Knife Review Ruike P128SF

-  a candidate for EDC of the year in its class?

Chinese Ruike is a relative newcomer to the knifemarket. The company behind the brand is all the more established. It is Fenix Lights that decided to expand their business to include knives as well. They are otherwise known for their wide selection of lights with focus on head- and flashlights together with bicycle lighting. 

This knife is my first experience with them and their knives and the model is called P128-SF.

Ruike P128 SF

The concept is well known by know and a friend therefore ironically suggested that "Deja Vú" would have been a more suitable name for the knife when I presented the first pictures on Facebook. Well, he is not wrong in that both the construction and the overall lines feels somewhat familiar.

The reason is not that hard to find. The P128 is a full metal knife with a distinct modern appearance based on a flipper-opening accompanied by a framelock with a rather trendy harpoon blade. Combinations which have been seen before.

Not entirely innovative but well made

But the concept can be implemented with different degrees of skill and enthusiasm and in this case it's very well done. This knife offers good performance and a contemporary design and do so at an competetive price level.

Let's therefore take a closer look at what Ruike offers in the 50$ realm!

Blade

The rather generous blade of the P128 measures over three and a half inch in length and is basically a droppint. It is modified with what is commonly referred to as a harpoon tip. The looks are a pronounced with a swedge on top.

The blade is close to being full flat ground. The small flat areas that remains makes the lives for everyone using fixed angle sharpening systems a little easier. The thickness of the blade is 0.14" or 3,5 mm. Sturdy but yet not overbuilt.

  A rather substantial blade with a distinct harpoon tip

The edge itself measuring 97 mm are actually longer than the specified length of the blade. The reason why is that the shape of the handle intrudes a bit on the blade and that the entire edge constitutes a long continuous belly. It meets the harpoon and together they form a very nice tip, both strong and precise. Exactly the way I like it.

The factory edge was more than decent - even, symmetrical and sharp enough to shave armhair with only the slightest of pressure. The only objection I have is that there could be a little less steel behind the edge. Especially on this particular knife, somehing I will come back to. 

In this version the 14C28N-steel has bead blasted finish

The finish is a good looking bead blast and the knife can also be had in an all black version if you so prefer. For my liking there is a tad bit too much writing on the blade. But it's tastefully done since the font and size of the text are rather discrete. There you can find Ruikes logotype which is admirably small and on the ricasso there are numbers which might be "month of birth". On the opposite side you find the name or rather designation of the knife and also what seems to be a serial number. What is it doing there? It isn' exactly a limited edition we are talking about so I think it's a bit redundant.

To be honest I would have preferred a satin finish instead. This bead blast have a tendency to show snail trails after some cutting.

Type of steel is also stated on the blade and it's 14C28N from Sandvik. An excellent budgetsteel in my book. 

The steel is a favourite not only for patriotic reasons but also for being rather stain resistant and that it takes a fine edge which it holds for a decent amount of time. I also appreciate that it tends to roll rather than chip if damaged which in turn makes it easier to repair. It's certainly not the most extreme steel with todays standard but it is very well chosen for the price class and intended use. 

In this kind of tasks this knife excels

After working with this knife for a while doing various tasks it stands clear that the handle is the limiting factor and not the blade. Somehow it's appropriate and in line with the knife aiming at being a somewhat large EDC-knife. It's however not suited for heavier tasks in my mind. What I am referring to is working in materials such as woven nylon, rubber, carpets and the like but most of all wood in different shapes. Then it's obvious that this handles strength is to be found elsewhere. 

But as long as the tasks are focused around materials like paper, paperboard and the occational massacre of cardboard the knife is not only good but excellent. The same goes for penetrating thicker plastic and various packages, open boxes, cutting rope and fabric etcetera. The blade shape and competent tip shines in this areas.

Light kitchen duties causes no problems either due to an almost totally flat ground, a nice edge curvature and a somewhat small flippertab. But like all flippers it sticks out and gets in the way against cutting boards or any flat surface for that matter. That's one of the reasons why flippers ain't  my preferred mechanism for opening a knife. 

Handle

Since I already revealed that this is an all metal knife the handle material comes as no surprise. It's steel and lots of it. With size in mind this knife could have been used for a boat anchor if it wasn't for the amount of work done on the inside.

Here the handle looks more like a framework. It gives a very strong knife that despite being over 8.5" in length, with a substantial blade, full handle and an all steel construction weighs in at 5.6 oz. Not too bad given the circumstances.

No, not as heavy as the all steel handle may imply. Note the clean presentationside

The weight is obviously there but isn't too bothering and that is much due to the knife being well balanced. The balancepoint of the P128 can be found exactly in the fingerchoil. It doesn't magically makes the ounces go away but it for sure makes them less noticeable in hand. 

The handle slabs are held together with two screws besides the adjustable pivot screw. They are attached to a backspacer in G10. The screws are of Chicago type which together with the decorative pivot makes for a nice touch resulting in a cleaner presentationside while still enables the knife to be taken apart without special tools. The knife has a small lanyardhole for the ones who like their cords. It's a bit tight for a 550 cord but since I rarely use lanyards thats of no concern for me personally. 

The sides are slightly vaulted because of the wide chamfering round the edges of the handle. It looks good and makes the knife feels more elaborated and more svelte in pocket. But one thing they do not. And that is helping with my biggest gripe about this handle. Which leads us to talk ergonomics. 

Several things about this handle are well thought through

The most important mission for a knife is to cut well. But to be able to do so it must feel comfortable in hand too. Preferable for the time required to finish whatever task is at hand. It's here you separate the wheat from the chaff.

All in all the P128 is good in hand for most tasks. The fingerchoil is correctly shaped and actually fits a human finger which isn't something to take for granted nowadays strangely enough. The handle has a nice palm swell which fills the hand and the handlesides are as mentioned, chamfered. The clip can be felt but is no direct hotspot even if you whiteknuckle the knife.

The handle is relatively neutral in shape and therefore most grips works just fine. Except pinchgrips that is, it's an Achilles heel for almost all flippers. But hammergrip, sabregrip, and grips with fingers on the spine works just fine. So does reversed grips, both for drawcuts and with the thumb on the butt end of the handle.

So far so good and this is what I referred to before saying that the handles strength could be found elsewhere. It's primarely in pocket, looking good and in every day chores it performs well. It also has its shortcommings.

They look so distinct those crisp lines, unfortenately they feel so too

I want to inform you that it isn't possible to carve or whittle with this knife. Not without thick gloves anyway. That despite the size of the knife and its sturdy construction with a steelhandle, double locks and a serious blade that invites to heavier chores. The reason is simply that the handle is way too angular. The chamfering makes it look more rounded than it actually is. If you really bear down on the knife the handle first bites into your little finger that resists the twisting motion that occurs while working. But foremost it chews on the soft skin of the thumb web like an squirrel with rabies.

All force put into the knife ends up in the meeting between your hand and the only marginally rounded ninety degree spine of the handle. That quickly becomes a true hotspot.

It just hurts using this knife on dried hardwood and after a while I gave up. Either Ruike or rather their designers missed that this part of a handle needs to be more rounded or they put looks before function in this particular area.

By all means, the way of shaping the handle gives plenty of space for the finger to land on when flicking the knife. It also gives the knife clean crisp lines in order to look good. But it also makes it less allround and more focused on pure EDC-tasks. On the other hand it does that with honour. It's just something to be aware of and this model is definetely not the only one on the market with this characteristics.

Opening and Lock

The fact that  the P128 is a flipper only knife is hard to miss. The blade runs on bearings and is relatively heavy so once in motion it opens swiftly and securely with a slight wheezing. The flippertab itself is almost top notch. It's small and therefore not obtrusive, correctly angled and the geometry is well thought out which gives a knife that's easy to open. But there is a one thing that could be improved. The flippertab is too slick. It is possible to miss it alltogether or slip off during opening which happens every now and then. Especially if you have cold or wet hands which is quite common in these parts of the world. Some mild jimping on the front of the flippertab would make the opening much more intuitive and reliable under all circumstances.

One nice detail is that they put some thougt in where the finger ends up after the opening motion. The back of the handle makes for a soft and smooth landing. No disturbing trenches or barb wires in the shape of misplaced jimpings to be seen around this area. Thanks for that Ruike!

A nice flippertab 

As stated earlier this is a knife that follows the crowd and as a result it's of course a framelock that provides security. This version from Ruike is a really good one. The function is excellent. It locks one hundred percent of the time and does so without the slightest bladeplay of any kind.

Besides a correct lockgeometry some of the explanation can be found in the material itself. It's simply put easier to manufacture framelocks in steel than titanium once you got the angles right. You don't need any steelinserts or overtravelstops and the risk of getting lockstick or slip drastically decreases even if it's not totally out of the question. None of these problems could be found on this knife by the way.

Another thing that's positive is that the lock is easy to get to and realese. I'm personally not a fan of locks that want to wrestle with me in order to function. 

Framelock/Reeve Integral Lock in steel

And the secondary "Beta Plus" lock

Besides the framelock several of Ruikes models are equipped with a secondary lock called "Beta Plus". It's one of the reasons which causes me to think these knives are made by Real Steel since it's their system. Even the name remains the same. What it does is to prevent the lockbar from travel sideways while engaged. Imagine a sliding version of Lionsteels Rotoblock and you get the picture.

I'm not a fan of these secondary locks no matter if they are called "Beta Plus", "Roto Block" or "LAWKS". Personally I don't have a need for them but for those who prefer both belt and braces I guess it's a good thing. Anyway, this version works without remarks and above all - it's quiet even if not activated. I really dislikes knives that sounds like a wrought up rattlesnake.

Considering the double locks and how this knife is constructed over all it seems plenty strong. I wouldn't go as far as calling it "fixedblade" which is a popular epithet in connection to stout folders but the knife is no doubt solidly built.

To Carry

Ruike P128 is actually pretty good in pocket given its size. The weight is obviously there but are evenly distributed if you see what I mean. The knife is well balanced also in the closed position. Besides that the knife rides deep in pocket due to the shape of the pocket clip. I prefer that over "ballerinas", that is knives that almost tiptoeing on the edge of your pockets.

The risk of loosing your precious cutting tool also decreases with a low carry clip and with this rather stout knife its definitely what I prefer.  

Given it's size not too bad in pocket at all

The clip is made out of steel and looks fairly neutral which suites the overall appearance of the knife well. On its own I think it's too stiff and could have been more springy. But despite that the function is good due to a well executed lip on the clip and foremost that the steel in the handle provides almost no additional friction at all. Another good thing is that the edges of the cutout made for the lockbar are rounded. That prevents the knife from snagging. A detail that otherwise can drive me half crazy. 

Another good thing is that the smooth back and the tiny flipper don't attack the hand when it searches for your housekeys which most often houses on the bottom of the right front pocket.

P128 is a rather slim knife that don't occupy uneccessary space in the pocket with it's under half an inch width and chamfered sides. The height isn't too bad either but you can't deny that this is a sizeable knife so completely anonymous it is not. 

To Conclude

There are different takes on the number of "framelock flippers on bearings" on the market for the time being. But it could be said that it can be done with more or less finesse. Ruike P128 is an example of when it is done really well and the icing on the cake is a competitive price tag to go with it.

I might even go as far as say that is one of the candidates to "budget knife of the year" in it's class.

A knife with a distinct look

However, there is an objection or rather a reservation attached to that candidacy and it has to do with area of use. This is a modern flipperknife made for various lighter EDC-related tasks regardless of its rather stout appearance. If you stay within the limits this knife is definitely worth considering.

What you get for your invested monetary means is a very well built knife with good bladesteel and a strong lock. In addition this knife gives you a tasteful design with several modern attributes. What you think about looks is always subjective but the knife offers a couple of interesting details both practical and appearancewise.

From a bold looking blade via a lot of internal milling to bearings, decorative screwheads and pivot to a secondary lock.

Ruike P128 SF, maybe in a pocket near you?

What a splendid introduction for a new brand! I really like this knife for what it is but not entirely without reservation. There are some improvements I would like to propose. The first is a general one aimed towards almost the entire industry, not only Ruike. Dare to grind your blades thinner! They won't fail I promise. For sure there will be some Youtuber who eventually will destroy the blades. There always are. But meanwhile the rest of us would be getting better knives and later some videos to make fun of.

More specific suggestions for this particular model concerns ergonomics. Therefore I say to the designer/designteam "please make the edges of the handle rounder on the next knife". It's not a good  thing if the hand hurts while using a tool of any kind. Especially not on this kind of knife which is big and sturdy and therefore lends itself to heavier work. And while you're at it give the flippertab a couple of  cross-lines as well for increased friction. After these small changes the knife would be up for most tasks comming it's way, even the tougher ones.

But already as is this knife has a lot going for it as a modern EDC-knife in the slightly bigger format. Therefore I recommend this knife. That is IF you like the style in question. Because we have seen it before havent't we? The recipe have all the ingredients expected including a flipper, bearings and a harpoon tip on the blade. I can possible feel that there are one too many framelockflippers in the world but the majority of the market doesn't agree so it's probably me.

Anyway, this is a good representative for the type and for the price you can't go wrong. And the P128 offers a very consistent designlanguage with harmonic lines. A good looking knife for short.

Try it out!

Product page can be found here!


Specification:

Overall Length: 8.54"
Folded Length: 4.88"
Weight: 5.61 oz
Blade Length: 3.66"
Blade Thickness: 0.14"
Bladesteel: Sandvik 14C28N, 58-60 HRC
Handle Material: Steel, 3Cr14N
Lock: Framelock with an extra lock, "Beta Plus"

Produced by: Ruike, made in China



/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ruike

Dags att stifta bekantskap med ett för mig nytt märke på knivhimlen. Det är kinesiska Ruike som introducerar sig själva för "Knivigt värre" i och med den här kniven!

Bakom Ruike står ett väl etablerat företag i Fenixlight som funnits ett tag och gjort sig kända för att lysa upp tillvaron både bildligt och bokstavligt med ficklampor, pannlampor och cykelbelysning. Nu ger de sig in på knivmarknaden och gör det med ett tjugofemtal modeller som sträcker sig från enklare fickknivar, via multifunktionsknivar och större fällknivar till några fastbladare. 

Sortimentet ser konkurrenskraftigt ut och vad jag kunde utläsa av tidiga bilder så förefaller det som om det samarbetas med Real Steel Knives på något vis. Det är inte bekräftade uppgifter men det som får mig att spekulera kring det är hur clipen är utformade, valen av bladstål samt inte minst användandet av sekundärlåset "Beta Plus". Där har till och med namnet fått hänga med. 

Om så är fallet är det enbart positivt och borgar för solid kvalitet.

Bästa sortens kaffe, den som avnjuts med en ny kniv

Modellen ovan heter P128SF och är en av Ruikes senare modeller. Den är en något kraftigare fällkniv som öppnas med flipper och låser med ett ramlås. Den bjuder också på finesser som lager, ett extralås och framför allt ett bra svenskt stål i bladet i form av Sandvik 14C28N. Överlag en solid kniv redan på pappret. 

Designen är ren och elegant och i mina ögon riktigt snygg. Inga excesser men ändå små detaljer att notera och glädjas åt när man undersöker kniven närmare. 

Det första intrycket som slår mig när jag packade upp kniven är att den är lätt för att vara gjord helt i stål med de här måtten. Det lovar gott inför fortsättningen. Sen kommer känslan av att den känns välbyggd och på något vis sund. Inga konstigheter i handen och balansen är helt neutral.

Enbart positiva första intryck med andra ord. Kniven hämtades ut på morgonkvisten och fick därefter raskt dyka ned i en ficka för att omedelbart följa med på dagens äventyr.

Modellnamnet kanske behöver en överhalning men desto mer arbete verkar vara nedlagt på kniven vilket jag är glad för. 

Jag återkommer med löpande rapporter om hur den här bekantskapen artar sig och naturligtvis blir det en fullskalig recension när kniven väl burits och brukats ett tag. 

/ J - nyfiken igen


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Real Steel S571 Pro

-  bra har blivit bättre

Ibland känner man redan när man greppar en kniv för första gången att det känns rätt. Real Steels S571 Pro ger det intrycket. Ett glatt leende av förvåning spred sig över mitt anlete när jag packade upp försändelsen från Knivshop. Anledningarna till det är vad jag ämnar tala om mer i detalj här. 

Real Steel S571Pro

Jag visste faktiskt inte att den här kniven skulle anlända och jag hade därför inga särskilda förväntningar på den. Annars har jag förstås tagit del av bilder och information kring både den här specialutgåvan och grundversionen E571 tidigare då de funnits ett tag på marknaden. Jag måste erkänna att jag inte varit särskilt intresserad på tidigare. Linjerna gillade jag förvisso från början. Enkla utan överdrifter och kniven såg kompetent ut redan på papper. Men sen var den, hur skall vi säga, lite grå. Ni som följer bloggen känner igen mina haranger om "sillar". Att man bytte material i handtaget från stål till titan räckte inte helt för att intresset skulle vakna. Kniven är och förblir en metallfärgad kniv med titanskaft, ramlås, bra stål som löper på kullager och en flipper ovanpå det. Därmed passar den väl in i stimmet. 

En relativt stor kniv som bjudet på låg vikt och utmärkt balans vilket får den att kännas smidig

Med sina "Pro" utgåvor av utvalda modeller har RSK, Real Steel Knives tagit ett par steg längre än tidigare. Den här lyxutgåvan av E571 var kniven som banade väg för en breddning av modellprogrammet från budgetorienterade men välgjorda knivar till att även omfatta mer påkostade diton. Den följdes av titanversioner av Griffin och Megalodon och nu sist lanseras även high-end versioner av G3 Puuko. En kniv som recenserats här på bloggen i sin ursprungsversion. Fast när jag tänker efter sonderade de terrängen redan tidigare med den nu nedlagda modellen "Stinger". Den kom och gick emellertid i katalogen. 

Förutom materialvalen har även måtten fått sig en duvning på S571 Pro. Om jag läser siffrorna rätt så här den här versionen lite större än originalet. Godset i bladet är något grövre och bladet en centimeter längre och totalt skiljer det två och en halv centimeter på längden. En större och maffigare kniv helt enkelt. 

Blad

Vilket sympatiskt blad var mitt första och för övrigt bestående intryck när jag skickat fram det med ett pekfingertryck. Det handlar både om form och materialval, slipning och vad man gjort eller snarare inte gjort med utseendet. För att vara så till synes enkelt finns mycket att betrakta. 

Formen är en droppoint som fått lite egenart genom att buken börjar ovanligt tidigt och att ryggen dyker först mot slutet. Det resulterar i en mycket vass spets som trots det inte är överdrivet tunn. Det skänker även ett modernt tilltal som är rätt i tiden rent utseendemässigt. 

Ett blad i Elmax-stål med svepande linjer och flatslipat ned till en riktigt bra egg

Vad gäller utseende  har man dessutom på Pro-modellerna av både "Megalodon" och den här struntat i sin relativt stora logotyp och låtit bladet vara uppfriskande rent och anonymt. Diskret återgivet på låssidans bladtang återfinns stålsort och den här knivens unika numrering. Det är allt i märkningsväg på bladet vilket är ett mycket smakfullt förfarande i mitt tycke.

Istället låter man den diagonala och enligt utsago handgjorda slipningen och satinfinishen på bladet tala för sig. Den följer för övrigt vinkeln på ricasson på ett harmoniskt vis.

Hela den här knivens uttryck handlar för övrigt om att det månats om dylika detaljer. En annan sådan är att bladryggen är något rundad. Den har även fått sig en släng av "jimpings" vilket man i och för sig kunde låtit bli då de ändå mest är kosmetiska. Men visst, de stör ingen och de kan möjligen användas till att indexera kniven i handen. 

Utöver logotypen i handtaget är det här den enda märkningen på kniven. Ståltyp samt serienummer

Bladstålet är utmärkta Elmax från Uddeholm och av det får man mycket. Det vill säga ett tämligen substantiellt blad som mäter 9,5 centimeter på längden, 3 cm på höjden och som är 3,5 mm tjockt. Dimensionen på godset är väl vald och bladet helt flatslipat. Den sortens slipning på ett brett blad utgör en god grund för en kniv som ska skära bra. S571 Pro anlände också vass över genomsnittet och eggen är såväl jämn som symmetriskt utförd. Något som jag förvisso förväntar mig när knivar lämnat budgetstadiet. Det är inte givet nota bene. Marknaden är full av knivar från diverse märken där tillverkarna inte lyckats med en sådan fundamental sak. Man kan förvisso slipa om knivar men att behöva göra det med en ny kniv sänker helhetsintrycket rejält. 

Nu råkar just den här kniven vara ett låneexemplar så till skillnad från mina egna knivar kommer jag inte att bruka den särskilt mycket. Så exakt hur den skär i alla material kan jag inte uttala mig om den här gången. Detsamma gäller hur stålet i den här tappningen uppträder över tid och hur det känns att underhålla. Jag har sedan tidigare goda erfarenheter av hur Real Steel hanterar andra ståkvaliteter och är så långt nöjd.

Vad jag däremot kan säga att den här kniven är synnerligen väl balanserad. Förutom den faktiska vikten i gram räknat gör det att kniven känns ännu lättare än vad den är.

Handtag

Grundkonstruktionen som sådan bjuder inte på några direkta överraskningar. Eller jo, ett par små faktiskt men de återkommer jag till.

Handtaget är gjort av två stabila bitar titan som är sammanfogade med två skruvar utöver pivotskruven. Därtill återfinns en dold bult akteröver att fästa fånglina runt så önskas. Ett smart sätt att lösa den detaljen som gör att man slipper borra hål i handtaget. Det ger ett renare utseende och är särskilt uppskattat av dem som likt mig sällan använder fånglinor. Idag används de mest som dekoration, vilket är ett användningsområde även det. Sen finns det situationer när själva funktionen är eftersträvansvärd. Att höra ett plums när man är ute och rycker strömming bara för att se sin favoritkniv singla ned genom vattnet som en överprissatt spinnare är inte en syn som är uppbygglig för någon knivälskares karaktär. 

Distanserna som utgör fästpunkterna är skruvade från två håll vilket är att föredra framför att ha dem dragna rakt in i titanet. Mer styrka och mindre risk för att strippa gängor uppnår man med det. Extra viktigt är det om man har till vana att demontera sin kniv för rengöring. Eftersom det här är en kniv med lager i så kan det behövas något mer frekvent och känns inte opåkallat.

Modernt så det förslår: titan, öppen rygg med distanser, fasade kanter, försänkning kring "landningsområdet" för fingret,
 skulpterat clip och någon enstaka färgklick

Skruvas kniven isär finner man ytterligare en orsak till att kniven är ovanligt lätt för sin storlek. Titansidorna är kraftigt lättade på insidan med stora fickor vilket förstås minskar materialmängden och därmed vikten.

Apropå material vill jag tillägga att det är angivet som "TC4"-titan och jag har hört de som omnämner det som en enklare kvalitet än andra. Det låter jag vara osagt men konstaterar att beteckningarna varierar beroende vilket land materialen kommer ifrån. Detsamma gäller stålsorter. Man skall inte stirra sig blind på ursprungsland utan se mer till komposition och kanske ännu mer hur det därefter bearbetats. 

Färgen är blästrad titangrå och det går inte att komma ifrån att det är, hm ska vi säga vanligt förekommande på den här typen av kniv. Gillar man det är allt väl annars kan det upplevas aningen tråkigt. Jag kan tänka mig att ytan kan få viss patina/repor med tiden. Vad man tycker om det är olika men går det på en Sebenza så går det här. Med det menar jag att det tillhör materialet och hur det slits över tid. Sedan är ytan en ren canvas för dem som gillar att på egen hand laborera med anodisering.

I grund och botten ett mycket klassiskt knivhandtag. Tänk samma form i andra material och liknelsen blir tydligare.

Ur ergonomisk synvinkel är handtaget en hit. Förvisso är det lite knutet till hur ens händer är formade och något avhängigt av vad kniven skall brukas till. Men här är det linjerna som avslöjar att det handlar om gott hantverk. Traditionalisten kan föreställa sig samma form men i andra material som trä, horn och ben om det ökar förståelsen för vad jag menar. Inga konstigheter som talar om för dig exakt hur du måste hålla för att det skall fungera. Istället kan du byta grepp och fattningar som det faller sig. Det gäller även de med större händer. I det här fallet fungerar alla grepp jag kan komma på utom de när man håller kniven i nypan. Där briljerar sällan flipperknivar och inte heller den här.

De vanligaste fattningarna fungerar extra väl eftersom knivens storlek gör att handtaget fyller handen på ett tillfredsställande vis. 

En sak som ytterligare bidrar till den goda handkomforten är att flippern som agerar fingerskydd tillsammans med handtagets form bildar den där mjuka svepande bågen jag ibland talar om i mina texter. Den där som inte skall brytas för att inte flippern skall bli obehaglig mot pekfingret när kniven brukas. Här är det riktigt bra utfört.

Sen skär inte clipet in i handen utan försvinner på ett förtjänstfullt vis vid användande och att man valt att fasa handtaget kraftigare desto närmare bladet man kommer. Det är alltså något mer rundat precis där det känsliga tumvecket hamnar när man tar i lite.

Små saker som tillsammans i slutändan höjer helhetsintrycket avsevärt och därmed bidrar till det jag kallade "knivens uttryck". 

Öppning och lås

Att öppna den här kniven är så där härligt snärtigt som det kan vara på en bra flipperkniv. S571 Pro är inte den snabbaste jag hanterat men bra, riktigt bra. Ett par saker är värda att lyfta fram. Det första är en känsla av säkerhet. Den härrör bland annat från att motståndet inte är så hårt att man behöver pressa stenhårt innan bladet släpper men det är också det som hindrar den från att vara blixtsnabb. Det och det stora bladet. Det är en viss massa som skall accelereras.

Men jag uppskattar den avvägningen för i det här fallet medför det att kniven upplevs som närmast omöjlig att misslyckas med. Det andra som bidrar till det är att att flippern inte kräver någon tanke alls. Den kan attackeras ur vilken vinkel som helst hållandes kniven hur som helst. Bladet far ut ändå. Jag är ingen anhängare av knivar som kräver exakta handgrepp och att man måste "förladda" fingret genom att spänna det för att slutresultatet skall bli bra. Den sortens motorisk fingergymnastik hör inte hemma på en kniv. Särskilt inte om hela systemet syftar till att få fram bladet snabbt. Försök med det om ni är kalla och valhänta eller stressade av en eller annan anledning. Det först som ryker i de situationerna är de finmotoriska färdigheterna.

En effektiv och bra liten flipper. Den är försedd med mjukt rundade sidor som synes men friktionen kunde bättrats på

Själva flippern är rätt liten och dugligt rundad. Men den kunde fått en räffla eller två mot toppen till för att säkerställa aningen bättre fäste. I alla fall om man är våt om händerna noterade jag vid test. Då förloras lite av den säkerheten jag talade om ovan och det går faktiskt missa den trots allt.  

Känslan i kniven när bladet far ut och framförallt på väg in igen är jämn och mjuk. Bladet faller inte fritt utan har den där lätt hydraliska känslan jag föredrar. Fingergiljotiner ger jag i allmänhet inte mycket för. Som sagt det finns situationer som kanske inte är optimala och då behöver inte det riskmoment adderas till handhavandet av knivar.

Bladet löper i det här fallet på något så avancerat som nållager vilket ger större kontaktyta än traditionella kullager och borde därmed åtminstone teoretiskt ge mer stöd åt bladet. Något som kanske är värt att beakta ur slitagesynpunkt över tid. När knivar är nya torde det inte vara någon skillnad.

Ett av de bättre ramlåsen

Låset är konstruerat som det skall och fungerar helt utan negativa anmärkningar. Glapp, spel, stick, slip och allt vad det heter lyser med sin frånvaro. Konstruktionen är ett standardiserat ramlås med utbytbart stålinlägg i låsarmen. På plussidan utom själva låsfunktionen hittas att låsarmen är lätt att komma åt och och lika lätt att släppa. Armen är något högre än presentationssidan och har fått sig en liten fördjupning för tummen att ta spjärn emot för att åstadkomma detta.   

"Beta Plus Lock" kallas det här extralåset som förhindrar låsarmen att röra sig när det är aktiverat

Det som är speciellt är att Real Steel valt att förse den här kniven med vad de kallar "Beta Plus Lock", en funktion jag personligen kan vara utan. Det är en av de där extralåsen som förhindrar låsarmen att röra sig. Som sådant fungerar det väl men jag förstår verkligen inte finessen med dem ens på idéstadiet. Vad som inte fungerar lika väl är att själva skivan som utgör knappen för extralåset kan spinna och därmed rasslar en smula. Ett litet smolk i glädjebägaren. 

Att bära

Det går inte att komma ifrån att det här är en relativt stor kniv vilket till viss del avspeglas i hur den känns i fickan. Längden märks men det är framförallt bredden som är påtaglig. Tunn är den däremot med sina 12 millimeter över ryggen så på den ledden är S571 Pro diskret. Det i kombination med den låga vikten på under ett och halvt hekto gör att den inte är oäven trots allt. I sin storleksklass får den mer än godkänt. Det är trots allt skillnad på en liten fickkniv och en fullvuxen fällkniv med ett blad som närmar sig decimetern. Något får man betala för egglängden. 

S571 på plats i ett par byxor. Tämligen diskret trots sin storlek

Clipet förtjänar ett extra omnämnande då det är ett skulpterat clip som fungerar utmärkt. Utan att ha studerat det vetenskapligt tycker jag mig märka att allt fler clip av den typen  från flertalet tillverkare blivit bättre. Tidigare var majoriteten hopplösa då de såg bra ut men i allmänhet var skräp att använda. För styva, för små ramper och alldeles för ont om utrymme under dem var vanliga problem. 

Det här är tämligen tunt och fjädrar därmed tillräckligt för att kunna föras över kanten på textilier som exempelvis en jeansficka. Det låter även kniven glida tämligen långt ned i fickan vilket jag uppskattar. På den punkten är inte alla överens med mig vet jag. Det är en ren smaksak.

Clipet är en angenäm bekantskap i synnerhet som det är ett skulpterat dito det handlar om

Men en av de bästa sakerna med clipets utformning är att spetsen INTE pekar utåt. Det blir därmed bekvämare att ha i handen vid brukande som tidigare nämnts och det skrapar inte upp omgivningen när den vilar i sin tyghamn.    

Själva flippern är tämligen liten och diskret så den stör inte mer än nödvändigt. Helt anonym i fickan kan en flipperkniv inte bli därvidlag men här irriterar inte den detaljen. Återigen ett område som bidrar till ett gott helhetsintryck. 

Sammanfattningsvis

Det första intrycket av Real Steel S571 Pro består och det är att den känns lätt och välbyggd samt att de övergripande linjerna är eleganta med ett snyggt blad. Att vikten överraskar beror på att det här är en kniv som är relativt massiv sett till det yttre men väger in på låga 140 gram. Mycket av det beror på kombinationen flatslipat blad och invändigt lättade titansidor. Därutöver är den välbalanserad och helt neutral i sin viktfördelning vilket ytterligare bidrar.   

Det andra intrycket dröjer sig kvar även det och det är att kniven känns mekaniskt sund och att bladform och slipning borgar för en kompetent kniv. Även materialval och dimensioner känns lämpliga med avseende på knivtyp. TC4 titan i handtaget och Elmax i bladet som löper på nållager och ett välkonstruerat ramlås enligt modern standard. 

Med den här kniven visar Real Steel att de står sig väl i konkurrensen

Kniven utstrålar en solid känsla av kvalitet med något litet undantag. Jag är ingen större vän av hur disken till det extra låset sitter löst och kan rotera. Det var inte heller något som omedelbart gick att åtgärda.

Med modeller som den här och de andra premiumutgåvorna visar Real Steel att de vill vara med och slåss om den marknad som nu befolkas av märken som Reate, Rike, Stedemon och WE-Knives men kanske framförallt av Kizer när det gäller volym. Märken som jag ibland kallar för de nya kinesiska drakarna. De som fått alla att inse att tiden då de enbart ägnade sig åt plagiering och piratkopiering i Kina är över. 

Kvaliteten finns där men kanske inte namnet, än kanske skall tilläggas. Liang Gang som upphovsmannen heter har lyckats med en ren och tilltalande helhet kryddad flera välgjorda detaljer som höjer den här kniven över mängden. Allt väl producerat av Real Steel.

Exempel på utseendemässiga sådana är hur man valt att inte borra hål i handtaget för fånglina utan valt en dold lösning. En annan är det nästan helt sterila bladet och diskreta loggan på handtaget. Även satinfinishen som matchar vinkeln på ricasson skänker harmoni. Sen bjuder kniven på mekaniska finesser som ovanligt fina lager och ett extra lås för den som traktar efter det.

Apropå utseende måste jag säga att den är rätt anonym och antingen tilltalas man av det eller inte. Juryn är under överläggning gällande det som man säger på engelska. För den som gillar den rena "titanknivslooken" är det här en het kandidat som jag varmt rekommenderar. 

Känner man för att skaffa sig en S571 Pro så får man bestämma sig kvickt då det här är en begränsad upplaga, just den här råkar vara nummer 546 av 599. Sen blir det inga fler om man får tro RSK.*




Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 143 g (vägd av mig), 145 enligt specifikation
Bladlängd: 95 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Elmax
Handtag: Titan, TC4
Lås: Ramlås med stålförstärkning samt "Beta Plus Lock"

Producerad av: Real Steel Knives, tillverkad i Kina



/ J - överraskad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 



* Något som förvånar är att av vad jag kunnat utläsa har kniven varit ute på marknaden, tagit slut och dykt upp igen vilket får mig att fundera lite över de där 599 exemplaren. Särskilt då jag såg att en tysk återförsäljare hade fyra stycken att avyttra.