Fredags-EDC XVI

Den sextonde i ordningen har det hunnit bli i den här serien eller vad man nu skall kalla det. Sextonde som i C den XVI:e Gustaf. Han känns lite aktuell nu i Akademikristider. 

Fast nu var det knivar det skulle handla om. Ett ämne som inte är lika laddat som vare sig kultur eller den sandlådepolitik som Putin/Trump ägnar sig åt. Idag har våren beslutat sig för att kika förbi igen och därför bärs sandaler dagen till ära och i fickorna hittas ett par klassiker. Dels en Opinel No 8 vilket är en utmärkt storlek för en ficka och dels en EKA Swede 92. Den är mindre lämpad för fickor men är desto bättre om man vill ta i lite i kamp med säg en trädgren eller två. Ficklampan sitter där den sitter i lillfickan på jeansen även om jag verkligen inte tror att den kommer till nytta just idag. 

"Klassiker"

Sen måste erkännas att jag har några knivar till i väskan. Anledningen är att jag skall ut i skogen efter jobbet, dels för att få lite luft och njuta av dagen men även för att testa några knivar inför kommande recensioner och eventuellt ta några bilder i samband med det. Det är för övrigt även orsaken till att 92:an hittade in i rotationen. 

Hoppas ni alla har en bra fredag och får en ännu bättre helg!

/ J - skogstokig

Dagens bild nr 142 "Björk"

Det är märkligt hur stor skillnad det kan vara på knivhandtag trots att den mänskliga handen är formad som den är och styr hur mycket det går att ta ut svängarna i sammanhanget. Det blir extra tydligt nu när jag sitter och plitar på en recension av Spyderco Bradley Folder 2. En kniv som är tänkt för att användas till tyngre uppgifter och skära mycket och bra. Den är för ändamålet väl genomtänkt men ergonomiskt kommer den ändå inte i närheten av kniven på dagens bild, en EKA Swede 92. 

Det beror på ett par faktorer varav minst en är kulturell. Mest påtagligt är dock att "92an" har ett nästan dubbelt så brett grepp som Bradleyn. Det gör att anläggningsytan mot handen förstås blir större vilket minskar trycket där. Särskilt vid arbeten som är just tyngre till sin karaktär. 

Men allt har ett pris och den utmärkta egenskapen kommer på bekostnad av "bärbarhet". EKAn gör sig bäst i fodral eller löst i mycket rymliga fickor. Den har inget clip och volymen  är påtaglig. 

"Birch"

Den andra skillnaden är en intressant detalj som är mycket synlig på kniven på bilden. Det är att eggen är dragen ända in till handtaget. Tack vare det kan man ta i där man har mest kraft eftersom hävstången blir kort. På Bradley är avståndet mellan handtag och egg längre även om den inte är överdriven. Betydligt knepigare blir det sen om man har knivar med "finger choils", urtag för pekfingret. Om de inte används vilket för övrigt inte går om man tar i, försämrar de allt som amerikaner är så förtjusta i att kalla "hard use" vad tusan det nu är. Men jag tänker t ex trä och kanske gummi och dylikt. Det är i alla fall vad jag testar knivar på. 

Men även den här detaljen "kostar". I det här fallet gör det kniven svårare att slipa. Sen är det även olika typer av slipning på knivarna men det är en annan fråga. 

Vad man föredrar är förstås en smaksak men ibland förstår jag inte hur man kan tillverka knivar som skall vara extremt "tuffa" och sen är de inte ändamålsenliga. 

/ J - greppar hårt

#aliaspostmortem #knivigtvarre