Liten låsencyclopedi

- del ett, en översikt

Lås - ett ämne som uppenbarligen inte upphör att fascinera oss knivtokar. Det kan bland annat utläsas av de otaliga trådar som startats i diverse forum rörande olika låstypers fördelar och eventuella tillkortakommanden. En sådan dök upp i samband med att Spyderco skulle släppa sin "Para 3". Den kniven är liksom storebror PM2 utrustad med deras eget "Compression lock". Det samtalet inspirerade till det här inlägget. Eller åtminstone tankarna bakom det. Den initierade förstår då att det var ett tag sedan jag började klura på den här texten.  

"Frame lock" i titan med stålförstärkning och översträckningsskydd - är det ett ultimat lås, 
slutet för alla andra varianter?

Det tycks vara så att varje företag med lite självaktning bör ha ett eget lås under bältet för att vara något att räkna med. Mästarna alla kategorier på området är ändå knivmakarna Grant och Gavin Hawk som formligen spottar ur sig idéer och patent på området. De heter saker som Dead Bolt, Toggle Lock och SLS bara för att nämna några få.

Annars känner ni redan till att några av de stora märkena gärna framhåller fördelarna med de "egna" låsen. Typexempel på det här är Spyderco med sitt "Compression lock" och SOG med sitt "A.R.C-lock" även om de två inte är i närheten av de företag som verkligen bygger sina kataloger kring ett specifikt lås som Benchmade i mångt och mycket gjort med sitt "Axis-lås". Ännu mer extrema är Cold Steel med sitt "Tri-Ad-lock". Länge dominerade det totalt deras utbud av fällknivar även om de på sista tiden breddat repertoaren börjat använda några andra varianter av lås också.

Nu vill jag som vanligt tillägga att många av de "nya" lås som presenteras ofta är variationer på ett tema. Inte sällan mycket gamla sådana. Om ämnet studeras framkommer snart att de flesta idéer kring enkel mekanik avhandlats tidigare i historien och det gäller förstås även den som förekommer på fällknivar. Men nog tillkommer det några nya tankar ibland. Fast mer sällan än man kan förledas att tro vill jag tillägga.

Den tanken gränsar till ett annat ämne som ligger många ännu närmare om hjärtat och väcker ännu hetare diskussioner och det är kopiering/förfalskning/kloning. Kärt barn har inte bara många namn utan även många nyanser i ärlighetens namn. Men det ämnet släpper vi för stunden och återvänder till lås. Även om ämnena understundom är intimt förknippade vilket var orsaken till att jag nämnde det. 

Jag tänkte presentera ett urval av lås och försiktigt närma mig frågan 
"Vilket är bäst?"

Vad skall man ha dem till egentligen, lås? Det torde väl vara uppenbart vid det här laget men svaret är kanske inte så givet när allt kommer till kritan då man länge och i många fall fortfarande klarar sig bra utan dem trots att tekniken är tillgänglig. Därför börjar vi med knivar som inte låser i egentlig mening.

• Den mest ursprungliga varianten av fällkniv brukar benämnas "Friction folder". De har minst antal delar och saknar helt lås men kan ändå i viss mån spärras. Dels kan friktionen som gett knivtypen dess namn ökas genom att pivotskruven spänns i de fall det är möjligt och dels utgör flärpen som agerar utfällningsmekanism ett utmärkt stopp genom att handen eller tummen placeras på den i utfällt läge och hindrar kniven från att agera sax.

Exempel: Japanska Higonokamis eller Nya Zeeländska Svörds "Peasant". Den här lösningen kombinerat med modernare material kan hittas i Spydercos "De Leeuw" och i flera knivar från Bastinelli.

Varianter av "Friction folders" från Okänd Kina-tillverkare, Fox, Nagao Kanekoma och Svörd

• Mest spridd bland icke låsbara knivar är emellertid olika varianter av "Slipjoints". Knivar där ofrivillig hopfällning hindras av en mer eller mindre kraftig ryggfjäder. En uppfinning som tillskrivs knivmakaren Jaques de Liege vilket gav upphov till namnet "Jack Knives". För ökad säkerhet har de inte sällan ett "halvvägsstopp" som hindrar att bladet leker fingergiljotin på vägen in till följd av kraften i fjädern.

Exempel: De flesta klassiska amerikanska mönster och nästan alla franska, spanska, tyska och italienska traditionella knivar är av den här typen. Mycket kända är exempelvis olika varianter av Laguiole-knivar. Moderna exempel saknas inte heller och ofta är det lagar eller produktionsförenkling som ligger bakom. Världens överlägset största fällknivstillverkare Victorinox grundar till största delen sin framgång på slipjoints för övrigt. Ni vet de där små röda från det lilla bergslandet, även kända som "SAK" - Schweiziska arméknivar. Spydercos modeller "UKPK" eller "Pingo" kan också tjäna som exempel. På senare tid har den här typen upplevt något av en pånyttfödelse och märken som Benchmade, Kizer och t o m CRK och Hinderer har numera dylika knivar på programmet.

Några klassiska "Slipjoints" representerade av Douk Douk, Buck Creek, Case, Rough Rider och Hen & Rooster

Modernare varianter av "Slipjoints" från Spyderco, Victorinox och EKA

• Vilket osökt för oss in på avdelningen för nya uppfinningar eller snarare variationer på ett tema och på dem följande kopior. En utveckling av den här gamla lösningen är moderna "double detent"-varianter som "Action stopper" från Italienska Viper Knives by Tecnocut. Det Italienska företaget gör en variant av slipjoint där bladet stoppas i olika lägen av fjädrande delar av ramen med flera "detentkulor" i. Idén "lånades" genast av kinesiska SanRenMu och återfinns i modeller som deras M1.

Exempel: Viper Dan 1, Viper Dan 2, Viper Maremmano, Sanrenmu M1

Knivar från Viper utrustade med "Actionstopper"

Sen kommer vi till avdelningen faktiska lås. En funktion som mer eller mindre väl förhindrar bladet att fälla ihop sig när så icke är önskvärt. Vi börjar med en gammal rackare som senare utvecklats till  "back locks" och som återfinns på bland andra spanska knivar som klassiska Navajas och en del äldre italienska knivtyper.

Det handlar om "clasplocks", jag väljer för övrigt att i möjligaste mån använda engelska uttryck för att inte begreppsförvirringen skall bli större än vad den redan är. För de flesta av de här mekanismerna saknas svenska ord och uttryck helt enkelt. 

• Anledningen till varför jag betraktar "Clasp locks" som föregångare till "back locks" ligger i själva konstruktionen som i båda fall består av en rejäl fjäder som återfinns på handtagsryggen. Den kan antingen utgöra ryggen eller placeras som en välvd, platt fjäder ovanpå handtaget. Men det finns två uppenbara skillnader låstyperna emellan och det är att låsarmen på ett "clasp lock" saknar klack. Istället återfinns den på bladet och när låset aktiveras faller den in i därför avsett hål i den fjädrande låsarmen. Den andra skillnaden är att hos clasp-locks utgör själva ryggen/låsarmen fjädern, hos backlocks finns en separat fjäder som håller låsarmen i läge. 

Exempel: Navajas från märken som Muela, Joker och Cudeman etc. 

En Navaja från spanska Joker försedd med "Clasp lock"

• En variant av den ovan beskrivna låstypen är "Ring locks". De har exakt samma konstruktion men låset släpps med en ring istället för med fingrarna eller en hävarm. 

Exempel: Okapiknivar, några Sicilianska knivtyper, Cold Steel Kudu.

Cold Steels kopia av en Okapi kallad Kudu utrustad med "Ring lock"

• Nära besläktade med "clasplocks" är även "Swivel-bolsters" och "Pick locks". Likheten hittas i låsarmens utformning och skillnaden på vilket de släpps. Namnen avslöjar hur det går till. Endera "plockas" låset upp med fingrarna/naglarna eller används ett roterande främre bolster som hävstång. Själva konstruktionen bygger även här på ett "hål" i själva låsarmen som faller ned över en klack på bladtangen och är således omvänd mot en backlock. De här låsen är ett typexempel på hur man senare återupptäcker och patenterar något som redan finns. Gavin och Grant Hawk "uppfann" "SLS - Strong Lock System" vilket är en hybrid av ett picklock och ett clasplock. Vad var egentligen nytt? Konstruktionen ser ut som ett clasplock men släpps som en picklock.

Exempel: Klassiska stiletter av allehanda slag från nyare märken som AGA Campolin, F Beltrame, SKM m fl och äldre som Latama och Rizzuto. 

De flesta moderna stiletter som de här från SKM är så kallade "Swivel bolsters"

• En annan gammal variant av lås är "Lever locks" som återfinns på flera klassiska automatknivar främst från Tyskland men även på knivar med ursprung i Italien. Inbyggd i själva konstruktionen finns en naturlig säkerhetsfunktion. Bladets manövreras via en hävstång som även agerar säkring när det fälls in mot handtaget och förhindrar därmed såväl oavsiktlig stängning som öppning av kniven.

Exempel: Automatknivar från Hubertus, AKC, SKM, AGA Campolin och Mikov.

Ursprungligen från Tyskland är "Leverlocks" här på knivar från SKM, Hubertus och A G A Campolin

• Ett annat lås som ofta förknippas med automatknivar är "Plunge- eller Button locks". Lösningen har blivit en smula pånyttfödd eftersom det passar bra till automatknivar drivna av spiralfjädrar s k coilspring automatics. Det är en enkel låstyp som bygger på att en fjäderbelastad asymmetrisk bult som är grövre i en ände flyttas i sidled och på så vis spärrar bladet. Det går förstås även utmärkt att använda även till knivar utan fjädrar.

Exempel: Böker Speedlock, De flesta Protechs som Godfather, Kershaws Launch-serie, Real Steel Griffin, Tangram Vector och flera modeller från William Henry.

De här tre knivarna från Pro Tech, Böker och Real Steel har alla "Plunge locks"

• "Back locks" var länge den dominerande typen av lås. Enkla att hantera, välbekanta och inte alltför komplicerade att tillverka. Av de skälen återfinns varianter av det låset på ett otal knivar. De fungerar genom att en fjäderbelastad låsarm försedd med en klack roterar kring en central axel och faller ned i en därför avsedd fördjupning i bladet. Den specifika modell som populariserade låset är förstås Buck 110. Men nu får man inte tro att den ens är i närheten av att vara den första kniv som var framgångsrik med den här typen av lås. Det var den Tyska Mercator K55K. En kniv som kom redan på 1800-talet och var mycket populär inte minst bland soldater under första världskriget. Buck intog scenen först 1964 med sin Hunter.

Exempel: Buck 110 och 112, Spyderco Delica och Endura, EKA Swede 92,  

Några kända modeller från Buck och EKA utrustade med "Back lock"

Den ursprungliga backlock-succén Mercator K55K här från Otter Messer

• Man kom snabbt fram till att  sättet på vilket det här låset släpptes och hur smidigt det skulle ske kunde varieras. Al Mar var en av dem som funderade kring det och flyttade fram låsarmen varpå en variant på "backlocks" var uppfunnet eller snarare återupptäckt: "Mid- eller Front lock". Hans tolkning hyllades av Spyderco genom Sage 4.

Exempel: nästan alla Al Mars modeller, EKA Swede 60, Spyderco Sage 4

Al Mars tolkning av en back lock blev "Front lock" här från Al Mar och EKA

Då backlocks dras med några nackdelar som åtkomsten av låset om man önskar fälla ihop kniven med en hand och att de kan utveckla spel vid slitage eller bristande precision vid tillverkningen fanns förstås utvecklingspotential.

• Ett märke som gjort sig känt för det är Cold Steel eller snarare deras inhouse-designer och tillika knivmakaren Andrew Demko. Han drog sitt strå till stacken genom att addera ett bladstopp till en backlock-konstruktion. Därmed såg "Tri-Ad lock" dagens ljus. Ännu starkare och mindre känsligt för slitage än de flesta äldre varianter. 

Exempel: I princip hela Cold Steels sortiment: Voyager-serien,  American Lawman, Tuff Lite, UH, Talwar, Broken Skull och Pro Lite för att nämna några. 

"Tri-Ad lock" hittas på de flesta av Cold Steels knivar

• Spyderco svarade på styrkeracet med sitt "Power lock" vilket är en backlock som inkluderar ett länksystem. Skall även det vara rejält mycket starkare än den ursprungliga konstruktionen men inkluderar fler rörliga delar.

Exempel:  Spyderco Tatanka

• Sen har vi lås i en kategori som bygger på rörliga spärrar som på något sätt skall förflyttas in mot därför avsedd fördjupning i själva bladet. Bland de första var Blackie Collins med sitt "Bolt Action lock" även ibland kallat "Piston lock" Det är ett system som låser via en fjäderbelastad metallstav som pressas mot bladtangen/basen på bladet. 

Exempel: Spyderco Sage 3, Gerber Bolt Action Folder och Parabellum. 

Som bra idéer tenderar att göra har den ynglat av sig och fått flera sentida kusiner. De är tillräckligt unika för att leva ett eget liv och därmed bli patenterade. Alla bygger dock i grunden på att någon form av fjäder trycker fram en kula, axel, bult eller pistong mot bladbasen som förses med därför avsedda fördjupningar, hack eller flata delar. Ibland blandas ett bladstopp in ibland inte. Låsen kan i vissa fall även fungera som "detent".

• Ett exempel på det senare är Spydercos "Ball Bearing lock". På namnet kan nästan höras vad det handlar om. Den fjäderbelastade pistongen har blivit en kula och man har blandat in en stoppinne likt ett "Compression lock".

Exempel: Äldre Spyderco som Dodo och D'Allara till nyare knivar i Manix-serien och förstås Q-ball. 

• Mest känd bland de här kusinerna är utan tvekan Benchmades "Axis lock". Här har man satt pistongen på tvären som en bult och försett den med "omegafjädrar" som pressar in låset mot tangen. Den första modellen som presenterades med det här låset var deras modell 710 McHenry Williams vilket knappast är ett långsökt namn eftersom det är dessa herrar som står bakom idén ifråga.

Exempel: I princip alla kända Benchmade-modeller som t ex 710 och inte minst Griptilian-familjen

Mest känd av alla låstyper som har Blackie Collins "Piston lock" som förfader
är förstås Benchmades tolkning av McHenry & Williams "Axis lock"

• Snart önskade fler tillverkare ha knivar på det här temat eftersom det har sina fördelar som att fingrarna är ur vägen vid handhavandet och inte minst att man kan använda kniven som en "gravity knife" och snärta ut bladet. Med på tåget fanns bland andra SOG som kom med sitt "A.R.C-Lock" eller "CAM-lock". Det bygger på samma princip som de övriga i familjen. En rörlig stoppinne som i det här fallet "gungas" in mot bladtangen under fjäderbelastning. Snarlikt ett Axislås men tillräckligt unikt för att få eget patent såvitt jag vet.

Exempel: SOG Trident-familjen, Vision, Spec Elite m fl.

Tilläggas bör att Benchmades patent på Axis-låset har löpt ut vilket gör att det poppar upp allt fler märken som använder systemet eller intill förväxling lika varianter. Det senaste exemplet på det är Hogues Doug Ritter designade modell RSK som använder sig av "Able-lock" vilket såvitt jag vet är ett Axislock med en annan typ av fjäder som därtill blivit dubbel.

• En av de idag dominerande låstyperna är förstås "Liner lock". En enkel konstruktion som bygger på att en fjädrande del av knivens interna ram lägger sig bakom bladet i öppet läge. Allt för många jag talat med tycks vara av uppfattningen att det är en uppfinning av Michael Walker. Särskilt efter Spydercos hyllning till honom i och med Sage 1 som uppmärksammade hans tillskott till den moderna fällknivens utveckling. Det han gjorde var emellertid att addera en "detent", en liten kula i låsarmen för att hålla kvar bladet i stängt läge. Han moderniserade ett lås som fanns åtminstone redan på 1800-talet. Således uppfann han det inte men gjorde det mer tillämpligt på moderna knivar och ökade därmed dess popularitet.

Exmpel: OKC RAT, Spyderco Sage 1, BM AFCK, Fällkniven mod P,  

Några få kända exempel på ett av de mer använda låsen idag, "Liner lock". 
Modellerna är från ZT, Benchmade, OKC och Spyderco

• Liksom CRK, Cold Steel och Benchmade så har Spyderco utvecklat ett eget lås med stor framgång. Det handlar förstås om "Compression lock". Ett lås som ibland felaktigt liknas vid ett omvänt "liner lock" vilket det inte är. Enda likheten är att det släpps på liknande vis fast låsarmen återfinns på handtagsryggen istället för på undersidan. Funktionen däremot innebär att låsarmen kläms mellan en stoppbult och bladtangen vilket gör det betydligt starkare än en linerlock. 

Exempel: Spydercomodeller som - Vesuvius (först), Salsa, Paramilitary 2, Para 3, Sage 5, Shaman, Sliverax, Kapara.  

• En utveckling av "Liner locks" som koncept gjordes av Chris Reeve i och med hans "RIL - Reeve Integral lock" mer populärt kallad "Frame lock". Principen är densamma men låset används i de fall handtagssidorna inte utgörs av en ram med utanpåliggande skollor utan är gjorda i ett stycke metall. Låsarmen skärs då ut i en av sidorna istället. I ärlighetens namn saknar ju de här knivarna ram och borde därför inte kallas just frame locks. I och med titanets intåg som handtagsmaterial har de kraftigt ökat i popularitet även om de förstås kan göras i andra material också. 

Exempel: CRK Sebenza, Hinderers XM-serie, Spyderco Techno, Strider SMF, CRKT Pilar, Kizer Gemini.  

"Frame locks" i titan och stål från Spyderco, Strider, Ruike och CRKT

Utöver de som redan nämnts finns en rik fauna och flora av mer eller mindre ovanliga låstyper som kan stötas på i knivdjungeln. 

Till exempel skulle "Balisonger" kunna räknas som en helt egen kategori. För övrigt troligen starkare än alla andra inklusive Tri-Ad Lock om man nu vill diskutera den aspekten. Från den tanken, att man använder några delar av handtaget som lås eller hinder mot att kniven fälls ihop stammar även lösningar som "Tri-folders" som består av tre delar som viks ihop på olika vis. Exempel på dylika hittas hos Fred Perrins Le Tri-folder och i Cold Steels kopior av densamma "Triple folder". För att förvirra finns även flera olika typer av lås inkluderande ordet "Tri", andra exempel är Piranhas "Tri-fold" och Pacific Cutlerys (märket som senare blev Benchmade) föregångare till den kniven med samma namn, Tri-fold. Men de två modellerna är egentligen exempel på "Woodlock" då det var mannen bakom idén. En annan tolkning av den varianten men i virvlande utförande är Michel Janichs Janisong från Spyderco.

En egen liten grupp utgörs av lås där själva låsfjädern återfinns i bladet. Exempel på dylika lösningar är "TiLock" från på CRK och "Stud lock" som kan hittas på Kershaws Tactical Speed Bump. 

Aningen mer ovanliga låstyper: "Caged Ball lock" från Spyderco, "Stud lock" från Kershaw och "TOL" från Lionsteel

Sen har vi en uppsjö lösningar som innebär att man endast delvis förändrar en befintlig konstruktion. Inte tillräckligt för att ligga till grund för ett patent utan mer som kosmetisk eller marginellt praktisk förändring.

Som exempel på det fenomenet kan nämnas Spydercos varianter på slipjoints som "Slipit" och "Notchjoint". Det hörs nästan på namnen för övrigt.

Andra lösningar som är variationer på ett tema är t ex: "Bolster locks" vilket egentligen bara är en framelock där man dolt låsarmen med en handtagssida. Alternativt kan de tolkas som en överdimensionerad "Linerlock" om man så vill.

Sen finns "Nested Liner locks". En av de första på området var Spyderco med sin modell Military. Tekniken innebär att man kombinerar en linerlock med ett handtag utan ram och istället fäster låsarmen direkt i handtagssidan.

Samma variant av lösning fast för framelocks utvecklades av Kershaw (KAI) med sitt "Sub Frame lock". Låset tillkom för att kunna ha ramlås på knivar med aluminiumhandtag och syns exempelvis på modellen Knockout. Sist i raden med att modifiera lås med nya material är Fox då de nyligen släppt en modell kallad Suru med ramlås kolfiber. Det i sin tur har redan gjorts fast med plast som material även om den lösningen blev en passus i historien.  

Exempel på andra ovanligare låstyper är:

Virobloc: en Opinel-uppfinning senare kopierats av Cold Steel och blev "twist lock"

Neely Lock: kan ses på Timberlite från Timberline

Paul Axiel Locking Mechanism: ett lås som finns på Paul Knife som tillverkats av bl a Gerber och Lone Wolfs modell Defender

Rolox: CRKT Rollock var en tolkning av den här Blackie Collins designen

Fulcrum Action: ett öppningssystem med tillhörande lås från R Kommer som även det hittas hos CRKT

Snap Lock: ett lås från Van Hoy som kan hittas på CRKTs kniv med samma namn

Togglelock: återfanns ursprungligen på Kershaws E.T. Numera är låset övertaget av QTRMSTR.

Griplock: är en variant som återfinns hos Böker 

TOL: som skall utläsas Tactical Operation Locking system. Låstyp från Lionsteel som hittas på deras Daghetta

aX Dobolock: en låsvariant från Fox Knives

Warlock: på knivar från Paragon Knives by Ashville Steel

Phantomlock: ett dolt lås som hittas på Spyderco Meerkat

Det bör nämnas att flera av ovanstående lås är hopsnickrade av de tidigare nämnda virtuoserna G & G Hawk. 

I jakten på starkare lås eller som det heter i nutida anglosaxisk reklamterminologi "virtual fixed blades" kan man även addera lösa delar till låset. Extrema Ratio låter till exempel en stålsprint följa med sin RAO vilket definitivt låser bladet när den förs genom ett hål i bladet och skruvas fast i korrensponderande hål i handtaget. 

Ännu mer udda är CRKTs variant på temat. Ett samarbete med Liong Mah kallat Journeyer som är en slipjoint med samma lösning även om den inte skruvas på plats. 

Den här texten syftar huvudsakligen till att ge en inblick i den härliga snårskog som utgörs av alla grenar på det stora låsträdet. Det finns liv bortom ramlås i titan kan konstateras. Nu skall bara fler tillverkare inse det. Men frågan som skulle besvaras eller åtminstone nosas på är

vilket är då bäst?

Det aningen tråka och möjligen fega svaret är att det förstås inte finns något enkelt svar på den frågan. Det är helt avhängigt vad som eftersöks. Önskas enbart maximal styrka eller skall den egenskapen balanseras mot användarvänlighet? Behöver låset kunna öppnas med en hand eller duger det med två? Passar låset med knivens tänkta användningsområde? Komplicerade låsmekanismer kanske inte är önskvärt om kniven skall nyttjas i eländiga miljöer. Det finns även en estetisk aspekt. Ett visst lås kanske inte matchar det utseende som formgivaren eller knivmakaren tänkt sig. Tillverkningskostnader får inte heller glömmas bort i sammanhanget.

"Frame locks" kanske inte är "the lock of all locks" trots allt. Här ett från Two Sun

Att utse ett enda "bästa lås" låter sig därför inte göras. De har alla sina förtjänster och brister. En annan intressant fråga är varför det ofta väcker så starka känslor när man påpekar det? Särskilt om man som jag hävdar att ramlås i titan dras med fler nackdelar än de har fördelar. 

Det lär finnas anledning att återkomma till ämnet lås. Det ämnar jag förresten att göra redan i nästa del då jag tänkte visa några isärplockade exempel på låstyper och diskutera för- respektive nackdelar med dem. 

/ J - inte låst

PS. Det kan ha smugit sig in faktafel. Rätta mig gärna i så fall. Texten är nämligen till största delen skriven direkt "ur huvudet" och gör sannerligen inga anspråk på att vara heltäckande.

Dagens bild nr 102 "Likheter och skillnader"

Jämförelser är roliga. Ibland kan extrema kontraster väljas för att illustrera någon poäng man vill tydliggöra eller som i det här fallet mindre skillnader och likheter. 

Modellerna känner nog de flesta av er igen. Det är en av Benchmades bästsäljare i "900-serien" och det här råkar vara modell 943 vilket innebär att den har clippoint istället för den något mer kända 940-kusinen med sin omvända tantoform på spetsen. 

Antagonisten är 0450 från Zero Tolerance. Inte riktigt lika gammal i gamet men den blev en omedelbar modern klassiker när den dök upp. Inte minst som det var en av de första knivarna i mindre format att komma från ZT. 

Formaten antyder även mot vilket segment de riktas. De är tänkta att främst fungera som "EDC"/fick-knivar.

"Similarities and differences"

Därmed kan vi fastslå några likheter:

• Användningsområdet - båda är gjorda för att med lätthet bäras undanstoppade i en ficka men har tillräcklig bladlängd för att klara de flesta dagliga sysslor. Handtagens storlek begränsar dock kraften som kan användas. 

• Yttermåtten - användningsområdet ger till viss del formatet. Två slanka knivar som båda mäter något under tjugo centimeter och väger in på runt åttio gram eller så. 

• Sen delar knivarna en negativ egenskap. De slanka droppointbladen skulle båda tjäna på mindre stål bakom eggen och gör sig bättre reprofilerade. Annars är de enkla och rättframma. En bit rak egg, en mindre buk och en bra spets på båda. 

• Båda knivarna är mycket snabböppnade vilket är en annan likhet de delar. 

Det som skiljer dem åt är inte minst material och konstruktion, ZT vs BM:

• Bladstål: S35VN mot S30V
• Handtagsmaterial: titan mot aluminium
• Konstruktion: öppen med distanser kontra stängd med rygg
• Öppningsmekanism: flipper respektive tumknopp
• ZT bjuder på kullager och BM på glidlager i brons
• Lås: ramlås jämfört med ett Axis-lås

Två i grund och botten mycket lika knivar som ändå skiljer sig åt. Valet är ditt!


/ J - sorterar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 94 "Dubbelseende"

Ibland ser man dubbelt. Även när man bara dricker kaffe till frukost. I det här fallet två kaffe, två knivar, båda förvillande lika. Det kan förstås bero på att det är samma modell fast i två olika utföranden. En med handtag i aluminium och en med stålram och G10-sidor. Det är däremot två olika kaffesorter i kopparna då jag prövade lite olika smaker vid tillfället

"Seeing Double"

Det är SRM, SanRenMus utmärkta lilla fickkniv 763 som något fick sin storvuxna kusin 963 som definitivt är fullvuxen EDC-kniv. Redan här kunde man ana att "Real Steel", deras lyxmärke var på gång. Kontroll och byggkvalité är riktigt hög. Just den här modellen och ett par andra tappar något på att de helt fult "stal" Benchmades Axislock i princip rakt av. På senare modeller är det förtjänstfullt ersatt av ett väl fungerande linerlock. Annars är kniven såvitt jag vet en egen design. 

/ J - doubletrouble

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 61 "Kvintessens"

Det är inte alla knivmärken eller för den delen andra varumärken som lyckats marknadsföra sig så väl att deras kärna kan fångas i några få igenkännbara symboler.

Men Benchmade är ett av dem och bilden innehåller dessa komponenter. Fjärilen i logotypen syftar till deras "Bali-Song"-knivar ibland även felaktigt benämnda "Butterflies"*. Låstypen "Axislock" är deras uppfinning och signum. Sen själva modellen som i det här fallet är en senare utgåva men ändå deras absolut främsta försäljningsframgång i alla sina varianter- Griptilian. 

"BM Quintessence "

Den här kniven är en version av Griptilian kallad 551-1 där "ettan" på slutet innebär att den har några detaljer som jag anser råder bot på en del saker jag inte uppskattar hos originalet. Det ena är handtaget som vanligen är tillverkat av Noryl GX och andra varianter av FRN-plast är gjort av G10 istället. Det medför även att konstruktionen har gått till att vara öppen i ryggen. Det andra är att den har lite "finare" stål men det är mest en bonus. I det här fallet är det Carpenters CTS 20CV som använts.

Jag gillar den här kniven och den är mycket välbyggd. Den hittar sin väg ned i fickan ibland men faktiskt inte så ofta som jag trodde den skulle göra. Av någon anledning är jag inte helt vän med hur pass tjock kniven är i fickan. Det är också något med handtaget som irriterar mig något men jag vet inte exakt vad. Egentligen är det nämligen en mycket bra kniv som jag har få objektiva invändningar emot!

/ J - klurar kring varumärken

* Felaktigt eftersom det namnet egentligen syftar till parknivar från Kina. 

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 58 "Försvunnen"

Alltså, håller ni inte med om att det är ytterst förtretligt när en kniv bara försvinner? Den överst på bilden, mitt exemplar av Benchmades 943 gjorde just det - försvann.

Högst troligt befinner den sig i huset. När jag tänker "baklänges" tillbaks på när den behagade gömma sig så är jag tämligen säker på att jag inte lämnade huset med den i fickan. Således borde den befinna sig på ett "bra ställe". Jag hatar mig själv när jag gör så - lägger saker på "bra ställen". Saker skall läggas där de hör hemma och inte någon annanstans!

"Lost"

Benchmades 943 är annars en nära släkting till deras succé 940 - det är bara bladformen som skiljer sig åt. Kniven är designad av Warren Osborne och är en riktigt bra EDC-kniv. Liten, lätt, skön att hålla i och åtminstone i mina ögon, snygg. Den har även ett bra stål och praktisk bladform. Det sistnämnda kanske med undantag för att originaleggen som vanligt har lite för mycket stål bakom eggen. 

Att formatet gillas av många märks inte minst av konkurrensen i klassen. Zero Tolereance 0450 som återfinns som jämförelse på bilden delar många av 943:ans egenskaper samtidigt som nästan alla detaljer skiljer sig åt. Olika lås, öppningsmekanismer, material och konstruktion. Båda synnerligen högkvalitativa pjäser. Emellertid har jag haft lite problem med finjusteringen av pivotskruven på 943, den tenderar att få lite glapp i bladet och drar man det allra minsta för mycket blir den för tight.

/ J - sökaren

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

PS. Sen den här texten skrevs har kniven återfunnits. Därför finns även en bild betitlad "The Prodigal Son" - den förlorade sonen på Instagram.

Dagens bild nr 52 "Kaffe och knivar"

Vad är det med mig och bilder på kaffe och knivar? Jo, i all enkelhet råkar jag gilla båda företeelserna så de finns ofta nära till hands. Sen uppskattar jag ett gott stilleben och då blir det lätt att de hamnar på samma bild!

"Another Perspective"

På bilden har jag lekt lite med perspektiv. Den är tagen så gott som rakt uppifrån men ögat blir lurat av de olika storlekarna på koppar och det faktum att knivarna 963 och 763 från SRM är tämligen lika bortsett från storleken. Helt identiska är de dock inte. Den skarpögde kan notera att den mindre 763 har ett från BM "stulet" Axislock medan den större 963 har en "linerlock". 

Det var den senare modellen som senare gick och blev en Real Steel-modell. Det roliga är att det är exakt samma modell och utförande före och efter namnbyte så kvaliteten är det inget skillnad på. Den är hög. Än roligare är att mitt exemplar är helt omärkt. Det för att den såldes på hemmamarknaden i Kina via Hongkong sägs det. Allt för att kringgå kinesiska knivlagar. 

/ J - byter perspektiv

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Favorit i repris del 1, Benchmade 943

När man kikar på statistik här på bloggen så stöter man på toppar när det kommer till vissa knivar och inlägg. De har under åren varit mer populära än andra helt enkelt. 

Jag ämnar lägga upp några av dem igen med kommentarer då det hunnit förflyta en del tid sen det begav sig och historien har en tendens att obarmhärtigt avslöja hur det gick. 

Vilka knivar blev favoriter och vilka blev hyllvärmare?

Den första reprisen är på en kniv från Benchmade. Närmare bestämt deras modell 943 som är en spetsigare version på deras storsäljare och klassiker 940 Osborne. Det enda som skiljer dem åt är bladformen. Det har även hunnit komma ut en lyxversion med kolfiberhandtag kallad 940-1 och en variant med G10 sidor. Populära modeller har en tendens att yngla av sig. 

Generellt kan sägas att jag fortfarande är mycket förtjust i kniven. Den ÄR liten och lätt, den tar nästan ingen plats, den är oerhört smidig att fälla upp och ihop. Axislåset är bra, stålet utmärkt och det är en i allmänhet mycket bra konstruerad kniv. Men det finns några detaljer jag inte gillar med den. 

Det första är att den känns klen! Vad menar jag med det? Jo, den flexar så fort den provoceras lite i sidled. Det är inte glapp i bladet utan hela infästningen av bladet som är problemet. Jag tror att det är en kombination av små endast partiella liners och det faktum att man placerat pivotskruven långt fram på handtaget som är boven i dramat. Det sistnämnda är förstås gjort för att få plats med mer blad i handtaget.

Jag har flera knivar i liknande storlek  och utseende som inte lider av det problemet så det är inget som följer med formatet. Vare sig Kizers Sliver eller ZTs 0450 har de problemet bara för att nämna några. 

Sen var jag vare sig då eller nu helt nöjd med mängden stål i bladet som råkat hamna i närheten av eggen. Men jag har inte orkat lägga ned det arbete det skulle innebära att reprofilera hela bladet. Annars håller kniven skärpan bra. Ett varv på en strigel och skärpstål lite då och då och den är så gott som ny.

Men sammantaget är det fortfarande en av knivarna som ligger i topp bland mina fickknivsfavoriter även om det är ett segment där konkurrensen hårdnar alltmer. Med det har jag även besvarat frågan om huruvida den är en  flipp eller flopp för mig. Den här återfinns tämligen ofta i en ficka nära dig. 

Så här skrev jag för snart två år sedan när kniven för mig var en ny bekantskap:

- Den perfekta fickkniven del 13

Är man liksom jag intresserad av fällknivar är det svårt att inte ständigt vara på jakt efter den "perfekta" fickkniven. Kniven som har allt. Den som skall göra att man slutar leta efter fler. Sen kan villigt erkännas att jakten ofta är betydligt roligare och mer intressant än eventuellt slutresultat och därmed ett mål i sig och den här serien texter och presentationer är ett uttryck för det.

Jag tror många med samlarmentalitet kan känna igen sig i den känslan det är bara objekten för passionen/besattheten som varierar.

Benchmade 943 Osborne

Faktorer som spelar in vid bedömningen av en kniv är förstås storlek, mått, vikt, detaljer, material, design och hur lätt den är att bära. Kniven får gärna vara något mer än summan av delarna och sen skadar det inte om kniven ifråga har något extra som gör att den höjer sig över mängden. Ibland sitter karaktären i detaljerna

Rent konkret och praktiskt märks det genom att det inte behövs mycket för att en kniv skall hamna i fickan för en tids utvärdering men för att få stanna där krävs det betydligt mer. Något av en personlighet. Ibland är det för att en kniv är urbota praktisk ibland är det något annat mer svårdefinierat som lockar.

En slank uppenbarelse

Det var den tanken som fick mig att snegla lite extra på Benchmades Warren Osborne-designade 940/943 som vid det här laget är klassiker som har hunnit få några år på nacken. Att de fortfarande efter mer än tio år finns kvar i sortimentet säger en hel del om knivens kvalitéer. Det som främst fått mig att tveka är nog priset. Benchmades knivar är dyra i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Nu valde jag i och för sig att köpa den direkt från USA vilket oftast blir betydligt billigare av olika skäl.
   

En annan kandidat från Benchmades katalog var den lika klassiska McHenry & Williams 710, modellen som var först att förses med det berömda Axis-låset. Jag tvekade mellan de två men 943 känns mer som en fickkniv då den är mindre i formatet och framför allt slankare vilket tilltalade mig mer för stunden.

Blad

Det första som slår en när man fället ut Osbornes 943 är dess eleganta och visuellt mycket slående blad. Den effekten uppnås av en modifierad clippoint som är nästan "rak" där den övre falskeggen är lång och uttalad och börjar tidigt på bladet. Det ger en spetsig och smal bladform som inte ger mycket buk så den som föredrar mer av den varan får titta på någon annan kniv. Vad det däremot ger är en kapabel spets och en lång rak egg.

Ett väldigt rak clippoint med liten buk

Vill man ha en starkare spets väljer men den mer udda bladformen som följer med modellen"940" som är en variant av omvänd tanto och kanske ett vanligare utförande av den här kniven. Handtaget är då grönt istället för svart.

Slipningen är givet formen på bladet en tämligen hög flatslipning som är ytterst väl utförd och under ytbethandlingen kan sliplinjerna svagt urskiljas.

Vad som inte är lika väl utfört är slipningen av själva eggen om man skall vara kritisk och det tycker jag man har rätt till i den här prisklassen. Själva skärpan var godkänd men inte perfekt. Kniven rakade hår men inte utan tryck när den anlände. Men den dras med samma problem som några av mina andra Benchmadeknivar - något för branta vinklar på eggen. Det kommer jag att ändra på när jag slipar om den. Det är trots allt ingen yxa. Jag har inte mätt vinklarna men en snabb sökning på nätet bekräftar att jag inte är ensam om att tycka så. Sen kan man funderar över varför ett välrenommerat företag som Benchmade väljer att göra på det viset med en kniv av den här typen? Är det månne för att så många väljer att utföra tortyrtest på sina knivar oavsett typ och storlek och sen publicera resultatet på youtube?

Sen har fenomenet tydligen varit värre tidigare och Benchmade har förbättrat slipvinklarna på de senare generationerna av knivar.

Flatslipat blad i S30V

Den andra invändningen har med vinkeln på eggen att göra som inte är helt konsekvent ut mot spetsen där den vänstra sidan är något brantare än den högra. Det är inte mycket det handlar men går att urskilja. Återigen en petitess men värt att notera givet priset på kniven.

Bladet har en markant klack ned mot basen som underlättar slipning trots att uttaget inte är till för det. Kniven har ingen uttalad ricasso vilket gör att eggen är tämligen balanserad i relation till bladlängden. Även ration blad/handtag får väl godkänt i min bok.

Det här är min första erfarenhet av Benchmades version av det normalt utmärkta S30V. Annars är det ett stål som är frekvent förekommande på många av de bättre Spydercomodellerna och där har jag kommit att uppskatta det som det goda knivstål det är. Det tar en egg, håller den och är inte helt omöjlig att slipa om även om det tar tid eftersom det är hårt. Rostar inte så illa heller har jag märkt på min Military som varit med på mången tur i vått tillstånd. Men rostfritt är det inte utan visar tydligt att rosttröga stål inte skall förväxlas med "rostfritt" som är en utopi.

Ytan på 943-bladet är en mycket väl utförd satinfinish som ger ett gråaktigt sobert utseende och känns aningen glatt.

Handtag

Handtaget följer bladets form väl och det skapar en bra harmoni utseendemässigt. Jag gillar den slanka formen och det var ett av mina skäl till att köpa kniven - att den inte tar upp så mycket plats i fickan och är lättburen. Dessutom är det jäkligt snyggt!

Bekväma och snygga sidor i 6061-T6 aluminium

Skollorna är gjorda i svartanodiserad aluminium på en halv ram i 410-stål. Mellan de svarta sidorna finns en backspacer i blåanodiserad titan vilket ger en exklusiv touch som förstärks av att ramen på insidan är polerad så färgen speglas där.

Lyxig detalj: insidan på den partiella ramen är polerad så backspacern i titan reflekterar sig där

Ytan på aluminiumet är skulpterat med en tydlig tredimensionell känsla där kanterna på handtaget är fasade vilket ger en behagligt välvd yta. Mönstret gör nästan så det ser ut som kniven har bolster.

Sidorna är skruvade med så många som fyra skruvar och med tanke på låskonstruktionen så blir det många smådelar om kniven skall demonteras. Något jag i och för sig inte är någon jättevän av även om det händer att jag av nyfikenhet plockar isär en kniv då och då. Hål för fånglina finns inte på den här kniven.

 

Mellanlägget i ryggen är gjort av blåanodiserad mönstrad titan

Greppet är långt men inte "biffigt" tack och lov. Den senaste trenden med totalt överdimensionerade knivar kan förvisso ge variation och ibland vara rolig men inte på en fickkniv i mitt tycke. Särskilt svårt har jag för tjocka handtag som jag inte är någon vän av. Handtaget ger gott om plats för alla fingrar och fungerar bra i de grepp jag kan komma på och använder*.

Kniven har mycket gott fäste som följd av handtagets form som hindrar att man glider ut på bladet. Sen har greppet en lätt "kritaktig" yta som är sträv på samma sätt som exempelvis min Pro-Tech Godfather. Det uppnås genom att ytan blästrats till en matt finish. Förmodligen kommer både den samt hörnen och kanterna på kniven slitas mer över tid och möjligen ge sämre grepp men mer patina. Det återstår att se.

Öppning och lås

Det är trots allt en Benchmade och med det namnet följer vissa förpliktelser och en är att den skall vara lätt och smidig att öppna och stänga. Och det är den här kniven - särskilt nu när jag slitit in den under ett par veckors användning.

Från mitt håll fanns en farhåga om att tumknopparna befann sig för nära handtaget när jag såg bilder på kniven. Jag hade inte haft möjlighet att hantera kniven innan jag köpte den. Och faktiskt så gör de det men eftersom balansen i bladet och motståndet i låset är så väl avvägt så flyger bladet ut nästan utan ansträngning ändå. Tumknoppen sticker upp precis lagom mycket och har väl avvägt mönster för att ge fäste nog för att fungera korrekt. Dessutom är den helt rätt placerad för att ge lagom mycket hävstång utan att sitta mitt på bladet och vara ivägen vid arbete när bladet är utfällt.

Kniven är i all enkelhet extremt snabböppnad och tack vare låskonstruktionen är den nästan lika snabb att stänga igen.

En bra tumknopp som dock sitter och löper mycket nära handtaget

Väl ute låser bladet med det vid här laget berömda Axislåset från Benchmade. Om det låset kan man säga mycket men det fungerar utmärkt. Låser stabilt och säkert och är lätt att släppa. En invändning är dock att det är lite fippligt och det skadar inte om man är van vid knivar för att det skall vara helt smidigt att hantera. Det är en av mina favoriter men jag är inte lika förbehållslöst positiv som några andra recensenter jag stött på. Det har även sina nackdelar. Det kräver tillvänjning och består av små delar som dels kan gå sönder dels kan bli igenkletade med smuts. Men nu är det mer teoretiska invändningar. Jag har rent praktiskt aldrig upplevt problem av det slaget med min mini Griptilian eller för den delen mina Ganzo och Enlan/Bee med samma typ av lås.

Benchmade Axislock. Bakom bulten kan "omegafjädrarna" som håller den på plats skymtas

Bladet har inget spel eller glapp vilket jag krasst förutsätter av en kniv som kostar 182 dollar. Men det brukar heller inte vara något problem med Axis-lås. Skulle den glappa är förstås pivotskruven justerbar.

Den genomgående konstruktionen av låsbulten på Axislåset gör att kniven enkelt kan stängas med en hand och det fungerar såväl för höger- som vänsterhänta. Det i kombination med flyttbart clip och dubbelsidiga tumknoppar gör kniven helt ambidextrös.

Att bära

Nu kommer vi till en av Osborne 943s verkliga styrkor - bärkomforten. Kniven är extremt lätt och smidig att bära. Helt enkelt en av de bästa i den här storleken. Den har en slank profil eftersom det redan tunna bladet nästan är dolt i handtaget och tumpinnarna är placerade nära greppet och därmed inte kräver lika mycket plats som t ex Spyderhålet som även Benchmade använder på vissa modeller. Kniven är även tunn med en tjocklek på endast 10,4 mm och det ger ett diskret avtryck i fickan. Lägg därtill en ringa vikt på strax över 80 g och du har en vinnare.

Benchmades standardclip, bra men lite överdimensionerat för det här handtaget

Det finns heller inga skarpa hörn eller utstickande delar på handtaget vilket gör det smidigt att plocka upp andra prylar ur fickan även när kniven befinner sig där. En nog så viktig detalj i alla fall som jag använder fickknivar.

Kniven är utrustad med Benchmades svartmålade standardclip. Samma typ som återfinns på t ex Griptilian och Mini-griptilian. Det är enkelt, stadigt och fungerar väl. Nackdelen är den målade ytan som skavs relativt lätt och att det inte är lika elegant och snyggt som resten av kniven. Sen känns det inte som det passar kniven helt eftersom det är i relation till handtaget känns alldeles för brett.

Övrigt

I handen känns kniven ytterst välbalanserad och lätt. Det är de två intryck som dominerar. Egg-geometrin ska tydligen vara ändrad till det bättre jämfört med tidigare modeller men jag tycker fortfarande att den är något brant. Jag har under en kortare tid burit kniven och förstås testat den på diverse material även om jag inte hunnit långtidstesta den.

Intressant är att den inte skär papper lika bra som den rakar hår. På kartong och liknande material fungerar den bra men briljerar inte. Orsaken till det står att finna i det smala bladet som trots flatslipningen ger rätt brant vinkel på eggen. I plastmaterial och arbeten med spetsen är den duglig och till allehanda småsysslor i köket är den riktigt bra. Tomater, lök, vitlök, purjo och potatis som jag prövade på var lätta att processa. Slipningen och relativt tunt gods hjälper till där.

Men något med eggvinkeln gör att den inte riktigt vill bita i trä. Det är tvunget att vrida handen och "attackera" ämnet vilket inte känns helt bra. En slipning med lätt omprofilering borde kunna lösa det.  

Sammanfattningsvis

I 943 Osborne lyckas Benchmade förena goda material med utmärkt formgivning och riktigt bra toleranser och passform och resultatet är en exceptionellt trevlig fickkniv som är extremt lätt. Den råkar också vara en av de snyggaste jag har. Det var som sagt det där med mervärde jag nämnde tidigare.  

Jag är positivt överraskad över att märka att det som såg alldeles utmärkt ut på papper lever upp till förväntningarna även i verkligheten. Allt fungerar och gör det bra och jag förstår därför varför den här modellen har levt kvar länge i Benchmades katalog.

Benchmade 943, ännu en god kandidat för fickan

En av de stora nackdelarna är dock priset. Det här är ingen billig kniv och det gör att förväntningarna och kraven ökar men även konkurrensen. I den här prisklassen finns många hungriga antagonister som även de ståtar med bra material och god passform och byggkvalité. En har jag redan presenterat här tidigare i Spydercos "Sage 1". Blandar man sen in det något diffusa greppet "prisvärdhet" i ekvationen så ökar urvalet rejält och fler konkurrenter lägger sig i kampen.

Men den är utan tvekan en kandidat till "Den perfekta fickkniven", om den är det för alla kan jag inte svara på. Men den finns med där i toppen utan tvekan. Det är en ruskigt kompetent fickkniv som har förvisso har sina brister men även en stor portion personlighet.

Specifikation:

Längd utfälld: 199 mm
Vikt: 82,2 g
Bladlängd: 86,3 mm
Godstjocklek: 2,9 mm
Bladstål: S30V, 58-60 HRC
Handtag: Aluminium, 6061-T6 över liners i 410 stål, backspacer i titan
Lås: Axis

Mer info på Benchmades hemsida här.

Producerad av: Benchmade, tillverkad i USA


/ J - söker efter knivvärldens Mercedes

* Uttrycket på engelska är väl närmast: Hammer/reverse hammergrip, pinchgrip, sabergrip/reverse sabergrip, fillipinogrip, ice-pick.


#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 8

Jag uppskattar fickknivar som är diskreta i fickan. Sen gäller förstås devisen "ingen regel utan undantag" men de här tre knivarna är bra exempel på "EDC"-knivar som knappast märks alls. De finns där till de behövs och de har alla sina kvalitéer.  

"Define Sleek"

Det gemensamma är att de alla uppvisar en synnerligen slimmad profil. Annars är de inte helt lika även om det för ett otränat öga kan te sig så vid första anblicken. Kizern överst i raden är en linerlock som öppnas med tumknopp och är försedd med aluminiumhandtag och S35VN-stål i bladet. Benchmademodellen 943 har även den aluminiumhandtag men CPM S30V som stål och är försedd med Axis-lås. ZT kniven nederst är en modern kniv som följer det populära konceptet "flipper med kullagrat blad och titanhandtag med tillhörande frame-lock med stålinlägg". Stålet i 0450 är även här utmärkta CPM S35VN.

/ J - diskretionen personifierad

(Knivarna finns presenterade här: Kizer, Benchmade och ZT)

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Dagens bild nr 7

Idag bjuds det på en porträttbild av Benchmades Mini Griptilian. En av de mest berömda "EDC"-knivarna sen några år tillbaks eller "fickkniv" som vi kanske skulle säga på ren svenska. Den här versionen är i soligt gult utförande med getfot.

"GRIP-tilian"

Ibland ligger det något i ett namn. Den här kniven är både "MINI" och "GRIPTILIAN" så det räcker och blir över. Ett handtag jag inte alls uppskattar hur hyllat det än må vara. Det är för mycket rivjärn och för kort enligt min smak. Hade pengarna funnits hade en Doug Ritter-variant varit mycket mer tilltalande. Bladet i 154 CM, låset - Axislock och öppningen med Spydiehål är jag annars nöjd med. Så överlag en bra kniv med ett skall vi säga - inte fullt tillfredsställande handtag även om det är bättre i min sandpapprade variant. 

/ J - gillar färg som omväxling

(Recensionen var en av de första jag skrev och den hittar du här!)

Dagens bild nr 6

Dagens bild bjuder på en modern fällkniv med eleganta italienska former. Tilltalande estetik parat med någorlunda god funktion, ett Italienskt signum. Viva Italia. 

"Daghetta"

Det här är det dolklika bladet på en Lionsteel Daghetta. Emellertid är det inte helt symmetriskt namnet och utseendet till trots. Istället är det en tämligen ordinär spearpoint med flatslipning från halva bladets höjd. Stålet är D2 och handtaget är i den här versionen gjort i aluminium. Låset är en unik konstruktion som är ett mellanting mellan Benchmades Axis-lock och en traditionell Lockback. Daghettan bäres för fullt för att kunna skrivas om vad det lider.

/ J - köper somliga knivar för att matcha sitt kaffe

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension SanRenMu 763

- Den perfekta fickkniven del 12 

Som kontrast till det förra inlägget om knivar som behandlade de gråzoner som finns när det gäller formgivning av vassa föremål så kommer här att följa några stycken presentationer/ recensioner av knivar från Kina som inger mer hopp om sakernas tillstånd och att visar på att allt inte är piratkopiering. Den första av dem sorterar under rubriken "Den perfekta fickkniven" och kommer återigen från SanRenMu.

Dagens inlägg är dessutom rena reafyndet. Två för en inte bara sett till pris på knivarna utan även för att dagens recension täcker två versioner av samma kniv. Så det är lika bra att ni läser texten två gånger när ni ändå håller på.

Recensionfynd 2 för 1 - SanRenMu 763

Vi blickar som sagt återigen österut och konstaterar att Kina och SRM utöver sin OEM-tillverkning börjar kunna det här med att producera små framgångsrika budgetfällknivar även under eget namn. Förutom succén med modell 710 som numera verkar vara omdöpt till 7010 har även 763 gjort sig ett namn vid det här laget. Det började först viskas bland budgetentusiaster och på forum för något år sen om att det var en bra kniv med tanke på att den nästan inte kostar något. Nu pratas det allt oftare om att det är en bra liten kniv utan lika många prisreferenser inblandade i jämförelsen med konkurrenterna. 

SanRenMu 763

Det här är en intressant kniv ur flera aspekter. Modell 710 blev som sagt en framgång men den var också starkt influerad av en liten Sebenza vilket gjorde att den så att säga inte stod på egna ben. Därtill låg formspråket alltför nära inspirationskällan. SRM 763 skiljer sig från 710 genom att den blivit en framgång på egna meriter. Det är bara att hoppas att det är ett generellt kinesiskt trendbrott bort från kopior och plagiat mot fler och bättre egna idéer. Det vore ännu roligare om det från Kina kunde komma fler knivar med uttalat etniska eller traditionella mönster i moderna material. En sådan utveckling ser jag fram emot.

Blad

Modell 763 har ett enkelt 6,5 cm långt droppoint-blad som är relativt brett i relation till sin längd vilket gör att det påminner om ett flåblad i miniatyr. Det ger en kraftigare buk än vanligt på en så pass liten kniv vilket ökar eggens längd. Bladet har en kort falskegg på toppen och ryggen är försedd med "jimpings"- urfräsningar som faktiskt fungerar. De ger fäste utan att gnaga hål på fingrarna. Men jag är fortfarande av uppfattningen att de kan avvaras.

Det kan tilläggas att SRM gör något så ovanligt som att lista den aktuella längden på eggen som bladlängd. Ett mått som inte alla använder men som underlättar för den som letar kniv.* Som jämförelse kan nämnas att trots kortare totallängd på bladet så har SRM 763 samma längd på eggen som en Spyderco Delica 4. 

Skålslipat droppointblad med en liten falskegg

Godstjockleken är ingen överraskning för den som känner till SRMs knivar då alla modeller i deras "EDC"-sortiment baseras på ett 2 mm stål. Eftersom slipfasen är hög på den här kniven och bladet tunt så ger det ovanligt goda skäregenskaper även vid genomgående snitt för att vara en skålslipning. Detta blir tydligt när man skär saker som papper och kartong där kniven är riktigt bra.

En udda detalj är att bladstoppet i kombination med främre delen av handtaget är utformat för att fungera som kapsylöppnare när bladet befinner är infällt. En funktion vars nytta kan diskuteras. Fördelen är att anläggningsytan mellan bladtang och bladstopp ökar vilket minskar slitaget där.

Bladtangen dubblerar som kapsylöppnare

Knivarna kom riktigt vassa och eggarna är någorlunda symmetriskt slipade och väl gjorda vilket jag nästan kommit att förvänta mig av SRM vid det här laget. För att göra billiga knivar så har de genomgående hög precision i tillverkningen. Det tyder på bra kvalitetskontroll om jag nu inte haft tur vid upprepade tillfällen.

Eggen håller även skärpan relativt bra för att vara ett 8Cr13MoV-stål så härdningen verkar även den vara adekvat. Uthållighet är inte ett av det stålets främsta egenskaper annars. Som vanligt är det någorlunda rosttrögt och går att få godkänt vasst. Som ni märker haglar inte superlativen över stålet men relationen mellan pris/prestanda är inte dåligt. Det är bara det att det inte är något toppstål vi talar om.

Vad vi kommit att förvänta oss på budgetknivar från Kina  - 8Cr13MoV-stål

Kniven skär bra i de flesta material men är bäst på småsaker som plastförpackningar, papper, kartong, rep/snöre, tyg o dyl. De är dugliga i trä men som väntat inte i närheten av en kniv med därtill anpassad slipning och geometri. Därtill är även handtaget lite för kantigt. Men till mat fungerar den förvånansvärt bra så länge man inte skär genomgående snitt i hårda rotsaker till exempel. Men det är nästan givet med tanke på skålslipningen och det korta bladet. Det är trots allt ingen kockkniv. Men som "allkniv" eller skalkniv fungerar den ändå relativt bra. Jag har prövat den på lite av varje som att skala vitlök, hacka schalotten, skiva potatis, morötter, palsternacka och rotselleri, skära gurka och tomat och strimla sallad samt putsa kött. Allt för att få en känsla för kniven.

Jag gillar trots allt det här bladet. Visst, det kunde varit flatslipat och visst händer det att tumpinnarna är något i vägen vid genomgående skär men bara i vissa angreppsvinklar och det gäller å andra sidan för nästan alla knivar med den typen av enhandsmanövrering. Men som ett allround "EDC"-blad är det mycket funktionellt och fyller de flesta av mina behov tämligen väl. Ett exempel på att det finns lite tanke bakom formen är att om 763 greppas med tummen på bladet vilket är ett tämligen naturligt grepp på den här kniven så hamnar kraften från handen när den vinklas framåt rätt ned på knivens buk. Det gör den lätt att kontrollera och ger bra kraft. 

Handtag

Kniven finns i två versioner med olika handtagsmaterial (LB-763, GB-763) där den ena versionen har skollor av aluminium och den andra av G10**. Egentligen är det ett mellanting mellan skollor och handtagssidor då kniven har ett kort chassi med korta "liners" i vilka låset är fäst. Ryggen på handtaget utgörs av en distans i brun FRN på båda modellerna. Den bakre delen av handtaget har ståldetaljer som tjänar en dubbel funktion dels som fäste för clipet och dels som extra stort fånglinehål. Båda knivarna är hopskruvade med 1,5 mm insexskruvar med undantag för pivotskruven som justeras med en 2 mm insexnyckel. Noteras kan dock att skallarna på skruvarna i handtaget på G10-versionen är betydligt större än de på aluminiumkniven.

Version med utförande i G10 i förgrunden och aluminium i bakgrunden. Notera de olika storlekarna på skruvhuvudena

Annorlunda variant av lösning på fånglinehål

LB-763 har en greppig och bra G10 som ger en viss lyster och återkastar ljus när kniven vinklas på ett sätt som nästan påminner om kolfiber. Greppet känns stabilt trots att det är en liten kniv vi talar om. Det svartanodiserade aluminiumhandtaget på LG-763 är betydligt halare eftersom ytan är helt slät. 

Förutom att ge annan textur så väger aluminiumhandtaget också något mer. De få extra grammen känns faktiskt och i kombination med metallen ger det ett mer solitt intryck. Vilken version som är att föredra är en smaksak. Den ena kniven känns mer gjuten i handen medan den andra är lättare att få upp och ned ur fickor p g a mindre friktion. Är man ambivalent som jag skaffar man båda!

Sen finns det förstås något man alltid få ta med i beräkningen när man talar om knivhandtag här uppe i norr - temperatur! Metallhandtag av olika slag allt från enklare stål och aluminium till dyrare titan och zirkonium har en tendens att  bli kalla när kvicksilvret droppar och helvetet fryser till is. Material som G10 och micarta liksom trä känns varmare att ta i.

Aning kantigt men relativt ergonomiskt ändå

Greppet är förvånansvärt bekvämt trots det aningen kantiga utseendet. Visuellt påminner det om några Cold Steel-modeller som "American Lawman" och "Mini AK" tycker jag. Men det är klart att eftersom kanterna inte är runda är det inte en kniv man greppar hårt om och går loss på en 2x4" och täljer en timma eller två. Då kommer man att få blåsor i händerna var så säker. Men med tanke på knivens storlek så är det kanske inte heller det tänkta användningsområdet. 

Öppning och lås

Öppningen sker med typiska dubbelsidiga tumknoppar vars mönster biter rätt bra i fingret. Det ger gott fäste och de fungerar väl och tur är det för de är placerade för nära handtaget för att det skall vara perfekt enligt mitt tycke. Kniven är extremt lätt att fälla ut och framförallt in. Mycket av smidigheten kan härröras till låset.

Benchmade har patent på sin "Axis-lock" men det finns ändå flera varianter på den typen av lås på marknaden som endast skiljer sig marginellt i utförande sinsemellan och delar samma grundprincip. Som exempel kan nämnas det pensionerade "Ultra-lock" från Cold Steel som nog var aningen för likt för att få finnas kvar på marknaden vilket förde det goda med sig att det banade väg för deras Tri-Ad-Lock istället. Sen finns "Piston-, och Arc-lock" från SOG, "Bearing-lock" från Spyderco och Benchmade har dessutom sin egen "Rolling-lock" som komplement.

SRMs version skiljer sig lite från Benchmade vad gäller t ex vinklar mot knivtangen och distans som bulten skall färdas för att låsa. Så utförandet är inte exakt lika förutom i funktion men nog rör det sig om en kopia i allt väsentligt. Om det är en av Benchmade godkänd dito för den inhemska kinesiska marknaden eller ej har diskuterats på diverse forum. Själva handhavandet är dock väsentligt trögare än originalet då fjädrarna är styvare åtminstone inledningsvis. Men så är Benchmade också i jämförelse med det mesta i knivväg extremt mjuka att öppna och stänga.

Kniven öppnas med tumknoppar och låser med Axis-lock

Knivarna har efter ett tags användande blivit mjukare och smidigare men det återstår att se hur de små "763-orna" håller över tid med tanke på att originalet ibland rapporterats ha haft problem med sina "omega-fjädrar", de små fjäderstålen som håller låsbulten på plats och gör att den kan röra sig. De har helt enkelt gjort sig kända för att gå av ibland. 

Något som bidrar till bättre livslängd på låset är att låsbulten är roterande vilket förhindrar att metallen slits ojämnt och därmed att platta ytor bildas. Den är dessutom justerbara vilket jag noterade häromdagen då en av knivarna i samband med att jag började skriva den här texten helt enkelt kärvade ihop totalt. Först förstod jag inte var som hänt och tyckte att det var ödets ironi att den gick sönder med tanke på att jag plitade på en recension. Sen studerade jag konstruktionen närmare bara för att se att själva bulten satt sig på tvären och att den inte löpte i sitt spår som den skulle. Efter att ha spänt skruvhuvudet fungerar kniven utmärkt igen.

Om man bortser från att de inledningsvis var lite tröga, på gränsen till svåra att släppa med en hand så är själva funktionen utmärkt. De låser stabilt, säkert och hårt. Ingen av knivarna har något som helst glapp vare sig i sidled eller höjdled vilket är särskilt imponerande med tanke på prisklassen men något jag har kommit att förvänta mig just från SanRenMu som snabbt blivit mitt favoritmärke bland de helkinesiska tillverkarna bl a av det skälet. Kvalitén är ofta utmärkt och lägger man därtill pris i ekvationen är de svårslagna i budgetklasserna. Särskilt gäller det jämfört med andra kinesiska konkurrenter. 

Att bära

Knivar i den här storleken går förstås utmärkt att bära lösa i fickan kanske försedda med en extra fånglina för att kunna fiska upp dem lättare. Men vill man bära dem med clip så finns förstås sådana liksom på de flesta moderna fickknivar idag.

Stålet i clipet är lagom spänstigt och håller kniven väl och utseendet är inte för pjåkigt. Clipet är en vikt variant vilket gör att kniven kommer långt ner i fickan. Ungefär en centimeter av handtaget sticker upp vilket är lagom mycket för att man skall ha något att greppa om när det är dags att famla efter sitt redskap. Den greppiga ytan på G10-kniven gör att det är den svårare av de två att hala fram och stoppa undan. Båda lider en aning av att bulten på låset sticker ut en bit utanför handtaget och river mot byxtyget.

Ett fungerade clip

Clipet fäster stabilt med skruvar i stålförstärkningen i den bakre delen av handtaget. En viktig detalj är att fästet är försänkt i sidorna vilket gör att det trots att clipet bara har två skruvar istället för tre inte kan röra på sig i sidled vilket annars är ett vanligt problem med den typen av lösningar. Skruvarna inte är helt lätta att avlägsna emellertid. Jag misstänker att någon form av gänglåsning använts vid montering. Om man får loss skruvarna är clipet flyttbart från höger till vänster sida men kniven kan bara bäras med spets uppåt. Kombinationen av ett flyttbart clip och Axislock gör kniven helt ambidextrös vilket torde glädja våra vänsterhänta vänner. 

Jag tycker om det mesta hos clipet förutom att spetsen som sticker ut en aning är för vass och kan riskera att rispa saker man går emot. Ett fel som tyvärr återkommer hos flera knivtillverkare även bland knivar som kostar mer.

Eftersom mängden stål hålls nere i handtaget bl a genom att inte ha ett helt chassi blir kniven mycket lätt och de båda knivarna väger in runt 60 g där aluminiumersionen (LB) är tungviktaren på 65g och är därmed något tyngre än G10-versionen (GB) med sina 58g.

Sammantaget gör kombinationen av en lätt, liten kniv med ett bra clip att den fungerar utmärkt som fickkniv. De kantiga formerna kan dock vara en nackdel. Enligt mig är rundade former att föredra för lommeknivar vilket för övrigt även är snyggare.

Slutligen

Fit och finish på de här knivarna är anmärkningsvärt bra även om man inte kalkylerar med priset. Bladcentreringen på båda är perfekt, det finns inga oavsiktligt skarpa hörn och kanter, knivarna är någorlunda vassa och eggarna jämt slipade och de låser stabilt utan glapp eller spel. Kort sagt inte mycket att anmärka på där. Stålet kräver dock att man bryner det med jämna mellanrum eftersom det har en tendens att tappa skärpan relativt fort. Handtagen är också kantiga vilket gör att de inte är anpassade för längre tids arbete. Utseendet är aning blockigt och vad man anser om det är förstås individuellt. Rent estetiskt föredrar jag generellt mjukare former som sagt även om det "mekaniskt kantiga industriella" kan få bryta av ibland som omväxling. 

Det övergripande intrycket är annars att de är riktigt sympatiska små rackare. Det som är extra trevligt är att det här är en genuin SRM-produkt och inte en stulen design, med undantag från låset då förstås. Det ryktas dock ibland om att SanRenMu fått tillåtelse från Benchmade att använda Axislock på den inhemska marknaden. Men det var nog isåfall innan de började sippra ut på världsmarknaden via  Exduct, Aliexpress, Dealextrem och eBay m fl sidor skulle jag misstänka.

En kandidat för den som söker en kompetent, billig fickkniv men som kanske inte är den mest personliga

Det här är knivar för den som vill ha bland det bästa och mest välbyggda som finns i den extrema budgetklassen bland fickknivar. Därtill har de ett eget utseende även om den inte är särskilt elegant i mitt tycke men det ger aning karaktär. Sen tycker jag kanske inte är de är snygga, att säga det vore att sträcka sig för långt.

Det här är inte knivar för den som föredrar avancerade stål och den prestige som följer med mer kända märken. Just de här modellerna är inte heller något för den som föredrar mer klassiska fällknivsmönster. Där har SanRenMu andra knivar i modellprogrammet som fyller de kriterierna bättre.

Problemet med många kinesiska knivar är att de inte ger den där känslan av att ge något extra även när de är välgjorda som i det här fallet. De är lite "själlösa". Om det kommer att förändras över tid får framtiden utvisa. Men ett steg i rätt riktning är att avlägsna sig bort från kopieringsindustrin och röra sig mer i riktning mot produktion av egna idéer. Det finns tecken på att är möjligt och SanRenMu 763 är ett sådant. Framledes skall jag presentera några fler diton var det tänkt.

Ytterligare ett rejält kliv vore att styra mot mer originella varianter och mindre moderna fällknivsmönster då skulle SanRenMu bli riktigt intressanta. Det är väl tveksamt om det kommer att ske. Men t ex Ganzo har uppmärksammat efterfrågan och har nu en trebladig stockman i modellprogrammet och det kanske får ses som ett trendbrott?

Specifikation:

Längd utfälld: 156 mm
Vikt: 65, 58g (Alu/G10)
Bladlängd: 65 mm
Godstjocklek: 2 mm
Bladstål: 8Cr13MoV, Hrc 57-58
Lås: Axislock
Handtag: Aluminium, G10

Producerad av: SanRenMu, tillverkad i Kina

SRMs hemsida hittar du här.


/ J - ser dubbelt

* Det kan annars vara rejäl skillnad på "bladlängd" och eggens faktiska längd. Särskilt på moderna knivar med "choils" av olika slag. Exempel på detta är knivar från Spyderco, Cold Steel, Strider, och kanske mest extremt hos Sniper Bladeworks där jag tycker förhållandet är närmast parodiskt.
** Intressant att det på hemsidan står att det är handtag i FRN vilket det inte är. Det är G10 men samma fel står på fler knivar på deras hemsida där det systematiskt står "FRN" trots att det tydligt handlar om andra material.