Knivrecension Viper "Timeless"

-  en äkta fickkniv

Vipers fulla namn är "Viper Knives by Tecnocut". Lika långt som namnet på företaget är idag listan på knivar de tillverkar. Katalogen har svällt rejält de sista åren och är därför uppdelad i flera sektioner. Allt från traditionella regionala italienska mönster och köksknivar via jakt och friluftsliv till mer "taktiska" knivar av olika slag. De tillverkar även knivar av kända knivmakare som Silvestrelli, Voxnaes och Ansö. Den här kniven kallad Timeless är resultatet av det första samarbetet de gjorde med den mycket erkända Fabrizio Silvestrelli. 

Viper 5400UL Timeless

Modellen återfinns på hemsidan under kategorin "Gentlemen & Collection". Anledningen står bland annat att finna i det nätta formatet där kniven väger in under hektot med god marginal och inte mäter mer än sexton centimeter utfälld. Lägg därtill en öppningsmetod som är anpassad för lugna rörelser, naturmaterial i handtaget och avsaknad av greppfrämjande åtgärder och klassificeringen blir enkel. Det understryks av frånvaron av clip. Istället leveraras kniven med ett läderfodral att stoppa i fickan. En äkta fickkniv med andra ord.

Blad

Timeless har en bladform, bokstavligt talat. Det vill säga bladet på den här kniven påminner om ett löv med sin bredd och böljande linjer. Utseendet förstärks av att eggen har en aning s-form och att en elegant och uttalad falskegg följer bladryggen. Finishen är en blank satin och märkningen är Vipers sedvanliga med logotyp och namn på bladet. På bladtangen hittas Silvestrellis märkning och på motstående sida återfinns knivstål och kvalitetssymbolen för Maniagos knivmakare - ett M i en cirkel. 

Ett blad, både bildligt och bokstavligt. Lövet mäter 7 cm på längden

I det flatslipade bladet återfinns ett klassiskt svenskt "Moraknivsstål" - 12C27. Viper uppger att det är härdat till 55-57HRC i det här fallt vilket är mjukt.

Så låga Rockwell-tal är jag inte helt förtjust i när det handlar om fickknivar eftersom det vanligen innebär att eggen inte håller skärpan särskilt länge. Det skall alltid vägas mot att det räcker med ett par tre drag på ett slipstål för att få kniven vass igen. Men till skillnad från i köket är det inte något man råkar ha med sig dagligdags i fickan. Bladstålet klarar betydligt mer och jag ser inte poängen att hålla en liten fickkniv så mjuk. Men kanske har man sneglat åt grannlandet Schweiz för de klassiska Victorinox-knivarna ligger i det häradet de också. 

Stålet känns igen för oss svenskar, klassiskt "Moraknivsstål" - 12C27

Formen på bladet är inte enbart harmonisk att se på utan fungerar utmärkt till alla de småsysslor kniven är ämnad för. Sen överraskar den en smula med att vara riktigt bra att skära till exempel kartong med. Det har med geometrin att göra. I det fallet är inte skärpan avgörande utan snarare den fulla flatslipningen i kombination med det tunna godset. Det gör att kniven även i semi-vasst tillstånd närmast glider genom dylika material. Den egenskapen gör även att det mjuka stålet faktiskt känns mer uthålligt än vad det är. Det vill säga precis som de flesta köksknivar skär den rätt bra även när den inte är rakbladsvass. 

Handtag

Timeless är inte inte helt lätt att plocka isär. Eller mer korrekt är kanske att säga att det går utmärkt men att konstruktion på den här kniven är tämligen komplicerad. På utsidan återfinns skollor i trä. De kan fås i olika varianter och det här exemplaret har ytterkläder av olivträ. Sen finns även kniven i utförande med bolster. Träpanelerna är i det här utförandet fästa med tre mycket små skruvar vardera. De är för spårmejsel storlek 2,5 så viss försiktighet krävs eftersom dimensionen är klen. Risken att dra sönder skruvhuvudena är påtaglig.  

Under skollorna hittas en en ram i stål som inte är lättad på något vis. Den är i sin tur sammanfogad med två stycken skruvar som till skillnad från utsidan kräver för knivar mer standardiseraade torx. Det är även här som den justerbara pivotskruven återfinns. Den är inte anpassad för vare sig torx- eller spårmejslar, nej här krävs en liten nyckel eller tång som mothåll. Att justera eventuellt glapp i bladet är således görbart men omständligt. 

Under de skruvade skollorna i olivträ gömmer sig en stålram samt en justerbar pivotskruv

Sidorna är lätt välvda och formen förstärks av distansen i ryggen som sticker ut en bit ovanför ramen. I förbifarten kan nämnas att Viper är ett av ytterst få företag som i sina specifikationer uppger vilket material som ingår i skruvar och ram. För Timeless gäller AISI 301 för ram och lås, AISI 430 för ryggen och AISI 303/304 för skruvar och pivot. Det är en detalj som fler borde ta efter i sina kataloger.

Ett relativt komfortabelt handtag givet storleken

Handtaget är tämligen bekvämt givet formatet. Tre fingrar faller naturligt framför den lilla klack som finns på handtaget och lillfingret hamnar ovanpå densamma. Det ger ett tillräckligt stopp för att handen inte skall glida bakåt. Framåt finns inget fingerskydd men det här är verkligen ingen kniv man skall sticka med så det stör inte mig. Storleken räcker till för att hela handen skall få plats men det är med nöd och näppe. Om du vet med dig att du är begåvad med korvfingrar så blir det här en trefingerskniv. Men det är också längden som räddar kniven i exempelvis "sabelgrepp" eftersom det något spetsiga avslutet på handtaget annars skulle vara obekvämt mot handflatan. Som det är nu hamnar den mer inuti handen om ni förstår vad jag menar. 

Sidorna är lätt välvda och det rundande, polerade mellanlägget i ryggen höjer sig över handtaget

Eftersom handtaget inte dikterar hur kniven skall hållas fungerar det i alla grepp. Något som jag inte är helt vän med är hur skarp spetsen på "näbben" är. Alltså inte bakänden på kniven utan den som återfinns på undersidan. Den känns ibland och det är bara onödigt då det vore enkelt att runda den något mer. Jag tror inte heller att det skulle påverka designen negativt.  

Öppning och lås

Timeless får nog kategoriseras som en "frontflipper" även om bladet i egentlig mening inte kan "flippas" fram. Om man inte räknar in mycket övning och är nöjd med att i genomsnitt ett försök av tre lyckas. Snarare är öppninsmekanismen en förlängd tang á la frontflipper men mer konstruerad för att öppna kniven lugnt och stilla. Har man väl insett det är funktionen inte bara bra utan utmärkt. Det är lätt att komma åt och mönstringen på den i övrigt rundade och mjuka ryggen ger gott fäste för tummen. Själva gången är sedan mjuk och behaglig. 

Nästan en frontflipper

Efter ett tag behövdes dock pivotskruven justeras. Den gängade upp sig något och gjorde att ett litet spel uppstod i bladet. Det är inga problem att dra åt skruven men något omständligt då kniven delvis måste demonteras i och med att pivotskruven är dold under skollorna. Som sades tidigare är konstruktionen på den här kniven inte helt enkel. En droppe gänglåsning gjorde susen och bladet är nu mycket stabilt i sidled. 

Ett underkänt liner-lås

Låser gör den här kniven med en liner lock. Den delen kunde i mitt tycke varit betydligt bättre och är något av den här knivens akilleshäl. Problemet är inte den initiala tillförlitligheten. Kniven låser varje gång och låsarmen glider inte över till motsatta sidan av bladbasen. Inte heller är det särskilt svårt att släppa även om den är något dold trots en fördjupning i motstående träsida. Så långt är allt väl.

Problemet uppstår när man känner på styrkan i låset, hur mycket det tål. Det imponerar inte på det här exemplaret i alla fall.

Orsaken står att finna i de ingående delarna som är något för polerade i kombination med geometrin på bladtangen. Det är sympatiskt med god finish men det gör även att den här kniven inledningsvis led av rejält "lock slip" det vill säga att låsarmen glider av bladbasen om bladet utsätts för tryck från fel håll. I det här fallet så illa att det till slut gick stänga kniven utan att släppa låset alls!

Lösningen var inte så långt borta men jag fick demontera kniven igen och böja till låsarmen rejält för att åstadkomma mer motstånd i den. Förfarandet är möjligt i och med att det är stål det handlar om. Därefter fungerar låset tillfredsställande men är inget du satsar ditt liv på. Eller utsätter för "spine whack" heller för den delen. Med lite vilja kan jag troligen forfarande stänga kniven med låset på plats. Men nu krävs det i alla fall muskelkraft innan det sker.

Att bära

Med kniven följer ett litet läderfodral att förvara kniven i. Det talar sitt tydliga språk om hur den är tänkt att bäras när den inte används. Fodralet är enkelt och sytt i tunt smidigt läder. Av den typen som utvecklar en snygg patina över tid kan tilläggas. 

Kniven bärs antingen löst i fickan eller i medföljande fodral som skydd för träskollorna

Timeless är extremt lätt och även i sitt fodral väger den in på nätta 87 gram. Enbart kniven tippar vågen på drygt åttio gram. Men en hopfälld längd på 9,6 centimeter skrämmer den ingen. Möjligen kan den som föredrar clip, knivar som sitter högt i fickan eller till och med har någon "wave-funktion" rynka på näsan. Tänk istället klassisk fickkniv och du får bilden klar för dig. 

Sammanfattningsvis

Den här lilla fällkniven förtjänar verkligen epitetet "gentlemannakniv". Den är liten, nätt och elegant. Något som understryks av att clip saknas och att naturmaterialen i handtaget skyddas av det medföljande läderfodralet. Kombinationen av det och typen av öppningsmekanism gör att det här inte är bladet du snärtar fram med vindens hastighet. Något som jag finner alldeles utmärkt i det här fallet. Omväxling förnöjer brukar jag hävda och jag har inte alltid bråttom. 

Timeless är en kniv som går bättre ihop med en kaffekopp än en mugg om man uttrycker det så

Designen är utmärkt men utförandet - finish och byggkvalitet får blandat omdöme av mig. Några områden är utmärkta, andra mindre bra. Det finns petitesser att anmärka på som att eggen inte är helt jämn mot spetsen till och att en svepande "plunge line" gör att eggen inte börjar direkt där den skall. Sedan sticker skruvarna  ut en bit på insidan av ramen. Inte tillräckligt för att skava mot bladet men det ser lite slarvigt ut. Jag kan även tycka att några val är märkliga som att blanda olika typer och skruvdimensioner i samma kniv. 

Men framförallt är låset en miss. Här har man faktiskt slarvat rent ut sagt. Det är möjligt att det något som är begränsat till just mitt exemplar men med tanke på konstruktionen tror jag inte det. Vinklarna för mötet mellan blad och lås är troligen inte helt genomtänkta eller så är det bara den glatta ytan som är problemet. Hur som haver uppstår "lock slip", låsarmen glider. Det går dock att hjälpligt ordna själv. 

Tilltalande estetik i lättviktsformat, Viper Timeless

Som kontrast är bladfinish, behandlingen av träskollorna och de mjukt rundade metalldelarna riktigt väl utförda. Det gäller även bladcentreringen som är perfekt och frånvaron av glapp eller spel i bladet när det är rätt justerat. Den positiva kolumnen kan byggas på med ett blad som ser bra ut men framförallt är kompetent och ett handtag som fungerar väl till lättare uppgifter. Men den största posten på pluskontot är själva utseendet. Det här är en riktigt snygg kniv!

Viper Timeless är en kniv för den som söker en elegant och tjusig fickkniv med ett utseende som flirtar med äldre tider och italiensk tradition samtidigt som den är modernt byggd. Det innebär att den kan plockas isär, är försedd med enhandsöppning och liner-lås. Lägg därtill ett bra knivstål och att den faktiskt skär riktigt bra och du har en sympatisk kompanjon att umgås med. 

Namnet är välfunnet i det här fallet. Fabrizio Silvestrelli har med den här kniven skapat något som är tidlöst rent utseendemässigt. Sen kunde designen tjäna på något bättre genomförande för att nå allra högsta betyg.  

Specifikation:

Längd utfälld: 167 mm
Längd hopfälld: 97 mm
Vikt: 82 g
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: Sandvik 12C27, 55-57 HRC
Handtag: Olivträ på stålram
Lås: Liner lock

Producerad av: Viper Knives, tillverkad i Maniago, Italien


/ J - skruvar och muttrar något

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Kizer Ki3499 Feist

- en något udda gentleman

Personligen har jag undvikit Kizer som märke ett tag. Inte för att de gjort "fel" i någon bemärkelse. Tvärtom har de breddat sitt modellprogram och har nu hela tre olika serier uppdelade i Vanguard, Prime och Bladesmith och har parallellt med dem även lanserat ett budgetmärke kallat Tangram. Så de har sannerligen inte legat på latsidan. 

Men många av deras knivar i de högre divisionerna lider i mina ögon av att de är något för trendiga. Allt fler modeller har "styrketränat" det vill säga blivit bredare över axelpartiet och försetts med de så populära köttyxebladen. Trendkänsligheten har också lett till att i princip alla deras lyxigare modeller följer exakt samma mall när det gäller material, finish och därmed utseende trots att de har olika designers som upphovsmän. Särskilt som nittionio procent eller så är flipperknivar. Lägg därtill att den generella prisnivån på dem ökat i takt med att märkets popularitet tilltagit. De tillhör numera de etablerade och är inte längre uppstickare på en ständigt mer konkurrensutsatt marknad. 

Kizer Ki3499 Feist

Dagens kniv är i mångt och mycket en frisk fläkt i sammanhanget samtidigt som den lider lite av Kizersjukan. Formatet avviker då den är rejält mycket mindre än allt annat de gjort och designen från Justin Lundquist är behagligt avskalad vilket placerar Feist i en klass för sig. Kvar finns materialval, konstruktion och finish på både blad och handtag samt val av skruvar. Det borgar för kvalitet men strömlinjeformar även utseendet. Till exempel pivotskruven känns igen för dem som äger andra knivar från Kizer.

En minimalistisk design från Justin Lundquist

Twitterversion: Feist - konsten att sticka ut trots att man är strömlinjeformad som en inoljad säl

Blad

Bladformen är en droppoint som klart närmar sig en spearpoint i utseende. Det betyder att det är nästan symmetriskt med tillhörande svaga buk som sträcker sig över större delen av bladets längd. Måtten är 73 millimeter på längden och det är tre millimeter grovt. Det är således harmoniska mått även om de tre millimeterna faktiskt av mig upplevs som grövre. Mycket beroende på att bladet är rätt smalt. I storlek ligger det rätt nära en Vixtorinox Cadet till exempel.

Utseendemässigt karaktäriseras det tydligast av en rejält rundad rygg och en svepande "plunge-line". Finishen följer som sagt det mesta Kizer gör i Bladesmith-serien med sitt tumlade, lätt polerade uttryck. Sen är det värt att notera att de numera fått till både logga och storlek på text. 

Ett nästan fullt flatslipat blad i S35VN

Feist har liksom de flesta finare Kizer-produktioner blad i S35VN-stål från Crucible. Inte mycket att orda om då det är ett synnerligt kompetent stål. Invändningen är att det inte är helt lätt att slipa men å andra sidan kan jag inte föreställa mig att en så här liten fickkniv används så till den milda grad att eggen måste finjusteras varje dag så i det här fallet är det ett gott val.

Den här typen av verktyg betraktar jag som  liten kompletterande kniv, tillhörande samma klass som Schweizerknivar och andra mindre fickknivar. De är inte till för att "arbeta" med under längre perioder. Därtill formatet och därmed ergonomin oftast alltför begränsande. Istället tar du fram din kniv, skär av eller till en eller två saker och stoppar undan dem igen. Och som sådant redskap fungerar Feist ypperligt. Bladet är både vasst och skär dugligt. Dugligt på grund av att eggvinkeln blir något tvär, inte för att bladgodset är överdrivet tjockt utan för att det är smalt.

Ett mycket vasst litet blad bra till vardagliga småsysslor

I det här fallet får man skilja på att skära och skära motsvarande engelskans "cut" respektive "slice". Feist skär bra men är inte fullt lika bra på att skära igenom saker. Men i sammanhanget är den ändå mycket duglig. När jag säger är "inte fullt lika bra" så skall det betonas att det är i relation till de knivar som briljerar på området. Men kniven är vass och det flatslipade bladet avverkar papper, kartong, plast och rep och allehanda vardagliga småsysslor på ett utmärkt vis. 

Handtag

Som tidigare sagts följer den här kniven samma grundkoncept som många andra Kizers i den här klassen. Det skänker både viss igenkänning på marknaden och underlättar förstås produktionen och sänker därmed kostnaderna. Har man exempelvis samma typ av pivotskruvar till nästan samtliga modeller behöver man inte ta fram nya. Dock har man i det här fallet låtit bli de blå detaljerna som annars är vanligt förekommande. Möjligen kan jag tycka att den är kniven liksom den av mig tidigare recenserade T1 kan behöva någon liten färgklick. Annars är handtaget en blank canvas för dem som ägnar sig åt hemanodisering. Det är grått helt enkelt.

En konstruktion nästan lika sparsmakad som designen

Utöver skruvarna känns finishen på handtaget igen, en blästrad variant. Konstruktionen är öppen i ryggen med endast en mycket liten backspacer mot bakänden till. Tacknämligt har man låtit bli att förse kniven med fånglinehål vilket i mina ögon hade totalmassakrerat utseendet. Nu är det rent och elegant. En finess som understryker renheten är hur skruvarna för både för backspacer, låsarmsförstärkning och clip är grupperade i par. Sådana detaljer höjer helhetsintrycket på en kniv. 

Handtagsformen är modell pinne, en bekväm pinne

Formen på handtaget är strömlinjeformat och vi talar om urtypen för kategorin "pinne". Mjukt rundat med välvda sidor och därmed så ergonomiskt som ett sådant kan bli i den här storleken. Handtagsdesignen understryker att det här inte är en kniv för grovarbete. Det fungerar emellertid väl för de lättare uppgifter som det är tänkt för. Det är fördelen med pinnar, de är inte i vägen på något vis. Men å andra sidan skänker de inte särskilt mycket fäste heller så det gäller att hålla i sin kniv. Här bidrar ytbehandlingen som ger en smula friktion. 

Öppning och lås

Öppningsmekanismen är en av de saker som tydligast definierar den här kniven. Förutom det uppenbara att den avgör hur kniven fälls ut så påverkar den utseendet kraftigt. Det är en frontflipper! Som kuriosa kan nämnas att det är ett system som av någon anledning är ovanligt populärt hos knivmakare och designers med bakgrund i Sydafrika. 

Frontlippern kräver viss tillvänjning och hade tjänat på kraftigare mönster

Fördelen med lösningen är att man får en kniv som inte ser ut som en traditionell flipper men som trots det kan öppnas rasande kvickt med en hand. Det gäller även Feist , OM man träffar rätt vill säga. Annars missar man och du står där med en fällkniv med delvis öppnat blad. Toppen av den förlängda bladtangen som agerar flipper har försetts med några räfflor för bättre fäste. I det här fallet är de inte en kosmetisk detalj utan helt nödvändiga. Trots dem går det nämligen att missa öppningen på den här kniven. Feist hade behövt ett mer markant mönster på bladtangen för att vara perfekt. Kniven tarvar en viss tillvänjning helt enkelt. En sak som bevisar det är det faktum att jag räckt över den här kniven till ett flertal personer som förvisso är vana vid knivar men inte till den grad jag är. De får inte upp den alls vilket pekar mot att öppningsmekanismen inte är helt intuitiv att hantera.

Sen tillhör det här specifika exemplaret uppenbarligen den första generationen som led av det omtalade problemet att insidorna av handtaget inte var helt perfekta med lätt grusig känsla till följd. Det samt att dent interna bladstoppet låter som en maraccas. Det gäller dock bara om bladet är halvöppet. I stängt respektive öppet läge är kniven helt tyst tack och lov. Så den detaljen stör mig inte särskilt mycket. Vad gäller finishen på insidan så räckte det för min del att demontera kniven, rengöra insidan, fetta in stoppinnen och olja lagren varpå kniven fungerar utmärkt. 

Ett mycket bra lås som dock är lite fippligt att släppa

Lås är något som Kizer behärskar vid det här laget. Jag tror alla knivar jag hanterat från dem med något sällsynt undantag varit närmast perfekta vad gäller funktion och utförande. Det stämmer in på Feist också. Stabil konstruktion och med de korrekta attributen för ett ramlås gjort av titan i form av stålförstärkning i låsarmens kontaktyta samt översträckningsskydd. Det senare är närmast nödvändigt på en så här pass liten kniv där det är lätt att ta i för mycket av misstag. 

Det som inte når samma höga standard är hur svårt det är att komma åt att släppa låset. Det kan möjligen bero på det slanka formatet för samma problem gäller även en annan Kizermodell, Sliver. Det krävs helt enkelt lite pillande för att komma åt låsarmen. Ett visst motstånd bjuds det också på vilket gör kniven något mindre "lekvänlig". 

Att bära

Formatet på Feist gör den naturligt lättburen. Kniven är som synes liten och lätt. Lika naturligt är inte clipet, det är mer snyggt än bra i ärlighetens namn. Skulpterat som sig "bör" men när de varianterna blir så här små trivs de inte särskilt bra tillsammans med lite grövre tyg som jeans till exempel. Då studsar det till lite innan det kan träs över kanten och samma fenomen uppträder på vägen upp ur fickan. Inte omöjligt att hantera på något vis men inte heller något att höja till skyarna. Det fungerar, fast med ett frågetecken kan sägas. Skulpterade clip är mycket svåra att få till och oftare än inte upplevs de mer som metallkrokar att hänga kniven på än fjäderclip.  

Clipet är inte Feists främsta försäljningsargument men det är snyggt!

Men trots att Feist är försedd med clip är det här en kniv som jag faktiskt för det mesta bär löst i vänster ficka på en hoodie eller liknande. För mig har den tydlig karaktär av "gentlemans knife" eller som en sekundärkniv som kompletterar något mer substantiellt. Den mäter inte mer än nio gånger en centimeter i hopfällt läge och matchvikten är nätta 73 gram. 

Den yttre formen lämpar sig även den synnerligen väl för att bäras löst. Den ser ut som en liten cigarr eller klassiska knivmönster som Barlows eller Canoes eller varför inte en Vixtorinox Cadet. Av uppenbara skäl har Feist en utstickande tang. Men den är rundad och märks på så vis inte alls. Det jag inte gillar med att bära knivar löst rent generellt är att det är lättare att tappa eller förlägga dem än om de sitter fast. 

Sammanfattningsvis

Den här kniven fyller en tydlig roll för mig som komplement till en större kniv. Som sådan bär jag den mest löst i vänster ficka på en hoodie eller en jacka medan den primära EDCn för dagen som vanligt får husera i höger byxficka. I den rollen uppskattar jag Feist mycket. Den är välbyggd och snygg på ett elegant vis. Några av de utseendemässiga fördelarna kan härröras till att formgivaren Justin Lundquist valde en "frontflipper" vilket överlag ger renare linjer.   

Som en god cigarr efter maten, ja om jag hade rökt då

Häri återfinns även en nackdel i relation till användningsområde måste erkännas. Det gör den nämligen betydligt svårare att fälla fram diskret, något som en kniv i den här kategorin bör klara av i mitt tycke. Det går men det är inte helt lätt. Endera exploderar bladet fram eller vågar det sig inte ut ur sitt gömsle alls. Det senare är tyvärr inte helt ovanligt då det diminutiva formatet hos flippern parat med de alltför snälla räfflorna gör att den går att missa om man inte koncentrerar sig. 

Feist - en kniv som skär med stil

Men i övrigt är det här en kniv som är lite av vad ""WYSIWYG" var för nittiotalets datorer, "what you see is what you get". Du får definitivt inte en stor, stabil fällbar ersättare för Morakniven ute i skog och mark eller ens en kartongmassakrerande demon till fällkniv.

Istället får du en liten elegant fickkamrat som klarar av allehanda mindre uppgifter med den äran och ser bra ut medan den gör det.

Specifikation:

Längd utfälld: 165 mm
Längd hopfälld: 92 mm
Vikt: 75 g
Bladlängd: 73 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: CPM S35VN
Handtag: Titan
Lås: Ramlås i titan med stålförstärkning

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina


/ J - ägnar sig åt småkniveri

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre