Fredags-EDC CXXIV "SEREs"

Imorste tänkte jag på aptonymer. Fritt översatt betyder det "passande namn". Det eftersom jag hörde allas vår meteorolog Lisa Frost i etern. Tyvärr hörde jag henne säga "Minus nitton grader hittar vi i Nikkaluokta vilket också är säsongens lägsta temperatur". 

Riktigt så illa är det inte här där temperaturen låg kring nollan imorse. Å andra sidan går vinden från att vara frisk nu till styv kuling kring 19 m/s i byarna i eftermiddag och kväll enligt SMHI. Tjohoo! Naturen hänger inte med för i trädgården blommar ett par tusenskönor, en blåklocka och rabarbern växer fortfarande. Dessutom plockade jag två smultron i förrgår. 

Men det kommer att bli kallt om jag skall bada imorgon som jag tänkt mig. Jag gör det efter mina knivkastningspass och ösregnar det inte blir det en utflykt med det syftet. Det är dock bereonde av att det inte är någon kraftig nederbörd, därav mitt tillfälligt stora intresse av vädret. 

"SERE's"

Om jag istället riktar fokus mot dagen så innebär den att jag skall använda lite knivar om ett par minuter. Det skall putsas, skäras och vägas upp kött som sedan skall bankas till schnitzel. Om jag minns rätt var det något tjugotal beställda.  Som ni förstår blir det kockknivar som är aktuellt i det fallet. 

Knivarna i fickan och på bilden kommer däremot båda från Al Mar och är en stor och liten version av deras S.E.R.E folder med tillägget "2020" till namnet. Det sistnämnda säger att de inte tillhör den riktigt gamla skolan gjorda i Japan. De här är kinatillverkade men i dagarna står Al Mar i startgroparna för att både lansera en lyxigare utgåva av den här modellen med finare stål och tillverkad i Taiwan istället. Utöver det är det äntligen utlovat ett flertal nya modeller. Även om någr av dem kan kallas nygamla då t ex "Payara" är en modell som funnits i sortimentet för många år sedan i ett annat utförande. Men hur som haver är det spännande!

Utöver det kan man behöva ljus och eld. Tändaren ligger mest i bilen eller i väskan då jag inte röker. Ficklampan hittas däremot i jackfickan för tillfället. Den mörka säsongen har börjat på allvar. 

/ J - i motvind

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fenix T5Ti Halberd

- är pennan mäktigare än svärdet?

Själva konceptet "tactical pens" är nog inget för mig eftersom det leder tankarna till något militärt, agenter och spioneri och kan te sig meningslöst för gemene man var första tanken måste erkännas. 

Men riktigt så illa var och är det inte. Ursprunget kan spåras till en vilja att ha pennor som klarade av exempelvis våta och kalla förhållanden samt knöliga underlag bättre än de som tidigare fanns att tillgå. Blyertspennor har en tendens till att gå av även om de är pålitliga för övrigt. Sen är som bekant inte skriften lika beständig. Utöver det tillkom så småningom extremkrav som att kunna skriva under vatten eller till och med i rymden. Slå ihop behoven med det ständiga suget efter nya prylar som alltid finns och kategorin var född. Intet nytt under solen som det heter, dyra skrivverktyg som statussymboler har funnits lika länge som pennan så det är nog mest namnet som är nytt. 

Därefter har det även tillkommit andra applikationer och den här pennan T5Ti Halberd har till exempel en inbyggd glaskrossare för bilrutor och är byggd för att kunna användas som "kubotan" i självförsvarsapplikationer. Den är för övrigt min första penna tillhörande den här kategorin och i avdelningen "finare pennor" har jag tidigare innehaft en större mängd Parker-pennor i stål och ett antal bläckpennor av olika slag från bland andra Mont Blanc. 

T5Ti "Halberd" från Fenix

Trots det flashiga namnet och det tämligen extrema utseendet satsade Fenix som står bakom Halberd främst på att få till en välbalanserad penna som är skön att skriva med när den utvecklades. Lite ironiskt kan tyckas är att jag sitter och skriver de orden vid ett tangentbord.

Jag uppskattar emellertid att man satt den primära funktionen främst när man designat den här pennan. Det vore lätt att gå vilse i djungeln av marknadsföringsknep, material och hightech. Till syvende og sidst är det ett skrivdon vad den än heter och det är som ett sådant den främst skall bedömas.

"The business end" eller en av två för att vara korrekt

Design och utseende

Det kan sägas direkt att den här pennan är en riktig best i positiv bemärkelse. Närmast outslitlig skulle jag tro, något som avspeglas även i utseendet. Den kan fås i tre olika färgställningar och den här är den mest stridsvagnslika av dem. Eller snarare påminner den om ett rymdskepp från Star Wars i mitt tycke. Annars kan den även fås med lila eller blå detaljer för att lätta upp det  intrycket något. Här är det massivt grått som dominerar färgskalan. 

Materialet är TC4-titan och ur det har man CNC-fräst en pennkropp som mäter 12,5 mm på bredaste stället. Hade pennan varit gjord i stål hade den troligen blivit tung. Nu väger den in på 40 gram vilket är respektabelt för en så här stabil konstruktion. Vi talar om en penna som skall gå att köra genom en vindruta också. Men någon riktig lättviktare är det förstås inte vilket naturligtvis påverkar hur den uppträder i hand. 

Utöver att användas som penna går T5Ti i nödfall även att använda som glaskross/hammare som sagt. För ändamålet har den fått en spets av härdad YG8 volfram i en ända. Spetsen som inte är helt vass gör även att pennan kan användas i självförsvarsapplikationer som improviserad "kubotan" eller kort stav.

Härdad spets avsedd som glaskross och nödvärnsverktyg

Pennan är av skruvkorkstyp och med den avtagen är den närmast helt symmetrisk. Det futuristiska utseendet förstärks av de frästa spåren i mittsektionen som speglar sig i de genombrutna partierna i korken. 

Clipet är ett fräst sådant monterat med två skruvar. Både till utseende och funktion påminner det om ett bra knivclip även om det i sanningens namn bör påpekas att det kanske är tvärtom. Pennclip fanns långt tidigare.

Annars kan sägas att jag uppskattar blandningen av intrikat och stilren design. I en värld där allt exklusivt endera är överarbetat som många "customfällknivar" där en hejdlös mängd exklusiva material staplas på varandra eller helt avskalade och minimalistiska i sann "Apple-anda" är det skönt när någon försöker balansera de två. Här finns några spännande element som tillför intresse utan att för den skull förvandla pennan till en julgransprydnad. 

Byggkvalitet

Den genomgående kvalitén på den här konstruktionen inger stort förtroende. Material och precision i tillverkningen är anmärkningsvärt god och det finns heller inga  märken efter bearbetning eller slipning. 

Jag har nu haft den ett par månader och under den tiden har den utvecklat en lätt patina av tunna repor som titan plägar göra. Inget annat. Den har burits konstant antingen i en ficka på en hoodie, en jackficka eller i en väska. Upp och ned har den dragits och den har sett daglig användning. T5 Halberd har även fått utstå mer våldsamma tester genom att exempelvis huggas i trä för att testa den påstådda styrkan.

Att bära

Pennan har ett clip, fattas bara annat och det fungerar som sagt väl. Det har lagom spänst för att både se till att du inte tappar din dyra penna samtidigt som det går att ha i både en skjortficka som i en tjockare byx- eller jackficka utan problem. Sen är clipet mer tilltaget än vad som är vanligt på pennor. Fördelen med det är att jag heller inte har någon rädsla för att det skall fastna och böja sig på något vis och det har det heller inte gjort under testperioden. Det vilar lite sci-fi möter Parker över dess form och utseende.

Sen går det inte att komma ifrån att den här pennan är tjockare än många andra. Inte höggravid över magen men med viss rondör. Så helt diskret är det inte. Något som förstärks av vikten. De fyrtio grammen är inte överdrivet för typen av penna men tyngre än den genomsnittliga bläckpennan eller lågprisvarianten. Med andra ord känns det att du har den i fickan.

Att använda

Pennor kan förstås vara av två grundtyper, klick- och vridbara pennor eller som i det här fallet försedda med kork. Båda systemen har sina för- och nackdelar. Den här varianten är enklare med färre rörliga delar vilket förstås gör dem något smidigare att tillverka samtidigt som det generellt gör dem mer robusta. Särskilt när de som på den här pennan har har fler tänkta funktioner än att bara skriva med. 

Av det skälet är också gängorna tämligen väl tilltagna på en här pennan för att skänka styrka åt konstruktionen. Nackdelen med skruvkorkar är förstås att de tar längre tid att ta fram än vad en klickspets gör. Särskilt tydligt blir det om man väljer att skruva på korken i andra änden för att förlänga pennan. Ja, ytterligare en nackdel finns förstås. Det går att tappa bort korkar även när de som i det här fallet är exklusiva. Här får styrka/utseende vägas mot hur ofta man använder sin penna helt enkelt. 

P950M patronen gör pennan mycket allroundbetonad

Eftersom T5Ti väger en del känns den även solid i handen. Den är välbalanserad som i neutral. Dock gäller det med korken avtagen vilket gör pennan markant kortare. Väljer man att ha den påskruvad på toppen ändras förstås balansen och pennans vikt känns mer. Inte tillräckligt mycket för att störa men det här är trots allt mer en penna för namnteckningar, notiser, inköpslistor och små anteckningar för t ex knivrecensioner än för att nyttja under längre tider.

- grepp

Det är lockande att på mer exklusiva pennor göra greppområdet mer uttalat, läs tjockare än vad som annars är vanligt. Dels för att utmärka formen dels för att underlätta ett stabilt grepp. Här har man från Fenix sida istället valt att gör det ergonomiskt genom att låta ytan vara konkav och förse den med uttalad textur om man väljer att hålla längre upp på pennan. Greppas den närmare spetsen används gängorna till korken för ökat fäste. De fungerar väl genom att skänka adekvat friktion utan att skava mot huden.

- att skriva med

Det första intrycket är att det här är en penna främst för kortare sejourer förstärks när man verkligen skriver med den. Det här är en välbalanserad penna men aningen tung vilket blir mer påtagligt efter en tids användande. En bagatell kan tyckas men vet du med dig att du är student och långa sittningar i föreläsningssalen är vad som ligger framför dig kanske du skall välja ett annat alternativ. Till det mesta annat är T5an riktigt behaglig. Sen bör påpekas att Halberd närmast kan upplevas som två pennor. Med korken av är det en "2/3"-penna sett till längd men då är den också betydligt lättare och synnerligen neutralt balanserad. Med korken påskruvad på motsatt ände är det en fullstorlekspenna men känns då även en smula baktung.

Sen har jag förstås testat de lite mer spektakulära påståendena om den här sortens penna. Jo, den skriver utmärkt upp- och ned. Det är heller inga problem att skriva på kartong både när den är torr och fuktig samt knölig. Faktum är att den även skriver under vatten!

En välbalanserad penna såväl i utseende som i hand

- refill

T5Ti Halberd är original utrustad med en tysk Schmidt P950M tryckpatron av "Parkertyp". Det gör att det finns ett stort urval av ersättningspatroner att välja mellan. Fördelen med att ha tryckpatroner är att de bjuder på det där extra och förvandlar pennor till just "tactical pens". De gör att du kan skriva upp och ned, i höga och låga temperaturer, på ojämna underlag eller till och med i nollgravitation eller under vatten. De sistnämnda tillhör kanske inte de mest nödvändiga egenskaperna men kalla och fuktiga förhållanden är inte ovanligt i vårt land som bekant. I alla fall inte om du är utomhus. Detsamma gäller ojämna underlag då det inkluderar papper av låg kvalitet eller kartong och liknande.

Pennan levereras med bläck från Schmidt men alla patroner av Parker-typ passar

Färgen är i original svart och därmed inte min favorit då jag föredrar blått bläck. Därför kommer jag att byta färg så snart den här patronen tom. Hur länge den räcker kan jag inte riktigt svara på eftersom den i skrivande stund inte tagit slut. Efter tangentbordens intåg i tillvaron är jag inte den storskrivare jag en gång var.

Sen var det "extrafinesserna". Jag måste erkänna att jag inte har använt den i självförsvarssyfte då jag har mycket liten användning för det. Möjligen om jag måste försvara mig brevledes i något framtida ärende. Men däremot har jag faktiskt kört den ett antal gånger genom glas.

En något repig penna efter att ha körts igenom glas

Spetsen gör i det fallet exakt vad den påstås göra. Däremot rekommenderar jag inte det annat än i nödfall då det går illa åt titanet som repas mot det hårda glaset. 

Sammanfattning

Titan som material kan man säga mycket om. Visst kan man hitta fördelar i att det är urstarkt och relativt lätt givet styrkan men behövs det i en penna? Jodå, det gör det av det enkla skälet att titan är lite för prylnördar vad kolfiberdetaljer är för sportbilsentusiaster. Det är beroendeframkallande helt enkelt. Det bevisas lätt av mängden "TFF - Titatanium Framelock Flippers" på knivmarknaden för tillfället och den sammanlagda mängden ficklampor i samma material som finns att tillgå numera. Det är nämligen knutet till pennans "andra funktion" - att vara en statuspryl.

Om någon invänder "men så är det väl inte" så ber jag vederbörande att ta en mer noggrann titt på vad som används när banktjänstemannen undertecknar huslånet eller när försäljaren och du skall underteckna bilköpet nästa gång. Möjligen kan det vara en reklampenna för företaget ifråga men det är i vilket fall inte en illa sliten Bic-penna. 

Ett bra alternativ för den som gillar utseendet och söker en ytterst robust penna

Vad gäller den här typen av pennor så vill jag säga att om du vet med dig att du kommer använda din penna flera timmar i sträck endera i arbetet eller under föreläsningar eller vad det månne vara skulle jag nog rekommendera något annat. Till det tycker jag den är lite för bastant. Läs tung om än välbalanserad.

Tyngden kommer sig förstås av att den är oerhört stabil och överdimensionerad för att hålla för de andra applikationer den är tänkt för. Sen kan man troligen köra över den med en lastbil utan att den går sönder också. Att den är robust innebär även att den har ett överdimensionerat clip. Och det är något jag är en riktig vän av å andra sidan. Jag vete tusan hur många clip som förstörts under åren på billigare pennor men många blir det. Något som inte lär hända i brådrasket på den här pennan.

Sen går det inte att komma ifrån att en penna försedd med karbidspets i en ända gör att du måste tänka på hur du förvarar den. Den härdade spetsen kommer att gnaga på allt annat du bär om de hamnar intill varandra i fickan. Så stoppa inte ned mobiltelefonen eller din finaste fickkniv i samma utrymme.

Fenix T5Ti Halberd är pennan för den som gillar det här lätt futuristiska utseendet och söker något mer eller mindre oförstörbart som går att skriva med under alla förhållanden men kanske inte under hur lång tid som helst. Mer av en utomhuspenna än en föreläsningspenna om jag uttrycker det på det viset. Därtill får du ett par extra funktioner som kan vara mer eller mindre viktiga. Men visst, om du absolut måste krossa en bilruta i en nödsituation så går det utmärkt. 

Länk till produktens hemsida



Teknisk specifikation:

Längd: 138 mm
Diameter: 12,5 mm
Vikt: 40 g
Material: TC4 Titan
Glaskross: YG8 härdad volfram
Patron: Schmidt P950M

Tillverkad av Fenix


/ J - upplyst pennägare

Knivrecension Ruike P128 SF

-  en het kandidat till årets budget-EDC

Kinesiska Ruike är ett relativt nytt märke på marknaden. Företaget som står bakom det är desto mer väletablerat eftersom det är Fenix Lights som bestämt sig för att expandera sin verksamhet till att även omfatta knivar. De är tidigare kända för ett brett sortiment inom framförallt belysningssektorn med fokus på pann- och ficklampor samt cykelbelysning. 

Det här är min första kontakt med dem och deras knivar och den aktuella modellen har beteckningen P128-SF. 

Ruike P128 SF

Konceptet känns igen vid det här laget och en vän tyckte ironiskt att kniven av det skälet borde döpts till "Deja Vú" istället. Han har inte helt fel i det att konstruktionen är minst sagt bekant och linjerna känns familjära. 

Orsaken står att finna i att det är en helmetallkniv med ett distinkt modernt utseende baserat på en flipperöppning som sedvanligt försetts med ramlås, ett handtag med fasade sidor samt ett blad med en trendriktig harpunspets. Kombinationer vi sett förut i olika varianter. 

Inte helt nytänkande men väl utfört

Men upplägget kan hanteras med olika grad av entusiasm och skicklighet och i det här fallet är det väl genomfört med gott "hantverk". P128 bjuder på utmärkt prestanda och ett samtida formspråk och inte minst görs det till ett lockande pris. 

Låt oss bryta ned helheten och som vanligt titta på de olika delarna och se vad Ruike erbjuder för runt 500-lappen. 

Blad

Det väl tilltagna bladet mäter över nio centimeter i längd och är i grund och botten en droppoint. Sen har den modifierats med vad som ibland benämns harpunspets. Den har i sin tur fått en falskegg för utseendets skull. Vidare är bladet nästan helt flatslipat. En liten platt del finns kvar och det underlättar tillvaron för alla som nyttjar slipsystem med fasta vinklar. Grovleken på det använda godset är 3,5 millimeter. 

Ett nästan decimeterlångt blad med karaktäristisk harpunspets

Själva eggen är med sina 97 millimeter faktiskt längre än bladlängden som uppges till 93 millimeter. Det kommer sig av dels av att handtaget sticker ut en bit på mitten av bladet och dels av att hela eggen utgör en lång gradvis buk. Den avslutas tillsammans med harpunen i en riktigt sympatisk spets, både stark och vass. Helt i min smak. 

Fabrikseggen var bra - jämn, symmetrisk och vass nog att raka armhår med endast lätt tryck. På den punkten får Ruike mer än godkänt. Den enda invändningen jag har är den som närmast blivit mitt mantra och det är att stålet kunde varit tunnare bakom eggen. Särskilt på den här kniven men det återkommer jag till.

Finishen på 14C28N-stålet är i det här utförandet blästrat

Finishen är blästrad och kniven finns även i en svart utgåva för den som föredrar det. För min del är det aningen för mycket text på bladet för att vara optimalt men det kan tilläggas att det är smakfullt gjort då storleken är hyfsat diskret. Där återfinns förutom Ruikes logga som är föredömligt liten, siffror på ricasson som skulle kunna vara "födelsemånad". På motstående sida hittas "namnet" eller snarare modellbeteckningen på kniven samt vad som förefaller vara ett serienummer på bladet. Vad gör det där kan man undra? Det är inte en upplaga begränsad till några hundra exemplar det handlar om utan en rent serieproducerad kniv så det kunde vi varit utan.

I ärlighetens namn hade jag hellre sett att kniven försetts med en satinfinish. Den som är har en tendens att bli en smula repig när kniven används.

På bladet står även aktuell stålsort vilken är det av Sandvik framställda 14C28N vilket jag anser är ett utmärkt budgetstål. 

Det är ett av mina favoriter bland "budgetstål", inte bara av patriotiska skäl utan för att det är rosttrögt, tar en mycket fin egg samt är någorlunda uthålligt. Det har också en tendens att hellre vika sig än att "chippa"/splittras vilket gör det lättare att reparera en skadad egg när så tarvas. Det är inte det mest extrema stålet på marknaden men väl valt för prisklassen. 

Exempel på uppgifter som den här kniven är riktigt bra på

Efter en stunds arbete med den här kniven kan det snabbt konstateras att det är handtaget och inte bladet som är den begränsande faktorn här. Det gör P128 till en ren EDC-kniv i det större formatet och inte en kniv för tyngre uppgifter enligt mig. Med det avser jag dels arbete i hårdare material som tjockare vävd plast, gummi, mattor och liknande men framför allt trä i olika former. Då märks det att handtagets fördelar återfinns inom andra områden. 

Men så länge arbetsuppgifterna kretsar kring material som papper, tjockare papp och att massakrera kartonger är kniven inte bara bra utan utmärkt. Det gäller även att penetrera plast och förpackningar, sprätta upp lådor med mera. Lättare kökstjänst går dugligt tack vare flatslipat blad, en fin kurvatur på eggen och en någorlunda diskret flipper. Men som alla "flippertabs" så sticker den ut och är i vägen vid arbete mot skärbrädor eller andra plana ytor. Det är en av orsakerna till att flippers generellt inte är min favoritmetod när det kommer till att öppna knivar.

Handtag

Eftersom jag redan avslöjat att det är en helstålskniv det handlar om så kommer inte handtagsmaterial som en överraskning. Med tanke på knivens storlek hade den kunnat användas som ett bojsänke om det inte varit för att Ruike valt att lägga mycket kraft och arbete på insidan. Sidorna är kraftigt lättade och liknar bitvis en fackverkskonstruktion. Det ger en mycket stark kniv som i sammanhanget är relativt lätt. Den väger in på 159 gram. 

Nej, kniven är inte så tung som stålhandtaget antyder. Notera den rena presentationssidan

Vikten känns i handen det måste medges men oväntat lite och det är tack vare att balanspunkten på P128 återfinns mitt i urtaget för fingret. Det trollar inte bort vikten helt men gör den klart mindre påtaglig.

Konstruktionen är skruvad med en backspacer i G10. Skruvarna är av hona/hane typ och dragna enbart från låssidan. Ett snygg detalj som ger en renare presentationssida. Samma sak har gjorts med pivotskruven som används som dekorelement men ändå kan justeras med en T8. Inga specialverktyg krävs således. Det går med andra ord göra skruvar både dekorativa och praktiska!

Sidorna är lätt välvda genom den breda fasning som gjorts. Det ser snyggt ut och gör att kniven känns mer arbetad samt slankare i fickan. Men en sak gör den inte och det är att motverka den stora invändningen jag har mot det här handtaget. Vilket osökt för oss in på området ergonomi. 

Mycket är bra gjort på det här handtaget men inte allt

Att en kniv skär bra är förstås viktigt men för att kunna göra det bör det gå att hålla i den också. Gärna så länge som uppgiften ifråga tarvar. Överlag känns P128an bra i handen. Den fördjupning som finns för pekfingret är korrekt gjord, handtaget sväller ut på mitten vilket fyller handen väl och sidorna är som sagt välvda. Clipet känns men utgör ingen källa till obehag även om man kramar handtaget till knogarna vitnar. Eftersom handtaget är relativt neutralt fungerar de flesta grepp utom när kniven greppas i nypan. Då är den här precis som alla andra flippers mindre bra. Hammargrepp, sabelgrepp och en fattning med ett finger eller tummen på bladryggen går utmärkt liksom omvända grepp. 

Det är emellertid dags att återkomma till brasklappen jag lämnade under rubriken "blad" när jag sade att handtagets styrkor återfinns på andra områden. Fördelarna är främst att kniven är bekväm i fickan, att det är snyggt samt att det fungerar väl vid lättare arbeten. Sen var det den mindre bra biten.

De ser ju så distinkta ut de där linjerna. Tyvärr känns de så också

Bara så ni vet, det går inte att tälja eller ta i hårt med den här kniven. Inte utan tjocka handskar i alla fall. Trots att storleken och den kraftiga konstruktionen med sitt stålhandtag, dubbla lås och rejäla blad inbjuder till tuffare tag. Orsaken är att handtaget är på tok för kantigt på ett par ställen.

Fasningen gör att det ser bedrägligt rundat ut men när man tar i biter det dig först i lillfingret som håller emot vridrörelsen som uppstår. Framför allt gnager det dock som en ekorre med rabies i den mjuka huden i tumvecket. All kraft användaren tillför kniven pressar direkt mot de endast lätt rundade nittiogradiga kanterna som återfinns mot främre delen av handtagets ovansida. 

Det gör rent ut sagt ont att använda kniven på torrt trä varpå jag efter en stund gav upp. Här har man endera missat den här detaljen eller valt utseende före funktion.

För all del, lösningen ger gott om utrymme för fingret att landa på när man leker med kniven det måste medges. Det finns även gott om plats att placera en tumme på när så behövs samt skänker skarpa och snygga linjer. Men det gör kniven mindre allroundbetonad. Det behöver inte vara något problem bara man är medveten om det. Det är förstås avhängigt användningsområde. Det är för övrigt inte en problematik den här kniven är ensam om.

Det var det jag avsåg när jag tidigare skrev "kunde vara tunnare bakom eggen". Eftersom P128 på grund av handtaget inte är helt lämpad för riktigt tunga uppgifter kunde bladet gjorts smäckrare för att ytterligare understryka knivens förtjänster. 

Öppning och lås

P128 öppnas med en flipper. Kniven är relativt kvick och öppnar med ett lätt väsande. Bladet löper på lager och är relativt tungt så när det väl är i rörelse öppnar det säkert och bestämt. Själva flippern är bra men inte perfekt. Den är liten och därmed inte i vägen, vinkeln är bra och den allmänna geometrin ger en lättöppnad kniv. Men en miss finns, den är för hal! Det går att missa flippern helt eller halka av den och det sker från stund till annan. Särskilt om man är kall och våt om händerna vilket händer rätt ofta här i vårt klimat. Min rekommendation till Ruike är därför att förse den med en räffla eller två mot framsidan till. Det skulle förbättra funktionen avsevärt. 

En bra detalj är att man tänkt på hur det skall kännas när pekfingret landar på handtagsryggen efter öppningsrörelsen också. Där är det mjukt och välstädat. Inga störande skyttegravar eller taggtråd i form av felplacerade jimpings eller annat otyg. 

En flipper som är så bra förutom det att den upplevs som något hal

Som konstaterats i inledningen är det här en kniv som följer mall 1A och därmed är det ett ramlås som står för säkerheten när bladet väl är ute. Ruikes variant är mycket välgjord. Funktionen är utmärkt, den låser alltid och gör det utan tillstymmelse till glapp eller spel. Förutom i god geometri återfinns en del av förklaringen i materialet. Det är lättare att tillverka ramlås i stål än i titan om bara vinklarna är rätt. Man behöver inga låsarmsförstärkningar eller översträckningsskydd vilket förenklar konstruktionen och risken för lockstick och slip minskar även om de inte är uteslutna. 

Ramlås i stål

Och extralåset kallat "Beta Plus"

Utöver det ordinarie låset har flera modeller av Ruikes knivar ett extra lås kallat "Beta Plus". Det är för övrigt en av de saker som får mig att misstänka att deras knivar görs av Real Steel/SRM då det är deras lösning. Till och med namnet är detsamma. Vad funktionen gör är det i aktiverat läge hindrar låsarmen att röra sig i sidled. Med tanke på det och den övriga konstruktionen gör det kniven mycket stark. Att gå så långt som att kalla det en "fastbladare" gör jag inte men resultatet blir onekligen stabilt. Personligen är jag inte mycket för dylika extralås då jag inte ser behovet av dem överhuvudtaget. Men för dem som föredrar både hängslen och livrem är de ett alternativ antar jag.

Beta plus fungerar i vilket fall som helst klanderfritt och framförallt låter det inte när det är inaktiverat. Jag uppskattar knivar som inte låter som ilskna skallerormar.

Att bära

Ruike P128 är faktiskt riktigt bra i fickan givet sin storlek. Vikten som uppenbarligen finns där fördelas jämnt om man kan säga så och clipets utformning gör att den återfinns rätt djupt ned i fickan istället för att balansera på kanten som en del knivar tenderar att göra. Det gör även att risken för att tappa kniven minskar. 

I fickan är kniven  över genomsnittet

Clipet är i stål och utseendet är tämligen neutralt och matchar resten av kniven. Egentligen har det för lite spänst då det är rejält styvt. Men funktionen blir ändå god dels på grund av läppen som lätt går att föra över textilkanter men framför allt eftersom stålet i handtaget är helt slätt vilket förstås minskar friktionen. Kanten som uppstår där låsarmen tunnats ut är rundat vilket gör att den inte fastnar i tyget när kniven dras något som annars inte är helt ovanligt. 

En annan god sak är att den mjuka ryggen och den lilla flippern inte attackerar handen om du stoppar ned den i fickan för att nå dina husnycklar som huserar längst ned i höger framficka. Kniven tar inte heller onödigt stor plats i fickan då den med sina 12 mm över ryggen och fasade kanter är tämligen tunn. Profilen är inte heller för hög men det är trots allt en rätt stor kniv så helt anonym blir den trots det inte. 

Sammanfattningsvis

Man kan ha lite olika uppfattningar om blotta mängden "framelock flippers" på marknaden för tillfället. Det bör dock betonas att konceptet kan genomföras mer eller mindre väl och Ruike P128 är ett exempel på när det gjorts riktigt bra och det till ett synnerligen konkurrenskraftigt pris. Jag vill därför gå så långt att jag utnämner den här kniven till en av kandidaterna till årets budgetkniv i sin klass allt sammantaget. 

En kniv med ett distinkt utseende

Men det finns dock en invändning eller snarare ett förbehåll kopplat till den kandidaturen och det rör tänkt användningsområde. Det här är en modern flipperkniv gjord för lättare EDC-bruk trots sin robusta kroppshydda. Håller man sig inom de ramarna är kniven helt klart något att beakta. Men köp den inte som grovarbetarredskap.

Vad du får för din investerade peng är en mycket välbyggt kniv med ett bra bladstål, stabilt lås och ett välfungerande clip. Därutöver bjuds på en smakfull design med flera moderna attribut. Vad man tycker om utseende är förstås subjektivt men kniven bjuder på konsekvens och snyggt formspråk.

Lägg därtill intressanta detaljer av olika slag. Allt från ett djärvt blad vars linjer delvis går igen i handtaget, via omfattande arbete för att minska vikten på kniven till kullager, dekorativa skruvar och extralåsfunktion. 

Ruike P128 SF, kanske i en ficka nära dig?

En utmärkt introduktion för ett nytt märke får jag ändå säga. Jag uppskattar den här kniven för vad den är men inte helt utan förbehåll. Det finns några förbättringar jag skulle vilja föreslå. En är att våga slipa bladet tunnare. Det håller för det, jag lovar även om det säkert finns någon Youtubare därute som skulle lyckas knäcka det. Det finns det alltid nämligen. Vi andra skulle dock få bättre knivar på köpet samt några videos att göra narr av. Det tipset riktar jag å andra sidan till hela industrin inte bara till Ruike. 

Mer specifikt för den här kniven vädjar jag till upphovsmannen - snälla, runda av handtaget mer på nästa modell. Det får inte göra ont i handen när man använder en kniv. Särskilt inte en som är så här stor och stadig och därför lockar till tyngre arbeten. När ni ändå håller på, förse flippern med ett par tvärstreck för ökat grepp också. Sen skulle kniven vara rustad för det mesta som kan komma i dess väg. 

Men som en modern EDC-kniv i det större formatet kan jag ändå varmt rekommendera den här kniven.  Särskilt om priset tillförs ekvationen. Det är klart att det går att göra kniven lättare genom att använda titan i handtaget till exempel men då ökar även prislappen i motsvarande grad. Här har man gjort ett flertal balanserade val och resultatet är en riktigt bra fickkniv.

Det OM du gillar stilen vill säga. För visst har vi sett den förut? Kniven har alla ingredienser som kan förväntas inklusive flipper, lager och harpunspets. Jag kan möjligen tycka att det finns en framelockflipper för mycket här i världen men majoriteten av den knivköpande befolkningen håller inte med mig på den punkten och Ruike P128 är bra!

Kniven bjuder som sagt på ett konsekvent formspråk med harmoniska linjer. En snygg kniv helt enkelt, testa den!

Här återfinns tillverkarens produktsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 217 mm
Längd hopfälld: 124 mm
Vikt: 159 g
Bladlängd: 93 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60 HRC
Handtag: Rostfritt stål, 3Cr14N
Lås: Ramlås förstärkt med ett extralås, "Beta Plus"

Producerad av: Ruike, tillverkad i Kina



/ J - testar något nytt

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knife Review Ruike P128SF

-  a candidate for EDC of the year in its class?

Chinese Ruike is a relative newcomer to the knifemarket. The company behind the brand is all the more established. It is Fenix Lights that decided to expand their business to include knives as well. They are otherwise known for their wide selection of lights with focus on head- and flashlights together with bicycle lighting. 

This knife is my first experience with them and their knives and the model is called P128-SF.

Ruike P128 SF

The concept is well known by know and a friend therefore ironically suggested that "Deja Vú" would have been a more suitable name for the knife when I presented the first pictures on Facebook. Well, he is not wrong in that both the construction and the overall lines feels somewhat familiar.

The reason is not that hard to find. The P128 is a full metal knife with a distinct modern appearance based on a flipper-opening accompanied by a framelock with a rather trendy harpoon blade. Combinations which have been seen before.

Not entirely innovative but well made

But the concept can be implemented with different degrees of skill and enthusiasm and in this case it's very well done. This knife offers good performance and a contemporary design and do so at an competetive price level.

Let's therefore take a closer look at what Ruike offers in the 50$ realm!

Blade

The rather generous blade of the P128 measures over three and a half inch in length and is basically a droppint. It is modified with what is commonly referred to as a harpoon tip. The looks are a pronounced with a swedge on top.

The blade is close to being full flat ground. The small flat areas that remains makes the lives for everyone using fixed angle sharpening systems a little easier. The thickness of the blade is 0.14" or 3,5 mm. Sturdy but yet not overbuilt.

  A rather substantial blade with a distinct harpoon tip

The edge itself measuring 97 mm are actually longer than the specified length of the blade. The reason why is that the shape of the handle intrudes a bit on the blade and that the entire edge constitutes a long continuous belly. It meets the harpoon and together they form a very nice tip, both strong and precise. Exactly the way I like it.

The factory edge was more than decent - even, symmetrical and sharp enough to shave armhair with only the slightest of pressure. The only objection I have is that there could be a little less steel behind the edge. Especially on this particular knife, somehing I will come back to. 

In this version the 14C28N-steel has bead blasted finish

The finish is a good looking bead blast and the knife can also be had in an all black version if you so prefer. For my liking there is a tad bit too much writing on the blade. But it's tastefully done since the font and size of the text are rather discrete. There you can find Ruikes logotype which is admirably small and on the ricasso there are numbers which might be "month of birth". On the opposite side you find the name or rather designation of the knife and also what seems to be a serial number. What is it doing there? It isn' exactly a limited edition we are talking about so I think it's a bit redundant.

To be honest I would have preferred a satin finish instead. This bead blast have a tendency to show snail trails after some cutting.

Type of steel is also stated on the blade and it's 14C28N from Sandvik. An excellent budgetsteel in my book. 

The steel is a favourite not only for patriotic reasons but also for being rather stain resistant and that it takes a fine edge which it holds for a decent amount of time. I also appreciate that it tends to roll rather than chip if damaged which in turn makes it easier to repair. It's certainly not the most extreme steel with todays standard but it is very well chosen for the price class and intended use. 

In this kind of tasks this knife excels

After working with this knife for a while doing various tasks it stands clear that the handle is the limiting factor and not the blade. Somehow it's appropriate and in line with the knife aiming at being a somewhat large EDC-knife. It's however not suited for heavier tasks in my mind. What I am referring to is working in materials such as woven nylon, rubber, carpets and the like but most of all wood in different shapes. Then it's obvious that this handles strength is to be found elsewhere. 

But as long as the tasks are focused around materials like paper, paperboard and the occational massacre of cardboard the knife is not only good but excellent. The same goes for penetrating thicker plastic and various packages, open boxes, cutting rope and fabric etcetera. The blade shape and competent tip shines in this areas.

Light kitchen duties causes no problems either due to an almost totally flat ground, a nice edge curvature and a somewhat small flippertab. But like all flippers it sticks out and gets in the way against cutting boards or any flat surface for that matter. That's one of the reasons why flippers ain't  my preferred mechanism for opening a knife. 

Handle

Since I already revealed that this is an all metal knife the handle material comes as no surprise. It's steel and lots of it. With size in mind this knife could have been used for a boat anchor if it wasn't for the amount of work done on the inside.

Here the handle looks more like a framework. It gives a very strong knife that despite being over 8.5" in length, with a substantial blade, full handle and an all steel construction weighs in at 5.6 oz. Not too bad given the circumstances.

No, not as heavy as the all steel handle may imply. Note the clean presentationside

The weight is obviously there but isn't too bothering and that is much due to the knife being well balanced. The balancepoint of the P128 can be found exactly in the fingerchoil. It doesn't magically makes the ounces go away but it for sure makes them less noticeable in hand. 

The handle slabs are held together with two screws besides the adjustable pivot screw. They are attached to a backspacer in G10. The screws are of Chicago type which together with the decorative pivot makes for a nice touch resulting in a cleaner presentationside while still enables the knife to be taken apart without special tools. The knife has a small lanyardhole for the ones who like their cords. It's a bit tight for a 550 cord but since I rarely use lanyards thats of no concern for me personally. 

The sides are slightly vaulted because of the wide chamfering round the edges of the handle. It looks good and makes the knife feels more elaborated and more svelte in pocket. But one thing they do not. And that is helping with my biggest gripe about this handle. Which leads us to talk ergonomics. 

Several things about this handle are well thought through

The most important mission for a knife is to cut well. But to be able to do so it must feel comfortable in hand too. Preferable for the time required to finish whatever task is at hand. It's here you separate the wheat from the chaff.

All in all the P128 is good in hand for most tasks. The fingerchoil is correctly shaped and actually fits a human finger which isn't something to take for granted nowadays strangely enough. The handle has a nice palm swell which fills the hand and the handlesides are as mentioned, chamfered. The clip can be felt but is no direct hotspot even if you whiteknuckle the knife.

The handle is relatively neutral in shape and therefore most grips works just fine. Except pinchgrips that is, it's an Achilles heel for almost all flippers. But hammergrip, sabregrip, and grips with fingers on the spine works just fine. So does reversed grips, both for drawcuts and with the thumb on the butt end of the handle.

So far so good and this is what I referred to before saying that the handles strength could be found elsewhere. It's primarely in pocket, looking good and in every day chores it performs well. It also has its shortcommings.

They look so distinct those crisp lines, unfortenately they feel so too

I want to inform you that it isn't possible to carve or whittle with this knife. Not without thick gloves anyway. That despite the size of the knife and its sturdy construction with a steelhandle, double locks and a serious blade that invites to heavier chores. The reason is simply that the handle is way too angular. The chamfering makes it look more rounded than it actually is. If you really bear down on the knife the handle first bites into your little finger that resists the twisting motion that occurs while working. But foremost it chews on the soft skin of the thumb web like an squirrel with rabies.

All force put into the knife ends up in the meeting between your hand and the only marginally rounded ninety degree spine of the handle. That quickly becomes a true hotspot.

It just hurts using this knife on dried hardwood and after a while I gave up. Either Ruike or rather their designers missed that this part of a handle needs to be more rounded or they put looks before function in this particular area.

By all means, the way of shaping the handle gives plenty of space for the finger to land on when flicking the knife. It also gives the knife clean crisp lines in order to look good. But it also makes it less allround and more focused on pure EDC-tasks. On the other hand it does that with honour. It's just something to be aware of and this model is definetely not the only one on the market with this characteristics.

Opening and Lock

The fact that  the P128 is a flipper only knife is hard to miss. The blade runs on bearings and is relatively heavy so once in motion it opens swiftly and securely with a slight wheezing. The flippertab itself is almost top notch. It's small and therefore not obtrusive, correctly angled and the geometry is well thought out which gives a knife that's easy to open. But there is a one thing that could be improved. The flippertab is too slick. It is possible to miss it alltogether or slip off during opening which happens every now and then. Especially if you have cold or wet hands which is quite common in these parts of the world. Some mild jimping on the front of the flippertab would make the opening much more intuitive and reliable under all circumstances.

One nice detail is that they put some thougt in where the finger ends up after the opening motion. The back of the handle makes for a soft and smooth landing. No disturbing trenches or barb wires in the shape of misplaced jimpings to be seen around this area. Thanks for that Ruike!

A nice flippertab 

As stated earlier this is a knife that follows the crowd and as a result it's of course a framelock that provides security. This version from Ruike is a really good one. The function is excellent. It locks one hundred percent of the time and does so without the slightest bladeplay of any kind.

Besides a correct lockgeometry some of the explanation can be found in the material itself. It's simply put easier to manufacture framelocks in steel than titanium once you got the angles right. You don't need any steelinserts or overtravelstops and the risk of getting lockstick or slip drastically decreases even if it's not totally out of the question. None of these problems could be found on this knife by the way.

Another thing that's positive is that the lock is easy to get to and realese. I'm personally not a fan of locks that want to wrestle with me in order to function. 

Framelock/Reeve Integral Lock in steel

And the secondary "Beta Plus" lock

Besides the framelock several of Ruikes models are equipped with a secondary lock called "Beta Plus". It's one of the reasons which causes me to think these knives are made by Real Steel since it's their system. Even the name remains the same. What it does is to prevent the lockbar from travel sideways while engaged. Imagine a sliding version of Lionsteels Rotoblock and you get the picture.

I'm not a fan of these secondary locks no matter if they are called "Beta Plus", "Roto Block" or "LAWKS". Personally I don't have a need for them but for those who prefer both belt and braces I guess it's a good thing. Anyway, this version works without remarks and above all - it's quiet even if not activated. I really dislikes knives that sounds like a wrought up rattlesnake.

Considering the double locks and how this knife is constructed over all it seems plenty strong. I wouldn't go as far as calling it "fixedblade" which is a popular epithet in connection to stout folders but the knife is no doubt solidly built.

To Carry

Ruike P128 is actually pretty good in pocket given its size. The weight is obviously there but are evenly distributed if you see what I mean. The knife is well balanced also in the closed position. Besides that the knife rides deep in pocket due to the shape of the pocket clip. I prefer that over "ballerinas", that is knives that almost tiptoeing on the edge of your pockets.

The risk of loosing your precious cutting tool also decreases with a low carry clip and with this rather stout knife its definitely what I prefer.  

Given it's size not too bad in pocket at all

The clip is made out of steel and looks fairly neutral which suites the overall appearance of the knife well. On its own I think it's too stiff and could have been more springy. But despite that the function is good due to a well executed lip on the clip and foremost that the steel in the handle provides almost no additional friction at all. Another good thing is that the edges of the cutout made for the lockbar are rounded. That prevents the knife from snagging. A detail that otherwise can drive me half crazy. 

Another good thing is that the smooth back and the tiny flipper don't attack the hand when it searches for your housekeys which most often houses on the bottom of the right front pocket.

P128 is a rather slim knife that don't occupy uneccessary space in the pocket with it's under half an inch width and chamfered sides. The height isn't too bad either but you can't deny that this is a sizeable knife so completely anonymous it is not. 

To Conclude

There are different takes on the number of "framelock flippers on bearings" on the market for the time being. But it could be said that it can be done with more or less finesse. Ruike P128 is an example of when it is done really well and the icing on the cake is a competitive price tag to go with it.

I might even go as far as say that is one of the candidates to "budget knife of the year" in it's class.

A knife with a distinct look

However, there is an objection or rather a reservation attached to that candidacy and it has to do with area of use. This is a modern flipperknife made for various lighter EDC-related tasks regardless of its rather stout appearance. If you stay within the limits this knife is definitely worth considering.

What you get for your invested monetary means is a very well built knife with good bladesteel and a strong lock. In addition this knife gives you a tasteful design with several modern attributes. What you think about looks is always subjective but the knife offers a couple of interesting details both practical and appearancewise.

From a bold looking blade via a lot of internal milling to bearings, decorative screwheads and pivot to a secondary lock.

Ruike P128 SF, maybe in a pocket near you?

What a splendid introduction for a new brand! I really like this knife for what it is but not entirely without reservation. There are some improvements I would like to propose. The first is a general one aimed towards almost the entire industry, not only Ruike. Dare to grind your blades thinner! They won't fail I promise. For sure there will be some Youtuber who eventually will destroy the blades. There always are. But meanwhile the rest of us would be getting better knives and later some videos to make fun of.

More specific suggestions for this particular model concerns ergonomics. Therefore I say to the designer/designteam "please make the edges of the handle rounder on the next knife". It's not a good  thing if the hand hurts while using a tool of any kind. Especially not on this kind of knife which is big and sturdy and therefore lends itself to heavier work. And while you're at it give the flippertab a couple of  cross-lines as well for increased friction. After these small changes the knife would be up for most tasks comming it's way, even the tougher ones.

But already as is this knife has a lot going for it as a modern EDC-knife in the slightly bigger format. Therefore I recommend this knife. That is IF you like the style in question. Because we have seen it before havent't we? The recipe have all the ingredients expected including a flipper, bearings and a harpoon tip on the blade. I can possible feel that there are one too many framelockflippers in the world but the majority of the market doesn't agree so it's probably me.

Anyway, this is a good representative for the type and for the price you can't go wrong. And the P128 offers a very consistent designlanguage with harmonic lines. A good looking knife for short.

Try it out!

Product page can be found here!


Specification:

Overall Length: 8.54"
Folded Length: 4.88"
Weight: 5.61 oz
Blade Length: 3.66"
Blade Thickness: 0.14"
Bladesteel: Sandvik 14C28N, 58-60 HRC
Handle Material: Steel, 3Cr14N
Lock: Framelock with an extra lock, "Beta Plus"

Produced by: Ruike, made in China



/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ruike

Dags att stifta bekantskap med ett för mig nytt märke på knivhimlen. Det är kinesiska Ruike som introducerar sig själva för "Knivigt värre" i och med den här kniven!

Bakom Ruike står ett väl etablerat företag i Fenixlight som funnits ett tag och gjort sig kända för att lysa upp tillvaron både bildligt och bokstavligt med ficklampor, pannlampor och cykelbelysning. Nu ger de sig in på knivmarknaden och gör det med ett tjugofemtal modeller som sträcker sig från enklare fickknivar, via multifunktionsknivar och större fällknivar till några fastbladare. 

Sortimentet ser konkurrenskraftigt ut och vad jag kunde utläsa av tidiga bilder så förefaller det som om det samarbetas med Real Steel Knives på något vis. Det är inte bekräftade uppgifter men det som får mig att spekulera kring det är hur clipen är utformade, valen av bladstål samt inte minst användandet av sekundärlåset "Beta Plus". Där har till och med namnet fått hänga med. 

Om så är fallet är det enbart positivt och borgar för solid kvalitet.

Bästa sortens kaffe, den som avnjuts med en ny kniv

Modellen ovan heter P128SF och är en av Ruikes senare modeller. Den är en något kraftigare fällkniv som öppnas med flipper och låser med ett ramlås. Den bjuder också på finesser som lager, ett extralås och framför allt ett bra svenskt stål i bladet i form av Sandvik 14C28N. Överlag en solid kniv redan på pappret. 

Designen är ren och elegant och i mina ögon riktigt snygg. Inga excesser men ändå små detaljer att notera och glädjas åt när man undersöker kniven närmare. 

Det första intrycket som slår mig när jag packade upp kniven är att den är lätt för att vara gjord helt i stål med de här måtten. Det lovar gott inför fortsättningen. Sen kommer känslan av att den känns välbyggd och på något vis sund. Inga konstigheter i handen och balansen är helt neutral.

Enbart positiva första intryck med andra ord. Kniven hämtades ut på morgonkvisten och fick därefter raskt dyka ned i en ficka för att omedelbart följa med på dagens äventyr.

Modellnamnet kanske behöver en överhalning men desto mer arbete verkar vara nedlagt på kniven vilket jag är glad för. 

Jag återkommer med löpande rapporter om hur den här bekantskapen artar sig och naturligtvis blir det en fullskalig recension när kniven väl burits och brukats ett tag. 

/ J - nyfiken igen


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre