Dagens bild nr 259 - "Idag"

Dagens bild illustrerar inte bara några knivar utan representerar även en smula träningsvärk. Man får det efter att ha kastat tunga knivar koncentrerat i något över fem timmar i sträck. Igår var nämligen min privata "generalrepetition" inför SM i sportkastning. Det finns en hel del tenik jag vill fila på. Gudarna skall veta att det behövs. Jag är inte i närheten av att vara så bra som jag önskar. Men det kommer, det kommer. Tydligen skall övning vara något som har med den saken att göra. I alla fall har jag förstått det så. Därav det myckna kastandet. 

Men i grund och botten är jag väsentligt mycket bättre än förra året. Det vet jag, mitt största problem är inte topparna utan dalarna. Jag är i mitt tycke för ojämn. Den högsta nivån är definitivt gångbar. Men trots det gör jag riktiga skitinsatser ibland för att tala klarspråk. Det är de som måste minimeras.

Sedan var det den lilla detaljen att det är skillnad mellan träning och tävling. Men å andra sidan om man inte kan prestera när man övar så lär det inte plötsligt dyka upp resultat i skarpt läge heller.

"Idag" även en kastare och hans knivar måste vila ibland

Nu har jag i alla fall bestämt mig för vilka knivar som är aktuella och det är dem jag övat med på sistone i respektive disciplin. För såväl precisionskastning (från tre, fem och sju meter) samt eventuell Walk back skall Woodpecker från Pierre Cazoulat användas. "Eventuell" Walk back skrev jag då det är beroende på om jag förmår att tillhöra de tre bästa i de första momenten. Det är de regler som gäller för årets SM. 

För No spin kommer Acejet Raven II att nyttjas

Samma villkor gäller för No spin och där ämnar jag använda mig av ett set Acejet Raven II. Knivar som jag övat en del med sedan jag köpte dem. 

Sedan kommer jag att "väga in" ytterligare två set som back-up. För rotation är det Zitoon Spinning Dagger som är aktuella och för No spin är det ytterligare ett set från Acejet i form av Stinger. 

Nu skall jag gå och odla min träningsvärk eller vad tusan man gör med den.  

Väl mött i Arboga hoppas jag!

/ J - knivkastaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Kastmånaden juli

Den här månadens knivkastande har helt klart färgats av det stundande SM som väntar runt hörnet. Årets SM i sportkastning går precis som förra året av stapeln i Arboga. För värdskapet står ASK eller Arboga sportkastningsklubb. 

Rent konkret har det påverkat min träning på så vis att jag fokuserat mer på de knivar jag tror mig komma att använda under evenemanget samt de discipliner som finns och som jag kommer att ställa upp i. 

De mest använda knivarna för tillfället, Pierre Cazoulat Woodpecker. Något som börjar synas på handtagen trots att de är bytta!

Det innebär att för rotationskastning är det Woodpecker från franska Pierre Cazoulat som är aktuella. Ett par rejäla knivar som främst är designade för Walk Back-disciplinen. För att det skall bli aktuellt att kasta i det formatet i årets SM krävs dock att man tillhör de tre bästa i precisionskastning från tre, fem och sju meter först. DET är inte det lättaste. Man måste således kvalificera sig. 

Samma villkor gäller för att få kasta Walk Back, No spin. Följaktligen är jag anmäld till samma grenar där. Det skall med andra ord kastas både rotation och utan rotation. För det senare ändamålet har jag valt att använda mig av en uppsättning Raven II från AceJet. Knivar som är såpass nya att jag inte hunnit recensera dem ännu!

Raven II från AceJet

Att knivarna är nya innebär emellertid att jag inte helt behärskar dem från alla distanser. Framförallt inte säkert från sju meter. Därför tränas det en hel del på just det. Det gäller för övrigt rotationskastningen också. Såpass mycket att jag märker det i ryggen för tillfället. Att hiva 460 g skrot sju meter om och om igen kräver sin tribut till slut. 

Raven II används för No spin-kastning

Men eftersom det fokuserats på tävlingskastning och inte minst på längre avstånd blev det väsentligt färre kast den här månaden än förra. Det tar helt enkelt längre tid när man skall gå mer och dessutom anteckna efter varje omgång. 

Sammantaget har det även den månaden kastats runt 40 timmar eller mer exakt 39 timmar. På den tiden hanns det med ca 11700 kast. Det blir cirka tre timmar mindre men hela 2100 kast färre än för juni. Min förhoppning är att kvaliteten varit något bättre men det får framtiden utvisa.  

Lite annan kastning hinns faktiskt med. Exempelvis snabbkastning från fodral och då använda jag Graf Knives B1 Classical Bowie. Både fodral och handtag är egentillverkade

Några personliga rekord har förbättrats under juni vilket kan vara ett tecken på det. Inga nya poängrekord med rotationskastning från 3m avstånd men väl mer konsekventa resultat kring 98-100p. En början är att kunna göra det på träning innan man kan upprepa det på tävling. Från fem och sju meter är resultaten än så länge mer blygsamma med 99 respektive 80 poäng som bäst. Poängserierna är dock inte lika jämna över tid från de distanserna. 

Däremot har Walk Back rekordet med samma teknik förbättrats till 258 p. Jag mycket glad över att jag spräckt 250-poängsvallen. För No spin är motsvarande siffra för närvarande 207 p. 

Fokuset på tävling avspeglas i vilka modeller det kastats med. De mest använda knivarna den här månaden är: 

1. Pierre Cazoulat Woodpecker: 5745
2. AceJet Raven II: 4194
3. AcJet Excalibur: 610
4. Graf Knives B1 Classical Bowie: 350
5. Throwingzone Scalpel: 287

/ J - kastar vidare

Nya handtag

Så var det dags att slöjda igen. Det blev verkligen inget avancerat den här gången men uppgiften kräver ändå en smula pyssel. Handtagen till mina Woodpecker från franska Pierre Cazoulat har redan sett bättre dagar och behöver helt enkelt bytas ut.  

Woodpecker när de var nya. Riktigt snygga men problemet med kastknivar är att de tenderar att slitas

Det enda sättet att undvika att de till slut ser ut så här är att enbart kasta en kniv mot en tavla, alltså ha tillgång till tre stycken, samt aldrig missa. Det senare särskilt inte så att kniven kan träffa något hårt som t ex en betongplatta eller sten. Nu ser inte alltid premisserna ut på det viset och därav följer den slitna looken. Patina i all ära men här har jag limmat om lädersidorna vid ett antal tillfällen då direktträffar från de andra knivarna helt enkelt skurit av aluminiumnitarna. Eggarna är relativt skarpa på de här knivarna och de är tunga! De väger något mer än en liten yxa. 

Sargade lädersidor och tilbucklade och vissa fall avskurna nitar

Ute i "fält" repareras det tillfälligt med eltejp och när jag kommer hem limmas det om med kontaktlim. Det håller någorlunda till nästa Robin Hood-träff. Därför var det nu dags för nya handtagssidor.

Det första momentet var att klippa av de få nitar som inte redan var avkastade. Ett par återstod trots allt. Någon minuts arbete med en avbitartång så var det ordnat. 

Därefter användes den av de gamla läderbitarna som var minst illa tilltygad som mall för ett par nya. Först ritas den av på en bit 3,5mm tjockt läder. Sedan skärs de ut med kniv. För att runda kanterna något skär jag flera mindre snitt i vinkel. Därefter sandpappras kanterna till sin slutliga form. Trots att jag försöker vara noggrann blir det inte helt exakt eftersom jag saknar stansar för ändarna och bandslip. Läderbitarna blir därför individuella. Men det kanske är charmen med helt handgjorda prylar?

En av de gamla skollorna fick agera mall. Materialet är 3,5 mm tjockt läder

Nästa moment är att få dit hålen på rätt ställe. Även här används den gamla skollan som mall. Jag markerar först med en huggpipa. Därefter slår jag hålen genom de två sidorna samtidigt. För att ingen dumt skall hända sätter jag en kopparnit genom det första hålet så de återstående två skall hamna på inbördes rätt avstånd. Det kan vara trixigt nog att trä igenom hålen när snabbfästande lim är inblandat utan att de är snedplacerade också. 

Sedan är det dags för att fasa och behandla kanterna. Till det används ett kantjärn "no 2" varpå jag applicerar lite bivax och avslutar med att gå över kanterna med en kantpolerare. Det gör att de blir något rundade, ser bättre ut och inte suger åt sig fukt i samma utsträckning.  

Utöver läder behövs nitar, en bra avbitare, kontaktlim och en kulhammare

Det sista momentet är att fästa lädret på plats vilket sker i två steg. Först ritsar jag upp insidan på lädret och går över metallen med en grov fil för att limmet skall fästa bättre. Sen dags för kontaktlim som får torka några minuter. Tyvärr börjar mitt likna tapetklister då det börjat torka inne i burken. Det är därför svårapplicerat numera, tänk tuggummikonsistens. De tre nitarna träs sedan genom den ena lädersidan för att sedan tryckas igenom korresponderande hål i handtaget samt skollan på motstående sida. 

Först träs nitarna genom de två läderbitarna som limmats varpå de hamras på plats med gummiklubba. Därefter knackas nitarna på plats och nyps av

Det andra steget innebär att nitarnas låsringar sätts på plats varefter själva niten kapas och knackas rund. Det är ett arbete som kräver viss precision med en liten kulhammare. Min sambo hävdar att jag låter som en hackspett när det görs. Man vill ju att trycket från niten skall vara lagom hårt samtidigt som den inte skall ha några vassa kanter eller sticka ut för mycket och kännas i handen när kniven skall kastas med. Känslan är särskilt viktig när det handlar om kastknivar. 

Det sista momentet är att hamra nithuvudena någorlunda jämna så de både fyller sin funktion och är behagliga mot handen

Så här blev slutresultatet. Nu i brunt läder med kopparnitar

Slutresultatet är jag i stort sett nöjd med även om det finns några detaljer som kunde varit bättre. Men samtidigt tänker jag "gott nog" även om pedanten i mig kvider något ohörbart. Det är trots allt kastknivar som det tränas med och de kommer att få nya skavanker, var så säker!

/ J - The "hobbyslöjdare" is back

May, a summary

It's time to sum up the month of May from a knife throwing point of view. A somewhat narrow focus on a blog text perhaps considering that others are writing chronicles about the state of the world, including the refugee situation, the war in Europe, the consequences of Brexit and that the climate is screwed up and that "all politicians are stupid".

I think about the big questions intensely for a while at a time, then I let them go. Otherwise I'll go crazy I think! Let us flee into our interests for a while to regain peace of mind and thus the strength to deal with the rest.

But there is always something that get in the way of the planning. Last time I wrote something on the subject it was Covid and this time it's severe back pain. It not only stopped the throwing periodically but also made it impossible for me to cycle to the extent I had hoped.

My most used knives in May, Pierre Cazoulat Woodpecker

Despite this, there were some activity on this front. A solid work week was spent on my throwing range or 40 hours and 20 minutes to be exact. Actually it's more since I do not include certain elements such as preparing the targets. But anyway, during that time, I managed to throw pieces of sharp metal 16985 times. 

Around seventeen thousand throws can sound a lot or a little depending on the frame of reference. But in my case it is not very much. It is partly explained by that there has been a focus on Walk Back, which takes longer simply because you have to walk more and that I note the results. That takes some time too. But mostly it's because of the reason I mentioned in the beginning. It has in fact contributed to me not being able to throw as I want even when I have been on the range.

These knives from Acejet are also frequently exercised

The absolute majority are thrown using the Woodpecker from Pierre Cazoulat. They are my first choice for rotational throwing in the discipline Walk back but are also the knives I use for warm up*. This resulted in 6402 throws.

My new Throwingzone Scalpel got around 1700 throws. That they were not used more is due to the fact that they didn't arreive until the middle of the month. Acejet Excalibur has got a little more time with a few hundred more throws, 1798. Mostly because they are so flexible and can be used for almost all types of throwing, Military half spin, No spin, rotational throwing and both under and overhand throws. Two other models from Acejet are also frequently used, Guillotine with just over two thousand throws and Stinger with 2100 throws. They are still my "number one" when it comes to No spin even though both the Guillotines and Scalpels have quickly become contenders to the throne. There was a little less throws with the WL Custom Blade Patriot Spinner this month. I use them mostly for precision throws from 3m. 

These newcomers from Throwingzone work their way into the statistics too. The model is called Scalpel

Now summer is soon here and with yesterday's weather you could think that it almost happened. But only almost. Today it is really gray, cloudy and a cooler. But the question is whether there can't be some throws anyway. If so, the figures above will become obsolete. It is the disadvantage of summing up something prematurely. Maybe that applies to the state of the world as well? I hope so anyway.

/ J - the "relapsethrower"

*Woodpeckers are also the heaviest knives I own, which makes them suitable for the purpose. The weight is about 460 g. 

Kastmånaden maj

Det är dags att summera maj månad ur knivkastningsynpunkt. En något snäv inriktning på en bloggtext kan tyckas då andra skriver krönikor om världens tillstånd inkluderande flyktingsituationen, kriget i Europa, brexits konsekvenser samt att klimatet är åt helvete och att "alla politiker är dumma".  

De stora frågorna tänker jag intensivt på ett stund i taget sedan släpper jag dem. Annars blir jag tokig tror jag! Låt oss fly in i våra intressen en stund för att finna ro och återfå sinnesfrid och därmed kraft att hantera resten.  

Men det här märkligt att det alltid är något som skall hamna i vägen för planeringen. Förra gången jag skrev något på temat var det Covid och den här gången är det ett ryggskott. Det inte bara hindrade kastandet periodvis utan gjorde även att jag inte kunde cykla i den usträckning jag hoppats på. 

Mina mest använda knivar under maj, Pierre Cazoulat Woodpecker

Trots detta blev det en del knivkastande. En stadig arbetsvecka tillbringades på min kastbana eller 40 timmar och 20 min för att vara exakt. Eller ja, egentligen är det mer då jag inte räknar in vissa moment. Under den tiden hann jag i vilket fall som helst hiva iväg järnskrot 16985 gånger.

Kring sjutton tusen kast kan låta mycket eller lite beroende på referensramar. Men i mitt fall är det inte särskilt mycket men det förklaras delvis att det varit fokus på Walk Back vilket dels tar längre tid eftersom man måste gå mer samt att jag antecknar resultaten. Det momentet tar sin lilla tid det också. Men mest beror det på anledningen jag nämnde inledningsvis. Den har nämligen bidragit till att jag inte kunnat kasta som jag vill ens när jag varit på banan. 

Även de här knivarna från Acejet motioneras flitigt

Den absoluta majoriteten är kastade med Woodpecker från Pierre Cazoulat. De är mitt förstaval för rotationskastning i disciplinen Walk back men är även de knivar jag värmer upp* med vilket resulterat i 6402 kast. Sedan har mina nya Throwingzone Scalpel fått kring 1700 kast. Att de inte nyttjats mer beror på att de var inte aktuella förrän i mitten av månaden. Något mer tid har Acejet Excalibur fått med ytterligare något hundratal kast, 1798 stycken. Mest för att de är så flexibla och kan användas till nästan alla typer av kastning, Military half spin, No spin, rotationskastning och både under och överhandskast. Ytterligare ett snäpp upp hittas två andra modeller från Acejet, Guillotine med strax över tvåtusen kast och Stinger med 2100 kast. De är fortfarande  mina "nummer ett" när det kommer till No spin även om både giljotinerna och skalpellerna snabbt har blivit ett hot mot dem. Något mindre blir det med WL Custom Blade Patriot Spinner. De använder jag mest för precisionskast från 3m. Sedan har det kastats spridda skurar med andra modeller också från stund till annan. 

De här nykomlingarna från Throwingzone arbetar sig in i statistiken de också. Modellen kallas Scalpel

Nu är snart sommaren här och med gårdagens väder kunde man tro att det nästan inträffat. Men bara nästan. Idag är det gråmulet och en svalare. Men frågan är om det inte kan bli några kast ändå. I så fall stämmer inte siffrorna ovan. Det är nackdelen med att summera något i förtid. Det kanske gäller världens tillstånd också? Jag hoppas det i alla fall. 

/ J - återfallskastaren

* Woodpeckers är även de tyngsta knivar jag äger vilket gör dem lämpliga för ändamålet. Vikten är ca 460 g. 

Review Pierre Cazoulat Woodpecker

It must be said from the beginning, that these knives were acquired in the hunt for a set of knives to be used in rotational throwing with a focus on the competition discipline "Walk back". Therefore, I was looking for knives that were partly focused on just rotational throwing and partly weighed a little more than the knives I had for the purpose before. A larger mass gives certain properties that I was curious about.

This model called Woodpecker from French Pierre Cazoulat ticks off all those boxes. They are specially developed for competition and pronounced for this particular format, which means that you throw from 3,4,5,6, and 7 meters. This means that the knife must be good for throwing at more than one distance. That it must be able to handle both short and long distances, which places some demands on the design. Sure, all knives can be thrown at all distances but they can be differently well suited for the purpose.

Appearance and Dimensions

In terms of size, Woodpecker belongs to the larger category of throwers. Not the biggest, because that area is dominated by pieces with more or less clear Bowie influences, often from the USA. They go under the slightly sweeping designation "mountain men knives".

But even in this case, we are talking about a substantial knife. Woodpecker is a model that is just over 33 cm long, 6 mm thick, and 40 mm wide at most. The latter is important as competition knives must be narrower than 60 mm according to the regulations. So that limit is cleared by a margin. In some American regulations, knives must also be over 12 inches long, so Woodpecker also lives up to that.

Those measurements give a fairly massive knife that weighs in at 460 grams. it is important in this context as it provides some desirable characteristics that I will talk more about later. 

Pierre Cazoulat Woodpecker

Woodpecker is a fairly large model, although it is not gigantic. Here in comparison to Condor Dismissal 14 ", Graf Knives T2 Bowie and WL Custom Blade Patriot Dagger

In appearance, the woodpeckers are characterized by a couple of distinct details. One is the pronounced, double-edged harpoon tip. The fact that the tip is sharpened on both sides is not a coincidence and is very important for this knife. It helps with penetration, which of course makes the knives easier to stick to a target in general. Something that is especially important with heavy knives because otherwise they risk falling out of the target even at a reasonably good hit. At least if the target is hard. The tip of the harpoon itself also helps to index the grip so you know how far up you are holding the blade when you turn the knife. Then there is another function, a more specific one which I will return to later.

The edges are worth a chapter in themselves as they are very well made and also convexly ground. They are not sharp but not far from it and that also helps with penetration. The fact that they have the shape they have makes them stronger than a conventional v-grind. It simply provides more material behind the edge. Another way to do this is to let the "edges" be very thick, but this also makes knives harder to stick. When it comes to throwing knives, strength and toughness are everything, they should not cut anything, just be durable. 

In addition to the long slim profile with its special tip, there is one more detail that is typical of this model and that is how the handle is angled in relation to the blade. That angle makes this knife special. When the knife is gripped in the traditional way, it feels a bit like a Kukri in hand. You who have held one know what I mean. The knife sort of strives forward, downward, and wants to cut into something.

Material

The steel in these French throwing knives is some kind of spring steel, although I'm not sure which one. However, it has proven to hold up fairly well, and breaking the knives is most likely impossible. On the other hand, of course, you round the tips after a while. Originally they were very pointy which both give good penetration and look good. But it is a fact that throwing knife tips extremely rarely remain in that condition. If you want to avoid damaging them, you must never throw more than a knife per target, never miss if you don't have a soft floor, etc. This is not the premise for most people. At least not for me.

The handle sides are made of leather that has been glued and riveted in place. One of the few materials that can withstand the beating of a throwing knife is exposed even if they also get their patina

The handle has been fitted with sides of leather that have been riveted in place. It is also available in three different colors and in addition to red as here, they are also available in black or brown. The rivets are stated on the website to be made of copper but in this case, are made of aluminum. It breaks more easily but is in return easier to knock back in shape again. For that, a small ball hammer is recommended by the way. My handles have by now reached the stage where they need to be replaced. 

To be a throwing knife, Woodpecker is relatively sharp

The finish is brushed with polished edges. The design is nice and the surface is fairly easy to maintain. I usually go over the knives with sandpaper and a file if burrs are formed. Otherwise, Autosol is used to clean my throwing knives from stains.

To Throw

There is no doubt that these knives are made for traditional knife throwing or "circus throwing" as it is sometimes called. That is, throwing knives with one or more turns of rotation. A rotation that, unlike what is produced in various action films, is determined by the distance to the target and thus cannot be used with ease at unknown distances. It requires a great deal of skill to throw "instinctively" with rotational throwing. Very few master that technique.

The knife is almost neutrally balanced with the weight slightly offset from the handle

This is where the special look of Woodpecker gets its explanation. The harpoon tip and the curved handle are not for the sake of appearance that one can be led to believe. IF you just grab them as usual and throw with one rotation from around three to three and a half meters away, you will be cruelly disappointed as the miss is a fact! It happened to me, the first ten minutes I can add, and at first, I could not understand what I was doing wrong. Then I literally grabbed the knife and the concept and TURNED the knife. Woodpecker is made to be gripped up and down for throws of 3, 5, and 7 m, ie the distances where you hold the handle.

If you grip Woodpecker as you are used to, the rotation becomes extremely slow. If you turn the knife upside down, the design with the angled handle gets its explanation

Once you turn them over, they become almost educational. The knife guides the thrower to the harmoniously round movement needed when throwing with spinning techniques. The reason can be found in the angle of the blade when the knife is held in the hammer grip. When the knife is gripped in the traditional way, the blade points markedly forward, and when it's turned upside down just as clearly in the other direction. Anyone who throws with rotation knows that the more the knife is angled forward, the slower the rotation. It can also be achieved by moving up on the handle closer to the center of rotation or a combination of both. This is something you often do with shorter and lighter knives that have a tendency to spin faster in order to slow them down. 

At a distance of three meters, Woodpecker is a pure precision instrument despite, or rather due to its weight

But this is the opposite of a small knife and then you want to speed up the spin instead and it's, of course, achieved with the opposite. To keep the knife more straight-up, around a ninety-degree angle in relation to the arm and further out on the handle. This is where the design at Woodpecker helps. The angle of the shaft means that the blade points obliquely backward when the knife is held in a normal hammer grip, even with a relaxed wrist. It speeds up the rotation and makes sure that this heavy piece starts to move.

What the angle also does is make sure that the circular motion is correct. You immediately feeö when you deviate from it and the mass ends up moving in the wrong direction.

Rotational Throwing

That Woodpecker is made for traditional knife throwing and that they are designed with Walk Back in mind is something that is very clear when you start using them. As I described above, the knives are almost educational when it comes to throwing at three and four meters. That is, the distances for the basic throw for rotation techniques with grip in the handle and the blade, respectively.

From a distance of three and five meters, the knife hits upside down due to the inverted grip. This is also why the tip is double-edged

This is also where the double-edged tip comes into play. Since the knives are thrown upside down, they also hit the same way after one rotation, and to make it easier for them to stick even at hits that are not one hundred percent straight, the knives have double edges. As previously stated, it also makes them narrower, which makes the knives easier to "stick" despite the fact that almost half a kilo of weight cooperates with Mr. G-force and pulls the knife down.

When the knives are then held in the blade when thrown from four meters, the harpoon shape also gets its explanation. It indexes how the knife is easiest to hold! It is with all fingers under the actual hump on the back. A firm grip but not too far up. Personally, I grab the knife with my index finger over the hump and then move the grip down when I start the throwing motion.

Just like when throwing from three meters, the knife guides you towards the right motion. Since the knife is curved, it wants to follow around and if you deviate from the circle and, for example, start striving too far forward, you will feel when the center of gravity ends up off the track also at this distance.

From the distances of four and six meters, the knives hit with the edge down

Besides, the knife is heavy so the easiest way to throw it is calmly and harmoniously. It does not help to "rush" the knife by using more force. The throw must have time to develop or the knife doesn't have enough time to spin. Otherwise, you have to speed up the rotation yourself, which requires a conscious effort with either a faster arm movement or a flick of the wrist, which impairs the precision.

With its slender shape and double-edged tip paired with weight, it is not needed, but Woodpecker still hits the board with incredible authority. That makes them a bit of a "target destroyer". I've cracked targets with these knives.

Half Spin

Sure, you can go half-spin with this knife, but it's really not something I appreciate. They are not made for it and it shows. Anything that is good about bending the knife for rotational throwing makes it worse for Military Half spin as the center of gravity shifts sideways if the knife is gripped with a thumb on the side of the blade. It neither feels natural nor is it particularly good to throw in that way. It's like throwing a boomerang with the flat side first.

It is easier to use "natural half-spin" as the grip is called when you hold the knife in the blade but on the right "keel" with the edge towards the target and the backside towards the hand. But here too you have to turn the knife for the sake of balance, just like with full rotation. Then again, I have never thought that there is anything "natural" about that concept. But it's just me.

No Spin

Forget it! Is what I would say about using Woodpecker for this kind of throwing. Certainly, no spin or "anti-spin" techniques are characterized by the fact that you can actually throw anything, including kitchen utensils, pipes, or anything that has the slightest tip or tapered edge. I've even seen movie clips where someone puts a drinking glass (!) In a wooden target. But it is a sidetrack in the wonderful world of trick shots. 

Throwing Woodpeckers with no spin just feels artificial. In order for this to work, you must abandon the handle and move your hand so far forward that the index finger is close to the center of gravity. And as said before, it is doable, everything can be thrown and stuck to a target but it is mostly to prove that it is possible. 

Conclusion

Something I have not mentioned before is that I think these knives are really good-looking. The slim shape, the riveted leather handle, and the convex and polished edges are details that all contribute to it. Then the double-edged harpoon tip looks both competent and a bit nasty. I like that! In passing, it can be mentioned that the finish on these knives is very high. The surface treatment is very well done, the handles are in place, but above all the sharpening of the edges was really good when the knives were new. Just thin enough, not too sharp for the hand but still so that the knives literally slide into a target.

They were especially good-looking before I started throwing them really hard. Like all knives, especially those with almost sharp edges, they tend to get rounded tips after a while. Then I started using these knives before I mastered rotational throwing as well as now which resulted in many hits of the "Robin Hood" type. That is close contact between the knives. Then they have been on the ground a number of times and thus in contact with concrete slabs, asphalt, and stones in the forest. Despite that, they look ok without me re-grinding them. In other words, they are durable!

Woodpecker is the heaviest throwing knife I own

Woodpeckers are also knives that are very special to throw. First, they are heavy and comfortable. They rotate quietly and majestically and hit with force. They are currently the heaviest knives I have. Compared with the next heaviest sets in my arsenal which includes Graf Knives B1 400g and T5 420 g as well as the WL Custom Blade Patriot Dagger with its 360g. 

But that is not what is special, but that they are almost educational if a knife can be. It almost instructs the thrower on how they want to be handled. The shape of the knife means that it strives for a circular movement and the weight tells when it should be released. Then just aim and the knife is where it should be. Of course, that bit is not as easy as it sounds, but these knives have a tendency to bring out the best in me in that respect. So far, I am very happy with them and as it seems, it is the tools to be used for the Swedish Championships in sports throwing 2022 that will be launched in Nynäshamn if the plans hold.

"French Roast" Pierre Cazoulats Woodpeckers are handmade throwing knives from France

Woodpecker is a good example of when many years of training and competition experience are transferred to physical fitness. Pierre Cazoulat, who has both designed and made these knives, is a gentleman with titles and experience from the French, European, and American knife-throwing scenes. It is thus custom knives or mid-tech depending on how the concepts are to be defined. But in this case, made by Mr. Cazoulat himself. They are conveniently purchased directly from his online store: pierre-cazoulat.com or from French Throwingzone.fr.

Pierre Cazoulat

Specification:

Steel: Spring Steel

Length: 33 cm

Width: 40 mm at most, 35 mm at its thinnest

Stock Thickness: 6 mm

Weight: 460 g

Point of Balance: 15,5/17,5 cm from handle/tip 

/ J - the enthusiast

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Pierre Cazoulat Woodpecker

 

Inledning

Det skall sägas från början, de här knivarna införskaffades i jakten på ett set knivar att användas vid rotationskastning med inriktning på tävlingsdisciplinen "Walk back". Därför söktes det efter knivar som dels var fokuserade på just rotationskastning eller "spin" som det heter på engelska, och dels vägde lite mer än de knivar jag hade för ändamålet sedan tidigare. Större massa ger nämligen vissa egenskaper som jag var nyfiken på. 

Den här modellen kallad Woodpecker från franske Pierre Cazoulat sätter bockar i alla de rutorna. De är speciellt framtagna för tävling och uttalat för just den här formatet som innebär att man kastar från 3,4,5,6 och 7 meter. Det gör att kniven måste vara bra för kast på mer än en distans. Att den skall klara både korta och längre avstånd vilket ställer en del krav på utformningen. Visst, alla knivar kan kastas på alla distanser men de kan vara olika väl lämpade för ändamålet. 

Utseende och mått

Sett till storlek tillhör Woodpecker den större kategorin. Inte störst, för där huserar rejäla pjäser med mer eller mindre klara Bowie-influencer, ofta med hemvist i USA. De brukar ofta gå under den lite svepande beteckningen "mountain men knives". 

Men även i det här fallet talar vi om en substantiell kniv. Woodpecker är en modell som är strax över 33 cm lång, 6 mm tjock och 40 mm bred som mest. Det sista är viktigt då tävlingsknivar måste vara smalare än 60 mm enligt reglementet. Så den gränsen klaras med marginal. I något amerikanskt regelverk måste knivar även vara över 12 tum långa så även det lever Woodpecker upp till. 

De måtten ger en tämligen massiv kniv som väger in på hela 460 gram. Utan att vara vitsig så är det viktigt i sammanhanget då det ger vissa önskvärda egenskaper som jag skall gå in lite djupare på senare. 

Pierre Cazoulat Woodpecker

Woodpecker är en tämligen stor modell även om den inte är gigantisk. Här i jämförelse med
Condor Dismissal 14", Graf Knives T2 Bowie och WL Custom Blade Patriot Dagger

Utseendemässigt känneteckas hackspettarna av ett par distinkta detaljer. En är den uttalade, dubbeleggade harpunspetsen. Att spetsen är vässad på båda sidor är inte en slump och mycket viktigt för den här kniven. Det hjälper till med penetrationen vilket förstås gör knivarna enklare att sätta i tavlan rent generellt. Något som är särskilt viktigt med tunga knivar eftersom de annars riskerar att falla ur målet även vid en någorlunda god träff. Åtminstone om tavlan är hård. Själva harpunspetsen hjälper även till att indexera greppet så du vet hur långt upp du håller på bladet när du vänt på kniven. Sedan finns ytterligare en funktion, en mer specifik sådan som jag dock återkommer till senare. 

Eggarna är värda ett kapitel för sig då de är mycket välgjorda och därtill konvext slipade. De är inte vassa men inte långt ifrån och även det hjälper till med penetrationen. Att de fått den form de har gör dem starkare än en konventionell v-slipning. Det ger mer material bakom eggen helt enkelt. Ett annat sätt att göra är annars att låta "eggarna" vara väldigt tjocka men det gör även knivar svårare att sätta. När det kommer till kastknivar är styrka och seghet allt, de skall inte skära något, bara vara hållbara. 

Förutom den långa slanka profilen med sin speciella spets så är det en detalj till som är utmärkande för den här modellen och det är hur handtaget är vinklat i relation till bladet. Den vinkeln gör den här kniven speciell. När kniven greppas på traditionellt vis känns den en smula som en Kukri i hand. Ni som hållt i en sådan vet vad jag menar. Kniven liksom strävar framåt, nedåt och vill hugga i något. 

Material

Stålet i de här franska kastknivarna är någon form av fjäderstål även om jag är osäker på vilket. Det har dock visat sig hålla tämligen väl och att knäcka knivarna är högst troligen omöjligt. Däremot rundar man förstås spetsarna efter ett tag. Ursprungligen var de mycket skarpa vilket både ger god penetration och ser bra ut. Men det är ett faktum att kastknivsspetsar ytterst sällan förblir i det skicket. Skall du undvika att skada dem får du aldrig kasta mer än kniv per tavla, aldrig missa om du inte har gummerat underlat etc. Så ser inte premisserna ut för de flesta. Åtminstone inte för mig. 

Handtagsidorna är av läder som limmats och nitats på plats. Ett av få material som klarar misshandeln en kastkniv utsätts för även om även de får sin patina

Handtaget har försetts med sidor av läder som nitats på plats. Det kan för övrigt fås i tre olika färger och förutom rött som här finns de även i svart eller brunt. Nitarna uppges på hemsidan vara av koppar men är i det här fallet av aluminium. Det går sönder lättare men är i gengäld lättare att banka tillbaks i form igen. För det rekommenderas en liten kulhammare för övrigt. Mina har vid det här laget kommit till det stadiet att de behöver ersättas. 

För att vara en kastkniv är Woodpecker relativt vass

Finishen är borstad med polerade eggar. Utförandet är snyggt och ytan tämligen lätt att underhålla. Jag brukar gå över knivarna med sandpapper och en fil om det bildas grader. Annars används Autosol för att putsa upp mina kastknivar. 

Att kasta

Det råder ingen tvekan om att de här knivarna är gjorda för traditionell knivkastning eller "cirkuskastning" som det ibland kallas. Det vill säga att kasta knivar med ett eller flera varvs rotation. En rotation som till skillnad från vad som framställs i diverse actionfilmer bestäms av avståndet till målet och således inte kan användas med lätthet på okända distanser. Det kräver mycket stor skicklighet för att kasta "instinktivt" med rotationskastning. Väldigt få behärskar den tekniken. 

Kniven är nästan neutralt balanserat med vikten något förskjuten mot handtaget till

Det är här det speciella utseendet på Woodpecker får sin förklaring. Harpunspetsen och det krökta handtaget är inte för syns skull som man kan förledas att tro. OM du bara greppar dem som vanligt och kastar med ett varvs rotation från kring tre till tre och en halv meters avstånd kommer du nämligen att bli grymt besviken då missen är ett faktum! Det hände mig, de första tio minuterna kan jag tillägga och jag kunde först inte begripa vad jag gjorde för fel. Sedan greppade jag, bokstavligen, kniven och konceptet och VÄNDE på kniven. Woodpecker är nämligen gjord för att greppas upp och ned för kast på 3, 5 och 7 m, alltså de distanser där man håller i handtaget. 

Fattas Woodpecker som man är van vid blir rotationen extremt långsam. Vänder man kniven upp och ned så får designen med det vinklade handtaget sin förklaring

När man väl vänt på dem så blir de närmast pedagogiska. Kniven guidar kastaren till den harmoniskt runda rörelse  som behövs när man skall kasta med snurrtekniker. Anledningen står att finna i vinkeln på bladet när kniven hålls i hammargrepp. När kniven greppas på traditionellt vis så pekar bladet markant framåt och i omvänt grepp lika tydligt åt andra hållet. Den som kastar med rotation vet att desto mer kniven vinklas framåt desto långsammare blir rotationen. Det kan även uppnås genom att krypa upp på handtaget närmare rotationscentrum eller en kombination av båda. Det är något man ofta gör med kortare och lättare knivar som har en tendens att spinna snabbare i syfte att "lugna ned" dem. 

På tre meters distans är Woodpecker rena precisionsinstrumentet trots, eller snarare tack vare sin tyngd

Men det här är motsatsen till en liten kniv och då vill man istället skynda på snurren och det åstadkoms förstås med det motsatta. Att hålla kniven mer rakt upp, kring nittio graders vinkel i relation till armen och längre ut på handtaget. Det är här designen på Woodpecker hjälper till. Vinkeln på skaftet gör att bladet pekar snett bakåt när kniven hålls i vanligt  hammargrepp även med avslappnad handled. Det skyndar på rotationen och ser till att den här tunga pjäsen börjar röra på sig. 

Vad vinkeln dessutom gör är att se till att cirkelrörelsen blir korrekt genom att det direkt känns när du avviker från den. Det känns extra tydligt när vikten hamnar utanför den rätta banan helt enkelt. 

Rotationskast

Att Woodpecker är gjorda för traditionell knivkastning och att de är designade med Walk Back i åtanke är något som framgår mycket tydligt när man börjar använda dem. Som jag beskrev ovan är knivarna närmast pedagogiska när det kommer till att kasta på tre och fyra meter. Det vill säga distanserna för grundkasten för rotationstekniker med grepp i handtaget respektive bladet. 

Från tre och fem meters distans träffar kniven upp och ned på grund av den omvända fattningen. Det är även därför spetsen är tveeggad

Det är även här den tveeggade spetsen kommer in i bilden. Eftersom knivarna kastas upp och ned träffar de också upp och ned efter ett varvs rotation och för att underlätta att de sätter sig även vid träffar som inte är etthundra procent raka har knivarna dubbla eggar. Som tidigare sagt så gör det också att de smalnar av vilket underlättar "stick", att knivarna sätter sig i tavlan trots att närmare ett halvkilos vikt samarbetar med herr G-kraft och drar kniven nedåt. 

När knivarna sedan hålls i bladet vid kast från fyra meter så får även harpunspetsen sin förklaring. Den indexerar hur kniven enklast hålls! Det är med alla fingrar under själva taggen på ryggen. Ett stadigt grepp men inte för långt upp. Personligen greppar jag kniven med pekfingret över puckeln och flyttar sedan ned greppet när jag påbörjar kaströrelsen. 

Precis som vid kast på tre meters guidar kniven dig mot rätt rörelse. Eftersom kniven är krökt vill den följa med runt och avviker du från cirkeln och exempelvis börjar sträva för mycket framåt så känner du det direkt då tyngdpunkten hamnar utanför banan även på den här distansen. 

Från distanserna fyra och sex meter träffar knivarna rättvänt

Sedan är kniven tung vilket gör att den enklast kastas lugnt och harmoniskt. Det hjälper inte att "skynda på" genom att ta i mer. Kastet måste ha tid att utveckla sig för att kniven skall hinna runt. I annat fall måste du själv skynda på rotationen vilket kräver en medveten ansträngning med antingen en snabbare armrörelse eller en handledsknyck vilket båda försämrar precisionen. 

Med sin slanka form och tveeggade spets parat med vikten behövs inte det utan Woodpecker träffar ändå tavlan med oerhörd pondus. Det gör dem till lite av "tavelätare". Jag har spräckt tavlor med den här kniven. 

Half Spin

Visst kan man ge sig på half-spin med den här kniven men det är verkligen inget jag uppskattar. De är inte gjorda för det och det märks. Allt som är bra med att kröka kniven för rotationskastning gör den sämre till Military Half spin då tyngdpunkten förskjuts sidledes om kniven fattas med en tumme på sidan av bladet. Det vare sig känns naturligt eller går särskilt bra att kasta på det viset. Det är som att kasta en bumerang med flatsidan först. 

Enklare är det då med "natural half spin" som fattningen kallas när man greppar kniven i bladet men på rätt "köl" med eggen mot målet och ryggsidan mot handen. Men även här måste man vända på kniven för balansens skull, precis som vid hel rotation. Sedan har jag aldrig tyckt att det finns något "naturligt" med den fattningen. Men det är bara jag. 

No Spin

Glöm det! Är vad jag skulle säga. Förvisso utmärker sig no spin eller "anti-spin"-tekniker av att man faktiskt kan kasta vad tusan som helst inklusive köksredskap, rör, eller allt som har den minsta spets eller avsmalnande kant. Jag har till och med sett filmklipp där någon sätter ett dricksglas (!) i en trätavla. Men det är ett sidospår i uppvisningskastens underbara värld. 

Att kasta Woodpeckers med no spin känns bara konstlat. För att det skall gå så måste man överge handtaget och krypa så långt fram att pekfingret befinner sig i närheten av tyngdpunkten. Och som sagts tidigare är det görbart, allt går att kasta och sätta i en tavla men det är mest för att bevisa att det går. 

Sammanfattning

Något jag inte nämnt tidigare är att jag tycker att de här knivarna är riktigt snygga. Den slanka formen, de nitade läderskollorna samt de konvexa och polerade eggarna är detaljer som alla bidrar till det. Sedan ser den tveeggade harpunspetsen både kompetent och en smula elak ut. Det gillar jag! I förbifarten kan nämnas att finishen på de här knivarna är mycket hög. Ytbehandlingen är jämn och väl utförd, handtagen sitter på plats men framförallt var slipningen av eggarna på topp när knivarna var nya. Precis lagom tunna, inte för vassa för handen men ändå så att knivarna formligen glider in i en tavla. 

Särskilt var de snygga innan jag satte igång att kasta rejält med dem. Som alla knivar, särskilt de med nästan skarpa eggar, har de en tendens att få rundade spetsar efter ett tag. Sedan började jag använda de här knivarna innan jag behärskade rotationskastning lika väl som nu vilket resulterat i många träffar av "Robin Hood"-typ. Det vill säga närkontakt mellan knivarna. Sen har de varit i marken ett antal gånger och därmed i kontakt med betongplattor, asfalt och stenar i skogen. Trots det ser de ok ut utan att jag slipat om dem. De är med andra ord hållbara!

Woodpecker är de tyngsta kastknivar jag äger

Woodpecker är också knivar som är mycket speciella att kasta. För det första är de tunga och behagliga. De roterar stilla och majestätiskt och träffar med kraft. De är för tillfället de tyngsta knivar jag kastar med att jämföra med de nästa tyngsta seten i min arsenal vilket inkluderar Graf Knives B1 400g och T5 420 g samt WL Custom Blade Patriot Dagger med sina 360g.

Men det är inte det som är speciellt utan att de är närmast pedagogiska om nu en kniv kan vara det. Den nästan instruerar kastaren om hur de vill bli hanterade. Formen på kniven gör att den strävar mot en cirkelformad rörelse och vikten talar om när den skall släppas. Sedan är det bara att sikta och kniven sitter där den skall. Den biten är förstås inte så lätt som det låter men de här knivarna har en tendens att locka fram det bästa i mig i det avseendet. Så här långt är jag mycket nöjd med dem och som det verkar är det redskapen att användas för SM i sportkastning 2022 som kommer att gå av stapeln i Nynäshamn om planerna håller. 

"French Roast" Pierre Cazoulats Woodpeckers är handgjorda kastknivar från Frankrike

Woodpecker är ett gott exempel på när många års träning och tävlingserfarenhet överförs till fysisk form. Pierre Cazoulat som både har designat och gör de här knivarna är flerfaldig mästare i knivkastning med erfarenhet både från den franska, europeiska och amerikanska knivkastningsscenen. Det är således customknivar eller mid-tech beroende på hur begreppen skall definieras. Men i det här fallet gjorda av herr Cazoulat själv. De köps lämpligen direkt från hans webbutik: pierre-cazoulat.com eller från franska Throwingzone.fr. 

Pierre Cazoulat

Specifikation:

Stål: Fjäderstål

Längd: 33 cm

Bredd: 40 mm som bredast, 35 mm som minst

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 460 g

Balanspunkt: 15,5/17,5 cm från handtag/spets

/ J - kastknivsfrankofil

#knivesandbikes #knivigtvarre