Det första året

- en summering av knivkastandet så här långt

Det blev inte vilket år som helst, det blev året när jag återupptog en barndomssysselsättning. Eller  kanske mer korrekt uttryckt, en ungdomsverksamhet. Om det går att säga så utan att det låter som man vore kriminell. Men för tusan, jag är ursäktad delvis uppvuxen i skogen som jag är och i en tid utan datorer och internet. Något var man tvungen att sysselsätta sig med. Jag och min bästa vän kastade mycket kniv, cyklade, spelade bordtennis, ägnade oss åt fridykning och campade bland annat. 

Där, i andra änden av den här grusvägen växte jag upp

Sedan hoppar vi raskt mer än trettio år fram i tiden och plötsligt var begreppet för dagen, och inte bara för dagen dessvärre, "pandemi". Den sociala distanseringen lockade fram månget slumrande intresse hos medborgarna inte bara i vårt avlånga land utan i världen har jag förstått. I mitt fall blev det knivkastning som dammades av och togs fram ur gömmorna. En verksamhet som snabbt transformerades från barndomsintresse via pandemihobby till den halvfanatism den kan liknas vid idag. 

Nu råkar det vara så att det gått ungefär ett år sedan den metamorfosen inträffade och det börjades träna. Den första noteringen i de Excel-ark som utgör min träningsdagbok dateras till den 21a april i nådens år 2021. Därför sträcker sig den här sammanfattningen från den datumet till den tjugoförsta april i år. 

Det började blygsamt med en uppsättning Spyderco Spyder Thrower L och en gammal United Cutlery som snart kompletterades med ett set Hibben Classic. Inte för att jag trodde de var en uppgradering utan att för de såg ut att vara bra för en liten trädgård. Därefter följde något experiment med Max Knives följt av Cold Steel och Condor.

Jag tänkte därmed fira detta jubileum genom att presentera "kaståret" som passerat i siffror. 

En grov översikt ger vid handen att det kastats ungefär

• 479 timmar, fördelat på
• 232 st pass, vilket resulterat i 
• 204 700 kast. 

Det blir ca 40 tim och 17000 kast per månad för att sätta det i perspektiv. 

Det som övas är...allt! I teknikväg är det främst rotationskastning som prioriterats då det var helt nytt för mig för ett år sedan. I ungdomen var det halvrotationstekniker som nyttjades såsom Military half spin och Military half spin under hand. Något annat kände jag helt enkelt inte till. De få gånger jag försökte med rotationsteknik for kniven i väg som en propeller och om den träffade med spetsen först var det ren tur. Det fanns ju ingen som kunde upplysa mig om hur det skulle gå till. Saker som att avstånd och fattning var avgörande i sammanhanget. 

Halvrotationskast finns förstås kvar i repertoaren även om de inte längre dominerar. Men på korta avstånd tre till fyra meter sitter de fortfarande i ryggmärgen. 

Utöver de två grundteknikerna har det adderats No Spin förstås. Sedan kastas även Instinctive half spin vilket är en variant på halvrotationsteknik med annan fattning. De här tre grundteknikerna utövas sedan på flera olika avstånd och även med back hand. Mycket sällan med den icke dominanta handen, vänster, än så länge även om det sker från stund till annan. Det får bli nästa utvecklingsområde. 

I princip kan sägas att de teknikerna sedan nyttjas till tre huvudsakliga varianter av kastning. Främst handlar det om att lära sig sätta knivarna överhuvudtaget med säkerhet med de olika teknikerna. Sedan ägnas tid åt precionskastning i olika former där tävlingsformen "Poängkastning" på distanserna 3 och 5 m får mest utrymme. En annan tävlingsform som det ägnas tid är "Walk Back", alltså där man kastar från olika distanser från tre till sju meter.* 

Utöver det flirtas det med ytterligare två tävlingsdiscipliner. Det handlar om "duellkastning" där man drar och kastar direkt från fodral på tid samt längdkastning. Det senare jag mest gjort med No spin-teknik. 

Därefter eskalerade situationen och det här är arsenalen idag. Den omfattar förutom tidigare nämnda märken även knivar från AceJet, Biting Metal, Graf Knives, WL Custom Blade och Wulflund

De insatserna har så här långt resulterat i bland andra följande resultat:

• Högsta poäng i Walk back, rotationskastning: 219 p
• Bästa poäng i Walk back, No spin-kastning: 187 p
• Bästa resultat i poängkastning, rotation 3 m: 103 p (tangerat tre gånger med två olika knivmodeller)
• Bästa resultat i poängkastning, No spin-kastning 3 m: 92 p

• Längsta kast, No spin-kastning: 9,82 m
• Antal kast av varierande typ och längd i rad utan "helmiss", dvs att kniven inte satt sig: 346 kast
• Antal Bullseye i rad från 3 m: 23 st

Inga extremt bra resultat på något vis men jag kämpar på. Det är trots allt mitt första år!

Redan efter ett par månaders kastande ställde jag upp i SM 2021 vilket resulterade i två silvermedaljer. Framför mig återfanns bland andra den eminente Marcus Pehart som är något av sportkastningens nestor i Sverige. De för mig MYCKET överraskande medaljerna bärgades i No Spin 3 m och i Walk Back rotationskastning. Naturligtvis berodde framgångarna en del på vilka som hade möjlighet eller snarare inte hade möjlighet att närvara. Men det ligger å andra sidan i tävlingars natur oavsett vad det gäller. Är man inte där kan man inte prestera. 

Jag är inte säker på att det kommer att gå bättre placeringsmässigt i årets SM 2022 som kommer att gå av stapeln i Nynäshamn om allt går som det skall. Men en sak vet jag och det är att min nivå är väsentligt mycket högre än förra gången. Det torde borga för bättre resultat även om dagsform och inte minst nerver har en avgörande betydelse i precisionssporter.  

Nu är det bara att träna på. Kast läggs till kast, timme adderas till timme och plötsligt har en erfarenhetsbank byggts upp.

/ J - halvbesatt

* Enligt formeln tre knivar mot tre olika tavlor på respektive distans - 3,4,5,6 och 7 m vilket utgör en omgång. Den upprepas sedan fyra gånger. Inalles blir det således 60 kast och det maximala antalet poäng som kan erhållas är därmed 300.