söndag 18 februari 2024

Olycksknivar, del II

Nästan allt har en fortsättning och så även den här historien. I del ett förtaltes om hurusom det kom sig att undertecknad blev huggen av en Sångfågel i benet. Det är sällan de är aggressiva men uppenbarligen händer det och då gäller det att vara beredd.  

Men som mer än antyddes första gången jag skrev om olyckshändelserna så fanns det ytterligare episoder att berätta om. Är man klantig blir anekdoterna fler helt enkelt. 

Någon vecka senare började fingertopparna läka ihop


Inte allt för långt efter det att jag satt mig på en kniv lyckades jag med ytterligare en eskapad i samma soffa. Det är trots allt vinter och en icke föraktlig mängd tid har spenderats där. Understundom händer det att jag leker lite med knivar när jag ser på TV. Fipplar lite med dem bara sådär. Ni andra knivtokar känner högst troligen igen er. Ni har förmodligen också en fru, flickvän eller någon annan närstående som ibland säger åt er att lägga av alternativt blänger lite surt när aktiviteten pågått ett tag.  

Nu råkade det vara så att jag även vid det här tillfället var ensam hemma. Det var dumt. Det gjorde nämligen att jag hade ett ovanligt stort antal vassa föremål inom räckhåll varav några hade placerats på soffkarmen. De är lätt åtkomliga där. På ett lätt OCD-inspirerats hade de radats upp med millimeterprecision. Det skulle visa sig att det inte var det mest intelligenta valet av förvaringsplats. 

Hur det kom sig så saknades plötsligt en kniv. Vad göra? Jo, leta efter den. Troligen hade den bara glidit ned. Därför undersöktes först högra sidan av soffan där en massagedyna vilar sig mot väggen inför kommande insatser men där fanns ingen kniv. Sedan tryckte jag ned handen mellan soffans rygg- och sittdyna. Ingen kniv där heller. Det var en Civivi jag letade efter förresten. En gul, inte vet jag vad det har med historien att göra men gul vara den. 

Tärningen var slagen och kniven gul. Det visade sig att Civivi Vision FG har en vass egg


Tyvärr fortsatte jag med att köra ned fingrarna mellan karmen och sittdynan. Där befann sig kniven! Det var nämligen mycket lätt att upptäcka då både pek- och långfinger på ett mycket påtagligt vis gled över det både öppna och uppåtvända bladet. Ni känner igen den där första brännande känslan när man skurit sig. Den där när man ännu inte vet hur djupt. Just den! Nu kände jag snittet och hade först ingen vidare lust att dra upp handen från glipan mellan soffkuddarna för att ta reda på hur illa det tagit. 

Inte så farligt skulle det visa sig men djupt nog för att det skulle rinna rejält med blod. Det gör ju gärna det i fingrarna, särskilt som kniven var vass.  

 Jag säger bara, förvara inte machetes i närheten av era handdukar, ni kan bli bitna.


Den sista anekdoten inkluderar en toalett, en handduk en machete och ett ärr på högerhanden. Mer tänker jag inte berätta det lovade jag mig själv. 

Sensmoralen blir med en knorr lånad från en västsvensk stad att man "inte skall jobba på egen hand". Så nu vet ni det!


/ J - klantarslet

#knivesandbikes #knivigtvarre

2 kommentarer:

  1. Väldigt skönt att höra att jag inte är ensam. Lägger upp kvällens "flippervänner" här hemma också...uppradade med precision. Letar ibland svettigt när t.ex en Lionsteel i aluminium glidit ner bredvid dynan och "försvunnit". //Bluespappa ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha ha! Det är alltså inte bara jag. TACK för kommentaren, nu känns livet lugnare.

      Radera