Recension CJRB Prado

 

-  Laconico och CJRB, en superb kombination

CJRB är ett märke jag just nyligen stiftat bekantskap med och det här var den första kniven från dem som jag anskaffade. Modellen heter Prado och är resultatet av ett samarbete mellan CJRB och en mycket känd knivmakare/designer. Resultatet blev visuellt mycket lyckat och det var där någonstans som mitt intresse väcktes. Därtill är kniven något större än många andra EDC-inriktade knivar. De två faktorerna räckte för att jag skulle slå till. 

CJRB Prado

Prado är en Ray Laconico-design och det märks. Formspråket är avskalat och enkelt vilket påminner mig om den första kniven jag såg från honom vilken var Gemini. Det var länge sedan och det här är en helt annan typ av kniv. Framförallt är den här större, materialen är annorlunda och inte minst är låskonstruktionen i sammanhanget ny. Skall jag vara ärlig tycker jag att det här är en bättre kniv överlag. Den skär bättre och inte minst är handtaget bekvämare. 

Men det är kanske att gå händelserna i förväg. 

Laconicos sparsmakade formspråk och CJRB Cutlerys kunnande är en vinnande kombination i det här fallet

Kortversion: Med Prado har CJRB lyckats förvalta en Laconico-design på bästa vis. Det här är en riktig fullträff!

Blad

En av de mer utmärkande dragen för Prado är bladet. Det som är aktuellt är ett väl tilltaget clip point-blad som mäter hela 95 mm på längden. Nästa mått ger däremot styrkebesked, tjockleken på bladet har hållts till modesta 3,1 mm. Om man därtill adderar en sekundäregg som mäter en hel tum, 24 mm så förstår ni vartåt det barkar. Särskiöt när kniven även är relativt tunn bakom eggen.

Utseendet är förvisso rätt enkelt men en rejäl falskegg gör bladet mer intressant. Den är inte så uttalad att den bildar en "harpunspets" men är inte långt från. 

Bakom den, ovanför bladhålet hittas en rad räfflor som mer är till för indexering än för ökat fäste. Tillsammans bildar de ett utmärkt ställe att vila en tumme på.

Finishen är en tämligen blank satin och kniven är föredömligt märkt. Det vill säga informationen finns där men passar in med knivens tema vilket är avskalat i det här fallet. På en sida kan man hitta Laconicos namn jämte ståltyp även om den texten snudd på kräver förstoringsglas för att kunna läsas. På den andra sidans ricasso hittas CJRB. Sedan var det inte så mycket mer

Ett rejält clip point-blad uppenbarar sig när kniven fälls ut

Materialet som valts är ett stål som är något ovanligt än så länge och kallas AR-RPM9. Hårdheten uppges ligga i spannet 59-61 HRC. Hittills har jag mycket gott att säga om stålet ur ren användarsynpunkt. Med det menar jag att fabrikseggen och nyknivsskärpan var god och håller dugligt. Inte extremt hållbart men å andra sidan är det tämligen rostfritt vad det verkar. Inga fläckar så här långt.

Underhållet sker som vanligt mest via strigling. Jag brukar göra det tämligen regelbundet för att slippa slipa om knivar allt för ofta. Prado svarar bra på den metoden och skärpan återvänder relativt kvickt.

Bladet av AR-RPM9 är diskret märkt

Prado är en suverän arbetskniv, det är lika bra att jag säger det på en gång. Handtaget, som jag strax kommer till, är riktigt bra och den är bladformen erbjuder allt som krävs. Spetsen finns där för att exempelvsi lirka in i envis plast, senast för en stund sedan när jag skulle bryta mig in i en flaska Mirin som skulle i en marinad. Spetsen penetrerar väl utan att vara allt för känslig. Gott så!

Resten av bladet i sin tur är långt nog för att kunna användas till de flesta uppgifter. Det betyder att det finns en bit rak egg samt en buk när så tarvas. 

Det som gör mig gladast är dock att skäregenskaperna är så goda som de är. En hög flatslipning och ett blad som inte är alltför tjockt lägger grunden för det. Det senare är dessutom en god egenskap eftersom det gör att kniven skär dugligt även när den inte är rakbladsvass. Desto grövre kniv desto skarpare egg krävs för att uppnå samma effekt. 

Sammantaget finns inte mycket att invända mot när det kommer till Prados praktiska egenskaper. Särskilt inte som man från CJRBs sida även tänkt en del på framtida slipningar och gett oss utrymme för att slipa om eggen. 

Handtag

Handtaget i det är utförandet är gjort i G10. Som vanligt med moderna knivar finns ett antal färgställningar att välja mellan. Den här "aqua green" kanske inte är den mest diskreta men det fanns faktiskt en tanke med det. Det är lättare att hitta en sådan kniv när man är ute och campar och har lagt ifrån sig sin kniv i höstmörkret eller sommarnatten. Men svart är nog snyggare om  man skall välja konstmaterial. 

Ytan tillhör inte de strävaste när det handlar om det här materialet men ger en smula fäste. Men på Prado är det mer formen som ger ett gott grepp. Du har en räjäl fördjupning för pekfingret och det finns även ett mindre fingerskydd som dock är platt så att du kan placera fingret där som så önskas. Resten är formen är subtil men fungerar väl. 

Materialet i det suveränt formade handtaget är G10 i det här utförandet

Sidorna hittas utanpå en synnerligen lättad stålram. Men det är inte bara materialet och den frånvarande metallen som drar ned vikten utan även det faktum att ramen är försänkt i handtagssidorna. Det ger förstås mindre material även det. 

Kniven är dessutom öppen i ryggen och där hittas två distanser jämte en extra bult som agerar fäste för fånglina. Det är i de två distanserna kniven satts satts samman jämte den justerbara pivotskruven. Även här har CJRB tänkt till ordentligt. Samtliga skruvar är av samma storlek, T8 och inte de mindre T6or som ofta hittas i handtag. Det gör att det räcker med en skruvmejsel när det är dags att demontera kniven eller justera en skruv. Ja, så länge du håller dig borta från clipet förstås. Där hittas T6or. Fördelen med större skruvar är att de håller de längre. Därtill är skruvhuvudena platta vilket också är en fördel.

Den kraftigt lättade ramen är försänkt i handtagssidorna

Eftersom det är en rätt stor kniv så är förstås handtaget också rätt tilltaget. Det är precis över tolv centimeter långt och kring tre centimter högt som mest. Men sedan kommer det som kan överraska. Prado är bara 11 mm tjock, det ni! 

I övrigt är den mycket mjuk mot handen i och med att CJRB har kommit ihåg att man behöver slipa och runda av kanter både i ryggen om den är öppen samt i bladskåran. 

Det rejäla handtaget är ett av de bekvämaste jag stött på på en så här pass tunn kniv!

Sedan var det hur kniven uppträder i hand och även där är den brilljant. Visst, det finns knivar som är ännu bättre men inte många som är så tunna som den här. Att få ihop god ergonomi med ett så lättburet handtag kräver stor skicklighet och erfarenhet.  

Längden kombinerat med formen på särskilt bakänden av handtaget gör att precis alla grepp fungerar utan anmärkning. Möjligen skall man inte skära tungt med tummen på bladryggen. Men det gäller de flesta knivar. Annars är Prado riktigt bekväm i alla grepp du kan komma på och dessutom är flöder mellan dem bra eftersom kniven inte bara är lätt utan även välbalanserad. 

Öppning och lås

Prado kan öppnas på ett par olika vis precis som alla knivar med den är typen av lås. Du kan nämligen dra tillbaks låsbulten och låta bladet svänga ut. Du kan dessutom snärta lite med handleden om du vill göra det riktigt kvickt. Det behövs dock inte eftersom bladet löper på kullager varpå lugnt och värdigt också fungerar. 

Två händer är förstås också ett alternativ men det som Laconico främst haft i åtanke är förstås det ovala bladhålet. 

Prado öppnas företrädesvis via ett bladhål men alternativ finns

Precis som det mesta på Prado är det väl utfört. Det är lagom stort för att man skall kunna få in en bit av tummen i det samtidigt som fördjupningen i handtagssidorna gör det lätt åtkomligt. Sedan har CJRB valt att runda av kanterna vilket är sympatiskt. Det får dock inte göras med för stor entusiasm då det kan göra att fingrarna halkar. Här är det utmärkt gjort.  

Låset är enkelt att hantera med föredömlig spänst i fjädrarna

Låset är av cross bar-typ

Låset är ett av typen "cross bar" vilket innebär att det är av samma typ som BMs gamla Axis-lås vars patent löpt ut. Funktionen i det här fallet är mycket god. Bladet hålls på plats i utfällt läge utan en tendens till vare sig glapp eller spel samtidigt som det är mycket lätt att släppa låset med både en eller två fingrar. 

En annan väl utförd detalj är motståndet vilket är extra viktigt i det här fallet. Med ett sådant här lås är det nämligen det som agerar "detent" och därmed hur effektiv öppningen skall vara. Riktigt effektiv i det här fallet. 

Att bära

Det är på det här området stora knivar med nästan decimeterlånga blad och tolvcentimetershandtag brukar tappa. Men icke i det här fallet. Visst, en aning utrymme krävs då handtaget är långt. Men jag har redan varit inne på att det inte är så överdrivet högt och framförallt magert på bredden. 

Clipet är av målad metall och är tämligen typiskt för CJRB

Eftersom kniven dessutom är kraftigt lättad så hamnar totalvikten på låga 97 g. Under hundra gram för en kniv med godkänd ergonomi och ett tilltaget blad är riktigt bra. Det känns eller snarare känns inte i fickan. 

Rampen får godkänt och spänsten likaså. Sedan hade det varit att föredra om clipet försänkts i handtagssidan men skruvhuvudena är åtminstone platta

Clipet är en aning generiskt för CJRB. Det är inget unikt med det. Förvisso är det färgmatchat med resten av skruvarna men mer lyx än så bjuder det inte på. Materialet är stål och det är fäst med två skruvar i handtagssidan. Dock är det inte försänkt på något vis vilket är en av få detaljer som har förbättringspotential. 

I övrigt kan det sägas att spänsten är rejäl och att rampen kanske inte är perfekt men bra. Dessutom kan det flyttas till fromma för alla vänsterhänta. Eftersom låset inte heller är bundet till en sida för att släppa så är kniven helt ambidextriös. 

Sammanfattningsvis

Frågan är vilken betydelse ett namn skall tillskrivas. Det här gör mig nämligen mest förbryllad. "Prado" betyder äng på spanska tror jag. I övrigt känner jag inte till någon annan betydelse. Men det kanske finns en eller så är det något som betyder något för Herr Laconico. 

Den mannen har hur som haver med den här kniven åstadkommit något riktigt bra. Prado är utmärkt som både EDC-kniv och som lite större fällkniv för friluftsliv. Särskilt om man jagar gram i packningen. Att få en kring en decimeter blad för priset av hundra gram är inte dumt alls. 

Även som EDC-kniv eller som i mitt fall arbetskniv är den suverän. Lätt att hantera med ett bra lås och en mycket mjuk gång. Det gör att det är lätt att dra kniven, öppna en förpackning eller vad det nu är som skall göras och låta den dyka tillbaka på sin plats. Det samtidgit som den lite längre eggen möjliggör tyngre uppgifter också. 

Prado är en utmärkt EDC-kniv men drar åt det större hållet

Stålet var en nyhet för mig och överlag uppskattar jag det som ett gott budget/mellanklass stål. Uthålligheten motsvarar inte de bästa stålen på marknaden men på flera andra parametrar försvarar det sig bra mot konkurrensen. 

Vad gäller handtaget kan konstateras att G10 är ett utmärkt material men hade jag fått göra om valet så vete tusan om det inte blivit trä. Det passar den här designen bättre tycker jag genom att lyfta fram formgivningens inneboende enkelhet. Men min tanke var att det skulle lysa lite om det kniven faller ned i mossa eller en hög döda löv i skumrasket på kvällen. 

CJRB Prado under ett av den gågna sommarens äventyr

Med det sagt kan jag bara konstatera att jag inte hittar så värst många nackdelar hos Prado överhuvudtaget. Det är en god design som både ser bra ut och är praktisk. Det fundamentet har sedan förvaltats väl av CJRB. Materialen är dugliga men framförallt har man visat på kvalitet vad gäller knivens sammansättning och konstruktion. Det finns som sagt mycket att framhålla på det området. 

När prislappen därtill återfinns i spannet 800-1000 kr beroende på vart den köps i Europa så är det inte mycket att tveka på om du söker en kvalitetskniv som klarar det mesta. 

Men fundera på om inte svart eller kanske träkostym är snyggare?

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm

Längd hopfälld:120 mm

Vikt: 97 g (vägd av mig, uppgiven 97g)

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: AR-RPM9, HRC 59-61

Handtag: G10 på stålram

Lås: Cross Bar

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - förtjust

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review WL Custom Blade Spinning Butcher

   

Introduction

The basic idea was to expand the arsenal with another set of premium knives for rotational throwing. It is hard to find your favorites if you do not test different models. I am not dissatisfied with my old faithful knives but I wanted to see if the grass perhaps was greener on the other side. 

The eyes therefore fell on something designed by Werner Lengmüller. He is a giant in the field and has several models that are widely used by other throwers with great success including his "Werner's Pirates".

But sometimes you don't want to be like everyone else, and I therefore looked at and chose a slightly later model in the form of the Spinning Butcher.

WL Custom Blade Spinning Butcher by Throwingzone

Werner used to make knives himself but nowadays they are licensed under the name WL Custom Blade. One thing that should be noted in this context is that in the USA they are made by Prince Steel Knives and in Europe by French Throwingzone. They are a small company located in Normandy.

Appearance and Dimension

The name Spinning Butcher may well be more or less correct. Spinning yes because there is a big hole to stick the index finger in. But the Butcher part I'm more doubtful about. I have worked in the meat processing industry for several years and there is nothing that even resembles this blade shape.

If, on the other hand, as a knife enthusiast, you look towards Japan, you will actually find a type of boning knife that goes by the name Honesuki, which this one is quite similar to. Perhaps that was the one intended?

The hole for the finger that makes the knife a "Spinning" Butcher

This particular handle is 3D-printed

This translates to a straight edge that meets an equally straight back, which in this case is broken in a false edge down towards a pronounced tip. The typical design feature of this knife is the angles. The aesthetics are distinct.

The grinds are just under eight millimeters wide and meet in an "edge" that is 3 mm thick. All edges are broken so they don't feel sharp. The finish is a fairly rough brushed one and on one side is the WL Custom Blade logo.

Then the handle is very green on this specimen. In addition to the color, the material can also be varied. If you feel more traditional, you choose leather, but if you are more adventurous, these 3D-printed grips are available.

The Spinning Butcher is a relatively large knife with a length of 31.5 cm and a height of the blade that measures 5 cm at most. The handle is 31.5mm high at most and then tapers to 26.5mm before the rounded rear end takes over. The thickness of the knife is 6 mm. Those measurements give a total weight of 455 grams.

The balance is neutral and the balance point is found just in front of the ring, 15 cm from the rear end, and 16.5 cm from the tip. 

Material

Often when it comes to throwing knives manufactured under the auspices of Throwingzone, they stick to Swedish steel in the form of Hardox 450. It is a steel that may not be the most exclusive, but at the same time well adapted for throwing knives, tough and durable as it is. It is not a material that cracks in the first place. 

This version of the Spinning Butcher comes with a quite rare detail for being a throwing knife. Namely, how the handle slabs are made. They can be obtained in two different versions as mentioned above. Partly in traditional leather but also like here with a 3D printed handle. It also means that the material is some form of plastic that is suitable for printing. I don't know exactly which one. But it has proven to be relatively durable. The thickness is 2.5 mm per side and they are glued and screwed in place with two Chicago screws.

To Throw

Spinning Butcher belongs to the very straightforward type of knife if you put it that way. This is a knife for rotational throwing and it shows. It is large, heavy, and well-balanced. When the rotation is correct, it hits the target with authority. The fact that it is well designed is evident not least in how easy it is to find the right grip on the knife, whether you hold it by the handle or the blade.

For me, the screws on the handle also help index the knife. Otherwise, the rounded rear end is something to go for as it fits well at the base of the hand. 

If only the thrower is consistent, so are the knives. Spinning Butcher behaves very civilized in the air. As you can see, mine leans slightly to the right, that's how I throw. 

The blade is also well-shaped. By that, I mean that on a good rotational knife, if there is one, the belly or the swedge is shaped so that it is easy to find the right angle on the knife when throwing from the blade. It is in this case. 

The angle you get if you hold the knife with the "edge" towards you and the swedge against the board with an index finger near the spine of the blade is the correct one. Then it has to be fine-tuned depending on the throwing technique, of course. But the knife provides the basics, so to speak. 

Despite their size, the knives are good precision tools

Here's a cap that isn't doing so well

Another sympathetic detail is the weight of the knife. That, in combination with the length, means that the knife spins rather slowly if the thrower does not speed it up. That in turn makes it easy to calculate rotation speed. In other words, the Spinning Butcher is a relatively easy-to-throw knife.

It is also easy to aim with as the tip is found near the center line of the knife. It sits neither low nor high. That, too, is a likable quality.

- Rotational

Basic throws from three meters are a joy with these knives. The only thing that must be taken into account is, of course, weight and length if you are used to smaller knives. Larger knives spin more slowly, which means that either the thrower has to contribute more energy by forcing the knife to rotate faster, or you have to let the throw "evolve" at its own pace. If the knife is allowed its time, it will stick both hard and with accuracy.

A few throws with a basic grip in the handle from 3m

My natural grip is with my thumb level with the screw closest to the blade. The grip is semi-firm and the angle will give itself if the grip is relaxed in this case. With my technique, I have a fairly long start-up phase and retrieve the knife behind the shoulder with the point down towards the back. Others throw with a shorter snappier motion.

Here is an example of a throw from 4 m from the blade

The second basic technique is, of course, from 4 m gripping the blade. Here, too, the blade design gives a good hint as to how the knife should be held. Three fingers fit on the swedge and the index finger naturally curves around the blade above it. If the knife is held tight enough, the angle will be good here as well. But personal taste and, not least, which technique you use always matter. Therefore, I hold the knife a little harder when I grip the blade and angle it up slightly for a somewhat faster rotation. 

Then the feeling is more that I "turn the knife" into the target than that I throw. My mantra is "calm but firm". A throw, even a loose one must be a real throw, I often say. If any force is to be added, it is the elbow that must go down, which accelerates both forearm and hand.

From 5 m it is time for the handle again and two rotations. The Spinning Butcher has to be held a little further out on the handle the way I throw from five meters. Otherwise, it won't make it around. The alternative is a harder throw, of course. 

When the distance increases to 6 m, it is important to not use brute force but let the knife do the work. These knives fly powerfully through the air and the impact force is great, so extra power is not needed for that reason. On the contrary, from six meters it helps to be cool and keep the elbow down and the hand close to the body so the knife moves in a small circle and starts to rotate. In addition, do not make the throw too fast if you retrieve the knife as far back as I do. If you do, you don't have time to feel the knife in motion. That is a feeling hard to explain.

From seven meters the Spinning Butcher is very pleasant to throw. Easy to calculate in terms of rotation and easy to stick. When mistakes happen, it is definitely my fault, and not the knife's can be ascertained. Glaring at it like tennis players often do with their rackets doesn't help.

Then I have relatively recently discovered and learned that the rotation and throw from nine meters is quite similar to that from seven. Not much force is needed to reach the target. It is only when you throw from distances farther than  11 m that it becomes necessary to use some more power to reach the target. The longest I've thrown so far is 13.40 m. Modest I know. But I will work on that detail in the future

- Half Spin

This knife is really not good for this type of throwing. I really prefer dagger shapes if I have to throw half-spin with larger knives. Spinner Butcher is not made for this and of course, you can tell. Because the knife is not symmetrical and has a wide blade, it likes to capsize in the air and, in addition, it is too heavy to feel comfortable. However, the blade is easy to grip so that bit works well.

This is not the same as not being able to throw it with half a rotation. Everything can be thrown, just more or less good. Therefore, I also think that the Spinning Butcher is better for underhand throws than overhand throws if you absolutely must throw them this way.

- No Spin

The title is really redundant. The knife is simply too big and heavy for normal no-spin techniques. As above, you can throw Spinner Butcher without rotation. It's just not good for it. Possibly if you're into "Thorn-Style" which to some extent overrides the usual rules of knife size in a no-spin context. But other than that, it's no good for this task.

Conclusion

What I think about these knives can probably best be summarized by saying that they are my competition knives at the moment. As such, they have helped me to two third places in The Swedish Championships (Walk Back Rotation) so far, as well as a couple of medals in long-distance throwing and one in silhouette throwing.

The last competition with Spinning Butcher resulted in a third place in the Swedish Championships-2024

If Spinner Butchers are to be described more generally, they are quite easy to throw with as I said. This means that the rotation and aim are fairly easy to calculate. Then, of course, it is not easy throwing a knife, but that is now another question. In any case, the knives are not an obstacle in this case. They are good enough for everything from the amateur to the world champion.

The important thing is to take it easy and let the throw mature, so to speak. The knife does the rest. But of course, if you want to use power throws, that's fine too. This is because the knife is neutrally balanced and can thus be brought to the correct fast spin. But it requires some strength.

In any case, they hit like a freight train out of control. The feeling with each throw is that it is a considerable force that is focused on the target. Not least the sound the knife makes contributes to that.

Part of the explanation is found in the weight. They are heavy without being the heaviest with their weight of around 450g. This in turn makes the Spinning Butcher excellent for longer distances. They spin just as calmly at seven, nine, eleven, or thirteen meters. Probably on much longer distances too if you are more competent in the area than I am. 

The quality is, as usual with knives from Throwingzone , excellent. It has been on all the knives I've reviewed from them.* The steel is tough, but of course, if you hit it hard enough there will be marks. But the steel has more of a tendency towards dents than chips. A tough material in other words.

The handles were a bit of a gamble. My other knives with handles have leather grips and most of them are also made by myself. Here I chose 3D printed handle sides because I was curious about how they would feel and perform. It can immediately be said that they last really well. The plastic itself is quite durable and can withstand an oblique hit or two without cracking. But mine look horrible nowadays mostly because I often throw three knives at a single target whereupon they hit each other from time to time. It's inevitable when you throw as many throws as I do. The only way to avoid it is to have three targets, something that has not always been possible for me. 

In addition, I throw outdoors surrounded by nature, so the occasional visit to a rock or two has also happened, although it is quite rare nowadays.

What the plastic does is that it allows a greater color variation. The grip itself is satisfying. Higher friction than leather offers but not so much that it ruins the feeling when throwing. The sides are attached with both glue and two adjustable Chicago screws. As usual, they need to be tightened sometimes. A dab of thread lock helps.

WL Custom Blade Spinning Butcher made by Throwingzone

Quality comes at a price. At the time of writing, these beauties cost €305. But then it must be taken into account that they are partly handmade in small series. It is something you buy for life and not just for the moment.

Overall, I am delighted with my Spinning Butchers from Throwingzone. I can do nothing but warmly recommend them to anyone looking for a throwing knife with its distinct design language and excellent throwing characteristics for rotational throwing at the highest level.

Throwingzone

Specifications:

Steel: Hardox

Length: 31,5 cm

Width: 50 mm at most

Thickness: 6 mm

Weight: 455 g (Weighed by me, homepage says 250g)

Point of Balance: 15/16,5 cm from back end/tip

/ J - Number three in Sweden

* Knives like the very special Scalpel designed by Guillaume Henry and Bug Osetr.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXXIV "Den 13e"

Än så länge har oturen lyst med sin frånvaro dagens datum till trots. I dess plats återfinns istället en för tillfället värmande höstsol. Den lyser desto klarare. Förhoppningsvis behagar den hänga kvar ytterligare en stund så jag hinner avsluta min rast för att så småningom grensla velocipeden och anträda hemfärden. 

Det kommer bli roligt inser jag utan ironi. Cykeln är nämligen väsentligt kvickare än bilen för tillfället då det dels kommer att vara rusningstrafik, därtill fredag eftermiddag och till det skall adderas att ett flertal pulsådrar i den här staden är avstängda för ombyggnation varpå alla bilar trängs på de återstående. Kaos är bara förnamnet. 

Först hade jag tänkt kasta kniv i eftermiddag och då hade jag själv suttit i en av de där metallmaskarna som bildas. Jag brukar numera ta med mig en kopp kaffe och beväpna mig med tålamod inför dessa situationer och tänka på ett uttryck jag hörde när det gäller bilköer.

"You are not stuck in traffic, you ARE traffic"

Men det slipper jag alltså idag. Istället kommer jag att susa mot hemmet i medvind, sol och nedförsbacke. Eller ja, det sista var mest en vit lögn. Knivkastningen får hur som helst anstå till imorgon. Då skall jag och kära frun köra ett pass. Runt hörnet väntar en on-line utmaning och nästa år förhoppningsvis VM i Tjeckien. 

"Den Trettonde"...eller det alternativa och  mindre olycksbådande "Gnagare i fickan"

Bilden kallade jag "Den trettonde" dagen till ära men en kanske mer adekvat men dock inte lika häftigt namn skulle kunna vara "Gnagare i fickan". Helt enkelt därför att de här två knivarna från QSP är döpt efter djur tillhörande den kategorin. Den större, Capybara, tillhör tungviktarna och är de facto världens största gnagare. En tämligen trevlig sådan dessutom sägs det. Det gäller för övrigt kniven också som jag förstås recenserat tidigare. 

Den mindre kniven har döpts till Hamster. Exakt varför vet jag inte. Men så är det i alla fall. 

Nu skall jag och min lilla gnagarfamilj ge mig av. Vi höres!

/ J - husdjursägaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Shieldon Empoleon

I predicted that the first Shieldon knife would be joined shortly and I was right. Now it's time for number two. The first model I presented was the big, rather bold Bulbasaur. It was also from Shieldon's middle segment, which in their case is dubbed "high-end" and called "Crusader". In addition to that, they have a premium segment they call "Alchemist". It feels a bit confusing, but that's how it is.

This knife, on the other hand, is from their budget series called "Bard". This is reflected in, among other things, somewhat simpler material. But otherwise, the Empoleon, feels extremely well constructed.

A knife from Shieldon

Simpler material means D2 steel in the blade and G10 in the handle. However, it is not a bad starting point if used and treated correctly. The steel is stated to be 58-60 HRC in hardness and the G10 sides are apparently of good quality and quite properly worked. The sides are both three-dimensionally shaped and provided with two patterns.

In the same way, the frame is both lightened and well-polished without sharp edges. The blade is centered and, not least, the knife has a really efficient and fast flipper opening. In other words, not much gives the appearance of a "budget knife". Possibly it would be the designer "Django" who is not familiar to most and small details like the clip not being able to be flipped reveal a somewhat simpler origin.

Shieldon Empoleon

The Empoleon belongs to that typical group of slim mid-range knives regarding size. It measures just over twenty centimeters in opened position, 204 mm, and of that the blade accounts for 83 mm. The weight falls below one hundred grams, which makes it lightweight. The completely flat-ground blade is 3 mm thick.

Overall, the knife feels extremely solid and therefore I am looking forward to testing it properly. I will return with a review!

Shieldon Knives

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension WL Custom Blade Spinning Butcher

  

Inledning

Dags att utvidga arsenalen med ytterligare ett set premiumknivar för rotationskastning var grundtanken. Inte för att jag är eller var missnöjd med mina gamla trotjänare men det är svårt att veta vad som passar bäst om man inte testar olika varianter. 

Blickarna föll därför på något designat av Werner Lengmüller. Han är en gigant inom området och har flera modeller som flitigt används av andra kastare med stor framgång däribland hans "Werner's Pirates". 

Men ibland vill  man inte vara som alla andra och jag blev därför nyfiken på en något senare modell i form av den här kallad Spinning Butcher. 

WL Custom Blade Spinning Butcher by Throwingzone

Tidigare tillverkade Werner knivar själv men nuförtiden görs de på licens under namnet WL Custom Blade. En sak som bör noteras i sammanhanget är att i USA görs de av Prince Steel Knives och i Europa av franska Throwingzone. De är ett litet företag som återfinns i Normandie. 

Modellerna från de olika tillverkarena är naturligtvis desamma men materialen samt de exakta måtten och vikterna är faktiskt inte det. Om siffrorna som finns att tillgå on-line är något att gå efter är faktiskt den amerikanska varianten av den här kniven aningen tyngre till exempel. De använder också olika stål.

Utseende och mått

Namnet Spinning Butcher kan väl vara mer eller mindre rättvisande. Spinning ja eftersom det finns ett stort hål att stoppa pekfingret i. Men slaktare vete tusan. Jag har själv arbetat inom köttförädlings-industrin ett antal år och där finns inget som ens påminner om den här bladformen. 

Om man däremot som knivintresserad riktar blickar mot Japan så hittas där faktiskt en typ av urbeningskniv som går under namnet Honesuki som den här är rätt lik. Måhända var det den som avsågs?

Hålet för fingret som gör kniven till en "Spinning" Butcher

Handtaget är i det här utförandet 3D-printat

Vad det innebär är en rak egg som möter en lika rak rygg som i det här fallet bryts i en falskegg ned mot en uttalad spets. Det typiska är de räta vinklarna och det är vad som utmärker den här kniven. Estetiken är tydligt uttalad. 

Slipfaserna är strax under åtta millimeter breda och möts i en "egg" som är 3 mm tjock. Alla kanter är brutna så de inte upplevs vassa. Finishen är en rätt grovt borstad yta och på en sida hittas WL Custom Blade-logotypen. 

Sedan lyser handtaget friskt grönt på det här exemplaret. Förutom färgen kan även materialet varieras. Känner du dig mer traditionell så väljer du läderskollor men är du mer äventyrlig står de här 3D-printade handtagen till buds. 

Spinning Butcher är en relativt stor kniv med en längd på 31,5 cm och en höjd på bladet som mäter 5 cm som mest. Handtaget är 31,5 mm högt som mest och smalnar sedan av till 26,5 mm innan den rundade bakänden tar vid. Tjockleken på kniven är 6 mm. De måtten ger en totalvikt på 455 gram. 

Balansen är neutral och balanspunkten hittas precis framför ringen, 15 cm från bakänden, 16,5 cm från spetsen. 

Material

Som ofta när det kommer till kastknivar tillverkade i regi av Throwingzone så håller man sig till svenskt slitstål i form av Hardox 450. Det är ett stål som kanske inte är det mest exklusiva men samtidigt väl anpassat för kastknivar segt och hållbart som det är. Det är inte ett material som spricker i första taget. 

Sedan är just den här versionen rätt ovanlig. Handtagen kan nämligen fås i två olika utföranden som nämdes ovan. Dels i traditionellt läder men även i det här versionen som innebär att handtagssidorna är 3D-printade. Det medför även att materialet är någon form av plast som lämpar sig för att skrivas ut. Jag vet inte exakt vilken. Men den har visat sig relativt hållbar. Tjockleken är 2,5 mm per sida och de är skruvade på plats med två stycken Chicago-skruvar.

Att kasta

Spinning Butcher tillhör de knivtypen som är mycket renodlad. Det här är en kniv för rotationskastning och det märks. Den är stor, tung och välbalanserad. När rotationen sitter träffar den tavlan med mycket pondus. Att den är väldesignad märks inte minst på hur lätt det är att hitta rätt grepp på kniven vare sig du håller den i handtaget eller bladet. 

I mitt fall hjälper skruvarna på handtaget dessutom till att indexera kniven. Annars är den rundade bakänden något att gå på då den passar väl in i handen.

Om bara kastaren är konsekvent så är knivarna det också. Spinning Butcher uppträder mycket civiliserat i luften. Som ni ser lutar mina aningen åt höger, det är så jag kastar. 

Även bladet är välformat. Med det avser jag det faktum att på en bra rotationskniv så är buken om en sådan finns eller falskeggen/ryggen formad så att det är enkelt att hitta rätt vinkel på kniven när man kastar med grepp i bladet. Det är det i det här fallet. Den vinkel du får om du håller kniven med "eggen" mot dig och falskeggen mot tavlan med ett pekfinger nära bladryggen är den korrekta. Sedan  måste det finjusteras beroende på kastteknik förstås. Men kniven ger grundfattningen så att säga.  

Trots sin storlek är knivarna goda precisionsverktyg

Här en kapsyl som inte mår så bra

Ytterligare en detalj som är sympatisk är vikten i kniven. Den i kombination med längden gör att kniven snurrar tämligen långsamt om kastaren inte sätter fart på den. Det i sin tur gör det lätt att beräkna rotationshastighet. Med andra ord är Spinning Butcher en relativt lättkastad kniv. 

Den är även lätt att sikta med då spetsen återfinns nära kniven centrumlinje. Den sitter vare sig lågt eller högt. Även det är en sympatisk egenskap. 

- Rotationskast

Grundkast från tre meter är en fröjd med de här knivarna. Det enda som måste tas  hänsyn till är förstås vikt och längd om man är van vid mindre knivar. Större knivar snurrar långsammare vilket innebär att antingen får kastaren bidra med mer energi genom att tvinga kniven att rotera snabbare eller så måste man låta kastet "utvecklas" i sin egen takt. Får kniven sin tid sitter den ändå och det med ackuratess. 

Några kast med grundfattning i handtaget från 3m

Mitt naturliga grepp är med tummen i höjd med skruven närmast bladet. Greppet är halvfast och vinkeln ger sig själv om fattningen är avslappnad i det här fallet. Med min teknik har jag rätt lång igångdragningsfas och hämtar kniven bakom axeln med spetsen ned mot ryggen. Andra kastar med en kortare snärtigare rörelse. 

Här exempel på kast från 4 m med grepp i bladet

Den andra grundkastet är förstås från 4 m med grepp i bladet. Även här ger bladdesignen en bra vink om hur kniven bör hållas. Tre fingrar får plats på falskeggen och pekfingret kröker sig kring bladet därovanför. Hålls kniven lagom hårt så blir vinkeln god även här. Men tycke, smak och inte minst vilken teknik man använder spelar alltid roll. Därför håller jag kniven något hårdare när jag greppar bladet och vinklar upp den något för aningen snabbare rotation. Sedan är känslan mer att jag "vänder in kniven" i tavlan än att jag kastar. Honnörsorden är lugnt men bestämt. Ett kast, även ett löst måste vara ett riktigt kast. Skall någon kraft tillföras så är det armbågen som skall nedåt vilket accelerar både underarm och hand. 

Från 5 m är det dags för handtaget igen och två rotationer. Spinning Butcher måste här hållas en aning längre ut på handtaget som jag kastar. Annars hinner den inte runt. Alternativet är ett hårdare kast enligt ovan. 

När avståndet stiger till 6 m gäller det att verkligen hålla igen med kraften och låta kniven göra jobbet. De här knivarna rör sig kraftfullt genom luften och anslagskraften är stor varpå extra kraft inte behövs av det skälet. Tvärtom gäller det från sex meter att ha lite is i magen, hålla armbågen nedåt och handen rätt nära kroppen så kniven rör sig i en cirkel och börjar rotera. Därtill gäller att inte genomföra kastet för snabbt om du hämtar kniven så långt bak som jag gör. Risken är då du inte hinner med att känna kniven i rörelsen. Det där är något som är lättare att känna än att förklara. 

Från sju meter är Spinning Butcher trivsam att kasta. Enkel att beräkna vad gäller rotationen och lätt att sätta. När missarna sker är det mitt fel och inte knivens kan konstateras. Att blänga på den som tennisspelare ofta gör med sina racket hjälper inte. 

Sedan har jag relativt nyligen upptäckt och lärt mig att rotationen och kastet från nio meter är snarligt det från sju. Särakilt mycket kraft behövs inte för att nå fram till tavlan. Det är först efter 11 m det börjar behövas. Det längsta jag kastat än så länge är 13,40 m. Blygsamt jag vet. Men jag skall jobba på det vad det lider. 

- Half Spin

Den här kniven är riktigt dålig för den här typen av kastning kan konstateras. Den är inte gjord för det och det märks förstås. Eftersom kniven inte är symmetrisk vill den gärna kantra i luften och därtill är den för tung för att kännas bekväm. Däremot är bladet lätt att hålla i så den biten fungerar väl.

Det är nu inte detsamma som att det inte går att kasta med en halv rotation. Allt går att kasta, bara mer eller mindre bra. Därför tycker jag även att Spinning Butcher är bättre för underhandskast än överhandskast om man nu bara skall rotera den ett halvt varv. 

- No Spin

Rubriken är egentligen överflödig. Kniven är för stor och tung för normala no spin-tekniker helt enkelt. Som ovan gäller att du kan kasta Spinner Butcher utan rotation. Den är bara inte bra till det. Möjligen om du ägnar dig åt "Thorn-Style" som till viss del åsidosätter de vanliga reglerna för knivstorlek i no spin-sammanhang. Men för övrigt är den usel till just det här. 

Sammanfattning

Vad jag tycker om de här knivarna kan nog enklast sammanfattas med att de är mina tävlingsknivar för närvarande. De har som sådana hjälpt mig till två tredjeplatser i SM (Walk Back Rotation) så här långt samt ett par medaljer i långdistanskastning och någon i siluettkastning. 

Den senaste tävlingen med Spinning Butcher resulterade i en tredjeplats i SM-2024

Skall de beskrivas mer generellt så är de rätt lättkastade som sagt. Med det avses att rotationen och siktbilden är tämligen lätta att beräkna. Sedan är det förstås inte helt enkelt att kasta kniv men det är nu en annan fråga. Knivarna utgör i vilket fall som helst inget hinder i det här fallet. De räcker för allt från amatören till världsmästaren. 

Viktigt är att man tar det lilla lugna och låter kasten mogna så att säga. Kniven sköter resten. Men det är klart, vill du kasta på kraft så går det också. Det eftersom kniven är neutralt balanserad och därmed kan fås till rätt snabb spin. Men det kräver en del styrka. 

I vilket fall träffar de som ett godståg på rymmen. Känslan vid varje kast är att det är en ansenlig kraft som fokuseras mot tavlan. Inte minst ljudet kniven åstadkommer bidrar till det. 

En del av förklaringen hittas i vikten. De är tunga utan att tillhöra de tyngsta med sin vikt på 450g. Det i sin tur gör att Spinning Butcher är utmärkta för längre distanser. De snurrar lika lugnt på sju, nio, elva som tretton meter. Troligtvis mycket längre om man är mer kompetent på områder än jag kan väl tilläggas. 

Kvalitén är som vanligt med knivar från Throwingzone utmärkt. Det har den varit på samtliga de knivar jag recenserat från dem.* Stålet är segt men det är klart att får det tillräckligt hårda smällar så blir det märken. Men det har mer en tendens till bucklor än flisor. Ett segt stål med andra ord. 

Handtagen var lite av en chansning. Mina andra knivar med handtag har grepp av läder och är dessutom de flesta gjorda av mig själv. Här valde jag 3D-printade handtagssidor för att jag var nyfiken på hur de skulle kännas. Det kan direkt sägas att de håller riktigt bra. Plasten i sig är rätt tålig och klarar en snedträff eller två utan att spricka. Men mina ser för jäkliga ut mest för att ofta kastar tre knivar mot en tavla varpå de från stund till annan träffar varandra. Det är ofrånkomligt när man kastar så många kast som jag. Enda sättet att undvika det är att ha tre tavlor med tillhörande ställningar och det har inte alltid varit möjligt för mig. 

Dessutom kastar jag utomhus och omgiven av natur så ett och annat besök i en sten har det också blivit även om det är mycket sällsynt numera. 

Vad plasten gör är att den tillåter en större färgvariation än annars. Greppet i sig är mycket bra. Högre friktion än vad läder bjuder på men inte så mycket att det förstör kastningen. Sidorna sitter fast med två  justerbara Chicagoskruvar. Som vanligt behöver de tightas till ibland. En klick gänglåsning hjälper. 

WL Custom Blade Spinning Butcher tillverkade av Throwingzone

Smakar det så kostar det som man brukar säga. I skrivande stund kostar de här skönheterna 305€. Men då skall det tas i beaktande att de är delvis handgjorda i små serier. Det är någonting du köper för livet och inte för stunden. 

Överlag kan konstateras att jag är mycket nöjd med mina Spinning Butchers från Throwingzone. Jag kan inget annat än att varmt rekommendera dem för den som söker en kastkniv med ett eget formspråk och utmärkta kastegenskaper för rotationskastning ändå upp på högsta nivå. 

Throwingzone

Specifikation:

Stål: Hardox

Längd: 31,5 cm

Bredd: 50 mm som mest

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 455 g (Vägd av mig, tryckfelsnisse på hemsidan uppger 250g)

Balanspunkt: 15/16,5 cm från bakände/spets

/ J - SM-trea i rotationskastning

* Det handlar om No spin-knivar i form av de mycket speciella Scalpel designade av Guillaume Henry samt Bug Osetr. 

#knivesandbikes #knivigtvarre