised funnel or shredding some fabric to use for rags to clean the drivetrain of an MTB is easy. The A200 isn't the ultimate apple-cutting knife, but as I said, I don't hold that against it. Especially not when it cuts well in cardboard and is even better on materials such as zip ties and packing straps in nylon and the like. Materials that do not require such deep cuts.

Handle

If the blade was fairly straightforward and simple in its design, albeit in exclusive steel, the opposite can be said about the rest of the knife, it is more complicated but made of simpler materials. Firstly, it is a technically advanced handle we are dealing with. The shape is certainly not much to say about, fairly straight with a sloping depression for the index finger that ends in a finger guard. The appearance is quite angular with flat sides, but the proportions are well-balanced and the back has been curved from front to back.

The length is 122 mm and the thickness is 12.5 mm.

The G10 sides hide several technical finesses

The material used is G10 as opposed to the simpler GRN (fiber-reinforced plastic) found in the aforementioned model A100. The G10 sides are a bit special as ANV chose to make parts of the sides almost polished or at least very smooth but kept a rough surface that extends along the handle in a narrow ridge. An excellent solution as it provides a better traction without turning the entire knife into a roll of sandpaper. It's also not a solution I've come across before. 

The A200 consists of an unusually large number of parts. Photo: ANV Knives

The knife can be disassembled but a warning is issued. It consists of many parts and screws as well as two springs. As I said, it is a special handle. Three T6-size screws hold the handle together along with the adjustable pivot screw. Then the handle is open in the back, where you find two bright red spacers that, together with the thumb stud, act as an accent color. The rear one also acts as a lanyard attachment for those who want to use one. To make this possible, the screw that holds the clip in place has been given a large but very flat head found on the inside of the handle side.

The knife is extremely light, which is achieved, among other things, through the open back of the handle

What makes the knife advanced is a combination of the lock construction and the fact that, like a Benchmade* with the same type of lock, the knife only has a partial frame. The actual strength of the handle comes instead from the material itself. In order to reduce the total weight of the knife, however, these have been lightened internally. Even so, the sides are so stiff that you can only make them flex with difficulty. So the criticism directed at e.g. BM Bugout for that can be skipped here.

The combination of a slightly rough surface and softer overall works well, as does the shape of the handle

The A200 offers no surprises when working with the knife. Like all very airy lightweight constructions that are both thin and open in the back, it does not offer extraordinary ergonomics. But for what it is, it works well. Especially as they thought about even small details such as placing the clip off-set, a bit lower on the handle, which means that it does not create any hotspots.

The length is enough to accommodate most hands and it's not so thick that those with smaller glove sizes experience any problems either. The seemingly simple shape also means that you can choose your favorite grip without any problems and it is also easy to switch between different grips.

Opening and Lock

The opening method of this knife is hardly a secret. Namely, it is difficult to avoid the oversized thumb which, together with the previously mentioned spacers in the back, forms a clearly brilliant splash of color. Note that I wrote, "the stud" in the definite singular. It has no companion but is single-sided. However, it can be removed and shifted to the other side if desired. 

The design of the thumb stud is unique to ANV

The thumb stud has been given a very special design. It is larger and wider than most and instead of resembling a barrel, it resembles a volcanic crater. That it is not completely common is evident from the fact that they have even chosen to call it the "ANV button". Inside it is one of ANV's signatures. In all their folding knives, a small recessed luminescent lumidot dot is found.

Certainly, the stud may look a little special in terms of appearance, but the function is excellent. The shape makes it softer on the thumb than many others because the contact area is larger.** It also means that there are two edges for the thumb to attach to which gives a good grip. The movement also feels excellent in that the knob is found where you expect when you stretch your thumb in that direction and that the arc itself when opening the knife is good.

Since the lock is of the type it is, you can of course also just release the lock bolt and thus release the blade. Then the knife can both be opened and closed with a small twist of the wrist. It can be said that the maneuver works really well.

Then the action was not the absolute smoothest when the knife was new. ANV is one of the few manufacturers that use nylon bushings. Although theirs are special as they are double and equipped with lubrication holes. But that means this knife needed to be worn in. It gets softer and smoother to open as time goes on, but it will never be as silky smooth as a knife on ball bearings. Now I can think that is a good thing in and of itself. I've never been a big fan of "finger guillotines".

The lock is of the type based on a transverse bolt and is supported by a blade stop

As I wrote in the presentation of this knife, A-Lock is a derivative of an Axis lock. A latch with a transverse bolt which is spring-loaded and thus in the locked position clamps the top of the blade base. Releasing the lock is done by pulling the bolt backward. That makes it very easy to manage. Especially as this is a very well-made variant. In passing, it can be mentioned that the reason why it appears in so many variants is that Benchmade's patent has expired.

ANV's interpretation is really good. One of the better actually. In addition to the lock keeping the blade in place as it should be, it is easy to release. The resistance in the springs is well-balanced and the knobs are not as sharp as they can sometimes be on knives with this type of lock. Add to that the bolt doesn't want to end up crooked which can sometimes be the case even on the original. 

To Carry

One of the many virtues of this knife is how pleasant it is to carry. The fact that the knife is light and well-balanced also means that it disappears in the pocket and sits there comfortably without dangling around. Especially as the previously described solution was chosen with a G10 surface that is only partially coarse. However, the surface where the clip meets the side of the handle is smooth, which is a big plus.

Slim, light, not too rough sides and with a deep ride clip makes the A200 very easy to carry

There are three more factors that make the A200 easy to carry. The streamlined shape where, for example, the slightly protruding back of the blade has been rounded makes a strong contribution. But above all, it is the weight. When you start from the G10, which is also equipped with pockets on the inside, chosen to have an open back and a very small frame, a wire clip, and a thin blade, the result can only be one, a light knife! The A200 weighs in at flyweight at 81 grams. It must be put in relation to almost nine centimeters of blade length!

This version of a wire clip is really good

The third factor is found on the outside. The clip is simply damn good. It doesn't get more discreet than a blackened, deep ride wire clip. What makes it good, however, is that it has been made stiffer than the version I previously tested on the Z200. That version was somewhat flimsy, which allowed it to wander sideways. This clip does not. The ramp is also good, the space underneath is decent and the spring is perfect. The space under the clip itself can mostly be used for fabric as the clip attaches in an ingenious way to the back end of the handle instead of the side. Unfortunately, there are some screw heads sticking up there and they steal some of the space. However, since they are rounded, I haven't experienced them causing problems.

Then the clip is not felt in the hand when working with the knife, which I appreciate. But there it is more the length of the handle that saves the situation than the shape of the clip. Rear ends of this kind can cause "hotspots", and thus rub a little against the hand.

To Conclude

Initially, I wrote that this was probably the most technically advanced knife ANV produced. I could possibly have used the word "exclusive" as well. That claim is based on a number of details. Certainly, the handle material is neither expensive nor extreme in any way as G10 is quite common even in simpler knives. But the way in which it has been used and worked in this case is more unique in that the sides have no frame, are weight relieved, and have both a coarse and a smooth part on the outside. In other words, there is a lot of work and machining time put into the knife.

The blade steel, on the other hand, is exclusive and among the best that can be used in a folding knife, and the same can be said about the blade finish. ANV has not skimped in the slightest. Sleipner blackened with DLC is top-notch. 

The A200 is a well-composed knife with fine materials where they do the most good

But the technical details do not stop at the processing of the handle, blade, and blade finish, but extend further via the thumb stud with its luminescent point and unusual design to the lock construction. Here we find an "axis derivative" or a cross bolt lock that in many cases, if not surpasses, at least matches the original. ANV's version is named A-Lock and has proven to be excellent. 

The clip is also special as it is a wire clip, which in itself is not unusual, and is attached to the back end of the knife. The latter, and especially in this form, is considerably rarer. But together with how the thumb stud is reversible and the design of the lock, it makes the knife completely ambidextrous.

Then, like almost all other modern folding knives, the A200 could be thinner behind the edge. But I will achieve that when it is time to re-sharpen it. The Sleipner steel can handle it.

Examples of knives found in the same niche as the A200 are the Benchmade Bugout and the SOG XR LTE

But what distinguishes the A200 the most in my eyes is actually not all the technical stuff but the combination of a very light and damn well-balanced knife. That makes it a joy to carry but above all to use.

This knife is a clear competitor to knives like the Benchmade Bugout and SOG XR LTE. The trio share characteristics such as lock type as well as being lightweights. However, the A200 has its own design language and several distinctive details that make it unique. Then I mainly think of the thumb stud, the excellent clip, and the steel choice.

The ANV A200 is a really good EDC knife for those who want a light and well-balanced knife

In short, this means that the ANV A200 is an excellent knife for those looking for an EDC knife with those characteristics. In addition, you get a knife that not everyone else has and which is nice to look at. If that sounds like something for you, it will cost you around 155€ or 140$.***

Specification:

Length Overall: 210 mm

Length Folded: 122mm

Weight: 81 g

Blade Length: 88 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: Sleipner

Handle: G10

Lock: A-Lock

Produced by: ANV, made in the Czech Republic

/ J

* It is built in a way that reminds of a Benchmade Bugout but with better materials.

** Such as the nightmare found on the famous CRK Sebenza.

*** At publication €155 from Knives and Tools or 140$ from Blade HQ. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension ANV Knives Z200

 - en tekniskt avancerad kniv från Tjeckien

Dagens recensionsobjekt är en i mitt tycke mycket intressant kniv som bjuder på ett flertal tekniska lösningar som inte är helt vanliga i fällknivsvärlden. Jag tror att jag sett de flesta av dem var och en för sig men inte i samma kniv. Därtill bjuds på någon helt ny detalj för att väcka nyfikenheten ännu mer. Modellen heter som rubriken skvallrar om Z200 och kommer från ANV Knives. 

ANV Knives Z200

ANV eller Acta non verba som det skall utläsas är ett knivmärke från Tjeckien. Ett land med stolta industri- och tillverkningstraditioner av bland annat finmekanik. Så att vi hittar ett knivmärke därifrån med många intressanta tekniska lösningar kanske inte är så långsökt. Z200 är egentligen en variant på deras första modell Z100 men istället för en flipper är den här avsedd för tvåhandsöppning enligt hemsidan. Men jag kan redan nu tala om att den är synnerligen anpassad för enhandöppning också.

Vid första anblick är det en tämligen vanlig fällkniv med handtag i G10 och ett drop point-blad i N690 och därmed ingen ögonbrynshöjare. Men den som tror det bedrar sig.  

Det är inte varje dag man stöter på en kniv från Tjeckien!

Blad

Utseendemässigt bjuder inte själva bladformen på några överraskningar. Det är en kvintessentiell drop point med tämligen klassiska proportioner. Bladet är 85 mm långt och höjden som mest 27 mm. Formen ger en bit rak egg att arbeta med, en mjukt svängd buk och en i det här fallet stark och tillika duglig spets. 

Färgen är svart i det här utförandet men liksom de flesta detaljer på ANVs knivar väljer du utförande när du beställer kniven på deras hemsida. I det här fallet baserades valet på rent estetiska grunder. Den svarta beläggningen är en mycket hållbar DLC (Diamond-Like Carbon) och alternativet är en stentumlad version. Märkningen på bladet är diskret med enbart ANVs snygga stiliserade logotyp på en sida och modell, ståltyp och tillverkningsland på den andra. Dock i mycket liten textstorlek. Här syns även en liten gimmick från ANVs sida. De har i alla sina fällknivar ett litet hål fyllt med ett självlysande material som markerar hur den skall öppnas eller kanske snarare vart. En annan smakfullt detalj är att hela namnet, Acta non verba, endast finns utskrivet på bladryggen. 

Ett proportionerligt drop point-blad med mjukt rundad bladrygg

Bladstålet kommer från Böhler och är N690Co. Ett stål som ligger rätt nära det numera utskällda japanska VG10, som jag dock gillar, men som av någon anledning har sämre rykte i den krets som utgörs av IKC (Internet Knife Community) -människor. Själva gillar jag båda ståltyperna då de går att få ruskigt vassa, särskilt om hårdhetsgraden höjs något samtidigt som de är tämligen rosttröga. De är därtill relativt lättslipade. Vad de inte briljerar i är förmågan att hålla en egg länge. Detsamma gäller för den här kniven. Den behöver underhållas med några drag på en strigel eller skärpstål med jämna mellanrum för att prestera på topp. 

Slipningen är en hög sabelslipning med en liten flat yta på låssidan av kniven och plats för en skåra på öppningssidan. Fabrikseggen var duglig men inte mer. Vass men på ett robust sätt. Det vill säga den rakade inte hår med lätthet utan snarare så att man får skrapa för att den övningen skall fungera. 

I katalogen uppges att den här kniven har ett blad med 4 mm godstjocklek. Det har det tack och lov inte. Enligt mitt skjutmått är det 3,5 mm och inget annat. Men i gengäld har kniven mycket stål bakom eggen, kanske för mycket om jag skall vara helt ärlig. Det varierar från 0,6 mm som minst och kring 0,9 mm närmare spetsen. 

Den något för tjocka eggen briljerar inte i den här typena av material

Det påverkar förstås hur kniven uppträder när den brukas. I det här fallet är det dessvärre till knivens nackdel. I porösa material som t ex kartong vill den tjocka och tvära eggen gärna knöla till kartongen även när den vässats. Efter lite striglande blir det bättre men problemet kvarstår. För att vara säker på intrycket jämförde jag med en kniv med lika tjockt blad, i samma stål men med skandinavisk slipning istället. Även de rätt tjocka bakom eggen. Den var väsentligt mycket bättre. 

Istället är det vid pentrerande skär, tjock plast och liknande som Z200 är i sitt esse. Den är inte bättre än de knivar jag jämförde med men i alla fall lika bra. Detsamma gäller när det är dags att skära i trä. Där klarar det här bladet sig någorlunda för att vara sabelslipat men är förstås inte i närheten av en äkta "scandi". I tuffare material som mattstumpar, plastgolv och gummislang fungerar det här bladets geometri sig medelbra. Det tillhör vare sig de bästa eller de sämsta. Men då är det istället handtaget på Z200 som sätter begränsningarna. Det är helt klart mer inriktat mot generell EDC-användning. 

Den starka spetsen däremot får toppbetyg. Den penetrerar väl i hårdplast och liknande material med den äran samtidigt som den går att bryta loss ur en träbit utan att den riskerar att gå av. 

Handtag

Materialet i handtaget på Z200 är i det här utförandet i G10 men kniven kan även fås i en aluminiumversion och då får man automatiskt en frame lock på köpet. Det finns även sex olika färger på G10 att välja mellan. 

Längden på handtaget är tolv centimeter och av det är runt 10,5 cm greppyta. Stort nog för de flesta händer med andra ord. Bredden är 12,5 mm och höjden som mest 26 mm. Handtaget har ett enkelt fingerskydd, en svag markering för fingrarna och sväller baktill så man inte halkar bakåt när man skär med kniven. 

Sidorna är enkla och platta i formen med ett fräst mönster för utseendets skull. Materialet är en rätt finmönstrad G10 så den bidrar endast i mindre grad till fäste. Här är det handtagsformen som står för den biten. 

Ett enkelt men bekvämt handtag i finmönstrad G10

Konstruktionen av den här kniven är så speciell att jag tillägnat den en egen text. Det är faktiskt den schimära enkelheten som gör Z200 annorlunda som jag skvallrade om inledningsvis. Till att börja med har kniven endast två skruvar totalt!* De enda andra knivar jag sett med så få har varit helmetallknivar.

Båda skruvarna har T8- huvuden för övrigt så kniven kan demonteras med en enda mejsel. De raka sidorna varav en dessutom är slät på insidan i kombination med de två fästpunkterna gör handtaget extremt öppet om man nu kan säga så. Trots det är handtaget styvt även om lite flex kan kännas i kniven om man tar tag i spetsen och provocerar hårt i sidled på samma vis som på en BM Bugout till exempel.

Z200 är helt öppen sett ovanifrån

Här syns några av de ovanliga detaljerna som att låset endast är fäst med en skruv, de dubbla teflonlagren 
och clipet som fästs utan egen skruv 

Den justerbara pivotskruven dubblerar som fäste för den i G10-sidan infällda låsarmen. Den bakre skruven bidrar till stabilitet även om linern eller låset inte fäster i den samtidigt som den även håller clipet på plats. Sedan håller den förstås ihop handtaget också. Så tre funktioner har lösts med endast en skruv. Skruvarna är av Chicago-typ för övrigt och därmed endast dragna från ett håll vilket ger en extra ren presentationsida. 

Handtaget är enkelt men väl utformat. En bonus är att clipet inte känns i handen

Formen på handtaget är enkel men mycket väl fungerande. Det är lätt att hitta rätt grepp och att skifta mellan dem. Det gäller även om man har olika stora händer. Z200 är också en kniv med en en mycket neutral balans vilket bidrar till att kniven känns kvick och lätt. Bidragande är förstås att den även de factor är lätt. 

Öppning och lås

Den här kniven ståtar med en inte helt vanlig öppningsmetod. Förutom att den förstås kan öppnas med två händer om så önskas så sker enhandsöppningen via en skåra i bladet som agerar fäste för tummen. För den som har erfarenhet av öppningshål i bladet eller tumknoppar så är inte själva funktionen främmande. Den är intuitiv och det är bara att placera tummen i skåran och öppna utan att någon finmotorisk gymnastik behövs. Den är emellertid inte särskilt tillmötesgående för den vänsterhänte.

Tummen hittar lätt skåran som finns för enhandsöppning

För att den här öppningsmetoden skall vara möjlig krävs dock några förutsättningar. En är att bladet glider lätt. Det gör det genom en tämligen ovanlig lösning. Bladet löper på inte mindre än fyra stycken mycket tunna teflonbussningar, två per sida. Två av dem har dessutom fettförvaringsfickor på samma vis som en Sebenza. De är dessutom överdimensionerade för att ge mer kontaktyta. Det ger i sin tur ökad stabilitet i sidled vilket är mycket bra. Känslan är inte "kullagerlätt" men med ett par mjuka skak glider bladet igen efter användning.

Det andra som krävs är ett tämligen tungt blad och det har man i det här fallet. Sen underlättar det om "detentkulan" inte ger för stort motstånd. I det här fallet är det motståndet rätt klent. Det gör att kniven lite ofrivilligt bjuder på en tredje öppningsmetod. Det är mycket lätt att få ut bladet men en liten snärt på handleden.

Låsarmen ligger an med hela sin bredd men har gott om utrymme att nöta på

Låset är enkelt att komma åt och mycket lätt att släppa

Låset är en liner lock som är lite ovanlig som sades tidigare. På själva funktionen finns inget att anmärka på. Den låser mycket stabilt utan glapp eller spel. Däremot kan påpekas att det är föredömligt lätt att komma åt och släppa. 

Att bära

Z200 är en tämligen tunn kniv där handtaget endast mäter strax över tolv millimeter. Längden på tolv centimeter är inte heller avskräckande och vikten på precis över ett hekto är sympatisk. När det sedan kombineras med ett tämligen glatt material i handtaget och ett utmärkt clip så blir resultatet en kniv som är mycket lätt att bära med sig. 

Wire-clipet med sin ovanliga och karaktäristiska infästning

Mycket av det sympatiska intrycket kommer sig av ett riktigt bra clip. Det är av wire-typ vilket gör det diskret. Samtidigt har man från ANVs sida gjort det styvt nog för att det inte skall vicka i sidled. En liten rörelse kan kännas om det provoceras men inte mer. Materialet är svärtat stål. 

Ett "deep ride wire clip", inte helt vanligt

Funktionen är utmärkt, clipet hållet kniven på plats samtidigt som den är mycket lätt att dra. Som framgår av bilderna är det av "deep-ride" typ. I de flesta byxor syns kniven inte alls om inte fickorna är snedskurna som på fotot ovan. 

Det som gör clipet så bra och räddar det från en fälla många clip av den sorten faller i är handtagslängden. Vanligen så hamnar "loopen" eller bakänden av clipet mot insidan av handen när man använder kniven och orsakar tryck och skav. Men inte i det här fallet. Här hamnar det utanför de flesta händer som inte är extremt breda. 

Sammanfattningsvis

Jag måste erkänna att jag blev mycket glad när jag genom en slump snubblade på det här märket för inte så länge sedan. Trots att de startade 2018 hade ANV Knives gått mig förbi. Det känns uppfriskande med märken som inte är vare sig från USA eller gjorda i Kina eller ens i Italien eller Tyskland. Förutom det exotiska med att komma från Tjeckien har man dessutom kryddat sina knivar med ett flertal egenheter som gör dem spännande i mitt tycke. 

Det finns många små detaljer som bidrar till originalitet.

• Bladformen är enkel men den avviker med en skåra för öppning, ett självlysande inlägg och namnet på tillverkaren på den elegant rundade bladryggen.

• Handtaget ser ut som ett vanligt G10-handtag men saknar ram och det finns endast två skruvar i hela kniven totalt!**

• Kniven har en liner lock trots att den saknar ram och låsarmen är endast skruvad i pivotskruven!

• Z200 har ett wire-clip men det är ett deep-carry loop-over wire clip som därtill är fäst på ett unikt vis.

• ANV har valt en egen lösning på teflonbussningar. De är tunna och vida, dubbla och försedda med fickor för fett. 

ANV Z200, en EDC-kniv i det något större formatet

Slår man samman det med en överlag sympatisk formgivning med ett klassiskt blad och ett enkelt men väl fungerande handtag så får man en förträfflig kniv för dagligt bruk.

Men allt är inte guld som glimmar och jag har därför några förbättringsförslag. Z200 skulle tjäna på att vara väsentligt tunnare bakom eggen samt förtjänar en mer flack eggvinkel. Det här är ingen överlevnads- eller bushcraftkniv. Eggen behöver därmed inte vara så hållbar som den är. Det här är en EDC-kniv och då ligger betoningen på att skära saker effektivt. Sedan kunde strukturen på handtagsmaterialet vara något grövre. Som det är nu är det faktiskt lite för halt och känns inte så exklusivt som kniven faktiskt är eller till och med lite "billigt" som min flickvän spontant uttryckte det efter att ha testat kniven. 

Valet att använda teflonbussningar säger jag inte så mycket om. Jag är inte lika dogmatisk i det ämnet som några andra recensenter. Främst ser jag till funktion. Men jag frågade faktiskt tillverkaren om det och de svarade att de ständigt gör en avvägning mellan brons- och teflon och andra material och att det i det här fallet gav mjukare gång. 

Men bortsett från den förbättringspotentialen är det här en kniv jag verkligen uppskattar. Att den inte känns eller är konstruerad som alla andra är ett plus. Särskilt när den är välbyggd och lösningarna fungerar bra. Konkret betyder det ett gott handhavande, utmärkt balans och att den är lätt att bära. Materialen är därtill väl valda. 

Så vill du ha en EDC-kniv som inte alla andra har är det här ett spännande alternativ!

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 102 g

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 3,5 mm (mätt av mig, angett 4 mm)

Bladstål: Böhler N690

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Acta non verba Knives, tillverkad i Tjeckien

/ J - hittar rätt

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* Till och med "integraler", knivar med handtag gjorda av ett stycke, brukar ha fler. Vanligtvis en pivotskruv, en för clipet och minst en för stålskoningen på låsarmen. 

** Att jämföra med t ex en OKC RAT1 som har femton. 

New Knife - Acta non verba, ANV Knives Z200

How many of you have heard of the knife brand Acta non verba, ANV Knives? Not so many, well I thought so. I just recently found out about them myself. Which in itself is not that strange since the company was formed as late as 2018.

A reason for not hearing so much about them might be that if you draw a map of the world based on modern knife manufacturers, it is dominated by large countries such as China and the US. Some European countries with a long knife making tradition are also found there. We are talking about Italy, Germany, Spain, and France. Although the latter may be larger when it comes to traditional types of knives.

This is where Acta non Verba Knives stands out from the crowd. They are from the Czech Republic! There may be a domestic Czech knife market with more manufacturers, but in that case, it is more than I'm aware of. However, it is only the first refreshing peculiarity about this brand. More interesting are the knives they make. Their program includes a series of fixed blade knives aimed at both military and outdoors people. I mentioned the military as some models are developed in collaboration with representatives from branches of the Czech armed forces. 

ANV Knives Z200

The knife even comes with its own lube

In addition to that sort of knives, they have several very interesting folding knives in their catalog. Including this one called the Z200. 

Since ANV's homepage includes a "knife builder" you can customize your knife according to your taste. This model, for example, is available with DLC-coated or a stonewashed blade, G10 in no less than six different colors. All the G10 knives are liner locks. If you prefer a frame lock you simply opt for their "Dural" (aluminum) handle instead. In addition, the knife is available with a partially serrated blade for those who prefer combo edges. 

Model Z200 is basically the same as Z100 with a few important differences. One is that the blades look slightly different, but the biggest difference is that the Z100 is a flipper knife. The Z200, on the other hand, is opened via a recess in the blade. It can be done with one or two hands, depending on your preferences. 

I chose this specific configuration because I thought the red would be striking in contrast to the black blade and black details. For appearance's sake, I wanted a knife without a  flipper tab. The result is a knife with simple, clean lines completely to my liking.

The characteristic of this knife and what dominates the first impressions is that this is a very well-built, light, and neutrally balanced knife.

I will of course review this knife as soon as I have had time to evaluate it. 

/ J

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 169 "Morakniv"

På bilden hittas inte alla Moraknivar som förekommer i hemmet. Om det nu finns något sådant längre. En fem, sex modeller till finns och av de enklare någon dublett. Men det här är de med mest attityd så att säga. 

"Morakniv"

Först några gamla favoriter, vilket förstås förutsätter att vi så länge hoppar över modellerna No 1, No 2 samt 511, i form av Companion och Bushcraft Forest. Den första av de två är helt enkelt en genombra kniv som inte har många negativa aspekter alls. Den hittas längst ut till vänster i bild. Två steg längre till höger hittas "Bushcraft Forest", det är kniven med kombinatonsegg. Att det blev den var faktiskt en ren slump. Det var handtagsformen jag gillade en gång och jag missade faktiskt vilket blad kniven hade. Det upptäcktes först efter att jag betalt men det fick bero. Således bladet från en Kansbol men handtaget från en Bushcraft. 

De senaste tillskotten är Mora "Robust", längst till höger och de två svarta monstren som nyss dök upp i ett paket. Den kortare av dem är en Mora Bushcraft Black och det massiva monstret är storebror Bushcraft Pathfinder. Svärtade eftersom de för övrigt har kolstålsblad. Svärtan är åstadkommen med DLC enligt uppgift. Det torde borga för viss hållbarhet. 

Jag återkommer med tester av de knivarna under våren. 

/ J - smygtestaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

* för kalenderbitaren, från vänster: Companion MG (rostfri), Bushcraft Black (kolstål/DLC), Bushcraft Forrest (rostfri), Bushcraft Pathfinder (kolstål/DLC), High Q Allround (rostfri), High Q (kolstål), Robust (kolstål)

Dagens bild nr 15

Somligt kommer i par. De här mycket omtyckta fällknivarna till exempel. Överst min gamla trogna och vid här laget tämligen slitna Military. Underst lillebror Paramilitary i sin andra itteration, PM2. Båda bra men jag föredrar nog trots allt den mindre kniven om en måste väljas. Det extra stora handtaget på Military är särskilt utformat med tanke på användning med till exempel handskar på. Något jag mycket sällan ägnar mig åt. Men den var länge den kniv som fick följa med på campingäventyr och vandringar. Mycket beroende på att det det långa flatslipade bladet gör den till en kompetent hjälpreda vid matlagning. 

"Brother in Arms"

Ni som känner till era Spydercomodeller vet att originalMilitaryn är en kniv med en så kallad "Nested Linerlock", det vill säga låsarmen i stål är förankrad i den ena G10-sidan. Paramilitary 2 har istället en "compressionlock". Båda de här versionerna har fått CPM S30V i bladet men den mindre kniven är svärtad med det bästa som finns i den vägen - DLC.

Det måste medges att den blå Sprintrunversionen av den kniven med S110V är ytterst lockande. Eller vad säger ni?

/ J - ickemilitär

(Båda knivarna testade, resultatet kan du läsa om här och här!)

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension Spyderco Paramilitary 2

- En legend har landat

Trots att det finns viss redundans vad gäller recensioner och presentationer av den här kniven följer här ytterligare en för att fylla kvoten även på svenska. Därför ger jag er dagens pjäs i flera akter: Spyderco Paramilitary 2, Blackout. 

Frågan är om det finns någon kniv som inte heter Sebenza i förnamn som är mer omtalad på knivforum och andra ställen på internet än Spydercos Paramilitary 2? Jag tror ärligt talat inte det. Med rätta anses den av många vara världens bästa fällkniv allt taget i beaktande även om sådana uttalanden naturligtvis inte är en sanning som gäller för alla. Återigen så pratar vi nu om knivar som är överkomliga för de flesta och inte om s k "midtechs" och customknivar som kostar från 300-400 dollar och uppåt.

Det finns förstås mer specialiserade knivar som är bättre inom respektive användningsområde och Paramilitary 2 (härefter "PM 2") kanske inte är lika lättburen som en Dragonfly 2, inte lika exklusiv som en Sebenza eller en bättre jaktkniv än Pro Hunter men alla egenskaper sammanvägda är den mycket svårslagen som allroundfällkniv.

Spyderco C81GBK2, Paramilitary 2

Att jag så småningom skulle införskaffa ett exemplar var därför ingen högoddsare. Jag har haft min "Military" sen många år tillbaks och varit mycket nöjd med den med några få undantag. Jag har aldrig varit helt förtjust i det överdrivet stora handtaget då jag sällan använder kniv med handskar på vilket är en del av tanken bakom den konstruktionen och den är för stor att bära någon annanstans än i skogen och på fjället i alla fall med gott samvete. Så när familjen ynglade av sig och en mindre version presenterades var det förstås intressant men det var en sak som irriterade mig. Den stora "knölen" längst bak på handtaget vilken alltid stört mig även på originalet, så mycket att jag funderat på att slipa ned det, var kvar på Paramilitary även om storleken på kniven krympt. Dessutom stack bladtangen upp så där förtretligt när kniven var hopfälld vilket jag avskyr och betraktar som en stor plump i protokollet. Så av de anledningarna blev jag aldrig riktigt sugen på första generationens Paramilitary. Därtill var den relativt dyr. 

På version två är både knölen på handtaget och bladtangsproblemet borta och ytterligare små men tydliga förbättringar har gjorts på greppet och kniven som helhet. Paramilitary var mest en nedkrympt version av Military medan PM 2 är ett exempel på lyckad utgång av vad Spyderco kallar "CQI - Constant Quality Improvement".

En tämligen frekvent recenserad kniv, här i mörk kostym bredvid storebror

I grund och botten finns det fyra varianter av den här kniven där bladet kan fås endera i svart utförande eller i satinfinish och handtaget svart eller med camouflagefärgat "digicam"-mönster. Sen har det som vanligt gjorts ett otal tillfälliga upplagor i diverse exotiska stål som S90V och CTS-varianter och förstås med handtag i olika färger samt material som kolfiber och titan. Det är ett ytterst briljant drag av Spyderco att göra på det viset eftersom det gör det mer spännande för riktiga "hardcore-samlare" och naturligtvis genererar högre försäljning i största allmänhet.

Paramilitary även i grundutförande är inte helt lätt att få tag på trots att det verkligen inte handlar om någon begränsad upplaga. Men däremot lär det förhålla sig så att fabriken i Colden Colorado för stunden helt enkelt har maximerat sin produktionskapacitet och att den i skrivande stund pågående utbyggnaden inte är klar än. En av orsakerna till utbyggnaden lär vara den här kniven.

Tillgång och efterfrågan är också förklaringen till min helsvarta variant. Det var helt enkelt den som råkade finnas tillgänglig. Svarta blad är inte min preferens annars även om jag har några stycken i samlingen. Det här är dock min första med "DLC-coating".

Blad

Formen på bladet är lätt att känna igen med sitt stora öppningshål och det speciella utseende det skapar. En klassisk Spyderco droppoint som är helt flatslipat ("FFG") med en tydlig sekundäregg och som avslutas med sylvass spets. Spetsen är något uppdragen jämfört med förlagan och det ger aningen mer buk än andra Spydercomodeller som t ex Delica/Endura-serierna, Calypso eller Dragonfly. Utseende på bladet med sitt hål och "knöl" är inte något som alla uppskattar men är Spydercos mest kända signum. Själv tycker jag att det gör bladen intressanta och skapar just en "personligt" utseende om man nu kan uttrycka det så om en kniv.

Ja, de omtalade spetsarna på Military-knivarna är aningen känsliga. De är tunna och närmast nålvassa vilket är en fördel vid nästan alla tillfällen och arbeten. Men det är klart att man kan inte hugga in dem i en trädstam och gräva ut något, då kommer kniven att gå sönder. Jag rekommenderar inte heller att den tappas utfälld på hårda underlag vilket jag för övrigt inte gör med någon kniv. Men för de som letar efter fällbara spett att släpa omkring på istället för något med egg så rekommenderar jag att leta annorstädes. 

Spydercohålet skapar en för de flesta knivfantaster välbekant profil - att älska eller hata

Bladet är märkt med den Spydercoklassiska inskriptionen Colden Colorado, U.S.A, Earth - bara så man inte misstar sig på tillverkningsplanet och därtill både Sal och Eric Glessers signaturer. På motstående sida finns den laseretsade loggan och på ricasson texten: "Spyderco och CPM S30V" vilket för oss in på bladstålet. Det är det utmärkta och av Spyderco ofta använda rosttröga S30V stålet från amerikanska Crucible i pulverstålsversion.

Det primära på en kniv är förstås bladet och hur den skär. Och i det här fallet briljerar PM 2 på de flesta områden med få undantag. Och bakom det finns flera faktorer förutom stålkvalitén som godstjockleken i bladet, flatslipningen och eggprofilen.

Den relativt breda sekundäreggen är ett smart drag då det utnyttjar S30V-stålets egenskaper och gör stålet tunnare ned mot eggen vilket kombinerat med flatslipningen gör att kniven skär bättre. Mer av stålet ligger också emot slipstenen när du slipar vilket underlättar den proceduren. Det finns de som menar att Spydercos härdning av det här stålet är mjukare än andra märkens men det är inget jag kan uttala mig om. Jag har inte slipat PM 2 än men väl storebror Military och den tar rätt lång tid att slipa eller reprofilera om man nu skulle vilja det. Stålet är hårt vilket bidrar till att eggen håller skärpan länge på bekostnad av att det tar något längre tid att slipa. Det kan tilläggas att liksom de flesta knivar från Spyderco jag äger så var fabrikseggen riktigt bra.

Tjockleken på godset i bladet (3,5mm) är väl avvägt vilket gör kniven stark utan att bli tung. Ryggen på kniven är relativt kantig vilket gör att den kan användas ihop med eldstål om så önskas även om det lär slita på ytbehandlingen.

Svart blad där stålet fått en ytbehandling med "DLC"- Diamond Like Carbon

Finishen på det här bladet är något som kallas "DLC" vilket utläses Diamond Like Carbon och inte "Coating" vilket en del fått för sig. Det är min första erfarenhet med detta material och det skall bli intressant att se hur det håller. Det skall i all enkelhet vara det bästa som finns i ytbehandlingsväg och sopa mattan med tefon och alla andra varianter. Färgen på bladet är närmast antracit och faktiskt riktigt snygg för att vara svart.

Handtag

Konstruktionen är en robust öppen konstruktion som hålls ihop i fyra punkter av pivotskruven, tuben för fånglinehålet och två förstärkningsdistanser med skruv varav den ena är bladstoppet. Kniven har urborrade "liners" i stål som är försänkta i G10-sidorna vilket ger en mycket stark men ändå lätt kniv. Därtill gör detta kniven tunn vilket är bra, känslan skiljer sig inte mycket åt från en Endura i fickan så kniven är lättburen trots det långa handtaget.

Paramilitary 2 har ett mycket bra handtag som erbjuder många greppmöjligheter

Handtaget är sedvanligt Spydercokurvigt och ergonomiskt om än inte perfekt. Det finns knivar som är bekvämare men inte många som ger samma antal greppmöjligheter med bibehållen komfort. Helt naturligt faller handen med  tummen på rampen bakom knölen på bladet och i det greppet är kniven mycket bekväm. Detsamma gäller om handen flyttas fram eller om man greppar den i "nypan" för att nyttja bladet genom att skära i sidled. Något som förbättrat greppet avsevärt i mitt tycke jämfört med första generationen PM är att "knölen" längst bak på handtaget försvunnit eller snarare tonats ned. Det ger mer utrymme för lillfingret.

  

En annan skillnad jämfört med tidigare är att tangen är jämn med handtaget i hopfällt läge vilket framförallt är bekvämare men även mer estetiskt tilltalande.

En detalj som syftar till att ge fler greppvarianter är det främre urtag ("choil") som finns mellan blad och handtag. Det är en 50/50 variant där halva utrymmet för pekfingret formas av bladet och den andra halvan av handtaget. Det gör det möjligt att krypa närmare bladet i greppet för ökad precision när så behövs. Men det hade kanske inte varit nödvändigt om kniven varit i avsaknad av ricasso och "choilen" från början? Men det är en smaksak och vad det gör utöver att ge fler greppalternativ är att du får en extra säkerhetsdetalj som hindrar att bladet slår igen över fingrarna av misstag.

Materialet i greppet är som så ofta G10 och har precis rätt yta och strävhet i mitt tycke. Inte så grovt att det river upp fickor och hud men ger bra fäste om händerna är kalla och blöta. Alla kanter och hörn är avfasade vilket gör att kniven känns "mjuk". Som de flesta andra moderna fällknivar kan PM 2 demonteras i sin helhet. Även om jag inte förstår vitsen med att göra det så ofta som somliga youtubare verkar föredra. Det tycks råda en uppfattning om att en kniv inte kan rengöras om den inte plockas isär i sina beståndsdelar. Det är väl om kniven används till jakt jag kan tänka mig att det är aktuellt och då finns det bättre alternativ som en fastbladare till exempel.  

Äntligen slipper man utstickande bladtang. Även detaljer som fånglinehål, placering av clips och handtagets längd har finslipats sen version ett

Sen vill jag utbryta i ett högt Halleluja angående en detalj - om man nu ska ha "jimpings" på knivar så är det så här de skall utformas! De gör att kniven känns som gjuten i handen utan att för den delen äta upp skinnet så fort man använder kniven. Särskilt de på baksidan av tumrampen känns välgjorda. Annars vill jag som vanligt passa på att säga att jag avskyr dylika påfund generellt men här fungerar de faktiskt utmärkt.

Hål för fånglina stort nog att stoppa in en arm i

Hålet för fånglinan består av en ståltub och är väsentligt grövre än de på föregångarna Military och Paramilitary. Diametern är så stor att jag tror allt inklusive en mindre bogsertross passar där eller åtminstone den 550 fallskärmslina** som är mest populär för dylika ändamål. Utmärkt för den som gillar att inte tappa sin kniv till havs till exempel.

Öppning och lås

Kniven öppnar nu mycket lätt och smidigt efter en kortare innötningsperiod. Den var aldrig seg men det fanns visst motstånd i den när jag fick den. Pivotskruven kan justeras men jag kände inget behov av det. Bladet löper annars på bussningar i brons vilket bidrar till den mjuka öppningsrörelsen. PM 2 kan för övrigt öppnas på ett flertal olika vis. Den kan flippas ut likt Benchmades Axislock om man håller in låset, den kan "Spydiedroppas", snärtas ut via tumhålet eller helt enkelt fällas ut lugnt och stilla om man inte vill skrämma någon - alla alternativ är möjliga. Öppningen sker förstås via ett tumhål, det är ju trots allt en Spyderco, och i det här fallet är det ett extra stort sådant (14 mm) vilket är ett arv från storebror Military. Det gör det enklare att komma åt både i mörker, kyla, under stress och med handskar på.

Spydercos signum - öppningshålet, här i 14mm utförande

Låset är ett tämligen ovanligt sådant - ett s k "Compressionlock" vilket är ett Spydercopatent. Det är starkare än motsvarande linerlock för dem som är intresserade av det och utseendemässigt ser det ut som en inverterad linerlock där låsarmen råkat hamna på ovansidan av handtaget istället för på undersidan. Konstruktionen är något av ett mellanting mellan "Linerlock" och "Axislock". Den består av ett fjädrande stålblad som en linerlock men det kläms mellan bladbasen och stoppinnen som ett axislock. Fördelarna är ett lås som är lätt att komma åt, klarar slitage bra och är mycket starkt. Det är också en mycket lätt konstruktion jämfört med andra starka lås som t ex Cold Steels Tri-Ad lock.

Compressionlock - ett av mina favoritlås

En fördel till med att det återfinns på ovansidan är att det är omöjligt att få fingrarna emellan handtag och egg när man stänger kniven vilket kan vara fallet annars. Utmärkande är annars att det lätt att komma åt och det gör bladet väldigt smidig att fälla in.

En liten nackdel är att det faktiskt gör lite ont efter ett tag att fippla med låset eftersom det är rejäl spänst i fjädern. Resultat: öm pekfingertopp. En linerlock släpps vanligen med tummen som är betydligt starkare. Sen krävs lite tillvänjning då det är möjligt att låset nyper lite i den köttiga delen av handen om man inte håller kniven på rätt sätt när den öppnas. Det är dock en vanesak.  

Paramilitary 2 låser för övrigt bra och har ingen glapp eller spel i utfällt läge. Och vad bättre är att det inte heller finns något flex mellan blad och handtag eller i kniven som helhet vilket kan vara fallet med vissa fällknivar även om låset i sig är bra. 

Att bära 

Spydercos kända skedformade "timglasclip" kanske inte det mest estetiska men funktionen är utmärkt vilket kanske är naturligt då det trots allt var Spyderco som uppfann clipet från början.

I det här fallet innebär det att spänsten är lagom för att göra kniven lätt att hala fram samtidigt som den håller kniven i ett fast grepp så den inte tappas. Finishen är svart liksom blad och skruvar på den här kniven men inte med DLC som bladet utan med en yta som verkar anodiserad.

Ett vid det här laget välkänt clip

Med tanke på att det här faktiskt är en rätt stor kniv är den förvånansvärt enkel att bära. Den är lätt, tunn och inte extremt bred för att vara en Spyderco bör väl tilläggas.

I all enkelhet är kniven en fröjd att bära. Den märks knappt vilket är ett bra betyg.

Sammanfattningsvis

Det här är en kniv som skulle kunna presenteras under "Den perfekta fickkniven"-serien men det enda som talar emot det är att den ibland upplevs som aningen för stor för det även om det tänkta användningsområdet är "EDC". 

Men det här är verkligen en utmärkt fällkniv. Stort blad nog för att klara i princip allt och litet nog för att vara smidig att skära med och lätt att bära . En tunn spets och en bra buk ger goda allroundegenskaper. Kniven är vass och skär bra. Ett bra stål med god härdning garanterar att eggen håller. Ytterligare en riktigt stor fördel är att kniven är mycket lätt i relation till sin storlek och att den goda balansen gör att den känns mindre än vad den är.

Inget fel på ursprungsmärkningen här inte

Utseendemässigt kan det konstateras att PM 2 inte är vare sig ett skönhet eller ett odjur. Den är inte elegant men inte heller helt överdimensionerad som många andra knivar nu för tiden. Den är däremot en rasande effektiv skärmaskin och det är där den briljerar.

Summeringen kan göras kort - köp kniven, den är bra! Om du bara skall ha en Spyderco är det här klart en av kandidaterna som bör övervägas.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Vikt: 106 g
Bladlängd: 87 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: CPM S30V
Lås: Compressionlock
Handtag: G10

Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA

Mer information från Spyderco hittar du här!


/ J - paranöt

* Återfinns på andra Spydercomodeller som t ex "Salsa", "Yojimbo" och "Lil Tempest"
** "US550" står för hur många pounds hållfasthet som linan klarar.