Knife Review - Two Sun TS204 Bronc

- Bronc, an elegant brute

Two Sun is an interesting brand in that they have chosen their own path when it comes to how to launch new knife models. So far, this is not happening at major trade shows in the United States or through lavish and perhaps outdated catalogs as most other manufacturers do. Instead, they drop knife models in what appears to be a never-ending stream and this is done by them suddenly appearing via either eBay and nowadays also on Amazon and at a few retailers. I actually do not know how many models they have released at this point, but if you believe the numbering, it is over two hundred.

Another feature of the brand is that they kind of make limited editions of every model. That is, they make a knife for a while and then they disappear whether they are a success or not. This makes it difficult to get hold of older knives. Sometimes they reappear at a later time in simplified editions with G10 handles and D2 blades where the originals more often have more exclusive materials.

Today's review item, however, can not be upgraded much more than it already is. Two Sun TS204 Bronc offers a frame in titanium, ceramic detent ball and bearings, and a handle in polished G10 with bolsters in carbon fiber and a blade in CPM S90V.

Two Sun TS204 Bronc

Characteristic of Two Sun is also that the earlier models often lacked a name. They only had a designation, "TS" followed by a number. Sometimes it happened that a knife was named but usually not. Nowadays it is more common. This model stands out in that it was named after a Youtuber named Love Them Knives or LTK. I guess that Two Sun got tired of his nagging in video after video that it was not possible to remember all the numbers. Although I must admit that I agree with him about that.

Responsible for the design is a familiar name in that he collaborated with Two Sun on several occasions before. It's, of course, Tepe Designs. This time he has teamed up with another gentleman named Matt Szymanski to create these brutally elegant lines. Considering that the handles overall appearance is quite similar to an older Two Sun model by Tepe called Shockwave, I suspect that it is the blade that Mr. Szymanski has been most involved in.

Bronc is a knife featuring a distinct Wharncliffe blade and a rounded butt

Twitter version: Two Sun Bronc, a luxury chubby with a striking Wharncliffe blade

Blade

The blade of this knife is a proper Wharncliffe. It is neither modified nor apologizes for itself if you put it that way. The lines are bold and the blade measures 79 mm in length, is 31 mm high with a thickness of 3.6 mm.

The finish is a well made semi-glossy satin that I appreciate even though I must say it is very difficult to photograph.

The knife blade is also very clean with Two Sun's logo in a very discreet format on the presentation side and designer logos and steel type on the other. One detail that is well worth mentioning is how well made the sharpening choil is. As can be seen in the pictures it extends beyond the plunge line. The back of the blade has also been machined and is beveled and rounded. Not a place for fire steels but for the thumb, so to speak. 

The blade is non modified Wharncliffe made out of CPM S90V

As it happens, the factory edge is approaching perfection. Perhaps it's because the shape, a straight line, is easy to grind. But it is also even in height, centered and lacks facets. It's also damn sharp! This also applies to the tip of the blade, which is almost needle-like. Maybe even a little sensitive but as I said very pointed.

The blade steel is very capable as it is American Crucible's powder steel CPM S90V. It does not have many disadvantages except that it can be extremely tough to work with. You should have good (diamond) stones and plenty of time at your disposal when sharpening it. A tip is not to let the blade get too dull but instead maintaining it with honing rods or even better, a strop. Then it lasts a very long time for everyday use. If you need to reprofile these blades, I almost recommend that you leave it to a professional unless you are very skilled.

The blade is flat ground to almost its entire height and it is thin behind the edge, which makes this knife a real cutting machine.

The blade thins considerably, which gives a low secondary edge bevel

Of course, such a pronounced blade shape gives the properties one can expect. The edge is straight and exemplary and that means that you have a "Stanley knife in deluxe package". The only difference is that here you have a longer edge, a better tip, and steel that will keep its sharpness for a long time.

In combination with such a distinct tip, this knife is the nemesis for packaging of all sorts. That is, it handles everything from sticky-tape of different kinds via string and rope to cable ties with excellence. It also "kills" the cardboard that makes up the packages no matter if it is single- or double-walled. The sturdy handle really helps if you need to dig in and put some force behind the cuts.

Bronc also works well doing smaller chores like in a kitchen if needed. The blade is basically a small Santoku in shape. The fine tip helps to clean strawberries as well as remove a damaged seam without problems. Cutting bamboo sticks into flower sticks also worked just fine with this knife.

Overall, it can be said that this is a very competent knife. Of course, there are limitations given the blade shape. You can't do sweeping cuts because the tip bites gradually and most of the wear on such a blade ends up towards the tip.

Handle

The handle on the Bronc is at least as special as the blade. It successfully hides something in pictures taken in profile, namely how thick it is. You will be surprised the first time you get it in hand. This handle measures a full 16 mm in width. In addition to the visual impression, it naturally affects how it feels in the hand. It is one of the reasons why this is a very ergonomic knife.

The handle consists of sides with softly rounded G10 and bolsters of carbon fiber

The reason for the thickness can be found in how the knife is constructed. The frame is not countersunk into the sides. The material is white or rather two-tone polished G10. Contributing to both width and comfort is that they are 3D-machined and not flat. It gives a very comfortable feeling.

Besides, Two Sun has chosen to provide the knife with bolsters. They too in a very light material in the form of carbon fiber. In this case, moreover, very high-quality carbon fiber completely free of voids or scratches. Besides the adjustable pivot screw, they have been fastened with an additional screw-in size T8. Incidentally, it can be noted that all screws are of that dimension, which is grateful. This applies to both the G10 sides and the clip as well. A single bit or driver for disassembling the knife in other words. 

Bronc is a chubby, ie the handle measures 16 mm in width
The reason can be found in how the sides are screwed on the outside of the frame

That the frame on the Bronc is drilled or rather milled and that the handle is built of top-notch materials is what contributes to the second impression. The handle is not only thick it is light too! An unusual combination. The opposite of a Buck 110 you could say. The starting point is two pieces of titanium. They have been lightened to the point that the concept of "frame" in this case is very adequate. It most closely resembles a picture frame. The backspacer, like the frame, is also made of titanium by the way.

As is often the case with knives from Two Sun, the blade has an internal stop pin and ceramic bearings and detent ball.

In hand, the Bronc works really well in the most common grips

In hand, the knife is very comfortable. For some reason, the shape of the handle reminds me of a thick sausage. Well, somewhat more refined, but anyway. The back is slightly curved and the underside follows that curvature at the same time as the handle swells towards the rounded rear end. This in combination with the volume means that the handle fills the hand well.

With a grip area of 9.5 cm, it is also long enough to accommodate all fingers. The uncomplicated shape also means that all the grips you can possibly hold a knife in work. Possibly except for a sideways pinch grip. The thick handle is not beveled at the front and that in combination with a flipper tab does not make this knife ultimate for that particular hold.

The materials themselves do not provide any traction so those looking for super grippy knives can move on. But the grip is still good enough thanks to the size and shape of the handle and the fact that the flipper acts as finger guard and prevents you from slipping forward

Opening and Lock

Opening this knife is pure joy. The blade protrudes quickly no matter how you do it. As can be seen in the pictures, it is a flipper operated knife. The size of the flipper tab is rather tiny compared to the rest of the knife. But the combination of a well-tuned detent ball, good geometry and not to forget, ceramic ball bearings, makes this a knife with very good action. 

An excellent flipper tab in terms of both function and discretion, it is small

The flipper tab works no matter how you use it. You can both "light-switch" it or push downwards, it doesn't matter. Not even if the knife is held up and down or tilted in any way. The result is very consistent and trustworthy. The resonance from the almost hollow handle gives a high "twack" as a reward for your effort.

The liner lock reminds of a frame lock in construction

Once out, the blade is held in place by a liner lock in titanium. To prevent it from wearing out prematurely, it has been fitted with a combination of overtravel stop and lock bar reinforcement in steel. The lock-up is perfect. No play in any direction nor does the locking arm slide when you press on the back of the blade or even spine-whack it gently.

The lock is also exemplary easy to disengage. Access has been facilitated by a very small but still helpful depression on the opposite handle scale. The locking arm itself is also chamfered to provide a softer contact surface against the thumb. Also, there is a lot of space inside the frame which facilitates the operation. 

To Carry

Not entirely unexpectedly, the Bronc performs somewhat worse on this parameter. It is by no means bad, but you have to pay something for such a wide handle. The length is otherwise just under eleven centimeters and height including the flipper is at most 3.2 cm. The weight is, as said, not so dissuasive with only 114 grams for almost eight centimeters of knife-blade.

 A milled titanium clip that actually works. However, the screw sometimes needs to be tightened

In addition, the materials are accommodating. Of course, a soft handle with little friction against the hand gives just as little friction against fabrics. That contributes to makes this knife easy to pull out and put away. Polished G10 and carbon fiber that are rounded do not cause any problems either.

More resistance comes from the clip which is quite strong. Very good tension for being a milled titanium clip actually. It is attached with only one screw and it works reasonably well as a pocket is cut out in the side so that it does not move sideways. Despite this, there is a slight tendency towards wiggling if you don't really crank down on that screw. 

For being this type of clip, it hides a surprising amount of the knife

For being a milled clip, it allows the knife to sit quite deep in the pocket. Something I generally prefer. On the one hand, it is more discreet in public contexts, and on the other hand, it is safer and the risk of losing the gem is reduced. The color of the small part of the handle that is visible is not as discreet as I rarely or never wear white pants.

But it is the width of the handle that is the black sheep here. It makes Bronc, an admittedly light, but still a chunk in the pocket. You don't make a 1,6 cm thick pocket knife just disappear without a trace.

To Conclude

Bronc is a rather striking knife in terms of appearance. The blade is certainly not discreet with its distinctive straight edge paired with a pronounced tip. A rather aggressive Wharncliffe in other words. Besides, Two Sun has chosen to make the handle black and white in G10 and carbon fiber and provide the knife with an almost glowing red ring around the pivot as decoration. All in all, it gives a distinct and unique look.

Bronc is also a real chubby that gives the senses mixed signals. At first, it looks quite slim. Once in hand, it instead surprises by feeling and being much wider than you might think if you only saw it in pictures. The weight might also surprise you. Or rather how little it weighs. It is a very light knife for size and volume. This is of course partly due to the material choices as G10 and especially carbon fiber is light, as is titanium. But mostly it stems from the fact that the frame is extremely milled out.

The Bronc has its own looks, although the handle shape is recognizable from the Shockwave model to the left

You can tell that Two Sun has started listening to some things that they have been criticized for before. One of them is labeling. On this knife, for example, it is extremely discreet. The Two Sun logo can hardly be any smaller. On the opposite side, you certainly find both blade steel and double logos for the designers involved, but it is nicely done.

Another thing that is nicely done is the overall fit and finish on this knife. It is simply very well made. Besides, there are several examples of well-thought-out details such as that all edges are well chamfered and polished, that the locking bar is steel-reinforced, that the back of the blade is well rounded and that all external screws on the entire knife have the same dimension.

Two Sun Bronc, a somewhat brutal-looking yet elegant EDC knife

Apart from being a knife with its own appeal based on looks alone, it doesn't make a fool of itself as an EDC-knife either. The function is excellent with a comfortable handle and a capable blade. Also, it is made of very nice materials. You simply do not get so much better material, possibly more expensive. And speaking of price, this knife is currently around $ 169-179 on Amazon, but can with a little luck get cheaper at an eBay auction.

All in all, I can really recommend this knife provided you like your Warncliffes pointy and your handles chubby.

Specification:

Length Overall 184 mm

Length Folded: 105 mm

Weight: 114 g

Blade Length: 79 mm

Blade Thickness: 3,6 mm

Blade Steel: CPM S90V

Handle: G10/carbon fiber on a titanium frame

Lock: Liner lock

Produced by: Two Sun, made in China

/ J - bask in the sun

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Lionsteel TM1

-  nära perfektion

Sällan först med det senaste, det skulle kunna vara en beskrivning av mig och det mesta som jag har i knivväg. Men det förhållningssättet kan ha sina fördelar också. På så vis kan några modeflugor och dagssländor undvikas och kanske dödas. Den här modellen lever dock i all högönskelig välmåga. Det trots att den har funnits runt sex år vid det här laget. Sådant brukar vara ett mått på kvalitet i sig och det misstänker jag gäller den här kniven också. 

Det här är mina tankar kring en mycket speciell kniv från Lionsteel kallad TM1. 

Lionsteel TM1 MS

TM1 är en kniv designad av Molletta eller Michele "Mik" Pensato som han egentligen heter. Han är en mycket produktiv herre som designat drösvis med knivar åt Lionsteel, såväl vanliga knivar som fällknivar. I det här fallet var designen ursprungligen inte ämnad direkt för Lionsteel utan de kom in i en senare fas om jag förstått det rätt.

Det som gör den här kniven så intressant är en rad val och detaljer. Några av dem gjorde den också tämligen omtalad när den kom. För det första så är det en "integral", alltså en kniv där handtaget är gjort i ett enda stycke av någonting. Innan den här kniven kom var metall, främst titan men senare även aluminium det som användes till den sortens handtag.* Dessutom var den här modellen den första i världen som kombinerade en back lock med kullager. Lägg därtill detaljer som ett extremt väl utfört lås, en distinkt bladform och god ergonomi och du har en kniv som är speciell. 

En fällkniv för den som behöver ta i lite ibland

Twitterversion: Lionsteel TM1, styrka och brutalitet parat med mycket finess. 

Blad

TM1 har en utpräglad bladform eller snarare en speciell spets. Formen brukar kallas reverse tanto. Egenligen är den att betrakta som en clip point med extremt liten klippt del och kraftig spets. Det var en form som inte var lika vanlig när den här kniven lanserades som det är nu. Fördelen med den är att den ger lite buk att arbeta med samtidigt som du får en förstärkt och därmed mycket tålig spets.

Bladet 90 mm långt, 34 mm högt och tämligen grovt med sina 4,5 mm. Tjockleken valdes i syfte att få till en hållbar och stark kniv har Mik sagt i intervjuer. Jag anser nog att man kunde nöjd sig med någon millimeter mindre och ändå uppnått det. Slipningen är flat och tämligen hög. Det finns en flat yta för slipsystem att ta spjärn emot och det underlättas av att tumplattan är enkel att demontera. 

Bladformen är en reverse tanto eller om man så vill en modifierad clip point

I TM1 hittas svenskt stål iform av Sleipner från Uddeholm. Det är ett stål särskilt framtaget för knivar och är en utvecklad version av D2. Stålet är inget pulverstål men får mycket fin struktur ändå med rätt värmebehandling hävdar Lionsteel. Det skall enligt tillverkaren vara segare är ursprunget. I praktiskt bruk har jag inte märkt någon större skillnad. Kniven håller skärpan mycket väl och är lätt att underhålla på min primitiva strigel. Att eggen håller är kanske inte så konstigt då bladets hårdhet ligger någonstans i spannet 60-61 HRC.

Finishen är en satin men kniven kan även fås i helsvart utförande. Jag hade nästan förväntat mig någon fläck eller tendens till rost då stålet inte är rostfritt. Men ta i trä eller kanske stål i det här fallet men det har inte hänt.

Stålet är svenskt i och med Uddeholms Sleipner och av det får man en rejäl portion

Väl i arbete märks det att kniven är mer inriktad på tuffa tag än finlir. Eggen är nämligen stark men också lite tvärare än jag önskat. När det väl är dags att slipa om den här kniven kommer jag att försöka minska den några grader. Med det sagt så kom kniven vass även om skärpan inte var extrem. Men den svarar snabbt på brynen som sagt.

TM1 fungerar till alla tänkta EDC-sysslor men vill man nu skala och klyfta frukt hela dagarna så är det inte helt rätt kniv. Den skär bra så länge det inte är genomgående skär men sedan märks både eggens- och bladets tjocklek av. Av samma skäl är det här inte en kniv som är så särdeles väl lämpad till att sitta framför en kamera på YouTube och strimla skrivarpapper.

Men när det kommer till saker som mattstumpar, buntband, plasthinkar och inte minst trä är den här kniven en fröjd. Särskilt som handtaget gör det mycket komfortabelt att hålla på en bra stund utan att rodnad och blåsor uppkommer. I början var jag rädd att det korta clipet skulle kännas men det försvinner helt i min hand. 

Handtag

Handtaget är en av de saker som utmärker den här kniven. TM1 är gjord med Lionsteels SOLID-teknik vilket är deras patenterade metod att göra integralhandtag på. Den hittas på tidigare modeller från dem också som exempelvis SR-1 och Ti-Spine. I det här fallet avviker dock materialen från det gängse. De andra knivarna görs endera i titan eller aluminium vilket är vanligast på den här typen av knivar. I TM1 är det Micarta och kolfiber som är aktuella. Den här versionen med tillägget "MS" till namnet är Micartaversionen. 

Den tvåfärgade Micartan är 3D-skulpterad

Förutom att vara fräst ur ett stycke är det ett par detaljer till som gör kniven inte bara ovanlig utan unik. Dels är det, såvitt jag vet,  den enda knivmodell som kombinerar en back lock med det här sättet att göra knivar på. Det andra är att den har kullager. TM1 är en av eller kanske den första fällknivsmodell som hade den kombinationen också. 

Grundformen är bedrägligt enkel men detaljerna är många. Ytan är välvd och försedd med mönster för bättre grepp,
 handtaget har ett tydligt fingerskydd och är försett med fånglinehål

Här syns insidan på integralkonstruktonen där Lionsteel

lyckats peta in såväl kullager som en back lock

Micartan är mästerligt bearbetad i det här fallet. Alla kanter och hörn med något litet undantag är väl fasade, rundade och slipade. Handtaget är 11,5 cm långt varav 9,5 cm är grepplängd. Det mäter 2,9-3, cm på höjden och är 15-17 mm brett. Bredden nyttjas tillfullo då det här är en back lock. De är alltid bekvämare att hålla i än knivar öppna i ryggen på grund av den ökade kontaktytan. 

Handtaget är gjort i en tvåtonad Micarta som ger ett nästan träliknande utseende som man kan tycka lite olika om. Jag gillar det. Sen har den en något grov struktur ämnad åt att ge bättre fäste, vilket den gör.

I änden av greppet hittas en glaskrossare med volframspets. Den kan jag lika gärna vara utan men i det här utförandet är den så diskret att jag inte har något att invända. Sen finns det en orsak till att den finns då Lionsteel bland andra riktar sig till blåljuspersonal av olika slag med den här modellen.

TM2 är mycket neutralt balanserad. Den har även ett rymligt och extremt bekvämt handtag

I hand är TM1 helt enkelt superb. Den är både bekväm att hålla i och arbeta med. Det spelar ingen större roll vilket grepp som väljs även om de stadigare fattningarna prioriteras. För finlir med kniven i nypan är handtaget lite för tjockt i framkant och fingerskyddet något i vägen.

Det breda handtaget ger gott om anläggningsyta mot handen och formen är avancerad. Här har man valt att göra ett handtag som inte bara är fräst inuti utan även på utsidan så handtaget sväller på mitten för att fylla handen bättre. Sidorna är även behagligt välvda och det finns ett tydligt fingerskydd men även en fördjupning för pekfingret.

Det bör tilläggas att det krävdes ett par mindre modifieringar för att höja kniven från "mycket bra" till "nästan perfekt". Vad jag gjort är att runda av insidan av skåran för bladet som var alldeles för vass. Den enda missen på hela kniven. Därtill slipade jag fingerskyddet något mindre kantigt för att det inte skall trycka mot pekfingret lika hårt när man skär i trä. En typisk "frilufsaranpassning".

Öppning och lås

Den här kniven har fått en tumplatta som öppningsmetod. Därtill en med en något ovanlig form. Den fungerar utmärkt. Den är lätt att hitta i relation till handtaget och ger bra fäste mot tummen. Den enda invändningen jag har är att det är svårt men inte omöjligt att snärta fram bladet med tummen. Här är det en stilla och kontrollerad rörelse som är prioriterad. Så leksugna göre sig icke besvär. 

Tumplattan sitter lättåtkomligt till och lagren gör att bladet löper mjukt

Den rörelsen är emellertid oerhört mjuk. Förklaringen hittas i att bladet löper på IKBS-kullager. När det därtill paras med ett blad med mycket massa ger det en speciell känsla. För att den känslan inte skall bli rent obehaglig åt andra hållet, när låset släpps och bladet fälls in, bör man hålla fingrarna borta. Med motståndet från låsarmen ur vägen faller bladet som en giljotin. 

Det här är den bästa versionen av den här låstypen jag stött på. En del av säkerheten på back locks består i hur djupt låsklacken stäcker sig och som synes finns det gott om mariginaler här

Finishen på låset är extrem. Låsarmen är lätt att frigöra

trots att toleranserna är ytterst små

Det fanns en tydlig målsättning med konstruktionen av låset på den här kniven. Föresatsen Molletta och Lionsteel hade var att eliminera det lilla spel som kan finnas i höjdled i back lock-konstruktioner. I t ex Triad-lås har man löst det med en patenterad stoppbult. Här har Lionsteel istället löst det med extremt små toleranser. Resultatet är enastående. 

I slutet av den mjuka öppningsrörelsen väntar ett extremt krispigt ljud som tillkännager att låset är på plats. Det är också mycket lätt att släppa för övrigt. Med bladet ute kan konstaterats att man lyckats med sin föresats att finslipa en äldre men stadig låstyp. Det är ett mycket stabilt lås utan tendenser till kännbart spel överhuvudtaget. Det även om man tar i ordentligt genom att skära i hårt trä och pressa bladet in i materialet.

Att bära

Blandad kompott skulle man kunna säga om hur TM1 känns i fickan. Den är relativt lätt med sina 148 gram, det kan inte förnekas. I alla fall inte när man tar i beaktande att den har ett nio centimeter långt blad som därtill är grovt. Men volymen på handtaget, den som bidrar till den goda ergonomin, kan man inte bortse ifrån. Längden är inte extrem men såväl bredden som höjden på mer än tre cm gör kniven knubbig i fickan. 

Infästningen på clipet fungerar väl och gör clipet vändbart. Skall man för övrigt ha en glaskrossare är det så här den skall se ut. 

Clipet är litet men spetsen har rätt vinkel och läppen är tillräckligt stor

På den här kniven hittas ett litet men mycket bra clip som återanvänts från modellen SR-1. Det är inte särskilt mycket utrymme under själva clipet så riktigt tjockt tyg kan ställa till det men jeans och liknande är inget problem. Rampen eller läppen är stor nog för att fungera och den är tacknämligt vinklad så att den ligger nästan parallellt med handtaget. Jag avskyr när clip har utåtpekande spetsar!

Inte mycket av kniven syns när den befinner sig i fickan

Clipet är starkt vilket gör att storleken räcker för att hålla kniven säkert på plats. Det är ett deep carry-clip vilket gör att nästan inget syns när kniven bärs i en ficka. Därtill är finishen behagligt anonym med sin gråaktiga satin. Det och avsaknaden av loggor och annat otyg gör kniven diskret. Att dra och stoppa undan TM1an är relativt smidigt men spänsten i clipet gör att man får ta i lite. Micartan har lite struktur men är inte så sträv som t ex G10 kan vara.

Sedan kan tilläggas att infästningen är elegant där den sitter i bakänden av handtaget. Det gör att man slipper extra hål i sidorna på kniven. Det gör även att clipet är vändbart till vänster sida. Eftersom kniven är en back lock och tumplattan kan hanteras med båda händer är det här utmärkt kniv för både höger- och vänsterhänta. 

Sammanfattningsvis

Det märks inte att TM1 är en runt sex år gammal modell. Det finns ett flertal detaljer som Lionsteel fortfarande är tämligen ensamma om. Integraler i andra material än titan är fortfarande inte vanliga och någon med back lock känner jag inte till. Men det låset kombinerat med kullager har jag några av så det är inte längre unikt. 

TM1 bjuder på en spännande kontrast mellan utseende och vikt. Den här kniven är nämligen förvånansvärt lätt. Det i relation till storlek skall tilläggas. På bilder utan referenspunkter kan den se mindre ut. Särskilt bidrar bladets form och höjd till det. Längden är faktiskt hela nio centimeter vilket gör TM1 till en tämligen substantiell EDC-kniv.  Att det är åt det användningsområdet man siktar står tydligt att läsa på Lionsteels hemsida. 

Det kan jag väl hålla med om rent generellt men jag ser den nästan mer som en friluftskniv med EDC-potential. Orsaken är att den troligen känns lite väl stor för många skulle jag misstänka. Men det finns också flera detaljer som avslöjar att den vänder sig mot polis, militär och liknande yrkesgrupper då den har förstärkt spets, grovt blad, kraftigt fingerskydd och en glaskrossare. Allt för att den skall vara redo för det mesta utöver att skära snörstumpar.

En av få nackdelar den inriktningen fört med sig är att kniven är för tjock bakom eggen. Med lite mindre gods där hade den här kniven skurit som en dröm också.

Utseendet är tämligen enkelt, nästan stramt trots att det döljer en rad finesser

Sedan visar Lionsteel med den är modellen att de verkligen kan bygga knivar när de sätter manken till. Det här är den finaste back lock jag haft förmånen att stöta på under alla år som recensent och entusiast. Samma kassaskåpskänsla som ett Triad-lås fast med mjukare gång och är lättare att släppa. Hur styrkeförhållandet dem emellan ser ut låter jag däremot var osagt. 

Dessutom är komforten och även ergonomin i den här kniven helt enkelt fantasiska, åtminstone för mina händer. Bland de bättre fällknivar jag känner till därvidlag. En del av förklaringen hittas förstås i att det är en integral kombinerat med en back lock. Handtaget närmar sig en fastbladare i formen helt enkelt. Det är bara skåran där bladet vilar som avslöjar det.

TM-1 är en utmärkt lite större EDC-kniv men känner sig lika väl till mods i skogen

Fördelen med att bygga integraler av Micarta är förstås enkelheten med färre delar och skruvar men det finns en nackdel kopplat till metoden också. Den är dyr! Dels blir det mycket materialspill men framförallt tar det lång tid med all programmering och maskinbearbetning. Det avspeglas i priset, det här är ingen billig kniv även om jag inte vill kalla den dyr heller. Det handlar mycket om vad man upplever att man får för sina investerade slantar. I skrivande stund kostar den från 2100 kr och uppåt i Europa.

TM1 är en kniv för den som inte säger nej till en hel del teknik förpackad i ett enkelt och snyggt fodral som därtill verkligen är en fantastisk EDC-kniv i det större formatet. Stark som en oxe men smidig som en gasell med sitt grova blad på kullager och sin superba balans och lätta vikt. Men det är ergonomin som lyser starkast. Jäklar i min låda vilken bekväm kniv det här är.  

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt: 148 g (vägd av mig)

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 4,5 mm

Bladstål: Sleipner

Handtag: Micarta, integral

Lås: Back lock

Producerad av: Lionsteel, tillverkad i Italien

/ J - Utökar lejonflocken

* Snarare är det så det brukar framställas men det är inte hela sanningen. I själva verket har bland andra EKA gjort knivar med samma metod fast med komprimerat trä som utgångspunkt. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - A.G.A. Campolin Baron

Den ser lite ut som en cigarr där den ligger. Eller kanske en korsning mellan en förvuxen Schweizerkniv och en traditionell Barlow. Det kan möjligen bero på att designen har anor från Frankrike och 1960-talet samt att sidorna är gjorda i naturmatererial.

Den narras också en smula. På bilder utan övriga referenspunkter kan den se liten ut. Det är den inte! Tvärtom är det en stadig pjäs. Tillåt mig att presentera Baron från anrika A.G.A. Campolin!

A.G.A. Campolin Baron

Den luras på ytterligare ett vis då den trots nitade sidor ändå kan räknas som en "modern traditional" eftersom den har en justerbar pivotskruv och modernt bladstål. Stålet är närmare bestämt österrikiskt N690CO och av det får man en bit som mäter 8,55 cm på längden. Formen på bladet är en drop point som drar lite åt modifierad wharn cliffe då spetsen återfinns under mittlinjen på bladet.

Sidorna är för övrigt gjorda i horn och hittas utanpå en stålram. Fjädern som driver kniven är en traditionell bladfjäder och den ger bladet en sjuhelsikes skjuts. Mekanismen ser ut och används som en "button lock" men har en knapp som agerar lite som en hävstång a lá "lever lock".

För den som är intresserad gäller det dock att skynda då den bara görs i trehundra exemplar. Dock säger de på sin hemsida att "It is a limited edition - only 300 pieces will be made in 2020!" Den något kryptiska formuleringen underlåter dock att tala om huruvida det kommer göras några fler i framtiden och i så fall hur många.

I vilket fall som helst lär ni få se mer av den här kniven i olika former!

/ J - letar efter fjädrar att sätta i hatten eller kanske i kniven

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 220 Ananas

Ibland söker en kniv sitt användningsområde. Al Mar Quicksilver tillhör dem. Det är ställt utom rimligt tvivel vad inspirationen till den här kniven har hämtats. Den härrör förstås från den klassiska italienska stiletten. Fast det skall tilläggas att det gäller utseendet med de dubbla fingerskydden då Al Mar tidigare haft en kniv av de här typen på programmet. Den hette också Quicksilver och var en liten fickkniv. Men den hade också en större kusin med namntillägget "Jumbo". Det ger nog en ledtråd till formatet. Den mätte över trettio centimeter utfälld!

En utmaning för ett ficksvärd






"Pineapple"

När jag skulle testa den här kniven lite mer utförligt letade jag efter områden där den kunde briljera. Ett finns förstås med det utseendet men det passar inte mig då det är olagligt, oerhört kladdigt samt moraliskt betungade. Men några uppgifter faller sig tämligen naturliga när man står där med en kniv som är närmare 30 cm lång. Brev, jag tänker brev. Vilken brevsprättare det här är. Men va f-n, mail behöver ju inte sprättas kom jag på. Visst något jäkla fönsterkuvert dröjer sig kvar som en fornlämning men inte är de många.

Paket kan man förstås öppna men det görs faktiskt enklare med korta blad för att vara ärlig. Men såg jag den här provdockan på köksbänken, mogen och väldoftande.

Det visade sig att Quicksilver är en utmärkt ananaskniv. Man vill inte ta sina finaste japanska kökssvärd för att skära de skalen med. Men ett långt smal blad i D2-stål fungerar utmärkt. Bara man inte glömmer att skölja av bladet efteråt. Ananasjuice är inte vänligt mot icke rostfria stål.  

/ J - frukt (ad)?

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Benchmade Bugout

- jodå, lika bra som det ryktas

Benchmade Bugout är inte en ny modell vid det här laget. Tvärtom är det troligen en av de mest omtalade fickknivarna överhuvudtaget på senare tid, åtminstone i den värld som utgörs av entusiaster som hänger på internets alla vattenhål för knivintresserade. Jag skulle tro att den tillsammans med modellerna Griptilian och Osborne 940 tillhör Benchmades största försäljningssuccér. Frågan är om den lever upp till sitt rykte? Det skall jag försöka utröna här. 

Benchmade 535GRY-1 Bugout

Att det främsta försäljningsargumentet för den här kniven är dess låga vikt lär inte ha undgått någon. Men det som sålde den till mig är faktiskt ett par andra saker. Vikten har förvisso inflytande på några av dem också. Men det första man kan ta del av från bilder är förstås utseendet och jag tycker den är snygg.

Väl i hand var det istället hur rejäl Bugout känns trots den låga vikten även om t ex Cold Steel Hold Out III faktiskt slår den i den kategorin. Därutöver var det balansen och bladformen som gjorde Bugout oemotståndlig. 

Därmed kan det nog slås fast att jag inte kommer att vara en motvalls kärring utan istället följa den flock som säger att det här är en bra kniv. 

Bugout, en kniv som satt avtryck i EDC-världen

Twitterversion: Benchade Bugout, den lätta kniven som väger tungt. 

Blad

Bugout har en för Benchmade tämligen typisk bladfrom. En drop point med en markant falskegg/swedge som sträcker sig ungefär halva bladets längd. Originalet hade Benchmades vanliga finish med en kombination av stentumling och satin. Problemet var för mig att det kombinerades med ett babyblått handtag vilket var en av anledningarna till att det dröjde innan jag skaffade en. I den här versionen är bladet som synes svärtat eller snarare har det en ytbehandling som ger en grå nyans de kallar "smoked gray chrominum nitride". Det gör att den skiftar färg lite beroende på hur ljuset träffar den. Så här långt håller beläggningen mycket bra mot repor och märken för övrigt. 

Längden på bladet är strax över åtta centimter eller 82,9 mm för att vara exakt. Höjden är 2,4 cm och sen kommer vi till det fantastiska, bladgodsets tjocklek. Här har vi en modern fällkniv som låter bladet vara under tre millimeter. Bladet är endast 2,3mm tjockt! Det vill säga det närmar sig det tunna godset hos t ex Victorinox och andra knivar som skär bra. Den matchar dock inte helt de allra bästa skärmaskinerna på marknaden som är tunnare bakom eggen. Men Bugout är väsentligt tunnare där än vad Benchmade brukar erbjuda så det är ett markant fall framåt. Som jämförelse kan nämnas att BM 943 Osborne är rent bedrövlig på det området. 

Det kan också nämnas att bladet var centrerat på det här exemplaret och att fabrikseggen var mycket vass och överlag snyggt utförd. 

Ett enkelt men mycket stilrent drop point-blad

Stålet är CPM S30V från Crucible. En stapelvara för Benchmade och det är vid det här laget ett stål de verkligen behärskar. I entusiastkretsar, läs "bland stålsnobbar/nördar" betraktas det som en smula föråldrat. Men det är sannerligen inget fel på prestationsförmågan. Särskilt inte när det är väl behandlat och format som i det här fallet. 

Slipningen är flat och mycket hög, så hög att den närmar sig hela bladets höjd men lämnar en liten flat yta mot toppen till. Påpassligt nog så stor att det förenklar för användandet av slipsystem med fasta vinklar som håller fast knivar med någon form av klämmor. 

Benchmade använder sig av S30V som ofta förr och de gör det bra

Väl i bruk är Bugout precis så bra som kan önskas. Ett tunt och därtill väl slipat blad med god geometri klarar det mesta. Med undantag för riktigt tufft arbete. Handtaget är för tunt och flexar faktiskt när man täljer i hårdare träslag har jag noterat. Särskilt tydligt blir det om man skall frigöra bladet efter det att det kilat fast. Men annat var inte att vänta. Att skära lite i färskt trä går däremot bra. Anledningen att jag testat och nämner det hela är att man i början av knivens historia, särskilt i amerikanska omdömen hakade upp sig på namnet "BugOut" vilket skulle antyda överlevnad och apokalyps. Det här är inte den ultimata överlevnadsfällkniven men däremot en förträfflig vardagskompanjon då den skär riktigt bra i saker som plast, kartong, papp, buntband, tejp, krympplast och annat som kan förväntas dyka upp i blandad omfattning. 

Handtag

Bugout erbjuder ett handtag som är 10,7 cm långt, 2,3 cm högt och så tunt som 1 cm. Formen är enkel utan stora åthävor. Sidorna är lätt välvda och de sväller lätt baktill samtidigt som det finns ett rudimentärt fingerskydd. Sidorna har fått ett rutat mönster för ökad friktion och några räfflor finns för tummen ovanpå handtaget vid låset. Annars är kniven lyckligtvis befriad från dylikt otyg. I det här fallet är de dessutom mer av indexerande karaktär än till för ökat fäste.

Ett enkelt och framförallt lätt handtag gjutet i Grivory

I syfte att få ned totalvikten har Benchmade gjort ett par medvetna val. Att välja tunt bladgods och ett lätt handtagsmaterial är det som är mest uppenbart. Därutöver bidrar förstås det slanka formatet men det finns även en dold orsak och det är att kniven saknar ram. Eller snarare är det en mycket liten sådan. Den är precis så stor att den kan härbergera låsmekanismen. Sen är inte sidorna massiva utan har en fackverkskonstruktion för att bli så starka som möjligt i relation till vikten. 

En detalj som är mycket snyggt inkorporerad i designen är fånglinehålet. Ibland eller snarare tämligen ofta i fällknivsvärlden ser de ut som rena efterkonstruktioner. Men inte i det här fallet och det fungerar utmärkt för både en lädersnodd och de så populära 550-skärmslinorna. 

För att ytterligare spara vikt har man låtit konstruktionen vara öppen i ryggen. För att hålla samman kniven finns förutom den justerbara piovotskruven två distanser i ryggen. De är för övrigt guldeloxerade liksom tumknopparna på den här versionen. 

Materialet är Grivory vilket är ett av dessa fiberförstärkta plastmaterial som ofta återfinns i knivhandtag av den här typen. 

Ett enkelt handtag som är mycket bekvämt så länge det inte handlar om tyngre arbeten

Sen kommer vi till styrkan med det här handtaget. Det är enkelheten. Jag tenderar till att återkomma till det men avsaknaden av fördjupningar för alla fingrar, supersträva material och enorma fingerskydd gör allt så mycket enklare. Handtaget dikterar inte för användaren hur det skall hållas. Det medför att alla och då menar jag alla grepp fungerar. Fattningar för småarbeten som att hålla kniven sidledes i nypan eller en bit upp på bladet fungerar lika väl som de starkare greppen "hammargrepp" eller "sabelgrepp". 

Öppning och lås

Att öppna den här kniven är en fröjd. Jag ville bara ha det sagt. Huvudsakligen är det tänkt att man skall använda tumknopparna för ändamålet men den går förstås lika bra att fälla ut genom att använda sig av Axis-låset och gravitationsöppna kniven med en snärt av handleden. Vill man gå i motsatt riktning går det förstås bra att använda två händer också. 

Tumknopparna fungerar utmärkt men är placerade nära handtaget

Tumknopparna är belägna tämligen nära handtaget vilket medför den lilla nackdelen att man måste lära sig att hitta dem. Det trumfas dock av fördelen att de inte är i vägen när man skär. Så de sitter där jag vill ha dem. Sen kan det faktiskt vara svårt att öppna den här kniven långsamt på grund av det. Bladet vill flyga ut när man trycker till. Det är inte helt vanligt med knivar med den här typen av lås då de ger lite fjädermotstånd när bladet rör sig. 

En del av förklaringen bakom den goda funktionen är utmärka glidlager i brons. Jag är glad för att man inte valt att stoppa i underhållskrävande kullager i den här kniven. Den klarar sig utmärkt ändå.

En närbild på Axis-låset

Funktion hos Axis-låset är utmärkt. Det här är en av de bästa versionerna av låstypen jag stött på endast matchat av min Griptilian 551-1. Fjäderkraften hos omegafjädrarna är väl avstämd och symmetrisk vilket gör låset lätt att släppa och den tvärgående låsbulten vill inte hamna på sniskan vilket ibland kan vara fallet med den här konstruktionen. Bladet har dessutom vare sig glapp eller spel och jag är förvånad över hur stabil kniven känns trots de tämligen klena dimensionerna och avsaknaden av ram. 

Att bära

Det vore konstigt om en kniv som siktar på att vara lätt inte vore bra i fickan. Men helt givet är det inte. Knöliga former och vissa material kan förstöra det hela. Men i det här fallet närmar vi oss perfektion. Så mycket högre betyg kan jag inte ge. 

Kniven är lätt med sina 52 g men det är ändå formatet som skänker det där sista. Bugout är tunn men heller inte för hög och lagom lång. Sammantaget ger det förstås liten volym. Och eftersom kniven är överlag välbalanserad så är den även det i fickan. 

Ett av Benchmades mindre clip 

Clipet är perfekt för den här kniven. Det är ovanligt kort så möjligen kan någon tycka att kniven vill släppa från fickan. Med det sagt så har det inte hänt mig. Och då bär jag mestadels den här kniven i högra benfickan på mina byxor där den gungar omkring i takt med att man går. 

Clipet utmärks av god spänst och excellent formgivning. Lagom ramp, väl utformad läpp som inte pekar för mycket utåt och överlag så matchar utseendet kniven i övrigt. 

Det är inte mycket som syns av kniven där den sitter 

Ytterligare ett plus är att clipet liksom tumknopparna och låset är helt ambidextriöst. En utmärkt kniv för både höger- och vänsterhänta med andra ord. Det kan alltid glädja de cirka tio procent det handlar om samt alla andra som av andra skäl vill bära kniven på vänster sida. 

Sammanfattningsvis

Det är bara att konstatera att Benchmade som nästan räknades ut av många för bara några år sedan hämtat sig anmärkningsvärt med modeller som G10-versionerna av Griptilian och 940, flaggskeppet Anthem, Crooked River och slip joint-kniven Proper. Och så den här modellen förstås! Den har redan knoppat av sig och bildar nu en hel familj. 

Jag dröjde tämligen länge med att skaffa den här kniven men när jag väl stod där med en Bugout i handen var även jag såld. Det finns inte mycket negativt att invända mot den här kniven som helhet. På detaljnivå finns alltid saker att anmärka på. Visst kunde materialet flexa aningen mindre och visst kunde bakkanten på bladet sticka ut mindre i stängt läge. Och så är Axis-lås känsliga för sand och grus med sina öppningar i handtaget samtidigt som det finns en liten risk för att fjädrarna skall gå av och så vidare. 

Den låga vikten är den egenskap som framhålls mest som den här knivens styrka. Men jag anser att balans är en lika viktig komponent. Och det här är en mycket välbalanserad kniv. Men det främsta argumentet för mig är ändå att det är en kniv med en annan mycket positiv egenskap. 

Bugout är en utmärkt EDC-kniv

Det känns ibland lite märkligt när man i en knivrecension påpekar något så uppenbart som att kniven skär bra. Men tyvärr är det inte alltid fallet med knivar och då särskilt fällknivar idag. Ofta handlar det om att man siktar på kategorin "hard use", vad det nu är eller så rör det sig om form över funktion. Utseende går först helt enkelt. Därför är det med visst mått av glädje jag kan meddela att Benchmade Bugout inte skär bra utan alldeles utmärkt. Bladet är inte bara tilltalande att se på det fungerar också. 

Sedan tycks det vara nästan obligatoriskt för recensioner eller ens samtal om Bugout att man skall tycka illa om materialet för att man kan tvinga det att flexa* om man pressar hårt med fingrarna på mitten av handtaget. Det har i sin tur lett till att den uppstått en veritabel industri för att tillverka customsidor i alternativa material. De fånigaste enligt mig är varianter i koppar och dylikt eftersom det raderar en av knivens främsta fördelar nämligen det att den är lätt. På köpet får du usel balans med en baktung kniv. 

Samma sak sades dock om Griptilians handtag för övrigt, att de är plastiga. Men jag har verkligen inga problem med den Grivory som används i det här handtaget. Den känns inte alls lika "ihålig" som på t ex Mini Griptilian. Jag betraktar Bugout som en EDC-kniv i det mindre till medelstora formatet och de uppgifter det medför klarar den med glans. Därmed behövs inte någon övrig redundans i styrka när det gäller handtaget. 

Men visst kan sidor i t ex kolfiber matcha vikten på originalet samtidigt som det bibehåller styrkan men då talar vi också om andra prisnivåer. Vad gäller pris ligger Bugout relativt bra till för att vara en Benchmade. I USA vill säga, där får man betala ca 150$. I Sverige får man betala från 1700 kronor och uppåt. Priset är för övrigt också ett bra försäljningsargument då det är billigare än vad de flesta Benchmade-modeller brukar kosta. 

Benchmade BugOut är enligt mig precis så het som det sades 

Användningsområden råder det inte brist på. Eftersom den inte väger något eller åtminstone mycket lite så ligger vandring, camping och annat friluftsliv nära till hands. Själv brukar jag vanligen ha någon form av lätt fällkniv som komplement till en slidkniv när jag är ute och i den rollen är den här utmärkt. 

Men främst ser jag Bugout som en förträfflig EDC-kniv. Den har alla de attribut som är eftersträvansvärda då den både är effektiv att använda, lätt att hantera och perfekt att bära omkring på. Därtill gör linjerna att den faktiskt är snygg också. Men på den punkten kan jag förstå de som byter handtagsmaterial. 

Specifikation:

Längd utfälld: 189 mm
Längd hopfälld: 107 mm
Vikt: 52 g (vägd av mig)
Bladlängd: 82 mm
Godstjocklek: 2,29 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: Grivory
Lås: Axis


Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


* En recensent gick så långt på Youtube att han sågade hela kniven när den var ny på grund av det


/ J - Imponerad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre