Kastträning

Bakgårdskastning deLuxe

Med några enkla steg förvandlas den fridfulla lilla trädgådsplätten bakom lägenheten till en improviserad kastarena för knivar. Förvandlingen tar cirka tio minuter. Tavlan ställs ut någon meter från staketet där den annars vilar. Ett par gamla kasserade mattor läggs ut på stenläggningen för att hindra att knivar och underlag möts. Ingen av dem tjänar på det kan jag säga. Ytterligare en matta hamnar ovanpå den lilla gräsplätten för att skydda den eftesom det är där tre- och fyrametersmarkeringarna befinner sig. Det blir en hel del promenerande fram och tillbaka. Därefter ställs ett skydd upp till vänster om tavlan för att hindra eventuella rikoschetter att hamna i fönsterrutorna till vardagsrummet. Det vore olyckligt. Sedan har min kära sambo hjälpt mig att fästa öljetter i en balkongmatta som hängs upp bakom tavlan. Bostadsrättsföreningen skulle inte uppskatta stora hål i staketet. Kraften i en kastkniv är förvånansvärt stor. Faktum är att det inte finns en chans att hugga in en kniv i en träbit lika hårt som du kan kasta dit den. 

En stund innan allt detta genomförs brukar jag vattna tavlan. Den håller bättre när träfibrerna sväller. Trots det har den gått från den här fina skapelsen (bild 1) till vad som nu börjar likna månens yta (bild 2). Bullseye har jag fått fylla i två gånger med ny färg för att den skall kunna urskiljas. Det tyder på att jag träffar tämligen väl. Hålet som är grävt i tavlan har passerat fem centimeters djup. 

Ungefär så här ser uteplatsen ut i vanliga fall

...och så här när den används för knivkastning

Det finns en nästan filosofisk lärdom att dra av det läste jag någonstans. Att man skall "lära av sin tavla". Att den berättar saker för dig. Det går faktiskt! Min säger att jag träffar allra mest i bullseye (10 cm, svart) och i fyrapoängsringen och då främst till höger där det faktiskt uppstått en djup grop. Annars vandrar de flesta snedträffar uppåt i linje sett från mittpunkten. Ytterst få träffar ligger i nederkant eller till höger. En och annan snedseglare finns förstås och de kan hamna varsomhelst inklusive i ramen. Ni som kastar vet att man ibland "glömmer" att släppa kniven, det vill säga håller något för hårt med för sen "release" som följd. Ibland blir det tvärtom så att man "tappar" kniven och då hamnar den högt istället. Annars är de flesta missar faktiskt typiska "Robin Hood"-träffar. Knivarna slår helt enkelt i varandra. Det är också det som gör att jag har många små skärsår i händerna. Ibland missar jag att en grad uppstått i kniven efter en sådan träff och det märks inte förrän den snittat upp mig någonstans. 

Rätt typisk träffbild från 4 m, instinctive halfspin med tre olika knivmodeller. Tavlan är något sliten efter ca 7000 träffar

Eftersom jag gillar statistik så har jag lite koll på hur många kast som krävs för att demolera en tavla i gran på det här viset. I det här fallet blev det totalt 3297 kast under förra veckan samt 3890 den här veckan. Så runt 7000 kast har träffat den här tavlan de sista fjorton dagarna. Ett mycket effektivt men långsamt sätt att flisa trä till bränsle.  

Men det går att konstatera att jag blir bättre. Eftersom trädgården endast tillåter kast på 2, 3 och 4 meter så är det avstånden som är aktuella vid hemträning. Resten får praktiskeras i skogen. Tekniken jag faller tillbaka på är military half spin på kortare distanser och på fyra meter och över blir det instinctive half spin med pekfingret på bladryggen istället. Det var det jag började med och det är de teknikerna som sitter i ryggmärgen. 

Dock övar jag en del på full spin och är nu någorlunda säker på det på tre meter, det vill säga en rotation. Åtminstone med mina Hibben-knivar och de två Spyderco Throwers jag för tillfället har. Därtill leks det en hel del med både Skanf och andra no spin-tekniker. De är för mig nya och spännande. Men jag har inte de ideala knivarna för det än även om jag kan avslöja att några nya spännande knivar är på väg. 

/ J - ligger i hårdträning