Fenix T5Ti Halberd

- är pennan mäktigare än svärdet?

Själva konceptet "tactical pens" är nog inget för mig eftersom det leder tankarna till något militärt, agenter och spioneri och kan te sig meningslöst för gemene man var första tanken måste erkännas. 

Men riktigt så illa var och är det inte. Ursprunget kan spåras till en vilja att ha pennor som klarade av exempelvis våta och kalla förhållanden samt knöliga underlag bättre än de som tidigare fanns att tillgå. Blyertspennor har en tendens till att gå av även om de är pålitliga för övrigt. Sen är som bekant inte skriften lika beständig. Utöver det tillkom så småningom extremkrav som att kunna skriva under vatten eller till och med i rymden. Slå ihop behoven med det ständiga suget efter nya prylar som alltid finns och kategorin var född. Intet nytt under solen som det heter, dyra skrivverktyg som statussymboler har funnits lika länge som pennan så det är nog mest namnet som är nytt. 

Därefter har det även tillkommit andra applikationer och den här pennan T5Ti Halberd har till exempel en inbyggd glaskrossare för bilrutor och är byggd för att kunna användas som "kubotan" i självförsvarsapplikationer. Den är för övrigt min första penna tillhörande den här kategorin och i avdelningen "finare pennor" har jag tidigare innehaft en större mängd Parker-pennor i stål och ett antal bläckpennor av olika slag från bland andra Mont Blanc. 

T5Ti "Halberd" från Fenix

Trots det flashiga namnet och det tämligen extrema utseendet satsade Fenix som står bakom Halberd främst på att få till en välbalanserad penna som är skön att skriva med när den utvecklades. Lite ironiskt kan tyckas är att jag sitter och skriver de orden vid ett tangentbord.

Jag uppskattar emellertid att man satt den primära funktionen främst när man designat den här pennan. Det vore lätt att gå vilse i djungeln av marknadsföringsknep, material och hightech. Till syvende og sidst är det ett skrivdon vad den än heter och det är som ett sådant den främst skall bedömas.

"The business end" eller en av två för att vara korrekt

Design och utseende

Det kan sägas direkt att den här pennan är en riktig best i positiv bemärkelse. Närmast outslitlig skulle jag tro, något som avspeglas även i utseendet. Den kan fås i tre olika färgställningar och den här är den mest stridsvagnslika av dem. Eller snarare påminner den om ett rymdskepp från Star Wars i mitt tycke. Annars kan den även fås med lila eller blå detaljer för att lätta upp det  intrycket något. Här är det massivt grått som dominerar färgskalan. 

Materialet är TC4-titan och ur det har man CNC-fräst en pennkropp som mäter 12,5 mm på bredaste stället. Hade pennan varit gjord i stål hade den troligen blivit tung. Nu väger den in på 40 gram vilket är respektabelt för en så här stabil konstruktion. Vi talar om en penna som skall gå att köra genom en vindruta också. Men någon riktig lättviktare är det förstås inte vilket naturligtvis påverkar hur den uppträder i hand. 

Utöver att användas som penna går T5Ti i nödfall även att använda som glaskross/hammare som sagt. För ändamålet har den fått en spets av härdad YG8 volfram i en ända. Spetsen som inte är helt vass gör även att pennan kan användas i självförsvarsapplikationer som improviserad "kubotan" eller kort stav.

Härdad spets avsedd som glaskross och nödvärnsverktyg

Pennan är av skruvkorkstyp och med den avtagen är den närmast helt symmetrisk. Det futuristiska utseendet förstärks av de frästa spåren i mittsektionen som speglar sig i de genombrutna partierna i korken. 

Clipet är ett fräst sådant monterat med två skruvar. Både till utseende och funktion påminner det om ett bra knivclip även om det i sanningens namn bör påpekas att det kanske är tvärtom. Pennclip fanns långt tidigare.

Annars kan sägas att jag uppskattar blandningen av intrikat och stilren design. I en värld där allt exklusivt endera är överarbetat som många "customfällknivar" där en hejdlös mängd exklusiva material staplas på varandra eller helt avskalade och minimalistiska i sann "Apple-anda" är det skönt när någon försöker balansera de två. Här finns några spännande element som tillför intresse utan att för den skull förvandla pennan till en julgransprydnad. 

Byggkvalitet

Den genomgående kvalitén på den här konstruktionen inger stort förtroende. Material och precision i tillverkningen är anmärkningsvärt god och det finns heller inga  märken efter bearbetning eller slipning. 

Jag har nu haft den ett par månader och under den tiden har den utvecklat en lätt patina av tunna repor som titan plägar göra. Inget annat. Den har burits konstant antingen i en ficka på en hoodie, en jackficka eller i en väska. Upp och ned har den dragits och den har sett daglig användning. T5 Halberd har även fått utstå mer våldsamma tester genom att exempelvis huggas i trä för att testa den påstådda styrkan.

Att bära

Pennan har ett clip, fattas bara annat och det fungerar som sagt väl. Det har lagom spänst för att både se till att du inte tappar din dyra penna samtidigt som det går att ha i både en skjortficka som i en tjockare byx- eller jackficka utan problem. Sen är clipet mer tilltaget än vad som är vanligt på pennor. Fördelen med det är att jag heller inte har någon rädsla för att det skall fastna och böja sig på något vis och det har det heller inte gjort under testperioden. Det vilar lite sci-fi möter Parker över dess form och utseende.

Sen går det inte att komma ifrån att den här pennan är tjockare än många andra. Inte höggravid över magen men med viss rondör. Så helt diskret är det inte. Något som förstärks av vikten. De fyrtio grammen är inte överdrivet för typen av penna men tyngre än den genomsnittliga bläckpennan eller lågprisvarianten. Med andra ord känns det att du har den i fickan.

Att använda

Pennor kan förstås vara av två grundtyper, klick- och vridbara pennor eller som i det här fallet försedda med kork. Båda systemen har sina för- och nackdelar. Den här varianten är enklare med färre rörliga delar vilket förstås gör dem något smidigare att tillverka samtidigt som det generellt gör dem mer robusta. Särskilt när de som på den här pennan har har fler tänkta funktioner än att bara skriva med. 

Av det skälet är också gängorna tämligen väl tilltagna på en här pennan för att skänka styrka åt konstruktionen. Nackdelen med skruvkorkar är förstås att de tar längre tid att ta fram än vad en klickspets gör. Särskilt tydligt blir det om man väljer att skruva på korken i andra änden för att förlänga pennan. Ja, ytterligare en nackdel finns förstås. Det går att tappa bort korkar även när de som i det här fallet är exklusiva. Här får styrka/utseende vägas mot hur ofta man använder sin penna helt enkelt. 

P950M patronen gör pennan mycket allroundbetonad

Eftersom T5Ti väger en del känns den även solid i handen. Den är välbalanserad som i neutral. Dock gäller det med korken avtagen vilket gör pennan markant kortare. Väljer man att ha den påskruvad på toppen ändras förstås balansen och pennans vikt känns mer. Inte tillräckligt mycket för att störa men det här är trots allt mer en penna för namnteckningar, notiser, inköpslistor och små anteckningar för t ex knivrecensioner än för att nyttja under längre tider.

- grepp

Det är lockande att på mer exklusiva pennor göra greppområdet mer uttalat, läs tjockare än vad som annars är vanligt. Dels för att utmärka formen dels för att underlätta ett stabilt grepp. Här har man från Fenix sida istället valt att gör det ergonomiskt genom att låta ytan vara konkav och förse den med uttalad textur om man väljer att hålla längre upp på pennan. Greppas den närmare spetsen används gängorna till korken för ökat fäste. De fungerar väl genom att skänka adekvat friktion utan att skava mot huden.

- att skriva med

Det första intrycket är att det här är en penna främst för kortare sejourer förstärks när man verkligen skriver med den. Det här är en välbalanserad penna men aningen tung vilket blir mer påtagligt efter en tids användande. En bagatell kan tyckas men vet du med dig att du är student och långa sittningar i föreläsningssalen är vad som ligger framför dig kanske du skall välja ett annat alternativ. Till det mesta annat är T5an riktigt behaglig. Sen bör påpekas att Halberd närmast kan upplevas som två pennor. Med korken av är det en "2/3"-penna sett till längd men då är den också betydligt lättare och synnerligen neutralt balanserad. Med korken påskruvad på motsatt ände är det en fullstorlekspenna men känns då även en smula baktung.

Sen har jag förstås testat de lite mer spektakulära påståendena om den här sortens penna. Jo, den skriver utmärkt upp- och ned. Det är heller inga problem att skriva på kartong både när den är torr och fuktig samt knölig. Faktum är att den även skriver under vatten!

En välbalanserad penna såväl i utseende som i hand

- refill

T5Ti Halberd är original utrustad med en tysk Schmidt P950M tryckpatron av "Parkertyp". Det gör att det finns ett stort urval av ersättningspatroner att välja mellan. Fördelen med att ha tryckpatroner är att de bjuder på det där extra och förvandlar pennor till just "tactical pens". De gör att du kan skriva upp och ned, i höga och låga temperaturer, på ojämna underlag eller till och med i nollgravitation eller under vatten. De sistnämnda tillhör kanske inte de mest nödvändiga egenskaperna men kalla och fuktiga förhållanden är inte ovanligt i vårt land som bekant. I alla fall inte om du är utomhus. Detsamma gäller ojämna underlag då det inkluderar papper av låg kvalitet eller kartong och liknande.

Pennan levereras med bläck från Schmidt men alla patroner av Parker-typ passar

Färgen är i original svart och därmed inte min favorit då jag föredrar blått bläck. Därför kommer jag att byta färg så snart den här patronen tom. Hur länge den räcker kan jag inte riktigt svara på eftersom den i skrivande stund inte tagit slut. Efter tangentbordens intåg i tillvaron är jag inte den storskrivare jag en gång var.

Sen var det "extrafinesserna". Jag måste erkänna att jag inte har använt den i självförsvarssyfte då jag har mycket liten användning för det. Möjligen om jag måste försvara mig brevledes i något framtida ärende. Men däremot har jag faktiskt kört den ett antal gånger genom glas.

En något repig penna efter att ha körts igenom glas

Spetsen gör i det fallet exakt vad den påstås göra. Däremot rekommenderar jag inte det annat än i nödfall då det går illa åt titanet som repas mot det hårda glaset. 

Sammanfattning

Titan som material kan man säga mycket om. Visst kan man hitta fördelar i att det är urstarkt och relativt lätt givet styrkan men behövs det i en penna? Jodå, det gör det av det enkla skälet att titan är lite för prylnördar vad kolfiberdetaljer är för sportbilsentusiaster. Det är beroendeframkallande helt enkelt. Det bevisas lätt av mängden "TFF - Titatanium Framelock Flippers" på knivmarknaden för tillfället och den sammanlagda mängden ficklampor i samma material som finns att tillgå numera. Det är nämligen knutet till pennans "andra funktion" - att vara en statuspryl.

Om någon invänder "men så är det väl inte" så ber jag vederbörande att ta en mer noggrann titt på vad som används när banktjänstemannen undertecknar huslånet eller när försäljaren och du skall underteckna bilköpet nästa gång. Möjligen kan det vara en reklampenna för företaget ifråga men det är i vilket fall inte en illa sliten Bic-penna. 

Ett bra alternativ för den som gillar utseendet och söker en ytterst robust penna

Vad gäller den här typen av pennor så vill jag säga att om du vet med dig att du kommer använda din penna flera timmar i sträck endera i arbetet eller under föreläsningar eller vad det månne vara skulle jag nog rekommendera något annat. Till det tycker jag den är lite för bastant. Läs tung om än välbalanserad.

Tyngden kommer sig förstås av att den är oerhört stabil och överdimensionerad för att hålla för de andra applikationer den är tänkt för. Sen kan man troligen köra över den med en lastbil utan att den går sönder också. Att den är robust innebär även att den har ett överdimensionerat clip. Och det är något jag är en riktig vän av å andra sidan. Jag vete tusan hur många clip som förstörts under åren på billigare pennor men många blir det. Något som inte lär hända i brådrasket på den här pennan.

Sen går det inte att komma ifrån att en penna försedd med karbidspets i en ända gör att du måste tänka på hur du förvarar den. Den härdade spetsen kommer att gnaga på allt annat du bär om de hamnar intill varandra i fickan. Så stoppa inte ned mobiltelefonen eller din finaste fickkniv i samma utrymme.

Fenix T5Ti Halberd är pennan för den som gillar det här lätt futuristiska utseendet och söker något mer eller mindre oförstörbart som går att skriva med under alla förhållanden men kanske inte under hur lång tid som helst. Mer av en utomhuspenna än en föreläsningspenna om jag uttrycker det på det viset. Därtill får du ett par extra funktioner som kan vara mer eller mindre viktiga. Men visst, om du absolut måste krossa en bilruta i en nödsituation så går det utmärkt. 

Länk till produktens hemsida



Teknisk specifikation:

Längd: 138 mm
Diameter: 12,5 mm
Vikt: 40 g
Material: TC4 Titan
Glaskross: YG8 härdad volfram
Patron: Schmidt P950M

Tillverkad av Fenix


/ J - upplyst pennägare

Knivrecension CRKT Noma

-  en riktigt bra kniv för budgetjägaren eller kanske bara jägaren?

Första intrycket var något av en överraskning. Av någon märklig anledning tycks det inte spela någon roll hur mycket specifikationer eller produktblad man tar del av. Ibland upplevs inte alltid mått på samma vis i handen som i teorin. Den här gången hade jag i och för sig inte lusläst allt innan köp utan agerade mer spontant. Det enda jag var säker på var att jag inte skulle ge mig på kompaktmodellen som jag gjorde med den tidigare recenserade Batum. 

Nä, en fullstorleks-Noma från CRKT  blev det och den är vad som kommer att avhandlas här.

CRKT Noma

Det som överraskade var bland annat att den var större än vad jag trott och att handtaget är väsentligt tunnare än förväntat. Därtill kändes den stabil och välbyggd. Bara goda första intryck med andra ord. Något som sedan skulle befästas över tid. Noma är en kniv som gör det den skall på ett ganska lågmält vis. Men det är inte alltid allt behöver vara storvulet och extravagant. Ibland duger "godt nok".

Danskt gemyt i knivformat, en enkel och robust fickkniv

Twitterversion: CRKT Noma - kanske inte lika exklusiv som sin restaurangnamne men "godt nok"

Blad

En av överraskningarna Noma bjuder på är bladformen som genom ett par utmärkande drag avviker en smula från det gängse. Ett är att bladet i relation till handtaget är positionerat på så vis att eggen är vinklad svagt uppåt. Det i kombination med att ryggen även den söker sig uppåt och därtill kröker sig gör att bladformen närmar sig en Nessmuk.

Det innebär att bladet har en bit rak egg att arbeta med kombinerat med en rejäl rundad buk. En kniv som i form påminner om en kortad slaktar- eller flåkniv helt enkelt.

Ett blad som med sin uppåtsvängda rygg drar åt Nessmuk-hållet

Bladet har fått sig en hög flatslipning och en falskegg på toppen som både är en kosmetisk detalj samtidigt som det tunnar ut bladet mot spetsen till. Det är jag tacksam för då det gör att man kan sticka i saker med den här kniven även om spetsen är långt ifrån någon nåludd. Men jämfört med andra Voxnaes-skapelser från CRKT som Pilar och Batum Compact är den riktigt bra.

Stålet är som vanligt på budgetknivar från CRKT det kinesiska 8Cr13MoV. Här ser jag hellre att man tagit några tior mer betalt för kniven och försett det med exempelvis 14C28N eller kanske VG10. De är bättre stål för inte så mycket mer pengar och det skulle gjort kniven mer prisvärd. Som vanligt med det här stålet håller det skärpan under genomsnittet och man får bryna det rätt frekvent för att upprätthålla en vass egg. Det gäller särskilt om man skär i lite elakare material. Det har också en tendens att rosta trots att det är "rostfritt". Så något favoritstål är det inte och kommer aldrig att bli. 

Fabrikseggen får godkänt men med ett nödrop. Inte alltför ojämn och hyfsat vass. Skräckexemplen  från CRKT är annars många när det gäller den biten visar både egen och andras erfarenhet. 

Godkänd fabriksegg, något man inte kan ta för givet från CRKT dessvärre

Finishen på bladet är en okej satin som kanske inte är så mycket att hetsa upp sig över. Det är heller inte övergångarna mellan slipfaserna som likt de flesta billigare knivar är tämligen diffusa. Det påverkar inte funktionen utan är en rent estetisk detalj. Tvärtom kan mjukare övergångar framförallt på lägre slipningar med brantare vinklar vara att föredra.

CRKTs logga eller snarare det typsnitt som används kunde gärna få vara mindre men annars är kniven föredömligt ren från reklamtext. "Noma" och "Voxnaes design" återfinns på motstående sida i mycket liten font. Däremot stör den ovanligt stora nagelskåran utseendet och med tanke på hur mycket blad som sticker ut fyller den ingen större funktion. Men det skulle visa sig senare att den trots allt har ett existensberättigande. 

I formgivningen av det här bladet ett par medvetna val gjorts vilka starkt bidrar till slutresultatet, ett bra arbetsredskap. Först har man nöjt sig med 2,8 millimeters godstjockek. Hurra! Äntligen några som har förstått att alla knivar inte behöver vara vässade spett. "Overbuilt" som det skall heta nuförtiden fungerar på lyxiga fällknivar överdådigt dekorerade med timascus och annat lull lull eftersom de ändå inte används men på bruksorienterade knivar är det helt onödigt och gör i allt väsentligt knivar sämre. 

Om det till det tunna godset sen adderas ett brett blad med relativt hög slipfas får man en kniv som faktiskt skär saker. Och det gör Noma och den gör det riktigt bra.

Ursprungseggen skar till och med papper. Det är inte alltid fallet med CRKT-knivar som sagt. Själva profilen gör sen att kartong och även tyg är riktigt roliga att ge sig i kast med.

Lamm och grishalvor hanterar jag inte för stunden men väl en och annat köttbit i köket och där visade sig Noma vara precis så trevlig som väntat. Den mjukt rundade eggen och det vinklade bladet gör arbetet bekvämt. Just till dylika uppgifer tarvas inte heller de mest extrema stålkvaliteterna. En och annat duvning på ett stål och eggen håller sig i trim. 

Noma biter även dugligt i trä givet att du inte täljer för länge. Det tunna handtaget medför sina begränsningar men presterade klart över förväntan. ett par arbetshandskar rekommenderas dock om du skall hålla på en längre stund. 

Handtag

Enkelhet kännetecknar även handtaget på den här kniven. En stålram som inte lättats men är föredömligt tunn försedd med skollor i plast som skruvats fast. I det här fallet är det någon variant av glasfiberförstärkt polyamid så det är förstås hållbar plast det handlar om. De har sedan försetts med ett enkelt mönster som både ger något litet för ögat och bättrar på fästet. Utan dem hade kniven troligtvis varit rätt hal. Som det är nu finns adekvat fäste. Utseendemässigt ser de ut som, ja plast. 

Ett handtag mer för handen än för ögat med ett utmärkt clip

Ur funktionellt perspektiv är handtaget bra format. Hela handen får plats och alla grepp fungerar. Näbben baktill och fingerskyddet framtill tillsammans med några välplacerade räfflor på bladryggen gör att handen stannar där den skall. Överlag är jag tillfreds med det här greppet. För riktigt tunga jobb är det för tunt med det gäller nästan alla fickknivar så det håller jag inte specifikt mot Noma.

Endast ett par små saker gör mig konfunderad. En är den lilla knölen mitt på greppet som är tänkt att dela upp fingrarna i tvåpar. Hur jag än bär mig åt hamnar långfingret mitt på den om jag kramar handtaget hårdare. Min hand är inte alls anpassad för den utbuktningen. Det är av det skälet jag oftast är emot den typen av greppfrämjande åtgärder, de fungerar sällan med alla hand- och fingerstorlekar.

Finishen är inte extraordinär utan brister något på typiskt CRKT-vis. Lite glipor och inte helt perfekt passade material. Funktionen är dock god

En annan detalj jag inte är helt tillfreds med kopplar jag samman med prisnivån eller kanske ännu mer med "CRKT-finish" och det är att alla kanter är rätt vassa. Exempelvis gäller det sidorna på låsarmen och inte minst insidorna på ramen. Men eftersom det tunna bladgodset ger en mindre öppning stör det inte lika mycket som det kunde gjort på en annan kniv med tjockare blad. Däremot vill det bita lite i bland annat lillfingret när man tar i med kniven. 

Öppning och lås

I grund och botten är Noma en tvåhandsöppnad kniv och har därför försetts med en klassisk nagelskåra. Som nagelbitare är det nog min absolut minst omtyckta version av knivöppningssystem.  En aversion jag vet att jag inte är ensam om särskilt inte som nagelskåror i blad sällan är det snyggaste som finns. Som tur är går det istället greppa bladet på den här kniven då det sticker ut en ansenlig bit utanför handtaget. Lägg därtill att det löper ovanligt lätt och smidigt för att vara en lockback och öppningen går som en dans. Som en passus kan tilläggas för alla de som är skeptiska att det går i princip lika fort att öppna en kniv med två händer som med en om man bara vet vad man gör. Vinsten med enhandsöppning är snarare att en hand frigörs för att exempelvis hålla i något. 

En tvåhandsöppnad kniv med klassisk nagelskåra försedd med backlock

Apropå det så är Noma faktiskt så smidig att det inte är några problem att enhandsöppna den här tvåhandsöppnade lockback-kniven. Det finns så mycket bladyta tillgänglig och den är så mjuk i gången att en tumme på sidan av bladet och en lugn kontrollerad rörelse sköter resten. Det är här nagelskåran faktiskt fyller en funktion, den ökar friktionen mot tummen precis lagom mycket. En av mig mycket uppskattad finess som jag dock är rätt säker på är oavsiktlig eftersom jag vill minnas att man inte får ha dylika i Danmark även om de lättat på knivlagarna och numera tillåter lås. 

Vilket för oss in på just den detaljen. Här är låset en enkel lockback som fungerar och väl därtill. Det bjuder inte på Triad-låsstyrka och inte samma precison som en Al Mar eller ens japantillverade Spydercos men är fullt dugligt. Lätt att släppa och håller bladet med tillräcklig auktoritet för att inte glapp eller spel skall vara aktuellt. Även det "godt nok".

Att bära

Noma briljerar i fickan. Den är förvisso inte fjäderlätt men allt annat hamnar högt på skalan över önskvärda egenskaper. Inga vassa detaljer som sticker ut eller stör, riktigt tunn och smäcker och försedd med ett bra clip.

Noma rider tryggt i fickan

Clipet är värt en egen liten utläggning. Formen är en av de bättre jag prövat på länge. På den här kniven bör tilläggas. Det beroende på att utrymmet under det inte är särskilt stort och det är heller inte läppen som skall föras över tygkanter. Det kunde varit rejält negativa egenskaper. Men eftersom handtagsmaterialet är plast så är friktionen relativt liten och därmed fungerar kombinationen riktigt bra. Det här clipet ihop med exempelvis rivig G10 hade varit illa, kanske till och med "Cold Steel illa". Men den platta formen gör även att clipet är i princip helt anonymt när kniven används. 

I övrigt är det ett clip som döljer i princip hela kniven i fickan. Det innebär också att den kommer att stanna där även när man rör sig i skog och mark vilket är vart jag främst kan se den här kniven användas. 

Sammanfattningsvis

Noma blev en välbehövlig injektion i mitt intresse för CRKT. Det går nämligen upp och ned, mest ned i ärlighetens namn. De står för knivar som allt som oftast återfinns i lägre prislägen, "budgetknivar". Något som i sig inte behöver vara dåligt. Deras utflykter utanför den ramen har varit få och inte helt framgångsrika. Men även enklare knivar kan göras mer eller mindre bra och här blir det ibland berg- och dalbana för deras del. Som exempel kan nämnas höjdaren Pilar och den mindre bra Batum Compact som jag tidigare recenserat. Båda knivar formgivna av Voxnaes och båda tillverkade av likvärdiga material och producerade i Kina. 

En dansk höjdare att avnjuta, även om ett wienerbröd kanske hade varit mer passande till

Här har man emellertid lyckats förvalta en enkel och god knivform med rötterna djupt i den danska myllan. Förvisso gjord i enkla material men med bibehållen funktion till ett attraktivt pris. Med det sagt skulle jag gärna sett en lättare uppgradering vad beträffar stålval och finish. För den här kniven förtjänar några extra minuter vid putsande av kanter och hörn samt slipning även om den ökade tiden lett till ett smärre kostnadspåslag. Då hade den gått från att vara bra till ett riktigt fynd.

CRKT Noma, en kniv som rekommenderas för den som söker en enkel funktionell fällkniv 

Men för prislappen vilken ligger strax över fyrahundra kronor är det här en riktigt bra brukskniv som sköter det den skall och det med glans. 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: 114 mm
Vikt: 132 g
Bladlängd: 84,25 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, HRC 58-60
Handtag: Glasfiberförstärkt polyamid på stålram
Lås: Backlock

Producerad av: CRKT, tillverkad i Kina.



/ J - uppskattar danskt gemyt

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre