Review Lionsteel Q4ttro

  

-  a luxury EDC knife from Italy

A few years ago, Lionsteel released a knife named the T.R.E.—standing for "Three Rapid Exchange"—referencing its three opening methods and a clever feature that allowed both the flipper tab and the thumb stud plate to be unscrewed. It was considered so innovative that it won the "Overall Knife of the Year" award that same year.

That was back in 2015, so what could be more fitting than to mark its tenth anniversary in 2025 by releasing a model that serves as both a tribute and an upgrade—taking things a step further in every respect?

The knife was named Q4ttro. Both the name and the spelling hint at what it is all about. But more on that later.

Lionsteel Q4ttro

Just like its predecessor and the majority of knives in LionSteel’s catalog, it is designed by Molletta—whose real name is Michele Pensato*. If you are familiar with his work, it is not difficult to spot both his design elements and LionSteel’s specialties in this knife. I am thinking, for instance, of details such as rounded blade spines and the micro-pattern found on the titanium scales.

In terms of technology, the Q4ttro is also at the forefront regarding materials and, to some extent, innovations—even though it doesn't come close to the "spaceship" in LionSteel's catalog that is the ROK**.

I have previously reviewed the T.R.E.—the model this knife succeeds—although the version I own, strangely enough, lacks the very system that gave it its name.

Q4ttro är resultatet av ännu ett samarbete mellan Lionsteel och Molletta. På bilderna ovan är den ena flipperfenan avlägsnad

As is typical for LionSteel products, the Q4ttro comes in several versions. This particular model is made entirely of titanium, but it is also available with a presentation-side scale made of Micarta, G10, or carbon fiber. It is worth noting that the G10 and Micarta versions feature a G10 backspacer instead of a titanium one.

Short version: Lionsteel Q4ttro, a very likeable EDC knife made of exclusive materials, although perhaps with an opening method too much.

Blade

The blade shape is not unique in any way—neither for knives in general nor for LionSteel. However, the proportions bear the unmistakable stamp of Molletta, even if the belly is slightly less pronounced than is typical for his designs. It is clearly a drop-point blade, an appearance enhanced by a small swedge that both accentuates the lines and thins out the tip, making it more effective. The blade’s most distinctive feature is, of course, the prominent nail nick—or rather, the cutout that passes all the way through the blade to form a narrow, rectangular hole. It serves two functions, a point I will return to later.

The blade is 84 mm long and 3.8 mm thick—quite substantial for a knife of this size. The blade height is 25 mm.

The blade features a transverse semi-gloss satin finish. Markings are present but well-chosen in terms of format: small and relatively discreet. The presentation side displays the Lionsteel logo, along with "Maniago" and the steel type. The text "Molletta" appears on the opposite side.

As is typical for Lionsteel knives, the spine is rounded. This also applies to the transition between the blade and the base of the flipper tab—all examples of the attention to detail at which they excel.

The steel in this knife is of the same high quality as all the other materials—or how about CPM MagnaCut?

Like the other materials used in this knife, the blade steel is of the highest quality—take CPM MagnaCut, for instance. It is one of the latest materials generating buzz among enthusiasts—or rather, the online community. It is a so-called "super steel" that truly lives up to the name, offering exceptional corrosion resistance while also being capable of taking and retaining a razor-sharp edge. But the benefits don't stop there; this powder steel is also tough—a quality that is often difficult to combine with the others. This means the edge is highly resistant to chipping, something that cannot be said for all stainless steels.

Another somewhat unique characteristic is that MagnaCut—unlike other high-performance steels such as S90V and M390—is relatively easy to sharpen. The reason lies in having less chromium, both figuratively and literally: the carbides are smaller, making maintenance easier, and the percentage content is lower. In any case, we are talking about the *crème de la crème* here—among the finest steels you can find in a folding knife.

Of course, this assumes the steel has been properly hardened and heat-treated—something LionSteel has faced criticism for in the past. However, I must admit I haven’t experienced any issues with their knives. I suspect this is because my testing simply involves using the knives—albeit intensively and far more than I would under normal circumstances. I never try to "kill" them with insane stress tests or push the materials to their limits by forcing a failure. Nor do I test the knives using my own Rockwell tester or other machinery; I leave that to the metallurgy enthusiasts.

In this case, the hardness is rated at 60.5–62.5, which should be perfectly adequate for this type of steel. I certainly haven't noticed it being soft in any way.

The Q4ttro features a sleek drop-point blade with a slightly shallower belly than some other models from Molletta.

However, geometry and grind can be more important than the choice of material, and on that point, I have to offer some criticism. Lionsteel hasn't quite dared to trust the material enough to grind it sufficiently thin behind the edge. As it stands, the Q4ttro measures around 0.7 mm. MagnaCut is definitely capable of performing well with a thinner grind. I would like to see that figure nearly halved, or at least brought down below 0.5 mm.

The Q4ttro doesn't cut poorly—the factory edge was sharp enough—but it doesn't cut quite as well as it could have. 

Overall, however, I find this blade shape and size optimal for EDC use. It offers both a straight edge and a belly to work with. The latter is important in my book, as it facilitates tasks performed against flat surfaces; for instance, you can't perform small "rocking cuts" with a completely straight edge. The size provides enough edge for most tasks I can think of, with the exception of the very heaviest ones—though for those, it might be time to switch to a fixed-blade knife anyway.

I also like the tip, which is sharp enough for the small tasks I use it for. It is thin without being too fragile.

Although the Q4ttro doesn't have the best edge geometry, the full flat grind helps the blade glide through most materials with ease—especially everyday materials like cardboard and various types of plastic. The quality of the steel is evident in the long intervals between maintenance sessions. However, while writing this review, I noticed a small nick in the edge; I plan to grind it out and, while doing so, consider whether to slightly reprofile the blade.

    

Handle

If the blade’s standout feature is its superb material, the same can be said for the handle. It is made of titanium, a material used for the handle scales, backspacer, and pocket clip alike. Additionally, the presentation side features an inlay of multicolored carbon fiber. Yet, the defining characteristic of this knife is not the material itself, but rather how it has been finished; there are both major and minor details here worth examining.

A handle made entirely of titanium, including the backspacer. The presentation side features an inlay of "marble fat carbon fiber".

Lionsteel has many integral knives in its lineup, but the Q4ttro is not one of them; instead, this version features two standard titanium handle scales. Yet, "standard" doesn't quite do them justice, as they are more extensively machined than most knives.

The most obvious feature is the handle's brown-bronze anodized finish. Additionally, the presentation side has a milled recess designed to house a decorative carbon fiber inlay. It is also evident that care has been taken to round and bevel the edges. Lionsteel has even rounded the interior of the blade channel in an exemplary fashion—a detail that is sometimes overlooked. Simply put, the entire knife is exceptionally well-made.

Everything is titanium, from the finely rounded sides with their micro-pattern to the "floating" back spacer.

The same applies to the minimalist clip mount and—not least—the fact that, despite the knife not being a heavyweight, the interior has been skeletonized to reduce weight. There is a cutout beneath the carbon fiber, and even the lock bar has been lightened. Another detail on the handle scale is the triangular pivot screw; naturally, this prevents it from spinning freely when the blade tension needs adjustment. There is also a dedicated "landing zone" for the index finger when using the flipper mechanism; rather than a sharp edge, there is a recess that allows the finger to land more softly.

There are many details to examine on the Q4ttro, such as the quality of the chamfering where the index finger lands after using the flipper tab, the clip attachment, or the triangular pivot screw.

The attention to detail doesn't stop there; it is also worth noting that all the screws are driven in from the same side. The three screws holding the knife together are of the Chicago-screw type, preventing the threads from cutting directly into the titanium. They are T6 size—except for the pivot screw, of course, which is a T8. The only screws threaded directly into the titanium are the ones securing the carbon fiber scale. That scale, incidentally, is of high quality. The only potential criticism—if one must find one—is that its edges are quite noticeable to the touch.

Surrounding the perimeter is a reinforcement resembling a metal bolster. The entire handle features an intricate pattern that adds visual interest while providing some tactile feedback—though I wouldn't go so far as to say it makes the grip more secure.

Finally, we come to the backspacer, which is also crafted from the same anodized titanium as the rest of the handle. It is also what is sometimes referred to as a "floating" backspacer; its shape does not cover the entire spine, leaving sections open.

The handle is simple, fairly straight, and well-shaped, making it suitable for any grip.

Its size is comparable to the TRE, as the handles share significant similarities. However, everything here is slightly larger—measuring 112 mm in length, 12 mm in thickness, and around 25 mm in height—so it fills the hand better than its predecessor.

This size also allows all four fingers to fit perfectly. While the handle’s construction and details are sophisticated, its shape is not; rather, it is deceptively simple—the kind of simplicity found in great design that just works. It remains fully functional regardless of the grip: whether using a standard hammer or saber grip, holding the knife edge-up, or employing a reverse grip. It handles just as well in a pinch grip as it does in a full fist. Simply put: it is well made.

Opening and Lock

Beyond its fine materials and attention to detail, this is the area where the Q4ttro is meant to shine. It boasts no fewer than four different ways to open the blade. Two—or perhaps even three—of these methods involve the nail nick or the hole in the blade, while two are linked to the dual flipper tabs. The question that immediately arises is: do they work well, or is it a case of quantity over quality?

Here lies a partial explanation for the knife's name: it can be opened in no fewer than four different ways!

First, the knife can be opened using two hands. This is done quickly by gripping the cutout, which offers a good hold for the purpose. Nothing complicated there. That same cutout also serves as a blade hole—Spyderco style. However, given how narrow it is, the functionality isn't quite on the same level; you have to hit the right spot and press your thumb down firmly against the blade itself to generate the necessary friction. Once you do that, it works reasonably well—after all, the blade runs on ball bearings. Then there is the same rule that applies to other knives with this type of lock: you absolutely must not place a finger on the lock bar. That extra pressure makes it very difficult to deploy the blade.

The same notch or cutout also allows someone with a bit of manual dexterity to use a flick of the index finger from the other side to deploy the blade. The function isn't perfect here either; the resistance is tuned to accommodate the other two opening methods. But if you get the technique right, it works well enough.

The Q4ttro also features LionSteel's "REF" system, which means the flipper tab can be removed.

Then, it’s hard to miss the two flipper tabs. One is elegant, the other ugly. One is removable, the other fixed. The standard one—or the one on the spine, depending on your preference—is equipped with a so-called REF system, which is LionSteel’s name for a detachable flipper tab. The knife generally looks much better without it, but since it offers the best way to open the blade, I put it back on. It isn’t perfect, though; it’s quite small and somewhat angular in shape. That said, it’s better than having your finger slip off. It works reasonably well for a LionSteel, though snappy openings have never been their forte.

I am not, however, a big fan of the front flipper. If you turn the knife sideways in your hand and plan your move, it works. But it is neither small nor discreet. This is likely because it has to be large—a necessity arising from the fact that the tip area is already occupied, forcing the flipper tab lower relative to the pivot screw, which affects the geometry.

So sure, there are four opening methods, and all of them work, though perhaps none stands out as the absolute best.

Den här kniven har ett välfungerande ramlås 

The lock is straightforward. It is a well-made titanium frame lock featuring all the associated attributes—namely, a replaceable steel lock-bar insert with an overtravel stop. There is little more to say other than that it works well. The blade is held securely in place with no play in any direction, and the lock bar is easily accessible for disengagement thanks to the generous cutout in the handle scale.

To Carry

The Q4ttro weighs in at 106 grams. It isn't particularly heavy, and as I mentioned earlier, the handle is 11.2 cm long—nothing to be concerned about there, either. All in all, it’s a comfortable knife to carry in your pocket. Admittedly, metal parts protrude from the front end like a miniature airplane graveyard, but none of them snag on anything. The larger one points downward into the pocket—so don't keep anything else in there—and the other is fairly low-profile, albeit a bit too angular for my taste.

As for the surface finish, it doesn't interfere with either drawing or stowing the knife; the titanium's micro-pattern has no impact on that aspect of handling.

The clip is a milled titanium clip that matches the knife's appearance well and also performs effectively.

Another positive feature is that the clip—despite being a milled titanium design—works excellently. Sometimes you encounter versions of this type of clip that are essentially just a metal hook; that is not the case here. It is an elegant clip that complements the knife’s appearance well, especially since it shares the same color and pattern as the rest of the handle.

LionSteel opted to secure it with just a single screw, but a small locating pin prevents the clip from twisting sideways.

Its functionality benefits from the decision to keep the profile slim; this ensures sufficient tension to easily slip it over the edge of a pocket—such as on a pair of jeans. It handles most fabric thicknesses well, though perhaps not much beyond that.

To Conclude

In my opinion, the Lionsteel Q4ttro is a rather particular knife. I knew somewhat what to expect, as I own other knives from them designed by Molletta, yet there were still some surprises. I anticipated a highly refined knife featuring patterned, chamfered, and ground surfaces throughout. The specifications also hinted at top-tier materials—particularly the blade steel; while MagnaCut certainly wasn't brand new to the market, it was relatively untested in this specific context when the knife was released last year.

The promotional material also gave a hint as to how the knife could be opened—something I was naturally curious about!

Q4ttro is an excellent EDC knife—shown here alongside the TRE, the knife it pays tribute to and which preceded it.

However, I do have to offer some criticism in that regard. More options don't necessarily mean better. For one thing, there is a risk that the blade resistance isn't optimal for any single opening method. For another, the knife feels "cluttered" at the front end, featuring no fewer than four different opening methods—two of which are flipper tabs. As a side note, I also find that aspect less visually appealing.

Having multiple methods can also be tricky for experienced knife users, as you might find yourself hesitating over which one to choose. That said, it is something you can get used to with practice. For a while, I used the thumb hole without the spine flipper, but since the flipper works best, I ended up putting it back on.

I cannot help but conclude that, in this case, it is likely more a matter of realizing an idea than a considered decision based on necessity. "Three" was to be celebrated—and this through both "more" (in terms of scale) and "more" (in terms of an additional opening method).

I also feel that Lionsteel hasn't fully utilized the potential of MagnaCut. My advice, once again, is to go all out and keep the edge thin. After all, this is a small—well, not *that* small—folding knife intended for EDC use, not a tool for building shelters. But there’s bound to be some crazy YouTuber who manages to snap a blade. Unfortunately, that type of review contributes to some manufacturers designing their knives accordingly.

Lionsteel Q4ttro has stayed with me right into the autumn

It is also worth noting that the Lionsteel Q4ttro features a well-crafted handle that offers great comfort. I might not go so far as to call it an ergonomic masterpiece—I reserve that distinction for another Lionsteel model, the TM1—but it is certainly very good. The blade shape also makes for a highly capable EDC knife.

The fact that it is also a handsome knife (with the possible exception of the front flipper) certainly doesn't hurt. All in all, it is a highly potent knife with plenty of details for the enthusiast to examine and appreciate. I therefore recommend it to anyone looking for a sophisticated folding knife made from top-tier materials—one that stands out from the crowd. It has that special something: personality.

The recommended price on the website is €320, with retail prices in Europe starting at that figure and going up.

Lionsteel 

Specifications:

Length Overall: 200 mm

Length Folded: 112 mm

Weight: 106 g (weighed by me; stated 92 g, but I suspect that's for the Micarta version)

Blade Length: 84 mm

Blade Thickness: 3,8 mm

Blade Steel: CPM Magnacut

Handle: Titanium

Lås: Frame lock

Produced by: Lionsteel, made in Italy

/ J - treats himself to Italian luxury

He is both a knifemaker and a designer, and is the creative force behind most of Lionsteel’s more advanced models. In total, this amounts to nearly sixty (!) models when all variants are included. Examples include fixed-blade knives such as the Acha, T-series, M-series, and B40, as well as folding knives like the SR11, ROK, SR22, TM1, Skinny, and, of course, the T.R.E.

** There are grounds for calling the Lionsteel ROK the world's most technically advanced folding knife.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Lionsteel Q4ttro

 

-  en lyxig EDC-kniv från Italien

Lionsteel släppte för ett antal år sedan en kniv vid namn T.R.E där namnet stod för "Three Rapid Exchange" och syftade till de tre öppningsmetoderna samt en finess som innebar att både flipperfenan och plattan som agerade tumknopp kunde skruvas bort. Den betraktades som såpass innovativ att den belönades med utmärkelsen "Overall Knife of the Year" det året. 

Det var 2015 och vad kan vara mer passande att till dess tioårsjubileum 2025 släppa en modell som både är en hyllning samtidigt som den är ännu lite mer på alla plan.  

Kniven fick namnet Q4ttro. Både namn och stavning ger en fingervisning om vad det handlar om. Men mer om det senare. 

Lionsteel Q4ttro

Precis som föregångaren och en majoritet av knivar i Lionsteels katalog är den designad av Molletta, vars riktiga namn är Michele Pensato*. Är man bekant med hans verk är det  inte svårt att spåra både hans designelement och Lionsteels specialiteter i den här kniven. Jag tänker bland annat på detaljer som rundade bladryggar och det mikromönster som hittas på titansidorna.

Vad gäller teknik ligger även Q4ttro i framkant vad gäller material och till viss del innovationer även om den inte kommer i närheten av det rymdskepp i Lionsteels katalog som är ROK**. 

Jag har tidigare recenserat T.R.E som den här kniven är en uppföljare till även om den varianten jag har, märkligt nog, saknar det system som gett den dess namn. 

Q4ttro är resultatet av ännu ett samarbete mellan Lionsteel och Molletta. På bilderna ovan är den ena flipperfenan avlägsnad

Som vanligt vad gäller Lionsteelprodukter finns även Q4ttro i flera utföranden. Den här är gjord helt i titan men annars finns modellen även med presentationssida i Micarta, G10 eller kolfiber. Det kan nämnas att G10 och Micarta-utförandena en back spacer i G10 istället för titan.

Kortversion: Lionsteel Q4ttro, en mycket sympatisk EDC-kniv gjord av exklusiva material fast kanske med en öppningsmetod för mycket. 

Blad

Bladformen är inte unik på något sätt vare sig för knivar i allmänhet eller för Lionsteel. Proportionerna andas dock Molletta även om det har lite mindre buk än vad hans knivar vanligen har. Att det är en drop point framgår tydligt och utseendet förstärks av den lilla falskegg som både understryker linjerna och tunnar ut spetsen vilket gör den mer effektiv. Det som är utmärkande för bladet är förstås den markanta nagelskåran som i det här fallet är fallet går igenom bladet och bildar ett smalt rektangulärt hål. Det fyller två funktioner, något jag återkommer till. 

Bladet är 84 mm långt med en tjocklek på 3,8 mm vilket är tämligen väl tilltaget för en så här liten kniv. Höjden på bladet är 25 mm. 

Finishen på bladet är en tvärgående halvblank satin. Märkningen finns där men formatet är väl valt, det vill säga litet och relativt diskret. På presentationssidan hittas Lionsteel-loggan samt Maniago och ståltyp. På motstående sida återfinns texten "Molletta".

Som oftast med knivar från Lionsteel så är bladryggen rundad. Det gäller även övergången mellan blad och fästet för flipperfenan. Allt exempel på omsorg om detaljer, något de är bra på. 

Stålet i den här kniven håller samma höga klass som alla andra material eller vad sägs om CPM Magnacut?

Likt de andra ingående materialen i den här kniven så är bladstålet av högsta kvalitet eller vad sägs om CPM Magnacut? Det är något av det senaste som folk, eller snarare de människor som hittas on-line, talar om. Ett så kallat superstål med de egenskaper som hör till det epitetet. Det innebär att det är mycket rosttrögt samtidigt som det både kan ta och bibehålla skärpan exceptionellt väl. Men de positiva egenskaperna slutar inte där. Det här pulverstålet är därtill segt vilket är en egenskap som är svår att förena med de andra. Det innebär att jack i eggen inte uppstår i första taget. Något som inte gäller för alla rostfria stål. 

En annan smått unik egenskap är att Magnacut till skillnad från andra högpresterande stål som S90V och M390 är relativt lätt att slipa. Anledningen är mindre krom, både bildligt och bokstavligt, karbiderna är mindre vilket gör det lättare att underhålla och procenthalten är lägre. Hur som haver talar vi om crème de la crème här, bland det finaste du kan ha i en fällkniv.

Men det är förstås förutsatt att stålet är rätt härdat och värmebehandlat. Något som Lionsteel vid ett par tillfällen fått kritik för tidigare under åren. Men jag måste medge att jag inte haft några problem med deras knivar. Det tror jag kan ha med att göra att när jag testar knivar använder jag dem bara, förvisso komprimerat och väsentligt mer än jag skulle göra annars. Men jag försöker aldrig "döda" dem med vansinniga utmattningstest eller se vart gränserna går för de ingående materialen genom att provocera dem till dess att de går sönder. Jag testar inte heller knivar med egen Rockwell-testare och andra maskiner. De får de metallurgiskt intresserade ägna sig åt.

Här uppges hårdhetsgraden till 60,5 - 62,5 vilket torde vara gott nog för det här stålet. Jag har heller inte märkt att det skulle vara mjukt på något vis.

Q4ttro har en stilren drop point med något mindre buk än en del andra modeller från Molletta

Men viktigare än materialval kan geometri och slipning vara och på den punkten måste jag ge lite negativ kritik. Lionsteel har inte riktigt vågat lita på materialet och göra det tillräckligt tunt bakom eggen. I nuläget mäter Q4ttro kring 0,7 mm. Magnacut klarar definitivt av att vara tunnare. Jag skulle vilja se den siffran närmast halverad eller åtminstone ned under 0,5 mm.  

Q4ttro skär inte dåligt då fabrikseggen var vass nog men den skär inte heller så bra som den skulle kunna ha gjort. 

Men överlag är den här bladformen och storleken optimal för EDC-bruk i mitt tycke. Det finns både rak egg och buk att arbeta med. Det senare är viktigt i min bok då det underlättar arbeten mot plana underlag. Du kan exempelvis inte göra små "rocking cuts" med en helt rak egg. Storleken gör att det finns tillräckligt med egg för de flesta sysslor jag kan komma på utom de allra tyngsta. Men då kanske det ändå är läge att växla upp till en fastbladad kniv. 

Vidare gillar jag spetsen som är vass nog för de där småsakerna jag använder den till. Den är tunn utan att vara för klen. 

Även om Q4ttro inte har den bästa eggeometrin så hjälper den fulla flatslipningen till att  göra så bladet glider igenom de flesta material med lätthet. Särskilt gäller det vardagsmaterial som kartong och olika varianter av plast. Att kniven har ett fint stål märks då det gått lång tid mellan underhållen. Jag såg dock vid författandet av den här recensionen att jag faktiskt fått ett litet jack i eggen. Något som jag skall slipa bort och i samband med det fundera på om jag skall reprofilera bladet en smula. 

Handtag

Om bladets främsta egenskap var det ypperliga materialet kan detsamma sägas om handtaget. Materialet är titan och det går igen i både sidor, back spacer och clip. I presentationssidan finns därtill en intarsia av flerfärgad kolfiber. Men det typiska för den här kniven är ändå inte det utan hur det behandlats. Här finns både stora och mindre detaljer att granska. 

Ett handtag helt i titan vilket även inkluderar back spacern. I presentationssidan hittas sedan ett inlägg av "marble fat carbon fibre"

Lionsteel har många integraler på programmet men Q4ttro tillhör inte dem. Istället utgår den från två vanliga titansidor i det här utförandet. Fast egentligen är de inte så vanliga, de är nämligen mer bearbetade än flertalet knivar. 

Det mest uppenbara är att det här handtaget är eloxerat i en brun/brons-ton. Sedan kan konstateras att presentatsionssidan har en fräst fördjupning för att husera en dekorativ kolfiberplatta. Det syns även att tid lagts på att runda och fasa kanterna. Till och med insidan på bladskåran har Lionsteel valt att runda på ett föredömligt vis. Ett ställe som annars missas ibland. Allt är helt enkelt mycket välgjort. 

Allt är titan, från de fint rundade sidorna med sitt mikromönster till den "flytande" back spacern

Detsamma kan sägas om hur fästet för clipet hållits minimalt och inte minst att man trots att kniven inte är en tungviktare har valt att ändå lätta den på insidan. Ett hål finns under kolfibret och till och med låsarmen är lättad. Ytterligare en detalj i handtagssidan är den trekantiga pivotskruven. Det gör förstås att den inte snurrar fritt om spänningen i bladet behöver justeras. En annan är att man valt att en "landningsbana" för pekfingret när flipperfunktionen används. Ingen vass kant där heller utan en fördjupning som gör att fingret landar mjukare. 

Det finns många detaljer att studera på Q4ttro som hur väl fasade kanterna är där pekfingret landar efter man använt flipperfenan, clipets infästning eller den trekantiga pivotskruven. 

Orgien i detaljer slutar inte där, nämnas bör också att alla skruvar är dragna från ett håll. De som håller ihop kniven, vilka är tre till antalet är av Chicago-typ för att inte gängorna skall dras rakt in i titanet. Storleken är T6. Ja, förutom pivotskruven då som är av storlek T8. De enda skruvarna som som är dragna in i titanet är de som håller fast kolfiberplattan. Den är för övrigt också av god kvalitet. Den enda invändningen om man nu skall ha en sådan är att kanterna på den känns rätt tydligt.

Runt alla finns en förstärkning som ett huvud i metallen. Hela handtaget har också fått ett fint mönster som dels gör kniven mer visuellt intressant samtidigt som det ger lite taktil feedback. Jag skulle inte gå så långt att jag påstår att greppet blir mer stabilt av det.

Först nu kommer vi till back spacern som även den är gjort i samma eloxerade titan som resten. Dessutom är den vad som ibland kallas för "flytande", den har en form som inte täcker hela ryggen utan lämnar delar öppen.

Handtaget är enkelt, tämligen rakt och välformat varpå alla grepp fungerar

Storleken kan jämföras med TRE då handtagen har stora likheter sinsemellan. Här är allt dock en aning större vilket innebär en längd på 112 mm, en tjocklek på 12 mm samt en höjd på runt 25 mm. Den fyller således handen bättre än sin föregångare.

Storleken medför även att alla fyra fingrar ryms på ett förträffligt vis. Även om själva handtagets konstruktion och detaljer är avancerade så är inte formen det. Den är snarare bedrägligt enkel på det där viset när det är väldesignat och bara fungerar. Det innebär att alla kan nyttjas. Det gäller vare sig du håller kniven i ett vanligt hammar- eller sabelgrepp, vänder den upp eller i omvända fattningar. Den går lika bra att hålla i nypan som i näven. Välgjort helt enkelt.

Öppning och lås

Förutom fina material och omsorg med detaljerna är det på det här området som Q4ttro är tänkt att briljera. Den ståtar med inte mindre än fyra olika sätt att öppna kniven. Två eller kanske t o m tre av dem kan tillskrivas nagelskåran/hålet i bladet. Två av dem är kopplade till de dubbla flipperfenorna. Frågan som genast inställer sig är "fungerar de bra?" eller handlar det om kvantitet över kvalitet? 

Här hittas en delförklaring till knivens namn, den kan öppnas på inte mindre än fyra olika vis!

Först kan kniven öppnas med två händer. Det går geschwinnt genom att greppa runt skåran som ger för ändamålet gott fäste. Inga konstigheter. Samma hål agerar även bladhål á la Spyderco. Givet hur smalt det är så är vi inte på samma nivå i funktion kan sägas direkt. Man måste träffa rätt och pressa tummen rätt hårt nedåt mot själva bladet för att uppnå den friktion som krävs. Sedan går det dugligt. Bladet löper trots allt på kullager. Sedan gäller samma regel som med del andra knivar med den här typen av lås, du får absolut inte placera ett finger på låsarmen. Det extra trycket gör att det är mycket svårt att få ut bladet. 

Samma skåra/hål gör också att den som är lite fingerfärdig kan nyttja en snärt med pekfingret på andra sidan för att få ut bladet. Inte heller här är funktionen perfekt. Motståndet är trimmat för att de två andra metoderna skall fungera. Men träffar du rätt går det trots allt bra.

Även Q4ttro har Lionsteels "REF"-system vilket innebär att flipperfenan kan avlägsnas

Sedan går det knappt missa de två flipperfenorna. En är elegant, den andra ful. En går att avlägsa en är fast. Den vanliga eller den på ryggen vilket du föredrar är utrustad med ett så kallat REF-system vilket är Lionsteels namn på en avtagbar flipperfena. Utan den blir kniven generellt mycket snyggare men då det är det bästa sättet att öppna kniven på satte jag tillbaka den. Men perfekt är den inte. Rätt liten och en smula kantig i formen. Det är i och för sig bättre än att fingret glider av. För att vara Lionsteel är den tämligen välfungerande men snärtiga öppningar har aldrig varit deras forte.

Frontflippern är jag däremot ingen varm anhängare av. Lägger du kniven på sidan i handen och planerar hur du skall gå till väga fungerar den. Men den är vare sig liten eller diskret. Troligen för att den måste vara stor vilket i sin tur beror på att toppen redan är upptagen vilket gör att den hamnar längre ned i relation till pivotskruven vilket påverkar geometrin.

Så visst, fyra öppningar och alla fungerande men kanske ingen som är allra bäst.

Den här kniven har ett välfungerande ramlås 

Låset är desto enklare. Det är ett välgjort ramlås i titan med alla därtill hörande attribut, det vill säga utbytbar låsarmsförstärkning i stål med ett översträckningsskydd. Det finns inte så mycket mer att säga än att det fungerar väl. Bladet hålls på plats utan rörelse i någon riktning och det är lätt att komma åt låsarmen när låset skall släppas tack vare den generösa utskärningen i handtagssidan. 

Att bära

Q4ttro väger in på 106 gram. Inte särskild tung och tidigare sade jag att handtaget var 11,2 cm långt. Inget att vara rädd för det heller. Så totalt sett är det här en kniv som är bekväm att ha i fickan. Förvisso sticker det ut metalldelar som en mindre flygplanskyrkogård i framänden men ingen av dem fastnar i saker. Den större pekar ju nedåt i fickan, så förvara inget mer där, och den andra är tämligen låg om än något för kantig för min smak. 

Ytan i sin tur är inget som inverkar på vare sig drag eller undanstoppande av kniv. Titanets mikromönster påverkar inte den biten av handhavandet. 

Clipet är ett fräst titanclip som väl matchar knivens utseende och som dessutom fungerar bra

En annan positiv egenskap är att clipet, trots att det är ett fräst titanclip, fungerar utmärkt. Ibland stöter man på varianter av den lösningen som i princip är en metallkrok. Det gäller inte här. Det är ett elegant clip som väl matchar knivens utseende. Inte minst som det fått samma färg som resten av handtaget samt samma mönster.

Sedan har man från Lionsteels sida valt att enbart fästa den med en skruv men den tar hjälp av en liten tapp som gör att clipet inte vrider sig i sidled.

Funktionen är avhängig av att man valt att hålla det tunt. Det gör att spänsten är tillräcklig för att det enkelt skall gå att föra över exempelvis kanten på en jeansficka. Den klarar det mesta i tygväg men kanske inte mycket tjockare än så.

Sammanfattningsvis

I mitt tycke är Lionsteel Q4ttro en rätt säregen kniv. Jag visste delvis vad jag gav mig in på då jag har fler knivar från dem som är signerade Molletta. Men en del saker var trots allt överraskningar. Att jag skulle förvänta mig en mycket arbetad kniv där alla ytor är mönstrade, fasade och slipade visste jag. Att materialen var av högsta kvalitet skvallrade specifikationen om. Det gällde framförallt bladstålet i det här fallet då Magnacut förvisso inte är helt nytt på marknaden men var tämligen oprövat i sammanhanget när den här kniven släpptes förra året. 

Presentationstexterna gav också en antydan till om vad som kunde förväntas av hur kniven kunde öppnas. Det var förstås något jag var nyfiken på!

Q4ttro är en förträfflig EDC-kniv, här tillsammans med den kniv som den hyllar och som föregick den, TRE. 

Men på det området får jag nog ge lite negativ kritik. Fler valmöjligheter behöver inte alltid betyda bättre. Dels finns risken att motståndet i bladet inte är optimalt för någon öppningsmetod. Dels att kniven känns "plottrig" i framänden med hela fyra olika öppningsmetoder varav två är flipperfenor. Ett litet tillägg är att jag faktiskt tycker att den detaljen ävn är mindre tilltalande rent visuellt. 

Flera metoder ställer också till det för den vane knivanvändaren då man helt enkelt kommer på sig med att tveka när det skall väljas. Det går dock att träna sig till. Ett tag körde jag med tumhålet utan fenan på ryggen, fast det är den som fungerar bäst så den åkte på igen. 

Jag kan nog inte låta bli att komma till slutsatsen att i det här fallet är det nog mer en idé som skulle förverkligas än ett övervägt beslut grundat på nödvändighet. TRE skulle hyllas och det igenom både MER och FLER som i större och med ytterligare en öppningsmetod. 

Sedan tycker jag nog att Lionsteel inte nyttjat den fulla potentialen hos Magnacut. Våga gå fullt ut och hålla eggen tunn är mitt råd även den här gången. Det här är trots allt en liten, nja inte så liten, fällkniv för EDC-kniv bruk och inget som man skall bygga vindskydd med. Men det finns säkert någon galen Youtuber som lyckas knäcka ett blad. Den typen av recensioner bidrar tyvärr till att en del tillverkare gör knivar därefter. 

Lionsteel Q4ttro har fått hänga med mig ända in i hösten

Men om Lionsteel Q4ttro kan också sägas att den har ett kvalificerat handtag med god komfort. Möjligen skulle jag inte gå så långt som att kalla den ett mästerverk när det gäller ergonomi, det reserverar jag för en annan kniv från Lionsteel, nämligen TM1. Men mycket bra är det. Även formen på bladet ger en mycket kapabel EDC-kniv. 

Att den därtill är snygg att se på (bortsett från front flippern) gör heller ingenting. Sammantaget en mycket potent kniv med massor av detaljer att studera och glädjas över för den som är knivintresserad. Därför rekommenderar jag den till de som söker en avancerad fällkniv med de absolut bästa materialen och som inte riktigt är som alla andra. Den har "det" i form av personlighet. 

Riktpriset på hemsidan ligger på €320 och i butik i europa på från det priset och uppåt. 

Lionsteel 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 106 g (vägd av mig, uppgiven vikt 92g men jag misstänker det är för Micartaversionen )

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: CPM Magnacut

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - unnar sig italiensk lyx

* Han är både knivmakare och designer och ligger bakom de flesta av de mer avancerade modellerna från Lionsteel. Totalt har det blivit närmare sextio (!) modeller om man räknar in alla varianter. Några exempel är fastbladare som Acha, T-serien, M-serien, B40 med flera och fällknivar som SR11, ROK, SR22, TM1, Skinny och förstås T.R.E.

** Det finns fog för att kalla Lionsteel ROK för världens tekniskt sett mest avancerade fällkniv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Picture of the Day No. 294 "Mushroom Soup"

Now that I’ve officially started culinary school, it feels important to head out into the woods and harvest what nature has to offer. It’s quite fashionable these days—known in English as "foraging."

It’s always amusing when things get rebranded and become trendy. Picking mushrooms, berries, and the occasional herb is hardly a new concept in this country. On the other hand, we have the right of public access—something not every country enjoys, as we know. In my opinion, that is one of the best things about Sweden. Naturally, that right can influence one’s attitude toward the surrounding nature. 

But the phenomenon is a bit like when "gravel" suddenly comes into vogue and people feel compelled to buy special bikes designed for gravel roads. After all, you simply can't use an old nineties mountain bike—or a road bike with chunkier tires—for that. Oh no, it has to be something new and specialized. And yet, when I was growing up, there was only one paved road, which branched off twice. You could take it from Åby—where it split toward Berg on the way to Växjö—and make a detour to Rottne along the route. Everything else in the area where I grew up was gravel. Consequently, apart from the streets within the small village of Åby, every ride I took was a "gravel ride." Without even realizing it, I was incredibly trendy back then.

But back to foraging in the woods. It’s something anyone can do, though ideally, you’d be a "herbalist"—I didn't even know there was a specific word for a herb specialist. But there is, and according to one, there isn't all that much left to gather at this time of autumn. Still, you can pick rosehips and—well, not a hell of a lot else, aside from a massive amount of mushrooms, of course.

After a brief mushroom hunt, I found these. They were colorful and really stood out to me, so I ended up with a whole bagful* that I now need to clean and put to various uses. I’ll dry some to use in sauces over the winter, but the bulk of them will be transformed—along with butter, thyme, and a good stock—into a delicious mushroom soup.

"Mushroom soup" – Lionsteel Q4ttro out in the mushroom woods.

The knife posing so jauntily in the mushroom woods is, of course, the excellent Q4ttro folding knife from the Italian maker Lionsteel—a knife I am currently in the process of reviewing. Like its predecessor, the TRE, it was designed by Molletta and boasts a host of technical features and other details well worth examining.

On top of that, it features a blade made of MagnaCut—a steel that is incredibly hot right now, much like foraging itself. It is worth adding that the other materials are quite impressive, too. 

But more on that in the upcoming review. Right now, I’m off to make soup—not from a nail, but from a mushroom.

/ J - the Mushroomhunter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* To see if anyone actually reads footnotes, it should be noted that NO, I haven’t picked or eaten this or any other *Amanita* mushroom. However, I did find some much more poisonous specimens a short distance away—specifically, the death cap (*Amanita phalloides*). The effects of that one are no laughing matter. In any case, none of them should be consumed. 

Dagens bild nr 294 "Svampsoppa"

Nu när man formellt har börjat på kockutbildning känns det viktigt att ge sig ut i skogen och skörda vad naturen erbjuder. Det är lite på modet nu och på engelska kallas det för "foraging". 

Det är alltid kul när saker och ting döps om och blir trendiga. Att plocka svamp, bär och en och annan ört är inte direkt okänt i det här landet. Å andra sidan har vi allemansrätt och det har som bekant inte alla länder. Det är för övrigt en av de bästa sakerna med Sverige enligt mig. Men det förhållandet kan förstås påverka inställningen till den omgivande naturen. 

Men fenomenet blir lite som när "gravel" plötsligt blir på modet och det skall köpas specialla cyklar anpassade för grusväg. För det går ju inte att ha en gammal nittiotalsmountainbike alternativt en racer med grövre däck. Nej du, nytt och special skall det vara. Det trots att när jag växte upp fanns det bara en asfaltsväg som sedan grenade sig två gånger. Man kunde på den åka från Åby, där den grenade  sig mot Berg för att färdas mot Växjö och på vägen dit kunde man göra en avstickare till Rottne. ALLT annat kring området jag växte upp var grusväg. Således blev allt jag cyklade förutom gatorna inne i den lilla byn Åby, gravel. Utan att veta om det var jag trendig som fan när jag växte upp. 

Men tillbaka till att plocka saker i skogen. Det får man även om man helst skall vara "herbalist", jag visste inte ens att det fanns ett ord för örtspecialist. Men det gör det och enligt en sådan kan man nu på hösten inte samla så mycket längre. Men det går att plocka nypon och tja, inte så jäkla mycket mer förutom en ruskig massa svamp då.  

Efter en kort svampjakt så hittadeds de här. De var färgglada och stack ut tyckte jag så det blev en hel kasse* som jag nu skall rensa och göra lite olika saker med. Några skall jag torka och ha till såser under vintern men huvuddelen skall få tillsammans med smör och timjan och en god buljong förvandlas till en läcker svampsoppa.

"Svampsoppa" Lionsteel Q4ttro ute i svampskogen

Kniven som poserar så kavat i svampskogen är förstås den excellenta fällkniven Q4ttro från italienska Lionsteel. En kniv som jag som bäst håller på att skriva en recension om. Liksom sin föregångare TRE är den designad av Molletta och bjuder på en hel del tekniska och andra detaljer värda att studer. 

Utöver det har den ett blad som likt "foraging" är förbaskat hett för stunden och det är Magnacut. De andra materialen går inte av för hackor de heller kan väl tilläggas. 

Men mer om det i den kommande miljön. Nu skall jag koka soppa, inte på en spik men väl på en svamp. 

/ J - svampjägaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

* För att se om någon faktiskt läser fotnoter så bör det noteras att NEJ, jag har inte plockat och ätit vare sig den här eller andra flugsvampar. Dock hittade jag några mycket giftigare rackare en bit bort i form av lömsk flugsvamp. Effekterna av den skojas inte bort. Ingen av dem skall dock inmundigas. 

New Knife - Lionsteel Q4ttro

This knife has apparently been named Q4ttro, which should be spelt in that modern way that is a word, a bit of a pun and a logo, all at once. But it's not just trendy, it actually says something about the knife itself. Something I'll come back to.

But that's getting ahead of the curve. In fact, we're going to start over ten years ago, more specifically in 2015. That year, Lionsteel released a knife called T.R.E, where the name stood for "Three Rapid Exchange" and referred to the three opening methods. It wasn't just the quantity but also the way you could approach them that gave it the "Overall Knife of the Year" award at the Shot Show that year. I've previously reviewed T.R.E, although the version I have, strangely enough, lacks the system that gave the knife its name.

However, this is where Q4ttro comes into play. Five ants are more than four elephants, and four are more than three, although that pun only works in Swedish.* But overall, this knife is larger than its predecessor, and it has another way to open the knife!

Lionsteel Q4ttro

Lionsteel's most hired designer, "Molletta" or Michele Pensato, as he is called, has, of course, also designed this model. If you are at all familiar with his work, it is difficult not to see his design language in the lines. If you don't believe me, you can take a look at the picture below.

The same can be said about typical features that can be linked to Lionsteel as a brand. For example, the rounded blade spine and the micro pattern on the titanium surfaces, as well as the way the lock bar is cut out, can be attributed to this. These are details that often recur.

Five examples of knives designed by Molletta

It can be said straight away that the Q4ttro is very similar to the T.R.E in several respects, although of course there are substantial differences, there would be little point in the knife. The first and biggest, excuse the pun, is of course the size. This knife is simply one size larger. Incidentally, that is something I really appreciate, as it was one of the few objections to the original.

The Q4ttro is 200 mm long in the open position, and the blade consists of an 84 mm long and 3.8 mm thick piece of CPM Magnacut. The predecessor had M390 in the blade, which is also very nice, but theoretically, this is a step up, and I can immediately reveal that the factory edge on this specimen is very good.

The shape is a drop point with a distinct partial false edge and a thin blade hole. The finish is an appealing glossy satin.  

 

A knife characterised by Molletta's lines, four opening methods and fine materials

The model is a frame lock where the lock side is made of titanium, regardless of the variant. The presentation side is available in several different versions. The options are G10, carbon fibre, Micarta or, as here, titanium with an insert of "fat carbon fibre". The titanium is also available in three different anodised versions. This is the bronze variant.

Thanks to the neat format and material, the Q4ttro weighs in at a low 92g, which is also very well balanced, it can be said.

In addition, the package includes ceramic ball bearings, a "floating back spacer", also in titanium. The clip is also made of the same material. So all in all, a very exclusive knife. Especially since it has been added by Lionsteel's "R.E.F.", they like acronyms, but it stands for a technology that allows you to remove the flipper tab if you don't want it in place. For this purpose, small Allen keys are included. 

Then, of course, I must not forget what the whole point of the name, the rest of the opening methods, is. Lionsteel wanted to go big and include them all: First, the knife can be opened with two hands, made easier by a nail notch/opening in the blade. It also acts as method number two, as it can be used as a blade hole à la Spyderco. Even with a flick of the index finger on the back of the blade works, but it does not go smoothly.

In addition to that, there is not one but TWO flipper functions. Both the classic one on the back of the handle that I was talking about, but which, in this case, has been joined by another fin to act as a front flipper. The latter may not be perfect or stylish. Et voila, a whole four opening methods and from that follows the name of the knife.

Are all those methods needed? It can perhaps be discussed, but it gives many choices and is definitely a concept. But more about that and much more in the upcoming review of this knife.

However, it can already be revealed that there are several positive areas to highlight, such as build quality, material choice, size, blade shape, balance and overall appearance. At first inspection, the Lionsteel Q4ttro is also pleasant to hold. There is, therefore, a very good foundation for an excellent EDC knife in the somewhat more exclusive school. 

Lionsteel 

/ J - on a lion hunt

* It is a reference to a very well-known children's program in Sweden from the 70s called "Five ants are more than four elephants", which taught kids how to read and count.

#knivesandbikes #knivigtvarre