Review MKM Timavo

My first meeting with the Italian brand MKM was a very positive one, and therefore it was perhaps not completely unexpected that it would lead to more knives from there finding their way to the deep forests of Småland. Those of you who have seen the news I presented here on the blog have already established that this was the case.

In fact, there are several similarities between this knife and the first one I presented. First, it's the same designer behind them. Furthermore, they are built with the same material in both blades and handles. But there the similarities ended and what remained was to see if this design called Timavo was as successful as its predecessor?

MKM Timavo

The man behind both models is, of course, none other than everyone's likable neighbor Jesper Voxnaes. The Danish knife maker and designer has become a real superstar in the field. Most everything he touches seems to turn to gold. This applied, for example, to Isonzo, which was my first introduction to MKM. Therefore, I had high hopes for this knife as well.

It is manufactured by Mikita in Maniago, northern Italy. Don't get confused by "Mikita" and MKM respectively. The latter is the brand and an abbreviation to be read Maniago Knife Makers. Mikita, in turn, is a conglomerate of manufacturers in the northern Italian knife center that includes Fox, Viper, Lionsteel, and Mercury. They are responsible for the production itself. Unlike some other brands, they are proud of it and the information is easily accessible on the website.

Timavo is another orgy in excellent materials and stylish lines

Twitter version: MKM Timavo, another elegant knife from Italy with a Danish designer but despite that maybe not be my absolute favorite.

Blade

A drop point, a kingdom for a drop point...you rarely have to shout. On the contrary, it is perhaps the most common blade shape on the market, and for good reason. Why is evident with all desirable clarity when studying this knife as you get a blade that is both pleasing to look at and practical and all-round in terms of use.

The blade on the Timavo is said to be 68 mm long. Then you have to measure a little carelessly from the tip to the absolute front edge of the handle. Otherwise, it is a few millimeters longer. The height is 24 mm and the blade is 3.5 mm thick. No extraordinary numbers in other words. But the result is attractive with a pronounced tip, a bit of a straight edge, and a sympathetic belly to work with.

The shape of the blade is ordinary but the execution is well done with a sympathetic finish and a rounded spine

The execution itself is excellent with a nicely rounded back that usually distinguishes one of the knife manufacturers included in the conglomerate, which makes it easier to guess who is responsible for this particular model.

On the back of the blade, there are also some grooves that are, however, for the sake of sight or possibly for indexing as they are too shallow and soft to significantly increase traction.

The blade is stone-tumbled and the marking fairly discreet, despite the fact that it has been clamped with the Vox logo and Mikita on one side and the text MKM - Maniago Italy and M390 on the presentation side. But it's nicely done so it doesn't bother me.

M390 is of course the steel and is one of the finer ones available for use in folding knives and comes from Böhler/Uddeholm. I can talk about it for a long time, or not. In short, it can instead be said that properly treated, it provides an excellent balance between taking a heck of sharpness, keeping it for a long time, being reasonably shock-resistant without chipping, and at the same time not rusting very easily. For that reason, it counts as what is often carelessly (even by me) referred to as "super steel".

The blade steel is M390 from Böhler hardened to 58-60 HRC

According to information, the steel has been hardened to HRC 58-60, however, the question is where in that range the knife is found. Now, I'm not one to obsess over steel qualities, but I'd like to get the performance attributed to the materials included.

The blade is then practically ground flat along its entire height. A small flat area is found near the ricasso. Speaking of the ricasso, MKM has succeeded with its "sharpening choil", the indentation at the beginning of the blade. It extends far enough out to be able to access with sharpening stones even the innermost part of the edge towards the heel. The factory edge was decently sharp, but the blade is a full 0.5-0.6 mm thick behind it. That's too much in my opinion. Especially as it was enough with a blade that was 3 mm thick in relation to the length.

All in all, the Timavo cuts well for a knife of this type but does not belong to what often is referred to as a "slicer" or a knife that is really good at cutting through stuff. If you need to cut something like a thin rope or cut off a branch, open a box, or the like, this knife is perfectly fine. It is not quite as pleasant to work with. Part of it is dependent on blade geometry and the rest has to do with ergonomics. This quickly brings us to the next part of the knife. 

Handle

Like many of MKM's models, Timavo is available in several different designs. Both as full metal knives in titanium, with carbon fiber or G10 handles, and, as here, with Micarta in the handle sides. This particular variant is the sympathetic Canvas-Micarta, which upon arrival is very light in color but changes color after use. That's what makes it almost look like two different knives in the pictures.

The material in the handle sides is Micarta

The material is finely worked as the sides are both slightly arched and finely cut as well as beveled at the edges. In the same way, the corners are well-rounded. But with the caveat that it is done as far as the design allows. More on that later.

The sides are screwed into a steel frame and small T6 screws are used for this. The screw that holds the clip as well as the pivot screw has larger T8 heads. In addition to being very small, they are also dome-shaped, so I recommend that great care be taken when disassembling the knife. Otherwise, you will strip the screws. 

The back is open but the frame is not weight relieved in any way

The steel frame is not lightened in any way. As far as that is concerned, I would have liked to see some small pockets in the metal as the balance of the knife is found in the middle/slight back edge of the recess for the index finger. The balance point should have been e five to ten millimeters closer to the pivot screw in my opinion.

The balance point is found a bit too far back and the handle is probably comfortable for someone else

This handle is a bit strange in that it is both quite comfortable but not at the same time. It needs an explanation. If you hold the knife very loosely in your hand just to feel it, preferably in a saber grip, or just cut a quick light cut with it, the handle is perfectly fine. If you grip the knife harder or try to work with the knife, it is not. The handle doesn't really fit my hand.

Sure, it's a relatively small knife so for me, it's at most a "three-and-a-half finger knife" and that has to be taken into account. The little finger ends up halfway outside the handle. The indentation in the blade can be used as an extra "finger choil" if you have very narrow fingers and thus it does not apply to me. So that option is out of the question.

In addition, it can be said that there are sharp corners on the knife. The rear end has a shape that doesn't appeal to me at all. Both when the knife is to be opened, if it is held in a saber grip, or if I put it on the side with a thumb towards the pivot area, the pointed back end ends up in the middle of the hand and it is not comfortable at all!

This is especially true if you hold the knife with a slightly firmer grip as I said. Then the clip is also felt, which is otherwise not in the way. Also, it annoys me that what makes the rear end pointy is the damn lanyard hole. Remove it entirely or move it forward half a centimeter and round the rear end and that problem would be solved.

Opening and Lock

Timavo belongs to the category of dedicated flipper knives. It only opens one way. With much effort and great difficulty, you can get it up with two hands but it's barely. The resistance in the detent ball is precisely adapted for the flipper to function optimally.

The flipper tab is small and very triangular

Incidentally, it does. If you hit it right, there is pretty good speed in the blade. But once again, the entirety has stumbled somewhat on the design. The reason I say this is that the execution is good but the design is not the best.

Opening the knife is not entirely straightforward. You can't just intuitively pick up Timavo and push. Then you will probably miss* and possibly get a little pain in your index finger as it slides off the tip of the small flipper. The pattern of grooves that are there is too small and they are too few to provide enough grip. Then you absolutely can't push the flipper tab downwards, it just doesn't work. Instead, the knife must be placed inside the hand, with the aforementioned sharp back end against the soft parts, whereupon you carefully place your finger in front of the flipper and pull it straight back. Then and only then does the opening work.

In order for the finger to land more softly, however, a small "runway" has been made in the form of beveled edges on the frame. It's nice!

Liner lock in steel

The almost saw-toothed edge gives a lot of traction, but in the wrong direction

The lock is a solid liner lock that does what it should. No play in the blade and the function is secure. However, it is not entirely easy to disengage. Here, unlike the flipper tab, the milling machine has been used and there are plenty of grooves to improve traction. That, combined with a fairly strong spring tension, makes it feel a bit when the blade is to be released. But if you don't do it every two minutes, it works ok.

To Carry

When it comes to Timavo, there are certain things that keep coming back. In this case, it is the rear end that haunts again as it adversely affects how the knife feels in the pocket. It is because they have chosen to place the clip a bit lower on the handle, which is otherwise very good as the actual bend of the clip tends to be less out of the way when you hold the knife.

But in this case, it also means that the rear end sticks out of the pocket by just over a centimeter. Unfortunately, it does so right where my hand ends up if I swing my arms when walking for example. It brings my hand into close contact with the rather pointy rear end of the knife and it's not comfortable for me. For that reason, I have started carrying it loose in my pocket instead, alternatively in a leather sheath from MKM.

The clip is large, substantial, and good, but it is also felt when you grip the knife tightly

Otherwise, there is not much that causes problems. The sides of the Micarta are not excessively rough and the knife is certainly not ultra-light, while it is hard to think that a knife that weighs around a hundred grams is heavy. The thickness is 14 mm, which in the same way means that the knife is not among the thinnest, but also does not feel like a dugong in the pocket.

What is really good, however, is the clip! It is a steel wire clip made slightly thicker than usual. In addition to excellent tension, it also provides lateral stability, so it does not move in the hand when holding the knife. Something that I know some people get annoyed by. In addition, they have chosen to have only one screw to attach the clip and it is flat while the clip itself is recessed in the side of the handle. It gives good space for trouser fabric and the knife, therefore, fits well in a pocket. The clip can also be switched sides if desired. Then the clip would have been even better on another, larger knife.

To Conclude

I really wanted to like Timavo as much as my first acquaintance from MKM. The conditions for that were very good. The same Danish magician is responsible for the design, the materials are of the highest quality and the build quality is equivalent. So far no problems and to that can be added a detail with Timavo which I actually prefer and it is a pointier blade than what Isonzo offers. In addition, this knife does not have a giant hole in the handle. It should therefore be on the plus side if the two knives are compared.

Even so, this knife was not my favorite of the two. It has some characteristic that is not fully appreciated and it can be found in a couple of places on the knife. It's too sharp edges and corners! As far as I can tell, it's not a production fault, it's actually about how the knife is designed.

Timavo is an elegant little knife from MKM

One of the obvious "edges" is of course the flipper tab. They can sometimes be a bit too sharp in general and in this case it is a small pyramid. And to be able to use it on a knife this small, the handle has to be placed inside the hand and that's when corner/edge number two comes into play. Namely, the one that makes up the stern. Not comfortable at all and it is also something that is sometimes felt when using the knife. This is especially true in a saber grip and especially if you want to stab the tip into something.

Somehow it feels like this model was originally meant to be bigger! The more I think about it and look at the knife the more I lean toward that conclusion. That it would be both more comfortable in the hand and get rid of the disadvantages if the handle was only slightly larger.

Otherwise, this is a very good knife put together in an exemplary manner. As said, the materials are of the best kind, here linen-Micarta and M390 are found in the handle and blade respectively. Besides, Mikita knows a thing or two about building knives.

MKM Timavo, an EDC knife signed Jesper Voxnaes

Overall, it makes for a good EDC knife with a stylish look. The flaws I experience are not as prominent if you pull out your knife, open a package, and put it away again. For light tasks and cuts that are not through, this is not a bad knife at all. Then maybe the handle fits another hand better. It is always a present factor when testing knives. But on the other hand, my fiancee gave the same opinion about the handle.

In terms of price, MKM Timavo ends up around 180$ or 200€. 

Maniago Knife Makers

Specifications:

Length Overall: 182 mm

Length Folded: 105 mm

Weight: 103 g

Blade Length: 68 mm

Blade Thickness: 3.5 mm

Blade Steel: M390

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produceed by: Mikita, made in Italy

/ J 

* Something that was tested on a couple of blissfully unaware candidates in my immediate environment with the same results.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension MKM Timavo

Mitt första möte med det italienska märket MKM var ett mycket positivt sådant och därför var det kanske inte helt otippat att det skulle leda till att fler knivar därifrån hittade till de djupa småländska skogarna. Ni som sett vilka nyheter jag presenterat här på bloggen har redan konstaterat att så blev fallet.

Faktum är att det finns flera likheter mellan den här kniven och den första jag presenterade. För det första så har de samma upphovsman. Vidare är de byggda med samma material i både blad och handtag. Men där upphör likheterna och det som återstod var att se var om den här designen kallad Timavo var lika lyckad som sin föregångare?

MKM Timavo

Mannen bakom båda modellerna är förstås ingen mindre än allas vår sympatiske nabo Jesper Voxnaes. Den danske knivmakaren och designern har blivit en riktig superstjärna inom området. Det mesta han rör vid verkar bli till guld. Det gällde t ex Isonzo som var min första ingång till MKM. Därför hade jag höga förhoppningar rörande den här kniven också. 

Den är tillverkad av Mikita i norditalienska Maniago. Bli inte förvirrade av "Mikita" respektive MKM. Det senare är varumärket och en förkortning som skall utläsas Maniago Knife Makers. Mikita i sin tur är ett konglomerat av tillverkare i det norditalienska knivcentrat där Fox, Viper, Lionsteel och Mercury ingår. Det är de som står för själva produktionen. Till skillnad från en del andra märken är man stolt över det och informationen är lättillgänglig på hemsidan. 

Timavo är ytterligare en orgie i utmärkta material och snygga linjer

Twitterversion: MKM Timavo, ytterligare en elegant kniv från Italien med dansk formgivare men trots det kanske inte min absoluta favorit. 

Blad

En drop point, ett kungarike för en drop point...brukar man sällan behöva utbrista. Tvärtom är det kanske den vanligaste bladformen på marknaden och det på goda grunder. Varför framgår med all önskvärd tydlighet när den här kniven studeras då du erhåller ett blad som både är sympatiskt att se på och som är praktiskt och allroundbetonat sett till användning. 

Bladet på Timavo uppges vara 68 mm långt. Då får man i och för sig mäta lite slarvigt från spetsen till absoluta framkanten på handtaget. Annars är det några millimeter längre. Höjden är 24 mm och bladgodset är 3,5 mm tjockt. Inga extraordinära siffror med andra ord. Men resultatet blir attraktivt med en uttalad spets, en bit rak egg och en sympatisk buk att arbeta med.

Formen är vanlig men utförandet välgjort med en sympatisk ytbehandling och en rundad bladrygg

Själva utförandet är utmärkt med en fint rundad rygg som brukar utmärka en av de i konglomeratet ingående knivtillverkarna vilket gör det enklare att gissa vem som är ansvarig för just den här modellen. 

På bladryggen hittas även några räfflor som emellertid är till för syns skull eller möjligen för indexering då de är för grunda och mjuka för att öka friktionen och därmed fästet nämnvärt. 

Bladet är stentumlat och märkningen hyfsat diskret trots att man klämt till med Vox-loggan och Mikita på en sida och texten MKM - Maniago Italy och M390 på presentationssidan. Men det är snyggt utfört så det bekommer inte mig. 

M390 ja, det är förstås stålet och är ett av de finare som finns att tillgå för användning i fällknivar och kommer från Böhler/Uddeholm. Om det kan ordas länge eller så låter man bli. Kort kan istället sägas att det rätt behandlat ger en utmärkt balans mellan att ta en sjutusan till skärpa, hålla den under lång tid, vara någorlunda stöttåligt utan att det chippar samtidigt som det inte rostar särskilt lätt. Av det skälet räknas det till vad som ofta slarvigt (även av mig) benämns "superstål".

Bladstålet är M390 från Böhler härdat till 58-60 HRC

Enligt uppgift har man härdat stålet till HRC 58-60, frågan är emellertid vart i det spannet kniven återfinns. Nu tillhör jag inte de som är besatt av stålkvalitéer men jag vill gärna få den prestanda som tillskrivs materialen som ingår.  

Bladet är sedan så gott som flatslipat längs hela sin höjd. En liten platt yta återfinns nära ricasson. Apropå ricasso så har MKM lyckats med sitt "sharpening choil", den fördjupning som finns i början av bladet. Den sträcker sig tillräckligt långt ut för att man skall kunna komma åt med slipstenar även längst in på eggen mot hälen till. Fabrikseggen var godkänt vass men bladet är hela 0,5-0,6 mm tjock bakom densamma. Det är för mycket enligt mig. Särskilt som det räckt med ett blad som varit 3 mm tjockt ställt i relation till längden. 

Sammantaget gör det att Timavo skär dugligt för en kniv av det här slaget men tillhör inte vad engelskspråkiga brukar kalla en "slicer" eller en kniv som är riktigt bra på genomgående skär. Skall du kapa något som ett tunt rep eller skära av en gren, öppna en kartong eller liknande är den här kniven helt ok. Att arbeta med är den inte fullt lika sympatisk. En del av det är avhängigt bladgeometri och resten har med ergonomi att göra. Vilket raskt för oss in på nästa del av kniven. 

Handtag

Likt många av MKMs modeller kan Timavo fås i flera olika utförandet. Både som helmetallknivar i titan, med kolfiber- eller G10-skollor och som här med Micarta i handtagssidorna. Just den här varianten är den sympatisk Canvas-Micarta som vid ankomst är mycket ljus i färgen men som efter användning skiftar färg. Det är det som gör att det nästan ser ut som två olika knivar på bilderna. 

Materialet i i handtagssidorna är Micarta

Materialet är fint arbetat då sidorna både är svagt välvda och fint skurna samt fasade i kanterna. På samma vis är hörnen väl rundade. Men med den brasklappen att det är gjort så långt som designen tillåter. Mer om det senare. 

Sidorna är skruvade i en stålram och till det används små T6-skruvar. Skruven som håller fast clipet liksom pivotskruven har större T8-huvuden. Utöver att vara mycket små är de dessutom kupolformade varpå jag rekommenderar att stor försiktighet iakttas vid demontering. Annars kommer du strippa skruvarna. 

Ryggen är öppen men ramen är inte lättad på något vis

Stålramen är för övrigt inte lättad på något vis. Vad det anbelangar hade jag gärna sett någon liten ficka i metallen då balansen på kniven hittas i mitten/lite bakkant på fördjupningen för pekfingret. Balanspunkten hade gärna fått vara fem-tio millimeter närmare pivotskruven i mitt tycke. 

Balanspunkten hittas aningen för långt bak och handtaget är säkert bekvämt för någon annan

Det här handtaget är aningen märkligt på så vis att det både är tämligen bekvämt men samtidigt inte. Det tarvar en förklaring. Håller man kniven mycket löst i hand bara för att känna på den, företrädesvis i  sabelfattning eller bara skär ett snabbt lätt snitt med den så är handtaget helt ok. Greppar man kniven hårdare alternativt försöker arbeta med kniven är det inte det. Handtaget passar nämligen inte riktigt min hand. 

Visst, det är en relativt liten kniv så för mig blir det som mest en "tre och en halvfingerskniv" och det får tas i beaktande. Lillfingret hamnar till hälften utanför handtaget. Den fördjupning som finns i bladet kan användas som extra "finger choil" om man har väldigt smala fingrar och således gäller det inte mig. Så det alternativet går bort. 

Därtill kan sägas att det finns vassa hörn på kniven. Bakänden har en form som inte tilltalar mig alls. Både när kniven skall fällas ut, om den fattas i sabelfattning eller om jag lägger den på sidan med en tumme mot pivot-området så hamnar den spetsiga bakänden mitt i handen och det är inte bekvämt alls!

Särskilt gäller det om man håller kniven med ett lite fastare grepp som sagt. Då känns även clipet som annars inte är i vägen. Dessutom irriterar det mig att det som gör att bakänden är spetsig är det förbaskade fånglinehålet. Avlägsna det alternativt flytta det framåt en halv centimeter samt runda bakänden och det problemet vore löst. 

Öppning och lås

Timavo tillhör kategorin dedikerade flipperknivar. Den öppnas bara på ett sätt. Med mycken möda och stort besvär kan du få upp den med två händer men det är knappt. Motståndet i detent-kulan är nämligen helt anpassad för att flipperfenan skall fungera optimalt.

Flipperfenan är liten och mycket trekantig

Det gör den för övrigt. Träffar du rätt är det tämligen bra snärt i bladet. Men återigen har helheten snubblat något på designen. Anledningen att jag uttrycker mig så är att utförandet är bra men formgivningen inte den bästa. 

Att fälla ut bladet är nämligen inte helt enkelt. Du kan inte bara intuitivt ta Timavo i hand och trycka till. Då kommer du troligen missa* och eventuellt få lite ont i pekfingret då detsamma glider av spetsen på den lilla flipperfenan. Mönstret i form av räfflor som finns där är för litet och de är för få för att åstadkomma fäste nog. Sedan kan du absolut inte trycka nedåt, det fungerar helt enkelt inte. Istället måste kniven placeras inuti handen, med den tidigare nämnda vassa bakänden mot mjukdelarna, varpå du nogsamt placerar fingret framför flipperfenen och drar rakt bakåt. Då och endast då fungerar öppningen. 

För att fingret skall landa mjukare har man emellertid gjort en liten "landningsbana" i form av fasade kanter på ramen. Det är snyggt!

Liner lock i stål

Den närmast sågtandade kanten ger mycket fäste, fast åt fel håll

Låset är ett stabilt liner lock som gör vad det skall. Inget glapp eller spel i bladet och funktionen är säker. Däremot är det inte helt lätt att släppa. Här har man till skillnad från flipperfenan gått loss med fräsmaskinen och det är gott om spår för att bättra på fästet. Det kombinerat med ett rätt kraftigt fjädermotstånd gör att det känns en del när bladet skall släppas. Men gör du inte det varannan minut är det ingen större fara. 

Att bära

Vad gäller Timavo är det vissa saker som återkommer mest hela tiden. I det här fallet är det bakänden som spökar igen då den menligt inverkar på hur kniven upplevs i fickan. Det är nämligen så att man valt att placera clipet en bit ned på handtaget vilket för övrigt är mycket bra då själva böjen på clipet tenderar att vara mindre ivägen när man håller kniven. 

Men i det här fallet innebär det även att bakänden sticker upp drygt en centimeter ur fickan. Tyvärr gör den det precis där min hand hamnar om jag pendlar med armarna när jag går till exempel. Det bringar min hand i närkontakt med den tämligen spetsiga bakänden på kniven och det är banne mig inte skönt. Av det skälet har jag börjat bära den löst i fickan istället alternativt i ett fodral från MKM. 

Clipet är stort, rejält och bra men det känns också när man greppar kniven hårt

I övrigt är det inte mycket som ställer till det. Sidorna av Micarta är inte överdrivet sträva och kniven är förvisso inte ultralätt samtidigt som det är svårt att tycka att en kniv som väger in runt hundra gram är tung. Tjockleken är 14 mm vilket på samma vis gör att kniven inte tillhör de tunnaste men heller inte upplevs som en dugong i fickan. 

Vad som däremot är riktigt bra är clipet! Det är ett wire-clip i stål som gjorts något grövre än vad som är vanligt. Det ger förutom utmärkt spänst även stabilitet i sidled varpå det inte rör på sig när man håller i kniven. Något som jag vet att en del irriterar sig på. Därtill har man valt att endast ha en skruv för att fästa clipet och den är platt samtidigt som själva clipet är försänkt i handtagssidan. Det ger bra utrymme för byxtyg och kniven sitter därför bra i en ficka. Clipet går därtill att skifta sida på om så önskas. Sedan hade clipet varit ännu bättre på en annan, större kniv.

Sammanfattningsvis

Jag ville verkligen gilla Timavo lika mycket som min första bekantskap från MKM. Förutsättningarna till det var mycket goda. För formgivningen står samma danska trollkarl, materialen är av högsta kvalitet och byggkvalitén likvärdig. Så långt inga problem och därtill kan läggas en detalj hos Timavo som jag egentligen föredrar och det är ett spetsigare blad än vad Isonzo bjuder på. Därtill har inte den här kniven ett gigantiskt hål i handtaget. Den torde därmed ligga på plus en kraftmätning dem emellan. 

Trots det blev den här kniven inte min favorit av de två. Den dras nämligen med en egenskap som inte till fullo uppskattas och den återfinns på ett par tre ställen på kniven. Det är för vassa kanter och hörn! Såvitt jag kan bedöma är det inte en produktionsmiss utan det handlar faktiskt om hur kniven är formgiven. 

Timavo är en elegant liten kniv från MKM

En av de uppenbara "kanterna" är förstås flipperfenan. De kan understundom vara något för vassa rent generellt och i det här fallet är det en liten pyramid det handlar om. Och för att kunna använda den på en så här pass liten kniv måste handtaget läggas inuti handen och det är då hörn/kant nummer två träder in i handlingen. Nämligen den som akterpartiet utgör. Inte bekvämt alls och det är även något som känns ibland när man använder kniven. Det gäller särskilt i ett sabelgrepp och i synnerhet om du vill sticka spetsen i något. 

På något vis känns det som om den här modellen ursprungligen var tänkt att vara större! Ju mer jag tänker på det och iakttar kniven ju mer lutar jag åt den slutsatsen. Att den skulle vara både bekvämare i hand och kvitt de nackdelarna om handtaget var bara en bit mer tilltaget. 

I övrigt är det här en mycket bra kniv ihopknåpad på ett föredömligt vis. Som sades är materialen av bästa sort, här hittas linne-Micarta och M390 i handtag respektive blad. Dessutom kan Mikita det här med att bygga knivar. 

MKM Timavo, en EDC-kniv signerad Jesper Voxnaes

Sammantaget ger det en bra EDC-kniv med ett elegant utseende. De brister jag upplever är nämligen inte lika framträdande om du halar fram din kniv, öppnar ett paket och stoppar undan den igen. För lätta uppgifter och skär som inte är genomgående är det här ingen dum kniv alls. Sen kanske handtaget passar någon annan hand bättre. Det är alltid en närvarande faktor när man testar knivar. Men å andra sidan gav min sambo samma omdöme om handtaget. 

Prismässigt hamnar MKM Timavo kring tvåtusen kronor beroende på vart den inhandlas. 

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Längd utfälld: 182 mm

Längd hopfälld: 105 mm

Vikt: 103 g

Bladlängd: 68 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: M390

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Mikita, tillverkad i Italien

/ J - inte frälst

* Något som testats på ett par lyckligt ovetande kandidater i min närmsta omgivning med samma resultat. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - MKM Timavo

Since I was so excited about my first knife (LINK) from MKM, Maniago Knife Makers, it's time for another one. This time I wanted a slightly larger knife, mainly intended as an EDC. Certainly, Isonzo as the first is named is an excellent one as well. But sometimes at least I want a slightly longer edge and not least a pointier tip. 

Timavo comes in a nylon pouch

This version has linen-Micarta handles

Therefore, the choice fell on Timavo. In this case, too, it is the Danish Jesper Voxnaes who has been on the move. The fact that he is extremely productive has probably not been missed by many knife enthusiasts. He collaborates with several different companies but mainly his models are found in editions from Italian companies. So also this time.

MKM and Jesper Voxnaesin perfect symbiosis

The materials are recognizable as MKM consistently invests in high quality and especially in these knives. Or how about linen-Micarta in the handle and a blade in M390? It is then spiced up with details such as a wire clip and a collar around the pivot screw in titanium. Overall, the knife can be summed up with a good design in a luxurious package.

Now it remains to be seen if it is as good as I hope. Given the first impressions and how well built this knife is too, there is good hope for that. A detailed report comes when the knife has been worn and used.

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - MKM Timavo

Eftersom jag blev så begeistrad över min första kniv från MKM, Maniago Knife Makers så är det dags för en till. Den här gången ville jag ha en något större kniv främst tänkt som EDC eller fickkniv på svenska. Förvisso är Isonzo som den första heter en utmärkt sådan även den. Men ibland vill åtminstone jag ha något längre egg och inte minst ett spetsigare blad. 

Timavo levereras i ett nylonfodral

Den här versionen har handtag i linne-Micarta

Därför föll valet på Timavo. Även i det här fallet är det danske Jesper Voxnaes som varit i farten på designstadiet. Att han är synnerligen produktiv har nog inte många kniventusiaster missat. Han samarbetar med ett flertal olika företag men främst hittas hans modeller i utgåvor från italienska företag. Så även den här gången. 

MKM och Jesper Voxnaes i perfekt symbios

Materialen känns igen då MKM genomgående satsar på hög kvalitet och särskilt i de här knivarna. Eller vad sägs om linne-Micarta i handtaget och ett blad i M390? Det kryddas sedan med detaljer som ett wire-clip och en ring kring pivotskruven i titan. Sammantaget kan de första intrycken av kniven sammanfattas med god design i en lyxig förpackning. 

Nu återstår att se om den är lika bra som jag hoppas och tror. Med tanke på de första intrycken och hur välbyggd även den här kniven är finns gott hopp om det. En detaljerad rapport kommer när kniven burits och brukats. 

/ J - sneglar åt Italien till

#knivesandbikes #knivigtvarre