Insidan ut

Oftast tar jag inte isär mina knivar i tid och otid. Inte som Youtube-recensenten Nick Shabaz som kan få för sig att sänka betyget på en kniv för att den inte är lätt nog att demontera. Undrar om han gör likadant med sin bilmotor, hushållsassistent och telefon? Jag kan höra supporten från valfritt företag "vad gjorde du inne i XXX när den gick sönder?" och svaret "Jag skulle bara ägna mig åt lite underhåll" Någon borde skicka honom en EKA Swede 92. Den är inte lätt att få ihop igen. 

Men ibland faller den berömda andan över mig. I mitt fall är det sällan "skötsel" som är förklaringen till demonteringslustan utan ren nyfikenhet. Ibland vill jag veta hur en specifik knivmodell ser ut på insidan. Särskilt gäller det om kniven ifråga kanske bjuder på en teknisk nyhet eller ett annorlunda sätt att utföra något på. Inte minst gäller det om jag skall recensera något. Det kan trots allt vara bra att veta vad man talar om i så fall. 

Z200 med kläderna på

Den här kniven tillhör kategorin där saker är gjorda lite annorlunda eller till och med mycket annorlunda. Kniven har jag presenterat tidigare och ni som följer mig på Instagram har sett ännu fler bilder av den. Det är Z200 från tjeckiska ANV eller Acta non verba Knives.

Vid en första anblick ser den tämligen normal ut. Det ser ut som en vanlig kniv med ett drop point-blad och ett handtag i G10 försett med ett clip samt utrustad med en liner lock. Dylika har vi sett förut och det mer än en gång, inte sant? Men om man tar en närmare titt så finns det ett flertal detaljer som avviker en smula från det gängse sättet att bygga en kniv av den här typen på. 

• I förbifarten kan noteras en yttre detalj som inte är helt vanlig. Kniven är enhandsöppnad men vare sig via tumknopp, disk, flipper eller wave-funktion utan via en skåra i bladet. Den är dessutom ensidig. Bladet är således assymetriskt.  
• Vidare kan konstateras att clipet är ett wire clip, inte det vanligaste på marknaden men framförallt är det ett "loop over" wire clip. En kombination i alla fall jag aldrig sett tidigare. 
• Kniven har dessutom bara två skruvar där den bakre både håller ihop kniven och ser till att clipet hålls på plats. 
• Z200 saknar ram!
• Trots att kniven saknar ram är det en liner lock. Låsarmen är integrerad med sidan på samma vis som på en Spyderco Military. 
• Bladet löper vare sig på kullager eller glidlager i brons utan faktiskt på teflonbussningar och det av det tunnare slaget. 

Allt detta gör ANV Z200 till en intressant kniv även rent konstruktionsmässigt. Det gjorde även att några några frågor infann sig. Varför valde man teflonbussningar? Hur ser de ut i det här fallet? Clipet, hur är det fäst egentligen? Det kan trots allt vändas. Hur är låset konstruerat med tanke på att kniven inte har ram?

Det enda sättet att få svar på dessa frågor är att dissekera kniven. Det visade sig att man tänkt på detta och endast ett verktyg var nödvändigt. En T8-mejsel passar både pivot- och handtagsskruv. 

En nästan helt isärplockad Z200. Stoppinnen samt distansen som clipet fäster i går att avlägsna för att ytterligare demontera kniven

Clipet visade sig vara tämligen genialiskt fastsatt. På insidan av båda G10-sidor finns spår som matchar clipet. Det är sedan bockat på så vis att ändarna passar in i distansbulten. Ett finurligt sätt att lösa det hela men inte helt lätt att få på plats igen när man ska skruva ihop sin kniv. 

De två skruvarna har som sagt det positiva att de dels är av samma storlek och dels av god kvalitet. Så långt är allt bra. Bra var även att de inte var fästa med någon form av gänglåsning. Något mindre bra var att pivot-skruven inte är spärrad genom att vara D-formad. Den kan alltså rotera och det finns inget mothåll. Nu räcker friktion för att lösa det men det är inte alltid den bästa lösningen om man vill ha en lättjusterad kniv. 

Sedan var det avsaknaden av ram. Nej, Z200 har ingen men väl en ensidig "liner" som även utgör låset. Den är dock enbart fastsatt via pivotskruven och den "gaffelform" som återfinns i änden, inget annat. Trots det låser kniven mycket stabilt kan väl tilläggas. 

Det underligaste är nog att man valt att förse kniven med glidlager i teflon. Jag vet bara ett annat kvalitetsmärke som valt den vägen och det är japanska MCusta. I det här fallet använder sig ANV dessutom av två mycket tunna skivor per sida. Dessa är sedan perforerade på samma vis som en Sebenza för att behålla smörjfett bättre. På samma vis som den kniven är även dessa glidlager av tämligen stor diameter. Så stor faktiskt att de med nöd och näppe får plats innanför stoppinnen. 

Varför man valt det är materialet var jag först inte underkunnig om men insåg att det inte lär vara av snålhet i alla fall. För det första måste precisionen vara hög för att uppnå så här pass mjuk gång i kniven utan kullager. Dessutom skickar ANV med en liten burk specialfett till kniven. Det lär näppeligen vara billigare än att stoppa in en liten bronsskiva istället. Nä, efter kontakt med företaget visade det sig att de kontinuerligt testar både teflon och brons bussningar men tycker att det här ger ett bättre resultat på den här modellen.  

Mer information och intryck kring själva kniven kommer förstås i en recension inom kort. 

/ J - i demonteringstagen