Ett garantiärende

Jag tillhör inte de som reklamerar produkter särskilt ofta. Vare sig knivar eller andra prylar. Antingen har jag en jäkla tur eller så är jag inte lika petig som en del andra. Oavsett orsak så händer det sällan. 

Men den här gången kändes det inte som jag hade något val. Kniven som var aktuell var en styck "Piccolo" en relativt ny knivmodell från italienska A.G.A. Campolin. Ett ärevördigt Italienskt företag med tillverkningen förlagd till Maniago. 

En styck liten italienare, Piccolo från A.G.A. Campolin. När bilden togs visste jag inte att den upphört att fungera

Piccolo är vad man får om man korsar en klassisk stilett med en modern EDC-kniv. Formen på bladet är lite mer bruksorienterad och den är även som namnet antyder liten. Bladet mäter 7,5 cm och totallängden landar på 17 cm. 

Eftersom det är en automatkniv det handlar om så är förstås bladet fjäderbelastat. Då modellen är av klassisk typ så är det en bladfjäder som står för kraften. På lika traditionellt vis har den även en säkring på handtaget. En enligt mig helt onödig funktion som jag inte tror någon använder men som möjligen kan ha sitt berättigande eftersom knappen på den här typen av knivar sticker ut en bit i relation till handtaget. Men det var nog säkringen som på något vis var boven i dramat den här gången. 

Vad som hände var att kniven efter några dagar helt sonika vägrade att öppna sig mer. "Mussla" var bara förnamnet. Fram till dess hade funktionen varit utmärkt. 

Ibland kan knivtypen kärva lite om man inte trycker in knappen tillräckligt distinkt och snabbt. Men det hjälpte inte i det här fallet och inte heller hade knappen till säkringen fastnat. Den var faktiskt det enda som rörde på sig. Själva aktiveringsknappen till bladet var däremot permanent låst! Att olja eller lirka med bladet hjälpte inte heller. Sen hör till saken att de här knivarna är nitade så att ta isär dem och framför allt att få ihop dem igen är inte helt lätt. I princip får man bygga om dem. Det var därför en manöver jag gärna undvek. 

Så här ser den ut när den faktiskt är utfälld

Efter att ha beskrivit problemet i ett mail till säljaren fick jag efter någon dag svar att det nog var lika bra att jag skickade tillbaka kniven för att ersättas med en ny. Med kniven följde ett av mig ifyllt

formulär som beskrev problematiken. Något otydligt var det gällande vem som skulle stå för frakten då det stod på deras info-sida att de gjorde det vid reklamationer men inte hur det går till. Jag mailade även om detta och fick till svar att "yes, we refund shipping cost". Hur de gör det vet jag fortfarande inte och några pengar har jag inte sett till för övrigt. 

Frakten från Sverige tog några dagar och jag fick bekräftelse på att de mottagit kniven samt fraktnummer för en ny någon dag senare. Så långt var allt väl. Ungefär en vecka senare hade jag en ny kniv att hämta ut från Preem. 

Ersättaren hade inte blond kalufs utan är mer mörkmustig

Att den nya kniven skulle se något annorlunda ut var jag helt säker på då handtaget är av horn och därmed varierar mycket i utseende eftersom det är ett naturmaterial. Den första kniven var "blond" medan den nya var nästan svart. Snyggt på två olika vis. Men jag hade en misstanke som visade sig vara sann och det var att även byggkvaliteten kan variera. De här knivarna är i princip handgjorda och det gör att slipning och sammansättning beror på vem som gör det och deras dagsform. 

På de områden där den gamla kniven var helt solid, som bladspel och lås lämnade den nya en del att önska. I gengäld var den springa som fanns i ryggfjädern på originalet inte närvarande på det nya exemplaret och nitarna var bättre rundade. 

Däremot så var det glapp i bladet och det i sin tur berodde på att ett av de främre bolstren satt löst. Så pass löst att det gick att vinkla flera millimeter utanför ramen och snurrade runt pivotniten!

På det problemet finns två lösningar. En är att genast skicka tillbaks ersättningskniven och aldrig mer handla av företaget. Skall man följa modern sedvänja så bör man dessutom i olika mer eller mindre sura ordalag smutskasta företaget på alla sociala medier som finns över bristande kvalitet och kontroll innan det görs.  

Nu är jag lite omodern så jag valde lösning två. Jag fixerade det snurrande bolstret med en liten droppe lim varpå det aldrig kommer att röra sig mer. Därefter gick jag och hämtade lite tyg som skydd för kniven och en liten hammare att jobba med. Efter att försiktigt ha trimmat pivotniten genom att knacka på den har jag nu en kniv helt utan glapp och spel. Möjligen något lite långsammare än tidigare. Men det är det värt och den är fortfarande rapp. 

Så erfarenheten blev en mixad kompott i det här fallet. Det var aldrig tal om att inte ordna problemet från säljarens sida och tidsaspekten var med tanke på all frakt involverad inte något att klaga på. Snarare var det jag som inte skickade tillbaks kniven snabbt nog. Även mailsvar och bemötande var tillfyllest. 

Men lite smolk i glädjebägaren fanns i och med att den nya kniven var behäftad med fel som kunde renderat en andra retur. Då det gick att ordna själv lät jag som sagt saken bero. 

Frågan är, skall jag påpeka för tillverkaren att de brustit något i kvalitetskontroll och skulle ni ha bemödat er om hundringen eller var det var för frakten? En tanke jag har är att de kan dra av det på ett framtida köp. 

/ J - den ofrivillige reparatören

Garantier och reklamationer

Förhållandet till garantier och reklamationer verkar skilja sig mellan amerikaner och ja, mig i alla fall. Jag vågar inte tala för andra i det fallet. Vad det handlar om är att jag märker när jag kikar på You-Tube klipp till exempel att bland det viktigaste för amerikanska recensenter är att knivmärken har bra garantier. Det verkar gälla alla sorters knivar. Och jäklar vad de utnyttjar dem. Ibland får jag intrycket att hälften av alla knivar skickas tillbaka av ett eller annat skäl. 

Av någon märklig anledning har jag sällan den sortens otur. Men visst har det hänt med ett par stycken. Knivar som jag borde returnerat men inte orkat skicka tillbaka då säljaren befunnit sig långt bort och knivarna inte varit så dyra. Bland annat en Kershaw Chill som aldrig fungerade. För att inte tala om båda mina Buck Vantage. 

In i kammaren efter hammare och spik

Sen var det den här kniven. En "Piccolo" från A.G.A Campolin. Den är faktiskt en reklamationskniv då den första upphörde att fungera efter några dagar. Då det är en fjäderdriven kniv och en nitad konstruktion är det inget man med lätthet åtgärdar själv. Själva historien kommer jag att berätta vid senare tillfälle. Den skickades därför tillbaks till säljaren. 

Men den här nya kniven anlände med en miss. Överlag var finishen förvisso något bättre på det här exemplaret. Men till skillnad från den första fanns glapp i bladet sidledes. Ett hyfsat störande sådant. Orsaken var enkel att finna. Det högra främre bolstret satt löst! Passningen mot hornsidan var inte hundraprocentig och kombination med en något för löst islagen pivotnit blev inte helt lyckad. Själva bolstret kunde rotera en bit runt niten. 

Vad gör man åt det? Skickar tillbaks kniven omedelbart med motiveringen "så skall det inte vara". Nja, det kunde jag förstås gjort. Så billig är den nämligen inte. Men nu vet jag att de här knivarna delvis görs förhand i små serier. Det är faktiskt någon som sitter och slår i de där nitarna bland annat. Det gör att de aldrig kommer att vara CNC-perfekta. Något nithuvud är nästan alltid vasst på den här typen av knivar till exempel. 

Istället är själv bäste dräng och jag gick efter hammaren och spik eller snarare lim. En droppe superlim under bolstret så satt det på plats. Därefter lite tejp över bolstren varpå jag knackade på niten med hammaren. Det är ett utmärkt sätt att justera nästan alla nitade knivar. Visst, kniven blev aningen slöare på vägen ut men det är fortfarande bra kick i den. Men bladet glappar inte och bolstret rör sig inte heller. Den känns nu mycket solid. 

Hur skulle ni ha gjort, skickat tillbaks kniven omedelbart eller åtgärdat problemet själv?

/ J - reperatören

Februari och framåt

Ny månad och därmed ett nytt kapitel i livets tjocka bok. Eller kanske det är en hel serie romaner  det handlar om i det fallet när jag tänker efter. 

Med det nya månadsskiftet kan även slås fast att ett nytt "knivår" börjat även det. Någon glad entusiast jag såg på FB lät meddela att hans år börjat bra då han redan var inne på den tionde kniven så här långt. Det kallar jag en riktig rivstart! 

Riktigt där är jag inte. Men ett par har det faktiskt blivit. Två som sladdade från förra året i form av den nyligen recenserade Gerber Pocket Square och Spydercos Kapara. Den senare kommer det en recension på inom kort. Utöver det så anlände nyligen en lila skönhet från Italien via Österrike i form av en Zero från AGA Campolin. En kulör som aldrig skådats i knivhögen förut. 

Hogue X5, snart i en blogg nära dig!

Vad mer händer på knivfronten i nådens år 2019? Skall vi hålla oss till den närmsta framtiden så kommer jag att rapportera om hur det går i mitt reklamationsärende med min lilla Piccolo som just nu är på väg tillbaks till butiken då den upphörde att fungera. Det kommer också omdömen och tankar kring ett par mycket intressanta kineser. Det handlar om två väldigt bra EDC-knivar gestaltade i Two Suns "Horizon" och QSP "Mamba". Det är inte alltid sund design, goda material, bra utförande och lågt pris går hand i hand. Men ibland får någon till det. När det talas om QSP så kan jag även tillägga att jag för stunden utvärderar en fastbladare från dem kallad "Erised". 

Vidare plitar jag på några rader om en mycket intressant lånekniv från Knivshop.se, nämligen Hogue X5. Den recensionen kan ni först ta del av på "Vasst". 

En fortsättning på "J stirrar närsynt på" blir det också då jag dokumenterat och dissekerat insekter. Någon gång därefter följer även en fortsättning på min låsencyklopedi och där är det dags för den gamla "liner locken" att presenteras.

Med andra ord händer det en hel del här på bloggen även framgent. Väl mött i februari go' vänner. Se nu till att inte bli lika insnöade som jag bara!

/ J - planeraren

Akut blyghet

Säg den lycka som varar för evigt heter det ju. I det här fallet varade den bara i ett par dagar vilket är långt ifrån evigheten oavsett måttstock. Därefter gick det mindre bra. Jag ämnade först skriva några rader om "gammeldags charm" och att det är sympatiskt med frånvaron av digital precision i knivvärlden ibland. 

Nu ångrar jag nästan att jag tänkte så. Jag sitter nämligen med en styck liten stilett som vägrar visa sig för världen. Den har drabbats av akut blyghet vad det verkar. 

Ser ni den runda knappen mitt på handtaget? Numera är den endast till prydnad

Inledningsvis fungerade kniven hur bra som helst. Faktum var att precisionen i tillverkningen och sammansättningen av kniven var ovanligt bra för att vara av den här typen. Själva mekanismen sparkade hårdare än en uppskrämd mulåsna så allt var frid och fröjd. Möjligen undantaget för att den vid två tillfällen "hängde" sig och utlösningsknappen temporärt satt fast. Detta trots att den (helt meningslösa) säkerhetsfunktionen var deaktiverad. Nåja, efter att ha lirkat lite genom att föra den senare fram och tillbaks några gångar samt pressa på bladet med fingrarna för att lätta på det interna trycker så fungerade kniven igen. 

Förutom igår då. Nu sitter knappen där den sitter. Det med eller utan säkerhetsspärr i olika lägen. Nu går det inte ens att trycka in knappen med våld. Ovanligt ömma tummar vittnar om det. Det är som den vore fastsvetsad. 

Vad som hänt har jag inte en aning om. Det känns som om säkerhetsspärren på något vis hamnat emellan men eftersom jag råkar veta att den bara är en tunn metallplatta som glider på plats under aktiveringsknappen så borde det inte kunna hända så länge knappen för den funktionen är intakt, vilket den är. Aktiveringsknappen är i sin tur en enkel hävstång som frigör en låsklack som släpper bladet fritt. Inte heller där är det mycket som kan krångla egentligen. Om den nu inte gått av vill säga. Men det är inget som rasslar inuti kniven.  

I den gammaldags charmen ingår även att kniven är nitad så att plocka isär den låter sig inte göras med lätthet om man nu inte kan och känner för att bygga om den helt. Därtill är mina kunskaper och tillgången till verktyg för skral så jag avstår. Sen har jag betalt norr om 110 Euro för den så det ämnar jag inte ge mig in på ändå. Företaget, A.G.A. Campolin är kontaktade via sin försäljningsdel "3Knives".

Nu återstår att se vad som händer i ärendet. 

/ J - undersöker garantier