- när större verkligen är bättre
Allt är sig likt men ändå inte! Tänk att ett litet eller snarare stort "L" i en modellbeteckning kan göra så stor skillnad. Ja, det blir mycket prat om storlek i den här texten eftersom jag redan recenserat en kniv från SRM med det här namnet, 7228.
Men tillägget gör det här till en intressant kniv ur flera perspektiv. Dels gör det kniven mer användbar i mitt tycke men den är också ett gott exempel på när företag lyssnar och tar till sig konstruktiv kritik och synpunkter från sina kunder.
 |
| SRM 7228L-GW |
Nu var redan den första versionen av den här kniven en mycket sympatisk bekantskap. Men den här är det i ännu större utsträckning. Inte bara för att den är ett nummer större och därmed passar mina händer bättre utan även för att man från
SRM:s sida passade även på att trimma ett antal detaljer. Några av dem är mest små justeringar andra är klara förbättringar. Det gör att det finns mycket som talar för
7228L.
 |
| En kniv som växte både sett till format och kvalitet |
Twitterversion: SRM 7228L, liten blev stor och på köpet ännu bättre! Med fullstorlekshandtag, ett praktiskt blad, Ambi lock samt Ambi clip är det här en riktigt bra kniv. Och sen var den snygg också!
Blad
Bladet är en av de saker som bäst känns igen från tidígare. Det handlar om en drop point som i det här utförandet ser likadan ut fast är större än originalet. Längden är nu uppe i 92 mm. Det matchas av en höjd på 29 mm och en tjocklek på 3,1 mm. En litet udda mått som känns som en översättning från tum. Det råkar dessutom vara exakt samma tjocklek som på lillebror för övrigt.
Finishen har inte förändrats vilket innebär en blank satin. Som tidigare återfinns märkning på båda sidor av bladet med två logotyper jämte ståltyp och serienummer. Något av visuellt intresse tillförs bladet av en falskegg/swedge och en rejäl blodskåra/fuller. En nyhet är att bladryggen försetts med fyra lite större skåror för bättre fäste.
 |
Drop point-bladet är gjort av VG10
|
Det som hottats upp på den här kniven är valet av stål. Den ursprungliga versionen kom med D2 och här har vi istället ett rostfritt VG10. Jag vet att många inte betraktar det som en uppgradering men personligen gör jag det. Anledningen är att jag föredrar rostfria stål på fickknivar. De tillbringar som namnet antyder en ansenlig tid i fickan vilket kan medföra fukt i olika situationer och jag gillar inte att behöva underhålla den här typen av knivar i tid och otid. Det förbehåller jag fastbladade friluftsknivar. Jag har mer än en kniv med D2 i bladet som fått rostfläckar.
Det man får ge upp med det här stålet är att den möjligen håller skärpan något sämre då det är mjukare härdat än D2-varianten. Men det är endast något jag märkt av om jag står och skär kartong till kniven blir slö. Det vill säga i ett artificiellt knivtest. Till vardags har jag aldrig tyckt att VG10 är undermåligt på det området vare sig i den här kniven eller i andra.
På plussidan kan också nämnas att fabrikseggen var väl utförd. Kniven kom mycket vass. Enda undantaget är mot spetsen till där eggen kantrar något. Något som är rätt vanligt då det är svårt att få till en snygg egg när buken är så brant.
Därutöver kan tilläggas att även den här modellen har ett utmärkt sharpening choil. Det underlättar unvikandet av kälkbackar vid hälen på bladet när kniven slipas.
 |
| Finishen är en blank satin och för utseendets skull har bladet fått en fuller/blodskåra |
Ett intressant faktum är att tjockleken på bladet inte ökat samtidigt som höjden gjort det. Det gör att den här kniven faktiskt skär en aning bättre än sin mindre släkting. Det är något som blir extra tydligt i material som hårdpapp och kartong. Dock får det erkännas att kniven blir slö något fortare än sin mindre kollega när det strimlas kartong. I gengäld svarar eggen snabbt på skärpstål och strigel.
Även läder skärs med ackuratess kan jag låta meddela. Det har testats i och med mitt projekt att tillverka egna knivfodral. Men det var ett sidospår.
Spetsen är utmärkt för allehanda penetrerande skär. Stabil men ändå dugligt vass. Överlag är jag mycket nöjd med hur det här bladet presterar. Det gäller även gummi och trä. Faktum är att 7228L går utmärkt att karva i trä med en stund. Särskilt som handtaget är så bekvämt.
Handtag
SRM 7228L har ett handtag byggt kring en ram i stål som är kraftigt lättad. Utanpå den hittas sedan sidor i G10 som finns i ett par olika färgkombinationer. Dels som här i gult/svart men kniven finns även med i rött/svart och kommer då med ett svärtat blad. I bakänden av handtaget återfinns en tub som rymmer en fånglina. Den agerar fästpunkt tillsammans med en skruv i änden av handtaget jämte den justerbara pivotskruven. Båda har T8-huvuden. Det räcker således med en storlek på mejsel för att lossa dem.
 |
| Handtagssidorna består av tvåfärgad G10 |
G10 ytan är tämligen finmönstrad. Den ger fäste utan att agera rasp. Men för den som söker extremt fäste finns bättre alternativ. Både ut- och insida på handtaget är mjukt rundade och slipade till skillnad från sin föregångare. Särskilt märkbart är det på skåran för bladet. Det blir tydligt när kniven greppas hårdare. Detsamma gäller ryggsidan som är delvis öppen. I bakre änden återfinns en back spacer i G10.
 |
| Ryggen är öppen till större delen och sidorna är väl rundade och slipade |
Större kniv betyder i det här fallet mer komfortabel. Designen på kniven och särskilt handtaget passar utmärkt för ett annat och större format visade det sig.
* Det här handtaget är 121 mm långt, 27mm högt och 12 mm tjockt. Framkanten som även agerar fingerskydd är mjukt formad så där kan man också placera ett finger om man önskar mer plats eller bara vill smyga fram på handtaget för att komma närmare det man skär för ökad kontroll.
 |
| SRM har lyckats få till ett riktigt bekvämt handtag oavsett hur kniven hålls |
Den neutrala formen gör att alla de grepp jag använder fungerar utmärkt. Det gäller vare sig kniven hålls i ett hammargrepp som för att tälja eller liknande, ett sabelgrepp med tummen bladryggen för något mer precision eller kanske med ett pekfinger på bladet för det där sista finliret. Handtaget fungerar även väl för omvända grepp som när man täljer mot sig eller skär av ett tjockare rep samt när kniven fattas som en ishacka. Det sistnämnda om man nu skall hacka i något. Då passar tummen utmärkt mot den flata baksidan av handtaget. Lika bekvämt passar tummen på sidan av handtaget vid pivotskruven om man istället skär sidledes med kniven i nypan. Överlag kan sägas att jag är mycket förtjust i hur et här handtaget är utformat.
Öppning och lås
7228 var i sin första utgåva försedd med en tumplatta för öppning av bladet. Här har den ersatts med dubbelsidiga tumknoppar. En klar förbättring i mitt tycke. Nu var lösningen mycket bra på den mindre kniven så egentligen har jag inga invändningar i det fallet men om plattan gjorts större för att matcha det här bladet är jag rädd att det funnits skäl till missnöje. Tumknopparna däremot är riktigt bra. Ur vägen när man skär med kniven men lätta att nå och bekväma att hantera. De är också lagom stora och spetsarna är inte obehagligt "Sebenza-vassa" om ni förstår vad jag menar. För er som inte gör det avser jag skarpt pyramidformiga tumknoppar. De tillhör inte mina favoriter.
 |
| Ambi lock är SRM:s version av en tvärbultskonstruktion. Här är det väl utfört |
Tumknopparna ger också bladet en sjujäkla skjuts när de används trots att motståndet sköts av låsmekanismen. Det ger generellt en något mer "svampig" känsla än en vanlig detent-kula.
SRM 7228L är en kvick kniv som kan öppnas på ett flertal vis. Förutom att tumknopparna både kan hanteras med tumme och en snärt av pekfingret på "baksidan" kan även bladet fällas ut med hjälp av låset som alla andra knivar med den här konstruktionen. Det vill säga låsbulten frigörs varpå bladet kan slungas ut.
Låset medför även att kniven kan öppnas med en handledssnärt. Motståndet är inte tillräckligt starkt för att hålla kvar bladet om det provoceras så hårt. Greppet från låset är dock fast nog för att det inte skall föreligga någon risk att bladet fälls ut i fickan.
 |
| Tumknopparna har inte bara riktigt bra form, de är även väl placerade |
Det som möjliggör båda de två sista öppningsmetoderna är ett lås av "Axis"-typ (ett av Benchmades patent som löpt ut), det vill säga ett lås som baseras på en tvärgående bult som låser mot ovansidan på bladtangen när kniven är öppen. Det som gör att bulten hamnar där är någon form av fjäderkonstruktion. De kan se lite olika ut beroende på vem som gör dem men här är det dubbla fjädrar dolda i handtaget som är aktuellt. Det sägs om dem att de kan gå av eller åtminstone sades det så om originalet. Det är dock inget jag varit med om överhuvudtaget på någon kniv oavsett märke.
SRM:s version av låset är föredömligt utfört och mycket mjukt i gången. Låset är mycket enkelt att nå och kan hanteras med både vänster och höger hand. Det kan även hanteras med antingen tumme eller pekfinger. Det som möjliggör det är god precision i låset. Inte sällan händer det annars att bulten tenderar att vinklas något vid snedbelastning varpå den rörelsen kärvar. Ett fenomen jag stött på hos flera märken. Men i det här fallet, liksom alla andra, föredrar jag att nyttja båda sidorna simultant när jag släpper låset. Alltså, med tumme och pekfinger på respektive sida.
Själva låsfunktionen är utmärkt och håller bladet på plats som det skall utan glapp eller spel. Något som inte är helt givet med den här låsvarianten då den kräver hög precision för att fungera väl och ett litet spel i höjdled är inte ovanligt. Men inte i det här fallet.
Att bära
Helt ostraffat gör man inte en kniv större. "L"-versionen är mer otymplig i fickan än lillebror. Med det sagt skall framhållas att det i det här fallet är relativt. För i jämförelse med det mesta andra uppträder också 7228L mycket civiliserat i en ficka.
 |
| Clipet matchar utseendet på kniven och vad bättre är, det är riktigt bra |
Kniven är tämligen lätt med sina 112 gram. Sedan har förvisso kniven ett tämligen blockigt utseende men alla kanter och hörn är väl rundade. Därtill är G10-materialet inte så strävt att kniven fastnar i fickan eller sliter på tyget av det skälet.
 |
| TFAC som förkortningen lyder står för "Tool Free Ambi Clip" |
Sedan var det clipet. Det är en riktig höjdare signerad SRM. Deras bidrag till clip-foran är vad de kallar "
TFAC" eller utläst "
Tool Free Ambi Clip". Det är ett clip som med enkelhet kan skiftas eller tas bort helt utan verktyg. Det är bara att klämma ihop det, ungefär som med en pincett och sedan dra rakt bakåt så lossnar det. Det sitter fast med två metallhakar.
Förutom att vara lätt att avlägsna så har de egenskaper som jag anser viktigare. Det fungerar nämligen mycket väl för att hålla en kniv på plats. Själva konstruktionen är ett "deep ride loop over"-clip. Eller på svenska ett clip som är fäst i bakänden på kniven och böjer sig framåt vilket gör att kniven sitter mycket djupt i fickan.
Clipet har också en exemplarisk ramp. Det gör att det lätt passerar en byxkant och sitter bra kring de flesta tyg oavsett tjocklek. Det även om utrymmet under själva clipet är tämligen snålt. Men eftersom det inte finns några skruvar som sticker upp och inkräktar räcker det till. Därtill är spänsten i clipet god.
Även på det här området har en liten förbättring införts. Spetsen på clipet har gjorts bredare och rundats mer. Ett typiskt exmpel på omsorg om detaljer som jag uppskattar. Det förvandlar ett redan bra clip till utmärkt särskilt som det i princip är omärkligt i hand när man håller i kniven.
Sammanfattningsvis
I min recension av den mindre 7228 skrev jag "Med det i åtanke kan jag inte låta bli att fundera på hur den här modellen skulle kännas i en storlek större format". Nu vet jag det. Det blev förbaskat bra!
Det har gjorts flera förändringar och ett par förbättringar mellan de två 7228:orna. Det mest uppenbara är förstås storleken som är motiveringen bakom att göra en ny modell överhuvudtaget. Men samtidigt passade SRM på att ändra på en del småsaker också. Något som alltid är vanskligt när man utgår från något som redan var bra. Risken är att man faktiskt försämrar produkten på någon parameter av misstag alternativt enbart gör ändringar för sakens skull. Men den fällan har man inte fallit i den här gången. Jag ämnar motivera den ståndpunkten.
För det första bjuder 7228L på ett blad som är tunnare i relation till sin storlek än lillebror vilket gör att den här kniven faktiskt skär något bättre i de flesta sammanhang. Därtill har man tillgång till mer egglängd och inte minst ett mer rejält handtag. Det är den kombinationen som gör den här kniven är bättre. Bättre som i mer allround kanske skall tilläggas. Det relativt sett tunnare bladet medför att "L"-modellen snarast är bättre till detaljarbete samtidigt som den är mer robust för de något tyngre jobben.
Det enda som faller på minuskontot är att den förstås även är större i fickan och kan hamna i mellan stolarna i de delar av världen där bladlängd är en del av begränsningarna för vilka knivar som kan bäras. I Sverige gäller inte det som bekant. Här är knivar endera helt förbjudna eller helt tillåtna, allt beroende på situation.
 |
| Båda storlekarna av 7228 är bra men måste jag välja blir det storebror som vinner |
Sedan kan tilläggas att eftersom kniven hade ett utseende som utstrålade robusthet från början ställer inte storleksökningen till det med proportionerna på bladet utan det ser fortfarande harmoniskt ut. Även
7228L är en snygg kniv. SRM passade även på att byta stål från D2 till VG10. En uppgradering i mina ögon även om jag vet att det finns de som hävdar motsatsen. Men givet att det här är en fickkniv sätter jag egenskaper som högre rosttröghet framför till exempel högre hårdhetsgrad.
För det andra så kan det här bladet kan också nyttjas bättre tack vare att kniven nu fått ett riktigt fullstorlekshandtag där alla fyra fingrar verkligen ryms. Tidigare så gick det, fast knappt. Nu däremot är handtaget riktigt bra. Inte för storleken utan jämfört med det mesta.
En detalj som tydligt förändrats och som jag slog ned på i min förra recension är insidorna på handtagen. De är nu mycket fint rundade och slipade vilket ger bättre finish och kniven känns därmed mer arbetad.
För det tredje har man övergett tumdisk till förmån för tumknoppar. Enligt mig är det att föredra då diskar tar större plats. Särskilt som den hade behövts göras större för att matcha kniven i övrigt. Risken hade varit att den då varit i vägen vid skär nära handtaget. Det är inte tumknopparna som de är utformade och placerade nu. Det är tvärtom ett skolboksexempel på hur sådana skall utföras.
Ytterligare en sympatisk detaljförändring är att man förbättrat ett redan bra clip genom att runda spetsen på det ännu mer.
Det har också genomförts några kosmetiska ändringar som en färgad krage runt pivotskruvens huvud. I samband med det dök det även upp en liten logotyp där.
Fast på det området kanske det blev lite för mycket av det goda. Först finns två logotyper på bladet. Det är emellertid snyggt gjort och matchar knivens övriga utseende så det är inget jag hakar upp mig på. Fast det känns som en viss redundans särskilt som man numera klämt till med ytterligare en liten märkning på clipet och dito på pivotskruven som sagt. Det går således att läsa namnet "SRM" inte mindre än fyra gånger på kniven. Det börjar närma sig "SOG-nivåer" men är snyggare insmuget. Men det råder ingen tvekan om vilket märke som ligger bakom kniven.
 |
| SRM 7228L är inte bara mycket praktisk, den ser bra ut också! |
SRM 7228L är en kniv jag varmt rekommenderar. Den visade sig vara en kniv som när den väl smugit sig ned i fickan var svår att få bort. Det är också en kniv jag ofta sträcker mig efter när jag bara skall göra något litet och snabbt eftersom den är så smidig att fälla ut och inte minst ihop. En riktigt bra vardagskompanjon, EDC-kniv, kalla det vad ni vill.
Specifikation:
Längd utfälld: 207 mm
Längd hopfälld: 121 mm
Vikt: 112 g (uppgiven, samt vägd av mig)
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: VG10, HRC58-60
Handtag: G10
Lås: Ambi lock
Producerad av: SRM, tillverkad i Kina.
/ J - osedvanligt nöjd
* Det finns exempel i knivvärlden på när att krympa eller göra knivar större inte fungerar lika väl. Ett sådant är OKC RAT1 som när den krymptes till RAT2 fick ett fingerurtag som blev alldeles för litet, i alla fall för mig.
