Dagens bild nr 191 Storhet kan inte mätas

Spyderco Police är en modell som är svårmätt, i alla fall för mig. Möjligen kan det sägas att den i det här utförandet väger 128 g och är mer än 25 cm lång och erbjuder ett över 11 cm långt blad. Det är således en substiantell kniv vi talar om. De måtten är inte så komplicerade att komma över. 

Men särskilt väger den tungt för mig. Den tillhör nämligen de där fällknivarna som verkligen satte fart på knivintresset. Bland absolut första knivarna som gjorde det var en var ett par EKA som en av mina morbröder brukade bära, Swede 90 och 60. 

Därutöver var det Spyderco Police som många år senare var det som fick intresseknölarna att lysa upp. Dess blanksköna stålelegans utövade en kraftig lockelse på mitt yngre jag. 

Att få tag i dem var dock svårare. Internet fanns inte i egentlig bemärkelse, inga butiker här förde dem och jag hade ändå inte råd. Först ett flertal år senare fick jag tag i min första Police. Den köptes via den då nya företeelsen eBay. 

"You can't measure greatness"

Som jag nämnde i en "Fredags-EDC" häromdagen så ingår den här modellen från Spyderco bland dem som kan räknas som "discontinued" nästa år. Den sålde väl inte tillräckligt bra får man förmoda. Men exakt varför man skall välja den nya lättviktsversionen framför den här övergår mitt förstånd. Du byter G10 mot FRN och vinner 9 gram. Men du förlorar även K390 till förmån för enklare stål. Ju

Enda fördelen jag kan se är att ersättaren kostar mindre men där slutar väl fördelarna som jag ser det. 

/ J - det var VISST bättre förr

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Lionsteel ROK

-  a technical monster

Firstly a remark. The following text is fairly detailed and thus long. I, therefore, recommend that the ones so inclined pours a good cup of tea or coffee before reading. Now that you are duly warned, I will introduce Lionsteel ROK to you. The reason why the review is more elaborate than usual is simply that there is much to explore, present and discuss. 

Italians are known for their good design but here they also chose to complement it by adding as much technology as possible. It becomes obvious already while unpacking this beauty. If you put your mobile close to the box it tells you all you need to know about your new knife including maintenance. Provided that you have an NFC-app installed, of course. It feels a bit strange but very modern. 

Lionsteel ROK A OS

ROK is the brainchild of Molletta and behind that nickname, you find a gentleman by the name of Michele Pensato. A man with solid experience in the field of designing knives. He is very productive and is responsible for several other well-known Lionsteel products such as the TRE, KUR, SR-series and not least the fixed-blade M-series.

This time he and Lionsteel have provided a knife that offers features hidden behind names and acronyms such as NFC chip, SOLID-technology, Rotoblock, and H.WAYL. Add top-notch materials topped with M390 blade and ceramic ball bearings and you got an interesting knife. 

A rather elegant beast designed by Molletta

Twitter version: Lionsteel ROK, form and function in harmony

Blade

The blade on the ROK is probably the least hi-tech part. But the blade is well made in top quality material. However, the shape is a relatively uncomplicated drop point which is not too far from a clip point. It has been elevated by adding a swedge that in a quite unique way does not extend all the way to the tip. Also, Lionsteel has chosen to place their logo and other text here. It's unusual but nicely and tastefully done and not something I've seen on a knife before. The blade finish is a satin that is worth highlighting. Smooth and well-executed where they chose to leave a fairly coarse pattern that can be discerned at certain angles. The blade has then been polished to an attractive semi-gloss surface.

A luxurious detail is how well the spine is rounded. At the base of the blade, you find some notches for indexing and possible some more traction. 

A relatively traditional blade made out of M390-steel from Böhler/Uddeholm

The steel is the exceptionally good M390 from Böhler/Uddeholm with a stated hardness of 59-60 HRC. I have no way to control it and I don't think it's necessary either.* Of this steel, you get a lot. Perhaps a bit too much even. The length of the blade is not exaggerated by 83 mm but it has been compensated with a massively thick blade stock of 4,5 mm. It's more than a millimeter thicker than I think this knife needs from a performance standpoint.

But I have a nagging suspicion that there is a logical explanation behind that choice. As mentioned, the handle is an integral, that is milled out of one piece of metal. That increases weight compared to liner based handles that are easier to lighten. That in combination with the clip-technology which increases the overall width means that the handle needs to be balanced with something. Had ROK been fitted with a thin hollow grind blade instead, the knife would have become back heavy, especially in the ti-version. That is not the case now.

The factory edge is really sharp but there is a lot of steel behind the edge

The blade has a high flat grind to about  3/4 of the blade height. The factory edge on this specific knife was really good. Sharp enough to shave hair with ease without any efforts on my behalf. It was also nicely done, even and centered. As per usual with knives from Lionsteel, it is a bit thicker behind the edge than I find necessary. Sure, you obtain a durable edge but it does not optimize the properties in M390.

What we have in front of us is thus a very robust blade. This also applies to the tip that penetrates very well. The thickness of the tip also means that you are not afraid to bend a little and use some force when, for instance, unbind the blade from hard pieces of wood.

The blade stock is thick and the tip very sturdy

ROK is more at home when it comes to heavier tasks than small fiddly ones. Or rather, there are no problems as long as you just need a sharp edge. So cutting strings and cords, removing clothing labels, peel an apple, cutting tape and opening packages are of course easy. But for cuts where you use the entire blade and slice all the way through things, the blade is too thick as I suspected. This, as an example, applies to kitchen duty. Sure you can cut an onion and a carrot but this knife is surely not made for it and the result is so-so. But the blade is saved by the high grind.

But dealing with materials such as wood, rope, fabrics, and carpets this knife is actually really good. The edge angle makes it easy to control when cutting and carving wood.

The sturdy edge and strong tip also inspire confidence when putting some power behind the cuts. It is also facilitated by the next point, the design of the handle.

Handle

There is much to be said about this knife handle. First and foremost that it is really comfortable. Both to just grab and hold and to work with. It is simply put very ergonomic. There is no such thing as "hotspots". Nothing that can chafe or cause discomfort. The reason why is, of course, mainly found in the design. But there is also technology that aids in the quest for the perfect handle. 

Handle material is aluminum and the shape simple yet comfortable

The first and most obvious detail is that this handle completely lacks joints. This is what is referred to as an "integral" handle. That is, it's made out of a single piece of metal. Lionsteel calls their version of the method for SOLID. In this particular model of a knife, the starting point is one piece of aluminum. ROK is also available in a titanium version but to be honest I see no advantages whatsoever with that material in this case. Above all, it's heavier than aluminum, which changes the balance of the knife. That is one of the drawbacks of this method. It is harder than usual to weight relieve the handle by milling the insides which in turn makes them more massive and thus heavier.** 

This design approach also includes a couple of problems that must be solved. One of them is what to do with the stop pin for the blade. Other well-known manufacturers of integral-knives such as custom knifemaker P. Rassenti and Spyderco's interpretations of his work simply make a hole in the handle, press-fit the pin in the area where it usually is found and then polish the surface. The problem is, however, that this detail can be visible at some angles.

But not on this knife. So where did they hide the steel bar? Well, it can be found under the asymmetrical female side of the pivot-screw. That is not just there for good looks. It is an interesting solution, that as far as I know, is unique to this knife. 

The handle is milled out of one solid piece of metal and hence lacks joints and a frame

As material in this version, a high-quality aluminum alloy has been chosen instead of titanium. To further reduce weight, they have chosen to leave the back of the handle semi-open. It required more machining time during manufacture, but I think it is worth the effort as the reduced weight makes the knife well balanced. Here you find the balance point just behind the pivot screw which is excellent. The total weight is felt when in hand, but the distribution of it makes the knife feel quick and easy to maneuver.

ROK is available in a couple of different colors. In addition to orange, red and black are also offered. You can also choose between blackened or satin blades depending on your preferences.

The handle has got a fairly advanced surface treatment with no less than three different milling patterns. They both look great and adds a little traction. That is needed since aluminum without any grooves or coating can be slippery. The grip on the ROK is decent even with slightly wet and cold hands. I heard someone that said it was so slippery that he frequently dropped the knife just by trying to pull it out of the pocket. Let put it this way, it is no more slippery than the average titanium handled knife on the market.

The handle shape works in all grips and during prolonged use

Another thing that makes this knife comfortable to hold is that the handle is rather wide. It measures 13 mm across the back. One interesting question is whether this is solely a design choice by Molletta or if there is something more to it?

That's because there is one thing that really contributes to the ergonomics of this knife and that is how the clip is shaped and works. It depends on a piece of technology that requires some space. That probably excludes really thin handles.

Then Lionsteel didn't fall in the same trap as Spyderco did with their integral the Nirvana. That makes the sides, especially the bottom part thin. That detail really spoiled that knife for me. At ROK, the edges are instead much thicker and well rounded which makes them way more comfortable.

Opening and Lock

The flipper tab on this knife is rather large and pride where it sits. I must admit I'm not totally in love with how it looks. But the neat thing is that if you don't like the shape of it or the phenomenon with a little angry woodpecker in your pocket, you can simply lose it. ROK has a detachable flipper tab! A technology Lionsteel introduced on their TRE (Three Rapid Exchange) model where you can switch between flipper tab, thumb disc or two-hand opening depending on preferences.

At ROK, however, there is no thumb opening option. Besides the absence of a one-hand opening system makes the knife legal in more places, read Germany, it also brings another advantage. If you feel like being extremely practical, the knife is actually a better cutting tool without the flipper tab. Such features are often in the way when working with knives in general. And then, of course, it gives the knife cleaner looking lines without a piece of metal sticking out. For you to succeed with the surgery, a small tool is included.

Are there any downsides? You do end up with a two-handed knife that isn't that easy to open. A certain technique is required since the detent is adapted for flipping action. Not much of the blade is visible and the part that is chamfered and polished which makes for a poor grip. The trick is to grab as far out as possible to get better leverage. With some hand-strength and practice, it works, but it's not the world's best two-handed knife. 

The flipper tab is detachable



Without the flipper tab the knife, in my eyes, looks more elegant. It is also slightly more practical but hard to open

How is ROK to open otherwise? I want to emphasize that it is not a knife for those who primarily use their knife as a yoyo or stress balls. The "fidget factor" is low. Despite ball bearings that is. Physics works against this knife. It is, to be honest, a bit lethargic. The reason is not hard to figure out.

The flipper tab is not the best in terms of placement, but the biggest culprit in this context is the fairly thick and heavy blade. There is simply a lot of mass to accelerate. Neither is the shape of the flipper tab optimal. Despite well-beveled corners and edges, it's a bit square-ish. 

ROK has double locks. A frame lock with a steel insert and an overtravel stop. Built into the latter is a secondary lock called Rotoblock

ROK is equipped with something as unusual as an aluminum frame lock. That, of course, demands the usual additions that also can be found in titanium frame locks such as lock bar reinforcement and overtravel stop. The latter is extra important as this is an integral handle. Should you bend the lock bar too far outwards, it is not easily corrected with this type of construction.

Here, hower, it is impossible to bend something too far since there is a disc stopping that from happening. At a quick glance, it looks a bit like those found on Strider knives but this is something completely different and another example of technology developed by Lionsteel. It is a combined over-travel stop and a secondary lock called Rotoblock. I'm not a supporter of this kind of add-ons in general but if you are going to put extra locks in your knife this is one of the best. It's reasonably easy to activate and release and it keeps the locking bar in a firm grip. The main advantage, as I see it, is that unlike several other designs, Rotoblock cannot be activated by mistake. If you don't want to use it, you don't have to.

The frame lock itself is very strong. There is no risk for failure even under stress. As long as you use your knife like an actual knife, I might add. The function is excellent and there is no movement in the blade at all. The knife feels as sturdy as it looks.

But the lock has an Achilles heel. It's quite hard to release. The lock bar is stiff and offers some resistance. It is therefore fortunate that it is rounded and that the opposite side of the handle is recessed to facilitate access. But that is the second reason why this is not a "fidget-knife".

Besides, ROK has no ramp for the detent ball, which makes this a two-stage rocket. First, you must overcome the force from the lock bar to release the blade and then the detent to be able to close it. Maybe this could be considered a safety aspect. But it definitely ruins what little was left of the action being "fidget-friendly".

I suspect that the reason for putting the detent-ball that far back on the blade has to do with the placement of the stop pin. But the knife has after a while of usage and some new oil become so smooth that it can easily be shaken closed after that the detent ball let go of its grip.

To Carry

This knife is very "carry-friendly" with its well-rounded edges and corners and smooth surface. For a knife offering a blade length of just a bit over eight centimeters, the knife is rather hefty, weighing in at 126 grams. But as a total weight for a pocket knife, that isn't too much. Less sympathetic in the pocket is the flipper tab as mentioned earlier. It is both visible and can be felt so it's not a favorite of mine.  

H.WAYL the big party trick for this knife, a retractable clip 

But this knife has a party trick up its sleeve. So far it is unique to the ROK. The technology called H.WAYL which is a disappearing clip! In short, it means that the clip is fully inserted into the side of the handle when not in use. It is spring-loaded and when the grey button on the opposite side is pressed, the clip appears.

The big question is though how well this pioneering piece of art, works as a knife clip. Quite well, actually. However, the solution is not problem-free. It demands a little more attention or rather re-schooling when it comes to usage. From a purely operational point of view, I put a little bit of the handle into the pocket and then use a pinch grip to push the button and deploy the clip. It is then easy attachable to most fabrics no matter how thick. 

The spring tension is sufficient to hold the knife in place most of the time but not if, for example, pants are turned upside down or the like. It does not have the same strength as a good spring clip and because of how smooth the handle is the knife can be dropped during such maneuvers I have noted. 

And this is how it looks opened. The material is thin enough to be flex

Pulling the knife is easy and no, you don't risk dropping it easily as been claimed. No more than other knives with metal handles should be added. It is not coarse G10 and the handle of the ROK is a little bit slippery.

The big selling point of the clip is that is supposed to be unnoticed not in use. The only thing I can say is that it really works as intended. In the folded position, it doesn't exist and thus that discussion ends. From an ergonomic point of view, a clip cannot be better than H.WAYL.

To Conclude

The first impression of this knife was that it feels much more solid than expected. Both weight and above all thickness surprised me. The second impression was that it is very well built. The finish on both the handle and the blade are extremely good and the ROK exudes a feeling of quality when held. Only then I started to discover all the technology. Except for the one found in the box that is. It was obvious right from the beginning.

The technology found in ROK can be divided into a couple of categories. The first is more basic and is about well-chosen materials:

• aluminum alloy of the highest quality
• a premium powder steel in the form of M390 from Böhler/Uddeholm
• ceramic ball bearings

Then there are more unusual details and technique such as:

• integral handle
• asymmetrical pivot with hidden stop pin
• aluminum frame lock
• NFC chip in the box

And for Lionsteel specific solutions:

• Rotoblock
• removable flipper

And last but not least, the unique:

• H.WAYL, retractable clip

The more technical side of the ROK, H.WAYL, Rotoblock, and asymmetrical pivot

The big question, however, is whether all these technology aids to make ROK a better knife? I would probably argue that it does with some reservations. The NFC-chip as an example is a fun little novelty but most add a sense of luxury than anything practical. The same goes for integral handles. I'm aware that some sing their praises for the increased strength as well as the simplicity in terms of the number of components. But I claim that the strength is more of a theoretical kind and that simplicity goes out the window when combined with all other technology. By the way, that goes even if you stop by adding ball bearings to your integral knife.

The flipper tab and ball bearings make for a knife that is easy to open even if it's not the fastest on the market. The possibility to remove the tab increases legality in some areas and makes the knife more practical. The asymmetrical head on the backside of the pivot screw prevents the pivot from rotating freely and also hides the location of the stop pin. That is, as far as I know, unique to this knife. The lock works without remarks and steel insert on the lock bar and overtravel stop increases the life span of the knife. Rotoblock adds extra safety for the ones who want it. H.WAYL does exactly what is promised but contributes to the knife being somewhat more fiddly.

But ultimately it is the design that makes a good knife and in this regard, the ROK is almost brilliant. First, I think that the proportions are harmonious and that the knife, therefore, is good looking. But that is of course very subjective. The handle is very comfortable and ergonomic and in this area, Molletta succeeded. The same goes for the really good blade shape. Possibly the handle could do with a tad sharper and more distinct patterns to increase the friction just a little.

And then it was the elephant in the room and that is the overly thick blade stock. It actually makes the knife less capable! Sure, it looks nice, especially with that well-rounded spine but it's not very practical. The only thing that motivates that thick blade as far as I am concerned, is the balance. And yes, the knife is well balanced and truth be told that is often more important than weight.

I'm also curious about how H.WAYL stands in the long run. After all, there is a small spring in the clip mechanism. The durability in that spring and what happens if the mechanism gets really dirty remains to be seen. But so far there have been no problems. 

And the ROK's more practical side, a solid combination of a good blade and a comfortable handle

And then it was the color on this particular version. I like it a lot! It's not a valid argument for a good knife, but still. If you are more conservative you choose black instead. In any case, you get an attractive knife that should appeal to those who like technological innovations and progress. Here you get most of them in a single package.

And how much do you have to pay for this beauty then? The aluminum-version costs about 250€ in Europe and around 220$ in the US as I write this. For that, you get a lot of both in materials and technology in a good looking package. If you want the titanium-version it costs a bit more and then some if you add Damascus blade to the mix (around (350 and 470$). Considering that, this version is not cheap, but priceworthy. I'm not totally convinced about the titanium version for this reason.

If you like hi-tech and Molletta's design language this is the knife for you! It also happens to be a very solid knife that is a joy to work with and have an excellent build quality.

Specification:

Length, Overall: 7.8" (198 mm)

Length, Folded: mm

Weight: 4.44 oz (126g)

Blade Length: 3,27 (83 mm)

Blade Thickness: 0,18" (4,5 mm)

Blade Material: M390, HRC 59-60

Handle: Aluminum, Integral

Lock: Frame lock

Produced by: Lionsteel, made in Italy

/ J - Cat lover

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* This comment is caused by discussions in mainly social media about the hardness in mass-produced knives. Among others, some of Lionsteel's products have been mentioned. 
** In this specific case the titanium-version weighs 28 grams more and increases the price with around 130$.

Dagens bild nr 190 Smakfull

Liten, het och full av smak. Precis så vill jag ha min espresso. Just den här råkar vara en ulv i fårakläder  då koppen antyder att det är Illy som är aktuellt. Men ack nej, bönorna som ligger bredvid och illustrerar talar om vad det egentligen är i koppen. Det är "Death Wish". Ja, kaffet heter så. Möjligen var skaparen oerhört förtjust i dåliga acionfilmer från 70-talet inte vet jag. Eller så tycker de bara att det låter coolt. Det skall vara en av världens starkaste kaffesorter.

Jag vet inte det jag, det är snarare tämligen aromatiskt med klara chokladtoner. Det skulle nog en kännare hålla med om. 

"Tasteful"

Kniven är också liten och het. Jag har hela mitt knivliv haft en utvecklad svaghet för stiletter. Det är är modern dylik fast gjord i gammal stil. Modellen heter Piccolo och kommer från Italien. Närmare bestämt Maniago och där hittar man förutom de flesta större italienska knivmakare även det klassiska AGA Campolin. Ett litet familjeföretag som ligger bakom bland andra den här kniven. De är en av få mer traditionella tillverkare som finns kvar. 

/ J - finsmakaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Lionsteel ROK

-  ett tekniskt monster 

Först ett påpekande. Följande text är tämligen detaljerad och därmed lång. Den hågade rekommenderas därför att slå upp en god kopp te eller kaffe innan läsandet vidtar. Nu när ni är vederbörligen varnade skall jag presentera Lionsteel ROK för er. Orsaken till att recensionen blir mer utförlig än vanligt är helt enkelt att det finns mycket att undersöka, presentera och diskutera.

Italienare är kända för sin goda formgivning men här har de även valt att komplettera den med att proppa skalet fullt med teknik. Det är något som blir uppenbart redan när man packar upp härligheten. Om man för sin mobil nära lådan så talar den om allt du behöver veta om kniven inklusive skötselråd. Ja, förutsatt att du har en NFC-app installerad förstås. Det känns en smula märkligt men modernt.  

Lionsteel ROK A OS

ROK är formgiven av Molletta och bakom det smeknamnet återfinns en herre vid namn Michele Pensato. En man med gedigen erfarenhet inom området. Han är mycket produktiv och ligger bakom flera andra kända Lionsteelprodukter som TRE, KUR, SR-serien och inte minst den fastbladade M-serien.

I det här fallet har han tillsammans med Lionsteel snickrat ihop en kniv som erbjuder finesser dolda bakom namn och akronymer som NFC-chip, SOLID-teknik, Rotoblock och H.WAYL. Lägg därtill material i högsta klass toppat med M390 i bladet och keramiska kullager.  

En tämligen elegant best formgiven av Molletta

Twitterversion: Lionsteel ROK, form och teknik i skön harmoni. 

Blad

Bladet på ROK är förmodligen den del som är minst högteknologisk. Men i gengäld är det väl arbetat och i toppmaterial. Formen är emellertid en relativt okomplicerad droppoint som drar lite åt clip-point hållet. Den har piffats till med en falskegg som originellt nog inte sträcker sig hela vägen till spetsen. Dessutom har Lionsteel valt att förlägga logotyp och övrig text här. Det är ovanligt men snyggt och smakfullt utfört och inte något som jag sett på en kniv förut. Finishen är en satin som är värd att framhållas. Jämn och bra utförd där man valt att lämna ett rätt grovt mönster i botten som kan skönjas i vissa vinklar. Bladet har sedan polerats till en tilltalande halvblank yta.

En lyxig detalj är hur väl bladryggen är rundad. Där återfinns för övrigt ett par skåror för tummen vilket ger indexering och möjligen lite bättre grepp. 

Ett stadigt, relativt traditionellt format blad i M390-stål från Böhler/Uddeholm

Stålet är det exceptionellt bra pulverstålet M390 från Böhler/Uddeholm med en angiven hårdhet på 59-60 HRC. Själv har jag ingen möjlighet att kontrollera det och ärlight talat finner jag det inte nödvändigt heller.* Av stålet får man rätt mycket. Kanske lite för mycket till och med. Längden på bladet är inte överdriven med 83 mm men det har kompenserats med en massiv godstjocklek på hela 4,5 mm. Det är mer än en millimeter tjockare än vad jag tycker den här kniven behöver ur prestandasynpunkt.

Men jag har en gnagande misstanke om att det finns en logisk förklaring bakom det valet. Handtaget är som sagt fräst ur ett stycke metall vilket ökar vikten jämfört med traditionellt konstruerade diton som kan lättas enklare. Det i kombination med clip-tekniken som ökar totalbredden gör att handtagets massa behöver balanseras med något. Hade ROC försetts med ett tunt skålslipat blad istället hade kniven blivit extremt baktung, särskilt i titanutförande. Så är inte fallet nu. 

Fabrikseggen får godkänt men det är mycket stål bakom eggen

Slipningen är en hög flatslipning som sträcker sig till cirka 3/4 av bladets höjd. Fabriksslipningen på det här specifika kniven var riktigt bra. Vass nog att raka hår med lätthet utan vidare åtgärder från min sida och papperstest klarade den med glans. Den var även snyggt utförd. Som brukligt är med knivar från Lionsteel är den tjockare bakom eggen än vad jag finner nödvändigt. Visst åstadkoms en hållbar egg men det finns mer att hämta ur stålet med tunnare slipfas.

Godset är kraftigt och spetsen mycket robust

Vad vi har framför oss är således ett mycket robust blad. Det gäller även spetsen som dock penetrerar mycket väl. De tilltagna dimensionerna gör att man inte heller är rädd att bända när det behövs för att exempelvis lossa spetsen ur en hård träbit. Något som jag testade vid upprepade tillfällen.

ROK är nämligen mer hemma när det kommer till rejäla arbetsuppgifter än finlir. Eller rättare sagt det går så bra så länge behovet stannar vid en vass egg. Så att skära av snören, ta bort klädetiketter, skala ett äpple, skära tejp och öppna paket går förstås utmärkt. Men skall man skära igenom saker är bladet något för tjockt som jag misstänkte. Det gäller exempelvis i köket där man visserligen kan skära lök och morötter men resultatet blir sådär. Kniven räddas dock av att slipningen är så hög.

Men sen var det saker som trä, rep, tygtrasor och mattstumpar. Där är den här kniven faktiskt riktigt bra! I trä är vinkeln på eggen lätt att hanskas med på det viset att bladet blir lättstyrt. Den robusta eggen och stadiga spetsen inger dessutom förtroende vilket gör att man vågar ta i lite hårdare. Det underlättas dessutom av nästa punkt, handtagets utformning. 

Handtag

Det finns mycket att säga om handtaget på den här kniven. Först och främst att det är riktigt bekvämt. Båda att hålla i som hastigast och för att arbeta med. Det är helt enkelt väldigt ergonomiskt. Fritt från allt vad "hotspots" heter. Här finns inget som skaver och ställer till obehag. Den största förklaringen återfinns förstås i formgivningen. Herr Molletta vet vad han pysslar med därvidlag. Men här finns även teknik som använts för att hjälpa den på traven. 

Handtagsmaterialet är aluminium och formen enkel samt bekväm

Den största och mest uppenbara detaljen är att det här handtaget helt saknar skarvar. Det är vad som brukar kallas ett "integral"-handtag. Det vill säga att det är fräst ur ett enda stycke metall. Lionsteel kallar sin teknik för SOLID. I det här fallet är materialet aluminium. ROK finns även att få i titanutförande men skall jag vara ärlig ser jag inga som helst fördelar med det materialet i den här kniven. Framför allt är det tyngre än aluminium vilket påverkar balansen hos kniven. Det är nämligen en av konstruktionsmetodens baksidor. Det är svårare än vanligt att fräsa ur sidorna på insidan vilket gör dem mer massiva och därmed generellt tyngre.**

Med konstruktionssättet följer även vissa tekniska problem som måste lösas. Ett av dem är vad man gör av bladstoppet. Andra kända tillverkare av integraler som customknivmakaren P Rassenti samt Spydercos tolkningar av hans verk gör helt enkelt hål i handtaget, pressar in stålpinnen där den brukar återfinnas och slipar över hålet så gott det går. I vissa vinklar syns emellertid den detaljen. Det gör det inte på den här kniven. Så vart har man gömt bladstoppet? Jo, det har gömts under det assymetriska huvudet som utför mothåll till pivotskruven. Det är en finurlig lösning som såvitt jag vet är unik för den här kniven. 

Handtaget på ROK är fräst ur ett stycke metall och saknar således skarvar eller ram

Som material i den här versionen har man valt en högkvalitativ aluminiumlegering istället för titan. För att ytterligare få ned vikten har man valt att göra ROK halvt öppen i ryggen. Det kräver mer bearbetningstid vid tillverkningen men jag anser att det är värt mödan då den minskade vikten gör kniven välbalanserad. Här återfinns balanspunkten precis bakom pivotskruven vilket är utmärkt. Totalvikten känns i handen men fördelningen av den gör att kniven trots det känns kvick och lättmanövrerad.

ROK finns att få i ett par olika färger. Förutom orange erbjuds även rött och svart. Du kan också välja mellan svärtade eller satin-blad efter tycke och smak.

Handtaget har fått en rätt avancerad ytbehandling med inte mindre än tre olika frästa mönster. De både ser snygga ut och ger bättre fäste. Aluminium helt utan mönster eller beläggning kan vara halt. Här har Lionsteel åstadkommmit ett godkänt grepp som även klarar lite regnfuktiga händer. Jag hörde om någon som hävdade att det var så halt att han tappade kniven vid upprepade tillfällen när han försökte dra den. Om det säger jag att den inte är halare än vilken titanhandtagskniv som helst på marknaden.

Handtagsformen fungerar oavsett fattning och ROK är bekväm att arbeta med även längre stunder

Ett annat förhållande som gör kniven bekväm i handen är att handtaget är relativt grovt. Det mäter hela 13 mm över ryggen. Sidorna är välvda kan tilläggas. Det kan diskuteras om tjockleken enbart är ett val av formgivaren Molletta eller om det finns någon annan orsak som ligger till grund? En sak som bidrar till ergonomin hos den här kniven är nämligen hur clipet är utformat och kopplat till det finns viss teknik som jag tror kräver sintt utrymme varpå ett riktigt tunt handtag troligen var uteslutet redan på konstruktionsstadiet.

Sedan har man inte valt att göra sidorna och särskilt undersidan på dem så förbaskat tunna som t ex Spyderco gjorde på sin integral Nirvana vilket spolierade den kniven för mig. På ROK är kanterna istället tjockare och mjukt rundade vilket är betydligt mer komfortabelt. 

Öppning och lås

Flipperfenan på den här kniven är rätt stor och tämligen oblyg där den sticker ut. Jag är inte helt vän med det utseendet måste erkännas. Men det fiffiga är att om man inte gillar formen på den eller fenomenet som innebär en liten ilsk hackspett i fickan så kan man slippa det. ROK har nämligen en demonterbar flipperfena! En teknik som Lionsteel introducerade på sin modell TRE (Three Rapid Exchange) där man kan skifta mellan flipper, tumplatta eller tvåhandsöppning beroende på preferenser.

På ROK finns dock inte alternativet tumöppning. Förutom att frånvaron av enhandsöppning gör kniven laglig på fler ställen, läs Tyskland, så medför det ytterligare en fördel. Vill man vara extrempraktisk är kniven faktiskt bättre att arbeta med utan flipperfena. Dylika är ofta i vägen när man jobbar med knivar i allmänhet. Ja, sen ger det snyggare linjer förstås. För att lyckas med operationen medföljer för övrigt ett litet verktyg anpassat för uppgiften. 

Finns det någon hake? Man får en tvåhandsöppnad kniv som inte är helt lätt att få upp. Det krävs en viss teknik eftersom detentkulan är anpassad för att flippa kniven öppen. Det lilla som syns av bladet är dessutom vinklat samt tämligen blankt. Knepet är att greppa så långt ut som möjligt för att få bättre hävstång. Med lite kraft i nypan och övning går det bra det med men det kan sägas att ROK inte är världens bästa tvåhandsöppnade kniv.

Flipperfenan kan avlägsnas om så önskas


Utan flipperfena är kniven i mitt tycke mer elegant och något mer praktisk. Men svåröppnad

Hur är ROK att öppna annars? Det går att konstatera att det inte är en kniv för den som gillar att använda kniven som jojo. "Lekfaktorn" är låg. Trots kullager jobbar fysiken mot den här kniven. Den är för att vara ärlig rätt slö. Anledningen är inte svår att luska ut. Flipperfenan är inte den bästa vad gäller placering men den största boven är det i sammanhanget rätt korta och massiva bladet. Det är mycket massa som skall accelereras helt enkelt. Inte heller utformningen av flipperfenan är helt optimal. Trots väl fasade hörn och kanter är den rätt fyrkantig. 

ROK har dubbla lås. Ett ramlås med stålskodd låsarm samt översträckningsskydd. Inbyggt i det senare
hittas även ett extralås kallat Rotoblock

ROK har något så ovanligt som ett ramlås i aluminium. Det tarvar förstås de sedvanliga tilläggen som även lås i titan kräver, nämligen låsarmsförstärkning i stål samt översträckningsskydd. Det senaste är extra viktigt eftersom det här är en integralkniv. Skulle du böja låsarmen för långt ut är det inte lätt åtgärdat med den här typen av handtag.

Här är det dock omöjligt att böja något för långt eftersom det sitter en skiva liknande den på en Strider ivägen. Det här är dock något helt annat och ytterligare ett exempel på teknik utvecklad av Lionsteel. Det är ett översträckningsskydd kombinerat med ett extralås kallat Rotoblock. Nu är jag ingen anhängare av den sortens lösningar i allmänhet men skall man ha extralås så är det här ett av de bästa. Det är någorlunda lätt att aktivera samt släppa och det håller låsarmen på plats. Den främsta fördelen är emellertid att man till skillnad från flera andra liknande konstruktioner inte kan aktivera Rotoblock av misstag. Vill man inte använda det så behöver man inte.

Själva ramlåset är mycket kraftigt. Det finns ingen risk att det skall fallera under ens hårda påfrestningar. Så länge du nyttjar kniven som kniv kanske skall tilläggas. Funktionen är utmärkt och det finns ingen tillstymmelse till rörelse i bladet. Kniven känns lika stabil som den ser ut.

Men låset har en akilleshäl. Det är tungt att släppa. Kraften i låsarmen bjuder på rejält motstånd. Det är därför tur att den är rundad och att motstående sida är försänkt för att underlätta åtkomst. Men det är orsak nummer två till varför det här inte är en "lekvänlig" kniv.

Dessutom har ROK ingen ramp för detentkulan vilket ger en tvåstegsraket där man först måste övervinna kraften i låsarmen för att frigöra bladet och sedan kraften i detentkulan för att bladet skall kunna stängas. Möjligen kan det betraktas som en säkerhetsaspekt. Men det förstör definitivt det lilla som fanns kvar av "lekvänlighet". Orsaken till placeringen av detent-kulan långt in på bladet har även den med placerinen av stoppinnen att göra misstänker jag. Bladet har efter en tids användning och lite ny olja blivit så mjukt att det går att skaka igen efter det att detentkulan släppt sitt grepp. 

Att bära

Den här kniven är bärvänlig med sina väl rundade kanter och hörn samt släta yta. För en bladlängd på strax över åtta centimeter väger kniven relativt mycket med sina 126 gram. Men som totalvikt betraktat är det inte extremt. Mindre sympatisk i fickan är flipperfenan som jag tidigare nämnde. Den både syns och känns och utformningen av densamma tillhör därmed inte mina favoriter.

H.WAYL, den här knivens stora partytrick - ett infällbart clip

Men sen kommer vi till den här knivens partytrick. Något som än så länge är helt unikt för ROK. Den teknik som kallas H.WAYL och innebär ett försvinnande clip! I korthet kan sägas att clipet är helt infällt i sidan på handtaget när det inte används. Det är fjäderbelastat och när den grå knappen på motstående sida pressas in uppenbarar sig clipet.

Det intressanta är förstås hur den här uppfinningen fungerar för att hålla kniven på plats. Jodå, tämligen väl. Helt problemfri är lösningen emellertid inte. Det kräver något mer fipplande eller snarare omskolning för att använda. Rent handhavandemässigt gör jag så att en bit av kniven stoppas ned i fickan varpå nypan sedan nyttjas för att pressa in knappen och fälla ut clipet. Det är därefter lätt att föra över de flesta tygkanter.

Spänsten är tillräcklig för att hålla kniven på plats för det mesta men inte om t ex byxor vänds upp och ned eller liknande. Det har inte samma kraft som ett bra fjäderclip och eftersom ytan under är slät kan kniven tappas under dylika manövrer har jag noterat. 

Och så här ser det ut i utfällt läge. Som synes är det tunt nog för
 att fjädra

Att dra kniven är emellertid lätt och nej, du riskerar inte att tappa den som påståtts. Inte mer än andra knivar med metallhandtag skall tilläggas. Det är inte G10 det handlar om så lite halt är greppet.

Själva poängen med clipet är emellertid att vara obemärkt när det inte används. Om det kan jag bara säga att det verkligen fungerar! Det finns nämligen inte i infällt läge och så var den diskussionen över. Ur ergonomisk synvinkel kan ett clip inte bli bättre än så här.  

Sammanfattningsvis

Det första intrycket av den här kniven var att den var betydligt mer solid än vad jag trott. Både vikt och framför grovlek överraskade. Det andra intrycket var att den är synnerligen välbyggd. Finishen på handtag och blad är extremt bra och ROK inger en känsla av kvalitet när den greppas. Först därför började jag upptäcka all teknik. Med undantag för den som återfinns i kartongen då. Den gjorde sig påmind direkt vid öppnandet.

Tekniken som hittas i ROK kan delas in några olika kategorier. Den första är mer grundläggande och handlar om väl valda material:

• aluminiumlegering av högsta kvalitet 
• pulverstål i form av M390 från Böhler/Uddeholm
• keramiska kullager.

Sedan återfinns mer ovanliga detaljer och teknik som:

• integralhandtag
• assymetrisk pivotbaksida med dold stoppinne
• ramlås i aluminium
• NFC-chip i lådan 

Samt för Lionsteel specifika lösningar såsom:

• Rotoblock
• demonterbar flipper

Och sist men inte minst det unika:

• H.WAYL, infällbart clip

ROKs mer tekniska sida, integralhandtag, H.WAYL, Rotoblock och assymetrisk pivotskruv

Frågan är då om all teknik hjälper till att göra ROK till en bättre kniv? Jag skulle nog vilja hävda att den gör det med vissa reservationer. NFC-chip är en roande liten nyhet men tillför mest en känsla av lyx än något praktiskt. Detsamma gäller integral-handtag. Jag vet att det finns de som sjunger deras lov för den ökade styrkan samt enkelheten sett till antal komponenter. Men jag vill nog hävda att styrkan är mer av teoretiskt slag och att enkelheten ryker all världens väg när den kombineras med all övrig teknik. Det gäller förresten även om man stannar vid att stoppa kullager i en integralkniv.

Flipperfenan och kullager gör kniven lättöppnad även om den inte är den snabbaste på marknaden. Möjligheten att avlägsna den ökar lagligheten i vissa områden och gör att kniven kan göras mer praktisk. Det assymetriska skruvhuvudet på clipsidan fungerar dels som mothåll för pivotskruven men döljer även stoppinnen vilket mig veterligen är unikt. Låset fungerar utmärkt och stålskoning på låsarmen samt översträckningsskydd ökar livslängden på kniven. Rotoblock gör användandet säkrare för den som önskar det. H.WAYL gör precis det som utlovats men bidrar till att kniven är något krångligare att handha.

Men till syvende og sidst är det formgivningen som gör en bra kniv och på det området är ROK nästan briljant. Först tycker jag att proportionerna är harmoniska och att kniven därmed är snygg. Men det är förstås subjektivt. Handtaget är mycket bekvämt och ergonomiskt och där har Molletta lyckats över hövan. Detsamma gäller bladformen som är riktigt bra. Möjligen skulle handtaget behövt aningen djupare och skarpare mönster av den sort som redan finns för att öka friktionen ett litet snäpp.

Sedan var det elefanten i rummet och det är den överdrivna tjockleken på bladgodset. Den gör faktiskt kniven mindre duglig! Visst ser det maffigt ut, särskilt med den rundande ryggen men praktiskt är det inte. Vad jag kan komma på är det bara balansen hos kniven som kan motivera den. Och ja, kniven är välbalanserad så därvidlag lyckas Lionsteel. Och god balans är trots allt mer betydelsefullt än vikt.

Nyfiken är jag också på hur H.WAYL-systemet står sig i långa loppet. Det sitter trots allt en liten fjäder i clipet. Hur den håller spänsten återstår att se och detsamma vad som händer om det råkar komma grus i maskineriet, bokstavligt talat. Under testperioden har emellertid inga problem noterats. 

 ROKs praktiska sida, en gångbar kombination av ett bra blad och bekvämt handtag

Och så var det färgen på den här versionen. Den gillar jag skarpt! Det är nu inte ett giligt argument för att en kniv är bra men ändå. Är man mer konservativt lagd väljer man svart istället. I vilket fall som helst får man en attraktiv kniv som borde tilltala den som gillar tekniska innovationer och framsteg. Här får du det mesta av dem samlade i ett  paket.

Vad kostar då kalaset? Aluminiumversionen betingar i runda slängar 250€ i både Sverige och resten av Europa. För det får du mycket i både material och teknikväg. Det är dessutom snyggt förpackat. För titanversionen får du hosta upp något mer och ytterligare lite till om du vill ha ett damaskblad på kniven vilket är ett alternativ. Ställt i relation till det gör det den här versionen, inte billig men prisvärd vill jag hävda. Titanversionen är jag mer skeptisk till ur det perspektivet.

Gillar du Mollettas formspråk och teknik är Lionsteel ROK kniven för dig. Med på köpet får du en stabil kniv som är riktigt skön att arbeta med och som är solitt byggd.

Specifikation:

Längd utfälld: 198 mm

Längd hopfälld: mm

Vikt: 126 g

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 4,5 mm

Bladstål: M390, HRC 59-60

Handtag: Aluminium, Integral

Lås: Ramlås i aluminium, Rotoblock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - kattälskare

* Kommentaren föranleds med tanke på att det i sociala medier har förekommit diskussioner om hårdheten hos stål i serietillverkade knivar. I de sammanhangen har bland andra några av Lionsteels produkter figurerat. 
** I det här specifika fallet väger titanversionen 28 gram mer samt kostar runt 130$ extra.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LI

Pennan är mäktigare än svärdet sägs det. I alla fall om det är en "tactical pen" som den här och man hugger någon i ögat med den. Skämt åsido, jag ämnar skriva saker idag. Dock inte så mycket analogt utan det blir nog mer hamrande på tangentbordet är jag rädd. Jag ristar mina digitala runor: 1 0 11 0 0 1 1 1 0. 

"Pennan är mäktigare än..."

Idag är bestyckningen lätt minimalistisk. En mycket liten kniv som mest bärs för att den har en miniatyrsax som ibland nyttjas. Jag talar förstås om Victorinox Classic. Här i alox-utförande. Den större kniven är en riktigt trevlig liten pjäs från QSP. Modellen heter Puffin och har handtag av titan med sida av kolfiber. Bladstålet är S35VN och det tvåhandsöppnade bladet löper på keramiska lager. 

Pennan är den alltsom oftast avporträtterade T5Ti Halberd från Fenix. Det är min bästa penna av det här slaget. 

Med det sagt vill jag önska er alla en ruskigt god fredag!!

/ J -fredagar sig

Ny kniv - Spyderco Para 3 LW

Jaha, så var man med kniv igen. En ny Spyderco närmare bestämt. Egentligen hade jag inte tänkt att införskaffa just den här modellen. Jag lade till och med ut en bild på Instagram för någon vecka sedan där jag bad någon att övertala mig till att jag "behövde" eller kanske "villhöver" en Para 3 LW. Det mot bakgrund att jag redan har några Delicor, En Native 5 LW samt en standard Para 3 med sidor i G10. De överlappar varandra litegrann de där modellerna. Men, det skall erkännas, de är inte helt lika. 

Spyderco C223PBK Para 3 LW

Men så kom då det där "erbjudandet som inte kan motstås". I det här fallet kom det från relativt nystartade Geared.se En av de senaste Spydercoåterförsäljarna på den svenska marknaden. Välkommen till #spydercosverige får man väl säga! 

Recension på kniven kommer naturligtvis vad det lider. Första intrycket är gott men inte inte helt utan anmärkningar kan väl tilläggas.

/ J - inte svårövertalad

Dagens bild nr 189 Sorbus intermedia

Man lär sig alltid något nytt. Jag visste till exempel inte förrän nyligen att just det här specifika trädet, Oxel är så lokalt förankrat som det är. Tydligen är det här en invandrad art som sedan på något vis korsat sig med rönn varpå "Swedish Whitebeam" eller snarare Sorbus intermedia uppstått. Den växer bara här i Norden. 

Den återfinns i framförallt södra Sverige upp till mellansverige och extra mycket här och i de östra delarna av Småland. Veden är speciell då det har den högsta densiteten av alla vilt växande trädslag här. Mer än både bok och ek vilket förvånade mig.

Sorbus Intermedia  and Manly Peak

Kniven är rätt lokal den med. Det är en Manly vilket kan utläsas på bladet. Det udda är att kniven görs i Bulgarien. Inte alltför många producenter av knivar därifrån är aktiva på den internationella scenen. Men bra knivar gör de. Det här specifika modellen kallas "Peak" och kan fås i ett par olika ståltyper. Det här är den enklaste med en europeisk variant av D2. 

Kniven köptes direkt från fabrik via nätet och transaktionen var smidig och gick fort.

/ J - trädkramare

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife review Ruike P671CB

-  when a detail becomes crucial

This model represents a different type of knife than the ones I previously encountered from Ruike. The last one I wrote about was a heavy-duty multifunction knife. My first contact with the brand was the previously reviewed P128SF. Another model from Ruike that became well known was the P801. It was often referred to as one of the better knives in the budget class some years ago. What characterizes them both is that they are all-steel knives. Ruike also released a successful knife with an actual name, the Hussar. Besides having a name it has G10 scales. However, all the aforementioned models including the Hussar have in common that they are quite large. 

That's where today's review object differs from them. It has sides made out of carbon fiber and above all, it's rather small. It also offers some details worth looking into. Here are my thoughts on the Ruike  P671-CB.

Ruike P671-CB

This knife is presented on Ruikes web page as a "/../ convenient and practical portable, spare knife" (Sic!). When it comes to measurements it is quite modest truth be told. It remains to be seen if it is both practical, easy to carry and suitable as a "spare knife", whatever they mean by that. 

Ruike P671 boasts a rather elegant profile

Twitter version: Ruike P671CB, the knife that feels as confused as the name is designation is hard to remember

Blade

This knife has been given a good looking little blade. The shape is a drop-point with a swedge on top. The finish is some sort of bead blast and the steel is the by Ruike often used 14C28N from Sandvik. A so-called "budget steel" which I'm pretty fond of. It does not rust as much as the now otherwise so popular D2 steels. A definite plus for an EDC-oriented knife in my eyes. 

The blade has been provided with text in abundance. 

The blade length is 70 mm and the thickness 3,5 mm. And here the knife stumbled already on the first hurdle. The blade got a 15 mm high saber ground. That combined with the angle leaves much steel behind the pretty pronounced primary edge. The result is a rather set and cocky knife with an ax-like blade geometry. To what benefit when it is then combined with a handle that makes heavier cutting impossible, one may wonder. 

And for those who are pondering about what I mean by "heavier", I refer to materials like thicker rope, carpet, leather but most of all wood. 

Of the steel, 14C28N from Sandvik, you, unfortunately, get a little too much.
The knife had gained from having thinner stock and/or a more aggressive grind 

What you end up with is a small knife with a blade not really optimized for small tasks. But of course, you can cut the usual stuff like string, cardboard and the like. It is also not a problem to open the box with the latest shipment of knives. The P671 just doesn't excel at it. 

That makes me a bit disappointed since based on pictures alone this little knife seems to be an excellent EDC-choice for handling everyday chores. But it is still the next area and not the blade that destroys the preconditions for a successful partnership between me and this knife. 

Handle

Two things immediately strike the viewer when looking at this handle. One is the material on the sides which is some variant of glossy carbon fiber. To be more precise, it is a carbon fiber laminate reminiscent of what for example Ganzo uses. A slippery material. The other is the distinctive piece of steel with a gear pattern on top that constitutes the backspacer and also includes a lanyard hole. 

It shouldn't be there. At least not in this format, big and clumsy as it is. The result is a rather unbalanced knife or rather a back heavy one. The balance point is found somewhere at the back of the finger groove. With this design and length of handle that is a third into the handle. Some prefer back heavy knives, but I do not belong to them. 

The sides are made of a carbon fiber laminate

Otherwise, the knife is built on a steel frame that has been lightened. But obviously that is not enough to save the balance in this case but it, of course, contributes to less weight overall. In total, 104 grams. That is not a frightening figure but on the other hand, this is a small knife not measuring more than 16 cm opened. So in with that in mind, the weight is not impressively low. For example, that is more than one of the kings in this class, the Spyderco Techno, a knife made entirely of metal. 

The massive backspacer contributes to making this knife unbalanced

The real Achilles heel of the handle is not found by looking at the knife or even weighing it though, but gripping it. The design itself is, unfortunately, flawed. Or at least really not made for my hand size. 

Firstly, the handle feels strangely round or perhaps more square-ish. That's because of the cross-section. The handle is about 14 mm wide and 20-24 mm high depending on where the measurements are taken. These proportions together with the sides being completely flat and not chamfered in any way, give the slightly clumsy impression. All edges are certainly rounded so they don't feel sharp or so.

But what really messes things up is the way the finger guard is shaped. In front of it, you will find an area that is too big for a standard sharpening choil but too small to fit a finger whereby it turns to partially unused space.  

No matter how I grip this knife it's a three-finger handle for me

Even worse is that this is accompanied by a finger groove that is the result of poor design. The backward sweeping line of the finger guard steals too much grip space as it is. And then the angle of the finger groove pushes the hand backward which is something I never appreciate. On this knife, that trait is extremely clear. 

That transforms P671CB to a "three-finger knife" for me. And in that category, it is way too big! It belongs to knives such as ZT 0022 and Spyderco Manbug just to name a few. 

Such a weak grip makes it impossible to use force at all and as previously stated, the blade geometry is not focused on slicing. So that makes me wonder what the knife is for?

Opening and lock

This knife has multiple opening methods. Or at least two, a front flipper and thumb studs. The front flipper is really good with a decent snap to it due to a lot of leverage and a fine-tuned detent ball. Unfortunately, it is precisely the same properties that make for a less good thumb opener. It is possible to slow-roll the blade open but to do so you must learn to push quite hard downwards instead of the more common out/forward. If you use a more conventional motion nothing happens at first and when you push harder the blade really flyes out. But that's perhaps the intention? If so you have two ways of open your knife really fast. 

The thumb studs are unusually large, mostly because they have a ring of G10 around them. They give a decent amount of traction and that is needed to overcome that detent. When the knife is open the thumb studs are a bit too far out on the blade for my taste even if there are worse sinners.

The knife can be opened both with a front flipper and thumb studs. That is one method too many

The blade is held open by a steel liner lock. Simple, well made and just functioning. In that area, Ruike has brought the experience from past successes and not complicated anything. Obviously, they mastered locking mechanisms made of this material. The lock bar falls into place with a distinct sound and the lock keeps the blade in a firm grip. No play whatsoever in any direction. The lock bar is also easy to access as well as to disengage. All boxes can thus be ticked off and the reviewer can breathe a sigh of relief. 

The liner lock is very well made and quite sturdy

It can be said that the life span of locks made with steel on steel can be expected to be long-lasting. And that the 2 mm thickness of the frame makes for a strong lock especially since Ruike has chosen not to thin out the lock bar at all. Instead, they have prolonged the cut for the lock bar to make it longer and thereby flex. 

To Carry

As said earlier Ruike P671CB is a little chubby knife. It's the thickness of the handle sides, the fact that the frame is not recessed in them and the blade stock that contributes to that. This means that the knife measures almost one and a half centimeters across the back distributed over nine centimeters in length. 

That is however not noticeable when carrying the knife. Nor is there anything else protruding and causes discomfort. 

The weight is not much to talk about. Around a hundred grams is rather normal for a pocket knife. Or even on the lower end of things. It's more about how that particular weight is distributed that is of importance. In this case, back heavy. But that is nothing that is noted in a pocket. On the contrary, the knife carries rather well actually. 

Ruike's version of a "deep carry clip" is good but very visible

Much of that merit can be attributed to Ruike's somewhat standardized deep carry clip. It is well designed and the smooth material beneath allows the knife to slide both in and out of pocket with ease.

The knife rides so deep that nothing of the handle is visible. But to compensate for this, the clip has been highly polished and provided with a logotype. So, by that, all attempts at being discreet went out the window. However, you don't drop your knife once in place.

Another good thing is that the clip is not felt while working with the knife. But that is just because the knife basically only can be held in one grip. If I really try and grip the knife in an awkward hammer grip the clip is actually a hotspot. But that is more of a theoretical question so I won't critique that.

To Conclude

When I first saw this knife online it looked quite compelling. After all, it looks pretty good. That is especially true for the P671 in profile. And that is how you most often see knives in pictures. It looked rather slim and simplistic in a way I can appreciate sometimes. But as you know, appearances can be deceiving. What is not as apparent is that this is a chubby little rascal. That's why it is so valuable to able to handle knives before buying them. 

But since most people, at least around where I live, don't have that opportunity it's good if you as knife owner share your experiences with others. That makes for a more solid foundation when considering which knives to buy. That's actually why I once started to write reviews. 

In fact, this knife feels nothing in hand as it looks in pictures. With a height of two and a half centimeters at the highest and a width of one and a half centimeters, the handle is relatively squarish in cross-section. That is not proportions I'm a big friend of. What is worse though, is that both the finger guard and the wrongly designed finger choil push the whole hand backward on an already short handle. What happens then is that this becomes a three-finger knife. Compare that with say a Spyderco Techno which is actually a centimeter shorter in total than the P671 but still accommodates my entire hand. 

A little three-finger knife doesn't have to be this thick and robust. It makes it unnecessarily clumsy. Also, I'm not a big fan of the handle material. It is very slippery and honestly looks rather cheap whether it is or not. It looks better in photos than reality in my opinion. It glitters ingratiating on a distance, nothing more. On the positive side, Ruike is honest on their website and tells us that this is G10 with a glued-on carbon fiber sticker. 

One of the smaller knives in Ruikes growing range

Another confusing detail or perhaps solution is the double opening methods. Please, make up your mind! Now, Ruike is not the only culprit when it comes to this sin but it's no good idea to include both a flipper and thumb studs in the same knife. The problem is that to work optimally they require different resistance from the detent ball. So no matter what you do, one of the variants will suffer. It rarely ends up working as intended. In this case, the P671 is a good front flipper but a so so thumb opener. 

On this knife, someone also got a bit creative on the thumb studs adding a ring of G10. I really don't see why. It does not improve function but makes them thick and cumbersome. 

Ruike P671, a knife for the one who appreciates chubby cutting utensils

Unfortunately, this knife is not a favorite of mine, which may be clear by now. What do speak to me is the price which is about 40$, give or take. For that money, you get good Swedish steel, a decent handle material, a small finesse with the double opening systems, and a thumb-stud with G10 inlays and a look that is not too bad. At least not in profile. The knife is also very well built with a strong and reliable lock. 

What you also get is a knife that is thicker than it needs to be and that suffers from identity problems. Should it be a front flipper or a thumb-stud opener? Then I really wonder if nobody tested the handle before release? If it is a knife aiming at the "Little Big Knife" category the handle needs to be redesigned so it can accommodate the entire hand. The alternative is making the entire knife significantly smaller.

However, Ruike has recently released a completely different knife of approximately the same size that appears to be free of the problems that his knife presents, namely the model P661/662. Roughly the same length but with G10 in the handle, thinner blade stock but the same steel, thumb studs only and no awkwardly shaped finger groove. There are also two blade types to choose from. Buy it instead!

Specification:

Length, Overall: 164 mm

Length, Folded: 94 mm

Weight: 104 g

Blade Length: 70 mm

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Material: 14C28N

Handle: Carbon fiber laminate over a steel frame

Lock: Liner lock

Produced by: Ruike, made in China

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre