Knife Review Bestech Fanga

-  a rather sophisticated beast

For various reasons, it took a while before I got in touch with my first knife from Bestech. They are one of those relatively young Chinese brands that have emerged recently. Even if recently are a couple of years by now. The impression I got is that they belong to the better ones. Part of that may be attributed to the fact that they started collaborations with many knife makers and designers from the get-go.

It was through one of them that I came in contact with the brand by the way. After having contact with Kombou via Instagram I got hold of this model called Fanga.

Bestech BG18E Fanga

Kombou's real name is Grzegorz Grabarski and he is a knife designer and photographer from Poland.
He has made no less than five different models for Bestech and his knives can also be found at Brr-Knives and well known Russian CKF.

Bestech is a company that, before investing in its own collection, has been an OEM manufacturer for a long time. A not very unusual background for Chinese brands. This means that there is a lot of know-how already in place when they start to produce under own label.

What is sometimes missing are well-designed models to work with. But in this case, it can be noted that Bestech started at the right end since they have already presented several exciting knives.

Fanga, for those who appreciate a distinct clip point blade

Twitter version: Fanga, "fang" - the name describes this knife well! Long, lean with a real bite.

Blade

Clip points are one of those classic blade shapes that will never go out of fashion. This particular variant is one of the more significant ones I've seen in a while. There is something about the angles of the clipped part in conjunction with the blade's general proportions that catches the eye. That and the shiny satin finish, the long blood (fuller) and the hole in the blade.

Then, of course, the sheer size increases the interest. The blade measures over 100 millimeters in length. The height is around 24 millimeters and blade thickness 3,7 mm. It is thus not a small blade we are talking about. 

A very distinct drop point blade with a fuller and an opening hole

The steel is the now so cherished D2. This is a Chinese version that makes the composition a bit unknown as "D2" is not exactly specified. It is a more generic term for a tool steel category that is semi-stainless. I prefer other budget steels like 14C28N myself, to be honest. It is possible that on a theoretical level D2 is harder and even tougher. But for me, corrosion resistance is a more important quality in a pocket knife that is carried on your person where it might be warm and humid.


That said, no stains on the blade occurred during the test period. I think the semi-polished satin helps to prevent pitting and staining. 

The material is D2 and the blade is rather discretely marked. On this side with Kombou's logotype

The high flat grind on the blade helps to thin out the 3,7 mm of blade stock before the secondary edge relieves the primary. As you can tell by the pictures it is rather thin. By the way, the factory edge was more than decent at arrival. It shaved hair with ease.  

In action, the blade mostly behaves the way it looks. This means that the tip penetrates exceptionally well, which of course is an asset in these plastic times. Death to plastic! When you poke things with the pointy end the finger guard that the flipper constitutes together with a proper finger groove are details that feel reassuring.

Cardboard is another common material these days. It is effectively dealt with as well. The comfortable and above all the long handle is easy to get a good grip on.

But the handle could be less round. It was something I discovered while cutting materials that offered more resistance. By now I've learned that the pieces of dried lilac that are leftovers from trimming the hedge are rock hard. Cutting them tells you something about ergonomy and the blade geometry. The blade bites well even if it's for sure no carving knife as you understand.

Handle

Two things, in particular, are interesting to note about this handle. The first is size. The knife has a long blade for sure, but the handle is actually slightly longer than needed. It measures a whopping 137 mm. Contributing to this is that the entire length of the handle is not used. There are 3-4 millimeters of empty space at the end of the handle when the knife is closed.

Then the pivot screw is placed fairly far into the handle. Why I do not know but on knives without bearings, it is a way to increase the contact surface between the blade and the handle. It gives a more solid construction laterally. On a knife such as this with ball bearings, this argument is not valid.

One thought is that it has something to do with the geometry and placement of the flipper tab. 

A long handle made of an unusual combination of carbon fiber and G10

The other part that is exciting about this handle is the material itself. It is a genuine carbon fiber / G10 laminate. Meaning it is not the more common veneer-like construction with a thin slab of carbon fiber glued to a thicker piece of G10. The composite is very comfortable to hold as it feels warm at the same time as it gives some traction. A kind of slightly rough feeling.

From a visual point of view, it is also interesting with a certain luster and in this case a blue color that contrasts the glittering carbon fiber. If you don't like blue, the knife is available in other colors too.

The handle is rather wide with a partial backspacer in G10

The construction is uncomplicated and is based on a solid but weight relieved steel frame. On the outside, you find the laminate scales and a backspacer in G10. Besides the adjustable pivot screw, the knife is held together with two screws. The pivot has a decorative collar of anodized titanium which matches both the clip and the blue tones in the handle.  

In practice, there are no grips that don't work with Fanga. The balance is neutral

In hand, the slightly curved sculpted almost organic handle is very comfortable. The length accommodates all types of hands including gloved ones. The generous width increases the contact area between the hand and knife handle which feels good when you apply some pressure. At the top, you find a large depression for your thumb to rest comfortably when holding the knife in a saber grip.

Another positive thing is that the knife is very neutral balanced. Something extra important with a slightly larger knife like this. Good balance can make wonders with knives and make them feel smaller than they actually are. 

Opening and Lock

Fanga can actually be opened in a couple of ways. Of course, it is first and foremost a flipper knife. But the fact is that the small hole in the blade works and the knife can be opened using it. A third is achieved by the long "fuller" acting as a giant nail nick. Thus, the knife can also be opened with two hands if desired. Some options are always nice to have. 

A very well placed flipper tab gives a real kick to the blade

But the flipper is, of course, the favored method. And what an action this knife has! A combination of the placement of the flipper tab, the bearings, and the heavy blade not only gives speed but a great sound. I strongly suspect the latter has something to do with the handle material. The blade locks with a muffled sound. Anyway, it's a treat for all who like a high fidget factor on their knives. 

Then it can easily be stated that the different opening systems work very well. Reliable in all situations I've encountered and with a flipper tab that is easy to find and that is hard to slip from. 

A lock as solid as the opening



The lock bar is chamfered and easy to reach when disengaging the lock

Equally reliable is the lock, a sturdy liner lock made out of 1,8 mm thick steel. The fairly wide space inside the frame due to the thickness of the blade as well as a chamfered locking arm and a recess in the handle side make the lock easy to access and disengage. In fact, the function is close to perfection.

Using such big worlds, of course, leaves no room for blade play in any direction and there is none on this specimen. Another good thing is that the lock bar strength is well dialed in so that it is not overly strong and therefore easy to release.

One big advantage of liner locks as I see it is that the knife can be made more symmetrical. The so popular frame locks almost always give rise to a presentation side and a lock or backside. Fanga doesn't suffer from that disharmony.

A small negative detail I noted was that the end of the lock arm was, sharp is not the right word, but it was too pronounced for my taste. However, a brief contact with some sandpaper took care of that problem.

Another contribution to the "fidget factor" is how smooth and elegantly the blade glides into place again after a soft shake or two. A very satisfying feeling, even though I do not think it should be a knife's foremost talent.

To Carry

You can't deny that Fanga is quite a knife to hide in a pocket. But the profile is not a deterrent, the back and sides are soft and the total weight relatively low. All in all, this means that the knife is actually quite good in the pocket. At least for its size. In the same way, as for example a Spyderco Police which Fanga matches in dimensions.

Unlike it, however, Fanga has a much broader handle. It measures 16 mm which is not thin. 

The flipper tab is out of the way when the knife is stored away. Also, the back is rounded which makes for a slightly more civilized beast in the pocket. However, the dimensions cannot be completely ignored

The clip on this knife is quite large and visible. It is obvious that it's part of the design. The material is milled titanium and thus it's no spring clip. The blue anodization matches the rest of the knives' color scheme. The clip is fastened with only one screw, but it holds it in place without lateral movement.

Two things that make this clip work - a chamfered back and that
it is thin enough to be springy

Even better is that besides looking good it works great.

This is because, despite its type and construction, it offers the right amount of tension. This makes it easy to pull the knife and, above all, put it away again without having to use your other hand. The low profile and rounded end also make it almost invisible in hand when using the knife.

An added bonus is that very little is visible when the knife is sitting in a pocket. 

To Conclude

I can say as much that my first contact with Bestech's product line will definitely not be the last. If Fanga is the slightest representative of the rest of the range, they offer very well built knives in good materials. This model does not belong to Bestechs top of the line knives with its composite handle and D2-steel. But there certainly are knives made in more exclusive materials for the ones who so prefer.

Fanga is the result of a collaboration between Polish knife designer Kombou and Bestech

However, Fanga is an interesting knife both visually and as far as materials go. It has a very striking blade shape and together with the length it results in a notable knife. Fortunately, it is backed with a handle that is really comfortable to hold and work with. Part of it can be attributed to the material which is a mixture of carbon fiber and G10 that I have not encountered before. Another part is about plenty of space, proper machining, and good design.

The blade steel is a bit less exciting. Personally, I hope the D2-trend ends soon. It is a vicious circle where a few loud voices on Youtube, in particular, make themselves the spokesmen for an entire group and the manufacturers are jumping the bandwagon to satisfy what they think is the entire market.

Bestech Fanga, an elegant beast 

What this knife does offer on the other hand are some treats that can not be seen in pictures or viewed in film clips. One is the excellent balance and another is the sound it makes when opened. For those who like this kind of stuff, this knife is a gem. This knife is a joy to both open and close.

Fanga also has details such as clip and pivot-collar in titanium that are anodized to match. What is more important is that the handle provides good ergonomics and that the knife has a blade that cuts well. As icing on the cake, you get a sculpted titanium clip that actually works. It's not every day you see one of those.

Overall, my experience with this knife was overwhelmingly positive. So if you like the looks, and don't mind D2 it's a solid buy. However, it is not for anyone who is shy and likes to carry small discreet pocket knives.

Specification:

Length, overall: 238 mm

Length, folded: 137 mm

Weight: 135 g

Blade length: 102 mm

Blade thickness: mm

Blade steel: D2

Handle material: Carbon fiber/G10 laminate

Lock: Liner lock

Produced by: Bestech, made in China

/ J - impressed

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Bestech Fanga

-  en tämligen sofistikerad best

Av olika anledningar tog det lång tid innan jag fick min första kniv från Bestech i hand. De är ett av de där relativt unga kinesiska märkena som dykt upp på senare tid. Även om senare tid hunnit bli ett par år vid det här laget. Intrycket jag fått är att de tillhör de bättre. Något som grundar sig på olika omdömen jag hört och läst. En del av det får nog tillskrivas att de tämligen omgående inledde samarbeten med ett flertal knivmakare och designers från skilda håll.

Det var via en av dem jag kom i kontakt med märket för övrigt. Efter att haft kontakt med Kombou som hans alter ego är via Instagram fick jag tag i den här modellen kallad Fanga. 

Bestech BG18E Fanga

Kombou heter egentligen en Grzegorz Grabarski och är en polsk knivdesigner och fotograf. Han har gjort inte mindre än fem olika modeller för Bestech och hans knivar kan hittas även hos Brr-Knives och ryska CKF.

Bestech är ett företag som innan de satsade på en egen kollektion varit OEM-tillverkare under en längre tid. En inte helt ovanlig bakgrund för kinesiska märken. Vad det medför är att tillverkningskunnandet redan finns där när man väl sätter igång att producera egna knivar. Vad som ibland saknas är väldesignade modeller att jobba med. Men i det här fallet kan konstateras att Bestech börjat i rätt ända vad beträffar de bitarna då de redan presenterat ett flertal spännande knivar. 

Fanga, för den som uppskattar en god clip point

Twitterversion: Fanga, "fang" - huggtand, namnet beskriver den här besten väl! Lång, elegant med bra bett. 

Blad

Clip points är en av de där klassiska bladformerna som aldrig kommer gå ur tiden. Just den här varianten är en av de mer signifikanta jag sett på ett tag. Det är något med vinklarna på den klippta delen i samverkan med bladets proportioner som drar blickarna till sig. Det och den blanka satinfinishen, den långa blodskåran (fullern) och hålet i bladet.

Sen gör förstås storleken att intresset ökar. Bladet mäter hela 10 cm på längden. Höjden är 2,5 cm och grovleken på godset 3,7 mm. Det är således inget litet blad vi talar om. 

Ett mycket distinkt droppoint-blad försett med en blodskåra och ett öppningshål

Stålet är det nu så omhuldade D2. Det här i kinesisk tappning vilket gör kompositionen en smula okänd eftersom "D2" inte är exakt specificerat. Det är en mer generisk term för en kategori verktygsstål som är semi-rostfria. Själv föredrar jag andra budgetstål och då främst 14C28N måste jag framhålla. Det är möjligt att D2 på ett teoretiskt plan är hårdare och kanske även segare men jag uppskattar när mina fickknivar är mer rostsäkrade.

Med det sagt har det inte uppstått några fläckar på bladet under testperioden. 

Materialet i bladet är D2-stål och det är tämligen disktret märkt. På den här sidan med Kombous
logotyp

Den höga flatslipningen som Fanga försetts med gör att de 3,7 mm som den mäter över ryggen tunnats ut en del innan primäreggen tar vid. Den var för övrigt riktigt bra när kniven anlände. 

Bladet uppträder en aning som det ser ut. Det innebär att spetsen penetrerar utmärkt vilket förstås är en tillgång i dessa plastiga tider. Död åt plasten! När man sticker i saker och ting är fingerskyddet som flippfenan utgör samt fördjupningen för pekfingret detaljer som känns betryggande.

Kartong är ett annat vanligt material som i genomsnitt är något bättre för miljön än plast men som det också kunde få finnas mindre av. Det avhandlas effektivt när det närmar sig den här kniven. Det bekväma och framförallt långa handtaget är lätt att få ett bra grepp om.

Men att det kunde vara något mindre runt upptäcks när man skär i material med lite mer motstånd. Vid det här laget har jag lärt mig att mina bitar syrenstam som blev över när jag trimmade häcken är stenhårda. De ger en fingervisning, bokstavligen, åt ergonomin och bladets geometri. Det biter bra även om det är förstås inte är något att slöjda Dalahästar med som ni förstår. 

Handtag

Två saker är intressanta att notera rörande handtaget på den här kniven. Det första är storleken. Kniven är förvisso utrustad med ett långt blad men här är faktiskt handtaget något längre än det behövt vara. Det mäter närmare 14 cm. Det som bidrar till längden är att man inte har nyttjat hela utrymmet. Det finns ett tre fyra millimeter mot änden på handtaget som är tomma när kniven är hopfälld. Sedan befinner sig pivotskruven tämligen långt in på handtaget. Varför vet jag inte men på knivar av äldre typ är det ett sätt att öka kontaktytan mellan bladet och handtaget vilket ger en stadigare konstruktion lateralt. På en kniv med kullager tjänar det förfarandet inget till.

En spekulation är att det kan ha med flipperfenans placering att göra. 

Ett långt handtag av ett en udda kombination av kolfiber och G10

Den andra detaljen som är spännande med det här handtaget är materialet. Det rör sig om ett äkta kolfiber/G10-laminat. Alltså inte den på marknaden mer vanligt fanér-liknande konstruktionen med en tunn skiva kolfiber limmad på en tjockare bit G10. Kompositen är mycket skön att hålla i då den känns varm samtidigt som den ger rätt bra fäste. En slags lätt sträv känsla.

Rent visuellt är den också intressant med liv och lyster och i det här fallet en blå färg som konstrasterar den glittrande kolfibern. Gillar man inte den finns kniven att tillgå i andra färgställningar också.

Handtaget är tämligen brett med en partiell backspacer i G10

Konstruktionen av kniven är okomplicerad och utgår från en stabil men lättad stålram. Utanpå den de skruvade laminatsidorna och i ryggen återfinns en spacer i G10. Kniven är skruvad i två punkter utöver den justerbara pivotskruven. Den har för övrigt fått sig en dekorativ krage av titan som matchar såväl clipet som de blå tonerna i handtaget. 

Det finns i praktiken inget grepp som inte fungerar med Fanga. Balansen är helt neutral

I hand är det lätt krökta skulpterade nästan organiska handtaget bekvämt. Längden gör att alla typer av händer får plats och den generösa bredden ger stor anläggningsyta mot handen vilket minskar skav när man tar i. För tummen finns på ovansidan en rejäl fördjupning att använda vid sabelgrepp. Positivt är också att kniven är mycket neutralt balancerad. Något som är extra viktigt med lite större knivar. Det kan trolla en del med formatet och göra att de känns något mindre än vad de faktiskt är. 

Öppning och lås

Fanga kan faktiskt öppnas på ett par olika vis. Det är naturligtvis först och främst en flipperkniv. Men faktum är att det lilla hålet i bladet fungerar och kniven kan tumöppnas med hjälp av det. Ett tredje sätt att fälla ut av bladet åstadkoms genom att den långa "fullern" fungerar som nagelskåra. därmed kan kniven även fällas ut med två händer om så önskas. Valfrihet är aldrig fel. 

En mycket välplacerad flipperfena ger bra skjuts i bladet när den används

Men flipperfenan är förstås det som är premierat. Och vilken öppning den ger sen! Kombinationen av hur fenan är placerad, kullagren och det tunga bladet ger inte bara en rejäl fart utan ett maffigt ljud. Det senare har även något med handtagsmaterialet att göra misstänker jag. Bladet faller på plats med ett dovt klack-ljud. Hursom helst är det mumma för den som gillar hög lekfaktor på sin kniv.

Sen kan i all enkelhet konstateras att öppningssystemen fungerar mycket bra. Pålitligt i alla lägen och med en flipperfena som är lätt att hitta och som fingret inte halkar av i brådrasket. 

Ett lås lika stabilt som öppningsfunktionen



Låsarmen är fasad och lätt att nå när låset skall släppas

Lika pålitligt är låset som utgörs av en stabil liner lock. På grund av den starka ramen är låsarmen hela 1,8 mm grov. Rätt brett utrymme inuti kniven på grund av tjockleken på bladet samt en fasad låsarm och en försänkning i handtagssidan gör låset lätt att komma åt att släppa. Faktum är att funktionen är nära perfektion. Något glapp är det förstås inte tal om när jag använder de orden och motståndet när bladet skall släppas är väl avvägt. En fördel med liner locks som jag ser det är att kniven kan göras mer symmetrisk. De idag så populära ramlåsen ger nästan alltid upphov till en presentationssida och en låssida. Den problematiken lider inte Fanga av.

En liten negativ detalj hos låset var att baksidan av den yttersta delen av låsarmen var, vass är för mycket sagt men för skarp för min smak. Lite sandpapper ordnade dock den detaljen.

Ytterligare ett bidrag till "lekfaktorn" kommer i och med hur bladet elegant glider in igen efter ett lätt skak eller två. En mycket tillfredställande känsla trots att jag inte anser att det bör nämnas som en knivs främsta talang.

Att bära

Det går inte att förneka att Fanga är mycket kniv att gömma i en ficka. Men profilen är inte avskräckande, ryggen och sidorna mjuka och vikten låg. Sammantaget gör det att kniven faktiskt är rätt bra i fickan. På samma vis som t ex en Spyderco Police vilken den matchar i mått.

Till skillnad från den är Fanga emellertid grövre över ryggen med sina 16 mm. Det gör att det är en del volym som skall förvaras. 

Flipperfenan är ur vägen när kniven är undanstuvad. Likaså är ryggen rundad vilket bidrar till att besten blir något mer 
civiliserad i fickan. Måtten går dock inte att helt bortse ifrån

Clipet på den här kniven är rätt stort och synligt. Det är uppenbart att det ingår som en del av designen. Materialet är titan och clipet är fräst ur ett massivt stycke och är således inte något fjäderclip. Färgen är en till resten av handtaget matchande blåanodisering. Det är fäst med endast en skruv som dock håller det på plats utan rörelse i sidled.

Två saker som gör att clipet fungerar väl - fasad bakkant och 
att det är tunt nog för att fjädra

Mer tacknämligt än utseendet är att det fungerar utmärkt! Det eftersom det trots typ och konstruktion fjädrar rejält. Det gör att det är lätt att dra sin kniv och framförallt stoppa undan den igen utan att behöva ta den andra handen till hjälp. Den låga profilen och fasade bakkanten gör dessutom att det inte känns nämnvärt när kniven brukas.

En extra bonus är att mycket lite sticker upp ur fickan när kniven förvaras där. 

Sammanfattningsvis

Min första kontakt med Bestechs produkter lär definitivt inte bli den sista kan jag avslöja. Om Fanga är det minsta representativ för övriga sortimentet så handlar det om mycket välbyggda knivar i klart godkända material. I det här fallet tillhör kniven inte den mest exklusiva klassen med sin komposit  i handtaget och D2 i bladet men det finns ett par snäpp upp i modellprogrammet även vad det gäller den biten för den som önskar mer flärd.

Fanga är ett resultat av ett samarbete mellan Kombou och Bestech

Fanga är emellertid en intressant kniv, både visuellt och materialmässigt. Den har ett mycket slående blad och tillsammans med storleken ger det en kniv som syns. Som tur var backas det upp av ett handtag som är riktigt bekvämt att hålla i och arbeta med. En del av det kan tillskrivas materialet som är en blandning av kolfiber och G10 som jag inte stött på tidigare. En annan del handlar om gott om utrymme, arbetade former och god design.

Något mindre spännande är bladstålet. Personligen hoppas jag att D2-trenden ebbar ut snart. Det är en ond cirkel där några få högljudda röster på framförallt Youtube gör sig till talesmän för hela gruppen knivköpare varpå tillverkarna hakar på för att tillfredsställa vad de tror är hela marknaden. 

Bestech Fanga en elegant best i ovanlig kostym

Den här kniven bjuder däremot på en rad godbitar som inte går att utläsa av bilder och filmklipp. En är den förträffliga balansen och en annan är ljudet den åstadkommer när den öppnas. För den som gillar sånt är den här kniven en pärla. Kniven är nämligen en fröjd att både öppna och stänga.

Fanga har även detaljer som clip och pivotkrage i titan som anodiserats för att matcha färgtemat. Vad viktare är att handtaget ger god ergonomi och att kniven har ett blad som skär bra. Som grädde på moset fås ett skulpterat titanclip som faktiskt fungerar. Det är inte var dag man ser det.

Sammantaget blev mötet med den här kniven mycket positivt. Den är dock inget för den som är blyg och gillar små diskreta fickknivar.  

Specifikation:

Längd utfälld: 245 mm

Längd hopfälld: 137 mm

Vikt: 135 g

Bladlängd: 108 mm

Godstjocklek: 3,7 mm

Bladstål: D2

Handtag: Kolfiber/G10-laminat

Lås: Liner lock

Producerad av: Bestech, tillverkad i Kina

/ J - vässar gadden

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 194 "Tärningen sade..."

Ibland slår jag tärning om vad jag skall göra. Men nu är inte vanliga tärningar lika kul om de nu inte råkar hamna på "sex". Den här tärningen ger andra val. Den sade "ta en kaffe till!" En sådan uppmaning kan inte motstås förstås.

 Och vad gör man för att förgylla kaffestunden om man inte har sällskap? Tar en "Knaffebild" förstås!

"And the Dice told me..."

Kniven är en lång slank sak från Bestech kallad Fanga. En clippoint med mycket attityd designad av Kombou. Materialet i handtaget är extra intressant då det är ett äkta laminat av G10/Kolfiber. Inte den vanligare lösningen med en tunn skiva fiber ovanpå ett block G10. Det ger en speciell känsla att greppa. 

Förutom det bjuds på ett utmärkt handhavande och god balans. Mer om den här kniven vid senare tillfälle! 

/ J - tärningsman light

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC LII

Nu skall vi tala väder! På allvar faktiskt. Jag är hjärtinnerligen trött på det här jäkla mörket. Växjö, där jag råkar bo, var på väg att slå nytt bottenrekord i antal soltimmar för november. Tidigare rekord var 5 timmar (från 1995) och vi hade länge under tre. Men så efter 29,5 dagar så bröt solen igenom molntäcket. Strålande sol i en och en halv dag.

Lite snö därtill och tillvaron såg ljusare ut för ett ögonblick. Det varade just så länge, ett ögonblick. Sen smälte snön och nu är det extremvarmt för årstiden. Ja och så är det mörkt också. Förbannat mörkt. Det var det jag ville illustrera med dagens EDC-bild. 

Det dagsljus vi har

Kniven på bild är min första kniv från Bestech. Den långa slanka "Fanga" designad av Kombou som han kallar sig. Han insåg väl att inte alla kan stava till Grzegorz Grabarski. Efternamnet är lätt nog men polacker gillar sina z.

Eftersom den är riktigt stor så kompletteras den med en mer socialt accepterad kniv i och med Victorinox Army 2. Ljuset står som vanligt min Thrunite för och skriver gör jag med T5Ti Halberd från Fenix Flashlights, apropå ficklampor. 

Eller i ärlighetens namn skriver jag mest på tangentbord. Men det ser inte lika snyggt ut på EDC-bilder. 

GLAD FREDAG PÅ ER!

/ J - söker ljuset

Ny kniv - Bestech Fanga

I rådande vintermörker kan det behövas något att lysa upp tillvaron med. Så varför inte en ny kniv? Den här gången är det inte bara en ny kniv utan ett för mig nytt märke. Det rör sig om Bestech. Ett kinesiskt märke som funnits på marknaden i några år. På senare tid har de breddat sin produktion genom samarbeten med diverse formgivare. 

Jag kunde haft någon av deras kniv i hand för längen sedan men efter många turer med diverse representanter för företaget i Europa tröttnade jag. Nu har jag nu trots allt en av deras knivar i hand. Det finns en orsak till att de bytt ansikte utåt på den här marknaden kan jag säga. 

Bestech Fanga

Den här modellen kallas "Fanga" och är en riktig best formgiven av polske Grzegorz Grabarski även känd som "Kombou". Här talar vi om 24 cm kniv med ett aggressivt clip point blad som mäter över decimetern på längden. Materialet är D2 och det löper på keramiska lager. Kniven har ett handtag av ett äkta laminat med G10 och kolfiber. Inte som de flesta med ett tunt skikt av kolfiber över en G10-sida för att lura ögat. Här är materialen istället varvaade vilket framkommer vid fräsning av materialet. Det ger en behaglig yta kan sägas så här inledningsvis. 

Kniven ger ett mycket välbyggt intryck och ljudet den gör vid öppning är speciellt. Ett slags dämpat, behagligt "thump". En extra finess är att den även kan öppnas med tummen via det mikroskopiska hålet i bladet. 

Det skall bli kul att testa den här kniven. Nu väntar jag bara på lite ljus så jag kan fotografera den också!

/ J - härdar ut, det skall väl bli jul till slut