Visar inlägg med etikett Doug Ritter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Doug Ritter. Visa alla inlägg

måndag 6 februari 2017

Dagens bild nr 103 "Get a Grip"


De flesta stora knivmärken har sina gödkalvar och den här serien är utan tvekan den största för Benchmade - den av Mel Pardue designade Griptilian. Populariteten har resulterat i att den numera finns i otaliga utföranden. 

I grund och botten började det med två storlekar, Griptilian och Mini-Griptilian. Sen kunde de fås i två bladutföranden, sheepfoot som på bilden eller en vanlig droppoint. Knivarna kunde sedan öppnas via hål i bladet á la Spyderco eller med tumknopp.  Lägg därtill ett stort antal färger på handtagen och kombinationsmöjligheterna börjar bli enorma. Därutöver finns en "Doug Ritter"-variant med något annorlunda bladform. Även en lång rad customvarianter på handtaget har uppkommit då fler än jag inte uppskattar originalet till fullo. 

Sen toppade BM själva med att släppa versionerna med tillägget "1", exempelvis 551-1 vilket innebar en kniv med uppgraderat stål och uppgraderat handtagsmaterial. 



"Get a Grip"


Själv uppskattar jag faktiskt inte den här kniven fullt ut. Det är ingen favorit. Jag införskaffade den en gång i tiden för att dels få känna på den berömda Griptilian och dels för att jag gillade bladformen. Sen ville jag jämföra den med en av dess närmsta konkurrenter Spyderco Delica. 

Bladformen gillar jag fortfarande och för att förhöja det första intrycket anlände den oerhört vass. Förvisso skålslipad men på ett bra sätt. Låset fungerar så mjukt som ett Axislås bara kan och med det kan kniven alternativöppns med en snärt. Så även den punkten levde upp till förväntningarna. 

Det jag inte gillar är...själva Axislåset, Benchmades stolthet och signum. Personligen tycket jag det är lite "fippligt" och jag uppskattar inte greppet man får om kniven när man släpper det. I det fallet föredrar jag "buttonlocks" som manövreras på en sida. Av samma skäl gillar jag inte helt Spydercos motsvarighet heller kan tilläggas. 

Men det som får mig att inte gilla kniven är handtaget. Dels känns det så plastigt som det är, troligen för att det är delvis ihåligt, vilket inte alltid är fallet med fiberförstärkta plastmaterial. Men värst är formen. I min hand är handtaget för kort och i relation till längden känns det för "bulligt". I min värld vinner exempelvis den tidigare nämnda Delica utan tvekan. Formen gör även att den känns för mycket i fickan för min smak. 

Så inga överord för standard Mini Griptilian för min del. 551-1 däremot är något annat!


/ J - sådärimponerad

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

torsdag 31 december 2015

Dagens bild nr 7



Idag bjuds det på en porträttbild av Benchmades Mini Griptilian. En av de mest berömda "EDC"-knivarna sen några år tillbaks eller "fickkniv" som vi kanske skulle säga på ren svenska. Den här versionen är i soligt gult utförande med getfot.


"GRIP-tilian"


Ibland ligger det något i ett namn. Den här kniven är både "MINI" och "GRIPTILIAN" så det räcker och blir över. Ett handtag jag inte alls uppskattar hur hyllat det än må vara. Det är för mycket rivjärn och för kort enligt min smak. Hade pengarna funnits hade en Doug Ritter-variant varit mycket mer tilltalande. Bladet i 154 CM, låset - Axislock och öppningen med Spydiehål är jag annars nöjd med. Så överlag en bra kniv med ett skall vi säga - inte fullt tillfredsställande handtag även om det är bättre i min sandpapprade variant. 


/ J - gillar färg som omväxling

(Recensionen var en av de första jag skrev och den hittar du här!)