Knivrecension Steel Will Sedge

- blommor och blad(former)

Jag är inte säker på vilken av de ca 5500 arterna av Cyperaceae som tjänade som förlaga för den här kniven. Men namnet är i vilket fall som helst Sedge och namnet tillhör förutom ett gräsartat släkte växter en kniv från Steel Will. Inspirationen till namnet kommer förstås från en bladform vilket är den gemensamman nämnaren. 

Steel Will F19M-10 Sedge 

Sedge tillhör det som Steel Will refererar till som deras "Urban series" vilket ger en klar vink om vad de menar är det främsta användningsområdet. Sedge är alltså tänkt som EDC-kniv och med det i åtanke tycket jag nog att den är här mindre av de två alternativen är mest lämpad. Den större storleken ser likadan ut men har ett blad som passerar en decimeter i längd. Det medför en kniv som jag tror de flesta tycker är något för stor som daglig kompanjon. 

Tycker man inte om den här färgkombinationen finns även en kniv med svart blad, grått handtag och röd backspacer att tillgå. 

En kniv med en bladform inspirerad av naturen 

Twitterversion: Steel Will Sedge, en EDC-kniv som inte gör bort sig när det kommer till camping-matlagning heller

Blad

Bladet är som namnet antyder lövformat. Men betydligt mer långt och smalt än ett annat märke som också döpt en serie knivar med lövformade blad efter en växt. Formen är egentligen en drop point även om den drar åt det symmetriska hållet. För att väcka det visuella intresset och markera  formen har  bladet en mycket lång falskegg löpande längs ryggen. Det gör att bladet ser ännu smäckrare ut. Det mäter i det här utförandet 86 mm på längden och det är som mest 24 mm högt med en godstjocklek på 3 mm. 

Finishen på bladet är en tvärsgående satin. Märkningen är tämligen neutral. Inte den mest diskreta men heller inte något anslagstavla. På en sida Steel Wills logotyp och på den andra namn, modellbeteckning och ståltyp. 

En spetsig drop point med satinfinish

Stålet är som ofta i knivar från Steel Will D2. Jag fortsätter att hävda att det inte är mitt favoritstål. Särskilt efter jag fått fläckar på en annan kniv från samma tillverkare som inte vill ge med sig. Jag föredrar mina blad fläckfria. Problemet med D2 är nämligen inte vare sig hur länge de håller skärpan eller hur sega eller tuffa bladen är. Nej, det är främst att de får fläckar. Och då bor jag inte ens i närheten av ett hav. Men som boendes i södra Sverige är det inte helt sällan fuktigt när jag är utomhus och det gör att D2 rostar från stund till annan.  

Men förutom det är jag nöjd med hur bladet uppträder. Till och med mer än så. Till att börja med var fabrikseggen riktigt bra. Tillräckligt vass för att raka hår utan motstånd och den gled genom papper med ett svagt väsande. Sen har Steel Will lyckats väl med ett par delar som är viktiga. De har fått till ett litet men bra sharpening choil, den lilla fördjupningen som gör att eggen inte set ut som en kälkbacke efter två omslipningar. Därtill är bladet fullt flatslipat och tunt bakom eggen. Lägger man ihop dessa egenskaper får man en kniv som är mycket sympatisk att skära med. 

Det slanka bladet i D2 stål skär mycket bra 

Sedge är helt enkelt jäkligt bra att arbeta med. Och det gäller de flesta material kan tilläggas. Att den med de förutsättningarna klarar de vanliga "knivtestarmaterialen" som papper och kartong var föga förvånande. Men den här kniven gör inte alls bort sig i trä och virke heller. Det går både att tälja i en torr vedklabbe eller skära av några färska grenar utan svårigheter. Därtill är spetsen riktigt vass. Så vass att den är snudd på känslig. Så jag rekommenderar verkligen inte att  man bänder med den här kniven. Men när man verkligen vill ha något spetsigt så kommer den väl till pass.

Sedan säger Steel Will själva att de haft matberedning utomhus i åtanke när de designade kniven. Den föresatsen har de lyckats med anser jag. Det här bladet är riktigt bra för att sitta på en fällkniv när det kommer till uppgifter som att skiva tomater, halvera lökar, skära upp en köttbit eller strimla sallad med när man är ute och campar. 

Handtag

Sedge är liksom de andra knivar jag har från Steel Will mycket välbyggd. Materialen är i det här fallet inte extraordinära utan det handlar om en ram i stål, sidor i G10, bronsbussningar och en back spacer i aluminium. En kombination ni känner igen vid det här laget. Men det som utmärker det är att man gjort det mycket väl. G10-sidorna är till exempel fint arbetade då de är både välvda och fasade. De är även välslipade och passningen mot den interna ramen är så exakt att den klickar på plats när man monterar ihop kniven. 

G10 sidorna är väl arbetade för att passa handen bättre

Själva ramen är i det här fallet något lättad men inte så mycket. Det går å andra sidan inte då den är tunn ändå. Kniven är sedan skruvad i inte mindre än tre punkter utöver den likaså justerbara pivotskruven. Skruvhuvudena är små, T6 respektive T8 och i mitt tycke något för grunda. Back spacern som är anodiserad i en lysande blå ton är av aluminium. I slutet av den återfinns ett fånglinehål. Genom backs spacern sträcker sig distanser och sedan är de svarta G10-sidorna skruvade från bägge håll i dem. Det ger inte mindre än 6 av de små skruvarna plus ytterligare två för clipet. Därtill har kniven dubbla stoppbultar, en för bladet i utfällt läge och en som hindrar att bladet smäller i ryggen på kniven när den är stängd.  

Den blå back spacern höjer sig en aning över resten av handtaget. 
Lägg märke till de dubbla stoppbultarna 

Anledningen att jag nämner alla skruvar är att de spelar roll för hur kniven uppträder när man skruvar ihop den efter justering. Det här är en sådan kniv där spänningen på skruvarna i ramen påverkar hur bladet rör sig när kniven öppnas och stängs. Jag återkommer till det. 

Storleken räcker till för alla fingrar och i sabelgrepp är kniven mycket bra. Mindre väl fungerar greppet i hammargrepp

Ergonomin är mycket god och det kommer sig av en kombination av genomtänkta val. För det första är handtaget långt nog även på den här mindre modellen. Den har en tillgänglip greppyta på strax över nio centimeter. Därtill är ryggen svagt krökt vilket passar insidan av handen väl. Mer än så här vill jag dock inte ha det då det blir för mycket "pistolgrepp" över det. En annan sak som bidrar till komforten är en väl fungerande fördjupning för pekfingret. När man håller kniven i ett sabelgrepp hamnar dessutom tummen  automatiskt ovanpå de skåror som finns på ovansidan av handtaget för att öka friktionen. Det ger ett mycket naturligt och bra grepp. Lika bra fungerar det förstås om man istället för tummen placerar ett pekfinger där. 

Men sen var det stopp. Det är uppenbart att kniven är tänkt att hållas på de visen. Försöker man hålla Sedge i ett hammargrepp för att ta i lite hårdare blir fattningen bara märklig. Det uppstår ett långt avstånd från tumvecket fram till själva bladet som kan ses på bilden ovan. Det ger för mycket hävstångseffekt och minskar därmed kraften i skäret. 

Öppning och lås

Som synes öppnas inte Sedge men en flipperfena. Den har inte heller kullager. Två annars vanligen förekommande teman för knivar från Steel Will. Jag uppskattar att man frångått det konceptet till förmån för ett bladhål om inte annat för variantionens skull men även för att flipperfenor kan vara i vägen ibland. 

Bladhålet är i det här fallet ovalt och fungerar mycket väl. Det är stort nog och återfinns på rätt plats för att vara effektivt. Särskilt som kanterna är distinkta, nästan för skarpa. Men det ger bra fäste åt tummen så man inte slinter. 

Det ovala öppningshålet fungerar väl

Inledningsvis var dock inte gången särskilt bra på det här exemplaret. Först lät jag det bero för att det skulle få slita in sig naturligt. När det inte skedde tillräckligt fort hjälpte jag kniven på traven med lite olja. Inte heller smörjning var tillräckligt för att nå den känsla jag eftresträvade så jag demonterade kniven. När jag väl skulle sätta ihop den igen upptäcktes det jag nämnde ovan, att kniven är känslig för hur hårt skruvarna i handtaget spänns. Dras de för hårt gör det att bladet blir svårt att stänga. 

Det gäller inte bara de mindre skruvarna utan även pivoten kan jag meddela. Tacknämligt nog är den av hona-hane konstruktion och den är D-formad så den spinner inte fritt. Men däremot är den oerhört känslig. Ett litet snäpp för hårt och du slipper glapp i bladet men kniven kan knappt öppnas. En gnutta för lite spänning och kniven flyger upp men du har även en liten sidledes rörelse i bladet. 

Själva gången är dock mjuk då bladet löper på tjocka bronsbussningar. 

Ett liner-lås står för säkerheten

Låsfunktionen är däremot enbart bra. En liner lock i stål som är väl avstämd och som är enkel att både nå och släppa. Låsarmen är inte för tunn och den har försetts med räfflor för bättre fäste. Motstående handtagssida är även försänkt för att man skall nå låset lättare. 

Att bära

Sedge är genomgående en civiliserad kniv och det märks även när den bärs i fickan. Ett tämligen långt handtag på elva centimeters kompenseras med en höjd på 33 mm och en tjocklek på 13 mm. Tämligen normala mått för en fickkniv med andra ord. Därtill är den lätt med sina 84 gram. 

Det som gör den relativt lättburen är att sidorna är både mjuka och välvda. Därtill har kniven inga vassa kanter eller annat som stör. 

Krökningen på handtaget gör att två clip medföljer, ett för höger sida och ett för vänster

Sedge tillhör de där knivarna som levereras med två clip. Ett för höger sida och ett för vänster. Eftersom handtaget är mycket smalt och infästningen ser ut som den gör måste clipet kröka sig en smula för att följa handtagets form och då tarvas två av dem. 

Clipet är annars bra. God spänst och en ramp som är stor nog samtidigt som den är parallell med handtagets yta. Det passar även in någorlunda med utseendet på resten av kniven. 

Clipet är bra men den smala änden på handtaget leder till tandemmonterade fästskruvar
varpå en del sticker upp

Det enda jag int eär helt nöjd med är hur mycket kniv som syns när den sitter i fickan. Det tillsammans med en lysande blå backspacer är svåra att inte se. 

I övrigt är dock Sedge lätt att både hala fram och stoppa undan efter förrättat värv. Såtillvida sköter clipet sin uppgift. 

Sammanfattningsvis

Steel Will har med Sedge gett sig ut i lite obekant terräng. Inte i outforskat område som i terra icongnita men ändå. Vanligen gör de nämligen mestadels moderna flipperknivar i allehanda varianter. Det utbudet har punkterats av någon tumknopp på ett blad emellanåt. Men oftast inte. Att se ett blad som öppnas med ett bladhål var därför både överraskande och befriande i mitt tycke. 

Fast allra mest fastnade jag för utseendet. Jag gillade de överlag harmoniska linjerna. Nu vet jag att inga tillverkare vill höra jämförelser men jag tycker ändå att den här kniven påminner om Spyderco's Native Chief. Det är nu inget dåligt betyg eftersom jag gillar utseendet på den kniven också. 

Vad de har gemensamt utöver ett hål i bladet är de övergripande linjerna samt ett långt och spetsigt drop-point blad.

Sedge är överlag en sympatisk EDC-kniv 

Och just det här bladet råkar vara ett sjuhelsike bra blad när det kommer till att skära saker. Relativt tunt med hög slipfas och tunn bakom eggen med god skärpa. Det är receptet på ett bra knivblad. 

Genomgående är även byggkvaliteten mycket hög. Det avspeglas i detaljer som bladfinish, ett bra sharpening choil, att bladet är centrerad och inte minst hur man behandlar G10-sidorna. Passningen mot ramen är extremt bra och sidorna är välvda, fasade och slipade. Även låset känns gediget och matchar det övriga intrycket. 

Dessvärre gjorde inte känslan i öppningen och stängning det inledningsvis. Det har krävts både en och två demonteringsrundor, mycket smörj och nötande för att få kniven dit där den är idag. Men den kommer aldrig bli en kniv där bladet faller in av sin egen tyngd.    

Men det är en av få områden där den här kniven inte är på topp. Förutom att den skär bra är den även tämligen ergonomisk också. Jag skrev tämligen beroende på brukarens inställning till att själv välja hur kniven skall fattas när den nyttjas. 

Steel Will Sedge gör inte bort sig på skogpromenaden heller

Utöver det rent praktiska har den ytterligare en sak som talar för den. I mitt tycke är det här en riktigt snygg kniv. Slank, elegant och med kurvorna på rätt ställe. Så är du ute efter en fickkniv med ambitioner för att vara ett gott EDC-verktyg men som inte gör bort sig på skogsturen eller när det vankas campingmatlagning heller så kan det här vara en kandidat för dig. Särskilt som den är lätt att bära.

Priser på den här modellen ligger i skrivande stund på runt 75 dollar och jag vet inte om den dykt upp på den svenska marknaden än. 

Specifikation:

Längd utfälld: 196 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 84 g (vägd av mig)

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Steel Will, tillverkad i Kina

/ J - gräsklipparen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LXXI "Back Lock Bonanza"

Fredagar kommer och fredagar går. Det antyder att även tiden passerar dessvärre. Ett annat tecken på det lade jag märke till när jag tog den här bilden. Något har förändrats, något som alltid känns vid ungefär den här tiden. Det var doften, det luktar höst och inte sommar längre. Solen är varm och vädret dugligt. Men något är inte som det var för någon eller några veckor sedan. Det luktar fukt och kyla i antågande.

Jag är rädd för att hösten närmar sig alltmer. 

Back Lock Bonanza

I fickorna återfinns några riktigt sympatiska knivar. Lionsteels TM1 som är den mjukast back lock kniven jag överhuvudtaget hanterat och Spydercos Centofante 3 som inte kommer långt efter. Den senare kan faktiskt öppnas och stängas med låset på samma vis som ett Axis-lås om man är lite fingerfärdig. Det kan man förvisso med TM1 också men den inkluderar kullager vilket i sammanhanget får räknas som "fusk". 

Trion avrundas med den eminenta Victorinox Pioneer X. En Pioneer med en extra rad vilken inhyser en sax. 

/ J - höstar ned sig


#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Civivi Fracture

-  udda men charmig

Moderna slip joints är fortfarnade en het kategori. Så het att de i princip bildat en helt ny  och stadigt växande gren på knivarnas släktträd. I begynnelsen var några få tillverkare som valde att göra moderna knivar sett till teknik, material och formgivning men utan låsfunktion. Idag har nästan alla större märken minst en dylik modell på programmet. Det gäller även Civivi som är ett systermärke till WE-Knives fast för de lite mer prismedvetna. Det är från detta "budgetmärke" som dagens kniv eller snarare knivar kommer. 

Civivi Fracture

Då slip joints är populära, inte minst i vissa jurisdiktioner där lås inte är tillåtna, vad är mer naturligt än att man sneglar åt det hållet när man från Civivis håll vill hylla sina fans med en knivmodell? För att vara ärlig vet jag inte om det var så tankegångarna gick på utvecklingsavdelningen i Kina men det finns anledning att förmoda det. 

Två för en, modellerna C2008A (grön) och C2009E (svart)

För att involvera nämnda fans så utlystes dessutom en tävling på Instagram för att döpa kniven ifråga. Det vinnande förslaget blev Fracture och det är den eller snarare de jag skall granska lite närmare nedan. Det blir nämligen en "två för en" då jag har två versioner av den här kniven tillängliga. 

Annars finns de att tillgå i flera färger som grå, blå, svart, grön och orange och som sagt med två bladkonfigurationer. 

Blad

Eftersom det här är en "två för en" så är bladformen inte en utan två som synes på bilderna. En mer traditionell drop point och det andra är en utpräglad amerikansk tanto. Eller så traditionell är inte väl inte någon av dem då de lätt känns igen på det gigantiska hålet i bladet. Spydercouppfinningen tagen till sin extrem. Den är förstås främst ett designdrag men fyller även en praktisk funktion som jag återkommer till. 

Längden på bladen är 8,5 cm och höjden 24 mm precis över knölen för att sedan raskt smalna av. Ett långt och slankt blad med andra ord. Det matchas av en föredömligt tunn godstjocklek på 2,5 mm vilket gör att de här knivarna fungerar väl trots den låga sekundäreggen. 

Ett långt och smalt blad gjort av 8Cr14MoV

Stålet är ett steg ned från vad vi är vana vid från Civivi eller ja, det kan väl diskuteras. Men i vilket fall är det inte det som de brukar begagna sig av. De har skiftat från D2 till 8Cr14MoV i det här fallet. Sedan har de gjort det till lite av en sport att hitta vart det står angivet på bladet. Det här kan nog vara bland den minsta (knappt) läsbara text jag sett på ett blad och den återfinns nära handtaget. Det är för övrigt den enda märkningen på de grå stentumlade bladen. Finishen är jämn och välgjord. 

Sedan kommer en av få skillnader knivarna emellan. Förutom det uppenbara att den gröna har en kantigare profil vilket också resulterar i en "sekundärspets" så finns det en sak till som inte syns lika väl. Faktum är att jag var tvungen att dubbelkolla. Tantoversionen är flatslipad medan drop point-bladet är skålslipat! 

Förutom den uppenbara skillnaden i bladform så är kniven till höger skålslipad istället för flatslipad

Godkänt vassa fabrikseggar kunde konstateras på båda knivar vilket tyder på att kvalitetskontrollen är god. Mindre bra är hur länge eggarna håller. Jag råkade under testperioden få hem ett par kompletterande beställningar från IKEA och då vet ni vad som följer. Förutom ett massa muttrande och skruvande blir det kartong över. En  stor mängd kartong. De högen attackerade jag beväpnad med ett antal knivar däribland de här två. 

Och där visar sig raskt en skillnad mellan de två knivarna. Den svarta, det vill säga den skålslipade skär väsentligt mycket bättre i kartong än vad tantokniven gör. Först trodde jag inte det skulle vara så stor skillnad rent generellt utan att det mest var knutet till vad som skars. Döm om min förvåning när det visar sig att den skålslipade kniven skär bättre i trä också. Faktum är att om kniven haft ett för ändamålet bättre handtag hade den inte alls varit oäven att tälja med. Bladhålet spelar nämligen ingen roll i det fallet. Djupa genomgåendesnitt är inte aktuella vid sådant arbete som ni vet.

Lika för båda knivarna är att de behöver underhållas för att inte tappa skärpan. Strigel och riktstål fungerar väl på det relativt mjuka stålet. 

Båda knivarna har kompetenta spetsar men skall man säga något om dem så är tantospetsen ännu lite spetsigare och något kraftigare. Det blir dock mest ett teoretiskt resonemang då jag verkligen inte rekommenderar att man sticker för hårt i något med en slipjoint. Men skall man "pilla" i något är den kantiga spetsen att föredra. 

Handtag

Jag nämnde redan inledningsvis begreppet "moderna slip joints" och i det konceptet ingår ett antal faktorer som placerar knivar i den kategorin. En är förstås de ingående materialen men även hur den är byggd. Materialen i det här fallet består av en ram i stål, bussningar i brons och sidor i G10. Materialet är inte den strävaste varianten jag stött på utan är rätt hal. I det här fallet kunde den fått vara lite mer grovmönstrad faktiskt med tanke på handtagets utformning. 

Ett slankt men väl format handtag med gott om utrymme

Konstruktionen synnerligen gångbar och känns igen från de flesta bättre moderna fällknivar. Den baseras på en stålram som är rejält lättad. Den är sedan skruvad i tre punkter utöver pivotskruven. En av skruvarna agerar även pivotpunkt för ryggfjädern. Fjädern gör även att ryggen är täckt på den här kniven. I förlängningen av fjädern hittas för övrigt även ett fånglinehål. Ram och rygg har försetts med en till bladet matchande grå färg. Sen skiljer sig skruvar och clip åt i färg där tantokniven fått svarta detaljer medan drop point-kniven har ett blankt clip och dito skruvar. 

Skruvhuvudena är tacksamt nog av samma storlek för både pivot och sidor, T8. Men man kommer ändå inte undan två mejslar vid komplett demontering då clipskruvarna är mindre T6or. 

Den slutna ryggen är ett resultat av fjädern som håller bladet på plats 

Handtaget är som synes slankt på den här modellen. Det mäter runt 24 mm på den högsta punkten med undantag för fingerskyddet som sväller till 26 mm. Därtill är greppet mycket tunt då handtaget mäter under centimetern på den ledden. Fingerskyddet stjäl lite av längden på handtaget men kvar är ändå rymliga 9,5 cm vilket räcker till de flesta om än inte alla händer. 

Handtaget är mycket bekvämt men fyller inte handen givet hur slankt det är 

Fracture är riktigt bekväm att hålla. Man skulle till och med kunna säga ergonomiskt så länge det inte handlar om längre tids arbete. Därtill är handtaget helt enkelt för tunt. I gengäld känns clipet mycket lite på grund av den egenskapen. Snarare hjälper det till att fylla ut handen en smula. 

Det något kantiga utseendet på handtaget ger en främre del där två fingrar får plats i ett grunt fingerurtag och sen följer de andra efter. På samma vis ger vinkeln på ryggen av handtaget en krökning av handtaget som passar insidan av handen tämligen väl. Överlag ett handtag som är bekvämare än det ser ut. 

Öppning och lås

Fracture är något så ovanligt som en slipjoint från Civivi. De flesta av deras knivar är annars flipperknivar med liner locks med några få undantag. Men här har man skippat båda de finesserna vilket förenklar konstruktionen. 

Öppningen sker med hjälp av det, skall vi säga mycket rymliga, hålet i bladet. Om det är en nagelskåra som gått överstyr eller ett hål med assymetrisk form kan diskuteras. Men ur öppningssynpunkt fungerar det förträffligt. Den som inte får grepp om om bladet vid tvåhandsöppning saknar troligen fingrar. 

Det rymliga hålet i bladet är lätt att greppa om när bladet skall fällas ut 

Sedan kan hålet användas för enhandsöppning även om en aning fingerfärdighet krävs

En bonus är att Fracture går utmärkt att öpna med en hand också. Emellertid vet jag inte om den finessen är medvetet gjord eller ej. Eller utmärkt är för mycket sagt. Det är bra stuns i ryggfjädern så det krävs att man trycker in tummen rätt hårt i hålet och håller press nedåt samtidigt som man för tummen utåt för att det skall fungera. Annars riskerar man att tappa greppet halvvägs varpå bladet vill tillbaks till ursprungsläget och riskerar att nypa en fingertopp på vägen. Så viss försiktig bör iakttas. 

Walk and talk på de här knivarna är en sympatisk bekantskap. Och tur är väl det eftersom de är rätt stora. Skall man ha nytta av ett så långt blad på en slipjoint så krävs nästan det. "Pull", alltså kraften som krävs för att fälla ut bladet skulle jag placera kring 7. Själva gången, talk, är mjuk och motsvarar Civivis vanligtvis goda precision i tillverkningen. Förklaringen kan hittas i de fina bronsbussningar som bladet löper på. På vägen möts man av ett distinkt halvvägsstopp. Återigen en detalj jag uppskattar då kombinationen av god fjäderkraft och långt blad kan klippa en fingerspets på väg in annars. 

Väl ute hålls bladet på plats med ungefär samma kraft som du hittar på de lite större Victorinoxknivarna om ni förstår vad jag menar. Men tanke på att det här inte är Civivis vanligaste knivtyp och de därmed är något av nybörjare på området så tycker jag att de lyckats väl med att modulera fjäderkraften. 

Att bära

Fracture har ett slankt handtag konstaterades ovan. Det avspeglas förstås i hur kniven känns att bära. Längden är elva centimeter vilket är tämligen långt. Men det kompenseras av de andra måtten som är mer blygsamma, inte minst som utstickande detaljer saknas på den här kniven. Sticker ut gör emellertid vikten, dock på ett positivt vis. Knivarna väger in på 84 respektive 88 gram vilket inte är mycket. Ett resultat av att mycket material avlägsnats från såväl ram som blad. 

Ett enkelt och mycket väl fungerande clip 

Clipet är ett fjäderclip i stål av deep carry-typ. Kniven sitter därmed djupt i fickan vilket både är säkert och diskret. Spänsten är riktigt god och rampen som skall föras över byxkanten är både stor nog och i rätt vinkel. Det vill säga den pekar inte utåt, inte ens lite. Annars ett annat rött skynke för den här tjuren. 

Clipet är fäst utanpå handtagssidorna istället för i en skåra men skruvarna som håller det på plats har platta huvuden och de är försänkta så slutresultatet blir ändå bra. De stjäl därmed inte utrymme för den tygkant som skall få plats under clipet. 

Clipen skiljer sig på en punkt mellan knivarna och det är att den grönskaftade tanton har fått ett svartmålat clip. Som ni vet skavs färg med tiden men under testperioden har det klarat sig väl. Men räkna med att det får en viss patina över tid. 

Rent funktionsmässigt är det här clipet riktigt bra. Det kanske inte vinner något pris för originalitet men det sköter sin uppgift. Det håller kvar kniven på rätt plats och gör den lätt att dra och stoppa undan. Det kan även flyttas från höger till vänster sida vilket gör Fracture helt ambidextriös. 

Sammanfattningsvis

Fracture är en modell jag inte riktigt får något riktigt grepp om, bildligt talat vill säga. Bokstavligt ger den relativt gott grepp. Det som gör att den känns lite undflyende är att det på ett plan är en smula underlig modell. I en tidigare text kallade jag den "särling". Med det avses att det är en relativt stor slip joint vilket redan där gör den avvikande och inte ett förstahandsval för alla. Därtill är det en modell som är avsedd för tvåhandsöppning men kan öppnas med en hand samtidigt som den har en synnerligen modern och mycket särpräglad design. Det senare är uppfriskande men jag tror inte det tilltalar den genomsnittlige slip joint-entusiasten. Sammantaget gör det att den sticker ut i mängden. 

Olika stilar för olika smaker, Fracture kommer i två bladkonfigurationer

Så frågan blir då - vem den är till för? Svaret tyckte jag mig se någonstans. Jag hörde rykten om att det rör sig om en mer eller mindre begränsad upplaga. Inte sett till volym som i hundra exemplar eller så men att den skulle tillverkas i en omgång för att sedan läggas ned. Det återstår att se men tydligen skall det vara en hyllning till alla Civivi-fans där ute. Det kanske kan stämma då det intrycket förstärks av sättet den namngavs på, via en tävling där vinnande bidrag blev Fracture. 

Sedan är Fracture en billig kniv. Eller kanske snarare prisvärd. Civivi är som sagt ett systermärke till WE-Knives. De  har en uttalad ambition att tillverka enklare knivar men med hög precision. Något de blivit kända för att ha lyckats med. Även om det hörts röster om att de på senare tid ökat något i pris. Men så kommer den här. Med en prislapp på kring 28 dollar* är den ett markant steg ned på prisstegen igen. Det var måhända därför man valde att förutom något enklare stål även satsa på en slipjoint som kräver färre komponenter. 

Civivi Fracture, en modern slip joint

Men det till trots finns det mycket som talar för den här kniven. I Fracture får du en mycket välbyggd kniv där Civivi som vanligt gjort så mycket som går med de ingående materialen. Ett flertal detaljer vittnar om det som bra fabriksegg, bronsbussningar, välslipade kanter och hörn, försänkta skruvar och en kraftigt lättad ram. Därtill skär den faktiskt riktigt bra, även med ett stort hål i bladet. Men söker du den bästa skärmaskinen av de två skall du definitivt välja den skålslipade versionen.  

Om du gillar utseendet och kan tänka dig en tämligen stor eller åtminstone lång slip joint så här det här en udda fast mycket bra kandidat. 

Knivarna köper du exempelvis hos: Wanderoo.se, Lamnia eller i Civivis egen Amazon-butik. 

Specifikation:

Längd utfälld: 195 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 84 g / 88 g (clip point/tanto, vägda av  mig)

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: 8Cr14MoV, 56-58HRC

Handtag: G10 på stålram

Lås: inget, slip joint

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - hänger inte på låset

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 224 Udda existens

Ibland stöter man på särlingar. Det kan röra sig om allt från människor med udda personligheter till prylar. Det här är en sådan pryl. Jag har lite svårt att placera den och se vart i universum den hör hemma. Som tur var är det knivuniversum det rör sig om så frågeställningen vållar ingen större existentiell ångest för mig. 

Men vad sägs om en stor eller åtminstone lång slank kniv som saknar lås. Det samtidigt som den har ett utseende som gör att den ser ut som den kommer direkt från Star-Treks rekvisitaförråd. Därtill har nagelskåran förvandlats till ett gigantiskt bladhål och den har fått en amerikaniserad tanto-spets. Sen får man inte glömma att för att vara tvåhandsöppnad är den förvånansvärt lätt att öppna med en hand. 

"Fracture Tanto" 

Vad vi kikar på är som sagt en särling. En kniv som Civivi producerat som en hyllning till sina fans.  Det betonades genom att namnet utsågs genom tävling på Instagram. Det vinnande bidraget blev "Fracture". För den som vill ha den något mindre aggressiv finns den även som droppoint.

Det kan tilläggas att den faktiskt skär riktigt bra då slipningen är mycket väl utförd och kniven tunn bakom eggen. Den är också bekväm i handen på ett slankt vis. 

För att förvirra ytterligare skall den tydligen produceras i en omgång och sen inte mer. Men det låter jag vara osagt. 

Men frågan är lite vem som räknas till målgruppen av den här kniven?

/ J - filosoferar

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review AKC X-Treme EVO

 -  a rare bird in the EDC-flock

An "OTF" as EDC, is that possible? This review is a first at this blog. A presentation of a spring-driven knife that propels the blade forward, what is commonly called a stiletto. Although "stiletto" is not really correct because that is actually a historical type of blade with a characteristic shape made solely for penetration. But you probably still understand what it's about.

The model, which is fairly new on the market, comes from the Italian brand AKC and their X-treme series and is called the Evo.

AKC X-treme EVO

Despite its modern materials and construction, this knife is well rooted in history. Evo, which of course is an abbreviation of Evolution, is a modern interpretation of a knife Angelo Campolin Sr. made in the seventies for German Solingen-based company Otello. Here, the shape have been modernized, which has given the knife its name.

To clarify, it can be said that AKC stands for Automatic Knives Creations and is a sister company to Maniago-based  A.G.A. Campolin. The production of the, in this context, slightly simpler AKC knives  takes place in Taiwan.

 

Twitter version: AKC X-Treme Evo, not your ordinary EDC-knife

Blade

Blade shapes on this type of knife used to be a very short chapter. They were typically equipped with some sort of dagger like blade with a single- or double edge. A very stabby blade made for penetration in other words. But not nowadays, now there are all kinds of shapes available even for OTF knives, of which Evo is a good example.

This blade is simply a slim spearpoint with a swedge towards the tip. Think big "Victorinox blade" and you end up pretty close. It is longer than you are first led to believe with its 90 millimeters. The height is 15 millimeters and the stock thickness is three millimeters. This is actually a more everyday-oriented blade than you might think at a first glance.

When you push the button a flat ground spear point blade appears

The steel found in this knife is definitely one step up from what you usually associate with these kind of knives. At least at this price point. AKC uses Japanese AUS8 in this model. 

It's not the most exclusive steel by today's standards but fully adequate for an EDC knife. It's not the best when it comes to edge retention but I do not think anyone is going to cut linoleum carpets or do woodcarving with this knife anyway. The factory edge was decent and was usable straight out of box. As per usual I gave it a couple of strokes against a strop just to touch it up. AUS8 isn't that hard so you get quick results when sharpening. 

This particular blade happens to be black, but it is also available in satin depending on which color scheme is chosen for the knife. The coating is made of PVD and is, as it has turned out, quite durable.

The blade is made out of Japanese AUS8 and is PVD-coated in this black version

One interesting thing about this knife is that it is more practical than the first impression suggests. No, I do not claim that it is a Mora knife in wolf clothes, but for what it is, it works well. The blade play always found in OTF knives* is in this case actually very small. Laterally, the tip moves perhaps a millimeter and up and down about half a millimeter more. And if you grip the blade closer to the handle the movement feels even less. It gives a tactile feeling when cutting with the knife but not enough to get annoying.

Evo is doing very well in disciplines like card board cutting for instance

As mentioned, the thickness of the blade is 3 mm, which gives a sturdy blade, but the full flat grind still makes it cut efficiently. But given the slimness, it is not extremely thin behind the edge. Sturdy but not a cutting machine is the verdict. But for everyday chores, this strange beast works rather well. Like cutting pieces of string, ropes and maybe a small cable tie, which I just did on my bike when some needed to be replaced. Package opening is close at hand and not least attacking nasty letters. It's a letter opener after all! Too bad it doesn't work on emails.

A bit surprisingly, this knife happened to be better than the Viper Kyomi at cardboard cutting. That if you can ignore the small click that occurs when the blade moves at the beginning of the cut. It is, after all, an OTF. There was a lot of cardboard to dispose of after a trip to IKEA. 

Handle

The looks of the knife can be a bit dividing. I guess I wasn't too excited to begin with as I in general prefer a bit more of a rounded shape. The advantage of this kind of dated appearance is that it feels genuine and that the knife does not look like everything else. That being said, the looks of OTF-knives has a tendency to go in the same direction. Mostly because of the limitations on design given by the function. The handle must be a box containing a blade and a mechanism. They must also have an opening for the blade and some kind of activation button.  

This particular looks is a legacy from the 70ies as I said at the beginning. 

The aluminum handle is symmetrical and rather ergonomic

The material in this box happens to be aluminum of good quality. The handle is milled from 6061-T6 aluminum. It gives a relatively light knife that weighs in at 120 grams despite all the metal on the inside in the form of springs and rails.

The construction is reminiscent of a coffin where the box itself contains the blade and the spring that drives it. A lid is then screwed on top of it. In this case fasten with six T6-screws. This means you can disassemble it, but I only recommend those who are used to the procedure to do so because it is slightly more complicated than with other types of folding knives. **

The thickness of the body is thirteen millimeter not including the button

Held this way the handle forms a finger guard, a palm swell, and a small duck tail at the end

The curvy handle is surprisingly comfortable in the hand. It's definitely large enough to accomodate the whole hand. The symmetrical front provides double finger guards no matter how you hold the knife. The clip hides in the palm of your hand without causing any hot spots. The thumb ends up in front of the button in a natural way when the knife is held in a hammer grip. 

The handle offers a generous eleven centimeters of grip space

Overall, this is a fairly sympathetic handle, almost ergonomic. BUT and it's a pretty big but, that is the case first after I sanded the whole handle. When the knife arrived, all the outer edges were extremely distinct, almost sharp. It was not comfortable at all! This was especially true of the corners. But it could be fixed with sandpaper. But that's only possible because of the naked aluminum on this variation. With a black or orange anodised surface, for example, I think it will look rathers scuffed if you don't like your Boba Fett patina. 

After some work, however, the handle is very comfortable. Especially as I modified it every so slightly. The upper back corner was rounded more since it comes in contact with your hand in some grips. I did also make the recess where the index finger sits  a bit wider and smoother. 

Opening and Lock

The Evo differs a bit from other knives I have reviewed in the past regarding how it is opened and closed. By now you have understood that it is an "OTF" - Out The Front. The blade simply protrudes forward instead of opening sideways. In addition, it is a so-called "double-action" OTF which in all simplicity means that the blade can both be pushed out and pulled in with the same button. "Single-action" knives require the spring to be tensioned in advance with some form of charging handle. Only then can they be opened.

The button that handles this function is excellent. Like the rest of the knife, it is made of milled aluminum and has been fitted with a distinctive step pattern that prevents you from slipping with your thumb. One detail that elevates Evo and reveals that the knife is well built is how solid it is. No play in any direction. 

The CNC-machined button is both sturdy and easy to operate 

The force needed to activate the blade is somewhere in the middle of the pack when it comes to OTF knives. Not the strongest I've encountered but definitely not flimsy. The spring itself has some power to it and propels the blade with decent speed and it produces a satisfactory sound. In this case, a rather muffled "tschaaaklack".

Retracting the blade is just as easy. Just pull the button backwards, which of course requires the same force as the spring inside the handle acts in both directions.

The lock on this type of knife is actually a fairly thin variant of liner lock. Inside the handle there is a springy metal plate behind the blade in the open position that prevents it from going into the handle again. In this case, it works great. As previously stated, the blade feels fairly solid. Although it has more to do with the tolerances in the rails and the handle than the lock. It contributes, however, and in this case it is enough for the knife to be stabbed into wood without breaking. Nota bene, I have not pushed Evo to the limit of what the lock can withstand and do not intend to do so either. For everyday use, however, the lock works well.

To Carry

There is a distinct "before and after" when it comes to how this knife behaves in a pocket. As new, it was not much to brag about with its almost sharp corners and a clip that was something extra. Not in a good sense though. 

But after the edges have been softened and the clip has been fixed, it's decent in a pocket. However, it is not small. Evo measures 12.5 cm in length and even though it is relatively thin for what it is, measuring 14 mm, the button adds another 6 mm to that for a total of 20 mm. The width is 30 mm, which is quite normal for a folding knife. But the volume thus becomes noticeable. The weight is a fairly low at 120 g.

The clip is made out of painted steel and was initally extremely tight  

What then needed to be fixed with the clip? There is nothing wrong with the shape. The ramp is not too small, it is big enough to handle even thick jeans pockets. Nor does the tip point outwards. The look is neutral even if the clip is quite large. No, the problem lay in the spring tension. The clip was so strong that once the knife was in place it was almost fixed to the fabric. The knife had no further desire to leave the warm and comfortable pocket. If you tried to pull the knife, both the pocket and pants wanted to accompoany it and it took two hands and a bit of wrestling to loosen and get the knife out.

Some muscle power and a couple of steady bends outwards and that detail was fixed. But be careful, you can ruin a clip that way!

Otherwise, the clip is an ordinary spring clip made of black painted steel. It is fastened with three screws and can not be moved, which is a given because the button for the opening needs the space on the other side. The space below is completely smooth aluminum and with more balanced tension it works well. Like many painted clips, it is sensitive to chafing and after a while it can be seen that the knife has been used.

Once in place about half an inch is visible

When pocketed some of the knife is visible but not too much I think. Thanks to the grooves found on the top of the handle, you get a good grip and can pull the knife. When you do this, the thumb also ends up in a natural position to activate the blade.

To Conclude

An OTF as an EDC? If we read the abbreviations, the question is, can a stiletto type knife be used as an everyday cutting tool? It can, is the short answer even though a couple of general limitations often are associated with this type of knife. One such is blade shape. They often have dagger like blades which is quite natural given the format. But when they, as in this case, are provided with a full flat ground spear point instead we are talking about a different beast. This blade, which also has a capable steel, is quite practical as it resembles an overgrown Swiss Army knife, even if it is a little thicker than they usually are.

Then OTFs in general are not for "hard use". It is not a knife for the craftsmen or the ones who is going to butcher a moose or are planning to carve walking sticks to the entire family. Now I have been clear about that.

But speaking of such activities, I can let you know that pine resin is not good for OTF-knives at all. All for the review, I actually carved for a while with this knife and cut some fresh twigs and pryed away some bark from dead trees in the forest. Some of those activities happened to involve pines, hence the resin.

AKC X-Treme Evo is a surprisingly good EDC knife even though it perhaps need to be complemented with something more socially acceptable

Then it can be added that this type of knife is not even a bit socially accepted. In those contexts, you better stick to small red folding knives with crosses on them. OTF knives are also heavily regulated in most places so check your local laws before carrying one. 

But once you have one at home, the sound is not entirely unimportant to the true connoisseur. What in the world does that mean? Well, that reveals a lot about how well made the knife is. The sound is pretty subdued in this case. Something that is actually important. A lingering ringing sound or clicking indicates simpler construction and poor precision in manufacturing. That's not the case here. The knife is also fast both in and out.

The main quality factor for an OTF in addition to the usual ones for knives such as material and build quality is how sturdy the blade is perceived in the open position. I have to say that detail is very good for being in this price range. A small play in the blade is almost inevitable with this construction. But here AKC has managed to reduce it to a minimum. It is one of the knife's main selling points in my opinion.

An OTF is perhaps not the ultimate camping knive but X-Treme Evo doesn't make a fool of itself in an EDC role

AKC X-Treme EVO is a knife for those who are looking for a fun knife, yes I wrote "fun", but actually works well as an EDC knife despite being an OTF. Another thing that can make you smile is the price. The goal when making this model was to create a knife with good quality that didn't cost an arm and a leg. EVO costs around hundred dollars or euros or a few cents below to be exact. That means that it ends up in a price category between the more expensive brands that usually costs three or maybe four times as much and the really cheap "No Name" knives that have a quality to match their lack of names.

It is perhaps not the most practical knife of all times but it sure doesn't make a fool of itself either and it is one of the knives that puts a smile on your face. Especially when it is found at a price level where it basically lacks competition. 

Specification:

• Length Overall: 215 mm
• Handle Length: mm
• Weight: 120 g
• Blade Length: 90 mm
• Blade Thickness: 3 mm
• Blade Steel: AUS8, HRC 58-59
• Handle Material: Aluminium
• Lock: OTF Liner Lock

Produced by: AKC, made in Taiwan

/ J 

 Possibly with the exception of Gant and Gavin Hawks' patented Deadlock. But that knife comes with a hefty price tag because of it.

** I've done this before to fix a spring that broke. A new loop was constructed from the existing spring. It is also a way to "tune" this type of knife as a shorter spring becomes more tense and thus the blade shoots out more quickly. But you also risk a knife that ending up ringing like a bell when opened and closed.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre