Recension Lionsteel Q4ttro

 

-  en lyxig EDC-kniv från Italien

Lionsteel släppte för ett antal år sedan en kniv vid namn T.R.E där namnet stod för "Three Rapid Exchange" och syftade till de tre öppningsmetoderna samt en finess som innebar att både flipperfenan och plattan som agerade tumknopp kunde skruvas bort. Den betraktades som såpass innovativ att den belönades med utmärkelsen "Overall Knife of the Year" det året. 

Det var 2015 och vad kan vara mer passande att till dess tioårsjubileum 2025 släppa en modell som både är en hyllning samtidigt som den är ännu lite mer på alla plan.  

Kniven fick namnet Q4ttro. Både namn och stavning ger en fingervisning om vad det handlar om. Men mer om det senare. 

Lionsteel Q4ttro

Precis som föregångaren och en majoritet av knivar i Lionsteels katalog är den designad av Molletta, vars riktiga namn är Michele Pensato*. Är man bekant med hans verk är det  inte svårt att spåra både hans designelement och Lionsteels specialiteter i den här kniven. Jag tänker bland annat på detaljer som rundade bladryggar och det mikromönster som hittas på titansidorna.

Vad gäller teknik ligger även Q4ttro i framkant vad gäller material och till viss del innovationer även om den inte kommer i närheten av det rymdskepp i Lionsteels katalog som är ROK**. 

Jag har tidigare recenserat T.R.E som den här kniven är en uppföljare till även om den varianten jag har, märkligt nog, saknar det system som gett den dess namn. 

Q4ttro är resultatet av ännu ett samarbete mellan Lionsteel och Molletta. På bilderna ovan är den ena flipperfenan avlägsnad

Som vanligt vad gäller Lionsteelprodukter finns även Q4ttro i flera utföranden. Den här är gjord helt i titan men annars finns modellen även med presentationssida i Micarta, G10 eller kolfiber. Det kan nämnas att G10 och Micarta-utförandena en back spacer i G10 istället för titan.

Kortversion: Lionsteel Q4ttro, en mycket sympatisk EDC-kniv gjord av exklusiva material fast kanske med en öppningsmetod för mycket. 

Blad

Bladformen är inte unik på något sätt vare sig för knivar i allmänhet eller för Lionsteel. Proportionerna andas dock Molletta även om det har lite mindre buk än vad hans knivar vanligen har. Att det är en drop point framgår tydligt och utseendet förstärks av den lilla falskegg som både understryker linjerna och tunnar ut spetsen vilket gör den mer effektiv. Det som är utmärkande för bladet är förstås den markanta nagelskåran som i det här fallet är fallet går igenom bladet och bildar ett smalt rektangulärt hål. Det fyller två funktioner, något jag återkommer till. 

Bladet är 84 mm långt med en tjocklek på 3,8 mm vilket är tämligen väl tilltaget för en så här liten kniv. Höjden på bladet är 25 mm. 

Finishen på bladet är en tvärgående halvblank satin. Märkningen finns där men formatet är väl valt, det vill säga litet och relativt diskret. På presentationssidan hittas Lionsteel-loggan samt Maniago och ståltyp. På motstående sida återfinns texten "Molletta".

Som oftast med knivar från Lionsteel så är bladryggen rundad. Det gäller även övergången mellan blad och fästet för flipperfenan. Allt exempel på omsorg om detaljer, något de är bra på. 

Stålet i den här kniven håller samma höga klass som alla andra material eller vad sägs om CPM Magnacut?

Likt de andra ingående materialen i den här kniven så är bladstålet av högsta kvalitet eller vad sägs om CPM Magnacut? Det är något av det senaste som folk, eller snarare de människor som hittas on-line, talar om. Ett så kallat superstål med de egenskaper som hör till det epitetet. Det innebär att det är mycket rosttrögt samtidigt som det både kan ta och bibehålla skärpan exceptionellt väl. Men de positiva egenskaperna slutar inte där. Det här pulverstålet är därtill segt vilket är en egenskap som är svår att förena med de andra. Det innebär att jack i eggen inte uppstår i första taget. Något som inte gäller för alla rostfria stål. 

En annan smått unik egenskap är att Magnacut till skillnad från andra högpresterande stål som S90V och M390 är relativt lätt att slipa. Anledningen är mindre krom, både bildligt och bokstavligt, karbiderna är mindre vilket gör det lättare att underhålla och procenthalten är lägre. Hur som haver talar vi om crème de la crème här, bland det finaste du kan ha i en fällkniv.

Men det är förstås förutsatt att stålet är rätt härdat och värmebehandlat. Något som Lionsteel vid ett par tillfällen fått kritik för tidigare under åren. Men jag måste medge att jag inte haft några problem med deras knivar. Det tror jag kan ha med att göra att när jag testar knivar använder jag dem bara, förvisso komprimerat och väsentligt mer än jag skulle göra annars. Men jag försöker aldrig "döda" dem med vansinniga utmattningstest eller se vart gränserna går för de ingående materialen genom att provocera dem till dess att de går sönder. Jag testar inte heller knivar med egen Rockwell-testare och andra maskiner. De får de metallurgiskt intresserade ägna sig åt.

Här uppges hårdhetsgraden till 60,5 - 62,5 vilket torde vara gott nog för det här stålet. Jag har heller inte märkt att det skulle vara mjukt på något vis.

Q4ttro har en stilren drop point med något mindre buk än en del andra modeller från Molletta

Men viktigare än materialval kan geometri och slipning vara och på den punkten måste jag ge lite negativ kritik. Lionsteel har inte riktigt vågat lita på materialet och göra det tillräckligt tunt bakom eggen. I nuläget mäter Q4ttro kring 0,7 mm. Magnacut klarar definitivt av att vara tunnare. Jag skulle vilja se den siffran närmast halverad eller åtminstone ned under 0,5 mm.  

Q4ttro skär inte dåligt då fabrikseggen var vass nog men den skär inte heller så bra som den skulle kunna ha gjort. 

Men överlag är den här bladformen och storleken optimal för EDC-bruk i mitt tycke. Det finns både rak egg och buk att arbeta med. Det senare är viktigt i min bok då det underlättar arbeten mot plana underlag. Du kan exempelvis inte göra små "rocking cuts" med en helt rak egg. Storleken gör att det finns tillräckligt med egg för de flesta sysslor jag kan komma på utom de allra tyngsta. Men då kanske det ändå är läge att växla upp till en fastbladad kniv. 

Vidare gillar jag spetsen som är vass nog för de där småsakerna jag använder den till. Den är tunn utan att vara för klen. 

Även om Q4ttro inte har den bästa eggeometrin så hjälper den fulla flatslipningen till att  göra så bladet glider igenom de flesta material med lätthet. Särskilt gäller det vardagsmaterial som kartong och olika varianter av plast. Att kniven har ett fint stål märks då det gått lång tid mellan underhållen. Jag såg dock vid författandet av den här recensionen att jag faktiskt fått ett litet jack i eggen. Något som jag skall slipa bort och i samband med det fundera på om jag skall reprofilera bladet en smula. 

Handtag

Om bladets främsta egenskap var det ypperliga materialet kan detsamma sägas om handtaget. Materialet är titan och det går igen i både sidor, back spacer och clip. I presentationssidan finns därtill en intarsia av flerfärgad kolfiber. Men det typiska för den här kniven är ändå inte det utan hur det behandlats. Här finns både stora och mindre detaljer att granska. 

Ett handtag helt i titan vilket även inkluderar back spacern. I presentationssidan hittas sedan ett inlägg av "marble fat carbon fibre"

Lionsteel har många integraler på programmet men Q4ttro tillhör inte dem. Istället utgår den från två vanliga titansidor i det här utförandet. Fast egentligen är de inte så vanliga, de är nämligen mer bearbetade än flertalet knivar. 

Det mest uppenbara är att det här handtaget är eloxerat i en brun/brons-ton. Sedan kan konstateras att presentatsionssidan har en fräst fördjupning för att husera en dekorativ kolfiberplatta. Det syns även att tid lagts på att runda och fasa kanterna. Till och med insidan på bladskåran har Lionsteel valt att runda på ett föredömligt vis. Ett ställe som annars missas ibland. Allt är helt enkelt mycket välgjort. 

Allt är titan, från de fint rundade sidorna med sitt mikromönster till den "flytande" back spacern

Detsamma kan sägas om hur fästet för clipet hållits minimalt och inte minst att man trots att kniven inte är en tungviktare har valt att ändå lätta den på insidan. Ett hål finns under kolfibret och till och med låsarmen är lättad. Ytterligare en detalj i handtagssidan är den trekantiga pivotskruven. Det gör förstås att den inte snurrar fritt om spänningen i bladet behöver justeras. En annan är att man valt att en "landningsbana" för pekfingret när flipperfunktionen används. Ingen vass kant där heller utan en fördjupning som gör att fingret landar mjukare. 

Det finns många detaljer att studera på Q4ttro som hur väl fasade kanterna är där pekfingret landar efter man använt flipperfenan, clipets infästning eller den trekantiga pivotskruven. 

Orgien i detaljer slutar inte där, nämnas bör också att alla skruvar är dragna från ett håll. De som håller ihop kniven, vilka är tre till antalet är av Chicago-typ för att inte gängorna skall dras rakt in i titanet. Storleken är T6. Ja, förutom pivotskruven då som är av storlek T8. De enda skruvarna som som är dragna in i titanet är de som håller fast kolfiberplattan. Den är för övrigt också av god kvalitet. Den enda invändningen om man nu skall ha en sådan är att kanterna på den känns rätt tydligt.

Runt alla finns en förstärkning som ett huvud i metallen. Hela handtaget har också fått ett fint mönster som dels gör kniven mer visuellt intressant samtidigt som det ger lite taktil feedback. Jag skulle inte gå så långt att jag påstår att greppet blir mer stabilt av det.

Först nu kommer vi till back spacern som även den är gjort i samma eloxerade titan som resten. Dessutom är den vad som ibland kallas för "flytande", den har en form som inte täcker hela ryggen utan lämnar delar öppen.

Handtaget är enkelt, tämligen rakt och välformat varpå alla grepp fungerar

Storleken kan jämföras med TRE då handtagen har stora likheter sinsemellan. Här är allt dock en aning större vilket innebär en längd på 112 mm, en tjocklek på 12 mm samt en höjd på runt 25 mm. Den fyller således handen bättre än sin föregångare.

Storleken medför även att alla fyra fingrar ryms på ett förträffligt vis. Även om själva handtagets konstruktion och detaljer är avancerade så är inte formen det. Den är snarare bedrägligt enkel på det där viset när det är väldesignat och bara fungerar. Det innebär att alla kan nyttjas. Det gäller vare sig du håller kniven i ett vanligt hammar- eller sabelgrepp, vänder den upp eller i omvända fattningar. Den går lika bra att hålla i nypan som i näven. Välgjort helt enkelt.

Öppning och lås

Förutom fina material och omsorg med detaljerna är det på det här området som Q4ttro är tänkt att briljera. Den ståtar med inte mindre än fyra olika sätt att öppna kniven. Två eller kanske t o m tre av dem kan tillskrivas nagelskåran/hålet i bladet. Två av dem är kopplade till de dubbla flipperfenorna. Frågan som genast inställer sig är "fungerar de bra?" eller handlar det om kvantitet över kvalitet? 

Här hittas en delförklaring till knivens namn, den kan öppnas på inte mindre än fyra olika vis!

Först kan kniven öppnas med två händer. Det går geschwinnt genom att greppa runt skåran som ger för ändamålet gott fäste. Inga konstigheter. Samma hål agerar även bladhål á la Spyderco. Givet hur smalt det är så är vi inte på samma nivå i funktion kan sägas direkt. Man måste träffa rätt och pressa tummen rätt hårt nedåt mot själva bladet för att uppnå den friktion som krävs. Sedan går det dugligt. Bladet löper trots allt på kullager. Sedan gäller samma regel som med del andra knivar med den här typen av lås, du får absolut inte placera ett finger på låsarmen. Det extra trycket gör att det är mycket svårt att få ut bladet. 

Samma skåra/hål gör också att den som är lite fingerfärdig kan nyttja en snärt med pekfingret på andra sidan för att få ut bladet. Inte heller här är funktionen perfekt. Motståndet är trimmat för att de två andra metoderna skall fungera. Men träffar du rätt går det trots allt bra.

Även Q4ttro har Lionsteels "REF"-system vilket innebär att flipperfenan kan avlägsnas

Sedan går det knappt missa de två flipperfenorna. En är elegant, den andra ful. En går att avlägsa en är fast. Den vanliga eller den på ryggen vilket du föredrar är utrustad med ett så kallat REF-system vilket är Lionsteels namn på en avtagbar flipperfena. Utan den blir kniven generellt mycket snyggare men då det är det bästa sättet att öppna kniven på satte jag tillbaka den. Men perfekt är den inte. Rätt liten och en smula kantig i formen. Det är i och för sig bättre än att fingret glider av. För att vara Lionsteel är den tämligen välfungerande men snärtiga öppningar har aldrig varit deras forte.

Frontflippern är jag däremot ingen varm anhängare av. Lägger du kniven på sidan i handen och planerar hur du skall gå till väga fungerar den. Men den är vare sig liten eller diskret. Troligen för att den måste vara stor vilket i sin tur beror på att toppen redan är upptagen vilket gör att den hamnar längre ned i relation till pivotskruven vilket påverkar geometrin.

Så visst, fyra öppningar och alla fungerande men kanske ingen som är allra bäst.

Den här kniven har ett välfungerande ramlås 

Låset är desto enklare. Det är ett välgjort ramlås i titan med alla därtill hörande attribut, det vill säga utbytbar låsarmsförstärkning i stål med ett översträckningsskydd. Det finns inte så mycket mer att säga än att det fungerar väl. Bladet hålls på plats utan rörelse i någon riktning och det är lätt att komma åt låsarmen när låset skall släppas tack vare den generösa utskärningen i handtagssidan. 

Att bära

Q4ttro väger in på 106 gram. Inte särskild tung och tidigare sade jag att handtaget var 11,2 cm långt. Inget att vara rädd för det heller. Så totalt sett är det här en kniv som är bekväm att ha i fickan. Förvisso sticker det ut metalldelar som en mindre flygplanskyrkogård i framänden men ingen av dem fastnar i saker. Den större pekar ju nedåt i fickan, så förvara inget mer där, och den andra är tämligen låg om än något för kantig för min smak. 

Ytan i sin tur är inget som inverkar på vare sig drag eller undanstoppande av kniv. Titanets mikromönster påverkar inte den biten av handhavandet. 

Clipet är ett fräst titanclip som väl matchar knivens utseende och som dessutom fungerar bra

En annan positiv egenskap är att clipet, trots att det är ett fräst titanclip, fungerar utmärkt. Ibland stöter man på varianter av den lösningen som i princip är en metallkrok. Det gäller inte här. Det är ett elegant clip som väl matchar knivens utseende. Inte minst som det fått samma färg som resten av handtaget samt samma mönster.

Sedan har man från Lionsteels sida valt att enbart fästa den med en skruv men den tar hjälp av en liten tapp som gör att clipet inte vrider sig i sidled.

Funktionen är avhängig av att man valt att hålla det tunt. Det gör att spänsten är tillräcklig för att det enkelt skall gå att föra över exempelvis kanten på en jeansficka. Den klarar det mesta i tygväg men kanske inte mycket tjockare än så.

Sammanfattningsvis

I mitt tycke är Lionsteel Q4ttro en rätt säregen kniv. Jag visste delvis vad jag gav mig in på då jag har fler knivar från dem som är signerade Molletta. Men en del saker var trots allt överraskningar. Att jag skulle förvänta mig en mycket arbetad kniv där alla ytor är mönstrade, fasade och slipade visste jag. Att materialen var av högsta kvalitet skvallrade specifikationen om. Det gällde framförallt bladstålet i det här fallet då Magnacut förvisso inte är helt nytt på marknaden men var tämligen oprövat i sammanhanget när den här kniven släpptes förra året. 

Presentationstexterna gav också en antydan till om vad som kunde förväntas av hur kniven kunde öppnas. Det var förstås något jag var nyfiken på!

Q4ttro är en förträfflig EDC-kniv, här tillsammans med den kniv som den hyllar och som föregick den, TRE. 

Men på det området får jag nog ge lite negativ kritik. Fler valmöjligheter behöver inte alltid betyda bättre. Dels finns risken att motståndet i bladet inte är optimalt för någon öppningsmetod. Dels att kniven känns "plottrig" i framänden med hela fyra olika öppningsmetoder varav två är flipperfenor. Ett litet tillägg är att jag faktiskt tycker att den detaljen ävn är mindre tilltalande rent visuellt. 

Flera metoder ställer också till det för den vane knivanvändaren då man helt enkelt kommer på sig med att tveka när det skall väljas. Det går dock att träna sig till. Ett tag körde jag med tumhålet utan fenan på ryggen, fast det är den som fungerar bäst så den åkte på igen. 

Jag kan nog inte låta bli att komma till slutsatsen att i det här fallet är det nog mer en idé som skulle förverkligas än ett övervägt beslut grundat på nödvändighet. TRE skulle hyllas och det igenom både MER och FLER som i större och med ytterligare en öppningsmetod. 

Sedan tycker jag nog att Lionsteel inte nyttjat den fulla potentialen hos Magnacut. Våga gå fullt ut och hålla eggen tunn är mitt råd även den här gången. Det här är trots allt en liten, nja inte så liten, fällkniv för EDC-kniv bruk och inget som man skall bygga vindskydd med. Men det finns säkert någon galen Youtuber som lyckas knäcka ett blad. Den typen av recensioner bidrar tyvärr till att en del tillverkare gör knivar därefter. 

Lionsteel Q4ttro har fått hänga med mig ända in i hösten

Men om Lionsteel Q4ttro kan också sägas att den har ett kvalificerat handtag med god komfort. Möjligen skulle jag inte gå så långt som att kalla den ett mästerverk när det gäller ergonomi, det reserverar jag för en annan kniv från Lionsteel, nämligen TM1. Men mycket bra är det. Även formen på bladet ger en mycket kapabel EDC-kniv. 

Att den därtill är snygg att se på (bortsett från front flippern) gör heller ingenting. Sammantaget en mycket potent kniv med massor av detaljer att studera och glädjas över för den som är knivintresserad. Därför rekommenderar jag den till de som söker en avancerad fällkniv med de absolut bästa materialen och som inte riktigt är som alla andra. Den har "det" i form av personlighet. 

Riktpriset på hemsidan ligger på €320 och i butik i europa på från det priset och uppåt. 

Lionsteel 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 112 mm

Vikt: 106 g (vägd av mig, uppgiven vikt 92g men jag misstänker det är för Micartaversionen )

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,8 mm

Bladstål: CPM Magnacut

Handtag: Titan

Lås: Frame lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - unnar sig italiensk lyx

* Han är både knivmakare och designer och ligger bakom de flesta av de mer avancerade modellerna från Lionsteel. Totalt har det blivit närmare sextio (!) modeller om man räknar in alla varianter. Några exempel är fastbladare som Acha, T-serien, M-serien, B40 med flera och fällknivar som SR11, ROK, SR22, TM1, Skinny och förstås T.R.E.

** Det finns fog för att kalla Lionsteel ROK för världens tekniskt sett mest avancerade fällkniv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Review Lionsteel Skinny

 

-  Sleek and elegant knife with Italian finesse

Lionsteel Skinny, as the model is aptly named, was released in 2024. I've had it for quite a while now and can reveal that it quickly became and still is a favorite knife. The format is really well-suited for everyday use, making it an excellent EDC knife.

It's also pleasing to note that it's visually appealing and, as is customary with knives from this brand, it incorporates numerous technically advanced solutions. All seasoned with excellent materials. Ingredients that are a good foundation for a tasty dish. Now it remains to be seen whether that is true.

Lionsteel Skinny

Skinny is another example of a successful collaboration between the designer Pensato, also known as Molletta, and the Italian Lionsteel. There are two things that point to it having achieved some success. One is that it is still in the catalog, and the other is that it is available in no less than eleven different variants at this point.

The external dimensions are, of course, the same for all the knives, and so is the excellent blade steel. But the handles can be available in three variants of titanium or aluminum. A common procedure from Lionsteel when it comes to their integral knives. In addition, the blades can be available with or without a black coating in some cases, which increases the number of combinations.

If you are going to have a black blade, black and red are a pretty striking combination.

Short version: Lionsteel Skinny is the result of another collaboration between the Italian brand and one of their most sought-after designers, Molletta. A very successful one!

Blade

The blade shape of the Skinny is simple and straightforward, but still has some interesting details. It is a drop point that is 84 mm long and 20 mm high. Fairly traditional proportions that give a harmonious blade. The thickness is 3.5 mm. Nothing spectacular so far.

The details I mentioned are three. First, there is a distinct swedge/false edge, which is less visible on this blackened blade. Then you have two oblong depressions, one on each side. However, they are not only cosmetic but also fulfill a practical function. More on that later. The third detail is, of course, that the blade is blackened. Lionsteel calls this tone "oldblack". The marking is small and discreet. On the presentation side, you can read Lionsteel/Italy/Magnacut, and on the other side, it says Molletta.

The blackened blade is made of Magnacut-steel

The blackness hides an excellent blade steel that has also become a bit of the latest trend in the folding knife world. Of course, I'm talking about CPM Magnacut.

The steel has several eminent properties, and above all, it is the combination of them that makes it good. It is extremely rust-resistant while maintaining its sharpness very well, and it is also quite tough. Here, the stainless property is also reinforced by the black coating. But it is best known for keeping a good edge for an extremely long time. But it is assumed that it has been hardened correctly, in this case, to very high HRC degrees. Rumor has it that it is 63 HRC in this case. Lionsteel has apparently succeeded in this, as this knife just keeps cutting. 

The marking is discreet but reveals who designed the knife.

Once put to work, it is a competent blade. The tip is both strong and makes holes where it should. It is also easy to put some power behind the cuts with the Skinny as the knife, despite being light, feels strong and solid.

But then it was cutting anything other than plastic cans, pieces of wood, and cardboard. And that is where the rating is mixed. The sturdy, or rather quite obtuse edge, is certainly durable, but not optimal for everything.

Skinny is not at its best in the kitchen, but can still be used there if necessary.. 

. 

Cutting wood, hard plastic, and the like is nice. Approaching thinner fabrics and other, more detailed work doesn't feel as fun. The same can be said for things like fruit, vegetables, and other foods, not least root vegetables like potatoes and carrots. Now this is by no means a kitchen knife, but it happens that you go camping or that Skinny happens to be the backup knife you take with you when the business at work is moved to a croft over the summer. Or it happened to me on a few occasions.

In general, the blade works well. This is especially noticeable when I started on a larger amount of fairly dirty rope that needed to be processed. Nylon rope with sand particles wears down an edge. But the Magnacut blade holds up quite well there. Also, cardboard can be easily cut. So overall, the knife performs well. 

Handle

Given the name, the handle of this knife is very slim. In pure numbers, this means a length of 111 mm, a thickness of around 12 mm, and a height of 20 mm at most because the handle is shaped.

The material used is aluminum, and there is an inlay of Micarta on the presentation side. You may want to choose the titanium version if you don't like small marks on the aluminum handle. It simply patinas over time.

The handle has a Micarta inlay

But what distinguishes this handle the most is, of course, that it is an "integral", that is, that the handle is cut from a single piece of material, aluminum in this case. There are both advantages and disadvantages to this procedure. Theoretically, it should be stronger, but above all, it is a neat way to solve it. The disadvantage is, of course, that there are some manufacturing technical details to solve. Like how to fit ball bearings and locks into a laser-cut lump of metal, for example. This usually contributes to the price. 

This is what Lionsteel achieves with their SOLID technology, a handle made from a single piece of material, aluminum in this case.

In the hand, the knife feels pretty much like it looks. Slim and smooth, but also a bit thin and slippery. It's not something I use as an outdoor knife exactly. But the name reveals those properties quite clearly. For that reason, you don't need an extreme grip either. It's well thought out. I hate it when you combine grips from commando knives with small pocket knives. They are often hopelessly difficult to get in and out of pockets.

That's not where Skinny is. It's easy to carry, but in the hand it's still quite comfortable, and the finger guard and the beak at the back provide enough support. Despite its slim shape, Skinny is also large enough for even my hand to fit.

For being thin, the Skinny is comfortable in the hand. This is especially true for the saber grip.

The simple shape makes all grips work. But I like to use the Skinny best with a classic saber grip. Thumb on top and all fingers around the handle. In that grip, my little finger also ends up against the depression where the lanyard hole is found. It anchors the knife better.

In a hammer grip, the knife feels a bit too thin for my taste, but this is compensated for by the fact that with a guiding index finger on the back, it feels like a precision instrument. So the effect of having such a slim knife is that certain features are emphasized at the expense of others. The positive thing, however, is that the small clip mostly stays out of the way and does not cause any discomfort.

Opening and Lock

Skinny is one of those knives that can be opened in a couple of different ways. The most obvious is the rather discreet flipper tab. Then, of course, you can open the knife with two hands as part of the blade is visible and can be gripped. This process is especially easy, as the indentations on the blade I mentioned above help to improve the grip.

So much so that you can actually fold out the blade by pressing your thumb against it if you wish.

Here you can see the small flipper, which can also be removed.

To make the Skinny usable even in parts of the world where quick release is not allowed to be combined with locks (read Germany), you can remove the flipper tab itself. Lionsteel calls the technology REF - Removable Flippertab. You simply take a T6 key and remove it if you wish. In addition to making the knife legal in more jurisdictions, it makes the knife both more streamlined in the pocket and, in my opinion, also a little nicer!

When it is in place, it is a pretty good flipper function for Lionsteel. It is rarely their best area otherwise. But here you get a fairly snappy action, but only if the tab is pulled back. Pressing it does not help at all. The fact that the blade gets fairly good speed can be attributed to the use of IKBS ball bearings.

The lock bar is quite roughly cut. I have a lock bar insert combined with an overtravel stop.

The lock is exemplary

Combining Solid technology/integral handle with materials like aluminum poses challenges that must be solved. One is, of course, the same as with frame locks in titanium, and that is that the contact surface between the blade and the lock bar wears out. This is fixed with a combined lock bar insert and overtravel stop. The latter is also needed to avoid accidentally destroying the lock.

Because that's where another subtlety comes into play. It doesn't really work with just any type of aluminum. You need an alloy that flexes enough for the lock to work without suffering from metal fatigue. A technique that Lionsteel has mastered by now.

The lock function is excellent. The lock engages every time the knife is opened, regardless of how it happens. There is no movement in the blade, and it is relatively easy to release. I write relatively because it is a thin knife, which means that even though there is a recess on the opposite side to reach the lock bar, you can sometimes slip.

To Carry

The consequences of the design choices made for this knife are that it is eminently pocketable. It simply doesn't get much better than the Skinny in that regard. Especially not if the flipper is removed.

The explanations for this are found on several levels.

The clip is small but works well. The screw allows you to change sides if desired.

Basically, you have a slim and thin knife that takes up little space physically. Then it is made with a technology and a shape that means that there is nothing that can get in the way. Since the knife also lacks thumb studs and other things that can get stuck, such interference is also removed.

In addition, it can be added that the manufacturing technology, in combination with the material choices that follow it, gives a very low weight. Skinny weighs no more than 73 grams! A figure that was, incidentally, a few grams less on my scale.

This much, or rather little, of Skinny, is visible when carried in a pocket

When these features are combined with a small, simple, and well-functioning deep ride clip, success is a fact. It is also removable using the included tools.

The size of the ramp and a well-balanced tension in the clip, combined with the smooth surface underneath, make it very easy to both pull and put away the Skinny.

To Conclude

As is often the case with Lionsteel's folding knives, or at least those in the "Solid" series, there is a lot of hi-tech and know-how baked into the knife. In Skinny, you can find that very technology, which is Lionsteel's method for manufacturing integral handles in titanium and aluminum. They are also pretty much alone in the latter. There is also REF, which stands for their removable flipper tab. In addition, there are IKBS ball bearings, and the materials in the blade and handle are not ashamed of themselves either. A solid little package, in other words.

Lionsteel Skinny is an excellent EDC knife, accompanied by another favorite from the same company and designer, the TM1. Also, an integral made of Micarta

I also want to give a thumbs up for the design. Molletta's design is recognizable with soft curves and a sweeping, substantial belly on the blade. Although the last detail is, of course, smaller on such a slim blade.

Speaking of blades, Lionsteel has somewhat returned to an old sin. They have forgotten how to make a knife that cuts really well. All the prerequisites are there, but they have neglected them. The blade could have been three millimeters instead of 3.5, considering how small the knife is. This is not a hunting or outdoor knife. Then the grinding bevel is only seventeen millimeters, but what is really a problem is that it ends with 0.6 mm of material behind the fairly steep edge. So even though the knife came sharp and is easy to maintain, it does not cut as well as it could.

The question is whether it is the material that the manufacturer does not trust or whether it is the end user. Magnacut could probably do with half that thickness and still be strong enough. In return, you would get a less steep edge angle, et voilá, a knife that cuts like a laser.

For this reason, despite its name, Skinny is more of an EDC knife that is better suited for cutting twine and rope than slicing carrots or plucking a skewer out of your hand. It is a good everyday companion but is clearly geared towards more robust tasks.

An excellent partner in all weathers. Here on an early spring day in March

That said, I would highly recommend the Lionsteel Skinny as a really good EDC knife. It does everything you would expect from one with flying colors. It's also nice to look at and comes with a lot of fun technology if you appreciate that kind of thing. The price for this version is around 200 euros at the moment. 

Lionsteel 

Specifications:

Length Overall: 200 mm

Length Folded: 111 mm

Weight: 72 g (weighed by me, stated 73g)

Blade Length: 84 mm

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Steel: CPM Magnacut

Handle Material: Aluminium, integral, Micarta inlay

Lock: Frame Lock

Produced by: Lionsteel, Made in Italy

/ J - not as skinny as his knife

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - A.G.A. Campolin Pattada

Resòlza is one of the names for a very famous knife pattern from Italy, or rather Sardinia, to be precise. There are three basic variants, each with a slightly different blade shape.

This type has blades that mimic the shape of myrtle leaves and is known under the name resolza Pattadese. Pattada is simply a place on the island that is also very famous for its knives.

This knife bears the name Pattada even though it is made in Maniago. This is an automatic version and comes from the famous company A.G.A Campolin. 

A.G.A. Campolin Pattada

Given that it is a tribute to the knife type and a new production of a model from the sixties, it has the classic long, slender blade shape that goes with it. More unusual is that a modern stainless steel, N690, has been chosen. A steel that may not be the finest on the market, but is fully functional and significantly better than most that can be found on simpler variants of Italian automatic knives. This makes this knife also usable as a utility knife.

The handle is available in a couple of different variants, but the most classic is either horn (it should preferably be ram's horn to be authentic) or wood. In this case, ebony is used. As you probably know, it varies in color from dark brown to almost black.

The bolster is made of nickel silver and houses the button that both releases the blade and acts as a lock button. Very practical with everything in one.

A very classic silhouette with origins from Sardinia

The knife is a total of 21 cm long, so not completely small, but still on the lower end for a Resolza, which can be significantly larger. The blade length is 8 cm, and the weight is quite low at 99 g.

It should be said that the blade has a relatively good snap, and there is very little play in the open position. None sideways actually. The knife is well built but in a more classic way. That is to say, it does not have the precision that, for example, a perfectly produced modern knife from say Civivi or similar companies does. But in return, AGA Campolin's knives are assembled by hand in the same way as they have always been. It gives the knife a completely different feel. Simply more personality.

It is a very beautiful knife, in my opinion that adorns its place in the collection. If you want one, you should probably act now, as AGA Campolin is not always available and does not always keep all models over time.

/ J - goes automatic

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Viper Knives Orso 2

It must be said that this knife is quite similar to another creation from Jens Ansø that I previously reviewed, the MKM Goccia. That model, in turn, is strongly reminiscent of Fox Ziggy. There are, of course, explanations for that.

Apart from the easily recognizable design language, they have in common that they are production versions of Jen's custom knives. The same applies to the Orso, which shares a name with the custom knife of the same name. To make that model available to more people, he has once again chosen to collaborate with Italian Viper Knives.

Viper Orso 2 CG

Although this model, as I said, strongly resembles mainly Goccia, there are several differences. For starters, the blade on the Orso is a straight blade instead of a drop point. Neither is the blade steel the same. In this case, a steel type is found that is completely new to me, Lohmann LO-QPM20-4. It's a powder steel of some kind hardened to 59-61HRC. It will be interesting to see how it performs!

However, the material on the presentation side is the same, at least in this version of Orso. Here you will find canvas-Micarta. But as is so often the case with knives from Viper, they are available in several different variants. In this case, no less than six. Everything from completely black knives to knives completely made of titanium.

Orso 2 is a frame lock variant of the predecessor

By the way, that's where the difference between Orso and Orso 2 comes in. The latter is a frame lock, unlike the first edition which is a liner lock. Concretely, this also means that the lock side of this knife is made of titanium. The same material is also found in both the milled clip and the back spacer.

The length is just over twenty centimeters, 208 mm of which the blade is 87 mm long. The weight of the knife in this version is 125 g.

As you already understand, I appreciate Jen's style in general and this one in particular. I have pretty high expectations for this knife and the Viper usually doesn't disappoint. But I will return with a report regarding the outcome a little later.

Viper Knives

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Viper Orso 2

Det måste tillstås att den här kniven är tämligen lik en annan skapelse från Jens Ansø, den av mig tidigare recenserade MKM Goccia. Den modellen påminner i sin tur starkt om Fox Ziggy. Det finns förstås förklaringar till det.

Förutom det lätt igenkännbara formspråket har de det gemensat att de är produktionsversioner av Jens customknivar. Detsama gäller Orso 2 som delar namn med customkniven med samma namn. För att göra den modellen tillgänglig för fler har han återigen valt att samarbeta med italienska Viper Knives.

Viper Orso 2 CG

Även om den här modellen som sagt starkt påminner om främst Goccia så finns ett flertal skillnader. Till att börja med är bladet på Orso rakt blad istället för en drop point. Inte heller är bladstålet detsamma. I det här fallet återfinns ett stål som är helt nytt för mig, Lohmann LO-QPM20-4. Ett pulverstål av något slag som härdats till 59-61HRC. Det skall bli intressant att se hur det uppträder!

Materialet i presentationssidan är emellertid detsamma, åtminstone i det här utförandet av Orso. Här hittas kanvas-Micarta. Men som så ofta är fallet med knivar från Viper så kan de fås i ett flertal olika varianter. I det här fallet inte mindre än sex stycken. Allt från helt svarta knivar till knivar helt i titan. 

Orso 2 är en frame lock-variant av föregångaren

Det är förresten där skillnaden mellan Orso och Orso 2 kommer in. Den senare är en frame lock till skillnad från första utgåvan som är en liner lock. Det innebär konkret även att låssidan på den här kniven är gjord i titan. Samma material hittas för övrigt även i såväl det frästa clipet som i back spacern. 

Längden är strax över tjugo centimeter, 208 mm varav bladet är 87 mm långt. Vikten på kniven är i det här utförandet 125 g.

Som ni redan förstått uppskattar jag Jens formspråk i allmänhet och det här i synnerhet. Jag har rätt höga förväntningar på den här kniven och Viper brukar inte göra mig besviken. Men jag återkommer med en rapport rörande utfallet lite senare. 

Viper Knives

/ J - i jämförelsetagen

#knivesandbikes #knivigtvarre