Statusuppdatering av knivhögen 2024

Det var dags för den årliga genomgången av "samlingen". Den som de facto inte skett varje år och därför släpar efter en smula inser jag i samma stund som jag satte de orden på pränt. Ordet samling inom parentes av skäl jag diskuterat tidigare här på bloggen. 

Jag måste erkänna att jag har bävat inför uppgiften. Det som inger den känslan är att det är mycket arbete med att tömma lådor, hurts och hyllor för att dels damma av de delar av knivhögen som inte använts på ett tag och dels för att de därefter skall upp på nya hyllor. 

Hyllor som satts upp av min kära fru kan väl tilläggas. Delar av vardagsrummet är precis iordninggjort. Hur som haver behöver hyllorna fyllas igen och gärna på ett tilltalande vis. Men innan det sker måste knivarna förstås avbildas.Under tiden passar jag på att kategorisera dem. 

Det som återstår är emellertid de mest arbetsintensiva bilderna. Planen var att avbilda samtliga på en gång. Det tar lång tid att bara lägga ut dem kan konstateras. Därtill upptäcker jag nästan alltid att det saknas några knivar på varje bild. De som låg på övervångingen, i en byxficka, i en jacka, i någon väska, i badrummet eller under soffkuddar. Samt ett par som verkar vara försvunna. Hur tusan kan en Buck 110 bara upphöra att existera?  

Bilden döptes till "Black Migration II" Mest för att jag tagit en snarlik bild för några år sedan

Inledningsvis kan alla knivar delas in i två grupper, de som med lätthet går att fälla ihop och de som bara går att fälla ihop en gång och med våld. De sistnämnda kallas mer frekvent för fastbladare. Först och störst i vårt hem är fällknivar då de är överlägset flest.

Sedan var det dags för kategorier. Några bilder togs med färg på handtaget som kriterie. Indelningen tror jag var svart, grått, jordtoner och färg. Det kanske inte är den mest exakta indelningen men ändå rätt kul.

Nej, bilden är inte tagen i svartvitt. Det är bara knivarna som är grå

Mildare färgtoner, från grönt till trä

Till sist lite mer färg i tillvaron

Sedan tog jag foton med fällknivar sorterade efter handtagsmaterial. Där fick titan, aluminium, kolfiber, G10, Micarta, trä och plast egna kategorier. 

Fällknivar med handtag i ett av mina favoritmaterial, Micarta

G10 i olika utföranden är det vanligast förekommande materialet bland mina knivar

De flesta knivmärkena fick också egna gruppfoton. De jag har flest av är de här två, Spyderco och QSP. De följs tätt av märken som Victorinox, Two Sun och Al Mar. 

Alla mina Spydercoknivar. Tror jag i alla fall

QSP fällnivarna. Därutöver tillkommer tre fastbladare från dem

Några märken med glesare representation fick också egna bilder. 

 Karesuandokniven

Mina knivar från Tjeckiska ANV

Knivar från ZT som snart kan räknas som "vintage". 

Utöver det valde jag att ha några underkategorier som fällbara dolkar, stiletter, klassiska mönster och spanska fällknivar.

Representanter för diverse klassiska mönster även om ett antal saknas på bilden 

Exempel på "Navajas", spanska fällknivar

Här knivar med fjädrar i, huvudsakligen från Italien men även två från Tyskland

Vid sidan av fällknivarna hittas förstås några fastbladare. De hittas i tre distinkta kategorier. Eller snarare två plus en hög. Först har vi köksknivar och kastknivar. Enkla nog att särskilja.

Den här typen av knivar är inte svåra att kategorisera

Resten är mer komplicerat då jag inte har många nog för att dela in dem i underkategorier. Därför  hittas en salig blandning av några jaktknivar, militärknivar, skandinaviska knivar, Moraknivar, dykarknivar, någon machete, en teaterkniv och en täljkniv etc. 

Hade det varit en flyttkartong hade det stått "övrigt" på den. I den högen hittas även ett antal små fastbladare som fungerar som EDC-knivar. 

Diverse knivar av olika sorter

Som sagt, de jobbigaste bilderna återstår. Varav ett torde bli ett gigantiskt gruppfoto. Förutom att det tar tid att lägga ut dem och plocka ihop allt igen krävs att solen inte är för stark sol eller att det ösregnar. Båda ytterligheterna förstör fototillfällen. 

Ja just det, nu skall allt tillbaka till förvaring igen. Några på display, andra mer undanstoppade och ett antal som måste vara lättillgängliga endera för att de används tämligen frekvent och andra för att de snart skall recenseras. 

Det hjälpte inte att skriva om det, tydligen måste man göra något också! Fast solen skiner så jag sticker nog iväg och kastar kniv i eftermiddag istället!

/ J - förvirrad fast glad

Den förbjudna bilden och vägen framåt

 - om relationen mellan Instagram och bloggen

I begynnelsen var Instagram. Åtminstone för dem som gillade att dela främst bilder. Inte filmer, inte filmsnuttar och inte "tweets" utan främst fotografering i alla dess former. Mycket har hänt sedan dess. Dessvärre måste jag tillägga. 

Forumet växte nämligen och jag hoppade på tåget tämligen sent. Till den här bloggen (och inledningsvis min cykelblogg) kopplade jag ett konto som därför döptes till "knifeandbikes". Ett konto som gick väl och inledningsvis växte med cirka 1000 följare per månad. Från allra första början gick det förstås inte så fort men utvecklingen accelererade snabbt i positiv riktning. Det fortgick till jag hade strax över tjugotretusen följare. Då hände något som omöjliggjorde all vidare "organisk" tillväxt. 

Meta fick för sig att man skulle konkurrera med bland andra TikTok varpå filmer började premieras på bekostnad av bilder. Därtill vill de gärna ha mer pengar varpå det blev mycket svårt att få ut bilder till en bredare publik utan att betala för dem. Det de kallar för "promotion". Meta vill att man skall marknadsföra sina bilder via dem, inte via kvalitet. Tidigare hade det räckt med bra bilder och väl valda hashtags och folk hittade dig i alla fall. 

Strax därefter tvärstannade all tillväxt på mitt konto och de flesta andra som berör vårt intresse, knivar. 

Man kan förledas att tro att det här är en oskyldig bild på en liten fickkniv framför Arbogaån men icke!

Sedan gick det ännu fortare utför. Det började med så kallade "shadow bans" vilket innebär att visst innehåll förvisso inte flaggas som förbjudet men i vilket fall döljs av algoritmerna. Det kan handla om både enskilda inlägg som hela konton. Därefter blev det värre och många många konton, inklusive mitt och stora tillverkare av knivar spärrades för alla utom följare. Ett fenomen som sedan dess drabbar folk lite till och från. Bilder flaggas som olämpliga eller innehållande våld eller nakenhet även om de som i mitt första fall föreställde ett gäng tallar i motljus. Det faktiska innehållet struntar robotorna i.

Det senaste i den negativa utvecklingen är att en stor mängd bilder och deras "taggar" är bannade helt och hållet. Den till synes oskyldiga bilden ovan är ett gott exempel. Pittoresk tyckte jag, livsfarlig ansåg Meta. I det fallet är det framförallt två saker som sticker i robotögonen på algoritmerna. Den ena är märket i sig. Civivi och därmed #civivi är nämligen inte gångbart för stunden. Detsamma gäller #knifephotography vilket var en annan tagg jag nyttjade. 

Därför är bilden ovan "förbjuden". Endast de som följer mig kan se den. Men heller inte alla som gör det utan bara de som aktivt skrollar igenom sitt flöde och brukar titta på mina bilder. Den är heller inte sökbar, den går inte att se i generella flöden och den går inte att hitta som rekommendation även om du som användare skulle gilla den typen av bilder. 

Är den brutal eller visar den något förbjudet? Nej, Det är IG eller snarare Meta som står bakom dem och Facebook som bestämt att allt knivrelaterat innehåll är våldsamt eller åtminstone våldsbejakande. 

Det gäller även bilder föreställande en liten och mycket grön fällkniv mot bakgrund av delar av ett medeltida centrum i Arboga. Extremistiskt så det förslår. 

Den här bilden ser bara oskyldig ut för det otränade ögat. Man kan få för sig att den föreställer en träkubbe på ett snett bord stående på en äng. Men icke...den var märkt #knifethrowing vilket är förbjudet. Följaktligen är den i klass med vilken ISIS-bild som helst

Utvecklingen får förstås konsekvenser för den som är intresserad av knivar och allehanda andra föremål med spets eller egg vare sig det handlar om HEMA, samlande av japanska svärd eller något liknande. Jaktbilder och dylikt har alltid varit förbjudna så den som är intresserad av det har alltid fått söka sig annorstädes. 

Men tyvärr betyder det att det blir allt svårare att röra sig på de största plattformarna som Facebook och Instagram och allt annat ägt av Meta. Att börja om på en annan plattform är förstås en möjlighet men inte det lättaste att göra. Särskilt inte när man investerat mycket tid under många år för att bygga upp ett konto med allt vad som därtill hör. 

Det gäller inte bara mig förstås utan många av de små företag som blivit beroende av de här kanalerna för marknadsföring. I de situationerna är det inte roligt när regler och policies ändras helt godtyckligt. Det gäller exempelvis många små tillverkare av knivar som sett det här som ett utmärkt sätt att nå och kommunicera med sina kunder. 

Av det skälet kommer jag fortsätta att primärt satsa på den här bloggen. Inläggen är vare sig trendande eller blir virala men de som är intresserade kan hitta dem genom sökningar eller genom att helt sonika följa mig. Därtill finns texterna kvar, de försvinner inte i det brus som är ett flöde man scrollar igenom. Dessutom växer den sakta men säkert. Det senaste året har det vuxit till kring 10-11 tusen läsare per månad. 

Så jag hoppas ni hänger med på resan framåt!

/ J - primärt bloggare, sekundärt Instagrampostare

Olycksknivar!

Häromdagen under rubriken "Fredags-EDC" skickade jag med några livsvisdomar. Någon undrade hur jag bar mig åt för att förvärva dem. Och visst kan historierna kan elaboreras en smula...

...ämnet är sålunda olyckor och det här är del 1!

Först ut i triptyken var kniven jag satte mig på. För att vara exakt var det en QSP Songbird. Den var framtagen ur knivsamlingen där den vanligtvis häckar av två skäl. Dels var det länge jag höll i den och dels torde dess lätt aggressiva och smala blad med sin hawkbill-form vara utmärkt till att skära läder. Det var i alla fall min tanke. Planerna var att börja med ett fodral till en kastkniv*. Av det skälet satt jag därför i soffan och skissade lite och skulle bara skära ut en grov form. I bakgrunden rullade TVn och jag tittade till telefonen med jämna mellanrum. En inte helt ovanlig vardagskväll i det Wikströmska hemmet. Åtminstone inte om jag är ensam hemma. 

Ingen sätter sig på den här fågeln! QSP Songbird

Sedan blev jag förbannad! Det som gjorde mig upprörd var att Meta på flera av sina plattformar inklusive Instagram har slagit ned på allt vad knivrelaterat innehåll heter. Däribland var min sida kortsiktigt bannad för sökningar och liknande. De hävdade att den visade allt från otillåtna vapen till sexuellt explicit innehåll oavsett vad bilden faktiskt föreställde. I det specifika fallet en kastknivstavla med bokar i bakgrunden, sexigt kanske men inte sexuellt. Det fick mitt blodtryck att gå i taket men det är en annan historia. 

Jag behövde resa på mig innan jag fullkomligt exploderade. En kopp te var det första min hjärna kom på. Det tar en smula tid och innebär lite pyssel att fixa varpå jag hinner lugna ned mig. En smart person hade då lagt kniven på bordet framför sig. Kanske rentav på den läderbit som låg där ovanpå en skärbräda. Men icke. 

Jag återvände till soffan och min lekamen placerades på plats med viss pondus. Min kroppshydda har en tendens att göra det. Jävlar vad det brände till i låret. Snabbt tittade jag mig omkring för att se om någon insekt stuckit mig. Ni vet getingar och sådant otyg. Men nej då, hjärnan och mörkret utanför fönstret upplyste mig att årstiden var fel för den förklaringen. Därefter tittade jag rakt fram en stund utan att göra någonting. Försökte komma på vad i en mjuk soffa som kunde göra ont. Var det dragkedjeskon till kuddarna månne? Jag sneglade till höger för att se om där fanns någon pinne att sticka sig på. Precis som om någon, det vill säga jag skulle glömt en kratta där eller så. Det fanns inget där.

Först därefter kom jag på den briljanta idén att faktiskt resa på mig för att se efter. Då satt där en kniv i låret! Och blodet rann. Rakt ned längs byxbenet rann det och blött blev det. Jag svor, drog ut kniven och haltade ut till badrummet. På vägen en rad runda röda fläckar för den som ville spåra mig. Pressade någon kompress mot såret som inte gick att se där det befann sig på baksidan av låret. Yttrade fler kraftuttryck och försökte efter bästa förmåga tejpa några plåster på plats. Micropore fanns men räckte inte. Den kompletterades med lite eltejp. Sedan blev jag sur för att det nu var hål i byxbenet. Det var inte ett särskilt lyxigt plagg men tämligen bekvämt och gjorde sig bättre utan stickhål. 

Det gjorde förresten mitt ben också. Ett par dagar fick jag halta omkring. Hela lårmuskeln blev rätt öm vilket gjorde att spände mig och fick ont på andra ställen också. Men mest i själen. Som tur var hade ingen nerv eller något större blodkärl träffats. En övergående lårkaka och ett ärr blev monumentet över historien. 

Det och en liten anekdot att förtälja. 

/ J - nyskuren

* Zitoon Knives Commemorative Dagger är modellen som skulle föräras ett nytt fodral. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Mångfald är bättre än enfald

Det kan snabbt konstateras att inte ens den mest inbitne eller för den delen förmögne kan hålla jämna steg med utvecklingen när det kommer till knivar nuförtiden. Därtill är utbudet alltför stort helt enkelt och det växer alltmer. Där det tidigare fanns ett handfull dominerande märken och ett antal mindre råder numera en sympatisk anarki. Världen har blivit både större och mindre på samma gång. Åtminstone knivvärlden. 

Det gäller inte minst den del av kniviversum som domineras av fickknivar. Där har märken som exempelvis Civivi och Sencut med en produktion som närmar sig ett flertal nya modeller per månad bidragit till att utbudet formligen exploderat. De har även satt en ny standard för vad som kan åstadkommas inom vissa ekonomiska ramar när det handlar om kvalitet. Sedan har vi tillverkare som QSP med flera som förvisso inte släpper riktigt lika många nya knivar men i gengäld vidgar utbudet av färger och handtagsmaterial på befintliga modeller i en sällan skådad takt. 

Om en modell blir populär kan den alltid släppas i flera storlekar. Något Spyderco alltid gjort och som fler hakat på. Här tre varianter på QSPs "Penguin". De finns för övrigt i en mängd olika handtagsmaterial också

Ett förfarande som Spyderco förvisso har ägnat sig åt i många år nu. Skillnaden är att de kinesiska märkena inte släpper ständiga "begränsade upplagor" vilket de spindelmärkta knivarna inte sällan är. Men visst, det finns några andra märken som gör detsamma. Personligen tycker jag att hela fenomenet är ett jäkla otyg. Särskilt som det på flera marknader, läs Europa, är mycket svårt att få tag i en kniv som exempelvis släppts i samarbete med Blade HQ eller någon av de andra stora USA-baserade knivbutikerna. Lyckas man är det till hutlösa överpriser. Så till den delen av knivmarknaden håller jag oftast armlängds avstånd. Enligt mig är det är ett sätt att blåsa upp priserna genom att försöka appellera till människohjärnans förmåga att agera på ordet "brist" varpå vi omgående förvandlas till hysteriska zombie-ekorrar. 

WE som sedan knoppades av till Civivi som sedan fick systermärket Sencut. Det gör att du kan köpa snarlika modeller i olika prisklasser med oika kombinationer av material

Men i det här fallet vill jag ändå inte klaga alltför mycket då det är en mycket bra tid att vara knivintresserad som jag tidigare skrivit vid ett par tillfällen. Många av de knivar som släpps håller nämligen mycket hög standard och god formgivning har blivit mer tillgänglig rent generellt. Men bland diamanterna och de russin som skall plockas ur kakan finns mer än en dålig kniv och otaliga tråkmånsar att undvika. 

Det gör att utmaningen består i att både navigera mellan tillverkare, märken och modeller.  Vad skiljer Petrified Fish från CJRB, Vosteed, Real Steel, SRM, Trivisa, Artisan Cutlery, Two Sun och Kubey med flera? Är Reate, Rike och WE finare än dem? Vart kommer Kizer in i bilden? Är MKM ett bättre Italienskt märke än Viper, Lionsteel, Fox Knives och Maserin. Hur passar Extrema Ratio i stöveln? Kan tjeckiska ANV konkurrera med dem? 

Hur står sig Quiet Carry, TRM, Vero Engineering och Terrain 365 mot något äldre märken som CRK, Strider, Hinderer och Emerson. Apropå äldre, har Buck kommit med något nytt och vart hittas Gerber, SOG och Al Mar nuförtiden? Har Kershaw och CRKT ryckt upp sig igen som de understundom gör. Gör Condor TK bättre knivar för friluftsliv än spanjorer som Muela, Nieto, Cudeman och Joker eller kommer hotet från Skandinavien med märken som Brisa, Ahti, Varusteleka, Peltonen, Martiini, Strömeng AS, Helle, Brusletto, EKA, Casström, Karesuandokniven och förstås Fällkniven. Vill kanske Böker med alla sina undermärken ha ett finger med i spelet? Amerikanerna är icke att förglömma, kanske ESEE, TOPS, Bark River, Ontario, Ka-Bar och Cold Steel bjuder upp till dans? Hade inte Victorinox släppt några bushcraftknivar förresten? 

Hur står sig franska knivar i konkurrensen? Finns det några japanska märken att beakta? Vill resten av världen vara med och leka. Skall man blanda in mer klassiska modeller och slip joints i mixen?

Den här gamla bilden togs långt innan både knivmarknaden och min egen samling växte. Frågan är om jag vågar ta en ny?

Nej, jag släpper ämnet där. Närmast oöverskådligt är vad det är. Det är där personer som jag kommer in i bilden. Genom att ha lite åsikter om och synpunkter på knivar här på bloggen kan jag hjälpa till att gallra här och var. Nu har jag absolut ingen chans att ens täcka en bråkdel av allt det jag räknade upp. Men ett och annat nedslag gör jag trots allt. Sedan finns det gott om andra som gör detsamma. Dock hittas de mestadels på Youtube och framtiden för dem är måhända en smula oviss.*

I vilket fall som helst blir fortsättningen på det här året intressant. För med ovanstående i åtanke har jag åtminstone ett par nya märken på gång för testning och bedömning. Ja, och ett flertal knivar som jag redan har förstås. Inte minst kastknivar. Just den kategorin knivar är lite svårbedömda om man inte kan kasta med dem och det är väderberoende i mitt fall. Som tur var lider inte andra knivar fullt av samma begränsningar. 

Så nu kör vi så det ryker!

/ J - går nästan vilse

* Metas inställning till eggföremål på sina plattformar är både oklar och varierar,  nästan från dag till dag. De har slagit ned på många Instagramkonton till exempel. I en stund räknas innehållet till kategorin "förbjudna vapen" och i nästa hävdar de att innehållet är "sexuellt", det ni!

Sköna mars välkommen

Nja, som rubriken lyder heter det väl inte men jag fortsätter envetet med den inledningen tills det att jag träffar rätt månad. 

Tvärtom har slutet på februari och början av mars varit en skitperiod. Inte för mig personligen men för världen. Allt för att en liten skitnödig diktator har fått ytterligare storhetsvansinne att lägga till de vanföreställningar han redan drabbats av. Jag lider med det ukrainska folket och förbannar den jävla Putin för allt han har orsakat inte bara där utan i världen. 

Någon skriker då genast, åtminstone i kommentarsfälten online "det är inte bara han". Nej, det är det inte men mot det invänder jag att två fel inte blir ett rätt och att det är extra otäckt när små män besitter den  makt som följer med att tillgång till (om än orättfärdigt) en av världens mäktigaste kärnvapenarsenaler. En som han även hotar med. Dessutom i en nation som besitter veto-rätt i FN:s säkerhetsråd. Men allt det där vet ni. 

Bilden är gammal och egentligen en illustration till en cykelblogg. Jag kallade den för "Storm över Romeleåsen" men den känns mycket aktuell i dessa dagar med sitt blågula tema med mörka moln som skuggar tillvaron

Vad göra i detta vansinne? Jag bidrar med det lilla jag kan. Det betyder att vi här hemma har skänkt extra mycket pengar till Röda korset och att jag står upp för de åsikter jag har om fred, frihet och demokrati i de sammanhang och diskussioner där det krävs. Det är inte mycket men det är vad jag kan göra. 

Däremellan begraver jag mig i mina intressen för att inte tappa koncepten i en galen värld. Jag orkar inte med hur mycket elände på en och samma gång helt enkelt. Det betyder att jag sneglar mot att köpa en ny mountainbike då min gamla gett upp och att den här biten av mitt liv, knivar, är prioriterat. 

Hur man kombinerar prylar för friluftsliv med matlagning

Det tar sig lite olika uttryck. Dels via matlagning då min sambo nu utbildar sig till kock vilket get extra fokus på matpratet här hemma. Då är köksknivar av allehanda slag förstås aktuella. Sedan så har det med vädrets tillåtelse kastats tämligen mycket kniv så här i början av året. Därmed står även kastknivar i fokus. Kopplat till det är även mitt nyväckta intresse för att tillverka knivfodral. Flera sådana är på gång.  

Om allt det kan det förstås skrivas och det gör det! Utöver det som redan publicerats om knivfodralstillverkning så blir det mer av det slaget. Och vad gäller knivkastning så ämnar jag återberätta ett par (numera dråpliga) episoder om mina möten med farbror blå i de sammanhangen. Sen följer även recensioner av kastknivar. Närmast ut är Bug Osetr TZ från Biting Metal och Throwingzone.fr och näst på tur är Acejet Excalibur. 

Men även andra knivar skall få komma till tals. Det blir fällknivar från bland andra SRM och Sencut och sedan vet  man aldrig vad som kan tänkas ramla in efter hand. Sedan testas ett flertal spännande fastbladare för stunden men de kommer inte att presenteras förrän senare. Den förhoppningsvis annalkande våren ger dock mer utrymme till behaglig utomhusvistelse och därmed användning av dem. Det  handlar om t ex Viper Gianghi, ANV M311 Spelter, den lilla M2M från Lionsteel och när vi talar om liten, yxan på bilden ovan från Karesuandokniven. 

Väl mött i etern!

/ J

#fuckputin

Det har hänt igen!

Vad har hänt igen? Det förbaskade årsskiftet förstås. De har alltid en tendens att sluta likadant, åren. Nästan alltid haussade men ofta i regn och dimma och med hundar på valium hukandes bakom husse och matte. Det nya året har sedan en tendens att inledas med en rejäl sovmorgon följt av en stadig baksmälla för många. Därefter vidtar perioden då man skriver fel datum på allting. 

Fast i mitt fall innebar inte morgonen något att frukta. Tvärtom bjöds på en god natts sömn efter ett synnerligen måttligt alkoholintag inskränkt till två glas vin till maten. Det var det som blev över efter rödvinssåsen. Menyn vi snickrade ihop här hemma var inte särskilt äventyrlig annars. Gratinerad hummer till förrätt med en sallad med avokado och rostade pinjenötter till. Huvudrätten var oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Efterrätten bestod av hemgjort vaniljglass och apelsinmarinerade jordgubbar. Men gott blev det!

Nyåret kom och gick som det plägar göra

Eftersom jag var så förbaskad pigg imorse så inleddes året med att uppfylla ett av mina nyårslöften. Annars brukar jag inte ge några. Eller snarare så alternerar jag mellan att säga "jag skall aldrig lova något igen" och gödsla med dem. I år blev det några stycken. Ett var att motionera mer. Så för vardagsmotionens skull blev det en rejäl morgonpromenad. Man kan åtminstone inleda bra för att möjliggöra ett fall med flaggan i topp. 

Därefter vidtog uppfyllandet av ett annat löfte, att fokusera mycket på saker som jag upplever är bra för mig på olika vis. En sådan sak är intressen och ett stort sådant är att kasta kniv. 

(bild)

Därför vidtog två timmars träning. Knivarna för dagen var Bug Osetr TZ från Biting Metal och franska Throwingzone.fr. Utmärkta knivar för all typ av kastning. De är primärt knivar för No spin men fungerar riktigt bra även till rotationskastning samt såväl Military half spin som Instinctive half spin. 

Temat för träningen var mest att komma igång igen efter en tuff och väldigt vintrig december. Idag bjöd moder natur på plusgrader och uppehåll dagen till ära. Det som förstörde stämningen något är att alla mina tavlor är i ett sorgligt skick. Jag har delvis nytt material men behöver ta ett helhetsgrepp kring den biten. 

Kärlek är dock att min sambo efter någon timma kom ut med fika till mig. Lite varmt te i skumrasket var välkommet. Blodsockret eller vad det nu är höjde humöret och kastningen blev omedelbart mer fokuserad. 

Överraskningsfika under träningspass. Knivarna är Bug Osetr TZ från Biting Metal

För min del avslutades knivåret 2021 tämligen intensivt. Nya knivar ramlade in under såväl november som december. Nu vet jag inte hur det kommer bli framöver men jag vet att åtminstone fyra fällknivar är på väg men att några av dem har blivit försenade på grund av världsläget. Transportsystemen har inte hämtat sig efter pandemismällarna. Men det rör sig om knivar från både QSP och SOG. Utöver dem väntar jag lite längre fram på min första fastbladare från Lionsteel. Sen kommer det förstås bli kastknivar! Jag har en beställning liggande hos polska Graf Knives och väntar leverans vilken dag som helst från Throwingzone.fr innehållande mina första knivar designade av den legendariske Werner Lengmüller. Det skall bli kul att få testa dem. OM nu inte vintern gör en kraftfull comeback förstås. Risken är väl dessvärre rätt hög. 

Utöver de väntade nytillskotten finns många knivar att recensera sedan tidigare. I den kön återfinns så skilda knivar som en dolk från Fox Knives kallad Elementum Dagger, flera fällknivar från SRM, en kökskniv från Victorinox i form av en brödkniv i Grand Maître-serien och inte minst två olika typer av fastbladare från finland. Det är Brisa Scara 60 och Nessmuk 125. Fler knivar som väntar på sin tur Wulflund Vengeance och Pierre Cazoulat Woodpecker. Men då det är kastknivar behövs fler dagar med bra väder för att testningen skall kunna göras komplett. 

Knivåret verkar därmed arta sig även under 2022. Så jag hoppas att ni vill dela den resan med mig! Det verkar så i vilket fall som helst så statistiken säger att antalet besökare under de sista månaderna har haft en tendens att öka! Det är faktiskt roligt. Att någon vill läsa det man skriver vill säga. Så tack för det alla kära läsare!

Väl mött i etern!

/ J - allas er knivtok

Att namnge knivmodeller

Det är inte lätt att döpa saker och ting i en global värld. Ni känner säkert alla till skräckexemplen från bilvärlden. I Sverige är nog Hondas modell Jazz mest känd, inte för att den är musikalisk utan för att den från början hette F***a. Vilket om man slår upp det i en ordbok som bekant enbart betyder blöt mad eller våtmark på lite ålderdomlig svenska. Den döptes dock om innan den släpptes.

Fler exempel på misslyckande finns och många biltillverkare väljer därför siffror istället. Det är relativt säkert så länge man inte nuddar vid heliga tal eller kombinationer som "666" med symbolisk innebörd. 740 är därför ett tryggt val. Ja förutom då att det finns flera modeller som delar på den beteckningen. Förutom Volvo kan jag direkt komma på BMW. Redan där kan det trassla till sig. 

" Wir waren namenlos" som Rammstein sjöng. 92, 8, 0770, 710 och 943

Den naturliga länken mellan bilar och knivar. X5 - en modell från BMW och Hogue!

Samma problematik finns förstås i knivvärlden. Å ena sidan vill man vara säker på att inte förolämpa någon på ett språk man glömt att kontrollera. Å andra sidan efterfrågar alla namn. Inte minst gör några kända recensenter det. Mest för att de  hävdar att man inte kan hålla isär alla knivar annars. Jag tror att det är ett lyxproblem i grund och botten. De flesta har inte så många knivar eller brett intresse att de inte klarar det ändå. Men det är klart, härförleden recenserade jag en kniv från Ruike med "namnet" P671CB. Någon som kan komma ihåg det?

Sen kan man faktiskt göra en sifferkombination så känd att den blir smått ikonisk. I tidigare nämnda bilvärld har vi "911" som de flesta initierade vet vad det står för och i knivvärlden är talet "940" tämligen känt. Det är då inte en bil utan en modell från Benchmade. På hemmaplan har vi modeller som 38, 88 och 92 och då torde de flesta veta vad jag talar om. Det är förstås knivar från Eskilstuna. EKA har valt den vägen precis som amerikanska ZT gjort. De har bara sifferbeteckningar. Eller ja, EKAs modeller heter även "Swede" men eftersom alla tre gör det hjälper det inte. Anonymt sa Bull. 

Djur

Med det sagt har de högljudda recensenterna trots allt en poäng. Namn är lättare att komma ihåg än beteckningar. Då återstår bara att komma på dem och inspiration kan hämtas från många källor.

Djur är mycket populära och särskilt fåglar får frekvent låna ut sina namn till knivar. Utan att tänka allt för länge kan jag ur min egen samling erinra mig modeller som heter saker som Parrot, Pelican, Eagle, Seahawk, Puffin, Raven, Falcon och Songbird. Det var bara några få från mina hyllor. Sedan finns förstås Falken från Brusletto, Kiwi från Spyderco, Harpy och Woodpecker från QSP, Osprey från Artisan, Eagle från Al Mar och så vidare. Listan kan göras lång.  

Det ultimata fågelnamnet måste dock vara Spyderhawk där man för säkerhets skull kombinerat både märke och modell i samma namn. Spyderco vinner till slut ornitologikampen på knockout genom att deras budgetmärke heter just Byrd och att deras modeller utgör en helt egen flock.  

För ornitologen

Vissa namn är lättare att komma ihåg än andra. Ladybug finns det bara en av såvitt jag vet. Men på samma vis som bilar kan ha samma namn kan knivar ha det. Både Spyderco och Two Sun har varsin "Firefly" till exempel trots att de djuren knappast är särskilt macho.

Tvärtom förhåller det sig med Roach från Kizer. Förvisso bara en kniv men två betydelser. I alla fall om man vågar sig på en översättning. Kackerlacka eller mört det är frågan?

Spyderco måste förstås ha minst en spindel i modellprogrammet och den hittas i Kapara. De gillar förstås insekter som ni redan märkt och till listan kan adderas knivar som Bug, Grasshopper, Dragonfly, Honeybee och Cricket. Men insekter gillar även Artisan Cutlery som hakar på tåget med en Hornet, Muela och Manly har varsin Wasp, ESEE både Avispa och Zancudo, Nova Blades en Termite och QSP erbjuder en Locust. 

De tuffare djuren har långt fler knivmodeller uppkallade efter sig. Frågan är hur många "Shark" det finns egentligen? Åtminstone Linton Cutlery, MAC, Artisan Cutlery, QSP och Dozier ståtar med varsin. Då har vi inte ens närmat oss Fantasy-genren där man hittar fler mångtandade fiskar. Syftet med att välja ett namn istället för en beteckning känns plötsligt en aning förfelat. Vilken haj menade du? Case hjälper oss lite med att åtminstone precisera med Hammerhead och Massdrop gör detsamma med Thresher. 

Även noshörningar får sin del av kakan. De är minst lika häftiga de om man går efter hur många knivar de inspirerat. "Rhino" kan fås från Southern Grind, Peña Knives, Kizer, Fox, Valkyrie Knives, Spyderco, Viper, Boker USA, Muela, Bestech och så vidare. Och med tanke på att det finns färre arter noshörning än det finns haj blir det knepigt att hålla isär dem. TOPS försöker med Black Rhino men i gengäld hade Cold Steel en sådan också en gång i tiden.   

Järvar är också rätt tuffa. En sådan kommer från Karesuandokniven och en annan från Kellam. Det finns fler exempel och just det namnet tycks jämnt fördelat mellan kateorierna bensinmacksknivar och seriösa jaktknivar. Exemplen ovan tillhör den senare kategorin.

Från Kizer bjuds vi på en hel flock fårhundar, Sheep Dog i olika varianter. Hundar erbjuder också Emerson, Maserin och Case i och med varsin Bulldogg. Någorlunda lik en hund i ansiktet är Sea Lion som Kizer erbjuder. Ett annat vattenlevande däggdjur är det något tamare Sea Otter från Linton. Sen har vi förstås Dolphins från Maserin, Bestech och Kizlyar. 

Men katter är mer populära än hundar när det handlar om att tjäna som inspirationskälla för knivnamn. Förutom att vi har märken som Puma, Loewenmesser, Lionsteel och Katz så finns även enskilda modeller som Emerson Tiger, Cold Steel Tiger Claw, CRKT Civet, Spyderco Cat, Marttiini King Lion, Böker Plus Wildcat och Ocelot. En Ocelot hade förresten även Spyderco på programmet en gång i tiden. TOPS och Schrade ger oss Mountain Lion. Knives of Alaska producerar en Bob Cat och så gjorde även Ka-Bar.

Katter jagar bland annat möss. Om de inte är enorma som Giant Mouse förstås. Mer normala möss hittas däremot från Spyderco, Blade Tech, Linder, Muela och Slysz. 

Sen får vi inte glömma andra musjägare som ormar. Mares har en Snake. TOPS erbjuder en Anaconda, Medford en Viper vilket för övrigt även är namnet på ett märke från Italien - Viper Knives by Tecnocut. Artisan Cutlery har en Cobra i katalogen och vilken fan av Stallone kan glömma Gil Hibbens Cobra? Spyderco är som vanligt inblandade och ger oss Hundred Pacer. QSP vill inte vara sämre med både en Copperhead och en Mamba. Mambor är förresten extra populära. Gillar du dylika kan du även få dem från Extrema Ratio, Black Jack, Spyderco, Two Sun, Böker, XDive och så vidare.

Inte lika tuff är nog "Blue Sheep" från Real Steel. Det krävs mod att döpa en kniv efter ett får. Låt vara ett mycket kraftfullt djur från Himalaya och inte en liten ulltott från England. 

Tuffingarna på Cold Steel döpte å andra sidan sin Okapi-kopia till Kudu som är en antilop och Alliance Designs ger oss Anchovy som betyder ansjovis helt enkelt. En annan snäll fisk, Beluga, kommer från Bestech. Fisk kanske det inte är men CRKT har förstås sin kända Squid och Fox sin Octopus Vulgaris. CRKT går på djupet med Shrimp och på samma tema återfinns Prawn från EOS.   

Ett mycket ovanligt djur bjuder Real Steel på som har en "Takin" på modellprogrammet. Det namnet var jag tvungen att en gång slå upp och lärde mig något nytt. Takinen som för övrigt kan beskådas på Skansen påminner om en ko, fast är närmare släkt med får. Den har horn som en gnu, nos som en älg och rygg som en bison. Den hittas även den i Himalaya. 

Ännu mer ovanligt blir det när vi närmar oss utdöda djur som T-Rex från Homer Zhu, Triceratops från Linton, Trodoon från Mictrotech och Megalodon från Real Steel som dessutom förtydligat i en senare version kallad "Megalodon Fossil". När jag tänker efter  kan T-Rex även hittas hos Wander Tactical, Magnum, TTK, Warren Thomas och Puma. Mer vaga är CRKT som nöjer sig med Fossil så där i största allmänhet. 

Nästa steg är rena sagodjur som en Griffin från Real Steel eller populära Dragon som kan fås från Artisan Cutlery, Condor och CRKT för att nämna några. Annars är drakar mest förbehållna skräpknivar.

Beskrivande

Andra knivar har fått mer beskrivande namn där endera utseende, bladtyp eller funktion ingår i namnet. Några exempel:

• Arrow är förstås en dolkliknande sak (OKC)
• Daghetta drar åt samma håll (Lionsteel)
• Stinger är liten och spetsig (Protech)
• Splinter är lång och smal som en speta faktiskt (Kizer)
• Gourmet är en "steak knife" (Maserin)
• Waistline har timglasformat handtag (Artisan Cutlery)
• Griptilian har gott fäste i handtaget (Benchmade)
• Pruner från Victorinox är försedd med ett beskärningsblad
• Kiridashi från Cold Steel har inte så överraskande ett kiridashiblad
• Prolite är en lätt kniv
• Colossus från samma tillverkare, Cold Steel är det inte
• Piko däremot är en yttepytteliten kniv (Böker Plus)
• Nano är något större fast fortfarande liten, även den från Böker Plus
• Utilitac, ambivalent skapelse från OKC, praktisk eller taktisk?

Bushcraft är ett populärt begrepp nuförtiden. Knivar med den komponenten i namnet hittas från Morakniv, Benchmade, Real Steel, Condor, Spyderco, TOPS, Brother, Bark River, Lionsteel och Karesuandokniven och säkerligen många fler.   

Både Bushcraft och Black från Mora

Rescue finns det gott om av samma enkla skäl. Det är inbakat i namnet på knivar från bland andra Benchmade, Walther, Fox, ESEE, Emerson, Spyderco, Beretta, Ontario, TOPS, Böker och Victorinox. 

Otaliga knivar heter naturligtvis "Hunter". Så många att de knappt går att räkna. Men Buck har en känd fällkniv på temat. Men knivar med det namnet kan fås även från Puma, Fox,  Karesuandokniven, Linder, Brusletto, Cold Steel, Maserin, Victorinox, Kizlyar, Fällkniven, Muela, A.G. Russel, Joker, Queen, Benchmade, Casström, Kurosaki, Case, Böker,  m fl. Ibland preciseras typen av byte vilket är fallet med Eikhorns Boar Hunter, Muela Ibex Hunter, Puma Deer Hunter, Kershaw Moose Hunter, Järvenpää Elk Hunter. 

Mest beskrivande och därmed innehavare av ett mycket långt namn är kanske Fox modell "Tranciafuni multiuso aeronautica militare"

Kategorin kan avrundas med Mora Bushcraft Black där både funktion och utseende fått vara med. 

Yrken och arbete

Cold Steel gillar den här genren. De bjuder oss på favoriter som American Lawman och nyare Working Man. 

De är emellertid inte ensamma. En av de äldsta exemplen jag kommer på är Spydercos Worker som var den första kniv de gjorde. De har förstås även sin ikoniska Police och sen velade de lite genom att släppa en Rookie.

QSP släppte även de en Worker förra året och Kershaw har tidigare varit inne på samma tema med Needs Work. Andre Villiers har en Butcher och sen har vi förstås Chris Reeves kända flaggskepp Sebenza. Ordet betyder just "arbete" på Zulu. 

Traditionella knivmönster drar inte sällan åt det hållet och bjuder på "Physicians knife", "Trapper", "Whittler" och "Cotton Sampler", "Lemon Tester" och så vidare.

Spyderco har även den mer ovanliga Shaman som kanske kan diskuteras om huruvida det är ett yrke eller ej.

Akronymer och andra förkortningar

Förkortningar finns det gott om och akronoymer, alltså förkortningar som går att läsa ut är extra populära. Åtmistone på andra sidan pölen. Här ett axplock av båda typer:

• SERE - Survival, Evasion, Resistance, Extraction. Knivserie från Al Mar
• CQC - Close Quarter Combat. Flera exempel finns men kanske mest känd från Emerson
• AFCK står för "Advanced Folding Combat Knife" och kommer från Benchmade
• SLT eller "Slim Line Tactical" kommer från Kizer
• CF är kortare och namnet på Gerbers kända kniv skall helt enkelt utläsas "Combat Folder" 
• H.E.S.T - Hostile Environment Survival Tool, från DPX Gear. 
• B.E.S.T - Black Eagle Strike Team, från TOPS
• C.U.T - Combat Utility Tool, återigen från tops. 
• I.C.E - In Case of Emergency, tredje exemplet av mästarna på området TOPS och ett fjärde
• C.A.T - Covert Anti Terrorism

Inte alla förkortningar antyder militär, krig och död. En del är mer civila som:

• RAT - Randall Adventure Training. 
• BOB - Brothers Of Bushcraft
• PPT är en förkortning som inkluderar upphovsmännens namn Perrin, Perotti och Thiel
• ATR - At The Ready
• SLB - står för Stout Little Back up eller Bastard som någon sade
• GSD - Get Shit Done ibland hävdas det mjukare Get Stuff Done
• KUF - Kitchen Utility Folder
• T.R.E - Three Rapid Exchange 

Egennamn och geografiska namn

Sen finns namn på knivar som består av just det, namn. Centofante med ett ordningsummer efter kommer från Spyderco som också har Brouwer, Des Horn, Lum och Bradley gånger två, Casström har sin Lars Fält och CRKT en Carson. 

En ovanlig kombination bjuder Böker Plus på med Exskelibur. Namnet är en ordlek med känt mytiskt svärd och de två upphovsmännen som ingredienser, Skellern och Burgess. 

Mer ståtliga namn bjuds på från A.G.A Campolin med Diana. Det är jaktens gudinna som fått låna namn åt den kniven. Flera gudanamn finns som exempelvis Idun, Tor och Njord från Fällkniven. Rike ger oss även de en smula nordisk mytologi med Thor och Bestech sneglar åt Egypten med Horus.

Diana, Exskelibur och Des Horn

Platser kan fungera. Åtminstone tycker Benchmade det då de ger oss Crooked River. Karesuandokniven är döpt efter en plats och de har även knivar som Singi och Nallo på programmet. Brusletto vill inte vara sämre med Rondane. Hungarian ger inte utrymme för tvekan om inspiratonskällan. Från Spyderco kommer inte bara den utan även Pattada som är en ort på Sicilien. Båda de här knivarna ingår i deras Ethnic-serie så det känns logiskt. De vill också få oss att tänka på värme med modellen Caribbean. Varmt är det även hos Cold Steel som ger oss Luzon vilket är Filippinernas största ö.

En ö är också Vrango från Spyderco även om det ursprungliga namnet är Vrångö då desigern är svensk. Även Morakniv sätter Sverige på kartan, bokstavligen, med Garberg och Eldris.

Kizers Tangram-serie har både Amarillo och Santa Fe och CJRB ger oss såväl kargare miljöer med Taiga och Gobi samt blötare med Mangrove. Ännu kallare är det i Yukon och det heter en kniv från Böker Plus. Även Bark River vill placera oss på en Tundra.  

Enbart märkliga

Drunken kanske inte är så märkligt egentligen, mer långsökt i mitt tycke. Tydligen skall man känna sig så om man studerar mönstret på handtaget närmare. Ännu suddigare blir det med Kershaws Blur för att inte tala om CRKTs Mirage.

Mini Diesel tycker jag är en smula underligt, jag hänger med på prefixet "mini" men diesel? En kniv från Peña är det i alla fall.

Bedlam, visst kniven är galet stor men dårhus kanske är att gå för långt? Men det tycker i alla fall inte Benchmade. 

Camber, är hjulvinkeln på tävlingsbilar i relation till karossen. Hm, Kershaw hur tänkte ni där?

En ny skapelse från Real Steel är döpt till Chatbot. Förklaring till det önskas. 

Spyderco är en av få som satsat på tandfyllning eller vad sägs om Amalgam? Ja, jag vet att det även kan betyda blandning på engelska.

Nästan så de är värda en egen kategori är de som ger märkliga och ofta våldsamma associationer. Den typen som du inte vill bli förknippad med om det händer något dramatiskt. Särskilt inte i USA där sådant kan ställa till det om du hamnar i domstol. 

Broken Skull från Cold Steel. Jo, jag vet att det är namnet på en ranch ägd av den påstådde designern tillika wrestlaren Steve Austin. Det märkliga är att den tidigare Lone Star Hunter ser exakt likadan ut. I vilket fall är namnet uselt och andas finnar och tonårshormoner när det hittas på bladet på en kniv.

Superbad från Kizer har samma fadda smak i munnen. Är det kniven som är skitdålig eller är det slanguttrycket stentuff som avses? Men det blir värre, från Kizer kommer nämligen "Flip Shank". Shank är för den som inte vet ett primitivt fängelsetillverkat huggredskap vanligen nyttjat för att försöka ha ihjäl sina medmänniskor med. Men Kizer bara fortsätter på temat eller vad sägs om "Assassin"?

Tämligen aggressiva är också Emerson med Vindicator som betyder hämnare, Bastinelli med Assaucalypse och Cressi Sub med Killer. Men den sistnämnda är å andra sidan en dykarkniv och det som skall dö är nog mest fisk. 

Löjligast av alla i hela universum är emellertid TOPS. Åtminstone när det kommer till mängden fåniga namn. Vi har redan nosat på några av deras alster. Här några till som HKT - Hunter Killer Tracker, Baghdad Boxcutter och Cockpit Commander. Den sista av dem insinuerar både det ena och det andra även om det troligen inte var medvetet. Men de toppar med en Taliban Take Down. Kommentarer överflödiga. Mall-ninja var bara förnamnet.

Men de hade hård konkurrens av Microtechs D.O.C Killswitch eller Death on Contact. Killswitch står för att det är den automatiska versionen. Med i töntleken vill även Medford vara med Slender Utility Knife och Fixed Utility Knife. De namnen skrivs nämligen också som akronymer och blir då S.U.K och F.U.K.

Apropå att läsa måste Busses Nuclear Meldown Special Forces Natural Outlaw få ett hedersomnämnande. 

Sen finns de som egentligen skulle hamna under djur men är så besynnerliga att de hamnar här istället. Eller vad sägs om Pangolin (myrkott) från Artisan Cutlery. Ordet måste ha valts för att någon på kontoret som uppenbarligen saknade ordbok tyckte det lät coolt. Utseendet har inget med den lilla bepansrade svansförsedda myrätaren att göra. Det hela är enbart märkligt. 

Låt mig avrunda kategorin med Candiru som egentlien är en liten aggressiv parasitisk fisk från Sydamerika. Mest känd för att den kan krypa upp i urinröret på en man och bita sig fast där vilket lär ha hänt i något fall. Tack för den synen ESEE!

Underfundiga

Ordvitsar finns förstås. Mest kända är nog en handfull Kershawknivar designade av Ken Onion. Och eftesom hans efternamn betyder lök så designade han förstås Leek (purjolök), Chive (gräslök), Shallot (schalottenlök) och Scallion (också schalottenlök). Fantasin tröt mot slutet tycks det. 

Natrix från Kershaw är en, inte så liten pik mot Microtech och deras modell Matrix efter ett upphovsrättsbråk. Microtech stal helt enkelt en design från ZT (modell 777) och gjorde en "Matrix. KAI som äger både Kershaw och ZT svarade då med den här modellen. Natrix är för övrigt ett ormsläkte och namnet syftar till något som slingrar i gräset. Mycket symboliskt och uttrycker exakt vad KAI anser om MT. 

En del knivnamn döljer budskap. Code 4, DAN och K55K

Något mer kluriga är de som förvisso är egennamn men som ändå kräver lite tankearbete för att förstås helt ut. CRKTs Voxnaes design Pilar kräver en förklaring till exempel. Det var namnet på Hemmingways båt! 

Cold Steel har en kniv som heter "Code 4". Det är en kod som amerikanska poliser använder när de inte behöver back up. Månne är kniven en omskrivning av det gamla svenska ordspråket själv är bäste dräng?

Mest komplicerad av alla är troligtvis förklaringen till den Svarta katten, Mercators "K55K". Namnet är faktiskt en slags rebus. Märket, Mercator, är latin för köpman och grundaren för märket hette just Kauffmann som är tyska för samma sak. De är idag en divison av Otter messer för övrigt. Modellnamnet K55K med den sista bokstaven bakvänd skall utläsas: K för Kauffmann, 55 för adressen där de en gång gjordes - Hochstrasse 55 och det sista K:et står för "Katz" alltså katt på tyska. Enkelt eller hur?

Riktigt klurig är även "DAN" från Viper och Tommaso Rumici. Den har nämligen dubbel betydelse. Dels är det en hyllning till en vän till Tommaso som gick bort för tidigt. Han hette som ni kan lista ut Dan. Sen är det en akronym som står för "Daily Assorted Needs". Vilket är passande för en EDC-inriktad kniv. 

Med det avrundar jag dagens namnsdag. Eller eh...

/ J - vilse i namnträsket

Bildgåta 5

Just den här bilden med tillhörande fråga postades på mitt Instagramkonto igår men jag tänkte att ni som inte häckar på dylika platser kunde få en chans att gissa också. Det är inte mer än rättvist.

Så frågan är...egentligen tudelad.

För det första: Vad har namnen på de här knivarna gemensamt?

och för det andra: Kan någon precisera vad som gäller för de enskilda knivarna?

"It's all about the name"

Lycka till med gissandet. Eller kanske snarare vetandet i några fall.


/ J - i knåpartagen

Tacksamhet!

Egentligen skulle dagens text handla om Spyderco Efficient eftersom jag för stunden testar den kniven. Nu kom annat och viktigare emellan. 

Jag har varit lite disträ på sistone. Inte varit med över allt och hela tiden. Det har varit bitar av tillvaron som inte varit helt harmoniska för att uttrycka det milt. Ni vet som det kan vara - det där livet alla pratar om.

Men det är vår, det finns hopp och saker och ting har en möjlighet att reda ut sig. Mitt i allt detta kommer en förfrågan. Först diskret på ett PM på ett forum. Den missar jag eftersom jag inte varit därinne på länge. Sen ytterligare ett och till slut en kommentar här på bloggen. Först då såg jag den och även det efter några dagar. "Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden" eller något. 

Förfrågan gällde om jag önskade ett påskägg? Kan man bli annat än nyfiken? Jag tänkte inte mer på saken och glömde i ärlighetens namn bort det. Men igår låg det ett anonymt paket i brevlådan. Ett blått, tungt och tämligen knöligt paket. Brevbäraren hade fått jobba för att få igen locket.

Iden ädel klassiker

När jag öppnade det blev jag först förvånad, sen började jag koppla ihop två och två därefter tappade jag hakan och blev faktiskt så rörd så att jag fick en tår i ögonvrån. Det blev så symboliskt med att solen sken ute, att helgen ser ut bli bra och att saker och ting kanske vänder nu. Mitt i allt det här skickar en människa jag bara haft kontakt med då och då på avstånd en gåva av den här digniteten. Tanken svindlade lite och jag tappade ord. Nu försöker jag leta upp dem.

Jag blev så till med mig att jag fortsatte packa upp, tog en bild, ringde min sambo och vimsade omkring. 

I paketet låg för mig flera fullträffar på lite olika plan och jag ämnar återkomma till dem mer ingående på olika vis här på bloggen. Där fanns ett flertal klassisker för den som gillar knivar generellt inte minst kopplade till Sverige. Ett par "måsten" för mig från Frankrike och Tyskland som jag tidigare missat och mer.

Glädje med egg helt enkelt. Efter att ha plitat färdigt det här under frukostrasten skall jag försöka ägna mig åt lite "pass it forward", att se till att välgärningen sprids vidare. Kanske kan jag göra någon glad jag med?

/ J - rörd och tacksam

Ett namn, ett kungarike för ett namn!

Nuförtiden skall knivar ha namn. Det anses "coolt". Det duger inte längre med Mora no 1, no 2 och så vidare. Även sagda företag har anammat trenden och deras nuvarande storsäljare på den internationella marknaden heter saker som "Garberg" och "Eldris". Utan att vara elak känns det lite som man lånat från en icke namngiven möbeljättes sätt att döpa produkter. Fast jag måste erkänna att jag gillar när bra knivar är försedda med namn. Det är ruskigt svårt att minnas alla sifferkombinationer och inte är det särskilt personligt eller roligt heller. 

Men det är inte lätt det där med namn på en global marknad. Exemplen är många när det gått lite fel och exempel kan hämtas från bilvärlden där det från stund till annan dyker upp grova misstag när någon marknadsföringsavdelning glömt att kontrollera jordens alla språk. 

Ett sådant exempel som handlade om Norden och Sverige var ju "Honda Fitta" vars namn som bekant drogs tillbaks och istället blev "Jazz" i den här delen av världen. Redan på sjuttiotalet försökte Ford med sin "Pinto" som inte gick så bra i Sydamerika där det är ett slanguttryck för det manliga organet. Inom min kära cykelvärld kan vi skratta lite åt Brittiska "Kinesis UK" vars förkortning och logga blir intressant på svenska!

"Play it safe Sam" ZT tar inga risker med sin "0450"

Många tillverkare väljer därför helt anonyma sifferkombinationer som sällan förargar. Det skulle väl möjligen vara några få som "666" då. Är man bilentusiast kanske siffror som 740, 911, 560 med flera säger något. 

I knivvärlden finns många som gör likadant. Är fega alltså. Ett typexempel är Zero Tolerance med sina 0200, 0450, 0770 och så vidare. En tillverkare som började med enbart hemliga koder men senare insåg att namn är bra är kinesiska Kizer. Nu heter de istället saker som Walkabout, Korto, Velox, Roach och Kyre.

Min andra Kizer var en "Ki4419A3" vilket inte låter så upphetsande. Ett namn behövdes och det genast. Det förvillande med den kniven är att den var en av de första att döpas och man sneglade på handtagsmönstret, Det blev därför "Sunburst" men det dög tydligen inte varpå den senare döptes om till "Sliver". På sin hemsida garderar sig Blade HQ och skriver ut båda namnen samt beteckning.

Annars är förstås akronymer oerhört populärt. Framförallt i USA, de vill ju ha det i alla sammanhang. Valfri organisation eller TV-serie kan tjäna som förlaga. Det mest tydliga exemplet är nog SOG Knives som helt enkelt plankade den militära frasen "Studies and Observations Group" eller förlåt hedrade som de själva väljer att uttrycka det.

En äkta akronym från USA, fast tillverkad i Italien - DPx "H.E.A.T"

När det gäller knivar trånade jag tidigt efter en Benchmade "AFCK" vilket utläses: Advanced Folding Combat Knife. Nästan samtida var Gerber med sin "CF" vilket är kortare och helt enkelt står för "Combat Folder". Nu har jag en DPx "H.E.A.T" som lär betyda "Hostile Environment At hand Tool". Sen har OKC - Ontario Knife Companys "RAT" blivit mycket kända. Det står för Randall Adventure and Training.

CRKT kan de med eftersom de ju egentligen heter "Columbia River Knife and Tool" vilket är för långt att säga. De hade en tidig modell som för övrigt är tillbaka som heter K.I.S.S vilket står för "Keep It Super Simple". Sen har de gått hela vägen till GSD, "Get Shit Done" men eftersom jänkare kan vara ett känsligt släkte får man inte skriva "shit" i text så ibland hävdas att det står för "Get Stuff Done" istället.

Namn kan vara fyndiga också. Den här modellen från Böker heter "Exskelibur" vilket förstås är en ordlek baserad på 

kung Arthurs berömda svärd och de två upphovsmännens namn, Mike Skellern och Fred Burger

Fler fyndiga namn kommer från den hawaiibaserade knivmakaren Ken Onion (lök) som döpt en serie knivar i Kershaws 

regi till Chive (gräslök), Scallion (schalottenlök) och Leek (purjolök). Något jag tog fasta på i den här bilden

Ibland träder språkförbistring in och alla kinesiska försök är inte helt lyckade. Ett företag heter "Harnds" vilket är en sammanslagning av alla praktiska ord de kunde komma på som "Handy" och "Ready". Resultatet gör att det knappt går att uttala.

Sen finns förstås produkter som inte borde döpts alls. Vad som sägs om namn som "Broken Skull"? Jo, jag känner till historien bakom och jag förstår att någon tycker att det låter tufft. För mig låter det enbart juvenilt. Dessutom är typsnittet horribelt även om det inte kommer i närheten av det som präntats på "Spike" från samma företag.

Ingen Sebenza men väl en Zulu - en Spyderco designad av Jens Ansö

Andra namn är mer väl valda. Chris Reeve valde zuluordet för arbete till sin numera ikoniska kniv "Sebenza". Ännu längre går Kershaw som kallar en modell för Needs Work,

Apropå arbete var Spyderco ett företag som förstod det där på en gång. Sifferbeteckningar har de förvisso alltid haft men parallellt med namn. Deras genombrott blev just Worker och senare har namn som Police, Paramilitary2, Delica och Techno etsat sig fast.

Just nu sitter jag med en ZT "0220" i handen. Knivarnas motsvarighet till XC90 tycks det. Grov och stabil, välbalanserad och sofistikerad men någon riktig terrängbil är det inte. Mer av en SUV då, en utan provocerande namn.

/ J - saknar namne

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre