Ny kniv - Spyderco Tenacious LW S35VN

Spyderco Tenacious behöver egentligen ingen närmare presentation. Det var en av de första mer budgetorienterade knivarna från Spyderco som inte såldes under systermärket Byrd. En kinaproducerad kniv i enklare  material men som fick behålla spindelloggan helt enkelt. 

Och däri låg problemet med den första modellen. Inte logotypen då utan att designen och tillhörande ergonomi och utseende var och är mer än godkända. Det i sin tur skapar vissa förväntningar. Men i det fallet var materialen inte på samma nivå som formen. G10-materialet i sidorna var enkelt och därmed rätt rejält halt och ännu mer när det slitits in. Sedan var det stålet, det allestädes närvarande 8Cr13MoV. Inte världens sämsta som någon kan få det att låta som men heller inte vad man förväntar sig från en Spyderco. 

Särskilt inte som märkets "budgetmodeller" inte tenderar att vara helt billiga när de gått via omvandling från dollar till den europeiska marknaden. Snarare är de mer "mid-range" eller halvdyra knivar skulle vi kanske säga på svenska även om uttrycket är luddigt. 

En väldigt blå kniv från Spyderco

Lösningen finns dock nära till hands och den stavas Spyderco Tenacious LW CPM S35VN. Vilket är en handfull att stava för övrigt.

I och med den här kniven försvinner några av de tillkortakommanden jag nämde. FRN-materialet i handtaget ger förutom några få grams mindre vikt väsentligt bättre fäste än tidigare. Mönstret såväl som materialet hittas i dyrare Spydercomodeller som Delica, Manix med flera andra "LW"-modeller.

Spyderco Tenacious LW S35VN

Den största skillnaden återfinns dock i bladet. I det här utförandet fås ett riktigt kompetent knivstål i och med S35VN från amerikanska Crucible. Det är ett pulverstål med generellt imponerande prestanda. 

Sammantaget borde det göra tillräckligt mycket för att rendera en ny recension. Förutom grundutseendet är det mesta annorlunda som sagt. Det väckte åtminstone mitt intresse. 

Knivgrossisten

/ J - återtestaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Kershaw "Skyline"

- Den perfekta fickkniven, del 10 

Trots allt verkar det som om det finns ett knivliv efter recensionen av "Sage 1". Det finns fler bra knivar att kika på så låt oss fortsätta den här serien och den här gången i en något lägre prisklass.

Med tanke på den stora volym redan existerande recensioner som i en eller annan form behandlar Kershaw Skyline så kanske det inledningsvis krävs ett förtydligande. De här små presentationerna jag gör av diverse knivar skall mer ses som introduktioner på vårt eminenta språk än som något annat då samtliga knivar jag hittills skrivit om är mer än väl representerade på forum och Youtube i olika former. Mina synpunkter kanske därför inte tillför så mycket nytt i ämnet för de flesta men det är heller inte själva syftet. Efter den lilla friskrivningen övergår vi nu till själva kniven.

Kampen om vilken kniv som är mest recenserad på internet för stunden är nog rätt hård men klart är att tillsammans med Spyderco "Tenacious" så ligger nog Kershaws "Skyline" nära toppen av den listan.

Kershaw Skyline

"Skyline" är liksom ett par av sina främsta konkurrenter inom EDC-segmentet* en ren "in-house"-produktion och i det här fallet signerad Tommie Lucas på Kershaw. Utseendet är bedrägligt enkelt och i det ligger en del av storheten med den här kniven anser jag. "Form follows function" kanske är ett slitet begrepp men är applicerbart i det här fallet.

Det som utmärker kniven i relation till många andra Kershawmodeller är att det handlar om en "flipperkniv" som inte är en AO (assisted opening) vilket möjliggör såväl långsam kontrollerad öppning av kniven som snabböppning. Det tillsammans med ett fokus på lätt vikt vad det som låg bakom grunddesignen på den här kniven.**

Därtill var målet att göra en budgetkniv utifrån de förutsättningarna och frågan är inte om Kershaw lyckades, för svaret är givet vid det här laget, utan hur väl.

Blad

Målet att göra en lätt och praktisk vardagskniv avspeglas i valet av bladform. En klassisk enkel droppoint med en skålslipining (hollowgrind) vilket tillika är ett billigt alternativ. I någon recension har jag sett att den kallades för "spearpoint" men det håller jag inte med om då den yttre formen endast delvis påminner om den bladtypen och slipningen gör det inte. Falskeggen (swedge) är  för liten för det bland annat. Bladformen ger en adekvat buk och lång egg att skära med utan att ge avkall på spetsen som är tämligen tunn även om den inte är lika nålvass som på kusin "Leek".

Ett droppointblad i Sandvik 14C28N

Något som utmärker Skyline är att Kershaw lyckats stoppa in förvånansvärt mycket blad i handtaget både med tanke på vikt och längd kniven. Bladet är nästan åtta centimeter långt.

Bladstålet är 14C28N. Det är ett relativt nytt specialstål för knivar som är resultatet av ett samarbete mellan Kershaw och svenska Sandvik.

Det skall bli intressant att se hur det uppträder på sikt då det tydligen är tämligen likt 13C26 i komposition*** men ska vara betydligt mer rosttrögt och ha bättre skärpevaraktighet. 13C26 var ursprungligen ett stål utvecklat för bl a rakblad och medicinsk utrustning och med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att det går att få vasst. Men nackdelen är att det är känsligt mot rost och inte håller skärpan särskilt väl. Uthållighet är kanske inte det som en skalpell kräver.

I det här fallet är jag därför glad att jag väntade med att införskaffa den här kniven och inte hängde på låset då den släpptes eftersom tidigare versioner hade det enklare 13C26 stålet.

Förhållandet mellan handtag och bladlängd är utmärkt på den här kniven, nästan 8 cm blad är inklämt i skaftet

Finishen på bladet är en blästrad variant som ger en gråton som ser tämligen sober ut men kanske inte tillhör de mer exklusiva. Just blästring brukar vara ett billigt sätt att få en yta på ett blad. Personligen har jag tröttnat på den behandlingen och hade hellre sett en sympatisk satin.

Det har förekommit klagomål på att sekundäreggen inte alltid varit den bästa på en del knivar som lämnat fabriken. I det avseendet har jag kanske haft tur för eggen på det här exemplaret är utmärkt - jämn och symmetrisk och den var riktigt vass från redan från början. Den rakar hår med lätthet utan tryck mot huden.

Handtag

De flesta knivar i de lägre prisklasserna använder sig av någon variant av plastmaterial - nylon, Zytel eller FRN i handtaget, åtminstone de som inte är tillverkade i Kina. Men på den här kniven är skållorna i G10 och därtill bra sådan. Lagom greppiga utan att för den skull äta upp fickorna helt något som jag annars avskyr. Är skållorna för sträva så åker sandpappret fram. Jag kan för min vildaste fantasi inte förstå varför det råder sådan besatthet kring extremt grepp. Det kan i vissa recensioner framstå som att alla som skriver dem befinner sig till havs med händerna fulla med fiskslem och saltvatten och försöker precionsoperara bort ett tagg ur fingret i full storm och därför behöver knivar som sitter klistrade i händerna även om man inte håller i dem.

Skyline har ett i mitt tycke mycket bekvämt grepp

Min filosofi därvidlag är enklare - ett bra utformat handtag behöver inte den redundansen i grepphänseende. Och på den fronten lyckas Skyline utmärkt. Urgröpningen för pekfingret (choil) i kombination med det parerskydd som bildas av flippern ger tillsammans med den avsmalnande formen på bakre delen av handtaget ett riktigt bra grepp. Den konstruktionen räcker mer än väl för att ge det fäste som krävs av en lättare brukskniv. Minns att det inte är röjyxa eller machete vi talar om. Jag är därför glad att de gett f-n i att förse hela kniven med "jimpings", detta av mig så hatade uttryck som b l a hårdlanserats av den kända youtuberecensenten "Nut'n'Fancy" som propagerar för den vederstyggelsen i princip varje inlägg han gör.

Ett av handtagets främsta förtjänster - ett rejält utrymme för pekfingret att vila i

Kniven är konstruerad kring en ensam "liner"

Med andra ord är jag riktigt förtjust i handtaget som ger bra grepp i de handpositioner jag använder mest. Dock kastar jag in en liten brasklapp, jag har inte överdrivet stora händer och jag kan tänka mig att de som har mer substantiella labbar kan få bekymmer.

Något som sticker ut extra på den här kniven är att den bara har en "liner" vilket är en starkt bidragande orsak till den mycket låga vikten. Den och clipet är för övrigt tillverkad i samma material som bladet dvs 14C28N.

Öppning och lås

Kniven kan öppnas med såväl tumknoppar som en flipperkonstruktion men tumöppningen är egentligen mest ett bladstopp och är därför inte helt lättåtkomlig. Flippern på den här kniven är speciell då den kräver en mycket noggrann positionering av fingret. Trycker man inte exakt på toppen så fälls inte bladet ut hela vägen utan att man förstärker rörelsen med en handledsknyck. Det betyder att mekanismen har en kort inlärningsperiod men därefter fungerar den utmärkt. Det för det goda med sig att det är mycket svårt att fälla ut kniven i fickan av misstag. Vilket för övrigt förstärks av en utmärkt avvägd "detent".

Flippern kräver en mycket exakt placering av fingret för att fungera som det är tänkt

Att fälla ut kniven går mjukt och det tack vare glidlager i brons istället för nylon som annars är vanligare i den här prisklassen. Nu skall man inte stirra sig blind på materialen i glidlager då det finns bra sådana i nylon även på dyrare knivar.

Låset är ett en väl fungerande linerlock vilken är adekvat dimensionerad för den här typen av kniv. Någon kan invända att handtaget som är tunt och bara har en liner kan kännas något klent. För dem rekommenderar jag en annan mer stadigt byggd kniv helt enkelt.

Riktigt bra lås, stabilt och även lätt att släppa

Positivt lås vid varje öppning och att det är lätt att släppa är andra bra egenskaper som jag fäster stor vikt vid. För mig är det nästan lika viktigt att det går snabbt att stoppa undan kniven som att ta fram den och detta får gärna ske enkelt med en hand även det. När jag nu har skurit det jag ämnade, inte sällan trasor till cykelmekande, vill jag inte bli stående med en kniv i handen.

Att bära

Clipet är rejält och dessvärre iögonfallande vilket inte är ett plus i mina ögon. Det positiva är att funktionen är utmärkt och i topp bland clips i det avseendet. Det negativa är att det syns på långt håll. Att det är stort och rejält är kanske inte så konstigt då det ursprunglingen härrör från ett samarbete mellan Strider och en annan del av KAI nämligen ZT (Zero Tolerance) och sedan efterhand överförts till Kershawknivar.

Ett clip med brokig historia

Och för att kniven inte skall synas mer än nödvändigt är det faktiskt en av de få knivar jag föredrar att bära med spetsen nedåt eftersom mindre av handtaget sticker upp i det fallet. Orsaken till att clipet sitter så pass högt som det gör i läge med spetsen uppåt är enligt Lucas själv att han fick jobba med vad de hade tillgängligt på Kershaw när kniven designades och han säger även att han valt att utforma det annorlunda idag om han gjort det idag.

En nackdel med konstruktionen på kniven är att den diskriminerar vänsterhänta. Det går inte att byta sida på clipet, endast position på höger sida.

Väl i fickan är kniven en fröjd att bära. Den extremt lätta vikten för en kniv med blad på runt åtta centimeter bidrar tillsammans med en väldigt slank profil till det. Den tar mycket mindre plats i fickan en t ex en Spyderco Tenacious eller någon annan bredare kniv. Sammantaget ger det en kniv som lätt glöms bort till dess det är aktuellt att använda den.

Sammanfattningsvis

Om du gillar bra bruksknivar som är lätta och smidiga och närmast försvinner i fickan så köp "Skyline" är min rekommendation. Köp den inte om du är ute efter en robust kniv som skall klara att skära mycket i trä och bräckas med. Därtill är den för smäckert konstruerad.

För prisnivån är byggkvalitén riktigt bra och det har inte snålats på materialen i vare sig blad, handtag eller lager vilket gör att du får mycket för dina investerade slantar.

Kershaw Skyline, ytterligare ett exempel på en utmärkt fickkniv

En av de få invändningarna jag kan ha är att den känns lite "tråkig". Den har inte den personlighet som till exempel "Griptilian" ståtar med och inte den ärorika historia som "Delica" bär med sig.

När jag tänker närmare på saken funderar jag på om jag inte senare skall låta de tre gå en holmgång mot varandra då de alla är toppkandidater i klassen.

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm
Vikt: 70 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: Sandvik 14C28N
Lås: Linerlock
Handtag: G10

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

Mer info på Kerhaws hemsida här.


/ J - fortsätter jakten på den vassaste kniven i lådan

* Jag tänker då exempelvis på den av Sal Glesser designade Spyderco "Delica" och Benchmadeanslutna Mel Pardues "Griptilian".
** Något som herr Lucas talar om här
*** För den som önskar fördjupa sig kan man göra det här.

Knivrecension Spyderco C122GPBL "Tenacious"

- Den perfekta fickkniven del 5

I den femte delen av "jakten på den perfekta fickkniven" så blir det åter hälsningar från Golden Colorado och familjen Glesser, ägarna till Spyderco. Jag kan väl inte anklagas för att recensera de mest nyutkomna knivarna  på marknaden så här långt men här följer ändå en presentation av "Tenacious". 

Spyderco är ett intressant märke då de understundom går sina egna vägar.  Under sina mer än trettio år i branschen har de lyckats pricka in det som krävs för att åstadkomma moderna fällknivsklassiker som "Worker", "Police", "Endura" och "Para-Military II" bara för att nämna några. En i raden av succéer är "Tenacious". Den har blivit något av en jämförelsestandard för andra stora knivmärkens budgetmodeller* på senare tid. Det är inte så konstigt då det är en kniv i lagom storlek för de flesta ändamål med dugliga material som G-10 i handtaget och ett hyfsat budgetstål. Lägg därtill en praktisk bladform, mjuk öppning och ett bra lås till ett överkomligt pris och du har en bästsäljare. Att den sen har en Spydercologga skadar inte heller.

Dagens recensionsobjekt, Spyderco Tenacious

Kniven ingår i en serie som Spyderco valt att kalla "Value line folders" och Tenacious kom 2008. "Familjen" består idag av storebror "Resiliance" som är ett riktigt monster, sen har vi den mindre ursprungsmodellen "Tenacious" och småsyskonen "Persistance" och "Ambitious". De här knivarna är alla producerade i Kina med kinesiskt stål för att hålla kostnaderna och därmed priset nere. De bygger på framgångarna Spyderco har haft med sin "Byrd-line" som är lite enklare knivar. I "Value-line" är materialen i princip desamma men byggkvalitén något högre, garantierna bättre och det är mer uttalad Spydercodesign på dem med bland annat det runda öppningshålet. Idén med budgetknivarna är inte att Spyderco ska konkurrera med sig själv och de bättre knivarna utan att tillfredsställa efterfrågan från dem med lite mindre plånbok misstänker jag. 

Min "Tenaciousfamilj", minstingen "Ambitious" saknas

Det dröjde tämligen länge innan jag skaffade den här kniven. Den första i serien jag köpte var den lite mindre "Persistance" som jag tyckte hade en storlek som skulle göra att den passade som fickkniv. Inköpt i Sverige från "Knivbutik.se" för att stödja åtminstone någon butik på hemmaplan även om det blir dyrare än att importera själv. Nöjd med kniven, särskilt den smidiga öppningen samt hur lätt den var att stänga med en hand så lades nästa beställning. Då jag var inne i en tillfällig "storknivperiod" så blev det "Resiliance". En bra kniv på många sätt men som sagt stor, inget man halar fram på öppen gata. Hade egentligen inte tänkt skaffa fler i serien men så fick jag syn på den här "sprintrunversionen" av Tenacious. Den blå färgen avgjorde det hela. Var tvungen att ha den här moderna klassikern.

Tenacious i blått

Bladformen är en variant av Spydercos typiska lövformade med flatslipning ända från ryggen ("FFG"). Stålet är det numera i enklare knivar nästan standardiserade kinastålet 8Cr13MoV. Det är ett stål som sägs vara jämförbart i komposition med AUS8 eller kanske snarare AUS6 dvs ett budgetstål men som med rätt härdning inte skäms för sig även om man får vara beredd att slipa det då och då. Formen på bladet gör att det blir en bra, mjuk men inte så uttalad buk på kniven och en kapabel spets. Slipningen och det breda bladet bidrar till att kniven är lätt att använda och ger utmärkta skäregenskaper i framför allt mjukare material.  Flatslipningen återfanns från början på Spydercos dyrare knivar (t ex Military, Endura, Delica) men finns nu även på de billigare modellerna. Jag har faktiskt kvar fabrikseggen på kniven och har därför ingen erfarenhet av att slipa den. Men givet stålet torde den vara tämligen lättslipad. Har bara striglat eggen än så länge. Här märks det dock att det är en lite enklare kniv. Eftersom tid är pengar och de sista handlagen på en egg ofta görs förhand så är inte eggen perfekt. Vänster slipfas är mycket jämn och fin medan höger inte är det. Men det är inget som inte går att rätta till med lite arbete och ett slipsystem.

Typisk Spydercoform på bladet

Gjort av ett mycket vanligt kinesiskt budgetstål

Sen kan en övergripande fråga som jag lär få anledning att återkomma till ställas; behöver knivgodset vara så tjockt? Jämför man t ex med en EKA 88 eller för den delen Spydercos egen "Centofante III" så är Tenacious överdimensionerad vilket gör att den skär sämre när man gör genomgående snitt i olika material. Det är inget specifikt för Spyderco som märke utan gäller de flesta tillverkare. Det finns helt klart en trend på marknaden som lutar åt kraftiga överdimensionerade fällknivar och det finns en nackdel med det. Alla vassa knivar skär så länge enbart eggen är i kontakt med ämnet som bearbetas men det gäller även yxor och andra redskap! Det är först när man skall skära igenom något på riktigt som egg- och bladgeometri kommer in i handlingen. Då märks det om det finns extra gods i bladet! Som sagt, jag ber om att få återkomma i ämnet.   

Kniven är mycket vass även om eggarna inte är helt perfekta.

Skållorna på Tenacious är gjorda i G-10 och här har Spyderco lyckats med att få till ett lagom grovt material som ger grepp men inte så hög friktion att det äter upp byxorna helt. Storleken på handtaget passar mig rätt väl. Det ger ett stadigt grepp utan att vara för stort som på storebror Resiliance. Den av bladformen givna tumrampen är försedd med räfflor och ger ett naturligt stöd för tummen. Handtaget är någorlunda bekvämt men kunde vara bättre. Det är någonting med formen som gör att jag inte riktigt kommer överens med det ändå. Jag tror att det är små detaljer som att kanterna är en aning vassa  på t ex ryggen och ned mot låset trots att de är avfasade. Det märks tydligare i vissa grepp än andra som när kniven hålls i "hammargrepp" utan tumme mot bladryggen. 

Kniven är byggd med "liners" i stål vilket gör den starkare samt styvare men också tyngre än om de inte varit där. De är förvisso lättade genom att onödigt material borrats ur vilket är bra för en kniv i den här prisklassen. Men det kan diskuteras huruvida de överhuvudtaget är nödvändiga på en kniv som främst saluförs som en "EDC"/fickkniv. Det går att göra varianter på detta tema som är lättare, t ex "Militarys" "nested liner" där själva låsmekanismen är i stål men sammanfogad med handtaget i G-10. Det är dock betydligt dyrare att åstadkomma. 

Lagom storlek på handtag men inte riktigt lika bra som andra Spydercomodeller

Bra textur på G-10 skållorna ger fäste utan

att bli för strävt

Att öppna kniven går smidigt även om den inte tillhör några av de mjukaste knivarna jag äger därvidlag. Bladet löper någorlunda lätt och Spydiehålet är min favorit bland system för enhandsöppning. Lätt att hitta även när det är mörkt eller om man är lite fumlig pga frusna fingrar eller har handskar på sig. Ännu enklare är det eftersom Tenacious har ett extra stort hål. Glidlagren i kniven är faktiskt av fosforbrons vilket är ovanligt för prisläget. Men de är lövtunna och därför förstärkta med extra bussningar i mässing, det återstår att se hur de håller. Nu använder jag för all del inte fällknivar till några tyngre arbeten generellt. Skall det bändas använder jag för ändamålet adekvat verktyg och skall det skäras mycket i trä så använder jag tex någon av mina moraknivar eller någon annan kniv med fast blad. Något jag dock märkt som jag tror har med de tunna lagren att göra är att det är svårt att hitta lagom pivotspänning. När kniven är stadig i sidled är den också lite trögare att öppna. Löper den riktigt lätt uppstår å andra sidan ett litet glapp. 

Kniven har en robust linerlock-konstruktion som låser utan anmärkning. Det återstår att se hur de kommer att slitas över tid och vad det kommer att göra med toleranserna. Men för stunden låser den lika solitt som jag har kommit att förvänta mig av Spyderco. Detsamma gäller för övrigt samtliga av mina tre knivar i serien.  

Ett perfekt exempel på hur en Linerlock skall göras

Clipet är Spydercos vanliga timglasformade som även återfinns på deras dyrare knivar. Det är ett av marknadens bäst formade clip från det företag som sägs ha uppfunnit konstruktionen. Materialet i dem på knivarna i "Value-line" är däremot av märkbart enklare standard än vad jag är van vid. Sämre spänst i stålet har  kompenserats med tjockare gods vilket ger ett mindre smidigt clip som därför satt lite väl tight från början. Det var jag tvungen att korrigera.  Finishen är mycket snygg även om den polerade blanka ytan syns väl mot byxtyg när man bär kniven. Kanterna är mjukt rundade så de inte fastnar i något. Det sistnämnda är viktigt då det förutom att det riskerar att böja ut clipet på kniven även kan mörda exempelvis lacken på en bildörr! Det kan också monteras i alla fyra hörn av handtaget beroende på preferenser. 

Spydercos ordinarie timglasformade clip men i enklare utförande

Med Spydercos enklare knivar blir det tydligt att kvalitetskontroll från företag är viktigare än i vilket land de tillverkas. Alla mina knivar i Tenaciousserien har god byggkvalitet och passform i materialen. En sak är dock lika usel som på i princip alla knivar jag har hanterat med ursprung i Kina och det är kvaliteten på skruvarna. Man får vara extremt försiktig om man exempelvis vill ändra clipets placering eller spänna pivotskruven. Skruvarna verkar vara gjorda av mjukost.

Några klara nackdelar finns med Tenacious och resten av knivarna i serien. Små designdetaljer som gör dem något "sämre" än andra Spydercomodeller. De är på intet sätt dåliga produkter men matchar inte riktigt andra knivar från märket. Ett exempel på detta och kritik jag riktar mot alla knivarna i serien, särskilt "Persistance" med något kortare handtag än Tenacious, är att där man placerar pekfinger och tumme, runt det för mig så "viktiga" urfasningen för främre fingret ("choil") är de lite överdimensionerade - för tjocka och klumpiga. Det gör att knivarna saknar den där precisa ergonomin som gjort Spyderco berömda. Ett utmärkt exempel på hur detta istället skall göras är handtaget på "Delica 4" eller "Endura 4".

En annan kritik som kan riktas mot Tenacious är att den är vid och därmed tar mycket plats i fickan. Det beror på en kombination av ett brett blad (32 mm) samt ett stort handtag. Spydercos knivar är ofta rätt breda från början i och med att de skall ha plats för hålet i bladet även om undantag finns. Här förstärks det av att den delen av handtaget är tämligen bastant det med. Kontrasten blir tämligen slående om den t ex jämförs med den i allt annat större "Endura 4".

Nu kanske det låter det som om jag inte uppskattar knivarna i Tenaciousfamiljen. Men det gör jag. Det är bra knivar med sedvanlig Spydercokvalitet till någorlunda priser. Jag skriver någorlunda då det förstås beror på varifrån de införskaffas. Den svenska prisbilden ser nu ut som den gör. Sen görs det ibland gällande att Tenacious skulle ge fantastiskt mycket mer för pengarna än vad prislappen säger och att den egentligen borde kosta mer etc. Det håller jag inte med om fullt ut. Det är förvisso en Spyderco men det är också en kniv med inte alltför avancerade material, t ex ett enkelt bladstål, inte lika fint stål i clipet etc så den är nog rimligt prissatt (i USA) skulle jag säga. Kniven är gjord i Kina och väljer man istället att köpa ett kinesiskt märke (t ex SRM eller Enlan) så får du en likvärdig kniv med samma material till väsentligt lägre pris!

Spyderco Tenacious, prisvärd men inte utan konkurrens

Så visst får man betala en del för att få Spydercologgan. Men med den följer också en genomtänkt kniv uppbackad med bra kundservice. Kniven kan därför rekommenderas men inte helt utan förbehåll.


Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Vikt: 117 g
Bladlängd: 86 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 8Cr13MoV
Handtag: G10
Låsning: Linerlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i Kina

Mer detaljerad spec här.


/ J - feelin' kind of blue

* Något som är vanligt idag. Böker har "Böker Magnum", Spyderco sin "Byrd-line" och Tenacious-serien och Benchmade har köpt märken som "H&K" samt "LoneWolf" som de använder som märken i budgetsegmentet.