Dagens bild nr 234 Föreställ dig

Den här kniven är intressant. Modellen kallas lite fyndigt för "Wharning" och är designad av Dirk Pinkerton. Någon på ett Spydercoforum kallade den för "Clonin" då de tyckte att den är för lik Spydercos modell Yojimbo. 

Men sanningen är att det är en gammal modell som Pinkerton först designade till sig själv. Tydligen har han små händer och valde därför att utgå från handtaget. Sedan blev bladet vad det blev. Det började med ett klyvarblad men sen såg han en Seax, blev inspirerad och bestämde sig för att dra bladet mer åt det hållet. Senare sågs modellen av Meyerco och resten är historia som det brukar heta. 

"Imagine that"

Anledningen till att jag döpte bilden till vad jag gjorde är däremot lite sorgligare. Det är nämligen en riktigt häftig kniv på ett plan. Det där enkla handtaget är riktigt bekvämt och bladet har ett tämligen grymt utseende. Sammantaget ser kniven bra ut och är därtill användbar!

Men så var det precisionen i tillverkningen. Meyerco är inte kända för att göra de mest högkvalitativa skapelserna i universum och det gäller dessvärre den här kniven med. Den är kvick som tusan då man fuskat med assisterad öppning men den fungerar väl. G10-materialet har man inte heller snålat på då det är av god kvalitet och riktigt strävt. Knivstålet är AUS8. Materialen är således godkända de också.

Bladfinishen däremot ser precis så billig ut som kniven var men värst är låset, en liner lock. I det här utförandet låser det förvisso men så vandrar också lås-armen hela vägen till motsatt sida. Mycket mindre bra kan man säga om det. 

Därför undrar jag hur den här modellen kunde ha varit om den tillverkats av någon som lade ned en smula omsorg på sina knivar. 

/ J - undrar vad som kunde ha varit

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 134 "Den fulaste kniven"

På mitt instagramkonto kallade jag den här kniven för "Ugliest Knife". Det ligger något i det eftersom den är ett av de mer anskrämliga knivliknande föremålen jag äger. Balansen är fel, storleken är fel, materialen är usla bara för att matchas av lika dålig byggkvalitet och passning i materialen. Dessutom saknades det skruvar redan vid leverans. Som synes på bilden är skruvparet omaka. Faktum är att det enda förlåtande med den är att det fjäderassisterade bladet är mycket snabbt. 

Annars är den dessutom tung och klumpig utöver att handtaget kan vara bland det minst ergonomiska som gjorts. Det är så grovt att jag knappt når runt fanskapet! Ännu mer tragiskt är att det tydligen är modellerat efter greppet på en 1911-pistol om jag förstått det hela rätt. Någon som kan vapen bättre än jag får väl förneka eller bekräfta det påståendet.

Märkligt nog lär det finns en designer bakom eländet. Varför Darrel Ralph vill ha sitt namn på den är vederstyggelsen är för mig ett mysterium. Eller så hade han en dålig dag alternativt är han så här dålig. Jag vet inte. 

"The Ugliest Knives"

Kniven är av märke Meyerco och modellen minns jag inte var den heter. Det finns faktiskt en anledning till köpet. Orsaken står att finna i att jag vid den tiden fått hem min SOG Twitch II och det är en kniv jag uppskattar. Därför var jag även på jakt efter dess lillebror "Blink". Monstrositeten ovan påminner vagt om den på bild och dessutom har jag en svaghet för vitt ben måste tillstås. Därför verkade det här vara en god idé. Jag trodde nämligen att den här kniven var yttepytteliten! Det är den INTE och idén var verkligen inte god. 

När jag läste att den var formgiven efter ett pistolgrepp insåg jag inte att det var i skala 1:1. Jag borde läst specifikationen mer noggrant. Förlåtande är att det var en eBay-auktion och att den i princip inte kostade något. Ibland tittar jag på den för att påminna mig om att inte vara alltför impulsiv. 

/ J - presenterar skämsknivar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Meyerco "Shockwave"

- Designersamarbeten VI, Lambert

Den kniv jag tänkte presentera idag är ytterligare en kniv i den för typen lägre prisklassen* men som överraskar positivt på flera områden och ger en försmak av originalet och därmed en möjlighet att få känna på en Kirby Lambertkniv utan att sälja bilen.

Det är förstås alltid en balansgång för knivmakare att sätta sig i knät på knivindustri-tomten och låta billigare produkter ståta med sina namn. Historien är full av både lyckade och mindre lyckade exempel på det. Om knivarna är välbyggda nog med bra fit & finish och för sammanhanget väl valda material är de förstås utmärkta fönster mot en bredare publik och något positivt för upphovsmannen som både ger uppmärksamhet och i den bästa av världar mer klirr i kassan i slutändan.

Men om knivarna inte speglar sina namnkunniga förlagor tillräckligt väl eller har rätt förhållande kvalité/pris då blir slutresultatet därefter vilket faller tillbaka på designern och knappast lockar köpare att söka sig mot de högre höjderna för att investera i originalen. Sen kan väl invändas att målgrupperna för de två olika knivtyperna inte är desamma. Det var inte direkt så att jag tvekade mellan att ställa mig på Lamberts väntelista och köpa den här kniven.

Återstår att se hur bra "Shockwave" marknadsför sin upphovsman.

Kirby Lambert står bakom den här modellen från Meyerco

"Shockwave" är designad direkt för Meyerco av den kanadensiska customknivmakaren Kirby Lambert som är omtalad för att göra knivar som håller extremt hög kvalité även för att vara handgjorda diton. Därför förvånade det mig att han valde att slå sina påsar ihop med just Meyerco för sitt första samarbete.

De har som märke inte gjort sig kända för att ligga i de mer exklusiva segmenten utan gör i allmänhet, för att uttrycka det snällt, lite enklare knivar vad gäller material, konstruktion och pris med tillverkningen förlagd till Kina. Några uppstickare finns dock i modellprogrammet. Men till deras fördel skall sägas att de har kontrakt med ett flertal mycket tunga namn i knivvärlden som  Blackie Collins, Darrel Ralph, Bob Terzuola, Greg Lightfoot, Jeff Hall och Randall King m fl och de är också märket som faktiskt uppfann "assisted opening", i och med sin "Strut'n'cut" 1997. Det är dock förvånande att de kan göra så pass mycket skräp med de namnen involverade.

Meyerco "Shockwave"

"Shockwave" är inte en replika av någon specifik kniv men har ett flertal karaktäristiska drag från Lamberts mer unika knivar.

Det innebär att vi har en stor och relativt tung kniv framför oss med tämligen flödande former som går igen i både slipningen av bladet och det formade handtaget vilket ger ett tämligen unikt utseende som tydligt talar om vem avsändaren är.

Blad

Bladet är en modifierad, närmast organisk formad droppoint med en markerad falskegg på ovansidan och en uttalat s-formad egg. Drag i formspråket särskilt när det gäller hur bladet är utformat tycker jag mig känna igen från Greg Lightfoot som Lambert gått i lära hos.

8Cr13Mov-stål, den här gången med ganska djärv form

Slipningen är en tämligen aggressiv skålslipning vilket ger en relativt tunn egg givet bladgodsets tjocklek på 3,3 mm över nacken. Men eftersom slipfasen inte sträcker sig över hela bladets bredd utan ca 2/3 upp så uppstår de problem som förknippas med skålslipning vid genomgående skär. Kniven känns ibland som en kil**. Stålet är det numera nästan för kinatillverkade knivar standardiserade 8Cr13Mov vilket inte är alltför uselt men inget att hänga i granen ens så här års. Det motsvarar i runda slängar det japanska AUS8 i prestanda. Funderar på att lägga kniven i en snödriva för att se hur den klarar korrosion.

Kniven kom relativt vass. Jag har inte använt den så mycket att jag behövt slipa om den än. Återstår att se hur den svängda eggen är att tampas med. "Recurves" är vackra att se på men har rykte om sig att vara tämligen svåra att slipa och nyttan är väl något tvivelaktig även om teorin säger att de skall göra att eggen greppar vissa material bättre***. 

Handtag

Materialvalet är ovanligt påkostat för prisklassen med skållor i slipad G10 och bolster i kolfiber. Det kanske inte är den mest exklusiva kolfibern men får ändå ses som något extravagant. Det är en utmaning att blanda två material på billigare knivar eftersom det kräver tillpassning mellan delarna vilket både fördyrar produktionen och kan vara svårt att få snyggt. Det är enklare att slänga på en massiv bit av enklare G10 så är det klart. I det här fallet klarar sig Meyerco relativt bra i det hänseendet. På några bilder jag sett är det glipor framförallt på icke "presentationssidan" som varit aktuellt. Jag har nog haft tur därvidlag.

Format grepp i G10 och med bolster av kolfiber

Skarven mellan de olika materialen får godkänt

Den påtagliga vikten härrör förutom från bladet till stor del från de kraftiga liners i stål som är knivens ryggrad. De är inte urborrade eller lättade på något vis. Konstruktionen är som många andra knivar nuförtiden helt öppen i ryggen och hålls i det här fallet ihop av tre distanser förutom bladstopp och pivotskruv. De fem fästpunkterna ger en stark kniv.

Noterbart är att kniven inte är helt neutral i balansen. Vanligtvis är balanspunkten förlagd någonstans kring övergången blad/handtag eller där de styrande fingrarna befinner sig. Den här kniven har tyngdpunkten förskjuten mot handtaget på grund av vikten där. Det kan både upplevas som en smula udda men även som en fördel. Det gör att den trots vikten känns som en "snabbare" kniv i handen, inte olikt vissa arbetsknivar. Jag föredrar en förskjutning bakåt framför bladtunga knivar om det nu skall väljas mellan två onda ting.

Greppet är format efter handen vilket kan vara en fullträff eller en miss helt beroende på om det passar den egna anatomin. I det är fallet har jag tur och kniven är riktigt bekväm trots de uttalade konturerna får jag väl säga då jag normalt föredrar "enklare" handtag som själv låter en välja grepp i större utsträckning.

Bekvämare ändå blir kniven utan clip. Som det är nu är det inte helt i vägen med det sticker ut en bit från handtaget och kan kännas om man tar ett fastare tag om kniven. 

Stålkanterna var ursprungligen inte särskilt väl fasade särskilt inte på insidan av handtaget, återigen något som reflekterar prisnivån, men efter ett par omgångar med fint sandpapper är det ordnat och kniven känns nu betydligt mjukare att hålla i.

Handtaget har inget hål för fånglina men det går som nödlösning att lägga en tunnare sådan runt den bakersta distansen utan att bladspetsen skulle ta emot.

Öppning och lås

Jag har den manuella versionen utan fjäderförstärkt öppning. Fördelen med det är att man själv kan välja hur man vill fälla ut kniven, långsamt eller snabbt. Men även om den fälls ut stillsamt blir den knappast diskret med den storleken. Det är som sagt en bastant kniv. Den är för övrigt tämligen mjuk att fälla ut även om den inte briljerar.

Bra placerade tumknoppar gör kniven lätt att fälla ut

Öppningen sker med tumknoppar av "vulkantyp" d v s formen är konisk. De är välgjorda och fungerar som det är tänkt -  relativt lätta att hitta utan att fippla omkring med fingrarna och fästet är adekvat. Placeringen och  vinkeln p g a det breda bladet gör kniven lättöppnad. Men det hade varit ännu lättare att nå dem om någon form av fördjupning i bolstren hade gjorts för detta ändamål.

En grovt dimensionerad linerlock

Låset är en osedvanligt kraftig linerlock och t ex grövre dimensionerad än på "RAT 1" som annars är en kniv i motsvarande storlek. Kniven låser säkert och stabilt och det finns inget kännbart glapp i kniven, inte ens om den provoceras. Det är tämligen imponerande och något som jag tacksamt märkt är fallet allt oftare även på billigare knivar. Låset är inte för hårt att släppa men det känns att det är stabilt och kräver press för att frigöra.

Att bära

Ja det går ju inte att komma ifrån att vikten känns. Men i ett par jeans kommer det välfungerande men ganska grova clipet till sin fördel. Då känns inte kniven alltför mycket även om man är medveten om att den finns där. Den slipade ytan på handtaget och spänsten i stålet på clipet gör att det är lätt att få fram kniven.

En av nackdelarna med att ha en stor kniv i fickan är att det är svårt att nå övriga saker som man kan tänkas förvara där. I mitt fall nyckelknippan. På sommaren när det är dags för shorts brukar jag ofta ha en kniv i höger benficka men det är uteslutet med den här typen av kniv som troligen skulle dunsa runt så mycket att man skulle få blåmärken på benen. Storleken och framförallt vikten begränsar kraftigt möjligheterna att bära kniven. Den kan inte ha lös i fickan som en liten klassisk fickkniv, inte i benfickor som lättare EDC knivar och det finns inget bältesfodral som t ex en Buck 110 vars vikt den inte bara matchar utan överstiger. Då återstår höger framficka på byxorna föresatt att det inte är tunnare sommarbyxor för då var även det alternativet kört. Shockwave är således begränsad till att bära i en framficka på ett par kraftiga jeans eller arbetsbyxor eller dylikt.

Clipets funktion är bra men det sticker ut lite väl mycket

Clipet håller kniven bra men har en billig ytfinish som verkar vara målad. Men å andra sidan har den inte skavts för illa trots att jag haft kniven i något år. Men så bär jag den inte så jäkla ofta heller av ovanstående skäl. Det följer originalet väl efter det som likt Lamberts knivar inte kan flyttas från sin högersida där man bär kniven med spetsen uppåt. Konstruktionen är bra då det gör att kniven sitter lågt i fickan, ytterligare ett plus särskilt med en lite tyngre kniv eftersom det gör att den inte dinglar omkring. 

Summering

Det är en stabil kniv på gränsen till tung men det var också ett av kraven från skaparen själv. Lambert ville att kniven skulle likna hans andra knivar med kraftiga liners och blad vilket naturligtvis återspeglas i vikten. Särkilt när Shockwave är gjort i enklare material än sina påkostade förlagor som inkluderar en del titan. 

Den stora styrkan hos den här kniven är estetiken. Föresatt att man gillar kraftigare knivar och Lamberts original vill säga. För det är där Shockwave lyckas bäst. Den är utseendemässigt mycket lik hans andra knivar med bra proportioner och kombinationen kolfiber och G10 är något Lambert också använder i handtagen på sina customknivar och som går igen här.

En annan styrka är byggkvalitén som är långt över förväntan med tanke på vad jag betalade för kniven. Jag har hört att det finns de som fått måndagsexemplar med missar som glipor mellan handtagsmaterialen och repade blad eller kvardröjande rester av lim. I det avseendet är min riktigt bra och lider inte av de problemen. Bladet är välcentrerat, kniven låser stabilt och detaljerna i handtaget är bra med försänkta skruvar och godkänd passning mellan materialen.

Kvalitetskontrollen är ofta en av baksidorna med knivar tillverkade i kina. Den är inte alltid helt konsekvent för att uttrycka det milt. Det är naturligtvis inte det att de inte kan göra knivar som håller hög standard. Ett bevis på det är Spydercos "Tenasious-" och "Byrdlines" och inte minst helkinesiska modeller från SRM. Men det är tydligt att många exemplar som ett företag som Spyderco skulle klassa som sekunda och kassera eller rabattera som "factory seconds" når ut på marknaden  om de heter Meyerco.

Den stora akilleshälen som jag tidigare talat om är vikten. Men den är även rätt bred och handtaget tjockt vilket gör att den tar mycket plats i fickan. Det är mycket kniv att släpa omkring på helt enkelt.  Så den bärs inte så frekvent även om det händer. Det är ofta andra knivar i det här formatet som får mer ficktid.

Olyckligtvis konkurrerar den i samma klass som både Ontario RAT 1 men framförallt med den tämligen snarlika Utilitac II från Ontario (i alla fall de versioner som inte har tantoblad) som i allt är en bättre kniv.

Beslutet att införskaffa en Shockwave eller ej handlar nog mer om man uppskattar utseendet hos Kirby Lamberts knivar och vill ha något som påminner om dem. Söker man en tung och stabil kniv med utpräglade linjer till ett lågt pris då är den ett riktigt bra köp. Om målet är en lättburen, enkel skärmaskin som vardagssällskap i fickan finns det bättre kandidater.

Specifikation:

Längd utfälld: 214mm
Vikt: 180 g
Bladlängd: 91 mm
Godstjocklek: 3,3 mm
Bladstål: 8cr13Mov
Handtag: Skållor i G10 och bolster i Kolfiber över stålliners

Producerad av: Meyerco, tillverkad i Kina

Här en länk till tillverkarens och produktens hemsida där det dock inte finns så mycket mer teknisk information än den ovan. T ex hårdhetsgrad hade varit intressant att veta.

* I det här fallet kostar "Shockwave" runt 45-50$ i USA och går ibland hitta ännu billigare på reor och utförsäljningar. Den går att att köpa även i Sverige hos t ex Knifenordic men betingar då löjliga 784 kr plus frakt.
** Att det går att skära med kniven visas bl a i det här klippet
*** Det mest extrema bladet jag känner till därvidlag är nog Spydercos "Civilian" som har ett högst speciellt och för ett ändamål anpassat blad. 


/ J - Lägger tyngd bakom orden