torsdag 8 april 2021

Så här skall det väl inte se ut?

Det var sannerligen inte meningen att min första text om knivkastning här på bloggen skulle handla om ett garantiärende. Men så kan det slumpa sig. Egentligen hade jag tänkt börja från början med ett kapitel om hur det kom sig att jag började kasta kniv en gång i urtiden. Fortsättningen  var tänkt att ägnas åt teknik, både kastteknik och åt själva knivarna. Det finns mycket att säga om de områdena nämligen. 

Men nu börjar vi istället bakifrån, från gårdagen. Det ligger något i uttrycket "övning ger färdighet", därför övas det tämligen flitigt för tillfället. Det enda goda en pandemi för med sig. Det har blivit någon eller till med några timmar per dag under helgen och de gångna veckorna. På det följer att de gamla kunskaperna vaknar till liv och till och med förbättras. Den som kastat lite vet att en av de saker som händer är att precisionen ökar och därmed även risken att man gör en "Robin Hood", det vill säga sätter en av knivarna i de andra. Faktum är att det händer tämligen ofta!

Därav följer att man får gå över sina knivar med en fil och lite sandpapper efter sejourerna. Det för att få bort elaka jack och grader som annars kan skära upp fingrarna när man kastar med halv rotation och håller kniven i bladet. 

Spyderco Spyder Throwers Large

Tyvärr sliter det rätt hårt på knivarna och med tiden får man skaffa nya. Av bland annat den här orsaken och att det faktiskt händer, särskilt när man är ny, att man missar att sätta kniven i målet, hålls stålet i kastknivar mycket mjukt. Inte så mjukt att det böjer sig men ändå. Av samma skäl håller man sig borta från allt vad som brukar kallas "superstål" heter. Är det några knivar som utsätts för vad som i "EDC-kretsar" kallas "hard use" så är det kastknivar. Misshandel är nog snarare ett mer adekvat uttryck. Därför är diverse former av fjäderstål eller kolstål att föredra. 

Nu valde tyvärr inte Spyderco den lösningen. De valde istället ett rostfritt stål, vilket är ett litet misstag menar jag. Förvisso rätt härdat, det vill säga mjukt i det här fallet men ändå fel. 

Den här kniven har blivit utsatt för en eller ett par "Robin Hood". Jacken i bladet är ärr efter sådana träffar och även den lilla flisa som gått i handtaget är
 resultatet av lite knivmisshandel

Modellen jag använder mig av är Spyder Thrower Large. Det är en tolkning av en mycket känd kastknivsmodell kallad "Viper" designad av kanadensaren Harald Moeller. Den här versionen är gjord i direkt samarbete med honom för övrigt. 

Förstoras bilden upp syns en linje man inte vill se i en kastkniv


Och så här ser den ut från andra sidan, tyvärr är det inget hårstrå som syns

Mitt i gårdagens träningspass slutade en av tre knivar säga "tjiiiiiiing" med sitt typiska ringande ljud när jag åstadkom en rikoschett. Istället lät den som en kråka med halsfluss. Inte bra alls. Många års erfarenhet talade tyvärr om för mig vad det berodde på. Vid en första okulärbesiktning fanns inget att hitta. Kastningen fortsatte och eftersom jag nu kommit in i andra andningen missades det inte särskilt mycket och dessutom var det ju bara en av tre som var problemet. Men efter ett tag händet det igen. Sedan en gång till. 

Vid närmare granskande hittades en hårfin spricka i handtagsdelen. Tydligen hade jag satt en perfekt träff från en av de andra knivarna i ett av hålen som finns borrade där. Kraften hade spräckt det nästan sex millimeter tjocka stålet. Det är rejäla krafter vi talar om. 

Goda råd är dyra. Särskilt som det här inte är några billiga kastknivar, ja för mig då. Inte de dyraste heller då de vare sig är customknivar eller proffsknivar men inte heller några billiga leksaker från Aliexpress. De kostar runt 1300 kr för ett set om tre. 

Så nu återstår att se om Spyderco lever upp till sitt goda rykte för bra kundservice. Jag har kontaktat dem mail-ledes för att se vad de säger. I första vändan skulle jag vilja slippa skicka knivarna till USA för bedömning då det är rätt dyrt att skicka mer än ett kilo knivar över Atlanten. 

Frågan är om de anser att knivarna är misshandlade på något vis. Det är en delikat fråga eftersom det utan tvekan varit fallet om det handlat om något annat än kastknivar. Men nu är det just det jag ägnat mig åt. I det här fallet tror jag att det är materialvalet som är boven snarare än något annat. 

Jag håller er underrättade om fortsättningen i ärendet. 


/ J - tränar kastarmen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar