Ojdå!

- det senaste fodralet

Jag har märkt att mina texter inte helt sällan inleds med orden "det blev inte som jag tänkt mig". Troligen för att det förhåller sig på just det viset. 

Det är nämligen fallet även den här gången. Häromsistens presenterade jag en kastkniv från Zitoon Knives som är ny i stallet. Den kallas "The Iron Mistress", ett namn jag finner lika coolt som utseendet. Och har man nu en snygg handtillverkad kastkniv så behöver den ett fodral som matchar tyckte jag. 

En snygg handgjord kastkniv som "The Iron Mistress" behöver lite snygga kläder

Sagt och gjort, jag satte mig ned för att skissa på ett fodral. Till saken hör att de flesta kastknivar levereras utan sådana. Därför är det upp till mig att bestämma vilken typ det skall vara. Den här specifika kniven skall inte användas till "snabbdrag" eller liknande så den sortens fodral var inte av nöden tvunget. Inte heller har jag ett set av The Iron Mistress, än kanske bör tilläggas. Då går de varianter bort som är för att bära mer än en kniv i. Även ett rent förvarings- eller transportfodral valdes bort liksom varianter som innebär "scout-carry", dvs att kniven bärs vid korsryggen. 

Istället beslutades att göra ett "vanligt" hederligt fodral för att bära kniven hängande tämligen lågt vid sidan av kroppen. Steg ett således avklarat, att bestämma sig för vilken typ som skulle förfärdigas. 

Jodå, tillpassningen gick väl även den

Steg två innebär formgivning samt tillpassning till kniven ifråga. Min idé innebar ett så kallat "pannkaksfodral" med en baksida som även inkluderar öglan för bältet, ett mellanlägg samt en framsida. Annars kan man t ex göra vikfodral eller hybrider av de typerna. 

När idén tagit form i huvudet och skisser gjorts skall de överföras till papper. Då kontrolleras även detaljer som att det finns sömsmån och utrymme för eventuella nitar med mera. Vidare undersöks hur mycket läder som går för att få kniven att hänga på rätt höjd och några andra kritiska mått. 

Resultatet av det arbetet blev en tämligen enkel men klassisk form som helt enkelt följer bladet. Inga extra krusiduller alls. 

Fast någonstans blev det ändå inte som jag tänkt mig. Det här fodralet är väldigt vänsterhängt och saknas det inte något på baksidan?

I steg tre överförs sagda pappersmall till läder varpå de tre bitarna skall skäras ut. Det kräver viss precision särskilt som jag inte äger någon bandslip. Är tillskärningen för väl tilltagen slösar man på material samtidigt som det resulterar i mycket handslipande kan jag meddela. Och skär man för snålt är det ofta kört. Då är det bara att börja om och man har slösat på dyrt material. 

Men det var också här det blev fel! Koncentrationen var tydligen mer inriktad på att få till linjer och passning än att göra fodralet korrekt. Jag ritar nämligen på den råa sidan av lädret. Det gör nog de flesta misstänker jag. Men det betyder också att man måste tänka spegelvänt om man inte gör ett symmetriskt fodral vill säga. 

"The almost good Sheath" döpte jag bilden till. För det fungerar mycket bra, passformen är god och det är snyggt att se på. Det var bara missarna...

Det gjorde jag inte! Resultet blev att när jag kommit så långt att jag skurit ut alla delar och "torrpassade dem" gjorde den pinsamma upptäckten att jag höll på att åstadkomma ett, förvisso snyggt, fodral för vänster sida. Det är synd bara att jag är högerhänt! Väldigt högerhänt dessutom. 

Nu var goda råd inte enbart dyra utan ouppnåeliga. Faktum är att det inte gick att göra någonting åt saken. Särskilt inte som lädret var slut. Lika bra att slutföra projektet. Först senare kom jag på att eftersom kniven ändå inte har någon egg kan man dra den på "fel" håll och därmed ändå bära den på höger höft. En nödlösning men ändå aningen uppflyftande. 

Aningen stressad över misstaget begick jag nästa. Tiden var en smula knapp vid just det här momentet och därför limmades båda sidor av mellanlägget direkt och hela fodralet förbereddes för sömnad senare på kvällen. Eftersom det arbetat gick undan glömde jag att sy i de färdiga hål jag färdigställt för bältesöglan. Man kommer inte åt att göra det i efterhand så då var det så dags att tänka på det. Nu sitter den på plats men den är bara limmad, inte limmad och sydd som var tänkt. Den verkar emellertid hålla i vilket fall som helst. Till mitt försvar kan sägas att jag aldrig gjort just den här typen av bärkonstruktion tidigare. Jag har hållt mig till andra varianter. 

Slutresultatet blev faktiskt rätt snyggt fastän det är fel. I alla fall om jag får säga det själv. Själva sömnaden flöt nämligen på bra även om den tog en jäkla tid för att sömmen är så lång. Sentensen får bli att man som T Danielsson sade 

"Säll är den som har till rättesnöre att tänka efter före". 

Översatt till läderhantverk inriktat mot knivfodral blir det konkreta rådet att "torrtesta" pappersritningen och läderbitarna mot kroppen innan sax och knivar tas fram. 

/ J - efterklok

Sju och åtta

- fodraltillverkningen fortsätter

Nummer sju och åtta, tror jag i alla fall att de är i ordningen på de fodral jag gjort. Slöjdandet fortsätter från stund till annan även om det legat på is ett tag nu. De senaste som åstadkommits är dels något av en favorit i repris och dels ytterligare ett test av en för mig ny teknik.  

Nummer sju blev ett andra fodral avsett för Graf Knives modell B1 Classic Bowie. Tanken är väl att ha tre för att kunna härbergera hela setet. Nu har jag i alla fall två av dem färdiga!

Nederst syns mitt sista fodral till Graf Knives B1 Classical Bowie som också fått handtagssidor av läder

Åtminstone en smula visare av tidigare erfarenheter valde jag att göra småjusteringar i syfte att förbättra funktionen ytterligare. Måtten är förstås snarlika men inte identiska. Hela fodralet liksom den invändiga förstärkningen är bredare för att inte nitarna som håller bälteshällan skall göra kniven svårare att dra efter att de hamrats fast. Sedan är fodralet en smula kortare då det inte behöver vara längre helt enkelt. Men den största skillnaden återfinns i att vinkeln på bälteshällan ändrats. Den nya varianten på hälla ger ännu bättre balans när kniven bärs i bältet men framförallt är den lättare att dra med korsdrag. Men i övrigt är jag nöjd med modellen så den kommer att återanvändas när det skall komplementeras med ett tredje fodral vad det lider. 

Försök med våtformat läder till ett set Wulflund Vengeance

Fodral nummer åtta är av en helt annan typ. Andra modeller på knivar kombinerat med en idé om att kunna bära ett helt set ställer förstås andra krav på utseende. I det här fallet ville jag dessutom testa hur det är att våtforma läder. Det visade sig inte vara enkelt alls. Eller snarare så var delar av processen inte svår men när jag närmade mig spetsen sket sig hela idén och jag fick tänka om. Det som ursprungligen skulle blivit en snyggt rundat hörn fick nu designas om helt och hållet. Nu blev det ett slags "T-format" avslut på fodralet. För att förstärka konstruktionen är den både limmat och försedd med ett par dubbla stygn. Inte den snyggaste lösningen men den fungerar rent praktiskt vilket trots allt är viktigast. 

Sedan jag började plita på den här texten har ytterligare kastknivar tillkommit i samlingen och jag tror att de får lite förtur när det gäller fodral. De är nämligen väldigt spetsiga. Något som redan resulterat i blodvite. Därför skall det designas något som passar till Scalpel från Throwingzone. 

Mina senaste kastknivar, Scalpel från Throwingzone.fr, har redat bitit mig

En annan sak som behöver ordnas är nya handtag till mina Pierre Cazoulat Woodpecker. De har blivit bra slitna och alla nitar är avskurna och de är omlimmade och lagade med eltejp vid flera tillfällen. Nya läderskollor behöver ordnas och sättas på plats. 

Därmed blir det en del läderarbete även framöver. Något skall man ju göra nu när regnet har infunnit sig. 

/ J - hobbyslöjdaren

Knivfodral nr 2, 3, 4, 5 och 6

En alternativ rubrik vore "sen gick det som det gick". Jo, det blev fler fodral efter mitt första försök på slöjdfronten. Faktum är att ett par av dem påbörjades parallellt med det första projektet som jag skrivit en hel serie om tidigare. 

Problemet, om det nu är ett sådant, med dem är att de hittills varit av olika typ och i de fall de inte är det har jag experimenterat med nya tekniker att göra dem. Det gäller mallar, tillskärning, slipning, håltagning och liknande. Det finns oändligt mycket att lära sig. Resultatet är att finishen inte är särskilt hög eller åtminstone inte på den nivå jag vill ha den. Något jag ämnar förbättra i framtiden. Särskilt är det vissa moment jag inte hittat någon bra lösning på än. 

De nästföljande fodralen fick som sagt lite olika karaktär och jag ämnar kort beskriva dem här.

Nummer två

Fodral nummer två gjordes av det läder som fanns tillgängligt efter det första projektet. Det innebär t ex att bälteshällan fick bli i en annan färg vilket inte är snyggt även om det fungerar. Ja, färgen spelar förstås ingen roll för funktionen men tjockleken gör det och den är gjord av relativt tunt läder (2,4 mm). Annars är resten gjort i 3 mm läder. Idén här var att testa ett enkelt fodral med ett fack som var stort nog att rymma ett komplett set med tre knivar. Typen är av vik-variant (fold over) fast med ett mellanlägg något tunnare än en enskild kniv. Därefter är fodralet en smula våtformat för att kunna härbergera tre knivar på bredden. 

Ett fodral för tre stycken Bug Osetr TZ

Funktionen blev medelgod. Knivarna sitter där de sitter och det går faktiskt utmärkt att kasta direkt från fodralet givet att man kastar no-spin eftersom man då greppar knivarna längre bak på handtaget än annars. Men det är vad knivarna är tänkta för och det fanns i bakhuvudet när jag designade fodralet.

Men eftersom det bara finns ett lager läder mellan bak- och framsida är jag rädd att fodralet kommer att slitas i förtid då spetsarna eller snarare ytterkanten på slipfasen på de två yttre knivarna kommer i kontakt  med lädret i sidorna. Det bidrar dessutom till att man måste lyfta knivarna någon centimeter när de är i fodralet för att de skall sitta snyggt på plats med handtagen i samma höjd. Kanske lite luddigt förklarat men bilderna nedan illustrerar det  hela.

Om man stoppar ned knivarna utan att tänka på hur kan de hamna i olika höjd. Ett snabbt lyft på någon centimeter löser det hela

Sedan konstaterades snabbt att någon form av stadigare bälte måste införskaffas. Bara det här lilla setet väger in på 780 g plus vikten för fodralet. Det är inte många fastbladade knivar ens av Bowie-typ som matchar den vikten! Det gör också att nästa fodral av den här typen kommer få kraftigare hälla. 

Det kan sägas att skulle jag åstadkomma ett fodral för mina Woodpecker-knivar så måste det klara av 1,4 kg ren knivvikt. Till det får sedan läggas själva vikten för fodralet i sig själv. 

Nummer tre

Nästa projekt inriktades mot vad jag egentligen var ute efter från början. Ett fodral för snabbdrag. Det kan skönjas i en av mina tidigaste kartongmodeller där jag prövade den här sortens vinklade hänge. Men det här fodralet är nu mer eller mindre kasserat då det blev totalt misslyckat. De första momenten fram till sömnad gick väl men därefter gick det utför. Designen var nämligen bara nästan rätt. Fodralet var för smalt för min ide att fästa hällan med kopparnitar istället för tråd. Jag hade förstås mätt så att både nit och nithuvud skulle få plats rent teoretiskt men var inte beredd på hur mycket de klämmer åt materialet. I efterhand kan sägas att konstruktionen troligen fungerat utmärkt om jag istället sytt fast hällan. 

Vad som hände nu var en trefaldig katastrof. Den första delen handlar om den ädla konsten att göra hål i saker. Vid det här laget fanns inga huggpipor att tillgå och håltången hade varit underdimensionerad i vilket fall då den redan gått sönder i tunnare läder. Därför fick jag arbeta mig igenom läderlagren med en blandning av en enkel handhållen "skruv"-pipa från mitt billiga verktygsset från eBay-set och en syl. Ett förfarande som inte rekommenderas alls. Det som hände var att hålen inte hamnade där de skulle samt i fel vinkel genom lädret. Detta lyckades jag med flera gånger i rad dessutom. Det är märkligt hur snett något kan bli inuti en centimeter läder. Ytan började nu se ut som ett månlandskap med kratrar varpå jag försökte laga det hela så gott som möjligt. 

Det första försöket gjorde dessutom att niten tittade in i fodralet och skavde mot kniven vilket förstås är uselt. Vid det här laget hade jag gett upp på det här fodralet och använde det som teknikträning. Till slut åstadkom jag några hål som verkade ok i relation till varandra, hänget och den vinkel som var påtänkt.  

Det första fodralet av snabbdragstyp blev inte helt lyckat. Nitarna är dock inte original, jag har bytt ut dem så de på bilden är helt ok

Då kom nästa miss. Jag hade vare sig erfarenhet av den här sortens nitar eller ägde någon kulhammare. Så när jag försökte få nitarna på plats med en snickarhammare vek de sig både vid huvud och själva niten i sig. Det både förstörde utseendet, vred hällan i fel vinkel och gjorde fodralet för trångt. Vid det här laget passade fodralet intel längre modellen det var tänkt för, Graf B1 Classical Bowie. I gengäld passade mina Woodpeckers istället då de är smalare i bladet. Men med sådana här fodral är det viktigt att balanspunkten är exakt rätt. Annars tvingar de tunga knivarna fodralet att hänga snett på bältet i och med att hällan är vinklad. 

Och eftersom utseendet ändå är kört är jag inte intresserad av att lägga ned mer tid för att försöka fixa till det. Tiden som gick åt och läderkostnaden blev ytterligare lärpengar rakt in på erfarenhetskontot. Momsat och klart!

Nummer fyra

Redan vid tillverkningen av det första fodralet insåg jag att den tunnare läderkvaliteten inte dög generellt. Men det blev en bit över och av den tillverkade jag någon form av "pannkaksfodral" i syfte att testa tekniken. Även det här fodralet är ämnat för snabbdrag med kniven vinklad för att antingen bäras i korsryggen med drag på höger sida eller på vänster höft. Den biten fungerar väl, designen är det inget fel på men genomförandet och materialen var inte på topp. 

Därtill är bland annat lädret för tunt vilket gör fodralet en smula sladdrigt. Särskilt märks det när kniven skall tillbaks på plats igen. Mynningen är inte så styv som önskat och tarvar någon form av förstärkning och sedan måste  man vara försiktig så kniven hamnar i rätt vinkel när den skall ned i fodralet. Då går det emellertid lätt. Passformen för själva kniven är utmärkt. 

Ett pannkaksfodral för Graf Knives Corsica

Sedan gjorde jag flera nybörjarmisstag när jag prövade att skära ut hålen för bältet. Det är till exempel för lite läder kring springorna på ovan- och undersida vilket gör att de slits fort. Eftersom kniven den är gjord för, Corsica från Graf Knives, är extremt spetsig var jag tvungen att förstärka fodralet invändigt.  Men lösningen blev inte snygg även om funktionen är god. Förstärkningen i kombination med en misslyckad söm gör att fodralet ser ut att ha en lite tapirsnabel mot änden till. 

Det fanns flera lärdomar att dra från det här projektet också med andra ord. Det börjar strömma in medel på lärdomsbanken. 

Nummer fem

Med lite mer råg i ryggen och ett par erfarenheter rikare gav jag mig på att göra ett nytt fodral på samma tema och för samma knivtyp som mitt tredje försök, det vill säga ett snabbdragsfodral för mina Bowies från Graf Knives. Fast besluten att inte upprepa åtminstone några av misstagen införskaffades t ex hålpipor för att lättare åstadkomma snygga hål och en liten kulhammare för att kunna hamra till nitarna med mer finess. Även skiss och mallar fick sig en överhalning med mer tilltagna marginaler för nitar och en annan, brantare vinkel på hällan bland annat. 

Det här försöket gick väsentligt mycket bättre! Det enda jag inte löst är hur i helskotta jag skall få till snygga hål för sömnad. Slår jag igenom mina gaffeljärn genom de två lager de klarar av så sitter de som berget. Istället gjorde jag så att jag markerade med järnen för att sedan tvinga en syl igenom de tre lagren. Problemet förutom att det är tungt arbete med en liten lädersyl är att det är riktigt svårt för en nybörjare att få hålet rakt. Den minsta avvikelse vid ingången mot lädret i längsgående riktning gör att stygnlängden inte blir jämn trots markeringarna. Missas det med samma marginal i sidled så ser det ut som spåret efter en orm som brutit ryggen på andra sidan. Det är inga stora vinklar vi talar om kan jag säga. 

Försök nummer två för ett fodral till B1 Classic Bowie blev bättre

Men ett fodral blev det och inte bara det, det fungerar skitbra! Visst kan det finputsas på vinklar och liknande men det gör vad som förväntas. Och det går att dra kniven kvickt från fodralet oavsett hur man bär det. Finishen däremot kunde vara bättre främst med tanke på sömmen samt att sidorna på lädret inte är så jämna som jag önskar. Det tenderar att bli "bucklor" när jag slipar, färgar och behandlar kanterna. 

Men nitarna ser snyggare ut och finishen är högre än på det första misslyckandet och funktionen är god. Så långt är jag nöjd. 

Nummer sex

Nu var det dags för ett andra fodral för Patriot Dagger, samma knivmodell som projekt ett var avsett för. Det behövs förstås tre om knivarna skall bäras samtidigt även om jag med den här typen av fodral inte siktar mot det. Det räcker med ett som är bätttre och snyggare än det ursprungliga. 

Utgångspunkten var samma skiss som i det tidigare försöket då jag var nöjd med själva formgivningen. Den här gången valdes dock att utgå från tjockare material med 3,5 mm läder i alla delar. Det första fodralet hade som sagt tunnare läder på framsidan på grund av materialbrist. Dessutom skulle en annan och förhoppningsvis bättre hålslagningsteknik inför sömnaden testas. 

Ytterligare ett fodral till Patriot Dagger förfärdigat

Några av de gamla misstagen undveks, det går att lära gamla hundar sitta! Tyvärr gjorde jag nya misstag istället. Av någon anledning som jag inte analyserat färdigt än blev inte de utskurna delarna alls särskilt bra. Vare sig i själva tillskärningsstadiet eller när de limmats. I båda de faserna gjordes stora misstag som varit svåra att försöka slipa till i efterhand. Resultet av de missarna är kanter som inte är jämna alls. Dessutom bråkade lädret genom att vara av dålig kvalitet på något ställe där kanten liksom blev "svampig" när den slipats. Det är glest mellan fibrerna helt enkelt. Lite som att jämföra ett hårt träslag med en billig spånplatta om ni förstår vad jag menar.  

Sedan blev håltagningsprocessen för sömmen ett kapitel för sig. Efter tips från en slöjdlärare jag känner gjordes hålen i ett lager i taget  medelst gaffeljärn. Idén är sedan att man markerar med en syl genom de befintliga hålen över till nästa lager och därefter upprepar proceduren. Rent teoretiskt skall hålen då hamna i linje med varandra. 

Bälteshällan kan användas både vertikalt och horisontellt

Men trots att jag kämpade som f-n och använde mig av både nålar och spik för att se till att hålen var i linje med varandra så blev det fel. När limningen som genomfördes med dyckert som riktmärken var klar så var hålen likt förbaskat inte på rätt ställe. Jag fick därför gå över hela fodralet med syl från båda håll ändå. Dessutom fanns det ju bitvis kanaler som nu var sneda efter de entusiastiska försöken vilket styrde sylen fel vid flera tillfällen varpå nya felaktigheter smög sig in. Det slutade med att sömmen ser någorlunda ut på framsidan och är för jävlig på baksidan. Krokig som bara den. 

Det här fodralet kunde inte slutföras förrän dess att nya skruvnitar införskaffats och mer läder till bälteshällan. Så det blev en paus i tillverkningen. Men det kan sägas att det aldrig kommer att se bra ut. Det är snett och vint med krokig söm. Funktionellt men inte snyggt!

Nummer sju?

Nu har jag några bitar läder av bättre kvalitet och annan färg kvar innan förrådet tagit slut för den här gången. Det är bland annat en avlång bit på 15 cm gånger 60 cm i rödbrunt. Frågan är vilken variant det skall nyttjas till. Det finns flera typer av knivar som ännu inte har några fodral. Det vore kul att åstadkomma något till antingen mina Wulflund Vengeance eller AceJet Stingers. Alltså spikformade no spin-knivar. Till dem vore det även intressant att pröva ytterligare en teknik, att helt våtforma lädret kring knivarna för att sedan baka det i ugn för att få ett nästan hårt fodral.  

Men samtidigt fick jag en bild i huvudet av ett vikfodral med ett fack men som ändå håller knivarna i olika höjd för kast direkt från fodral. Lite som modell nummer två fast med bredare mellanlägg samt annorlunda insida. 

Ett tredje alternativ som jag vill pröva framledes är att göra ett fodral med knivarna i ett set sittande i rad, tandem-style. 

Som ni märker saknas inte idéer. Sen vill jag ju återvända och göra någon av de redan befintliga fodralen i snyggare utförande. Vi får se vad det slutligen blir!

/ J - slöjdar vidare i/på tillvaron

Dagens bild 254 "Två för en"

Ibland i utbrott av plötslig översvallande vänlighet brukar butiker och andra försäljningsställen erbjuda sina medmänniskor erbjudanden om "två för en". Eller var det andra bevekelsegrunder än omtanke om andras välbefinnande som var grunden?

Hur som haver, jag hakar på och ger er två "dagens bild" i ett inlägg. Temat är som synes knivkastning. En del av knivintresset som tar stort utrymme för tillfället. Det är inte det enda men dominerar en smula. 

Idag fick jag en fråga på Instagram om jag börjat tillverka knivar också. Svaret är ett rungande bestämt, NEJ. Men jag förklarade att jag gör fodral till mina kastknivar och även enklare läderhandtag till dem. Kastknivar levereras nästan undantagslöst utan de tillbehören nämligen. Fodralen på bilden är två "generationer" av snabbdragsfodral till mina B1 Classic Bowies från polska Graf Knives. Jag skall göra ett tredje och möjligen ger jag mig på att göra några läderdekorationer i samband med det. Har dock inga verktyg för det så i det sammanhanget får det improviseras. Någon som har tips i ämnet? 

Polska kastknivar med handtag och fodral tillverkade av undertecknad

Knivar för no spin-kastning, Vengeance från Wulflund

Sedan kastas det förstås kniv. Så mycket jag hinner faktiskt. Det finns så enormt mycket att lära. Jag vill ju förbättra mig och förkovra mig i alla tekniker. Jag kastar såväl no spin som rotationskastning. Det blir "poängkastning" på både tre och fem meter jämte Walk back som är en tävlingsdisciplin då man kastar på 3,4,5,6 och 7 meter. Utöver det blir det förstås lite fuskande i "duellkastning" eller quick draw, därav fodralen. Det tränas även på att kasta military half spin, instinctive half spin, över- och underhandstekniker samt back hand. Mycket lite med "fel" hand, det vill säga vänster i mitt fall, än så länge men det kommer. 

Träningen har möjliggjorts av någon form av solrekord i Växjötrakten under mars måndad. Tydligen hade vi runt 284 timmars solsken vilket skall jämföras med normala 150 timmar för den här perioden. Det gamla rekordet låg tydligen kring 230 timmar. 

Där ser man. Å andra sidan tycks april vilja leva upp till sitt rykte om skitväder. För än så länge har det varit det. Snö, hagel och regn i salig blandning. Två ynka knivkastningspass har jag hunnit smyga in den här månaden. Förhoppningsvis blir det mer inom kort. 

/ J - kastomanen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sköna mars välkommen

Nja, som rubriken lyder heter det väl inte men jag fortsätter envetet med den inledningen tills det att jag träffar rätt månad. 

Tvärtom har slutet på februari och början av mars varit en skitperiod. Inte för mig personligen men för världen. Allt för att en liten skitnödig diktator har fått ytterligare storhetsvansinne att lägga till de vanföreställningar han redan drabbats av. Jag lider med det ukrainska folket och förbannar den jävla Putin för allt han har orsakat inte bara där utan i världen. 

Någon skriker då genast, åtminstone i kommentarsfälten online "det är inte bara han". Nej, det är det inte men mot det invänder jag att två fel inte blir ett rätt och att det är extra otäckt när små män besitter den  makt som följer med att tillgång till (om än orättfärdigt) en av världens mäktigaste kärnvapenarsenaler. En som han även hotar med. Dessutom i en nation som besitter veto-rätt i FN:s säkerhetsråd. Men allt det där vet ni. 

Bilden är gammal och egentligen en illustration till en cykelblogg. Jag kallade den för "Storm över Romeleåsen" men den känns mycket aktuell i dessa dagar med sitt blågula tema med mörka moln som skuggar tillvaron

Vad göra i detta vansinne? Jag bidrar med det lilla jag kan. Det betyder att vi här hemma har skänkt extra mycket pengar till Röda korset och att jag står upp för de åsikter jag har om fred, frihet och demokrati i de sammanhang och diskussioner där det krävs. Det är inte mycket men det är vad jag kan göra. 

Däremellan begraver jag mig i mina intressen för att inte tappa koncepten i en galen värld. Jag orkar inte med hur mycket elände på en och samma gång helt enkelt. Det betyder att jag sneglar mot att köpa en ny mountainbike då min gamla gett upp och att den här biten av mitt liv, knivar, är prioriterat. 

Hur man kombinerar prylar för friluftsliv med matlagning

Det tar sig lite olika uttryck. Dels via matlagning då min sambo nu utbildar sig till kock vilket get extra fokus på matpratet här hemma. Då är köksknivar av allehanda slag förstås aktuella. Sedan så har det med vädrets tillåtelse kastats tämligen mycket kniv så här i början av året. Därmed står även kastknivar i fokus. Kopplat till det är även mitt nyväckta intresse för att tillverka knivfodral. Flera sådana är på gång.  

Om allt det kan det förstås skrivas och det gör det! Utöver det som redan publicerats om knivfodralstillverkning så blir det mer av det slaget. Och vad gäller knivkastning så ämnar jag återberätta ett par (numera dråpliga) episoder om mina möten med farbror blå i de sammanhangen. Sen följer även recensioner av kastknivar. Närmast ut är Bug Osetr TZ från Biting Metal och Throwingzone.fr och näst på tur är Acejet Excalibur. 

Men även andra knivar skall få komma till tals. Det blir fällknivar från bland andra SRM och Sencut och sedan vet  man aldrig vad som kan tänkas ramla in efter hand. Sedan testas ett flertal spännande fastbladare för stunden men de kommer inte att presenteras förrän senare. Den förhoppningsvis annalkande våren ger dock mer utrymme till behaglig utomhusvistelse och därmed användning av dem. Det  handlar om t ex Viper Gianghi, ANV M311 Spelter, den lilla M2M från Lionsteel och när vi talar om liten, yxan på bilden ovan från Karesuandokniven. 

Väl mött i etern!

/ J

#fuckputin

Att tillverka knivfodral, del 4 - Material

I tidigare inlägg har jag behandlat de verktyg som kan tänkas vara aktuella för det här projektet. De kan väl grovt delas in i helt nödvändiga till vilka stållinjal, kniv, lädersyl och nålar räknas. Därutöver tillkommer saker som underlättar arbetet såsom syrännejärn, håltagare, gaffeljärn, markerningshjul och kantskärare. Till den kategorin räknas även saker som en skärmatta och en hemsnickrad syklämma. Sedan tillkommer elementära verktyg som tång och gummiklubba till exempel. Därefter avhandlades själva designstadiet. När det var klart går det även att uppskatta hur mycket material som åtgår vilket för oss in på dagens ämne. 

Först hade jag tänkt att ha det här inlägget som nummer två i serien. Men så insåg jag att det är svårt att bedöma hur mycket material som går åt, särskilt när det gäller läder och tråd, innan man har några mönster att utgå ifrån. Den erfarne kan säkert kasta ett getöga på en ritning och därefter skära ut något på frihand men det gäller knappast mig. Alternativt ha en hel hud eller två hemma att ta av. 

Vaxad tråd, mer vax, färg och lim är saker som behövs

Nu har jag en aning och då vet jag att för att åstadkomma en framsida, en baksida, ett eller möjligen två mellanlägg samt ett hänge behövs i det här fallet ca 1 kvadratfot (ja, läder mäts i det formatet). Det där med ett eller två lager på mitten beror på om vill forma framsidan något och på hur mycket lädret formar sig ändå. Knivarna är nämligen 6 mm tjocka och lädret bara ca 2,3 mm. Det finns även i tre millimeters utförande så för säkerhets skull kompletteras med en bit av den tjockleken också. 

Utöver läder behövs något att fästa ihop det med både temporärt samt permanent. Sedan behövs medel för att behandla både tråd och läder. Tråden tänkte jag i och för sig köpa färdigvaxad. Men utöver verktygen blev det den här listan.

• Läder
• Tråd
• Lim
• Narvfärg
• Nitar
• Vax
• Impregnering (olja?)
• Läderbalsam eller liknande

Läder

Lädret är del ett och förstås det viktigaste. Här finns en lång rad kvaliteér och sorter att utgå ifrån och därmed också prislägen. Jag valde att köpa mitt från Korps.se då jag handlat material till en hemsnickrad strigel därifrån sedan tidigare med goda erfarenheter. Lädret som valdes var faktiskt av 2a sortering för att få ned priset. Om jag fastnar för det här med läderslöjd kan det göras om med bättre kvalitet tänkte jag. Sen köpte jag en mindre bit av bättre sort för tillverkning av ett mindre fodral till andra knivar. Där höftade jag till måtten. Jag valde den här gången att köpa färdigfärgat och huvudbitarna är i mörkt brunt och den mindre mer lyxiga biten är i svart. 

En bit 3mm tjockt läder av 2:a sortering att börja med

Tjockleken är en annan viktig faktor och för det här projektet valdes en kombination av 3 mm och 2,4 mm. Det senare skulle visa sig vara en smula för tunt. Ytterligare en lärdom från projektet. Men just lärdomar återkommer jag till senare. 

Tråd

Vad gäller tråd är alternativen två som jag ser det. Antingen väljs en vaxad lintråd för att få en snygg söm. Sedan kan den förstås köpas ovaxad och så gör man det arbetet själv. Alternativ nummer två som jag tror är bättre i det här fallet är en syntetisk tråd. Det jag läst mig till är att den skall vara starkare även om det i det är fallet mest är ett teoretiskt resonemang då det inte är några stora krafter det handlar om. Men det som lockar är möjligheten att bränna ändarna när man sytt klart. Sedan är priset per meter lägre förstås. 

Lim

Limsortmentet i hemmet inventerades och där konstaterades att trälim, snabblim, klister och epoxy-varianter fanns att tillgå. Dock inget kontaktlim av den typ som behövdes så det införskaffades. Det är bra om det inte är ett lim som fäster omedelbart utan att det finns något lite tid att justera om så behövs tänker jag. Ja, sen skall det förstås vara anpassat för läder. Jag skaffade en tub Pattex. Det finns även i större burkar om så behövs. 

Narvfärg

Tämligen omgående insåg jag att det behövs något att färga kanterna på skinnet med. Efter det att de slipats och inte minst fasats kommer färgen att försvinna där. Det gäller förstås även rännorna för sömmar och dylikt. Av det skälet behövs färg av något slag. Jag valde svart narvsvärta med idén att den går att spä om en ljusare nyans önskas. Annars tänkte jag faktiskt att svarta kanter kunde vara snyggt i kontrast till det mörkbruna. 

Nitar

Nitar visade sig vara något mer komplicerat att få tag i än vad jag trott. Eller rättare sagt de nitar jag ville ha. I det här fallet Chigacoskruv även kallat skruvnit. Orsaken till att jag funderade på den typen var enkla. Dels önskas den hållbarhet som de medför. Men så var det också möjligheten att byta ut hänget om jag inte tycker att det första fungerar för knivkastning. Visst, det går att avlägsna andra nitar med men det är väsentligt mycket krångligare. 

Men i det här fallet behövdes långa rackare kom jag på. Lädret är som sagt 2,3 mm tjockt. Med "enkelt" mellanlägg ger det inalles fyra lager (baksida, mellandel, framsida, hälla) och annars fem lager alternativt ett enkelt men tjockare mellanlägg. Det innebär en tjocklek av 9,2 respektive 11,5 mm. Sedan kan jag förstås hyvla lädret lite tunnare där fästet för nitarna skall vara med den design jag valt. Men de små 6 mm nitar som är vanligast förekommande fungerar inte i vilket fall som helst. Här behövs 8 eller 10 mm längd inbillar jag mig.

Skruvnitar och vanliga om än långa kopparnitar

Till slut beställdes en uppsättning från Altereds slöjd och skinn. De fick även bistå med rejäla kopparnitar. De är främst tänkta till handtag vad det lider. 

Vax

Jag har en bit liggande som egentligen är till för impregnering av Fjällrävens G1000-väv. Det har med framgång även använts till tältsömmar och dylikt så det bör duga till en läderkant på ett knivfodral. Det är där jag ämnar använda det i syfte att skydda lädret mot främst fukt men även för att kanterna skall bli snyggare. 

Impregnering, läderbalsam och liknande

Till sist behövs något att behandla hela fodralet med i syfte att göra det mer tåligt och motståndskraftigt mot väta. På det området får jag inhämta lite mer kunskap inser jag. Jag vet en del om att ta hand om vandrarkängor men det kanske inte är samma sak? Jag vill ju inte mjukgöra knivfodralet utan enbart göra det mer slitstarkt. 

Nu när alla prylar och material är på plats är det dags att skrida till verket. Vi får se om det bara "bidde en tumme" eller om slutresultatet är värt att visa. 

/ J - nybörjarslöjdaren

Att tillverka knivfodral, del 3 - Designfas

I tidigare inlägg i den här serien har jag presenterat en grov riktning på vad som skall åstadkommas och vilka verktyg som kan tänkas behövas på vägen dit. Men en sak har jag inte talat om än och det är det absolut viktigaste. Det är ett visst mått av goda idéer. Nu har vi kommit fram till själva skapandestadiet i den här processen!

Efter att ha spanat på bilder på Instagram och Pinterest kan konstateras att det finns många sätt att göra en knivslida på och det finns nästan lika många vis på vilket det går att konstruera en upphängningsanordning. Därför var jag tvungen att fundera kring vad jag ville ha ut av det hela både rent estetiskt, det visuella är trots allt en smula viktigt annars kunde jag gjort något av kartong och silvertejp istället. 

Typ av fodral

Det första valet stod mellan att göra ett fodral bestående av fram- och baksida samt mellanlägg alternativt ett vikfodral. Det senare innebär att man viker en bit läder och syr ihop det i en kant, det förstnämnda att man syr på båda sidor. Sen går det förstås att åstadkoma hybrider av de här typerna också. Ett tredje alternativ som dök upp och som inte är uteslutet är att göra ett fodral av två lager, fram respektive baksida där lädret enbart våtformas kring knivbladet istället för att ha mellanlägg. Men den tekniken lämnar jag till ett senare projekt tror jag. 

Valet föll på alternativet med mellanlägg. Mest av estetiska skäl tror jag då den aktuella knivmodellen är helt symmetrisk och jag vill att fodralet skall spegla det. Det styr även övriga designen förstås. 

Den första kandidaten för nya kläder, Patriot Dagger från WL Custom Blade

Bra, då är jag en bit på väg i tankearbetet. Sen underlättas det hela av att den här knivtypen inte har något tjockt handtag, skollor saknas helt. Möjligen skall sådana tillverkas längre fram. De blir också av läder i så fall. Men det gör att vare sig handtag eller fingerskydd bygger på djupet. För knivar som gör det, exempelvis Bowie- eller friluftsknivar, krävs mer komplicerade lösningar som kilar i kanterna alternativt fler lager läder för att få dem att sitta rakt i fodralet. 

Kastknivar är därmed mycket lämpliga kandidater för nybörjare i fodralbranchen! Åtminstone på det området. Det skulle visa sig längre fram att de bjuder på andra utmaningar istället. 

Hänge/hälla

Sen var det frågan om hur kniven skall bäras. Även inom detta område finns det väldigt många alternativ. Men eftersom jag vill kunna använda det för snabbdrag betyder det att kniven skall kunna bäras för "cross draw", "korsdrag" blir lite fel på svenska. Det betyder på vänster höft eller närmare framsidan av kroppen. Men jag vet inte exakt hur högt jag vill ha det så därför vore det även bra om det gick att justera höjden en smula. Sen är frågan om knivhandtaget skall vara vinklat i t ex 45 grader uppåt eller om det skall bäras nästan horisontellt. I det sistnämnda fallet skulle det fungera med s k "scout carry", det vill säga en fästanordning som gör det möjligt att bära kniven horisonellt på bältet. 

Två olika varianter på upphängningsanordning

Samtidigt vill jag utforska hur det känns att bära kniven lågt på höger sida. Det vill säga en annan typ av fäste. Eftersom fodralet i sig skall bli tämligen symmetriskt finns inget vänster eller höger. Men hängena är av olika typ. Förvisso ämnar jag göra fler fodral om jag gillar det men jag vill inte inleda med det så en tanke var att man kan konstruera någon typ av fodral med utbytbar upphängningsanordning medelst skruvnitar.

Ytterligare ett alternativ som övervägdes när jag satt och skissade var en variant där jag gör ett kombinationsfäste. I princip en fyrkantig platta med fäste i hörnen så att ett bälte kan träs både vertikalt och horisontellt men även i 45 graders vinkel mellan skruvarna. Det vore en intressant lösning på det hela! Frågan är dock om höjden blir rätt med den lösningen? Och sitter det fast nog för att inte fodralet skall röra sig när man drar kniven kvickt? Det återstår att se. Men använder jag mig av skruvnitar/Chicagoskruv så går det att byta i efterhand. 

Mönstret växer fram

Med de här idéerna i bakhuvudet blev resultatet någonting i den här stilen. Ett symmetriskt fodral med en baksida, en framsida och ett mellanlägg som åstadkommer plats för bladet samt skyddar sömmen från bladet. Även om det inte är så viktigt i det här fallet då kastknivar inte är vassa på samma vis som en jaktkniv. Men jag vill som sagt lära mig att göra fodral också. 

Skissande på gång

Hängena skulle först bli två stycken och avtagbara varav ett för snabbdrag som skulle vara vinklat. Tanken med det är att jag ändå skall få upp kniven i position för kast med ett varvs rotation. Det betyder att kniven dras snett uppåt. I alla fall i teorin. Jag har endast liten erfarenhet av den typen av kast måste medges. Det andra hänget skulle vara av mer traditionell typ om man kan uttrycka det så. 

Men valet föll till sist ändå på alternativ tre, kombinationslösningen. 

Eftersom jag är ovan vid tillskärning och sömnad så beslöt jag att göra en testmodell i kartong först för att få en uppfattning av proportioner och hur det kan tänkas se ut när det är färdigt. Resultatet blev intressant.

Några idéer testades på en kartongmodell. Bland annat att låta hålet i kniven vara tillgängligt

Även att göra en mycket enkel förlaga i kartong gav goda insikter av allahanda slag. Förutom småsaker som mer kosmetiska detaljer som att det vore snyggare med en något högre baksida och mindre rundning mellan nitarna så upptäcktes tämligen omgående att "trippelsystemet" för bältesfästet skall överges. Inte för att det inte fungerar för det gör det faktiskt om överkant på läderhällan justeras en smula, utan för att det blir för klumpigt. Idén är inte övergiven för gott men den behöver finslipas. 

Istället lutar det åt att det blir ett fodral som antingen kan bäras rakt upp och ned alternativt med "scout carry" endera i korsryggen för drag på höger sida eller på vänster sida för "cross draw" som sagt. 

Slutversion

Med erfarenheterna från kartongfodralen och efter att ha granskat det visuella mer kritiskt kom jag fram till att formen fungerar men var ful. Så viss försköning var av nöden tvunget, som det heter. Framförallt behövde fodralet bli slankare och rakare i formen. Hur mycket styrs dock av en specifik detalj och det är att fästskruvarna för bältet inte kan sitta för tätt ihop. Mellan dem måste finnas ett utrymme stort nog för ett 4 cm bälte, 35-38 mm bredd är mycket vanliga mått på den fronten. Det skall dessutom rymmas både horisontellt och vertikalt. 

Version två av min idé var den som jag gick vidare med

Förfärdigade mallar utifrån skissen ovan

Med den här lösningen på hälla kan fodralet därmed inte bli så mycket slankare. De övergripande formerna fick sig också en putsning. Ovandelen är svängd på ett annat vis och likaså fick sidorna på fodralet en helt annan kurvatur. Sedan hoppade jag över tanken på dubbelsömmar längs ovandelen då jag tror att det är överflödigt. Med lim, sadelmakarsöm samt Chicagoskruv lär det sitta ihop ändå. 

Nu återstår bara att förvandla skissen till verklighet!

/ J - i designtagen

Att tillverka knivfodral, del 2 - Verktyg för läderhantverk

I del ett fastställdes ett antal parametrar i form av vad som skall tillverkas baserat på tänkt användningsområde och material. Det vill säga knivfodral i läder för kastknivar i ett par olika konfigurationer. Det första projektet är för en modell kallad Patriot Dagger och fodralet skall vara lämpligt även för snabbdrag.

En plan är en god början men för att komma vidare behövs verktyg och förstås material. 

För att kunna arbeta i läder krävs en del verktyg konstaterade jag tämligen omgående. Samt läder av lämplig sort och kvalitet förstås. Nu kan väl direkt tilläggas att man kan göra det mesta på en minimal budget i princip utan verktyg också. I så fall skulle det troligen räcka med en brytbladskniv eller liknande för tillskärning, uttunning av läder, fasning av kanter med mera. En borrmaskin med en tunn borr alternativt en syl för hålen och ett par lämpliga nålar. Utöver en bit skinn och tråd naturligtvis. 

Visst kan man klara sig med det enklaste

Men med en sådan minimal utrustning vet jag även hur resultet blir, det vill säga synnerligen enkelt. Och skall jag nu lägga ned tid och tankemöda på det här projektet så vill jag att slutresultet skall vara något mer avancerat än så. Eller ja, det kanske det inte blir men vägen dit blir det i vilket fall som helst. 

Med det i åtanke gick jag igenom en ansenlig mängd videos på Yotube samt läste in mig en smula på området. Efter det konstaterades att det finns en rad olika specialverktyg som inte är strikt nödvändiga men som underlättar arbetet väsentligt. Listan blir dock snabbt omfattande och min budget är tämligen begränsad. Särskilt som jag inte vet om det här är något för mig än. Det kanske bara blir ett fodral och sen inget mer. Eller kanske bara ett halvfärdigt, vem vet? 

Med det i åtanke ville jag inte köpa verktyg av proffskvalitet direkt. Istället gjorde jag en lista på verktyg och bockade av det som fanns tillgängligt hemma och vad som kunde införskaffas billigt från eBay. Notera att för mig räcker det om verktygen håller för en enstaka insats till att börja med. OM jag fastnar för det här kanske de uppgraderas vad det lider. Då vet jag också vilka verktyg som verkligen kommer till nytta och vilka jag kan klara mig utan. 

Efter att ha funderat och läst in mig så delade jag upp verktygen i några olika kategorier. 

1. Mönstertillverkning och tillskärning
2. Förberedelser samt efterbearbetning av läder
3. Sömnad

Den första delen ger en lista som innefattar enklare saker varav det mesta fanns hemma såsom pennor, passare och linjaler inlusive några geometriska ritmallar ifall någon kurva skulle behöva åstadkommas. Min sambo kunde också bistå med någon som hon inte förstod varför inte fler använder, nämligen mönsterpapper för tyg. Det är delvis genomskinligt men segare och mer hållbart än smörgåspapper och således utmärkt när något skall ritas av. 

Det är först när lädret kommer in i bilden som det behövs fler och mer specialiserade prylar. Men inledningsvis behövs några tämligen vanligt förekommande saker också. 

• Knivar
• Stållinjal
• Något att skära mot

Knivar är knappast någon bristvara i just det här hushållet. Det gäller även området Stanley-/matt-/brytbladsknivar av olika slag. Idealt kanske hade varit att ha tillgång även till en cirkelkniv men det känns som överkurs. I annat fall finns även ett stort utbud av specialiserade knivar för just tillskärning av läder och skinn, ofta halvmåneformade. Men de kostar därefter och känns inte nödvändiga för en nybörjare som jag. 

Först behövs lite hjälpmedel för att åstadkomma ritningar

Någon stållinjal av lämplig sort visade sig dock saknas. En sådan införskaffades i samband med inköp av skinn. När det ändå gjorde fick det bli en linjal med kork på baksidan vilket gör att den inte glider mot underlaget. Jag har heller inget utöver vanliga skärbrädor som är helt lämpligt att skära mot. Så möjligen får det bli en skärmatta också. 

Sedan kommer vi till de mer specialiserade verktygen som återfinns i grupp två och tre. Typiska sådana är:

• Syrännejärn/syrille
• Markeringshjul
• Gaffeljärn
• Lädersyl
• Kantskärare
• Kantpolerare
• Håltång
• Huggpipor

Utöver de här verktygen är det nödvändigt med en gummiklubba eller nylonhammare för att använda ihop med mejslar och huggpipor. Dylika hammare finns förstås i specialutförande specifikt för läderarbete för hur mycket pengar som helst. De är viktade och kräver därmed mindre kraft när man arbetar med dem. Tills vidare införskaffades dock en billig gummiklubba från Biltema. Knappast idealt men fungerande. 

Synnerligen bekvämt att ha är troligen en syklämma för att hålla lädret när jag syr. En sådan ämnar jag snickra ihop av ett gammalt skruvstäd jag har liggande, ett par brädlappar och en bit gummi att klä kanterna med. Eller förresten, det räcker nog med två brädbitar, något att lägga mellan för att pivotera kring och en vagnsbult eller till och med liten skruvtving när jag tänker efter. 

Några verktyg för läderslöjd införskaffade från eBay. Sedan bilden togs har uppsättningen kompletterats med några till

Det enda av ovanstående verktyg som fanns på förhand i hushållet var en håltång/revolvertång. För att åtgärda den bristen inköptes ett relativt billigt set från eBay innhållande kompletterande verktyg från listan ovan. Dock är den medföljande hålpipan av skruvmodell med flera olika storlekar och inte av huggmodell så den lär inte vara lika enkel att använda. Särskilt inte i flera lager läder. Utöver det innehöll setet även läderkniv (av japansk typ), kantskrapa, två storlekar på u-järn, samt en skärflingshyvel/läderhyvel.

Till själva sömnaden behövs förutom det uppenbara i form av tråd, även ett par bra nålar anpassade för ändamålet. Sådana fanns redan hemma. Det som skiljer dem från den genomsnittliga nålen avsedd för tyg är ett mer tilltaget öga för grövre tråd samt en rundad spets så de inte spaltar lädret när de trycks igenom hålen. Om det för övrigt blir mycket motstånd när det görs är det bra att ha en tång tillhands. Sådana finns förstås att tillgå i hemmet. Likaså råkade jag ha lite bivax liggande. Det kan användas till snören och för att behandla läderkanter. 

En bit bivax är inte dumt att ha, lim är nödvändigt och svärta ger förhoppningsvis snyggare slutresultat

Sedan tänker jag mig att det är smidigt att ha några penslar av olika typ samt svampar för applicering av både lim, färg och vatten när läder skall böjas. Utöver det behövs sandpapper i par olika grovlekar för bearbetning av sidorna på fodralet samt tyg för slutpolering av detsamma. 

Sedan dyker det säkert upp något ytterligare som jag inte tänkt på eller som ersätter något av allt det här. 

I nästa inslag skall de grova idéerna eller snarare riktningarna vad gäller fodral omvandlas till någon form av konkret idé. Då är det dags att designa och skissa.

/ J - bunkrar verktyg

Att tillverka knivfodral, del 1 - att välja typ och material

Underrubriken skulle kunna vara "en nybörjares väg" (mot läderfetishism?). Därför vill jag innan vi sätter igång betona att jag inte bara är total novis inom området knivfodral utan även vad gäller sömnad. Att sy något, inklusive läder, har inte varit aktuellt sedan slöjden i skolan. Så för mig är ALLT nytt. Till mitt förfogande har jag dock ett antal sömnadskunniga människor i min närhet där min sambo skall framhållas. Hon kan desto mer inom området men inte heller i det fallet har det arbetats frekvent med läder och därtill inget med knivfodral. Det gör dock vägen så mycket mer spännande!

Nu är det inte riktigt vilka knivfodral som helst som skall tillverkas. Det är fodral till kastknivar! Kastknivar för emellertid det goda med sig att de, teoretiskt sett i alla fall, är lättare att göra fodral till då de i allmänhet inte är försedda med tjocka handtag eller gigantiska finger/parerskydd. Dylika detaljer kräver vissa hänsynstaganden och extra applikationer. I gengäld kan man behöva bära fler av dem på samma gång vilket kanske krånglar till saker och ting ändå?

Den här knivtypen levereras nästan alltid utan fodral, åtminstone de bättre knivarna. Anledningen är egentligen enkel. Det är inte knivar man vanligen bär omkring på. Men det finns situationer när det är önskvärt. Dels kan det vara när flera knivset hanteras men framförallt finns det en disciplin inom knivkastning som kräver fodral och det är "fast draw". Därtill kan det vara trevligt att ha något att förvara dem i även om läder kanske inte är helt lämpligt i det fallet. Särskilt inte med tanke på att de flesta fina kastknivar inte är gjorda i rostfritt stål. 

Exempel på ett par fodral som medföljer knivar från Gil Hibben och Spyderco

De olika användningsområdena ställer delvis olika krav på utformning. Det är därför ett par olika typer av slidor/fodral som är aktuella. Förutsatt att det går någorlunda bra så återfinns följande varianter på önskelistan.

• Fodral för snabbdrag. Det medför att det skall kunna bäras vinklat alternativt med "scout carry"-fäste på vänster sida för "cross draw", drag framför kroppen. 
• Fodral för komplett knivset (tre stycken) i olika utförande beroende på knivtyp
• Fodral anpassat för en enstaka kniv

Sedan kan tilläggas att ett fodral för ett set kan se olika ut. Knivarna kan bäras tillsammans i ett stort fack, i separata fack men i samma höjd alternativt i separata fack med olika höjd i syfte att underlätta drag direkt från fodralet. Det är den typen som syns på bilden ovan. De kan i sin tur göras raka eller vinklade efter önskemål. 

Där tänkte jag mig olika utformning beroende på vilken typ av kniv det handlar om helt enkelt. Men det är mer avancerade konstruktioner och skjuts därmed på framtiden. Först måste en smula kunskap erhållas både i form av teori och praktik. 

Eftersom Patriot Dagger som den här kniven kallas är pedagogiskt symmetrisk får den äran att vara först ut som "fodralkandidat"

Inledningsvis tänkte jag mig ett fodral för en av mina Werner Lengmüller Custom Blade Patriot Dagger ämnat för snabbdrag. Fodralet skall i första hand bäras för korsdrag, det vill säga vinklat framåt på vänster sida i mitt fall. En annan lösning är att göra själva upphängningsanordningen avtagbar så att den kan skiftas. Vi får se om min finurlighet räcker till för en sådan lösning. Eventuellt är ett andra fodral av samma typ anpassat för någon av mina "No-spin"-modeller aktuellt. 

Nu när det bestämts vilken typ av fodral det skall arbetas med och för vilken kniv så är materialet förstås viktigt. De främsta är läder och kydex. Möjligen kan man tänka sig en kombination av de två. Men läder är det som är aktuellt den här gången. Andra material som nylon och liknande går bort den här gången. Det är inte bara resultatet som räknas utan även vägen dit. Jag vill ju lära mig något! Fast vid närmare eftertanke går även Kydex bort. Det kräver investeringar som jag inte känner för att göra som pressar och dylikt. Möjligen kan pressmaskin kringgås med finurlighet, plankor, något värmetåligt mjukare men ändå fast material samt skruvtvingar. Men nä, läder får det bli!

I del två i den här serien kommer diverse verktyg som förknippas med läderhantverk att diskuteras. 

J - i planerartagen