- en svensk doldis
Dagens recensionsobjekt är antitesen till moderna titanskaftade flipper-knivar. Den har en klart daterad konstruktion i lika "omoderna" material. Det kan understundom vara väldigt befriande i dessa trendkänsliga tider. För hur väl sammansatta moderna fällknivar än kan vara och hur många finesser de än döljer under ytan så är de inte alltid bättre på att vara just skärredskap än äldre tiders modeller.
Det är en sådan jag presenterar idag. En nu omodern men tillika klassisk fällkniv. Som rubriken skvallrar om är det EKA Swede 92 det handlar om. Såvitt jag vet den kraftigaste kniv i den serien som de tillverkat.
EKA Swede 92
Utan tvekan känns den här kniven för mig som en svensk tolkning av en amerikansk ikon, Buck 110 Hunter. EKAn är förvisso modernare till sin konstruktion och på intet sätt någon kopia utseendemässigt. Men det som känns likartat är andemeningen gestaltad genom storleken, ett kraftigt clippoint-blad, en ram i mässing med träskollor utanpå och en stadig "back lock"-konstruktion.
En svensk klassiker
Twitterversion: Swede 92, en svensk Buck 110?
Blad
Mycket stabilare än så här blir knappt ett knivblad. Visst finns det många moderna fällknivar med betydligt grövre gods men de är sällan sabelslipade så de brukar ändå ha mindre stål i bladet än vad Swede 92 bjuder på. Här är bladet 2,8 mm tjockt och som namnet på kniven antyder 92 mm långt. Eller nitto millimeter beroende på hur det mäts. På höjden mäter det som mest 2,5 centimeter. Formen är en clippoint där den "klippta" delen är helt rak. Det ger en stark spets som även tål en del bändande. Någon falskegg finns inte men bladryggen är mjukt rundad.
Bladformen är en stadig clip-point med sabelslipning
Det som bidrar till knivens styrka är den relativt låga slipfasen. Sabelslipningen börjar vid ungefär halva bladets höjd. Sen är det fullt möjligt att åtminstone det här exemplaret har den mest diffusa övergång mellan sidor och slipfas jag sett på ett knivblad. På gott och ont är den här kniven inte heller särskilt tunn bakom eggen. Det ger en markant primäregg som i original är ganska tvär. Det skänker styrka men gör att kniven är sämre till vissa uppgifter än vad den behövt vara. Något som emellertid är lätt åtgärdat genom att slipa om kniven. Särskilt som stålet är tämligen mjukt med en uppgiven hårdhet på 57-59 HRC.
Stålet är som ofta på knivar från EKA Sandviks 12C27. Ett rostfritt stål som vid det här laget är mer än beprövat. Inte det mest exklusiva på marknaden men lättslipat och tar bra skärpa. Jag har alltmer börjat föredra "enklare" stål som tillverkare vet hur de skall hantera än "superstål" som används som försäljningsargument minst lika mycket eller mer än vad de fungerar som faktiska prestandahöjdare.
Materialet i bladet är ett polerat 12C27 från Sandvik
Personligen hade jag emellertid gärna sett att den här modellen fått sig en riktig "skandinavisk" slipning från början. Ni vet á la Morakniv.
Bladets goda egenskaper förstärks av att eggen till skillnad från många andra fällknivar är dragen hela vägen in till handtaget. Det gör att det verkligen går att ta i nära skaftet där man har som mest kraft och tillika kontroll. De två detaljerna tillsammans med handtagets utformning gör att de här är en av de bästa fällknivarna jag känner till när det kommer till att bruka kraft. Sen förstärks de egenskaperna ytterligare genom vinkeln mellan handtag och blad. Bladet tippar lätt nedåt i relation till greppet och eggens kurvatur börjar direkt vid handtaget.
Det är därför jag letar upp den här kniven när man skall skära i exempelvis trä av olika slag.
Handtag
Swede 92 är byggd kring en mässingsram som så många andra fällknivar från EKA. Den två millimeter grova ramen har sedan en sluten rygg på grund av låskonstruktionen. Kniven är skruvad med två rejäla mässingsskruvar per sida. Det gör att man faktiskt kan justera pivotskruven om man så önskar. Utanpå ramen återfinns handtagssidor i trä även om andra material förekommit under modellens livstid.
Det som utmärket handtaget är att det är rejält - stort och framförallt grovt. Det mäter hela 19 millimeter över ryggen som är väl rundad. Bredden på handtaget i kombination med avsaknaden av moderna påfund som "jimpings"/räfflor, "choils" och liknande gör kniven mycket ergonomisk. När man tar i finns det inget som skär in i handen helt enkelt. Formen är renodlad och på skandinaviskt vis är den mest inriktad på att inte glida ur handen när man skär med en rörelse mot dig (draw cuts) det vill säga drar bakåt. Inte att skydda lika mycket från att halka framåt när man sticker. Grepplängden om 10 cm är också tillräcklig för att rymma de flesta händer.
Handtaget är komortabelt, mycket tack vare tilltagen bredd och rundande kanter
Materialet i skollorna är björk alternativt bubinga. Intressant att notera är att björkhandtaget är sämre utfört vad anbelangar finish än ädelträ-varianten. Kanterna är vassare och det finns en höjdskillnad mellan låsarm och skollor på den versionen. Jag råkar tack vare en frikostig gåva från en läsare inneha en av varje. Jag är inte säker på huruvida det beror på materialen eller om det är för att knivarna är av olika årgång. EKA har för vana eller kanske ovana att ha variationer i sina fällknivsmodeller även om de går under samma namn. Något som väl exemplifieras genom att de kan variera i slipning mellan flat- och skålslipning till exempel.
Sen har den här modellen under årens gång även funnits i andra utföranden och material som "Dryflex"och lyxutgåvor i masurbjörk exempelvis.
Swede 92 har liksom flera andra knivar från EKA utkommit i ett flertal varianter under åren.
Här två versioner - en med sidor i björk och en med bubinga. Förutom materialet i skollorna skiljer även utförandet sig åt något som synes
Kniven är i teorin demonterbar i och med att den är hopsatt med mässingsskruvar försedda med huvuden för spårmejsel alternativt mynt. Men jag kan säga att efter att prövat det äventyret - undvik detta till varje pris! De är synnerligen besvärliga att få ihop igen då ryggfjädern inte bara är stark utan har en konstruktion som gör att den är i spänn när kniven skall monteras ihop igen. Den sitter också balanserad med ett litet löst stift som som gärna vill flyga iväg under proceduren. Tre händer och mycket tur rekommenderas för att lyckas.
Jag rekomenderar verkligen inte mer demontering än så här!
Att få ihop kniven igen är en sann utmaning
Ett fånglinehål finns för den som av olika anledningar gillar att fästa snören på sina knivar. Det återfinns i änden på själva låsarmen.
Öppning och lås
Den här kniven är en äkta tvåhandsöppnad fällkniv. Något annat sätt att få upp den finns inte. På samma vis har man inte gjort något för att underlätta åtkomst av bladet. Men det finns gott om blad att greppa ändå så nagelskåran behövs inte, tack och lov. Med tanke på kraften i ryggfjädern hade de naglarna om jag haft några inte överlevt länge. Själva gången är däremot mjuk och jämn. Dels är mässingsramen i princip självsmörjande och dels är bakänden på bladet mjukt formad och slipad vilket ger en mjuk rörelse. Bladet faller sedan på plats med ett högljutt snäpp som inte alls är diskret.
Klassisk tvåhandsöppning medelst nagelskåra som tacknämligt är överflödig
Låset är en back lock och inte vilken sådan som helst. Den är ruskigt stabil. Mycket av det kommer sig av en tämligen rejäl klack i armen och inte minst en lång hävstång. Sen är kraften i fjädern inte att leka med. Det finns inte många "vanliga" (d v s ej Tri-Ad tolkning) back locks som är starkare helt enkelt. Eller känns starkare kanske jag skall tillägga. Jag har inte ägnat mig åt att hänga vikter i handtaget i mätsyfte och dylikt nonsens.
Som de flesta lås av det här slaget finns en mycket liten rörelse i bladet i höjdled om det provoceras. I det här fallet är den dock minimal. Det är heller inget som vare sig är påtagligt vid användning eller påverkar funktionen det minsta.
Låsarmen är osedvanligt lång och låset släpps bakom själva handtaget. Förutom ett starkt lås
ger det fördelen att ryggen är helt slät för ökad komfort
En synnerlig kraftig version av en back lock
Tack vare den mycket långa hävarmen som uppstår i och med att man släpper låset bakom själva greppet på handtaget gör att det går åt mindre kraft att lossa detsamma. Lösningen är en smula udda och gör att du inte kan stänga den här kniven med en hand vilket ofta är möjligt med andra utföranden av back locks. Jag har för mig att den här lösningen är patenterad av EKA men därvidlag är jag osäker.
Att bära
Något får man betala för att få handtag komfortabla. Det som offras på ergonomins altare är lätt vikt och nätt format. Som diskuterats här på bloggen tidigare vid ett flertal tillfällen är det alltid en avvägning som måste göras. Här har vi en kniv som väger in på 147 gram och har ett volumiöst handtag. Det är både brett med sina närmare 2 cm och långt. Swede 92 tar stor plats när den förvaras löst helt enkelt.
Ett alternativ är förstås bältesfodral men det är en företeelse jag inte är någon varm anhängare av. Jag har alltid tyckt att ha en fällkniv i fodral är lite av en motsägelse. Då kan jag i princip välja en mindre fastbladad kniv istället även om jag vet att den liknelsen haltar en smula.
De mjuka formerna hos kniven gör dock att när man hittat en ficka stor nog att härbärgera kniven så ligger den bra där.
Sammanfattningsvis
Att Swede 92 är en fällkniv från en annan och svunnen tid kan snabbt konstateras. Det finns inte längre många knivar i den här "klassen" även om några få exempel finns på marknaden. Det vill säga stora, kraftigt byggda fällknivar med back locks utan clip gjorda för att bäras i fodral alternativt löst i en ficka. De har hos de flesta tillverkare ersatts med clip-försedda modernare konstruktioner. Frågan är om typen någonsin kommer att återuppstå? Jag tror faktiskt inte det. Föregångarna, det vill säga slipjoints av olika slag lever däremot i högsta välmåga parallellt med moderna fällknivar. Med sin enkelhet lär de alltid leva kvar särskilt som en symbios mellan gammalt och nytt uppstått där man kombinerar de gamla mönstren med moderna konstruktioner och material.
Men just den här kombinationen av egenskaper som hittas hos Swede 92 känns utrotningshotad.
Här två syskonknivar, en i Bubinga-utförande och en med björkhandtag
Men att den är en smula obsolet innebär inte att det saknas styrkor som följer med den här designen. Swede 92 är ett gott exempel på en mycket ergonomisk fällkniv som är gjord för att jobba hårt med. Inte "ergonomisk" som i att den ligger bra i handen när man klämmer på den i två minuter eller kramar den hårt i handen framför kameran på YouTube. Utan på det viset som känns efter att du försökt tälja till en träbit ett par minuter.
En annan styrka är bladformen som väl matchar handtagets fördelar. Särskilt som eggen är dragen nära handtaget. När man gör så behövs inga "forward choils". Användaren behöver då inte smyga fram som det brukar heta för att få mer kraft och kontroll. Det har man från början. Något jag tycker att fler tillverkare borde ta efter.
Det är den kombinationen som gör att det här är en kniv jag gärna sträcker mig efter om jag vet att jag behöver ta i av någon anledning. På det området trumfar den lätt en Spyderco Paramilitary 2 till exempel.
En svensk Buck 110, nja - enligt mig är 92an en bättre kniv
Inledningsvis kallade jag den här kniven en svensk Buck 110. Det ligger något i det och jag ämnar göra en direkt jämförelse mellan de två modellerna vid tillfälle. Men helt lika är de förstås inte och jag anser att Swede 92 i mångt och mycket är en bättre kniv. Men helt rättvis är inte jämförelsen då Bucken är av äldre årgång. Den har å andra sidan knoppat av sig och fått tjäna som plattform för flera moderna efterträdare. EKA har valt att göra på annat vis. Swede 92 har gått i graven och det som hittas som alternativ i deras katalog nu är Swede 10*.
Kanske skulle en tolkning av 92an i en lätt uppgraderad variant med moderna material vara ett alternativ?
Specifikation:
Längd utfälld: 209 mm
Längd hopfälld: 123 mm
Vikt: 147 g (vägd av mig)
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: 12C27
Handtag: mässingsram med träskollor
Lås: backlock
Producerad av:
EKA, tillverkad i Sverige
/ J - funderar på om blott Sverige svenska Ekor har....
*Storleksmässigt finns även Swede 9 som dock är tumknoppsöppnad, clipförsedd variant. En där tumknoppen för övrigt är helt felplacerad av vad jag kan utläsa av bilder. Något som känns ironiskt när de i produktpresentation säger "Modified clip point blade is ground all the way to the handle to maximize cutting surface". Det sistnämnda är svårt om det sitter en metallpinne i vägen.
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
