Mina kastknivar

- eller åtminstone ett nedslag i högen som den ser ut i början av nådens år 2023

"Det började med ett glas champagne och slutade med samling vid pumpen" var namnet på en låt man aldrig fick höra men som alltid nämndes i ett gammalt radioprogram som hette "Plattetyder". Troligtvis är det bara jag som minns det. Det avslöjar en del om min ålder. 

Men lite av den känslan kan sägas gälla för min samling kastredskap. Om vi bortser från de otaliga trasiga ungdomssynderna så återstår endast en kniv av äldre datum. En United Cutlery som lever kvar sedan ett trettiotal år. Den fick sällskap av en uppsättning Spyderthrowers storlek Large för några år sedan. Mest beroende på att jag var inne i en "Spyderco-period" rent generellt och trodde att de knivarna skulle vara bra. Särskilt som de är designade av den kanadensiske knivkastaren Harald Moeller och modellerade efter hans klassiska och ofta kopierade "Viper". Därför såg jag även dem som ett "original" i relation till den UC-kniv jag redan hade. 

Därefter kom pandemin och knivkastandet tog fart för min del. Resten är historia som det heter. 

Inte världens bästa bild men jag tror att jag fick med de flesta av kastknivarna

En del av den tämligen korta historien har för min del inneburit "bakgårdskastande". Det medförde att det ett tag satsades på knivar lämpade för små ytor. Det i kombination med pris gjorde att knivar från Gil Hibben och några P21-or från Max Knives bjöds in till den då blygsamma samlingen. Det insågs emellertid snart att Spyderco-knivarna var av skräpkvalitet och att de sistnämnda mest var leksaker. Även om det numera måste erkännas att det går utmärkt att kasta dem. Och allt annat å andra sidan. De är annars för små och lätta för att vara optimala. Men det fanns som sagt en orsak till inköpen. 

Av nyfikenhet testades ungefär samtidigt representanter för Cold Steel och inte minst Condor. Men den sistnämnda modellen föll mig inte helt i smaken även om kvaliten var bättre än de andra kastknivarna jag hade vid den här tidpunkten. Det lutade även åt att skaffa fler Cold Steel då Sure Flight Sport var både billig och tämligen allsidig. Men så hände något. 

Ett prisvärt alternativ till alla de hittills nämnda knivarna hittades i polska Graf Knives. Först testades ett set från dem och sedan fler. Sedan rullade det på med kvalitetsknivar på högsta nivå från märken som AcjeJet, Biting Metal och Wulflund. Någon gång i den vevan upptäcktes även Pierre Cazoulat varpå hans Woodpecker blev min tävlingsmodell i rotationskastning för SM både 2021 och 2022. För no spin användes 2021 Acejet Stinger och 2022 Acejet Raven II. Resultatet blev medaljer!

Sedan tog upptäcktslusten över varpå Throwingzone Scalpels och ytterligare modeller från AceJet var ett faktum. Därefter utforskades fältet med fler custom-knivar varpå franska Zitoon Knives blev aktuella. De har senast fått sällskap av knivar från England och Yggdrasil Forge. Knivmakare Joe Bardsley har nämligen utökat sitt sortiment till att även omfatta XL-versioner av sina tidigare modeller. Ett utmärkt steg i mitt tycke varpå ett sällskap representanter infann sig för att bredda min samling och stilla min nyfikenhet. 

"Heavy Metal", min samling knivar från AceJet

Nu saknas i mitt tycke amerikanska, italienska, indonesiska och ryska knivar. Det sistnämnda får nog anstå med tanke på omständigheterna. Men USA har många fina kastknivstillverkare och det skulle vara sympatiskt att testa några av dem. Fast plånboken har lagt in sitt veto mot den idén. 

Här är en förteckning över de kastknivar jag har till förfogande för tillfället. Tillverkningsland hittas inom parentes.

AcetJet (Tjeckien)

• Stinger x3 (set)
• Appache x3 (set)
• Excalibur x3 (set)
• Guillotine x3 (set)
• Raven II x3 (set)
• Spinner Bowie Silver Hunter x3 (set)

Biting Metal (Frankrike, TZ)

• Bug Osetr TZ x3 (set)

Cold Steel (Taiwan)

• Sure Flight Sport
• Sure Flight Sport Mini x3 (set)

 

Condor (El Salvador) 

• Dismissal 14"

Graf Knives (Polen)

• T1XL x3 (set)
• T2 Bowie x3 (set)
• B1 Classic Bowie x3 (set)
• Corsica
• T1 Personal x3 (set)
• T5 Juggle 

Gil Hibben (Taiwan)

• Classic x3 (set)

Max Knives (Kina/Frankrike)

• P21 x2

Pierre Cazoulat (Frankrike)

• Woodpecker x3 (set)

Spyderco (Kina)

• Spyderthrowers L x3 (set)

Throwingzone (Frankrike) 

• Scalpel x3 (set)

United Cutlery (Taiwan)

• UC 191

WL Custom Blade (Frankrike, TZ)

• Patriot Dagger x3 (set)

Wulflund (Tjeckien)

• Vengeance x3 (set)

Yggdrasil Forge (England)

• Huginn XL
• Muninn XL
• Lavaeteinn XL
• Shard XL
• Ullr XL

Zitoon Knives (Frankrike)

• Spinner Dagger x3 (set)
• Le Classic XL
• The Iron Mistress
• Spinner

De senaste tillskotten i samlingen kommer från Manchester, England och Yggdrasil Forge

För närvarande rör det sig om 72 knivar fördelat på 33 modeller. Sedan kan väl tillstås att något litet set till är på väg även om jag tror att det dröjer ett tag då de skall göras först. Customknivar tar lite tid ibland. Men jag avslöja att även de är från Frankrike! 

Och på något vis bär jag en gnagande misstanke om att det här inte är en komplett lista när året är slut. Det finns nästan alltid något nytt att testa och som jag är nyfiken på! 

/ J - knivkastare

Kastknivar

- en inblick i olika varianter och typer

Inledning

Först vill jag slå fast att kastknivar i princip har funnits lika länge som knivar existerat som verktyg även om man ursprungligen troligen nöjde sig med att kasta en obearbetad sten istället för sin dyrbara kniv i obisidan eller flinta på fiende eller djur när det begav sig. Att de existerat så länge gör att företeelsen finns i alla former och typer och i många kulturer. För att avgränsa området väljer jag därför att inte diskutera vare sig afrikanska kastvapen som Mambele eller Hunga Munga eller indiska Chakrams. Jag utelämnar även alla varianter av japanska shurikens, populärt kallade kaststjärnor även om de raka varianterna "bo shurikens" närmar sig kastknivar av mer traditionellt snitt till utseendet. 

Men även om många typer sorteras bort finns det en hel del knivar på marknaden. Det har återigen blivit populärt att kasta kniv på film och scener som de i t ex "Expendebles-" och "Wick"-filmerna bidrar förstås till större exponering och därmed ökat intresse för knivkastning i stort. Sedan är ofta sättet de kastar på i filmer en smula löjeväckande för den insatte. Men det är en annan fråga. 

Kastknivar ur min samling

Ett par snabba sökningar på ordet "kastkniv" på  marknadsplatser som Ebay och Amazon och liknande ger extremt många träffar. Det överväldigande flertalet som dyker upp är dessvärre skräp. 

Först kan allt som är inspirerat av spelvärlden sållas bort. Därefter allt som inkluderar ordet "Kunai", undvik dem! De är nästan undantagslöst av undermålig kvalitet och inte ens när de är någorlunda välgjorda är de mycket att hänga i granen. Någon ninja-anhängare kanske vill argumentera emot men de är glorifierade japanska planteringsspadar som småningom blev något av ett allroundverktyg för nattkrigare. Till nöds kunde de även kastas och det t o m med snöre knutet i ringen som återfinns på handtaget. Men de är verkligen inte ultimata som kastknivar, särskilt inte för nybörjare. Ett par modeller från kända tillverkare har kommit på sista tiden, läs Acejet, de är undantaget som bekräftar regeln. 

En knivtyp att undvika. Just de här är 3 mm tjocka vilket ger en vikt på ynkliga 62g

På samma vis skall alla billiga set med 6 eller 12 knivar undvikas. Det är inte antalet det är fel på utan relationen pris/kniv. De delar alla de egenskaperna att de är för små och lätta för att vara lämpliga föremål att kasta prick med. Visst, vill du har något riktigt litet att kasta inomhus i källaren på två meters avstånd på en kartongtavla så duger de. Men då är femtumsspik ett billigare och ett i mitt tycke lika bra alternativ. 

Nu när man vet vad som skall undvikas återstår frågan om vad som skall väljas istället samt vart man hittar dem. För att svara på den frågan skall jag först gå in på några områden där kastknivar skiljer sig från andra knivtyper. 

Material - stålval

En sådan punkt är vad kastknivar är tillverkade av. För den som är van vid fällknivar och frilufts- eller jaktknivar gäller det att helt tänka om. Kastknivar skiljer  sig från gängse knivar på en rad områden. Förutom det uppenbara, användningsområde vilket förstås avspeglas även i utseendet så skiljer sig materialval och behandling av stålet radikalt från andra knivtyper. Exempelvis är de specialiserade "superknivstålen" S35VN, M390 och Elmax som vanligtvis är mycket gångbara i princip värdelösa när det kommer till kastknivar. Där fällknivar och inte minst köksnivar kan skryta med Rockwell-tal på över sextio och femtiofem betraktas som en smörkniv är det optimala i kastknivsvärlden under femtio. 

Exempel på knivar gjorda i olika stål, från vänster: Biting Metal Bug Osetr TZ - Hardox 550, AceJet Excalibur - D2, Stinger - 41620, Zitoon Spinner - Hardox 450, Cold Steel Sure Flight Sport - 1055

Istället skall man sikta på knivar gjorda av kolstål eller kanske ännu hellre fjäderstål, möjligen mjukt D2. Därutöver finns ett antal extremstål som återfinns i bland annat Franska customkastknivar som Hardox från SSAB.  Det är ett höghållfasthetsstål som annars återfinns i exempelivs dumperflak, rivkrokar och schaktblad till Bulldozers och tänderna till grävmaskinsskopor. Sedan finns exempelvis 2Ni vilket är ett stål som några märken från USA svär på är bäst och fler lär nog dyka upp över tid. 

Vilket material som föredras beror förstås på tillverkaren samt deras erfarenhet och skicklighet. Det är inte så att alla knivar gjorda i rostfritt är usla men de är generellt väsentligt mycket sprödare och de går sönder förr eller senare, ofta förr. 

Knivar i rostfritt stål där det annars något "bättre" 8Cr13MoV är riktigt uselt för ändamålet, i alla fall med den här härdningen som återfinns i Spydercos Spyderthrowers L

Två knivset som är tillverkade i enkelt rostfritt stål är de här från Spyderco och Gil Hibben. Hibben-knivarna i 420J vilket faktiskt är att föredra framför det av Spyderco valda 8Cr13MoV vilket är ett direkt olämpligt materialval. Det syns inte minst på bristen på spetsar och alla jack i eggarna på de här exemplaren. Varje gång de här knivarna träffar något hårt, vare sig det sker efter en miss eller bara en annan kniv i tavlan försvinner en bit. Spetsarna går inte att böja tillbaks. Istället bryts de av! Faktum är att jag t o m kastat av en kniv helt och hållet. 

Materialval - Handtag

Ett annat område där kastknivar skiljer sig från många andra knivtyper är handtaget. Som ni kanske redan noterat har de flesta kastknivar inga handtag alls. Eller snarare saknar de oftast skollor/handtagssidor och är istället helstålsknivar där samma material används genomgående. I de fall handtagsidor förekommer är de på finare knivar nästan alltid gjorda i läder. Lädret limmas och nitas sedan på plats. Det ger ett något fylligare grepp och bidrar dessutom till utseendet. Att läder används beror på att det är hållbart samt att det är relativt lätt att byta och i sammanhanget billigt. 

Den här kniven från Zitoon Knives levereras med läderhandtag 

Lågprisknivar har inte sällan något form av lindat handtag. Kanske med fallskärmslina eller i sämsta fall något billigt nylonsnöre. Det gäller t ex de här knivarna från Max Knives. Sådana handtag går alltid sönder. Dels skär träffar från andra knivar av snörena och dels skadas de när de oundvikliga missarna kommer. Det går att modifiera handtaget genom att t ex doppa det helt eller delvis i epoxy men då har du redan börjat modifiera dina knivar!

Fordom hade de här knivarna kallade P21 från Max Knives handtag av billigt nylonsnöre. Rätt snyggt när de var helt nya och det varade i ett par timmar. Sedan fick de lindas om efter någon timmas kastande tills jag tröttnade och tejpade dit sidor istället. Nu används inte de här knivarna längre

Sedan finns det förstås customknivar med handtag i allsköns material, inte minst Micarta och G10. De är i sammanhanget någorlunda hållbara men om du inte redan är mycket duktig eller bara avser att kasta en kniv i taget på en tavla åt gången samt har perfekt underlag framför och omkring tavlan lär även de se för jäkliga ut efter ett tag. Om de inte helt sonika spricker vill säga. Det är nämligen inte bara missar som sliter på handtagen. Även träffarna gör det genom de mycket kraftiga vibrationer som uppstår när kniven dräms in i trä om och om igen. Tre, fyra eller kanske fem hekto stål som kommer snurrande från upp till sju meters avstånd ger rätt hög anslagsenergi. Det skall sedan upprepas tiotusentals gånger.  En misshandel inga andra knivar utsätts för. 

Storlek

Utöver materialval och handtagens vara eller icke vara läggs stor vikt vid storleken. Jo, den spelar roll oavsett vad flickan säger. 

I princip kan man säga att två skolor dominerar när det gäller hur stor kastkniv man föredrar. Dels är det de i USA dominerande Bowie-inspirerade kastknivarna och dels de i Ryssland och Europa mindre kastknivarna. Men det är en mycket förenklad indelning som likt det mesta är full av undantag. Mycket är avhängigt personlig preferens och vilken teknik som används. I Ryssland är t ex "Skanff" även kallad Fedin efter upphovsmannen mycket populärt. Med den tekniken som förespråkar minimal rörelse är kortare och mindre knivar att föredra. Vi talar då om knivar som ofta ligger kring 25 cm längd även om såväl kortare som längre förekommer. Men det finns ingen poäng i att ha en större kniv då den här tekniken innebär att kniven inte roterar*. 

På samma vis använder de flesta som tränar andra No spin-varianter (Slide, Shuriken) något kortare knivar. 

Överlag föredrar man mindre knivar i Europa och här tillåts därför knivar över 23 cm på tävling (Eurothrowers).

Tre knivset av av "Osetr"-typ. Acejet Appache, Graf Knives T1 Personal och Biting Metal Bug Osetr TZ. Allroundbetonade knivar som främst är tänkta till no-spin kastning men som även fungerar till rotationskastning

På andra sidan Atlanten premieras ofta större knivar. En del har nog med att göra med tradition och "mountain man"-ideal misstänker jag. Det var ofta de som kastade knivar från början. Den synen avspeglas till viss del även i reglerna som används för tävling. Mest förlåtande är organisationen AKTA som tillåter knivar från 9" (23cm) i längd, dvs detsamma som här i Europa. IKTHOF differentierar mellan typerna och tillåter även de 9" för No spin men kräver minium 12" för rotationskastning. WKTL** kräver så mycket som 13,5" men de har andra och mycket avvikande krav på mått och utseende jämfört med alla andra organisationer. Allt för att premiera försäljning av de egna, i mitt tycke  komiskt fula knivarna som även inkluderar gigantiska parer/fingerskydd. De ser ut som vässade fälgkors!

Exempel på knivar som kan hävda sig även i Amerikanska sammanhang. Från toppen Zitoon The Iron Mistress, Graf Knives B1 Classical Bowie och Pierre Cazoulat Woodpecker. De kan jämföras med andra stora knivar från Condor med Dismissal 14" samt Graf Knives T5 Juggle, vilka är de två "pilarna" nederst. 

Olika tekniker, olika knivar

Förutom material och storlek så tillkommer förstås form till ekvationen. Den är nämligen beroende på vilken typ av kastning man främst tänker ägna sig åt. En del knivar är helt inriktade mot rotationskastning vilket i princip gör dem omöjliga att kasta "instinktivt" med. Eller för att förtydliga, ALLT går att kasta med no spin-teknik men Bowieknivar är verkligen inte roliga att göra det med. Det omvända, att rotera en no spin-kniv i luften är oftast inga problem även om det kräver anpassning av din teknik. Men i båda fall blir kastningen roligare med en kniv dedikerad för ändamålet. 

De här knivarna är enbart inriktade mot rotationskastning. De är neutralt balanserade och relativt långa.  WL Custom Blade Patriot Dagger, Graf Knives T2 och Zitoon Spinning Dagger är modellerna

De här knivarna, Condor Dismissal och Graf Knives T5 Juggle är också enbart inriktade mot rotations- eller traditionell kastning med den skillnaden från de ovan att de är framtunga, särskilt gäller det Juggle. 

Vissa knivar är mycket svåra att ens försöka använda till andra tekniker än vad de designats för som t ex Woodpeckers från Pierre Cazoulat. Det vinklade handtaget gör att de till och med vill "kantra" vid Military Half Spin som annars går med i princip vilken kniv eller vilket föremål som helst.  Nästan lika extrem är Graf Knives T5 Juggle, en bjässe som är mycket specialiserad. Den tillhör en typ som förr var rätt vanlig i olika varianter av cirkusuppträdanden. Mycket för att viktfördelningen gör typen extremt pålitlig från fasta avstånd och korta distanser. Det gör emellertid att de inte är optimala för t ex tävlingsdisciplinen Walk Back. 

Andra modeller kan användas till mer än en teknik som exempelvis Patriot Dagger som tack vare att det är en dolk även fungerar till just Military half spin. De här tre uppräknade modellerna är dock komplett usla till no spin. Det är främst handtagens form som ställer till det. Men även vikt och storlek spelar in. 

Till den sortens teknik är form nästan lika viktigt som balans. Även om balansen endera är i huvudsak neutral med lätt bakvikt till mycket baktunga när det handlar om no spin. 

Tre mycket olika No spin-knivar. Guillotine är något baktung, Scalpel helt neutral och Vengeance till höger är mycket baktung.

Med den här sortens knivar kan man som sagt även kasta rotationstekniker. Scalpel till exempel roterar helt neutralt trots att det är en mycket lätt kniv egentligen avsedd för kastas utan snurr. Detsamma gäller Guillotine som däremot är mer kompakt och tyngre. Vengeance kräver med sin bakvikt att man kastar rotation på helt annat vis med fokus riktat mot tavlan. Det är dock görbart. Sedan följer att så gott som samtliga knivar avsedda för den här typen av kastning även är mycket bra för halvrotationstekniker som Military half spin. 

Exempel på knivar som fungerar till det mesta. Överst Excalibur och Appache från Acejet följt av Cold Steel Sure Flight Mini och Biting Metal Bug Osetr TZ

Det finns även knivar som är tämligen allround och därmed bra för den som kanske inte bestämt sig eller ens kände till att det finns olika sätt att kasta. Till dem hör knivar med någorlunda neutral balans och som kan greppas på olika vis. Ett exempel på sådana är Acejet Excalibur. Modellen roterar neutralt och lätt samtidigt som de är utmärkta för no spin och minst lika effektiva för military half spin. Deras enda nackdel återfinns i instinctive half spin där fingerskydden kan vara i vägen på kast från längre distanser. Ett enklare alternativ som också är mycket neutrala är Cold Steel Sure Flight Mini. Även knivar av "Osetr"-typ som AceJet Appache, Biting Metal Bug Osetr TZ och Graf Knives T1 Personal går att använda till alla typ av kastning även om de sist uppräknade är mycket lätta. 

Att välja

När du bestämt dig för att börja kasta kniv är mitt råd att välja ett fint set redan från början. Det är nämligen väsentligt enklare att lära sig att kasta med riktiga prylar. Det kanske känns igen från andra intresseområden? Ett set om tre är att föredra framför en kniv av det enkla skälet att du behöver gå mindre och hinner kasta mer på den tid du har till förfogande. 

Visst, är du osäker och bara vill ha något att använda efter grillfesten så duger i princip vad som helst. Men även då skulle jag rekommendera att undvika de allra lägst prissatta knivarna, de som kostar 249 kr för tre. Mycket beroende på att du inte ens spar särskilt mycket pengar på att välja det enklaste alternativet. Sen är de billigaste varianterna som jag sade nästan alltid undantagslöst för små och lätta. Det är därför de underlåter att skriva måtten på dylika knivar. Längd står oftast men vare sig tjocklek eller vikt.***  Att kasta en kniv som väger kring 100g och mäter 18-21cm på längden är inte enklare att hantera än en stor utan kräver tvärtom mer av utövaren. Dessutom är de farligare än tyngre knivar då de har en tendes att studsa lite hur som helst när missarna kommer. En tung kniv faller oftast rakt ned. 

Tittar du på instegsknivar så har t ex Cold Steel ett flertal lämpliga modeller. Detsamma gäller polska Graf Knives om trots att det handlar om delvis handgjorda knivar ligger i ungefär samma prisklass. Vi talar om ett par hundralappar per kniv. Sedan klättrar priserna men många riktigt fina knivar kan fås för 1500-2500 kr för ett set om tre. Då talar vi ändå om semi-customknivar tillverkade i liten upplaga.

Flera svenska butiker saluför kastknivar och exempel på dylika är Knivbutik.se och Knivshop.se. Vill du titta på lite mer avancerade produkter rekommenderas Throwingzone.fr, Wulflund eller Acjetofficial. Det finns också ett flertal märken i Europa som t ex Pierre Cazoulat och Zitoon Knives. De två senare är franska tillverkare vilka liksom polska Graf Knives är enmansföretag och knivarna är således delvis handgjorda i mycket små serier. Customknivar för en relativt billig penning med andra ord. 

Utöver dem finns flera bra märken från USA men då tillkommer de sedvanliga importkostnaderna utöver priserna. Men där hittas bl a Flying Steel, Prince Steel Knives och True Balance för att nämna några. Är man ändå inne på customknivar får inte Bim Knives från Indonesien glömmas bort. Hade situationen varit annorlunda finns några intressanta ryska märken också men de bortser jag ifrån tills vidare.  

Länkar till ännu fler on line-butiker och märken hittar du på min länksida!

/ J - er kastare i etern

* Eller mer korrekt, premierar No spin och Half spin. 

** Vilka jag personligen anser har störtlöjliga regler för hur knivar skall se ut. De har också på tvättäkta amerikanskt advokatmanér sida upp och sida ned med regler där andra organisationer nöjer sig med en sida. 

*** Ett gott exempel är de av vad jag förstår tämligen populära enklaste Smith & Wesson-knivarna som saluförs av flera svenska återförsäljare. Jag kan hitta information om att de är 20,3 cm långa och att bladet mäter 10,7 cm. Det sistnämnda helt meningslös information när det handlar om kastknivar. Tjocklek och vikt har jag däremot som eventuell kund ingen aning om. Deras dyrare variant kallad "Bullseye" upplyser de däremot är 4mm tjock och 25,5cm lång vilket ger en en vikt av 180g. 

May, a summary

It's time to sum up the month of May from a knife throwing point of view. A somewhat narrow focus on a blog text perhaps considering that others are writing chronicles about the state of the world, including the refugee situation, the war in Europe, the consequences of Brexit and that the climate is screwed up and that "all politicians are stupid".

I think about the big questions intensely for a while at a time, then I let them go. Otherwise I'll go crazy I think! Let us flee into our interests for a while to regain peace of mind and thus the strength to deal with the rest.

But there is always something that get in the way of the planning. Last time I wrote something on the subject it was Covid and this time it's severe back pain. It not only stopped the throwing periodically but also made it impossible for me to cycle to the extent I had hoped.

My most used knives in May, Pierre Cazoulat Woodpecker

Despite this, there were some activity on this front. A solid work week was spent on my throwing range or 40 hours and 20 minutes to be exact. Actually it's more since I do not include certain elements such as preparing the targets. But anyway, during that time, I managed to throw pieces of sharp metal 16985 times. 

Around seventeen thousand throws can sound a lot or a little depending on the frame of reference. But in my case it is not very much. It is partly explained by that there has been a focus on Walk Back, which takes longer simply because you have to walk more and that I note the results. That takes some time too. But mostly it's because of the reason I mentioned in the beginning. It has in fact contributed to me not being able to throw as I want even when I have been on the range.

These knives from Acejet are also frequently exercised

The absolute majority are thrown using the Woodpecker from Pierre Cazoulat. They are my first choice for rotational throwing in the discipline Walk back but are also the knives I use for warm up*. This resulted in 6402 throws.

My new Throwingzone Scalpel got around 1700 throws. That they were not used more is due to the fact that they didn't arreive until the middle of the month. Acejet Excalibur has got a little more time with a few hundred more throws, 1798. Mostly because they are so flexible and can be used for almost all types of throwing, Military half spin, No spin, rotational throwing and both under and overhand throws. Two other models from Acejet are also frequently used, Guillotine with just over two thousand throws and Stinger with 2100 throws. They are still my "number one" when it comes to No spin even though both the Guillotines and Scalpels have quickly become contenders to the throne. There was a little less throws with the WL Custom Blade Patriot Spinner this month. I use them mostly for precision throws from 3m. 

These newcomers from Throwingzone work their way into the statistics too. The model is called Scalpel

Now summer is soon here and with yesterday's weather you could think that it almost happened. But only almost. Today it is really gray, cloudy and a cooler. But the question is whether there can't be some throws anyway. If so, the figures above will become obsolete. It is the disadvantage of summing up something prematurely. Maybe that applies to the state of the world as well? I hope so anyway.

/ J - the "relapsethrower"

*Woodpeckers are also the heaviest knives I own, which makes them suitable for the purpose. The weight is about 460 g. 

Kastmånaden maj

Det är dags att summera maj månad ur knivkastningsynpunkt. En något snäv inriktning på en bloggtext kan tyckas då andra skriver krönikor om världens tillstånd inkluderande flyktingsituationen, kriget i Europa, brexits konsekvenser samt att klimatet är åt helvete och att "alla politiker är dumma".  

De stora frågorna tänker jag intensivt på ett stund i taget sedan släpper jag dem. Annars blir jag tokig tror jag! Låt oss fly in i våra intressen en stund för att finna ro och återfå sinnesfrid och därmed kraft att hantera resten.  

Men det här märkligt att det alltid är något som skall hamna i vägen för planeringen. Förra gången jag skrev något på temat var det Covid och den här gången är det ett ryggskott. Det inte bara hindrade kastandet periodvis utan gjorde även att jag inte kunde cykla i den usträckning jag hoppats på. 

Mina mest använda knivar under maj, Pierre Cazoulat Woodpecker

Trots detta blev det en del knivkastande. En stadig arbetsvecka tillbringades på min kastbana eller 40 timmar och 20 min för att vara exakt. Eller ja, egentligen är det mer då jag inte räknar in vissa moment. Under den tiden hann jag i vilket fall som helst hiva iväg järnskrot 16985 gånger.

Kring sjutton tusen kast kan låta mycket eller lite beroende på referensramar. Men i mitt fall är det inte särskilt mycket men det förklaras delvis att det varit fokus på Walk Back vilket dels tar längre tid eftersom man måste gå mer samt att jag antecknar resultaten. Det momentet tar sin lilla tid det också. Men mest beror det på anledningen jag nämnde inledningsvis. Den har nämligen bidragit till att jag inte kunnat kasta som jag vill ens när jag varit på banan. 

Även de här knivarna från Acejet motioneras flitigt

Den absoluta majoriteten är kastade med Woodpecker från Pierre Cazoulat. De är mitt förstaval för rotationskastning i disciplinen Walk back men är även de knivar jag värmer upp* med vilket resulterat i 6402 kast. Sedan har mina nya Throwingzone Scalpel fått kring 1700 kast. Att de inte nyttjats mer beror på att de var inte aktuella förrän i mitten av månaden. Något mer tid har Acejet Excalibur fått med ytterligare något hundratal kast, 1798 stycken. Mest för att de är så flexibla och kan användas till nästan alla typer av kastning, Military half spin, No spin, rotationskastning och både under och överhandskast. Ytterligare ett snäpp upp hittas två andra modeller från Acejet, Guillotine med strax över tvåtusen kast och Stinger med 2100 kast. De är fortfarande  mina "nummer ett" när det kommer till No spin även om både giljotinerna och skalpellerna snabbt har blivit ett hot mot dem. Något mindre blir det med WL Custom Blade Patriot Spinner. De använder jag mest för precisionskast från 3m. Sedan har det kastats spridda skurar med andra modeller också från stund till annan. 

De här nykomlingarna från Throwingzone arbetar sig in i statistiken de också. Modellen kallas Scalpel

Nu är snart sommaren här och med gårdagens väder kunde man tro att det nästan inträffat. Men bara nästan. Idag är det gråmulet och en svalare. Men frågan är om det inte kan bli några kast ändå. I så fall stämmer inte siffrorna ovan. Det är nackdelen med att summera något i förtid. Det kanske gäller världens tillstånd också? Jag hoppas det i alla fall. 

/ J - återfallskastaren

* Woodpeckers är även de tyngsta knivar jag äger vilket gör dem lämpliga för ändamålet. Vikten är ca 460 g. 

Review Pierre Cazoulat Woodpecker

It must be said from the beginning, that these knives were acquired in the hunt for a set of knives to be used in rotational throwing with a focus on the competition discipline "Walk back". Therefore, I was looking for knives that were partly focused on just rotational throwing and partly weighed a little more than the knives I had for the purpose before. A larger mass gives certain properties that I was curious about.

This model called Woodpecker from French Pierre Cazoulat ticks off all those boxes. They are specially developed for competition and pronounced for this particular format, which means that you throw from 3,4,5,6, and 7 meters. This means that the knife must be good for throwing at more than one distance. That it must be able to handle both short and long distances, which places some demands on the design. Sure, all knives can be thrown at all distances but they can be differently well suited for the purpose.

Appearance and Dimensions

In terms of size, Woodpecker belongs to the larger category of throwers. Not the biggest, because that area is dominated by pieces with more or less clear Bowie influences, often from the USA. They go under the slightly sweeping designation "mountain men knives".

But even in this case, we are talking about a substantial knife. Woodpecker is a model that is just over 33 cm long, 6 mm thick, and 40 mm wide at most. The latter is important as competition knives must be narrower than 60 mm according to the regulations. So that limit is cleared by a margin. In some American regulations, knives must also be over 12 inches long, so Woodpecker also lives up to that.

Those measurements give a fairly massive knife that weighs in at 460 grams. it is important in this context as it provides some desirable characteristics that I will talk more about later. 

Pierre Cazoulat Woodpecker

Woodpecker is a fairly large model, although it is not gigantic. Here in comparison to Condor Dismissal 14 ", Graf Knives T2 Bowie and WL Custom Blade Patriot Dagger

In appearance, the woodpeckers are characterized by a couple of distinct details. One is the pronounced, double-edged harpoon tip. The fact that the tip is sharpened on both sides is not a coincidence and is very important for this knife. It helps with penetration, which of course makes the knives easier to stick to a target in general. Something that is especially important with heavy knives because otherwise they risk falling out of the target even at a reasonably good hit. At least if the target is hard. The tip of the harpoon itself also helps to index the grip so you know how far up you are holding the blade when you turn the knife. Then there is another function, a more specific one which I will return to later.

The edges are worth a chapter in themselves as they are very well made and also convexly ground. They are not sharp but not far from it and that also helps with penetration. The fact that they have the shape they have makes them stronger than a conventional v-grind. It simply provides more material behind the edge. Another way to do this is to let the "edges" be very thick, but this also makes knives harder to stick. When it comes to throwing knives, strength and toughness are everything, they should not cut anything, just be durable. 

In addition to the long slim profile with its special tip, there is one more detail that is typical of this model and that is how the handle is angled in relation to the blade. That angle makes this knife special. When the knife is gripped in the traditional way, it feels a bit like a Kukri in hand. You who have held one know what I mean. The knife sort of strives forward, downward, and wants to cut into something.

Material

The steel in these French throwing knives is some kind of spring steel, although I'm not sure which one. However, it has proven to hold up fairly well, and breaking the knives is most likely impossible. On the other hand, of course, you round the tips after a while. Originally they were very pointy which both give good penetration and look good. But it is a fact that throwing knife tips extremely rarely remain in that condition. If you want to avoid damaging them, you must never throw more than a knife per target, never miss if you don't have a soft floor, etc. This is not the premise for most people. At least not for me.

The handle sides are made of leather that has been glued and riveted in place. One of the few materials that can withstand the beating of a throwing knife is exposed even if they also get their patina

The handle has been fitted with sides of leather that have been riveted in place. It is also available in three different colors and in addition to red as here, they are also available in black or brown. The rivets are stated on the website to be made of copper but in this case, are made of aluminum. It breaks more easily but is in return easier to knock back in shape again. For that, a small ball hammer is recommended by the way. My handles have by now reached the stage where they need to be replaced. 

To be a throwing knife, Woodpecker is relatively sharp

The finish is brushed with polished edges. The design is nice and the surface is fairly easy to maintain. I usually go over the knives with sandpaper and a file if burrs are formed. Otherwise, Autosol is used to clean my throwing knives from stains.

To Throw

There is no doubt that these knives are made for traditional knife throwing or "circus throwing" as it is sometimes called. That is, throwing knives with one or more turns of rotation. A rotation that, unlike what is produced in various action films, is determined by the distance to the target and thus cannot be used with ease at unknown distances. It requires a great deal of skill to throw "instinctively" with rotational throwing. Very few master that technique.

The knife is almost neutrally balanced with the weight slightly offset from the handle

This is where the special look of Woodpecker gets its explanation. The harpoon tip and the curved handle are not for the sake of appearance that one can be led to believe. IF you just grab them as usual and throw with one rotation from around three to three and a half meters away, you will be cruelly disappointed as the miss is a fact! It happened to me, the first ten minutes I can add, and at first, I could not understand what I was doing wrong. Then I literally grabbed the knife and the concept and TURNED the knife. Woodpecker is made to be gripped up and down for throws of 3, 5, and 7 m, ie the distances where you hold the handle.

If you grip Woodpecker as you are used to, the rotation becomes extremely slow. If you turn the knife upside down, the design with the angled handle gets its explanation

Once you turn them over, they become almost educational. The knife guides the thrower to the harmoniously round movement needed when throwing with spinning techniques. The reason can be found in the angle of the blade when the knife is held in the hammer grip. When the knife is gripped in the traditional way, the blade points markedly forward, and when it's turned upside down just as clearly in the other direction. Anyone who throws with rotation knows that the more the knife is angled forward, the slower the rotation. It can also be achieved by moving up on the handle closer to the center of rotation or a combination of both. This is something you often do with shorter and lighter knives that have a tendency to spin faster in order to slow them down. 

At a distance of three meters, Woodpecker is a pure precision instrument despite, or rather due to its weight

But this is the opposite of a small knife and then you want to speed up the spin instead and it's, of course, achieved with the opposite. To keep the knife more straight-up, around a ninety-degree angle in relation to the arm and further out on the handle. This is where the design at Woodpecker helps. The angle of the shaft means that the blade points obliquely backward when the knife is held in a normal hammer grip, even with a relaxed wrist. It speeds up the rotation and makes sure that this heavy piece starts to move.

What the angle also does is make sure that the circular motion is correct. You immediately feeö when you deviate from it and the mass ends up moving in the wrong direction.

Rotational Throwing

That Woodpecker is made for traditional knife throwing and that they are designed with Walk Back in mind is something that is very clear when you start using them. As I described above, the knives are almost educational when it comes to throwing at three and four meters. That is, the distances for the basic throw for rotation techniques with grip in the handle and the blade, respectively.

From a distance of three and five meters, the knife hits upside down due to the inverted grip. This is also why the tip is double-edged

This is also where the double-edged tip comes into play. Since the knives are thrown upside down, they also hit the same way after one rotation, and to make it easier for them to stick even at hits that are not one hundred percent straight, the knives have double edges. As previously stated, it also makes them narrower, which makes the knives easier to "stick" despite the fact that almost half a kilo of weight cooperates with Mr. G-force and pulls the knife down.

When the knives are then held in the blade when thrown from four meters, the harpoon shape also gets its explanation. It indexes how the knife is easiest to hold! It is with all fingers under the actual hump on the back. A firm grip but not too far up. Personally, I grab the knife with my index finger over the hump and then move the grip down when I start the throwing motion.

Just like when throwing from three meters, the knife guides you towards the right motion. Since the knife is curved, it wants to follow around and if you deviate from the circle and, for example, start striving too far forward, you will feel when the center of gravity ends up off the track also at this distance.

From the distances of four and six meters, the knives hit with the edge down

Besides, the knife is heavy so the easiest way to throw it is calmly and harmoniously. It does not help to "rush" the knife by using more force. The throw must have time to develop or the knife doesn't have enough time to spin. Otherwise, you have to speed up the rotation yourself, which requires a conscious effort with either a faster arm movement or a flick of the wrist, which impairs the precision.

With its slender shape and double-edged tip paired with weight, it is not needed, but Woodpecker still hits the board with incredible authority. That makes them a bit of a "target destroyer". I've cracked targets with these knives.

Half Spin

Sure, you can go half-spin with this knife, but it's really not something I appreciate. They are not made for it and it shows. Anything that is good about bending the knife for rotational throwing makes it worse for Military Half spin as the center of gravity shifts sideways if the knife is gripped with a thumb on the side of the blade. It neither feels natural nor is it particularly good to throw in that way. It's like throwing a boomerang with the flat side first.

It is easier to use "natural half-spin" as the grip is called when you hold the knife in the blade but on the right "keel" with the edge towards the target and the backside towards the hand. But here too you have to turn the knife for the sake of balance, just like with full rotation. Then again, I have never thought that there is anything "natural" about that concept. But it's just me.

No Spin

Forget it! Is what I would say about using Woodpecker for this kind of throwing. Certainly, no spin or "anti-spin" techniques are characterized by the fact that you can actually throw anything, including kitchen utensils, pipes, or anything that has the slightest tip or tapered edge. I've even seen movie clips where someone puts a drinking glass (!) In a wooden target. But it is a sidetrack in the wonderful world of trick shots. 

Throwing Woodpeckers with no spin just feels artificial. In order for this to work, you must abandon the handle and move your hand so far forward that the index finger is close to the center of gravity. And as said before, it is doable, everything can be thrown and stuck to a target but it is mostly to prove that it is possible. 

Conclusion

Something I have not mentioned before is that I think these knives are really good-looking. The slim shape, the riveted leather handle, and the convex and polished edges are details that all contribute to it. Then the double-edged harpoon tip looks both competent and a bit nasty. I like that! In passing, it can be mentioned that the finish on these knives is very high. The surface treatment is very well done, the handles are in place, but above all the sharpening of the edges was really good when the knives were new. Just thin enough, not too sharp for the hand but still so that the knives literally slide into a target.

They were especially good-looking before I started throwing them really hard. Like all knives, especially those with almost sharp edges, they tend to get rounded tips after a while. Then I started using these knives before I mastered rotational throwing as well as now which resulted in many hits of the "Robin Hood" type. That is close contact between the knives. Then they have been on the ground a number of times and thus in contact with concrete slabs, asphalt, and stones in the forest. Despite that, they look ok without me re-grinding them. In other words, they are durable!

Woodpecker is the heaviest throwing knife I own

Woodpeckers are also knives that are very special to throw. First, they are heavy and comfortable. They rotate quietly and majestically and hit with force. They are currently the heaviest knives I have. Compared with the next heaviest sets in my arsenal which includes Graf Knives B1 400g and T5 420 g as well as the WL Custom Blade Patriot Dagger with its 360g. 

But that is not what is special, but that they are almost educational if a knife can be. It almost instructs the thrower on how they want to be handled. The shape of the knife means that it strives for a circular movement and the weight tells when it should be released. Then just aim and the knife is where it should be. Of course, that bit is not as easy as it sounds, but these knives have a tendency to bring out the best in me in that respect. So far, I am very happy with them and as it seems, it is the tools to be used for the Swedish Championships in sports throwing 2022 that will be launched in Nynäshamn if the plans hold.

"French Roast" Pierre Cazoulats Woodpeckers are handmade throwing knives from France

Woodpecker is a good example of when many years of training and competition experience are transferred to physical fitness. Pierre Cazoulat, who has both designed and made these knives, is a gentleman with titles and experience from the French, European, and American knife-throwing scenes. It is thus custom knives or mid-tech depending on how the concepts are to be defined. But in this case, made by Mr. Cazoulat himself. They are conveniently purchased directly from his online store: pierre-cazoulat.com or from French Throwingzone.fr.

Pierre Cazoulat

Specification:

Steel: Spring Steel

Length: 33 cm

Width: 40 mm at most, 35 mm at its thinnest

Stock Thickness: 6 mm

Weight: 460 g

Point of Balance: 15,5/17,5 cm from handle/tip 

/ J - the enthusiast

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Pierre Cazoulat Woodpecker

 

Inledning

Det skall sägas från början, de här knivarna införskaffades i jakten på ett set knivar att användas vid rotationskastning med inriktning på tävlingsdisciplinen "Walk back". Därför söktes det efter knivar som dels var fokuserade på just rotationskastning eller "spin" som det heter på engelska, och dels vägde lite mer än de knivar jag hade för ändamålet sedan tidigare. Större massa ger nämligen vissa egenskaper som jag var nyfiken på. 

Den här modellen kallad Woodpecker från franske Pierre Cazoulat sätter bockar i alla de rutorna. De är speciellt framtagna för tävling och uttalat för just den här formatet som innebär att man kastar från 3,4,5,6 och 7 meter. Det gör att kniven måste vara bra för kast på mer än en distans. Att den skall klara både korta och längre avstånd vilket ställer en del krav på utformningen. Visst, alla knivar kan kastas på alla distanser men de kan vara olika väl lämpade för ändamålet. 

Utseende och mått

Sett till storlek tillhör Woodpecker den större kategorin. Inte störst, för där huserar rejäla pjäser med mer eller mindre klara Bowie-influencer, ofta med hemvist i USA. De brukar ofta gå under den lite svepande beteckningen "mountain men knives". 

Men även i det här fallet talar vi om en substantiell kniv. Woodpecker är en modell som är strax över 33 cm lång, 6 mm tjock och 40 mm bred som mest. Det sista är viktigt då tävlingsknivar måste vara smalare än 60 mm enligt reglementet. Så den gränsen klaras med marginal. I något amerikanskt regelverk måste knivar även vara över 12 tum långa så även det lever Woodpecker upp till. 

De måtten ger en tämligen massiv kniv som väger in på hela 460 gram. Utan att vara vitsig så är det viktigt i sammanhanget då det ger vissa önskvärda egenskaper som jag skall gå in lite djupare på senare. 

Pierre Cazoulat Woodpecker

Woodpecker är en tämligen stor modell även om den inte är gigantisk. Här i jämförelse med
Condor Dismissal 14", Graf Knives T2 Bowie och WL Custom Blade Patriot Dagger

Utseendemässigt känneteckas hackspettarna av ett par distinkta detaljer. En är den uttalade, dubbeleggade harpunspetsen. Att spetsen är vässad på båda sidor är inte en slump och mycket viktigt för den här kniven. Det hjälper till med penetrationen vilket förstås gör knivarna enklare att sätta i tavlan rent generellt. Något som är särskilt viktigt med tunga knivar eftersom de annars riskerar att falla ur målet även vid en någorlunda god träff. Åtminstone om tavlan är hård. Själva harpunspetsen hjälper även till att indexera greppet så du vet hur långt upp du håller på bladet när du vänt på kniven. Sedan finns ytterligare en funktion, en mer specifik sådan som jag dock återkommer till senare. 

Eggarna är värda ett kapitel för sig då de är mycket välgjorda och därtill konvext slipade. De är inte vassa men inte långt ifrån och även det hjälper till med penetrationen. Att de fått den form de har gör dem starkare än en konventionell v-slipning. Det ger mer material bakom eggen helt enkelt. Ett annat sätt att göra är annars att låta "eggarna" vara väldigt tjocka men det gör även knivar svårare att sätta. När det kommer till kastknivar är styrka och seghet allt, de skall inte skära något, bara vara hållbara. 

Förutom den långa slanka profilen med sin speciella spets så är det en detalj till som är utmärkande för den här modellen och det är hur handtaget är vinklat i relation till bladet. Den vinkeln gör den här kniven speciell. När kniven greppas på traditionellt vis känns den en smula som en Kukri i hand. Ni som hållt i en sådan vet vad jag menar. Kniven liksom strävar framåt, nedåt och vill hugga i något. 

Material

Stålet i de här franska kastknivarna är någon form av fjäderstål även om jag är osäker på vilket. Det har dock visat sig hålla tämligen väl och att knäcka knivarna är högst troligen omöjligt. Däremot rundar man förstås spetsarna efter ett tag. Ursprungligen var de mycket skarpa vilket både ger god penetration och ser bra ut. Men det är ett faktum att kastknivsspetsar ytterst sällan förblir i det skicket. Skall du undvika att skada dem får du aldrig kasta mer än kniv per tavla, aldrig missa om du inte har gummerat underlat etc. Så ser inte premisserna ut för de flesta. Åtminstone inte för mig. 

Handtagsidorna är av läder som limmats och nitats på plats. Ett av få material som klarar misshandeln en kastkniv utsätts för även om även de får sin patina

Handtaget har försetts med sidor av läder som nitats på plats. Det kan för övrigt fås i tre olika färger och förutom rött som här finns de även i svart eller brunt. Nitarna uppges på hemsidan vara av koppar men är i det här fallet av aluminium. Det går sönder lättare men är i gengäld lättare att banka tillbaks i form igen. För det rekommenderas en liten kulhammare för övrigt. Mina har vid det här laget kommit till det stadiet att de behöver ersättas. 

För att vara en kastkniv är Woodpecker relativt vass

Finishen är borstad med polerade eggar. Utförandet är snyggt och ytan tämligen lätt att underhålla. Jag brukar gå över knivarna med sandpapper och en fil om det bildas grader. Annars används Autosol för att putsa upp mina kastknivar. 

Att kasta

Det råder ingen tvekan om att de här knivarna är gjorda för traditionell knivkastning eller "cirkuskastning" som det ibland kallas. Det vill säga att kasta knivar med ett eller flera varvs rotation. En rotation som till skillnad från vad som framställs i diverse actionfilmer bestäms av avståndet till målet och således inte kan användas med lätthet på okända distanser. Det kräver mycket stor skicklighet för att kasta "instinktivt" med rotationskastning. Väldigt få behärskar den tekniken. 

Kniven är nästan neutralt balanserat med vikten något förskjuten mot handtaget till

Det är här det speciella utseendet på Woodpecker får sin förklaring. Harpunspetsen och det krökta handtaget är inte för syns skull som man kan förledas att tro. OM du bara greppar dem som vanligt och kastar med ett varvs rotation från kring tre till tre och en halv meters avstånd kommer du nämligen att bli grymt besviken då missen är ett faktum! Det hände mig, de första tio minuterna kan jag tillägga och jag kunde först inte begripa vad jag gjorde för fel. Sedan greppade jag, bokstavligen, kniven och konceptet och VÄNDE på kniven. Woodpecker är nämligen gjord för att greppas upp och ned för kast på 3, 5 och 7 m, alltså de distanser där man håller i handtaget. 

Fattas Woodpecker som man är van vid blir rotationen extremt långsam. Vänder man kniven upp och ned så får designen med det vinklade handtaget sin förklaring

När man väl vänt på dem så blir de närmast pedagogiska. Kniven guidar kastaren till den harmoniskt runda rörelse  som behövs när man skall kasta med snurrtekniker. Anledningen står att finna i vinkeln på bladet när kniven hålls i hammargrepp. När kniven greppas på traditionellt vis så pekar bladet markant framåt och i omvänt grepp lika tydligt åt andra hållet. Den som kastar med rotation vet att desto mer kniven vinklas framåt desto långsammare blir rotationen. Det kan även uppnås genom att krypa upp på handtaget närmare rotationscentrum eller en kombination av båda. Det är något man ofta gör med kortare och lättare knivar som har en tendens att spinna snabbare i syfte att "lugna ned" dem. 

På tre meters distans är Woodpecker rena precisionsinstrumentet trots, eller snarare tack vare sin tyngd

Men det här är motsatsen till en liten kniv och då vill man istället skynda på snurren och det åstadkoms förstås med det motsatta. Att hålla kniven mer rakt upp, kring nittio graders vinkel i relation till armen och längre ut på handtaget. Det är här designen på Woodpecker hjälper till. Vinkeln på skaftet gör att bladet pekar snett bakåt när kniven hålls i vanligt  hammargrepp även med avslappnad handled. Det skyndar på rotationen och ser till att den här tunga pjäsen börjar röra på sig. 

Vad vinkeln dessutom gör är att se till att cirkelrörelsen blir korrekt genom att det direkt känns när du avviker från den. Det känns extra tydligt när vikten hamnar utanför den rätta banan helt enkelt. 

Rotationskast

Att Woodpecker är gjorda för traditionell knivkastning och att de är designade med Walk Back i åtanke är något som framgår mycket tydligt när man börjar använda dem. Som jag beskrev ovan är knivarna närmast pedagogiska när det kommer till att kasta på tre och fyra meter. Det vill säga distanserna för grundkasten för rotationstekniker med grepp i handtaget respektive bladet. 

Från tre och fem meters distans träffar kniven upp och ned på grund av den omvända fattningen. Det är även därför spetsen är tveeggad

Det är även här den tveeggade spetsen kommer in i bilden. Eftersom knivarna kastas upp och ned träffar de också upp och ned efter ett varvs rotation och för att underlätta att de sätter sig även vid träffar som inte är etthundra procent raka har knivarna dubbla eggar. Som tidigare sagt så gör det också att de smalnar av vilket underlättar "stick", att knivarna sätter sig i tavlan trots att närmare ett halvkilos vikt samarbetar med herr G-kraft och drar kniven nedåt. 

När knivarna sedan hålls i bladet vid kast från fyra meter så får även harpunspetsen sin förklaring. Den indexerar hur kniven enklast hålls! Det är med alla fingrar under själva taggen på ryggen. Ett stadigt grepp men inte för långt upp. Personligen greppar jag kniven med pekfingret över puckeln och flyttar sedan ned greppet när jag påbörjar kaströrelsen. 

Precis som vid kast på tre meters guidar kniven dig mot rätt rörelse. Eftersom kniven är krökt vill den följa med runt och avviker du från cirkeln och exempelvis börjar sträva för mycket framåt så känner du det direkt då tyngdpunkten hamnar utanför banan även på den här distansen. 

Från distanserna fyra och sex meter träffar knivarna rättvänt

Sedan är kniven tung vilket gör att den enklast kastas lugnt och harmoniskt. Det hjälper inte att "skynda på" genom att ta i mer. Kastet måste ha tid att utveckla sig för att kniven skall hinna runt. I annat fall måste du själv skynda på rotationen vilket kräver en medveten ansträngning med antingen en snabbare armrörelse eller en handledsknyck vilket båda försämrar precisionen. 

Med sin slanka form och tveeggade spets parat med vikten behövs inte det utan Woodpecker träffar ändå tavlan med oerhörd pondus. Det gör dem till lite av "tavelätare". Jag har spräckt tavlor med den här kniven. 

Half Spin

Visst kan man ge sig på half-spin med den här kniven men det är verkligen inget jag uppskattar. De är inte gjorda för det och det märks. Allt som är bra med att kröka kniven för rotationskastning gör den sämre till Military Half spin då tyngdpunkten förskjuts sidledes om kniven fattas med en tumme på sidan av bladet. Det vare sig känns naturligt eller går särskilt bra att kasta på det viset. Det är som att kasta en bumerang med flatsidan först. 

Enklare är det då med "natural half spin" som fattningen kallas när man greppar kniven i bladet men på rätt "köl" med eggen mot målet och ryggsidan mot handen. Men även här måste man vända på kniven för balansens skull, precis som vid hel rotation. Sedan har jag aldrig tyckt att det finns något "naturligt" med den fattningen. Men det är bara jag. 

No Spin

Glöm det! Är vad jag skulle säga. Förvisso utmärker sig no spin eller "anti-spin"-tekniker av att man faktiskt kan kasta vad tusan som helst inklusive köksredskap, rör, eller allt som har den minsta spets eller avsmalnande kant. Jag har till och med sett filmklipp där någon sätter ett dricksglas (!) i en trätavla. Men det är ett sidospår i uppvisningskastens underbara värld. 

Att kasta Woodpeckers med no spin känns bara konstlat. För att det skall gå så måste man överge handtaget och krypa så långt fram att pekfingret befinner sig i närheten av tyngdpunkten. Och som sagts tidigare är det görbart, allt går att kasta och sätta i en tavla men det är mest för att bevisa att det går. 

Sammanfattning

Något jag inte nämnt tidigare är att jag tycker att de här knivarna är riktigt snygga. Den slanka formen, de nitade läderskollorna samt de konvexa och polerade eggarna är detaljer som alla bidrar till det. Sedan ser den tveeggade harpunspetsen både kompetent och en smula elak ut. Det gillar jag! I förbifarten kan nämnas att finishen på de här knivarna är mycket hög. Ytbehandlingen är jämn och väl utförd, handtagen sitter på plats men framförallt var slipningen av eggarna på topp när knivarna var nya. Precis lagom tunna, inte för vassa för handen men ändå så att knivarna formligen glider in i en tavla. 

Särskilt var de snygga innan jag satte igång att kasta rejält med dem. Som alla knivar, särskilt de med nästan skarpa eggar, har de en tendens att få rundade spetsar efter ett tag. Sedan började jag använda de här knivarna innan jag behärskade rotationskastning lika väl som nu vilket resulterat i många träffar av "Robin Hood"-typ. Det vill säga närkontakt mellan knivarna. Sen har de varit i marken ett antal gånger och därmed i kontakt med betongplattor, asfalt och stenar i skogen. Trots det ser de ok ut utan att jag slipat om dem. De är med andra ord hållbara!

Woodpecker är de tyngsta kastknivar jag äger

Woodpecker är också knivar som är mycket speciella att kasta. För det första är de tunga och behagliga. De roterar stilla och majestätiskt och träffar med kraft. De är för tillfället de tyngsta knivar jag kastar med att jämföra med de nästa tyngsta seten i min arsenal vilket inkluderar Graf Knives B1 400g och T5 420 g samt WL Custom Blade Patriot Dagger med sina 360g.

Men det är inte det som är speciellt utan att de är närmast pedagogiska om nu en kniv kan vara det. Den nästan instruerar kastaren om hur de vill bli hanterade. Formen på kniven gör att den strävar mot en cirkelformad rörelse och vikten talar om när den skall släppas. Sedan är det bara att sikta och kniven sitter där den skall. Den biten är förstås inte så lätt som det låter men de här knivarna har en tendens att locka fram det bästa i mig i det avseendet. Så här långt är jag mycket nöjd med dem och som det verkar är det redskapen att användas för SM i sportkastning 2022 som kommer att gå av stapeln i Nynäshamn om planerna håller. 

"French Roast" Pierre Cazoulats Woodpeckers är handgjorda kastknivar från Frankrike

Woodpecker är ett gott exempel på när många års träning och tävlingserfarenhet överförs till fysisk form. Pierre Cazoulat som både har designat och gör de här knivarna är flerfaldig mästare i knivkastning med erfarenhet både från den franska, europeiska och amerikanska knivkastningsscenen. Det är således customknivar eller mid-tech beroende på hur begreppen skall definieras. Men i det här fallet gjorda av herr Cazoulat själv. De köps lämpligen direkt från hans webbutik: pierre-cazoulat.com eller från franska Throwingzone.fr. 

Pierre Cazoulat

Specifikation:

Stål: Fjäderstål

Längd: 33 cm

Bredd: 40 mm som bredast, 35 mm som minst

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 460 g

Balanspunkt: 15,5/17,5 cm från handtag/spets

/ J - kastknivsfrankofil

#knivesandbikes #knivigtvarre