torsdag 25 juni 2015

Knivrecension SRM 7071

- Den perfekta fickkniven del 20


Antalet tronpretendenter till titeln "Den perfekta fickkniven" ökar stadigt och den här gången kommer utmanaren återigen från Kina. I mitt tycke är det här bland det mest spännande som kommit från tillverkaren SanRenMu överhuvudtaget. Den här kniven trumfar deras mest kända modell "710" som jag presenterat i den här serien tidigare. Sen skall det tilläggas att det nu talas om knivar i budgetklassen. 

SRM 7071

Modell 7071 är nämligen lättare, har ett bättre clip och är försedd med mer kvalificerade material i såväl handtag som blad. Hade den bara varit något större hade den kunnat hota fler än så men låt oss inte gå händelserna i förväg. 


En något avvikande kinakniv


Blad


Bladet på den här kniven är en intressant historia på flera sätt. Det första utmärkande draget är att den är försedd med tantospets vilket inte är helt vanligt vare sig på Kinesiska knivar eller i min samling. Det är inte favorittypen kan konstateras men undantagen bekräftar som bekant regeln och på en liten vardagsbrukskniv som det här är det inte alls oävet. De gör sig till exempel utmärkt som förpackningsöppnare. 

Tantospetsar hittar inte in i samlingen alltför ofta

Sen är slipningen något, särskilt i den här prisklassen, så ovanligt som en "compound grind" vilket innebär att bladet har flera olika slipfaser. Spetsen är flatslipad och själva huvuddelen av bladet är skålslipad. Bladet är även försett med en falskegg på toppen som kröker sig lätt ned mot en kapabel spets. Ryggen är försedd med räfflor för ökat friktion mot tummen eller pekfingret vid detaljarbeten.

Ett blad med tämligen komplicerat slipning i ett känt stål - Sandvik 12C27

Lägg därtill ett för en kinesiskt kniv mycket ovanligt och välvalt knivstål - Sandvik 12C27 och det blir riktigt intressant. Stålet anser jag vara ett steg upp från det vanligare 8Cr13MoV även om det kompositionsmässigt sägs vara tämligen likvärdigt. Hårdheten uppges till 57Hc vilket gör bladet ganska mjukt vilket även betyder lättslipat. 

Kniven har god initial skärpa och slipningen är mycket väl utförd. Särskilt taget i beaktande att det här är ett betydligt mer avancerat arbete än vad som är brukligt på knivar från SRM. Primäreggen är jämn och vass och sekundäreggarna har snygga övergånger mellan de olika typerna. Finishen på bladet är förresten snyggt tumlad.

Sen har den här kniven liksom en del andra modeller från SRM en udda och rätt meningslös funktion i och med att den del av bladet som möter bladstoppet fungerar som kapsylöppnare när bladet är i hopfällt läge. Det gör mest att det blir en onödigt ful böjd linje i stängt läge. 

Kapsylöppnaren i närbild

Jag vet inte om det möjligen har med kinesiska lagar att göra för de här knivarna presenteras ofta som "multiverktyg" på grund av den här extra funktionen.


Handtag


Handtaget avviker även det från gängse standard för den här typen av knivar från Kina vilket jag ser som positivt. Kniven är uppbyggd kring en tunnare stålram med sidor i G10. Ryggsidan är försedd med ett ilägg i plast eller möjligen G10 och konstruktionen är som vanligt skruvad så den kan demonteras om så önskas.

Ett enkelt funktionellt handtag

Det som gör att den utmärker sig är att konstruktionen inte är öppen, vilket både har sina för- och nackdelar och att skollorna är gjorda av två lager G10. Materialvalet gör att kniven blir lättare än sin mer kända kusin "710" som har ett handtag i massivt stål och är en framelock. Det upplevs också varmare och ger ett bättre grepp även om det här är en slätare variant av G10 än säg de sandpappersträva varianterna från Cold Steel eller Ontario.

Handtaget är uppbyggt kring en bärande stålram med flera lager G10

De två skikten möjliggör även dekorelementen på handtaget som harmonierar väl med resten av utseendet hos kniven.

Greppet rymmer alla fyra fingrar även om det är knappt. Har man större händer än jag är det nog mer att betrakta som en tre- och en halvfingerskniv. Det är ett av skälen till att jag gärna sett att kniven var några procent större. Annars är det utmärkt format handtag som möjliggör ett bra flöde om man vill ändra grepp och som tillåter många olika handpositioner. Enkelhet är ofta att föredra. 

Kniven är försedd med hål för fånglina.


Öppning och lås


Kniven öppnas med dubbelsidiga tumknoppar. De är SRMs tunnformade variant och fungerar som vanligt utmärkt. Både storlek, hur mycket de sticker ut och placeringen på bladet gör att de är lätta att komma åt och använda. Motståndet är väl avvägt och om man "laddar" lite med tummen så flyger bladet ut. Men det går även att smyga ut bladet mer varligt om man så önskar. Det är en av orsakerna till att jag generellt föredrar tumöppningar framför flippers. De är mer flexibla. 

Kniven öppnas med tumknoppar som är lättåtkomliga och välfungerande

Låset är en linerlock i stål. Grovleken är inte så väl tilltagen givet den tämligen smäckra ramen men det känns ändå adekvat med tanke på knivens övriga mått. Det låser ytterst stabilt och som vanligt med knivar från det här kinesiska företaget finns det inte ens en tillstymmelse till glapp eller spel i någon riktning. Det är någonting som andra tillverkare borde lära av. Precisionen är anmärkningsvärd för prisnivån och även kvalitetskontrollen tillhör de bättre.

Låsarmen är tämligen lätt att komma åt när kniven skall fällas ihop. Det eftersom högersidan av handtaget har en liten djupare böj än låssidan. Det är ett snyggt sätt att lösa åtkomsten utan att störa vare sig greppet eller utseendet. Nackdelen är förstås att det inte finns några greppförstärkande åtgärder eller några urtag för att nå låsarmen så går det definitivt inte att göra det med handskar eller vantar på. Men kniven är i vilket fall som helst för liten att hantera med handbeklädnader.


Att bära


Clipet är ruskigt bra. Det är litet och någorlunda diskret samt låter kniven dyka djupt ned i fickan där den både sitter bra och dolt. Två andra detaljer som uppskattas är att det utseendemässigt stämmer överens med knivens tema och viktigare - att spetsen inte är vinklad utåt så man slipper skrapa upp allt man stöter emot. En nackdel för den som är vänsterhänt är att det inte på något vis är flyttbart.

Ett riktigt bra clip för den som föredrar en kniv som dyker djupt i fickan

I övrigt så bidrar den ringa vikten på under sjuttio gram jämte det blygsamma formatet till att kniven knappt märks. Eftersom skollornas G10 är tämligen slätt så river det inte så hårt mot textilier.


Övrigt


F&F är som vanligt med knivar från SRM oerhört bra för prisklassen men står sig även om priset tas bort ur ekvationen. Det finns en del märken efter bearbetningen av materialen men de viktiga delarna är mycket väl utförda. Passningen mellan materialen är god och kniven är snyggt hopsatt. Bladet är välcentrerat och hålls stabilt i infällt läge. Detaljer som förhöjer känslan av kvalitet är de rundade kanterna på insidan av stålramen och bladets slipning och ytbehandling.


Sammanfattningsvis


Det finns egentligen bara ett par tre saker som hade behövt förbättras med den här kniven i mitt tycke. Den skulle varit några procent större och den borde inte haft den löjliga kapsylöppnaren på bladet.

En bra kniv - men varför så liten?

Om bladet varit runt åtta centimeter istället för sex och en halv så hade även handtaget blivit större och titeln "Den perfekta fickkniven" hade varit mer inom räckhåll. Som det är nu är det fortfarande en mycket bra, men något för liten kniv i mitt tycke. Sen kunde den fått ett klassiskt droppointblad. 


Specifikation:

Längd utfälld: 159 mm
Vikt: 69 g
Bladlängd: 65 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 12C27, härdat till 57HRC
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producrad av: SanRenMu, tillverkad i Kina


/ J - ställföreträdande kniviot

måndag 8 juni 2015

Traditionella fällknivar - RR Sowbelly


Den här serien, "traditionella fällknivar", inleddes med en presentation av en "Stockman" och det är nu dags att återvända till det mönstret med en variant på samma tema.

"Stockman" är en intressant knivtyp såtillvida att den har funnits länge och är ett av få mönster som mig veterligen utvecklats specifikt i Amerika för den inhemska marknaden och därmed saknar direkt europeisk bakgrund. Kniven marknadsfördes mot cowboys och lantarbetare och förseddes med tre blad där huvudbladet, en clippoint, var tänkt som ett allroundblad. Sheepfoot-bladet var bland annat ämnat för att trimma klövar och hovar med och spey-bladets intrikata form anpassat för kastration helt enkelt.

Dagens presentation behandlar "Sowbelly Stockman" som är en kraftigare variant på en den vanliga "Serpentine"-formen med lätt svängt grepp. Sowbellyn har ett grövre handtag och något bredare blad än andra typer av Stockmans. Namnet härrör från den markanta svängen på handtaget som visuellt bildar en buk. Formen bidrar förutom till bättre grepp även till mer kontroll över spey-bladet när det används och det underlättar åtkomsten av samtliga blad.

Rough Rider Sowbelly


Handtagsformen underlättar åtkomsten av bladen


Traditionell trebladig stockman-konfiguration med en clippoint som huvudblad som delar ände med ett sheepfoot-blad och kompletteras med ett spey-blad


Fit & Finish
- Bolster, Nickelsilverbolstren är Rough Riders standard med lätt välvd välpolerad yta och en dekorationsrand. De sluter tätt mot ram och skollor.

- Skollorna, Mönstringen av bensidorna är väl utfört och de är välslipade. Även färgningen av benmaterialet får godkänt och nitarna som syns på sidorna av handtaget har fått ändarna slipade korrekt. 

- Ram, Mässingsramen är i tre delar där den mittersta inte är genomgående utan separerar de två ryggfjädrarna åt. De är i huvudsak helt raka med någon liten passningsmiss i ryggen. Slipningen på insidan får dock inte godkänt. Den var skarp på gränsen till att det kändes som man skulle kunna skära sig på den. Det är nu åtgärdat med hjälp av lite sandpapper. 

- Passningen mellan materialen och den generella byggkvalitén ger ett blandat intryck eftersom det gjorts ett grovt misstag och det finns detaljer som kunde fått bättre finish. Som exempel kan nämnas de små glipor som släpper igenom ljus på två ställen i ryggen. Men det kan påpekas att de är ytterst små och inget som noteras utan noggrann granskning. Annars är ryggsidan riktigt bra med jämn yta både när bladen är utfällda och i stängt läge. Övergången mellan de välpolerade bolstren och skollorna är riktigt väl utförda och nitarna slipade som de skall. Den större missen återkommer jag till.

- Slipningen av bladen var genomgående godkänd med jämna symmetriska eggar. Däremot verkar den som utfört arbetet haft exceptionellt bråttom för det var råegg kvar på två av de tre bladen så slipningen var inte helt slutförd. Sen finns även en tendens till  att spetsen på huvudbladet kan vara något "bränd", att den blivit överhettad vid sliparbetet. Återstår att se hur den håller skärpan där eller om härdningen förstörts. Det är så lite det rör sig om så med lite tur kan det ha klarat sig. 


Walk & Talk
- Pull, Fjädrarna i den här kniven är riktigt starka vilket ställer till det en aning. Det större bladet är knepigare att komma åt efter nedslipningen av tangen eftersom det sjunker längre in i ramen vilket försvårar åtkomsten av nagelskåran. Draget ligger annars på en sexa. Sheepfootbladet närmas hoppar fram i sammanhanget och väger in på en fyra. Värre ställt är det med det annars mycket potenta speybladet som är knepigt att nå och bjuder på rejält motstånd och hamnar på en nagelbrytande nia.  

- Walk and Talk, Gången skiljer sig åt mellan ändarna på kniven. Framändans primära clippoint och sheepfootbladet löper föredömligt smidigt när de väl tvingats ut ur ramen. Det i andra änden fästa speybladet däremot har en tendens till att kännas en smula kärvt ungefär halvvägs genom rörelsen även efter inoljning. Möjligen att det är något som går att slita in. Det är något som tiden får utvisa.  


Stay & Play
- Stay, Givet problemet med på gränsen till för stark fjäder så känns bladen ytterst trygga när de väl hamnat i utfällt läge.

- Spel, Och av samma skäl så finns det inget glapp eller spel i bladen. De sitter som gjutet och här känns kniven plötsligt väldigt välbyggd. 

En rejäl miss som gör att kniven känns som ett måndagsexemplar. Bladspetsen sticker  ut i stängt läge. Det omöjliggjorde användande av spey-bladet innan åtgärd


Ett någorlunda väl slipat blad. Den kom dock med markant råegg som synes. Det är numera fixat


Det fylliga handtaget och formen gör tillsammans att spey-bladet blir mer användbart på en Sowbelly. Emellertid inte på den här kniven i urprungsskick


Sammanfattning



En tydlig nackdel med själva mönstret som det är konstruerat är att det finns en risk för att bladen gnager mot varandra i handtaget när de fälls in och ut om inte precisionen i tillverkningen är tillräckligt bra. Själva flexet som uppstår när man pressar fingrarna mot bladen ligger bakom fenomenet. Oftast uppträder det här mellan de två mindre bladen och förklaringen är helt enkelt att det är trångt om utrymme eftersom bladen inte löper i separata kanaler. Faktum är att på den här specifika kniven så händer det ibland att sheepfoot-bladet låser spey-bladet om det inte fälls ut först. Fenomenet visar sig också genom en repa som uppkommit genom nötning på huvudbladet. 

En lika tydlig fördel med hur Sowbellys är utformade är att det något grövre handtaget ger mer att greppa kring. Utrymmet kan även fyllas med ett något bredare clippointblad än gängse Stockman-knivar vilket ger ett blad med lite mer buk för den som önskar det. Sen blir det en bra och rejäl vinkel mellan handtaget och speybladet som synes på bilden ovan. Det i kombination med att det är väl tilltaget gör att det är ytterst användbart. Det var dock inte fallet på den här kniven när den anlände vilket för mig tillbaks in på ämnet missar. 

En rejäl brist i kvalitetskontroll avslöjades eftersom spetsen på huvudbladet stack ut när kniven var hopfälld. I stängt läge täcktes den tillräckligt av speybladet för att man inte skulle skära sig när kniven var i fickan. Men det fungerade förstås inte när spey-bladet skulle användas. Problemet åtgärdades med en fil och en stunds arbete. Jag slipade helt enkelt ned bladtangen till bladet sjönk in i ramen och spetsen gömde sig. Det kompletterades sedan med att jag gick över insidan av ramen med sandpapper och oljade pivotnitarna och sen var kniven klart bättre. 

Intrycket av byggkvaliteten är blandad men överskuggas av den rejäla missen. Det är första gången jag blir besviken på en kniv från Rough Rider. Sen är jag inte förtjust i när fjädrarna är av sådan styrka att bladen nästan är omöjliga att fälla ut. Nagelbrytare är inget för mig. Det skall inte behövas redskap för att fälla ut bladen på en slipjoint även om jag vet att det finns dylika att köpa. 

Omdömet om den här kniven blir därför något blandat. Missen med bladspetsen och styrkan i fjädern som håller speybladet tillsammans med att slipningen var något grov och ramen vass på insidan drar ned betyget och får mig att tycka att det här är något av ett måndagsexemplar. Utseendet gillar jag dock och bortsett från missarna är kniven sunt konstruerad. Mönstret ger också ett par rejäla fördelar i sitt ergonomiska grepp och mycket användbara spey-blad. 

Det blir nog någon mer Sowbelly vad det lider.



Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Sowbelly Stockman
Referensnummer: RR080
Längd hopfälld:  95 mm, 3 /4"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 67 mm, Clippoint
Sekundärblad: 55 mm, Spey
Sekundärblad: 50 mm, Sheepsfoot
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RRs hästsko/RR080 china
tang sekundär: inget/ RR hästsko
Skollor: Amber jigged bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Rough Rider

Tillverkningsland: Kina


/ J - delar ut andra chanser