Visar inlägg med etikett Arthur Brehm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arthur Brehm. Visa alla inlägg

onsdag 12 februari 2020

Knife Review QSP Worker

-  the return of the Sheeps foot

Also in 2020, it's moden to mix new and old. The trend since a few years is definitely still a thing. More and more knive makers have realized this and so did QSP. But to be honest most of this knife is modern. It's mostly the blade shape and perhaps the classic lock back combined with two handed opening that reminds of old times.

This combination is found on this knife called Worker. It was released during the latter part of last year.

QSP 128-C Worker


The knife is designed by Arthur Brehm who is a German Youtube profile and outdoor enthusiast. At first glance, this knife is somewhat reminiscent of a modern interpretation of an "Anchor messer" in my mind. Blade and handle shape have features therefrom, although Worker is not a copy in any way. The question then is whether this is a seaman's knife with clip or whether there is more to be found lurking under the surface?


Blade


It's not every day you get to present a genuine Sheep foot on a modern knife. A more commonly used cousin to this blade shape are Wharncliffes in different variations. A basic Wharncliffe has a back that slopes down to meet a straight edge. The Sheep foot does the same thing but with a much steeper angle and normally more rounded curve and first after having the spine of the blade running parallell with the edge. It gives a blade with a long straight edge but that basicall lacks a tip. Unless you consider a sharpened ninety degree corner a tip. But that is precisely why this blade shape once was developed, to avoid hurting animals with a sharp point.

A classic Sheeps foot. A blade shape more common on rescue knives today


This interpretation is 8,8 cm long and 2,2 cm high. The blade thickness is 3,5 mm. The finish is a semi-polished satin and the material used is Böhlers N690-steel. The look is very harmonious as it is reflected in the shape of the handle which gives overall elegant lines. There is a nail nick in the blade but it is somewhat redundant since the blade runs extremely smooth on ball bearings.

At some point there have been critique aiming at QSPs branding. At this knife it is subtle and well made. The logo can be found at the ricasso and on opposite side you will find Brehms signature and steel marking. Besides that the blade it sterile. Good!

Close to nine centimeters om full flat ground Böhler N690 steel


Generally, this blade type is good for all tasks that require a blade that cuts well but does not penetrate. This is also why many sailor knives traditionally looked like this. So that they could cut off ropes and cords without accidentally sticking the knife through a sail. Today, they are usually found on knives aimed at rescue personnel and the like. They are even more common in the kitchen because Santokus is a variant on the same theme. And then you find it on this knife!

About that, I feel a bit indecisive. In my reviews I often talk about how much I appreciate a good tip on my EDC-knives. And that's why I don't consider Worker to be optimal for that role. But in return you get a lot of edge to work with without having to be as careful with where you have the end of the blade. Thus, a security aspect is added to the function. However, it is not a trait I feel is very important to me.

But what the shape also gives is that what remains of the "tip" is incredibly strong. This allows you to really use the entire edge of the blade without being afraid of damaging a thin tip. You can also use sawing movements without risking poking holes everywhere. That finesse is even more appreciated when using serrated edges like on rescue knives.

Not only the tip is strong but also the rest of the blade. Three and a half millimeters stock thickness on a blade that is not more than 2 cm high and full flat ground doesn't give the thinnest blade. In fact, it's about the same proportions as a Mora Bushcraft to give you an idea.

That contributes to make this, not the best knife for apples and fruits. That is not for any food really. The blade is sharp but the blade too wedgy for these kind of jobs. By the way, the factory got a pass for me. It was more than decent.

If you instead focus on the knife's name "Worker", you will also find it's strengths. This knife is more at home when you need to apply som force. I tested to shred some left over carpet and a few pieces of rubber to give the knife some challenges. Tasks that this knife takes seriously and handles with ease. It gets even better when you start cutting wood. Then a smile spread across my face. The handle is comfortable and the edge bites nicely. The whole knife feels nimble and you really feel where the edge is.

The same goes for rope of different kinds and thicknesses. As expected plastic containers, bottle and the like isn't this knife's forte. Sure, you can cut most stuff but then I miss a proper tip.


Handle


One sligthly unusual thing about Worker is that it is fairly solid. That is, the frame isn't weight relieved despite being of steel. It gives a strong knife for sure but it also affects the balance. But it's not too bad after all. The point of balance is found just behind the bolster. So a little handle heavy but not much.

The bolster is by the way made of steel as well since they are an integral part of the frame. The  scales are made of wood but can also be had in classic jigged bone colored green. Otherwise, the knife is also available in more robust and modern materials such as G10 and a G10 / carbon fiber laminate. 

Frame and bolster made of brushed steel and screwed sides of wood


The wood is snake wood which belongs to the family Mulberry plants and is often used for violin bows and such. It is a very hard wood from parts of central America and it's known for its deep red color and dramatic grains. It is sure good looking and on this particular knife the fitting between the bolser and sides are close to perfect.

Good but not as good is the fitting between the frame and the lock bar at the back. It's decent but a little light can be seen through the knife if it's held to a light source. A classic test to see how well made a lock back is. One less good thing, the inside of the frame on this knife was almost sharp. I felt like I hade to fix it with some sandpaper. It should have been done from the factory. 


The lock back means that a closed construction. With that 
follows a big advantage, increased contact area against your hand


Otherwise, both bolsters and sides are elegantly vaulted. The knife is a screwed construction for the ones who like to dissassemble their sharp objects every now and then. But a warning is in place. This is a lock back and one equipped with ball bearings at that so the effort requried to get the knife back together is a bit higher than usual.

The Worker feels good in hand when you hold it. The ergonomics when cutting with the knife is also enjoyable. Mr. Brehm has diligently chosen to stick to the simplest possible shape.

The advantage of such an approach is that less that can go wrong. Because of this, all grips works. The ever so gentle curve in the handle combined with a small palm swell makes the knife stay in hand. But it must be said that wood in this polished version is a bit slippery so if you want more of a "hard use"-knife and feel the need of more traction I would recommend going for the G10 version instead.

It there is any negatives or rather input, it is that the bolster could be even more rounded or beveled on the top. But then agian, it is difficult when the handle is not wider than this. And by virtue of its width, it might be appropriate to point out that all knives that say they are aimed at heavier tasks should avoid open frames. Simply because it gives less contact area between knife and hand. Here a
a closed back is advantageously chosen instead.  



Opening and Lock


Worker is something as unusual as a two-handed knife that easily can be opened with one hand. The nail nick and the absence of flippers / thumb studs / disks are of course a clue to how it is supposed to be operated. But since the blade is so smooth to open and quite a bit of blade is protruding from the handle, the thumb can be placed against the nick and then you can slow rolll the knife open.

Of couse, the knife can be opened with two hands as well.

Often when it comes to tradtional knives terms like "walk and talk" are used. On this knife the walk gets 9/10. It can hardly be much smoother on a back lock knife. "Pull" or rather the detent is also real light on this one. In fact, with a hefty wrist snap, you can gravity open this knife. 

The formost use of the nail nick is when the knife is one hand manoeuvred


Whether ball bearings should be a thing or not on folding knives or not can be discussed, especially on one named Worker. But in this case, as mentioned, it provides an alternative way to open the knife which can be beneficial. But from a practical point of view, a couple of robust phosfor bronze washers would have been better. It's much less chans of dirt making a mess of your knife the simpler the construction is.

That being said, the tolerances are so fine in today's ball bearings that you almost have to drop the knife in the sand for it to start making funny noices. And if you do, any folding knife starts to protest, bearings or not.

A back lock with long lever and light tension


The lock is a well-made back lock that is characterized by a fairly low spring tension. It both makes for smooth action but also for a lock that is very easy to disengage. It's good to know because it makes the knife a bit aggressive, if I put it that way. If the pressure of the lock bar is removed the blade falls freely and very quickly. And if the blade is facing down, the knife will bite you. This means that this knife must be handles with some care or else there might be blood. 


To Carry


This knife can be carried in a couple of different ways. Worker comes with a clip but as a supplement a simple but well-sewn leather sheath in included in the package. By all means, it fits the style of knife but is not what I prefer. 

A simple but effective spring clip that allows the knife to ride deep in pocket


Then the knife is not so heavy with its 121 g that it cannot be carried loosely in a pocket either. By the way, it can be noted that the knife weighs exactly what the specification says. The round shapes also mean that it is not too much in the way.

The spring steel clip have a well balanced tension. It also lets the knife sit deep in a pocket which, in addition to being discreet, also reduces the risk of the knife being dropped. Something that is especially important for a forest to be used outdoors.

The clip can not be moved but is mounted in a right handed, tip-up configuration.

But left-handed, do not fear! As with all two-handed knives, it does not really matter, because the only thing that happens if you change the knife to the other side is that it sits in the pocket with the blade spine facing forward instead of backwards Of course, you can still pull the knife and open it with your free hand. And the lock is completely ambidextrous too.


To Conclude

Perhaps I chose the wrong material going for wood scales on this knife. It was done for purely aesthetic reasons and I still think the knife look damned good. And to some extent, it flirts with historical knives with this same look that had handles of natural materials such as wood, horns or bones.

But what it does is trick the eye a bti or rather play with the notion of what kind of knife it is. This is actually a knife that deserves its name, this is a Worker. 

A good looking knife that live up to its name, Worker


The first detail that gives it away is that there are no concessons in order to make it more fidget friendly. What's that you might wonder. Well, tragically enough, that factor is often a big part in designing modern folding knives today. In this area the manufacturers are listen ing to what I refer to as the "the loud few"*.

Here, the designer Brehm has instead focused on a combination of function and legality. That is, he has tried to accommodate those countries where you cannot have knives that have both locks and can be opened one-handed. Something that applies in his native Germany for example. The result was a two-handed knife with a sturdy back lock. Not the latest on the market but well proven and functioning.

A thing that, at least to me, tells that this knife is not primarely intended as an EDC-knife is the format. It is a little too big with its almost nine centimeters of blade which is also a little too thick for being the perfect fruit cutter. But above all, Worker lacks a proper tip. It means that you have to add a small secondary EDC-knife like a SAK or the similar to properly manage all the small tasks at hand.

But instead we have a proper worker bee. The heavier, the better as long as we are talkning about cutting and not prying of course. After all, it is a foldning knife. But that makes Worker grows with  the tasks. It made me glad to find out that I was able to whittle and carve wood with this knife.  

QSP Worker, a knife for the mushroom season and other outdoor acitivites. Beware, these mushrooms are just an illustration

All in all, I believe that Arthur Brehm and QSP succeeded in their intention to create a "Worker". This knife has some personality in a time when a lot is streamlined and not least titanium gray. At several points it deviates from the prevailing norm. What has been borrowed from modern trends are the ceramic ball bearings that provide a smooth action and of course the clip which today is considered by many to be a necessity.

The form is a flirtation with seaman's knives from the past and with that comes both pros and cons.

For me, for the reasons stated above, this is not the optimal EDC-knife. Instead, I see it as a good companion for camping or why not for those who  work outdoors? The price is around € 85 at the time of writing.



Specification:

Length open: 196 mm
Length folded: 108 mm
Weight: 121 g (weighed by me)
Blade length: 88 mm
Blade thickness: 3,5 mm
Blade steel: Böhler/Uddeholm N690
Handle: Snake wood scales on steel frame
Lock: Back lock

Produced by: QSP, made in China





/ J - keep on workin'

onsdag 29 januari 2020

Knivrecension QSP Worker

-  fårfotens återkomst

Även 2020 är det modernt att blanda nytt och gammalt. Trenden sedan några år tillbaks lever i högsta välmåga. Det har allt fler knivtillverkare insett och det gäller QSP också. Fast skall man vara ärlig kan det mesta på den här kniven tillföras den nyare skolan. Det som andas äldre tider är nog mest det yttre och då främst den karaktäristiska bladformen. Kniven som den återfinns på kallas Worker som släpptes under senare delen av förra året.

QSP 128-C Worker


Kniven är designad av en tysk Youtube-profil och friluftsentusiast vid namn Arthur Brehm. Vid en första anblick påminner den här kniven om en modern tolkning av en "Anker messer" från Otter messer. Blad- och handtagsform har drag därifrån även om Worker inte på något vis är en kopia. Frågan är då om det här är en sjömanskniv med clip eller om det döljer sig mer under ytan?



Blad


Det är inte varje dag man får presentera en äkta Sheeps foot på en modern kniv. En mer vanlig kusin till den här bladformen är Wharncliffes som i många tolkningar är vanliga idag. Det vill säga blad som har en rygg som sluttar ned mot eggen till. Det har förvisso fårfoten också men i en betydligt brantare vinkel och med mjukare kurva efter det att rygg och egg först varit parallella. Det ger ett blad med lång rak egg men som i princip saknar spets. Det som finns är snarare ett nittiograders hörn som är vasst. Men det var just för att inte av misstag sticka djur som bladtypen utvecklades en gång i tiden.

En klassisk Sheeps foot. En bladform vanligare på sjömans- och räddningsknivar


Det här utförandet är 8,8 cm långt och 2,2 cm högt. Grovleken på bladet är 3,5 mm. Finishen är en blank satin och materialet som använts är Böhlers N690. Utseendet är mycket harmoniskt då det speglas i handtagets form vilket ger övergripande eleganta linjer. En nagelskåra finns för att öppna bladet även om den är en smula överflödig då bladet är extremt mjukt i gången eftersom det löper på kullager.

Märkningen har QSP vid något tillfälle fått kritik för och den verkar man ha tagit till sig för här är loggan minimal och återfinns på ricasson. På motstående sida hittas Brehms signatur och bladstål. Bladet är för övrigt helt rent från text. Gott så!

Närmare nio centimeter av Böhlers N690 i full flatslipning


Generellt är den här bladtypen bra till alla uppgifter som kräver en blad som skär bra men som inte penetrerar. Det är också därför många sjömansknivar traditionellt sett ut så här. Så att de kunde skära av tåtar och tampar utan att av misstag sticka kniven genom ett segel. Idag hittas de vanligen på knivar som riktar sig mot räddningspersonal och dylikt. Ännu vanligare är de i köket eftersom Santokus är en variant på samma tema. Och så finns de på den här kniven.

Om det tycker jag lite olika saker. Jag brukar inte vara sen att framhålla att jag uppskattar en god spets på mina EDC-knivar och det gör att jag faktiskt inte anser att den här kniven är optimerad för det användningsområdet. Men i gengäld får du mycket egg att arbeta med utan att behöva vara lika noggrann med vart du har änden på bladet. Det är således en trygghetsaspekt som adderas till funktionen. Det är dock inte en egenskap jag känner att jag personligen behöver.

Men vad formen också ger är att det som återstår av "spetsen" är otroligt stark. Det gör att du verkligen kan använda hela eggen utan att vara rädd att skada en tunn spets. Du kan också använda dig av sågande rörelser utan att riskera att sticka hål på något. Den finessen uppskattas ännu mer på sågtandade blad.

Och att bladet är starkt är något att ta fasta på. Tre och halv millimeter godstjocklek på ett blad som inte är mer än två centimeter högt och flatslipat ger inte det tunnaste bladet. Faktiskt är det ungefär samma proportioner som på en Mora Bushcraft. Det bidrar till att det här inte heller är den optimala äppelkniven. Det vill säga inte för något hanterande av föda egentligen. Bladet är vasst men något för kilformat för det. I förbifarten kan sägas att fabrikseggen inte är mycket att orda om. En godkänd sådan.

Om man istället tar fasta på knivens namn "Worker" så hittas även dess styrkor. Kniven är bra när man behöver ta i lite. Jag testade att strimla några överblivna bitar heltäckningsmatta och ett par gummibitar för att ge kniven lite motstånd. Uppgifter som den här kniven tar på allvar och klarar av med glans. Ännu bättre blir det när man börjar skära i trä. Då sprider sig ett leende över anletet. Handtaget är bekvämt och eggen biter bra. Hela kniven känns smidig och eggen är lätt att orientera. Även snöre, rep och tamp fungerar den här kniven på. Värre blir det med plastförpackningar och flaskor. Att skära i materialen går bra men återigen saknar jag en riktig spets. 


Handtag


En sak som får Worker att avvika från genomsnittet är att den är tämligen solid. Det innebär konkret att ramen för ovanlighets skull inte är lättad. Det ger en stark kniv men påverkar förstås även balansen. Men den är inte så tokig trots det. Balanspunkten återfinns strax bakom bolstret.

Bolstret är förresten av stål då de utgörs av en integrerad del av sidorna. Där återfinns skollor som i det här fallet är av trä men även kan fås i klassisk jigged bone, grönfärgat ben. Annars finns kniven även att få i mer robusta och moderna material som G10 och G10/kolfiber. 

Ram och bolster av borstat stål och skruvade sidor av trä


Träslaget är Snake wood som på svenska kallas Bokstavsträd/Tigerträd och tillhör familjen mullbärsväxter och är annars vanligt förekommande i t ex stråkar. Det är ett mycket hårt trädslag som växer i delar av centralamerika. Det kännetecknas av sin djupt röda färg och sitt drastiska mönster. Snyggt som tusan är det i alla fall. I det här fallet är dessutom passningen mellan bolstren och de skruvade sidorna utmärkt på gränsen till perfekt.

Bra men inte lika högklassig är passningen mellan ram och lås i ryggen. Det får godkänt men inte mer då lite sken faktiskt kan ses igenom kniven om den hålls mot en ljuskälla. Ett klassiskt test för en lockback. Ett minus får QSP den här gången för att insidorna på ramen var närmast vassa. Jag kände mig nödd och tvungen att gå över dem med sandpapper. Det borde ha gjorts från fabrik.  

Eftersom kniven har en back lock är ryggen sluten. Det 
medför en stor fördel som stavas ökad anläggningsyta


Annars är både sidor och bolster elegant välvda. Kniven är hopsatt med skruvar för dem som gillar att demontera sina eggredskap. Men en varning är på sin plats. Det här är en lock back och därtill en med kullager så insatsen som krävs för att få ihop kniven igen är något större än vanligt.

Komforten är god när kniven greppas. Även ergonomin när man jobbar med kniven får fullt godkänt. Brehm har med flit valt att hålla sig till enklast möjliga form. Fördelen med det är att det är mindre som kan gå fel. Av det skälet fungerar alla grepp och den svaga böjen på undersidan av handtaget och att det sväller aldrig så lite mot slutet gör att kniven inte vill glida ur handen. Trä är en aning halt i det här polerade utförandet och skall man ta ordentligt rekommenderar jag G10 versionen istället.

Skall jag komma med någon negativ kritik eller snarare input så är det att bolstret kunde vara ännu mer rundat eller fasat på ovansidan. Men det är å andra sidan svårt när handtaget inte är bredare än så här. Och appropå bredd så kan det vara på sin plats att påpeka att alla knivar som säger sig riktas mot tyngre uppgifter bör undvika öppna konstruktioner. Det ger nämligen mindre anläggningsyta för handen. Här har man med fördel valt att ha en sluten rygg istället. 



Öppning och lås


Worker är något så ovanligt som en tvåhandsöppnad kniv som kan öppnas med en hand. Nagelskåran och avsaknaden av flippers/tumknoppar/diskar är förstås en ledtråd till hur den är tänkt att hanteras. Men eftersom bladet är så mjukt att rulla ut och det sticker ut en bit blad från handtaget så kan tummen placeras mot nagelskåran och sedan kan man stilla och lugnt öppna sin kniv med hjälp av den.

Sen går det följaktligen att öppna kniven med två händer också. Då upptäcks att på den vanliga skalan över "walk and talk" så får den här kniven 9/10. Mjukare blir det knappt på en back lock. Även draget kallat "pull" är så lätt att det får någonstans mellan 2 och 3. Faktum är att med en rejäl handledssnärt kan bladet gravitationsöppnas också. 

Nagelskåran bidrar mest till att kniven även kan enhandsöppnas


Kullagers vara eller icke vara kan diskuteras, särskilt på en kniv som döpts till "Worker". Men i det här fallet ger det som sagt ett alternativt sätt att öppna kniven. Men ur praktiskt hänseende hade ett par väl tilltagna glidlager i brons varit att föredra. Det ger mindre chans för smuts att ställa till det. Med det sagt så är toleranserna så fina i dagens kullager att du nästan får släppa kniven i sand för att det skall börja knastra i den. Och gör du så börjar vilken fällkniv som helst att protestera, lager eller inte. 

En back lock med lång hävstång och lågt fjädermotstånd


Låset är en välgjord back lock som kännetecknas av ett ganska lågt fjädermotstånd. Det gör att det är lätt att frigöra låset. Det är något som är bra att känna till eftersom det gör kniven en smula aggressiv. Ligger inte låsarmen emot bladtangen så faller bladet fritt och mycket fort. Har du bladet riktat nedåt kommer kniven att bita dig. Det gör att man måste vara medveten om hur man fäller ihop sin kniv. Det går att klanta sig med blodvite som följd. 



Att bära


Valfrihet premieras när det kommer till hur den här kniven kan bäras. Worker kommer med ett clip monterat men som komplement skickas även ett enkelt med välsytt läderfodral med för dem som önskar att bära sin kniv på det viset. Det passar för all del stilen på kniven men är inte vad jag föredrar. 

Ett enkelt men fungerande fjäderclip i stål som låter kniven sitta djupt i fickan


Sen är kniven inte så tung med sina 121 g att den inte kan bäras löst i en ficka heller. I förbifarten kan noteras att kniven väger exakt vad fabriken uppger. De runda formerna gör också att den inte är för mycket i vägen. 

Clipet är av fjäderstål och har väl avvägd spänst. Det låter också kniven sitta djupt i en ficka vilket förutom att det är diskret också minskar risken för att kniven skall tappas. Något som är särskilt viktigt för en kniv som skall brukas i skog och mark.

Clipet kan inte flyttas utan sitter monterat för höger sida med spets uppåt på kniven. Men vänsterhänta, frukta inte! Som med alla tvåhandsöppnade knivar spelar det ingen egentlig roll då det enda som händer om du byter sida på kniven är att den sitter i fickan med bladryggen vänd framåt istället för bakåt. Du kan naturligtvis fortfarande dra kniven och fälla ut den med andra handen. Och låset är helt ambidextriöst det med. 


Sammanfattningsvis


Engentligen kanske jag valde "fel" material på mitt exemplar då jag satsade på versionen med träskollor. Det gjordes på rent estetiska grunder och jag tycker fortfarande det är snyggt som tusan. Och till viss del flörtar det med historiska knivar som hade handtagssidor av naturmaterial som trä, horn eller ben.

Men vad det gör är att lura ögat lite eller snarare leka med uppfattningen om vilken typ av kniv det här är. För ovanlighets skull är det nämligen en kniv som lever upp till namnet. Det här är en Worker. 

En snygg kniv som lever upp till sitt namn, Worker


Det första som skvallrar om det är att det inte gjorts några eftergifter för att den skall bli mer "lekvänlig". Vad, kanske vän av ordning undrar. Jo, tragiskt nog tas rätt mycket hänsyn till den faktorn på väldigt många fällknivar idag. Tillverkarna styrs i det fallet av "de högljudda få"*.

Här har designern Brehm istället satsat på en kombination av funktion och laglighet. Det vill säga han har försökt tillmötesgå de länder där man inte får ha knivar som både har lås och enhandsöppning. Något som gäller i hans hemland Tyskland exempelvis. Resultatet blev en tvåhandsöppnad kniv och en stabil back lock. Inte det senaste i låsväg men väl beprövad och fungerande.

Nästa detalj som skvallrar om att det här främst inte är tänkt som en EDC-kniv, i alla fall inte enligt min tolkning, är formatet. Den är lite för stor med sitt nästan nio centimeter långa blad som även är aning för grovt för t ex att skära frukt med. Men framförallt saknar kniven spets vilket gör att man får addera en liten SAK eller liknande för att sköta de små detaljerna i tillvaron.

Men istället har vi en arbetsmyra. Desto tyngre, desto bättre så länge det handlar om att skära och inte att bända förstås. Det är trots allt en fällkniv. Men det gör att Worker växer i takt med att snitten blir tyngre. Extra glad blev jag åt att det gick bra att tälja med kniven. 

QSP Worker en kniv för svampskogen och övrigt friluftsliv. Obs, svampen endast som illustration!

Sammantaget anser jag att Arthur Brehm och QSP lyckats väl med sin föresats att skapa en "Worker". Den här kniven har lite personlighet i en tid då mycket är strömlinjeformat och inte minst titangrått. På flera punkter avviker den från den rådande normen. Det som lånats från moderna trender är de keramiska kullagren som ger en mjuk gång och förstås clipet som idag av många anses vara en nödvändighet.

Formen är en flirt med sjömansknivar från äldre tid och med det följer som sagt både för- och nackdelar.

För mig är det här av ovan angivna skäl inte den optimala EDC-kniven. Istället ser jag det som en god kompanjon i friluftslivet eller varför inte för den som har sitt arbete förlagt utomhus? För den som känner att den är värd att införskaffa kostar den i skrivande stund runt 85€.



Specifikation:

Längd utfälld: 196 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt: 121 g (vägd av mig)
Bladlängd: 88 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Böhler/Uddeholm N690
Handtag: Bokstavsträd/Tigerträd (Snakewood)
Lås: Back lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - jobbar på

* En term jag använder om en liten, sett till hela marknaden av knivköpare, högljudd befolkning som förr hittades mest på forum men idag främst på sociala medier som YouTube, Instagram och Facebook. Vad de bestämmer sig för att propagera för är det många knivtillverkar hör och tror därför att alla är köpare är konforma. Det är därför knivar med flipperfenor, kullager gjorda i titan och försedda med ramlås dominerar fällknivsutbudet. 

onsdag 16 oktober 2019

Ny niv - QSP Worker

Ibland blir man bara nyfiken helt enkelt. Och det var något jag blev på den här kniven. Den är en av de där nu så populära knivarna som blandar gammalt och nytt. Oftast innebär det moderna material i äldre kostym. Det är en trend jag tror kommit för att stanna och den har plockats upp av företag som Benchmade och Lionsteel till exempel.  

I det här fallet har man tagit en del tradition i form av utseendet med bolster och runda former,  lagt till tvåhandsöppning, ett sheep foot-blad och en back lock som lås. Det moderna tillägget består av grövre gods än traditionella knivar, bättre stål, ett clip och kullager. Den levereras dock även med bältesfodral för den som vill bära kniven på så vis.

QSP 128C Worker


Resultatet  blir en kniv kallad Worker från QSP. Den är designad av en gentleman vid namn Arthur Brehm. Kniven kan fås i ett par olika varianter med mer traditionella material i skollorna som jigged bone eller som i det här fallet snakewood. Gillas inte det så finns den även med svart G10 i greppet eller G10/kolfiber för den som föredrar det. De senare materialen ger bättre friktion. 

Sen kan väl tilläggas för den som tvekar att eftersom bladet löper på kullager är det så mjukt och smidigt i gången att det kan öppnas med en hand också. Den är bara inte gjord för det. Upphovsmannen kommer från Tyskland och där får en kniv inte både vara enhandsöppnad och ha lås. Antingen eller går dock bra av någon förunderlig anledning. 

/ J - nyhetsförankrar