Sju och åtta

- fodraltillverkningen fortsätter

Nummer sju och åtta, tror jag i alla fall att de är i ordningen på de fodral jag gjort. Slöjdandet fortsätter från stund till annan även om det legat på is ett tag nu. De senaste som åstadkommits är dels något av en favorit i repris och dels ytterligare ett test av en för mig ny teknik.  

Nummer sju blev ett andra fodral avsett för Graf Knives modell B1 Classic Bowie. Tanken är väl att ha tre för att kunna härbergera hela setet. Nu har jag i alla fall två av dem färdiga!

Nederst syns mitt sista fodral till Graf Knives B1 Classical Bowie som också fått handtagssidor av läder

Åtminstone en smula visare av tidigare erfarenheter valde jag att göra småjusteringar i syfte att förbättra funktionen ytterligare. Måtten är förstås snarlika men inte identiska. Hela fodralet liksom den invändiga förstärkningen är bredare för att inte nitarna som håller bälteshällan skall göra kniven svårare att dra efter att de hamrats fast. Sedan är fodralet en smula kortare då det inte behöver vara längre helt enkelt. Men den största skillnaden återfinns i att vinkeln på bälteshällan ändrats. Den nya varianten på hälla ger ännu bättre balans när kniven bärs i bältet men framförallt är den lättare att dra med korsdrag. Men i övrigt är jag nöjd med modellen så den kommer att återanvändas när det skall komplementeras med ett tredje fodral vad det lider. 

Försök med våtformat läder till ett set Wulflund Vengeance

Fodral nummer åtta är av en helt annan typ. Andra modeller på knivar kombinerat med en idé om att kunna bära ett helt set ställer förstås andra krav på utseende. I det här fallet ville jag dessutom testa hur det är att våtforma läder. Det visade sig inte vara enkelt alls. Eller snarare så var delar av processen inte svår men när jag närmade mig spetsen sket sig hela idén och jag fick tänka om. Det som ursprungligen skulle blivit en snyggt rundat hörn fick nu designas om helt och hållet. Nu blev det ett slags "T-format" avslut på fodralet. För att förstärka konstruktionen är den både limmat och försedd med ett par dubbla stygn. Inte den snyggaste lösningen men den fungerar rent praktiskt vilket trots allt är viktigast. 

Sedan jag började plita på den här texten har ytterligare kastknivar tillkommit i samlingen och jag tror att de får lite förtur när det gäller fodral. De är nämligen väldigt spetsiga. Något som redan resulterat i blodvite. Därför skall det designas något som passar till Scalpel från Throwingzone. 

Mina senaste kastknivar, Scalpel från Throwingzone.fr, har redat bitit mig

En annan sak som behöver ordnas är nya handtag till mina Pierre Cazoulat Woodpecker. De har blivit bra slitna och alla nitar är avskurna och de är omlimmade och lagade med eltejp vid flera tillfällen. Nya läderskollor behöver ordnas och sättas på plats. 

Därmed blir det en del läderarbete även framöver. Något skall man ju göra nu när regnet har infunnit sig. 

/ J - hobbyslöjdaren

Dagens bild 254 "Två för en"

Ibland i utbrott av plötslig översvallande vänlighet brukar butiker och andra försäljningsställen erbjuda sina medmänniskor erbjudanden om "två för en". Eller var det andra bevekelsegrunder än omtanke om andras välbefinnande som var grunden?

Hur som haver, jag hakar på och ger er två "dagens bild" i ett inlägg. Temat är som synes knivkastning. En del av knivintresset som tar stort utrymme för tillfället. Det är inte det enda men dominerar en smula. 

Idag fick jag en fråga på Instagram om jag börjat tillverka knivar också. Svaret är ett rungande bestämt, NEJ. Men jag förklarade att jag gör fodral till mina kastknivar och även enklare läderhandtag till dem. Kastknivar levereras nästan undantagslöst utan de tillbehören nämligen. Fodralen på bilden är två "generationer" av snabbdragsfodral till mina B1 Classic Bowies från polska Graf Knives. Jag skall göra ett tredje och möjligen ger jag mig på att göra några läderdekorationer i samband med det. Har dock inga verktyg för det så i det sammanhanget får det improviseras. Någon som har tips i ämnet? 

Polska kastknivar med handtag och fodral tillverkade av undertecknad

Knivar för no spin-kastning, Vengeance från Wulflund

Sedan kastas det förstås kniv. Så mycket jag hinner faktiskt. Det finns så enormt mycket att lära. Jag vill ju förbättra mig och förkovra mig i alla tekniker. Jag kastar såväl no spin som rotationskastning. Det blir "poängkastning" på både tre och fem meter jämte Walk back som är en tävlingsdisciplin då man kastar på 3,4,5,6 och 7 meter. Utöver det blir det förstås lite fuskande i "duellkastning" eller quick draw, därav fodralen. Det tränas även på att kasta military half spin, instinctive half spin, över- och underhandstekniker samt back hand. Mycket lite med "fel" hand, det vill säga vänster i mitt fall, än så länge men det kommer. 

Träningen har möjliggjorts av någon form av solrekord i Växjötrakten under mars måndad. Tydligen hade vi runt 284 timmars solsken vilket skall jämföras med normala 150 timmar för den här perioden. Det gamla rekordet låg tydligen kring 230 timmar. 

Där ser man. Å andra sidan tycks april vilja leva upp till sitt rykte om skitväder. För än så länge har det varit det. Snö, hagel och regn i salig blandning. Två ynka knivkastningspass har jag hunnit smyga in den här månaden. Förhoppningsvis blir det mer inom kort. 

/ J - kastomanen

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knives - Wulflund Vengeance

Haven't you published pictures of those knives before is a question that might pop up? Especially for those who are not fully initiated in the knife-throwing world. If you're one of those people who got that thought in your head, you're actually not completely wrong. 

That is, these knives from Czech Wulflund and their throwing knife section  Sharp Blades belong to the same category of knives as the Stinger. A model from another manufacturer that I previously reviewed. It's also the same man behind them, Adam Čeladin. Basically, both models are based on a knife called Arrow, designed by Thomas "Tom Tom" Hampich. So there are definitely similarities. 

But Vengeance as this model is called is a further development from the two and differs in several ways.

Wulflund Vengeance

First, Vengeance is both longer and heavier than the other knives. The length, in this case, is as much as 25 centimeters and since the thickness is a massive 8 mm, the weight is palpable. They weigh in at 278 grams each, even though they are said to be a few grams lighter in the catalog.

Then the shape is certainly similar but not identical. They are not only longer but also slimmer towards the "blade" and slightly wider over the buttocks. In theory, the increased length should facilitate rotation control in certain techniques (not all nota bene) of no spin throwing. It should make them even less willing to spin while the wider and rounder stern should reinforce the anti-rotation movement with the index finger. Like I said, that was the theory. It remains to be seen how I perceive them in practice.

The tip is not the same either. Here the primary edges are steeper, and the tip also narrows in width, which the completely flat tip on the Stinger does not do. It should provide even harder penetration.

The material used for Vengeance is Czech spring steel with the designation 14260 which is then provided with a black coating that I actually do not know what it consists of. In any case, it helps to protect against rust and, in the worst case, the knives disappear into the forest when it begins to get dark in an early autumn afternoon.

Time to find out!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre