Det är märkligt hur stor skillnad det kan vara på knivhandtag trots att den mänskliga handen är formad som den är och styr hur mycket det går att ta ut svängarna i sammanhanget. Det blir extra tydligt nu när jag sitter och plitar på en recension av Spyderco Bradley Folder 2. En kniv som är tänkt för att användas till tyngre uppgifter och skära mycket och bra. Den är för ändamålet väl genomtänkt men ergonomiskt kommer den ändå inte i närheten av kniven på dagens bild, en EKA Swede 92.
Det beror på ett par faktorer varav minst en är kulturell. Mest påtagligt är dock att "92an" har ett nästan dubbelt så brett grepp som Bradleyn. Det gör att anläggningsytan mot handen förstås blir större vilket minskar trycket där. Särskilt vid arbeten som är just tyngre till sin karaktär.
Men allt har ett pris och den utmärkta egenskapen kommer på bekostnad av "bärbarhet". EKAn gör sig bäst i fodral eller löst i mycket rymliga fickor. Den har inget clip och volymen är påtaglig.
"Birch"
Den andra skillnaden är en intressant detalj som är mycket synlig på kniven på bilden. Det är att eggen är dragen ända in till handtaget. Tack vare det kan man ta i där man har mest kraft eftersom hävstången blir kort. På Bradley är avståndet mellan handtag och egg längre även om den inte är överdriven. Betydligt knepigare blir det sen om man har knivar med "finger choils", urtag för pekfingret. Om de inte används vilket för övrigt inte går om man tar i, försämrar de allt som amerikaner är så förtjusta i att kalla "hard use" vad tusan det nu är. Men jag tänker t ex trä och kanske gummi och dylikt. Det är i alla fall vad jag testar knivar på.
Men även den här detaljen "kostar". I det här fallet gör det kniven svårare att slipa. Sen är det även olika typer av slipning på knivarna men det är en annan fråga.
Vad man föredrar är förstås en smaksak men ibland förstår jag inte hur man kan tillverka knivar som skall vara extremt "tuffa" och sen är de inte ändamålsenliga.
#aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar