Så här skall det väl inte se ut, del II

Härförleden skrev jag ett inlägg om en kastkniv från Spyderco som mådde mindre bra. Eller rättare sagt, den var död. Det var väl inte den bästa reklamen för märket kan vi väl säga eftersom jag förvisso haft kniven sedan modellen var ny men inte börjat använda den förrän nyligen. Så snart jag började kasta med den gick kniven helt sonika av. 

Efter att ha tittat närmare på brottytorna kan jag konstatera att de inte ser vidare bra ut. Konsistensen är lite som grov asfalt och det finns en  mörkare fläck i brottområdet. Så mycket vet jag om stål att det inte är ett gott tecken. 

En mindre lyckad "mod", att minska längden på kniven

Utan att vara expert kan man se att brottytorna har vissa färgskiftningar

Men egentligen är väl det första stora problemet med Spyderthrower att de är felkonstruerade. Med det avser jag inte designen då det är en klassiker från Moeller som vet vad han pysslar med då han själv är både knivmakare och knivkastare. Han är mannen bakom den ursprungliga Venom-modellen som den här kniven baseras på. Jag kan tillägga att Spyderco-knivarna är utmärkt balanserade och kvicka när det kommer till rotationskastning och därmed lätta att kasta prick med. Så där återfinns inte felet. 

Ett litet misstag är det förvisso att välja att göra hål i kastknivar. Förr eller senare riskerar det att hända något med dem då hål utgör en försvagning av konstruktionen per definition och det inte finns några andra knivar som används lika hårt som kastknivar som det tränas med möjligen undantaget yrkesknivar. 

Det främsta felet återfinns i att Spyderco förlagt produktionen till Kina istället för Taiwan eller USA och att de snålat på materialet. Av någon för mig helt outgrundlig anledning valde de att använda 8Cr13MoV som stål i sina kastknivar. Utifrån mina kunskaper och erfarenheter är det ett mycket märkligt val. Det är inte så att andra kastknivar, läs custom eller exklusiva produktionsknivar, är gjorda i dyrare material för det är de inte. Men i princip alla är gjorda i fjäderstål eller kolstål av något slag och inte ett i sammanhanget skört knivstål främst framtaget till fällknivar. Det finns en anledning till det!

Ersättaren med sina kompanjoner, nu är det tre Spyder Throwers igen

Det är tur i oturen att Spyderco har en utmärkt kundservice och står för sina produkter vare sig de är bra eller mindre lyckade. I det här fallet innebar det att jag fick en ny kniv även om det tog lite tid. 

Under tiden har jag emellertid tränat vidare med de två jag hade kvar. De är faktiskt väldigt sympatiska till rotationskastning. Men i princip varje gång de slår i varandra eller någon annan kniv träffar dem så blir det ett jack eller så ryker en flisa. Efter ett mycket kort tag ser de därför för jäkliga ut. Mina saknar både spetsar och stora bitar av eggar och har jack i handtagen. 

Är man inte så lyckligt lottad att man har möjlighet att ha flera tavlor att kasta mot och därmed enbart kastar en kniv i taget lär de fortsätta träffa varandra. Ett fenomen som dessutom blir värre med tiden så länge man kastar instinktivt av den enkla anledningen att grupperingarna blir bättre och bättre. Enda sättet att undvika det är att medvetet kasta mot kanterna på tavlan. 

Det negativa det spröda stålet för med sig förutom att utseendet blir lidande är att det är svårt att hålla knivarna i bladet eftersom man riskerar att skära upp händerna på jacken som uppstår hela tiden. Ett måste vid distanser som 4 och 6 m vid rotationskastning. 

Men Spyderco-knivarna kommer med ett sympatiskt och välsytt fodral så de är roliga att dra och kasta direkt från slidan. 

/ J - roterar knivar

Knivrecension Condor Dismissal 14"

Condor Tool & Knife Dismissal 14" representerar en sorts kniv jag inte hade bekantat mig med tidigare. Det är två saker som gör att den sticker ut i min lilla samling kastknivar. För det första har den en tydlig "pilform", föreställ er en förvuxen dartpil. Andra typer av kastknivar har ofta lövformade blad eller ser mer ut som en vanlig jakt eller friluftskniv alternativt är de modellerade efter Bowieknivar. 

För det andra är inte balanspunkten helt där jag är van vid. Formen ger möjligen en ledtråd till vart den kan tänkas befinna sig. Men mer om det lite senare. 

Condor Dismissal

Som alla Condors produkter är de tillverkade i El Salvador vilket är tämligen exotiskt bara det. Jag känner då inte till några andra knivmärken därifrån. Min tidigare erfarenhet av deras knivar säger mig att de inte är lyxiga smycken utan robusta verktyg och det borde vara en utmärkt grund även för kastknivar. 

Utseende och mått

Dismissal är en kniv designad av Joe Flowers och finns i ett par olika storlekar varav den här är den största. Den mäter 14 tum vilket översatt blir 35,5 cm. Det gör att den tillhör den större eller åtminstone längre skolan av kastnivar. Generellt kan det sägas att det finns två, eller möjligen tre grundstorlekar som är aktuella. Då undantar jag historiska eller etniska kastvapen av olika slag. 

Antingen ligger kastknivar i spannet 23-26 cm vilket är typiskt för många ryska men även europeiska kastknivar eller så hamnar de i den i USA vanligare skolan med längder på 12-14 tum. Maxlängd i flera organisationer i nordamerika är 16 tum för övrigt. Den tredje klassen skulle vara kompromisserna mellan de skolorna med längder kring 30 cm eller 12". Där hamnar för övrigt den kortare versionen av den här kniven. 

Dismissal i 14" utförande väger in på 330 g

Handtaget är långt och relativt smalt

Bredden är som mest 3,8 cm och som smalast, vid handtaget 2,3 cm. Tjockleken på godset är 5 mm. Vikten blir därmed 330 gram vilket gör det här till en "medeltung" kastkniv, om man kan uttrycka det så. 

Inledningvis nämnde jag att utseendet påminner om en pil. Men visst, den typen av utseende ligger inte alltför långt borta från de mer lövformade bladen heller. Men här är bladet smalare, spetsen mer uttalad och handtaget längre. I produktbeskrivningen säger man att "bladet" är 8" eller 203 mm långt. Det är väl mest en definitionsfråga eftersom kniven inte har ett blad i egentlig mening. Förutom själva spetsen där falskeggarna återfinns. Det är i alla fall vad Condor kallar dem. De är för övrigt 9,5 cm långa. Själv tyckte jag nog att de var på gränsen till för vassa när kniven var ny och de rundades av mig efter ett tags användning. Det är inte det att man skär sig på själva eggen när man håller i bladet utan det att de tenderar att bli jackade av andra knivar varpå graderna som uppstår skär inte bara i själen utan även i handen. Desto tunnare eggarna är desto lättare uppstår de jacken.  

I övrigt hittas fem stycken indexeringshål i  handtaget och en fräst skåra längs kniven av samma skäl. Det uppskattas då det gör det lättare att känna vart kniven befinner sig i  handen när man kastar. 

Material

Det finns ett par tre kategorier stål som de flesta bättre kastknivar är gjorda av. Fjäderstål av olika varianter är en och en annan är kolstål. Det är det sistnämnda som gäller här. Mer exakt 1075 som i det här fallet fått ett skyddande lager av svart epoxy för att skydda mot rost. Beläggningen fungerar i det avseendet och den har varit relativt hållbar. Men all beläggning försvinner från kastknivar förr eller senare, ofta förr.

Dismissal har tämligen distinkta eggar som med tiden får sina smällar

Av det skälet har kniven numera inte den grova men snygga och jämna finish den kom med. Nu har den fått sina ärr och krigsskador. Spetsen har blivit rundad, eggarna jackade och det skyddande ytlagret har sina repor och jack den med. Särskilt kring alla kanter eftersom man är tvungen att slipa bort de vassa grader och metallspån som uppkommer ibland. 

Att kasta

Dismissal är en modell som utan tvekan lämpar sig bäst för klassisk rotatationsteknik. Som jag brukar säga, allt med en spets och ibland föremål utan spets också, går att att kasta med alla tekniker. Det är bara mer eller mindre lätt och mer eller mindre roligt att göra det. Så visst går det att använda Dismissal även som "No Spin"-kniv men det är inte vad kniven är bäst för. 

Dismissal är lätt att kasta rotationskast från handtaget med och sätter sig djupt oavsett om du kastar mot ändträtavlor eller plank

Rotationskast

Att den här kniven har en klart yxlik karaktär var det första som slog mig under premiärkasten. Sedan dess har intrycken nyanserats men det grundläggande intrycket består. Mycket beroende på kombinationen av längd, viktfördelning och sättet varmed den rör sig i  luften. 

Balanspunkten återfinns i mitten av kniven räknat i centimeter men upplevs framtung pga det långa handtaget

När man lärt sig att hantera det är Dismissal mycket säker på främst korta avstånd (läs tre meter). Det är bara att fatta kniven tämligen långt ut på handtaget och lugnt och bestämt vända på kniven och den kommer att sätta sig i tavlan, det tämligen hårt också. Det är alltså en kniv som är lätthanterad vid ett varvs rotation. Det som kräver en smula tillvänjning är att balanspunkten inte är helt neutral utan förskjuten mot spetsen till. Dismissal är således något framtung. Eller det är i alla fall känslan med den form kniven har. 

Kniven behöver fattas tämligen långt ut och upprätt för att hinna runt ett varv på tre meter

Samma fattning och vinkel är aktuell för kast på 4 och 6 meter

Av samma skäl är den även trygg på fem meters distans och två varvs rotation. Utmaningen kommer när man kastar på fyra och sex meter och vänder på kniven för att fatta den i bladet. Där tycker jag inte alls att den här kniven är lika sympatisk. Den går förstås att kasta men formen gör att greppet känns en smula konstruerat. Det här tillhör inte de där knivarna där fattningen kring handtaget och bladet upplevs likartade. I vilket fall inte som jag kastar, det vill säga med "handskaksfattning". Men det är klart om du nyttjar "pinch grip" som jag sett att några gör spelar det mindre roll. I mitt fall får jag den relativt vassa eggen mot tumvecket vilket jag inte är helt bekväm med. Särskilt inte efter att eggarna fått sig några rejäla jack vilket de alltid får på knivar som är nästan slipade som jag var inne på tidigare. Samma problem har för mig uppstått med t ex Spydercos Spyderthrower och Cold Steels Sure Flight som båda har eggar, särskilt den sistnämnda modellen. De tenderar att se ut som grova bågfilar efter ett tags användning. 

Half Spin

Formen på Dismissal är den begränsanden faktorn vid kast med halv rotation. Military Half Spin till exempel är lättare med knivar som har dolkformade klingor eller åtminstone raka blad. När de som här sväller mot spetsen till blir det mer komplicerat. Särskilt som balanspunkten ligger förskjuten mot bladet. Både Military och Instinctive half spin är enklare med knivar som är endera neutrala eller allra helst baktunga. Då vänder sig kniven naturligt vid en senare tidpunkt i flykten vilket gör det lättare att avståndsbedöma kastet. I det här fallet är det betydligt svårare. 

Att sikta med det långa smala handtaget som flyter ihop med bladbasen och ha vikten delvis i handen gör att den här kniven för mig känns obekväm att kasta halvsnurrstekniker med. Men visst går det med en stadig tumme på bredsidan. Men särskilt kul är det inte. 

Allt går att kasta med Military Half Spin men det här är ingen favorit för ändamålet

Instinctive-fattning med en pekfinger på bladryggen anser jag nästan är uteslutet för alla dubbeleggande kastknivar. Att låta fingertoppen glida över en egg som kan vara lite sågtandad efter misshandel är inget jag önskar göra. Någon gång går bra men skall man träna något krävs många repetitioner och man kan inte inspektera knivarna mellan varje kast. 

No Spin

Här bör det inledningsvis påpekas att skall du tävla i No Spin så är de här knivarna ett dåligt val eftersom de efter kommande regeländring från Eurothrowers sida 2022 kommer att vara olagliga. Enligt de nya reglerna måste eggen på kniven utgöra minst en tredjedel av knivens längd och det kriteriet är den här modellen långt ifrån att uppfylla. 

Men det är nog inte aktuellt i vilket fall som helst då den här kniven verkligen inte är avsedd att kastas på det viset. Det är svårt på gränsen till hopplöst att göra det förutom på mycket korta avstånd (kring 2m). Ökas avståndet får du vara bra skicklig för att nå framgång. Det skall dock inte hållas emot modellen då det är en kniv uttalat inriktad mot rotationskastning. 

Sammanfattning

Med Dismissal 14" har Condor Tool & Knife åstadkommit en tämligen klassisk kastkniv för rotationskastning. Föredrar man i grund och botten andra tekniker så har de knivar för de ändamålen också. Joe Flowers har även designat modellerna "Full Spin" och "Half Spin" vilket är knivar med mindre uttalat pilform och vars namn gör det uppenbart vad de är tänkta för. De är för övrigt kortare och tjockare vilket faktiskt gör dem tyngre trots det mer kompakta formatet!

Som många produkter från Condor är det här en något grovhuggen kniv men av god kvalitet. De har inte alltid det där lilla extra i finpolering och finish. Men i en kastkniv är det nästan helt oväsentliga egenskaper då de inte ser nya ut efter några träningspass i vilket fall som helst. 

Materialet är välvalt med kolstål som hållts tämligen mjukt och försetts med en skyddande epoxy-beläggning eller vad epoxy powder coating annars kan tänkas heta på svenska. Den fungerar utmärkt då jag aldrig haft rostproblem med den här kniven. Beläggningen håller också relativt väl. Innan man börjar slipa på den vill säga.  

I övrigt kan väl om utseendet sägas att det är en kastkniv vare sig mer eller mindre. Själva grundtypen tycker jag inte är särskilt tilltalande ur ett rent estetiskt perspektiv. Det är en metallpinne med eggar. I princip en bredare version av en Bo-Shuriken. Det är förstås en högst subjektiv upplevelse.

Men eggarna var någorlunda jämna och symmetriska och därmed fick slipningen godkänt och beläggningen på kniven i övrigt var snyggt gjord även den. Så på själva utförandet har jag inget negativt att anmärka. 

Condor Dismissal, en kniv för den som gillar långa knivar för rotationskastning

Efter att ha testat den här kniven under något halvårs tid blir min dom att för min teknik så är jag tämligen säker på att jag skulle föredragit den kortare varianten. Med tanke på att tjockleken är densamma och även utseendet i övrigt misstänker jag att den är mer neutral i balansen. Det i kombination med mindre långsmal form borde göra den mindre yxlik. Men det är spekulationer från min sida. Men snyggare blir den i vilket fall som helst. 

Med det sagt är den större versionen av Dismissal en bra kastkniv. Den är bara inte för mig helt enkelt. Skall knivar var så här långa vill jag inte att mer än hälften av dem skall se ut som ett långt skaft och handtaget är dessutom något för tunt för min smak. Sen uppskattar jag inte helt hur den känns att kasta från bladet. 

Dismissal är en kniv för den som ägnar sig åt rotationskastning, gärna vill ha större knivar och företrädesvis kastar från handtaget. Men jag skulle ändå rekommendera att överväga den mindre varianten. Den är dessutom några slantar billigare. Knivarna kostar kring 350 kr för den mindre och 400 kr för den här modellen.  

Vill du bli återförsäljare för Condor? Kontakta knivgrossisten!

Specifikation:

Stål: 1075, kolstål

Längd: 35,5 cm (14")

Bredd: 38/23 mm blad/handtag 

Tjocklek: 5 mm (0,2")

Vikt: 330 g

Balanspunkt: 16,5 cm från spetsen

/ J - 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Graf Knives T2 Bowie

 

Inledning

Bland moderna kastknivar finns det några modeller som genom sin framgång bildat skola för hela generationer av knivar. Ett av de bästa exempel på senare tid är Arrow designad av tyske Thomas "Tom Tom" Hampich. Ett annat känt exempel  kommer från kanadensaren Harald Moeller vars Viper kanske är den mest kopierade modellen på marknaden. Men i samma veva skall även Tru Balance klassiska Bowie-knivar nämnas. Bland andra Cold Steel har gjort versioner av dem och ett annat exempel i samma anda är den här kallad T2 Bowie från polska Graf Knives.

Graf Knives T2 Bowie

T2 är därmed en kniv som tillhör den större typen kastknivar. Nu rör vi oss bort från japanska Bo-shuriken och Kunai och ryska Osetr-knivar och mot amerikanska "Mountain men-knivar" och Bowies. Av det skälet är det här också en kniv som direkt riktar sig mot den som ägnar sig åt klassisk- /rotationskastning. 

Utseende och mått

T2 delar en egenskap med de av mig tidigare recenserade Appache. Trots att det är kastknivar det handlar om ser de fortfarande ut som knivar. Det är något jag uppskattar av rent estetiska skäl även om det absolut inte påverkar hur de är att kasta. I övrigt är de här totalt väsensskilda jämfört med de sistnämnda.

T2 Bowie lever upp till sitt namn med en längd på 35cm och en vikt på 390 gram

Istället för att likna en liten friluftskniv är förlagan i det här fallet en bastant Bowiekniv. Det ger förstås andra dimensioner. Längden för T2 är 35 cm, tjockleken på godset är 5 mm och det ger en totalvikt på 390 gram per kniv. Bredden på bladet är 5,8 cm som mest och handtaget är 2,6 cm brett. För övrigt måste alla kastknivar som skall tävlas med vara under 6 cm, annars är de inte godkända. Anledningen är enkel, i annat fall skull du kunna kasta med en spade och sätta bladet över hela tavlan och därmed träffa alla poängzoner samtidigt. 

Handtaget är enkelt och försett med ett par indexeringshål

Godstjockleken är 5 mm

Som de flesta kastnivar saknar den här modellen skollor på handtaget. I de fall de finns brukar de bestå av en bit läder som har hög stryktålighet och är lätta att byta. När handtaget är naket som här glider det lätt när kniven skall släppas. Fördelen med grövre handtag är att de känns fylligare att hålla i. 

Något annat T2 Bowie saknar är egg. Det finns kastnivar med partiella eggar och det går att kasta skarpa knivar också men det är inte att föredra. Särskilt inte om man skall använda dem som träningsredskap. Något enstaka kast går utmärkt med en vass kniv. Att upprepa det många tusen gånger är att utmana ödet. 

I det här fallet finns en slipfas för att tunna ned godset och bidra till att göra kniven snyggare men någon egg är det inte. Om man nu inte räknar 2 mm bredd dit.

Material

Graf Knives arbetar genomgående med 4140-stål vilket är en av många fjäderstål som finns på marknaden. Materialet är utmärkt till kastknivar då det som namnet antyder inte böjer sig särskilt lätt utan fjädrar tillbaka till ursprungsform vid yttre påverkan. Framförallt spricker det inte eller går av i brådrasket. En egenskap som är extremt viktig hos en bra kastkniv. För missar gör man, särskilt när nya tekniker eller avstånd skall läras in och då tar knivarna stryk. Något annat som misshandlar knivarna är om de kastas mot samma mål. Då träffar de inte sällan varandra vilket ger skavanker. 

Zinkbeläggningen skyddar mot korrosion samtidigt som den "flyter" ut och jämnar till jack

För att skydda något mot det är de här knivarna överdragna med en beläggning av tämligen mjuk zink. Det är en teknik som för med sig både för- och nackdelar. Tanken med coatingen är tudelat. Dels skyddar det förstås mot korrosion. Fjäderstål rostar annars bara du tittar på det. Som sådan fungerar den blanka ytan utmärkt! Den andra positiva egenskapen zinket för med sig är att det gör ytan delvis "självläkande". Mer konkret innebär det att små hack snarare blir mjuka inbuktningar än något vasst. Tänk U-dalar istället för raviner. Men helt löser det inte problemet för det har visat sig att det händer att det går små flisor även ur beläggningen och de har en tendes att hamna i mina fingrar tämligen ofta. 

Att kasta

Att T2 Bowie enbart är tillverkad med rotationskastning i åtanke råder det ingen tvekan om. Sedan kan man kasta allt med alla tekniker. Det är bara olika svårt. Men i det här fallet får man ett par bra ledtrådar till vad som är tänkt av den för ändamålet indexerade spetsen, hur handtaget är utformat med ett litet "fingerskydd" och den helt neutrala balansen. 

Balansen är helt neutral och det gör att kniven roterar mycket jämnt i luften

Rotationskast

Redan när man greppar T2 Bowie känns det att det kommer att gå bra när tavlan befinner sig på tre meter. Kniven i sig är en god lärare. Det här var modellen som hjälpte mig att delvis byta eller åtminstone förfina min grundteknik i rotationskastning. Längden och tyngden gör att man i princip måste göra rätt för att hinna få runt kniven ett varv på tre meter. De längre rörelser med framåtsträvande känsla och "längre arm" som jag tidigare nyttjat duger inte här. Istället använder jag ett grepp något längre ut på handtaget med kniven tämligen rakt upp i relation till underarmen, närmare nittio grader och en kortare, rundare armrörelse för att initiera rotation. 

På tre meter greppar jag kniven tämligen långt ut 

Det gäller att kasta lugnt och inte nyttja för mycket kraft framåt. Kniven lämnar handen när den behöver och det släta handtaget ställer inte till det. Belöningen blir en solid duns när den tämligen tunga kniven träffar måltavlan. Tyngden och den vassa spetsen gör att kniven sätter sig bara du har spetsen parkerad åt rätt håll. Det betyder även att jag kastar lösare än förut. T2 behöver sin tid för att hinna rotera.  

Lika stabil och lugn känns kniven från fyra meter när fattningen ändrats till bladet. Innan jag prövat var jag en smula skeptiskt inställd till detaljen med den brutna rygglinjen på den klippta delen av bladet. Den som gör att kniven ser ut som en "piratkniv" som någon föreslog på Instagram. Men när jag prövat inser jag att det är en mycket god idé. Det ger stabilare grepp och hjälper till att tala om hur högt eller lågt kastaren håller på bladet. 

Den dubbelt klippta spetsen hjälper kastaren att känna vart kniven befinner sig i handen när kniven kastas från bladet

I luften är kniven harmonisk. Den roterar lugnt och förutsägbart samt centrerat kring mitten där ju balanspunkten återfinns. Det gör T2 lätt att träffa med så länge siktet från min sida håller måttet. 

T2 Bowie roterar stabilt och lugnt. Det gör att det gäller att få fart på rotationen med en relativt kort kaströrelse

Kniven har heller inte någon tendens att vobbla på längre avstånd tack vare sin massa. Där hjälper både bredden och grovleken till. Tunnare kniv har högre krav på att vara aerodynamiska då de agerar "propeller". Därmed är T2 även lättkastad på de längre distanserna 6 och 7 meter. Långdistanskastning har jag inte testat särskilt mycket ännu. Mest för att det är något jag inte behärskar.  

Half Spin

Military half spin är den teknik som är lättast att använda om man glatt väljer att bortse från hur en kniv ser ut eller vad den ursprunglingen är ämnad för. Men den tekniken kan du kasta allt från tältpinnar och moraknivar, via bajonetter till kastknivar bara föremålet har en spets. Därför fungerar förstås T2 även i det här sammanhanget. Den är bara inte bäst för ändamålet. Personligen föredrar jag faktiskt baktunga knivar för military half spin. Det som ställer till det i det här fallet är att kniven inte är symmetrisk utan har en tydlig rygg respektive buksida. Konkret betyder det att kniven gärna vrider sig i luften när den kastas. Resultatet blir att kniven är bökig och svår att kontrollera. 

No Spin

Allt fungerar skrev jag här ovan och det stämmer men de här knivarna underlättar inte no spin-kastning alls kan konstateras. Men visst går det och i så fall företrädesvis på mycket korta avstånd. Men de är som sagt inte tänkta för det och det är mer för utmaningens skull än för att bättra på sin antirotationsteknik som man gör det. 

Sammanfattning

Nu är jag en smula partisk då det här var mitt första knivset av den mer bastanta typen. Eller ja, jag äger sedan tidigare en Condor Dismissal som även den mäter 14" eller 35 cm vilket gör att den hamnar i nästan samma klass. Men den kniven tillhör en annan kategori med sin dartlika form och lättare vikt. Sedan har jag inte ett komplett set av den modellen vilket gör att den inte nyttjats lika mycket. 

Men med det sagt är T2 Bowie förbaskat bra knivar att börja med för den som vill ägna sig åt rotationskastning. En konkurrent i klassen är t ex Jack Dagger från Cold Steel. Även det är en bra kniv men trots att det handlar om ren massproduktion från Taiwan så är den kniven faktiskt dyrare. Du får betala ca 300 kr för den medan T2 kostar kring 240 kr/st i skrivande stund. Kastegenskaperna skiljer inte så mycket åt men T2 Bowie är roligare att äga då den är mer sällsynt. Därtill har de en mer hållbar beläggning än kniven från CS. Dessutom föredrar jag det här stålet. Det kolstål som CS använder har en tendens till att vara skörare enligt min erfarenhet från andra av deras modeller.  

En storleksjämförelse mellan Graf Knives T2 Bowie och några andra knivar (från vänster Cold Steel Sure Flight Sport, Pierre Cazoulat Woodpecker, T2 Bowie,
Condor Tools & Knife Dismissal, Spyderco Spyderthrower Large och Gil Hibben Original)

Med typen av kniv följer även vissa krav på hur de kastas. I relation till smalare kniv ger det breda bladet ett mer stabilt grepp. Det hjälper till att undvika s k "bullet rotation", det vill säga att kniven vrider sig kring sin egen axel. Det uppkommer om kniven inte släpps rakt mot målet. Enkelt uttryckt så skall kastknivar enbart snurra åt ett håll. 

Kastar man flera knivar på samma tavla så är slankare knivar att föredra då de tar upp mindre yta helt enkelt varpå risken för "Robin Hood"-träffar minskar. Med Graf T2 Bowie gör jag så att när jag får en bra träff sätter jag de andra en bit ifrån för att inte sarga dem för hårt. Men ibland struntar jag i det och kör ändå. Därför blir knivarna slitna efter ett tag. Men zinkbeläggningen håller bra och sköter det den skall. Det här är min andra uppsättning knivar från Graf Knives och hitills jag aldrig upplevt att de rostar. En liten nackdel är dock att det kan uppstå vassa "taggar" av beläggningen om man inte är försiktig. Det sker inte så frekvent men när det förekommer är det bra att som jag ha ett litet diamantbryne i fickan. Trots det sargar jag mina händer med jämna mellanrum. Sedan blir man lite svart om händerna efter det att zinkbeläggningen slipats.   

Med det här materialet går det att rikta om en spets då den blivit sned. Det hände mig för någon dag sedan efter en fullträff i handtaget på en av de andra knivarna. Hållbarheten är därmed god vilket borgar för lång livslängd. 

Graf Knives T2 Bowie är en kniv jag rekommenderar

Men den största förtjänsten med de  här knivarna är att de är lättkastade. Med förutsägbar rotation som är enkel att känna av både när kniven hålls i handtaget och bladet är de bra för nybörjare. Särskilt som priset är tilltalande. Men även den som hållt på ett tag kan finna stort nöje i T2 Bowie. 

Specifikation:

Stål: Fjäderstål, 4140

Längd: 350 mm

Bredd: 58/26 mm blad/handtag

Tjocklek: 5 mm

Vikt: 390 g

Balanspunkt:

Tillverkade i Polen av Melon Tools åt Graf Knives.

/ J - kastar sina knivar

#knivesandbikes #knivigtvarre