Review MKM Makro 2

  

- a first contact with a fixed blade knife from MKM

Although the Makro 2 is a knife that measures by a good margin under twenty centimeters when it stretches out to impress, it is larger than its predecessor, which was consistently named Mikro. Both models come from MKM.

These knives aim at an interesting segment, fixed-blade EDC knives. Knives small enough to carry around without feeling clumsy or making those around you think you're a terrorist while being sturdy enough to tackle most daily tasks.

A semi-hidden jewel from Italian MKM

Our Danish friend Jesper Voxnaes. is the man behind the design. He hardly needs any introduction at this point as he is in the middle of a long and successful career. Sometimes together with one of the other Danish giants Jens Ansø and sometimes by himself as in this case.

Teaming up with the Italian Maniago Knife Makers is a very good idea as they account for much of the craftsmanship accumulated in Maniago. Especially as it is a conglomerate of several large manufacturers. In addition to their own brands, they produce knives under the name Mikita whose brand is MKM. On folding knives, that information is usually found inside the handle. Here it can be read on the underside of the same.

MKM Makro 2

Short version: MKM Makro 2, a knife whose name does not describe measurements and proportions but how it performs, is big and with an overview.

Blade

MKM describes the blade as a sheepsfoot on the website. I can almost agree with that if you add "modified". Here it is not the spine of the blade that swings downwards as on a genuine sheep foot, but actually the edge that swings upwards in a constant arc until it meets the inversely cut tip. The blade type has sometimes also been called "reverse tanto" in Anglo-Saxon terms.

It is simpler with the sister model Makro 1, which is simply a drop point. There are thus two blade types to choose from.

The suffix "2" to the name means that the knife has a sheepsfoot blade

As I said, the knife is not large and the blade measures only 7.3 cm in length. It is 27 mm high at the base and then quickly tapers to about 14 mm where the angular tip is. Then I think that a misprint has appeared on the website which claims that the blade is as thin as 2.5 mm. I have two calipers, one digital and one manual, both of which claim it's a full 4 mm thick. A sturdy piece of metal in other words.

It is also noticeable on the edge, because even though the flat-ground primary bevel is approx. 20 mm high, the blade is around 0.6 mm behind the edge. Very sturdy, but perhaps not the one that cuts the best.

The material used is Böhler M390. A frequently used steel in folding knives but somewhat less common in fixed-bladed knives, the fact is that this is my first encounter with that combination. In this case, I don't think it causes any problems whatsoever. You may want a tougher steel in a large chopper, but here we are talking about a small knife for everyday use. It doesn't need the same toughness. 

The M390 is quite resistant to rust and keeps the sharpness if not forever for a very long time. In addition, it is not completely hopeless to sharpen. A very fine steel in other words and there is a reason why it is found in many exclusive folding knives.

The blade is stone-washed and the knife is marked with MKM's logo on one side and Voxnae's on the other. 

"The other side" offers Voxnae's logo

In use, the Makro 2 is just as likable as it looks. The handle that I will return to is excellent. That together with a competent blade that can handle most tasks makes me happy. If we start with the tip, it is both sharp and strong at the same time. This means that it works perfectly for both smaller and larger penetrating cuts. It is possible to both pry a metal splinter out of your finger and puncture a thick plastic can with accuracy.

Regarding other materials, it can be said that the small blade literally eats cardboard and the like for breakfast. The full flat grind makes it easier and the design means that you work close to the hand where you have the most power. Then the cuts naturally become more of a "push cut" nature due to the length of the blade. But there the fine steel means that the knife bites well also without sweeping movements.

Even when it comes to, for example, cutting nylon rope, Makro works excellently as the robust format allows you to use a little weight behind the cuts. Overall, this is a handy little bugger.

Handle

The Makro knives are full tang knives and the steel runs visibly with full thickness through the entire handle. On the outside, you find handles slabs that can be had in a few different variations and you can actually leave them out as well. In this case, it is canvas-Micarta and if you don't like it, the knife can be had with G10, carbon fiber or wooden handle as well.

This version has handle sides in Micarta. They can be removed for those who want an even thinner and lighter knife

I chose micarta because I have a weak spot for the material. It is durable at the same time as it gradually acquires a patina and thus ages with dignity. Here it is exemplarily done with good quality material, which is beveled with smooth edges. The sides are also nicely rounded. In other words, some machining time has gone into this knife.

The sides are screwed in place with two T8-type bolts. Around the front is a decorative collar ring of anodized titanium.

Makro is a full tang knife with well-polished edges. No sharp corners here

For being this small, this handle is really comfortable. The question is whether I should go so far as to say that the ergonomics are great. Then the question is how I should relate to other small knives with even better handles on that parameter.* But as long as you don't engage in carving or what is often called "bushcraft" these days, everything is fine.

For all tasks that do not require as much power, this is an excellent knife, as I said before. When an IKEA sofa arrived during the test period, a lot of cardboard was cut on that occasion, among other things. The packaging material would not have gone into the recycling room otherwise.

A large little knife, so to speak

The grip is built around the enlarged recess for the index finger. Once there, everything else falls into place. Or everything, by the way, mostly the rest of the fingers. The knife is best in a saber grip with the thumb on the intended grooves on the back of the blade. But hammer grips and reverse grips also work well.

Sheath

The sheath that comes with the knife is a bit special. However, it is not the material or the design that deviates from the usual. It's a fairly simple but well-stitched leather sheath. At the bottom, a connecting rivet is found. The color is black. Not much more to say about it.

The leather case is simple but sturdy

The sheath does, however, have a twist in the form of a strong magnet

Or it does. Firstly, it fits the knife well and it holds the knife in place in a decent way. That, in turn, is because of the more novel part of the sheath.

This solution is not completely anonymous when carried in a pocket

It can be carried in a couple of different ways, as the belt loop which consists of a simple leather flap contains a strong magnet.

Therefore, the Makro 2 can certainly be carried on a belt like most more traditional sheaths but also on the inside of a pocket. It is a very ingenious construction in all its simplicity. I personally carry the knife in a slightly different way. Either it lies loose in a compartment in my bag, in the jacket pocket as the knife is very small, or I have it inside a pocket as intended. In the latter case, however, the handle sticks up quite a bit.

Then it happens that I put it inside the belt in the small of the back in a scout carry as the knife is fairly flat, that works too. 

Conclusion

Since I have several knives from MKM, the expectations for the first fixed blade were pretty high. Fortunately, they were not only met but surpassed. This is an excellent little knife in a category that's fairly new.** Or maybe just popular again. People in all ages have used smaller knives to complement larger ones. 

This knife belongs to a growing group of knives, fixed blades for EDC use

It took me a while to find this little gem but I'm glad I did. MKM has skillfully managed a clever design. The materials are not only well chosen and of the highest quality, but they have also been very finely crafted. It shows in the blade finish and how nicely the handle is made.

MKM Makro 2 is an excellent little knife that I highly recommend

Then it must be admitted that I think it is a rather attractive knife. But above all, it is practical enough to match the expectations the appearance raises. This is simply a premium tool. It is reflected in the price as it is not completely cheap. The price is currently around 180-200€.

But with the Makro 2, MKM has created a great fixed-blade knife for EDC use. Small enough to fit in a pocket but big enough to handle most things. It is a knife that is therefore frequently found on my person.

 

 

Maniago Knife Makers

Specifications:

Total Length: 166 mm
Blade Length: 73 mm
Blade Thickness: 2,5 mm
Steel: Bohler M390
Weight: 66 g
Handle Material: Micarta
Sheath: Leather with a magnetic belt loop 

Produced by Maniago Knife Makers, made in Italy


/ J - size isn't everything

* An example of that is the Karesuando Knife Uraka. A knife with roughly the same blade length and an even more comfortable handle.

** However, it's a category that I appreciate and I have several knives of this type such as Necker 70, Scara 60, and PK70FX from Brisa, ESEE Candiru, ML Custom Blade Caper Knife, and more.

Recension MKM Makro 2

 

- en första kontakt med en fastbladad kniv från MKM

Trots att Makro 2 är en kniv som med god marginal mäter under tjugo centimeter när den sträcker på sig för att imponera så är den större än sin föregångare som konsekvent nog fick namnet Mikro. Båda modellerna kommer från italienska MKM. 

De här knivarna siktar mot ett intressant segment, fastbladade EDC-knivar. Knivar små nog att bära med sig utan att det känns klumpigt eller få omgivningen att tro att man är terrorist samtidigt som de är rejäla nog för att tackla de flesta uppgifter.

En halvt dold juvel från italienska MKM

För designen står vår danske vän Jesper Voxnaes. Han behöver knappt någon presentation vid det här laget eftersom han är mitt uppe i en både lång och framgångsrik karriär. Ibland tillsammans med en av de andra danska giganterna Jens Ansø och ibland själv som i det här fallet. 

Att slå sig samman med italienska Maniago Knife Makers är en mycket god idé då de står för mycket av det hantverkskunnande som finns ackumulerat i Maniago. Särskilt som det är ett konglomerat av flera stora tillverkare. Förutom de egna märkena producerar de knivar under namnet Mikita vars märke alltså är MKM. På fällknivarna brukar den uppgiften hittas inuti handtaget. Här står det att läsa på undersidan av detsamma. 

MKM Makro 2

Kortversion: MKM Makro 2, en kniv vars namn inte beskriver mått och proportioner utan hur den presterar, stort och med överblick.  

Blad

MKM beskriver själva bladet som en sheepsfoot på sin hemsida. Det kan jag väl nästan gå med på om man till det adderar "modifierad". För här är det inte bladryggen som svänger nedåt som på en äkta sheepfoot utan egentligen eggen som svänger uppåt i en konstant båge till den möter den omvänt avklippta spetsen. Bladtypen har ibland även kallats "reverse tanto" i anglosaxiska termer. 

Enklare är det med systermodellen Makro 1 som är en drop point helt enkelt. Det finns således två bladtyper att välja mellan. 

Tillägget "2" till namnet betyder att kniven har ett sheepsfoot-blad

Kniven är som sagt inte stor och bladet mäter endast 7,3 cm på längden. Det är vid basen 27 mm högt för att sedan snabbt smalna av till ca 14 mm där den kantiga spetsen tar vid. Sedan tror jag att tryckfelsnisse varit framme på hemsidan som hävdar att bladet är så tunt som 2,5 mm. Jag har två stycken skjutmått, ett digitalt och ett manuellt som båda hävdar att det är hela 4 mm tjockt. En robust bit metall med andra ord. 

Det märks även på eggen för trots att den flatslipade sekundäreggen är ca 20 mm hög så är bladet kring 0,6 mm bakom eggen. Även det stabilt men kanske inte det som skär allra bäst. 

Materialet som använts är Böhler M390. Ett frekven använt stål i fällknivar men något mindre vanligt i fastbladade knivar, faktum är att det här mitt första möte med den kombinationen. I det här fallet tror jag inte det medför några som helst problem. Möjligen vill man ha ett segare stål i en stor huggare men här talar vi om en liten kniv för vardagsbruk.

M390 är tämligen rosttrögt och håller skärpan om inte längst så mycket länge. Därtill är det inte helt överjäkligt att slipa. Ett mycket fint stål med andra ord och det finns en orsak till att det hittas i många exklusiva fällknivar. 

Finishen på bladet är stentumlad och knive är märkt med MKMs logotyp på en sida och Voxnaes på den andra. 

"Den andra sidan" bjuder på Voxnaes logotyp

När den brukas är Makro 2 precis så sympatisk som den ser ut. Handtaget som jag återkommer till är utmärkt. Det tillsammans med ett kompetent blad som klarar de flesta arbetsuppgifter gör åtminstone mig glad. Om vi börjar med spetsen så är den både vass och stark på en gång. Det gör att den fungerar utmärkt till både mindre och större penetrande skär. Det går både att pilla ut en metallflisa ur fingret och punktera en tjock plastdunk med ackuratess. 

Beträffande andra material kan sägas att det lilla bladet formligen äter kartong och liknande till frukost. Den fulla flatslipningen underlättar och designen gör att man arbetar nära handen där kraften är som störst. Sedan blir snitten av naturen mer av "push cut"-karaktär på grund av bladlängden. Men där gör det fina stålet att kniven biter bra även utan svepande rörelser. 

Även när det handlar om att exempelvis skära av nylonrep fungerar Makro utmärkt då det robusta formatet gör att man kan nyttja lite tyngd bakom snitten. Överlag är det här en praktisk liten gynnare. 

Handtag

Makro-knivarna är fulltångeknivar och stålet löper synligt med full tjocklek genom hela handtaget. Utanpå på det återfinns skollor som kan fås i några olika varianter jämte att du faktiskt kan låta bli dem också. I det här fallet är det canvas-Micarta som är aktuellt och gillas inte det kan kniven fås med G10, kolfiber eller trähandtag också. 

Den här versionen har sidor i Micarta. De kan skruvas av för den som vill ha en ännu tunnare och lättare kniv

Jag valde micarta för att jag är svag för materialet. Det är hållbart samtidigt som det efterhand får patina och därmed åldras med värdighet. Här är det exemplariskt skött med god kvalitet i grundmaterialet som sedan fått en fasad och väl slipad kant. Sedan är sidorna även välvda. Med andra ord har det lagts ned en del bearbetningstid på den här kniven. 

Sidorna är skruvade med två stycken bultar av T8-typ. Kring den främre finns en dekorativ kragring av anodiserad titan. 

Makro är en fulltångekniv med välpolerade kanter

För att vara så här litet är det här handtaget riktigt komfortabelt. Frågan är om jag skall sträcka mig till att ergonomin är god. För då är frågan hur jag skall förhålla mig till andra små knivar med ännu bättre handtag vad gäller den parametern.* Men så länge man inte ägnar sig åt att tälja eller vad som ofta benämns "bushcraft" nuförtiden så är det inget som märks. För till alla uppgifter som inte är lika kraftkrävande är det här nämligen en förträfflig kniv som jag var inne på tidigare. Då det anlänt en IKEA-soffa under testperioden har det vid bland andra det tillfället skurits mycket kartong. Resterna av förpackningsmaterialet hade inte gått in i återvinningsrummet annars. 

En stor liten kniv när den den skall greppas

Greppet är uppbyggt kring den tilltagna fördjupningen för pekfingret. Väl där faller allt annat på plats. Eller allt förresten, mest resten av fingrarna. Bäst är kniven i ett sabelgrepp med tummen på de därför avsedda räfflorna på bladryggen. Men även hammargrepp och omvända grepp fungerar bra de med. 

Fodral

Fodralet som följer med kniven är lite speciellt. Fast det är inte materialet eller utformningen som avviker.  I grund och botten är det ett tämligen enkelt men välsytt läderfodral. Längst ned hittas en sammanhållande nit. Färgen är svart. Så mycket mer finns inte att säga om det. 

Läderfodralet är enkelt men rejält

Fodralet bjuder dock på en knorr i form av en kraftig magnet

Ellet jo det gör det. För det första att det passar kniven väl och att det håller kniven på plats på ett förtjänstfullt vis. Det i sin tur har med den mer orginella delen av fodralet att göra. 

Helt anonym är inte den här lösningen när den bärs i en ficka

Det kan nämligen fästas på ett par olika vis då bälteshällan som består av en en enkel läderflärp innehåller en kraftig magnet. 

Därför kan Makro 2 förvisso bäras i ett bälte som de flesta mer traditionella fodral men även på insidan av en ficka. Det är en mycket snillrik konstruktion i all sin enkelhet. Själv bär jag kniven på lite olika vis. Antingen får den ligga löst i ett fack i  min väska, i jackfickan då kniven är mycket liten eller så har jag den inuti en ficka som det är tänkt.  I det sistnämnda fallet sticker dock handtaget upp en hel del. 

Sedan händer det att jag stoppar den innanför bältet i svanken då kniven är tämligen platt fungerar även det. 

Slutsats

Eftersom jag har fler knivar från MKM så var förväntningarna inför den första fastbladaren tämligen högt uppskruvade. Som tur var inte bara infriades de utan överträffades. Det här är en ruskigt bra liten kniv i en kategori som är tämligen ny.* Eller kanske bara nygammal. Folk i alla tider har gillar små knivar att komplettera med. 

Den här kniven tillhör en växande skara knivar, fastbladare för EDC-bruk

Det tog ett tag för mig att hitta den här lilla juvelen men jag är glad att jag gjorde det. MKM har förvaltat en riktigt god design på ett utmärkt vis. Materialen är inte bara väl valda och av högsta kvalitet, de har också arbetats  mycket fint. Det syns på på bladfinish och hur snyggt handtaget är gjort. 

MKM Makro 2 är en utmärkt liten kniv som jag varmt rekommenderar

Sedan måste det medges att jag tycker det är en rätt attraktiv gynnare också. Men framför allt är den praktisk nog att matcha förväntningarna som utseendet väcker. Det här är en premiumkniv helt enkelt. Det avspeglas i priset då den inte är helt billig. Prisläget ligger för närvarande strax över tvåtusen kronor.

Men MKM har med Makro 2 fått till en riktigt bra fastbladad kniv för EDC-bruk. Liten nog att passa i en ficka men stor nog för att hantera det mesta. Det är en kniv som mycket frekvent hittas på min person. 

 

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Totallängd: 166 mm
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 2,5 mm
Stål: Bohler M390
Vikt: 66 g
Handtag: Micarta
Fodral: Läder m magnet-clip

Producerad av Maniago Knife Makers, tillverkad i Italien


/ J - storlek är inte allt

* Ett exempel på det är Karesuandokniven Uraka. En kniv med ungefär samma bladlängd och ett ännu bekvämare handtag. 

** Dock en kategori som jag uppskattar varpå jag har ett flertal knivar av den här typen som Necker 70, Scara 60 och PK70FX, ESEE Candiru, ML Custom Blade Caper Knife med flera. 

Recension CRKT Pilar IV

 

- bra har blivit bättre!

Ibland undrar  jag om jag är ett unikum och om det verkligen är bra. Det som fick mig att fundera kring det är formatet du möter här, den skrivna recensionen. En halvt utdöd konstart. Jag har nämligen googlat och inte hittat någon enda sådan som avhandlar CRKTs Pilar IV, trots att modellen funnits ett bra tag nu. Det betyder att jag  antingen är dålig på att söka eller att det inte finns. I vilket fall är det här ett försök att rätta till det missförhållandet. 

CRKT Pilar IV

För den initierade kniventusiasten behöver designern bakom Pilar IV ingen närmare presentation. Det är förstås vår käre södra nabo Jesper Voxnaes som formgivit såväl den här som de andra knivarna i serien. Som ordningsnumret upplyser om finns det tre tidigare versioner. Generellt kan förändringarna sammanfattas med att kniven vuxit över tid samt ändrat bladform. Originalet hade ett sheeps foot-blad som mätte sex centimeter och nu är bladet nästan uppe i åtta. 

Den kan nämnas att för den som tycker sig känna igen namnet "Pilar" så är det inte så konstigt då det var namnet på Hemmingways båt. Om jag inte missminner mig finns den fortfarande att beskåda i Havanna om du har vägarna förbi Kuba. 

Större, snyggare och bättre - Pilar IV

Kortversion: CRKT Pilar IV, det är inte bara ordningsnumren som vuxit utan även kniven och så även användningsområdena eller åtminstone har de blivit fler

Blad

Till skillnad från både Pilar och Pilar II, även kallad "Pilarge" som har sheepsfoot-blad hittades redan på Pilar III en något spetsigare form. Ett blad som möjligen kan beskrivas som en modifierad Wharncliffe. Det hade då vuxit till 7,5 cm. 

Den utvecklingen verkar nu ha nått sin fullbordan i och med att det här bladet är en clip point och att det mäter cirka 79 mm. Bladet har en höjd på 27 mm och en mycket distinkt klippt del av bladet som också fått en tydlig falskegg. Bladet har en kort rak egg och en uttalad buk, något som Voxnaes ofta inkluderar i sina alster. Överlag tycker jag att det är ett attraktivt blad och finishen är en trevlig satin. 

Märkningen är tämligen diskret den också med CRKTs logotyp på en sida och Voxnaes på den andra. Tacknämligt har de minskat storleken på sin font. Ett område inom vilket CRKT var notoriskt dåliga för att inte säga usla förr i tiden.  

En snygg clip point är ett gott försäljningsargument

CRKT har med den här kniven och några andra frångått sin stapelvara som är kinesiskt Cr8-stål. Istället används D2. Det är ett verktygsstål som ibland kallas "semi-rostfritt". Det vill säga det kan rosta men är tämligen motståndskraftigt mot korrosion trots allt. I övrigt kan det härdas rätt hårt och håller en egg någorlunda väl. 

Sedan får jag väl tillägga att jag inte tycker att CRKT är experter på härdning och värmebehandling rent generellt och detsamma gäller här. Det här stålet känns tämligen mjukt och håller inte skärpan riktigt lika bra som andra D2-varianter jag testat. Men det är mer av en känsla än något jag har exakta siffror på så ta det för vad det är. Sådant kan trots allt variera även från kniv till kniv. Men det är sant för det här specifika exemplaret. 

Bladet och för all del resten av kniven är designad av Voxnaes

Tjockleken är maffiga 3,8 millimeter och det är inte helt ovanligt för knivar designade av Voxnaes. Varför han vill ha så tjocka blad är jag lite osäker på. Möjligtvis är det en utseendefråga. Pilar IV hade inte behövt ha mer än 3 mm från början i mitt tycke. 

Men i gengäld hittas den tjockleken mest i bladryggen och vid ricasson då kniven har en tämligen hög flatslipning. Det tunnar ut stålet till 0,4-0,5 mm bakom eggen. 

På tal om egg så var den från fabrik en smula ojämn. Sedan har man från CRKTs sida misslyckats med att få till plunge line trots det stora urtaget. En bedrift i sig och resultatet blir att eggen blir assymetrisk kring hälen på bladet. Eggen är tjockare på en sida. Kniven var inte heller helt vass. Någorlunda duglig men inget att skriva hem om. 

Den här bladformen är mycket praktisk om än kanske något spetsig för somliga. Men spetsen är gengäld mycket bra. Den penetrerar det mesta som kan vara aktuellt. I en värld av plast är det dessvärre en mycket eftertraktad egenskap. Inte minst märker jag det på jobbet där det öppnas en del förpackningar. Något man inte gärna använder köksknivarna till. Även om jag från stund till annan ertappar någon kollega med att göra just det. 

Överlag fungerar Pilar IV till det mesta i EDC väg. Mycket tack vare att bladet blivit längre. Men i gengäld kan sägas att hade urtaget för fingret minskats eller avlägsnats så hade det funnits plats för väsentligt mycket mer tillgänglig egglängd i relation till handtagets storlek. 

Handtag

Egentligen tillhör Pilar IV en typ av knivar som jag inte gillar. De med en presentationssida och en markant låssida. Förutom att det ger ett assymetriskt utseende så ger de olika materialen även olika känsla mot handen och i de värsta fallen blir även balansen lidande. Det finns de knivar som upplevs som de har slagsida och vill kantra i handen. Så är inte fallet med den här kniven, tack och lov. 

Sedan blir en kniv med en stålsida och därtill en back-spacer i metall ingen lättviktare hur man än vrider och vänder på det. Men Pilar IV är inte gigantisk så vikten stannar ändå på 112 gram. Längden på handtaget är 10,8 cm, tjockleken 10,7 cm och höjden cirka 2,55 cm. 

Till skillnad från den första utgåvan av Pilar bjuder fyran på ett mycket rymligt handtag

Presentationssidan är gjord av G10 som i det här fallet är tämligen mesig. Den kunde vara något grövre för bättre fäste helt enkelt. Särskilt som det är ett material som har en tendens att bli slätare med åren. Mina äldsta kniv med G10-sidor har ett snorhalt handtag nu, läs Benchmade AFCK. 

Låssidan består som sagt av blästrat stål. En finish som emellertid är sympatisk i mitt tycke då den kontrasterar mot den blankare bladet. Jag har lite svårt för knivar som flyter ihop helt i nyanserna. 

Pilar IV är delvis öppen i ryggen med en back spacer i mässing

I ryggen hittas en överraskande färgklick i form av en back spacer gjord i mässing! Det minskar förvisso inte vikten men det känns ändå som en lyxig detalj. 

Det är också i den som det rymliga fånglinehålet återfinns. Ett fångline hål som tyvärr fått dominera över placeringen av clipet. Men å andra sidan behöver en kniv döpt efter en båt ett sådant hål. Är det någonstans en fästpunkt för kniven är välkommen så är det till sjöss. Risken att din dyrgrip försvinner med ett försmädligt plums är annars överhängande. 

Hela konstruktionen är skruvad med två skruvar per sida utöver pivotskruven. De är för övrigt fippligt små T6or. De kunde gott vara ett dimension grövre samt fått platta huvuden. Det finns andra knivmärken som klarar det i den här prisklassen.

Handtaget har i övrigt helt flata sidor utan rundning utöver en liten fasad kant runtom. Det skulle kunna gjort att kniven känts kantig. Men i det här fallet har Voxnaes lyckats riktigt väl. Pilar IV är en kniv som är mycket sympatisk att hålla i och även att arbeta med. 

Den här kniven bjuder på mååånga greppmöjligheter tack vare ett rymligt forward choil

De grepp som passar mig bäst på den här kniven

Men det får direkt sägas att det är förutsatt att du gillar "forward choils" det vill säga stora urtag i bladet gjorda för att placera ett pekfinger i. Gör du inte det och greppar kniven i ett vanligt hammargrepp med fingrarna bakom fingerskyddet så hamnar handen och därmed kontrollen mycket långt från själva eggen. För mig är det ett nästan oanvändbart grepp på den här kniven. Så i praktiken är greppmöjligheterna inte riktigt lika många som i teorin. 

I gengäld fungerar de som återstår på ett förträffligt vis. 

Öppning och lås

Det är inte ofta man stöter på en kniv i den här prisklassen med så snärtig öppning. I alla fall inte från CRKT. Själva öppningen sker via ett rymligt avlångt hål i bladet. Både form och placering får mer än godkänt. Kanten på hålet är inte bruten så den känns något vass men den ger i gengäld gott fäste så att tummen inte halkar.

Utöver tummetott kan även pekfingret användas på baksidan i ett pekfingersnärt för den som föredrar den metoden.

Bladhålet fungerar utmärkt för att öppna kniven

En annan detalj som inte fanns på originalet är kullager. Nu hittas IKBS-lager i kniven vilket bidrar till en sjutusan till fart. Särskilt som CRKT i det fallet lyckats trimma motståndet i detent-kulan till nära perfektion för att åstadkomma det resultatet. Kniven känns extremt "krispig" att öppna, det känns lite som att bryta spagetti att öppna Pilar IV. 

CRKT har fått till ramlåset riktigt bra

En fördjupning i presentationssidans G10-material underlättar åtkomst till låsarmen

På samma vis har man lyckats väl med låset. Tidigare har jag blandade upplevelser av låsfunktion från det här märket men på Pilar IV är det korrekt utfört. Det ger en stabil känsla och frånvaron av spel och glapp i bladet är påtaglig. 

Trots det är låsarmen lätt att släppa och tillgänligheten till den god. Nu förenklas konstruktionen av att materialet är stål vilket alltid är lättare att trimma än titan. Av samma skäl behövs inte översträckningsskydd och låsarmsförstärkningar. Men sammantaget ett mycket bra lås

Att bära

Mellanmjölk brukar man säga om saker i Sverige som är lite för lagom. Det kan sägas om hur den här kniven upplevs i fickan också. Det finns inget direkt att reta sig på, inga vassa flipperfenor eller hörn, bakänden är möjligen lite för spetsig men ändå inte så man irriterar sig på den. Vikten är inte direkt avskräckande och clipet fungerar dugligt. Men Pilar IV är heller ingen kung i vare sig fickan eller i baren.

Ett enkelt clip i fjäderstål

Pilar IV kommer med ett så kallat deep ride-clip, gjort för att kniven skall sitta djupt var än den vilar. Men nu gör kniven inte det ändå eftersom Voxnaes ville inkludera ett mycket väl tilltaget fånglinehål. Det tvingar positionen på clipet till en annan plats på handtaget och resultatet blir en kniv som sticker upp en bit ur fickan. 

I fickan syns rätt mycket kniv för att inte vara större än vad den är

Clipet är en ordinär variant gjord av ett stycke stansat fjäderstål med ett hål i för att göra det möjligt att komma åt de två T6-skruvar som det är fäst med. De är förtjänstfullt försänkta i själva clipet och det i sin tur i metallen på låssidan. Det ökar det tillgängliga utrymmet under clipet för att ge plats åt tjockare tyg samtidigt som det minskar risken att materialet skall fastna när kniven dras eller stoppas undan. 

Däremot kan det inte flyttas någonstans. Exempelvis inte till vänster sida vilket gör att vänsterhänta icke göre sig besvär med att skaffa den här kniven. Det tycker jag är lite svagt. 

Sammanfattningsvis

Trots att allt inte är enbart rosendoftande så blev det här tämligen snabbt en av mina favoritknivar från CRKT. Åtminstone i den här prisklassen. CRKT har nämligen tidigare gjort misstaget att när de uppgraderat någon av sina modeller från 8Cr-stål till exempelvis D2 har de hissat priset till närmast fåniga nivåer för att kompensera. Så är inte fallet med den här kniven. Riktpriset är på hemsidan är sjuttiofem dollar. I Europa kan den fås från ca 900 kr beroende på inköpsställe. 

Därtill är Pilar IV en tämligen välbyggd historia. Några små smolk i glädjebägaren finns ändå som att pivotskruven envisas med att skruva upp sig. Något som en liten droppe Loc-Tite förvisso tog hand om. 

CRKT Pilar IV är ingen oäven EDC-kniv med tämligen allroundbetonade egenskaper

Sedan är jag egentligen är jag inte förtjust i handtag som har sidor gjorda i två olika material som nämndes tidigare. Fast skall man gå tillväga på det viset och därtill göra låssidan i stål är det  här ett exempel på när det är väl utfört. Balansen och känslan i kniven är nämligen god. Trots materialvalet får jag väl säga. Ännu bättre hade varit om man gömt den uttunnade delen av låsarmen på insidan av handtaget. 

I fickan är kniven sisådär, inte dålig - det vore att ta i men heller inte i topp. Clipet är fövisso av deep ride-typ men tyvärr är inte resten av kniven det då man envisas med att ha ett stort hål för fånglina. Men det kanske är tvunget på en kniv döpt efter en båt?

Ergonomisk succé eller inte, det beror på användarens inställning till "choils". Används det är kniven mycket bra, annars inte alls. Detsamma kan sägas om sättet att öppna kniven. Endera gillar du bladhål eller inte. I vilket fall är den här varianten mycket väl fungerande. 

Pilar IV, en mycket ergonomisk kniv om du gillar "choils" vill säga

Sedan ser bladet på Pilar IV närmast ut som ett litet Bowie-knivsblad vilket för mig är ett försäljningsargument. Mest för att det är snyggt. På köpet får du en bra spets både på din kniv och kanske i tillvaron? 

Columbia River Knives and Tool

Specifikation:

Längd utfälld: 186 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 112 g

Bladlängd: 78 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: D2

Handtag: stål/G10

Lås: frame lock

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review MKM Timavo

My first meeting with the Italian brand MKM was a very positive one, and therefore it was perhaps not completely unexpected that it would lead to more knives from there finding their way to the deep forests of Småland. Those of you who have seen the news I presented here on the blog have already established that this was the case.

In fact, there are several similarities between this knife and the first one I presented. First, it's the same designer behind them. Furthermore, they are built with the same material in both blades and handles. But there the similarities ended and what remained was to see if this design called Timavo was as successful as its predecessor?

MKM Timavo

The man behind both models is, of course, none other than everyone's likable neighbor Jesper Voxnaes. The Danish knife maker and designer has become a real superstar in the field. Most everything he touches seems to turn to gold. This applied, for example, to Isonzo, which was my first introduction to MKM. Therefore, I had high hopes for this knife as well.

It is manufactured by Mikita in Maniago, northern Italy. Don't get confused by "Mikita" and MKM respectively. The latter is the brand and an abbreviation to be read Maniago Knife Makers. Mikita, in turn, is a conglomerate of manufacturers in the northern Italian knife center that includes Fox, Viper, Lionsteel, and Mercury. They are responsible for the production itself. Unlike some other brands, they are proud of it and the information is easily accessible on the website.

Timavo is another orgy in excellent materials and stylish lines

Twitter version: MKM Timavo, another elegant knife from Italy with a Danish designer but despite that maybe not be my absolute favorite.

Blade

A drop point, a kingdom for a drop point...you rarely have to shout. On the contrary, it is perhaps the most common blade shape on the market, and for good reason. Why is evident with all desirable clarity when studying this knife as you get a blade that is both pleasing to look at and practical and all-round in terms of use.

The blade on the Timavo is said to be 68 mm long. Then you have to measure a little carelessly from the tip to the absolute front edge of the handle. Otherwise, it is a few millimeters longer. The height is 24 mm and the blade is 3.5 mm thick. No extraordinary numbers in other words. But the result is attractive with a pronounced tip, a bit of a straight edge, and a sympathetic belly to work with.

The shape of the blade is ordinary but the execution is well done with a sympathetic finish and a rounded spine

The execution itself is excellent with a nicely rounded back that usually distinguishes one of the knife manufacturers included in the conglomerate, which makes it easier to guess who is responsible for this particular model.

On the back of the blade, there are also some grooves that are, however, for the sake of sight or possibly for indexing as they are too shallow and soft to significantly increase traction.

The blade is stone-tumbled and the marking fairly discreet, despite the fact that it has been clamped with the Vox logo and Mikita on one side and the text MKM - Maniago Italy and M390 on the presentation side. But it's nicely done so it doesn't bother me.

M390 is of course the steel and is one of the finer ones available for use in folding knives and comes from Böhler/Uddeholm. I can talk about it for a long time, or not. In short, it can instead be said that properly treated, it provides an excellent balance between taking a heck of sharpness, keeping it for a long time, being reasonably shock-resistant without chipping, and at the same time not rusting very easily. For that reason, it counts as what is often carelessly (even by me) referred to as "super steel".

The blade steel is M390 from Böhler hardened to 58-60 HRC

According to information, the steel has been hardened to HRC 58-60, however, the question is where in that range the knife is found. Now, I'm not one to obsess over steel qualities, but I'd like to get the performance attributed to the materials included.

The blade is then practically ground flat along its entire height. A small flat area is found near the ricasso. Speaking of the ricasso, MKM has succeeded with its "sharpening choil", the indentation at the beginning of the blade. It extends far enough out to be able to access with sharpening stones even the innermost part of the edge towards the heel. The factory edge was decently sharp, but the blade is a full 0.5-0.6 mm thick behind it. That's too much in my opinion. Especially as it was enough with a blade that was 3 mm thick in relation to the length.

All in all, the Timavo cuts well for a knife of this type but does not belong to what often is referred to as a "slicer" or a knife that is really good at cutting through stuff. If you need to cut something like a thin rope or cut off a branch, open a box, or the like, this knife is perfectly fine. It is not quite as pleasant to work with. Part of it is dependent on blade geometry and the rest has to do with ergonomics. This quickly brings us to the next part of the knife. 

Handle

Like many of MKM's models, Timavo is available in several different designs. Both as full metal knives in titanium, with carbon fiber or G10 handles, and, as here, with Micarta in the handle sides. This particular variant is the sympathetic Canvas-Micarta, which upon arrival is very light in color but changes color after use. That's what makes it almost look like two different knives in the pictures.

The material in the handle sides is Micarta

The material is finely worked as the sides are both slightly arched and finely cut as well as beveled at the edges. In the same way, the corners are well-rounded. But with the caveat that it is done as far as the design allows. More on that later.

The sides are screwed into a steel frame and small T6 screws are used for this. The screw that holds the clip as well as the pivot screw has larger T8 heads. In addition to being very small, they are also dome-shaped, so I recommend that great care be taken when disassembling the knife. Otherwise, you will strip the screws. 

The back is open but the frame is not weight relieved in any way

The steel frame is not lightened in any way. As far as that is concerned, I would have liked to see some small pockets in the metal as the balance of the knife is found in the middle/slight back edge of the recess for the index finger. The balance point should have been e five to ten millimeters closer to the pivot screw in my opinion.

The balance point is found a bit too far back and the handle is probably comfortable for someone else

This handle is a bit strange in that it is both quite comfortable but not at the same time. It needs an explanation. If you hold the knife very loosely in your hand just to feel it, preferably in a saber grip, or just cut a quick light cut with it, the handle is perfectly fine. If you grip the knife harder or try to work with the knife, it is not. The handle doesn't really fit my hand.

Sure, it's a relatively small knife so for me, it's at most a "three-and-a-half finger knife" and that has to be taken into account. The little finger ends up halfway outside the handle. The indentation in the blade can be used as an extra "finger choil" if you have very narrow fingers and thus it does not apply to me. So that option is out of the question.

In addition, it can be said that there are sharp corners on the knife. The rear end has a shape that doesn't appeal to me at all. Both when the knife is to be opened, if it is held in a saber grip, or if I put it on the side with a thumb towards the pivot area, the pointed back end ends up in the middle of the hand and it is not comfortable at all!

This is especially true if you hold the knife with a slightly firmer grip as I said. Then the clip is also felt, which is otherwise not in the way. Also, it annoys me that what makes the rear end pointy is the damn lanyard hole. Remove it entirely or move it forward half a centimeter and round the rear end and that problem would be solved.

Opening and Lock

Timavo belongs to the category of dedicated flipper knives. It only opens one way. With much effort and great difficulty, you can get it up with two hands but it's barely. The resistance in the detent ball is precisely adapted for the flipper to function optimally.

The flipper tab is small and very triangular

Incidentally, it does. If you hit it right, there is pretty good speed in the blade. But once again, the entirety has stumbled somewhat on the design. The reason I say this is that the execution is good but the design is not the best.

Opening the knife is not entirely straightforward. You can't just intuitively pick up Timavo and push. Then you will probably miss* and possibly get a little pain in your index finger as it slides off the tip of the small flipper. The pattern of grooves that are there is too small and they are too few to provide enough grip. Then you absolutely can't push the flipper tab downwards, it just doesn't work. Instead, the knife must be placed inside the hand, with the aforementioned sharp back end against the soft parts, whereupon you carefully place your finger in front of the flipper and pull it straight back. Then and only then does the opening work.

In order for the finger to land more softly, however, a small "runway" has been made in the form of beveled edges on the frame. It's nice!

Liner lock in steel

The almost saw-toothed edge gives a lot of traction, but in the wrong direction

The lock is a solid liner lock that does what it should. No play in the blade and the function is secure. However, it is not entirely easy to disengage. Here, unlike the flipper tab, the milling machine has been used and there are plenty of grooves to improve traction. That, combined with a fairly strong spring tension, makes it feel a bit when the blade is to be released. But if you don't do it every two minutes, it works ok.

To Carry

When it comes to Timavo, there are certain things that keep coming back. In this case, it is the rear end that haunts again as it adversely affects how the knife feels in the pocket. It is because they have chosen to place the clip a bit lower on the handle, which is otherwise very good as the actual bend of the clip tends to be less out of the way when you hold the knife.

But in this case, it also means that the rear end sticks out of the pocket by just over a centimeter. Unfortunately, it does so right where my hand ends up if I swing my arms when walking for example. It brings my hand into close contact with the rather pointy rear end of the knife and it's not comfortable for me. For that reason, I have started carrying it loose in my pocket instead, alternatively in a leather sheath from MKM.

The clip is large, substantial, and good, but it is also felt when you grip the knife tightly

Otherwise, there is not much that causes problems. The sides of the Micarta are not excessively rough and the knife is certainly not ultra-light, while it is hard to think that a knife that weighs around a hundred grams is heavy. The thickness is 14 mm, which in the same way means that the knife is not among the thinnest, but also does not feel like a dugong in the pocket.

What is really good, however, is the clip! It is a steel wire clip made slightly thicker than usual. In addition to excellent tension, it also provides lateral stability, so it does not move in the hand when holding the knife. Something that I know some people get annoyed by. In addition, they have chosen to have only one screw to attach the clip and it is flat while the clip itself is recessed in the side of the handle. It gives good space for trouser fabric and the knife, therefore, fits well in a pocket. The clip can also be switched sides if desired. Then the clip would have been even better on another, larger knife.

To Conclude

I really wanted to like Timavo as much as my first acquaintance from MKM. The conditions for that were very good. The same Danish magician is responsible for the design, the materials are of the highest quality and the build quality is equivalent. So far no problems and to that can be added a detail with Timavo which I actually prefer and it is a pointier blade than what Isonzo offers. In addition, this knife does not have a giant hole in the handle. It should therefore be on the plus side if the two knives are compared.

Even so, this knife was not my favorite of the two. It has some characteristic that is not fully appreciated and it can be found in a couple of places on the knife. It's too sharp edges and corners! As far as I can tell, it's not a production fault, it's actually about how the knife is designed.

Timavo is an elegant little knife from MKM

One of the obvious "edges" is of course the flipper tab. They can sometimes be a bit too sharp in general and in this case it is a small pyramid. And to be able to use it on a knife this small, the handle has to be placed inside the hand and that's when corner/edge number two comes into play. Namely, the one that makes up the stern. Not comfortable at all and it is also something that is sometimes felt when using the knife. This is especially true in a saber grip and especially if you want to stab the tip into something.

Somehow it feels like this model was originally meant to be bigger! The more I think about it and look at the knife the more I lean toward that conclusion. That it would be both more comfortable in the hand and get rid of the disadvantages if the handle was only slightly larger.

Otherwise, this is a very good knife put together in an exemplary manner. As said, the materials are of the best kind, here linen-Micarta and M390 are found in the handle and blade respectively. Besides, Mikita knows a thing or two about building knives.

MKM Timavo, an EDC knife signed Jesper Voxnaes

Overall, it makes for a good EDC knife with a stylish look. The flaws I experience are not as prominent if you pull out your knife, open a package, and put it away again. For light tasks and cuts that are not through, this is not a bad knife at all. Then maybe the handle fits another hand better. It is always a present factor when testing knives. But on the other hand, my fiancee gave the same opinion about the handle.

In terms of price, MKM Timavo ends up around 180$ or 200€. 

Maniago Knife Makers

Specifications:

Length Overall: 182 mm

Length Folded: 105 mm

Weight: 103 g

Blade Length: 68 mm

Blade Thickness: 3.5 mm

Blade Steel: M390

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produceed by: Mikita, made in Italy

/ J 

* Something that was tested on a couple of blissfully unaware candidates in my immediate environment with the same results.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre