Så här skall det väl inte se ut, del II

Härförleden skrev jag ett inlägg om en kastkniv från Spyderco som mådde mindre bra. Eller rättare sagt, den var död. Det var väl inte den bästa reklamen för märket kan vi väl säga eftersom jag förvisso haft kniven sedan modellen var ny men inte börjat använda den förrän nyligen. Så snart jag började kasta med den gick kniven helt sonika av. 

Efter att ha tittat närmare på brottytorna kan jag konstatera att de inte ser vidare bra ut. Konsistensen är lite som grov asfalt och det finns en  mörkare fläck i brottområdet. Så mycket vet jag om stål att det inte är ett gott tecken. 

En mindre lyckad "mod", att minska längden på kniven

Utan att vara expert kan man se att brottytorna har vissa färgskiftningar

Men egentligen är väl det första stora problemet med Spyderthrower att de är felkonstruerade. Med det avser jag inte designen då det är en klassiker från Moeller som vet vad han pysslar med då han själv är både knivmakare och knivkastare. Han är mannen bakom den ursprungliga Venom-modellen som den här kniven baseras på. Jag kan tillägga att Spyderco-knivarna är utmärkt balanserade och kvicka när det kommer till rotationskastning och därmed lätta att kasta prick med. Så där återfinns inte felet. 

Ett litet misstag är det förvisso att välja att göra hål i kastknivar. Förr eller senare riskerar det att hända något med dem då hål utgör en försvagning av konstruktionen per definition och det inte finns några andra knivar som används lika hårt som kastknivar som det tränas med möjligen undantaget yrkesknivar. 

Det främsta felet återfinns i att Spyderco förlagt produktionen till Kina istället för Taiwan eller USA och att de snålat på materialet. Av någon för mig helt outgrundlig anledning valde de att använda 8Cr13MoV som stål i sina kastknivar. Utifrån mina kunskaper och erfarenheter är det ett mycket märkligt val. Det är inte så att andra kastknivar, läs custom eller exklusiva produktionsknivar, är gjorda i dyrare material för det är de inte. Men i princip alla är gjorda i fjäderstål eller kolstål av något slag och inte ett i sammanhanget skört knivstål främst framtaget till fällknivar. Det finns en anledning till det!

Ersättaren med sina kompanjoner, nu är det tre Spyder Throwers igen

Det är tur i oturen att Spyderco har en utmärkt kundservice och står för sina produkter vare sig de är bra eller mindre lyckade. I det här fallet innebar det att jag fick en ny kniv även om det tog lite tid. 

Under tiden har jag emellertid tränat vidare med de två jag hade kvar. De är faktiskt väldigt sympatiska till rotationskastning. Men i princip varje gång de slår i varandra eller någon annan kniv träffar dem så blir det ett jack eller så ryker en flisa. Efter ett mycket kort tag ser de därför för jäkliga ut. Mina saknar både spetsar och stora bitar av eggar och har jack i handtagen. 

Är man inte så lyckligt lottad att man har möjlighet att ha flera tavlor att kasta mot och därmed enbart kastar en kniv i taget lär de fortsätta träffa varandra. Ett fenomen som dessutom blir värre med tiden så länge man kastar instinktivt av den enkla anledningen att grupperingarna blir bättre och bättre. Enda sättet att undvika det är att medvetet kasta mot kanterna på tavlan. 

Det negativa det spröda stålet för med sig förutom att utseendet blir lidande är att det är svårt att hålla knivarna i bladet eftersom man riskerar att skära upp händerna på jacken som uppstår hela tiden. Ett måste vid distanser som 4 och 6 m vid rotationskastning. 

Men Spyderco-knivarna kommer med ett sympatiskt och välsytt fodral så de är roliga att dra och kasta direkt från slidan. 

/ J - roterar knivar

Så här skall det väl inte se ut?

Det var sannerligen inte meningen att min första text om knivkastning här på bloggen skulle handla om ett garantiärende. Men så kan det slumpa sig. Egentligen hade jag tänkt börja från början med ett kapitel om hur det kom sig att jag började kasta kniv en gång i urtiden. Fortsättningen  var tänkt att ägnas åt teknik, både kastteknik och åt själva knivarna. Det finns mycket att säga om de områdena nämligen. 

Men nu börjar vi istället bakifrån, från gårdagen. Det ligger något i uttrycket "övning ger färdighet", därför övas det tämligen flitigt för tillfället. Det enda goda en pandemi för med sig. Det har blivit någon eller till med några timmar per dag under helgen och de gångna veckorna. På det följer att de gamla kunskaperna vaknar till liv och till och med förbättras. Den som kastat lite vet att en av de saker som händer är att precisionen ökar och därmed även risken att man gör en "Robin Hood", det vill säga sätter en av knivarna i de andra. Faktum är att det händer tämligen ofta!

Därav följer att man får gå över sina knivar med en fil och lite sandpapper efter sejourerna. Det för att få bort elaka jack och grader som annars kan skära upp fingrarna när man kastar med halv rotation och håller kniven i bladet. 

Spyderco Spyder Throwers Large

Tyvärr sliter det rätt hårt på knivarna och med tiden får man skaffa nya. Av bland annat den här orsaken och att det faktiskt händer, särskilt när man är ny, att man missar att sätta kniven i målet, hålls stålet i kastknivar mycket mjukt. Inte så mjukt att det böjer sig men ändå. Av samma skäl håller man sig borta från allt vad som brukar kallas "superstål" heter. Är det några knivar som utsätts för vad som i "EDC-kretsar" kallas "hard use" så är det kastknivar. Misshandel är nog snarare ett mer adekvat uttryck. Därför är diverse former av fjäderstål eller kolstål att föredra. 

Nu valde tyvärr inte Spyderco den lösningen. De valde istället ett rostfritt stål, vilket är ett litet misstag menar jag. Förvisso rätt härdat, det vill säga mjukt i det här fallet men ändå fel. 

Den här kniven har blivit utsatt för en eller ett par "Robin Hood". Jacken i bladet är ärr efter sådana träffar och även den lilla flisa som gått i handtaget är
 resultatet av lite knivmisshandel

Modellen jag använder mig av är Spyder Thrower Large. Det är en tolkning av en mycket känd kastknivsmodell kallad "Viper" designad av kanadensaren Harald Moeller. Den här versionen är gjord i direkt samarbete med honom för övrigt. 

Förstoras bilden upp syns en linje man inte vill se i en kastkniv

Och så här ser den ut från andra sidan, tyvärr är det inget hårstrå som syns

Mitt i gårdagens träningspass slutade en av tre knivar säga "tjiiiiiiing" med sitt typiska ringande ljud när jag åstadkom en rikoschett. Istället lät den som en kråka med halsfluss. Inte bra alls. Många års erfarenhet talade tyvärr om för mig vad det berodde på. Vid en första okulärbesiktning fanns inget att hitta. Kastningen fortsatte och eftersom jag nu kommit in i andra andningen missades det inte särskilt mycket och dessutom var det ju bara en av tre som var problemet. Men efter ett tag händet det igen. Sedan en gång till. 

Vid närmare granskande hittades en hårfin spricka i handtagsdelen. Tydligen hade jag satt en perfekt träff från en av de andra knivarna i ett av hålen som finns borrade där. Kraften hade spräckt det nästan sex millimeter tjocka stålet. Det är rejäla krafter vi talar om. 

Goda råd är dyra. Särskilt som det här inte är några billiga kastknivar, ja för mig då. Inte de dyraste heller då de vare sig är customknivar eller proffsknivar men inte heller några billiga leksaker från Aliexpress. De kostar runt 1300 kr för ett set om tre. 

Så nu återstår att se om Spyderco lever upp till sitt goda rykte för bra kundservice. Jag har kontaktat dem mail-ledes för att se vad de säger. I första vändan skulle jag vilja slippa skicka knivarna till USA för bedömning då det är rätt dyrt att skicka mer än ett kilo knivar över Atlanten. 

Frågan är om de anser att knivarna är misshandlade på något vis. Det är en delikat fråga eftersom det utan tvekan varit fallet om det handlat om något annat än kastknivar. Men nu är det just det jag ägnat mig åt. I det här fallet tror jag att det är materialvalet som är boven snarare än något annat. 

Jag håller er underrättade om fortsättningen i ärendet. 

/ J - tränar kastarmen

Ett garantiärende

Jag tillhör inte de som reklamerar produkter särskilt ofta. Vare sig knivar eller andra prylar. Antingen har jag en jäkla tur eller så är jag inte lika petig som en del andra. Oavsett orsak så händer det sällan. 

Men den här gången kändes det inte som jag hade något val. Kniven som var aktuell var en styck "Piccolo" en relativt ny knivmodell från italienska A.G.A. Campolin. Ett ärevördigt Italienskt företag med tillverkningen förlagd till Maniago. 

En styck liten italienare, Piccolo från A.G.A. Campolin. När bilden togs visste jag inte att den upphört att fungera

Piccolo är vad man får om man korsar en klassisk stilett med en modern EDC-kniv. Formen på bladet är lite mer bruksorienterad och den är även som namnet antyder liten. Bladet mäter 7,5 cm och totallängden landar på 17 cm. 

Eftersom det är en automatkniv det handlar om så är förstås bladet fjäderbelastat. Då modellen är av klassisk typ så är det en bladfjäder som står för kraften. På lika traditionellt vis har den även en säkring på handtaget. En enligt mig helt onödig funktion som jag inte tror någon använder men som möjligen kan ha sitt berättigande eftersom knappen på den här typen av knivar sticker ut en bit i relation till handtaget. Men det var nog säkringen som på något vis var boven i dramat den här gången. 

Vad som hände var att kniven efter några dagar helt sonika vägrade att öppna sig mer. "Mussla" var bara förnamnet. Fram till dess hade funktionen varit utmärkt. 

Ibland kan knivtypen kärva lite om man inte trycker in knappen tillräckligt distinkt och snabbt. Men det hjälpte inte i det här fallet och inte heller hade knappen till säkringen fastnat. Den var faktiskt det enda som rörde på sig. Själva aktiveringsknappen till bladet var däremot permanent låst! Att olja eller lirka med bladet hjälpte inte heller. Sen hör till saken att de här knivarna är nitade så att ta isär dem och framför allt att få ihop dem igen är inte helt lätt. I princip får man bygga om dem. Det var därför en manöver jag gärna undvek. 

Så här ser den ut när den faktiskt är utfälld

Efter att ha beskrivit problemet i ett mail till säljaren fick jag efter någon dag svar att det nog var lika bra att jag skickade tillbaka kniven för att ersättas med en ny. Med kniven följde ett av mig ifyllt

formulär som beskrev problematiken. Något otydligt var det gällande vem som skulle stå för frakten då det stod på deras info-sida att de gjorde det vid reklamationer men inte hur det går till. Jag mailade även om detta och fick till svar att "yes, we refund shipping cost". Hur de gör det vet jag fortfarande inte och några pengar har jag inte sett till för övrigt. 

Frakten från Sverige tog några dagar och jag fick bekräftelse på att de mottagit kniven samt fraktnummer för en ny någon dag senare. Så långt var allt väl. Ungefär en vecka senare hade jag en ny kniv att hämta ut från Preem. 

Ersättaren hade inte blond kalufs utan är mer mörkmustig

Att den nya kniven skulle se något annorlunda ut var jag helt säker på då handtaget är av horn och därmed varierar mycket i utseende eftersom det är ett naturmaterial. Den första kniven var "blond" medan den nya var nästan svart. Snyggt på två olika vis. Men jag hade en misstanke som visade sig vara sann och det var att även byggkvaliteten kan variera. De här knivarna är i princip handgjorda och det gör att slipning och sammansättning beror på vem som gör det och deras dagsform. 

På de områden där den gamla kniven var helt solid, som bladspel och lås lämnade den nya en del att önska. I gengäld var den springa som fanns i ryggfjädern på originalet inte närvarande på det nya exemplaret och nitarna var bättre rundade. 

Däremot så var det glapp i bladet och det i sin tur berodde på att ett av de främre bolstren satt löst. Så pass löst att det gick att vinkla flera millimeter utanför ramen och snurrade runt pivotniten!

På det problemet finns två lösningar. En är att genast skicka tillbaks ersättningskniven och aldrig mer handla av företaget. Skall man följa modern sedvänja så bör man dessutom i olika mer eller mindre sura ordalag smutskasta företaget på alla sociala medier som finns över bristande kvalitet och kontroll innan det görs.  

Nu är jag lite omodern så jag valde lösning två. Jag fixerade det snurrande bolstret med en liten droppe lim varpå det aldrig kommer att röra sig mer. Därefter gick jag och hämtade lite tyg som skydd för kniven och en liten hammare att jobba med. Efter att försiktigt ha trimmat pivotniten genom att knacka på den har jag nu en kniv helt utan glapp och spel. Möjligen något lite långsammare än tidigare. Men det är det värt och den är fortfarande rapp. 

Så erfarenheten blev en mixad kompott i det här fallet. Det var aldrig tal om att inte ordna problemet från säljarens sida och tidsaspekten var med tanke på all frakt involverad inte något att klaga på. Snarare var det jag som inte skickade tillbaks kniven snabbt nog. Även mailsvar och bemötande var tillfyllest. 

Men lite smolk i glädjebägaren fanns i och med att den nya kniven var behäftad med fel som kunde renderat en andra retur. Då det gick att ordna själv lät jag som sagt saken bero. 

Frågan är, skall jag påpeka för tillverkaren att de brustit något i kvalitetskontroll och skulle ni ha bemödat er om hundringen eller var det var för frakten? En tanke jag har är att de kan dra av det på ett framtida köp. 

/ J - den ofrivillige reparatören

Garantier och reklamationer

Förhållandet till garantier och reklamationer verkar skilja sig mellan amerikaner och ja, mig i alla fall. Jag vågar inte tala för andra i det fallet. Vad det handlar om är att jag märker när jag kikar på You-Tube klipp till exempel att bland det viktigaste för amerikanska recensenter är att knivmärken har bra garantier. Det verkar gälla alla sorters knivar. Och jäklar vad de utnyttjar dem. Ibland får jag intrycket att hälften av alla knivar skickas tillbaka av ett eller annat skäl. 

Av någon märklig anledning har jag sällan den sortens otur. Men visst har det hänt med ett par stycken. Knivar som jag borde returnerat men inte orkat skicka tillbaka då säljaren befunnit sig långt bort och knivarna inte varit så dyra. Bland annat en Kershaw Chill som aldrig fungerade. För att inte tala om båda mina Buck Vantage. 

In i kammaren efter hammare och spik

Sen var det den här kniven. En "Piccolo" från A.G.A Campolin. Den är faktiskt en reklamationskniv då den första upphörde att fungera efter några dagar. Då det är en fjäderdriven kniv och en nitad konstruktion är det inget man med lätthet åtgärdar själv. Själva historien kommer jag att berätta vid senare tillfälle. Den skickades därför tillbaks till säljaren. 

Men den här nya kniven anlände med en miss. Överlag var finishen förvisso något bättre på det här exemplaret. Men till skillnad från den första fanns glapp i bladet sidledes. Ett hyfsat störande sådant. Orsaken var enkel att finna. Det högra främre bolstret satt löst! Passningen mot hornsidan var inte hundraprocentig och kombination med en något för löst islagen pivotnit blev inte helt lyckad. Själva bolstret kunde rotera en bit runt niten. 

Vad gör man åt det? Skickar tillbaks kniven omedelbart med motiveringen "så skall det inte vara". Nja, det kunde jag förstås gjort. Så billig är den nämligen inte. Men nu vet jag att de här knivarna delvis görs förhand i små serier. Det är faktiskt någon som sitter och slår i de där nitarna bland annat. Det gör att de aldrig kommer att vara CNC-perfekta. Något nithuvud är nästan alltid vasst på den här typen av knivar till exempel. 

Istället är själv bäste dräng och jag gick efter hammaren och spik eller snarare lim. En droppe superlim under bolstret så satt det på plats. Därefter lite tejp över bolstren varpå jag knackade på niten med hammaren. Det är ett utmärkt sätt att justera nästan alla nitade knivar. Visst, kniven blev aningen slöare på vägen ut men det är fortfarande bra kick i den. Men bladet glappar inte och bolstret rör sig inte heller. Den känns nu mycket solid. 

Hur skulle ni ha gjort, skickat tillbaks kniven omedelbart eller åtgärdat problemet själv?

/ J - reperatören

Akut blyghet

Säg den lycka som varar för evigt heter det ju. I det här fallet varade den bara i ett par dagar vilket är långt ifrån evigheten oavsett måttstock. Därefter gick det mindre bra. Jag ämnade först skriva några rader om "gammeldags charm" och att det är sympatiskt med frånvaron av digital precision i knivvärlden ibland. 

Nu ångrar jag nästan att jag tänkte så. Jag sitter nämligen med en styck liten stilett som vägrar visa sig för världen. Den har drabbats av akut blyghet vad det verkar. 

Ser ni den runda knappen mitt på handtaget? Numera är den endast till prydnad

Inledningsvis fungerade kniven hur bra som helst. Faktum var att precisionen i tillverkningen och sammansättningen av kniven var ovanligt bra för att vara av den här typen. Själva mekanismen sparkade hårdare än en uppskrämd mulåsna så allt var frid och fröjd. Möjligen undantaget för att den vid två tillfällen "hängde" sig och utlösningsknappen temporärt satt fast. Detta trots att den (helt meningslösa) säkerhetsfunktionen var deaktiverad. Nåja, efter att ha lirkat lite genom att föra den senare fram och tillbaks några gångar samt pressa på bladet med fingrarna för att lätta på det interna trycker så fungerade kniven igen. 

Förutom igår då. Nu sitter knappen där den sitter. Det med eller utan säkerhetsspärr i olika lägen. Nu går det inte ens att trycka in knappen med våld. Ovanligt ömma tummar vittnar om det. Det är som den vore fastsvetsad. 

Vad som hänt har jag inte en aning om. Det känns som om säkerhetsspärren på något vis hamnat emellan men eftersom jag råkar veta att den bara är en tunn metallplatta som glider på plats under aktiveringsknappen så borde det inte kunna hända så länge knappen för den funktionen är intakt, vilket den är. Aktiveringsknappen är i sin tur en enkel hävstång som frigör en låsklack som släpper bladet fritt. Inte heller där är det mycket som kan krångla egentligen. Om den nu inte gått av vill säga. Men det är inget som rasslar inuti kniven.  

I den gammaldags charmen ingår även att kniven är nitad så att plocka isär den låter sig inte göras med lätthet om man nu inte kan och känner för att bygga om den helt. Därtill är mina kunskaper och tillgången till verktyg för skral så jag avstår. Sen har jag betalt norr om 110 Euro för den så det ämnar jag inte ge mig in på ändå. Företaget, A.G.A. Campolin är kontaktade via sin försäljningsdel "3Knives".

Nu återstår att se vad som händer i ärendet. 

/ J - undersöker garantier

Uppföljning reklamation

- ibland är det snabba ryck som gäller

Det finns de som är serviceinriktade och vill göra rätt för sig. Det är trevligt när de återfinns i andra ändan av misslyckade transaktioner! Och alla som har fördomar mot att kineser inte skulle ta sitt företagande på allvar kan lugna sig lite där hemma bakom skärmarna. Jag fick svar inom några timmar på mitt mail innehållande reklamation angående den självförstörande kniven och det är inte illa, särskilt givet tidsskillnaderna. 

Vad blev då utgången av mitt klagomål Jo, pengarna är redan till fullo återbetalda till mitt Paypalkonto och jag får behålla kniven. Sen kan väl erkännas att det beror på att det är för dyrt att skicka mig returfraktsedlar på en trasig kinakniv men ändå. 

Därutöver får jag en ny uppsättning skruvar mot att jag betalar frakten för dem. Det kan jag leva med. Det innebär att om det fungerar och de faktiskt kommer fram så får jag en ny kniv för under 10$.

Sista mailet från säljaren nu på morgonen låter hälsa att skruvarna redan är i den ömma omvårdnaden hos den kinesiska posten, vad den nu kan tänkas heta. 

/ J - avvaktar

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Reklamation

- Ibland får man precis vad man betalar för

Att det händer mycket på den kinesiska knivfronten just nu har säkert inte undgått någon intresserad. Först var det bara dåliga kloner och kopior som kom därifrån. De följdes av bättre och till och med bra sådana. Efter ett tag dök märken som Carson Labs, Reate och Kizer upp. Sen följde raskt fler i deras framgångsrika fotspår som exempelvis Stedemon, Maxace, CH-knives och SRM som knoppade av sig till Real Steel. 

Så det är klart att man blir nyfiken på fler. Kan ett märke pumpa ut välgjorda fällknivar med kullaggrade flipperblad och titanhandtag så kan väl fler. Det gäller bara att hitta rätt fabrik. Mina sista knivar från Real Steel är så goda som något annat på marknaden och piskar det mesta i sin prisklass och Kizer tillhör kvalitetstoppen vad gäller produktionsknivar. Av de skälen fnyser ingen generellt åt knivar "Made in China" längre. 

MEN de ruttna äggen i korgen finns kvar. Jag hittade ett sådant igår. Hört talas om "Two Sun"? Det hade inte jag heller men blev nyfiken. Av bilderna att döma såg modellen jag kikade på inte helt fel ut och priset var ytterligt humant. Kniven återfanns på eBay och inte Aliexpress kan väl nämnas. 

TwoSun, katalogbild

Kniven var kanske lite tråkig kanske men följde konceptet väl och jag gillade formen på handtaget och den avskalade bladformen. Nåväl, order lades och försändelsen kom igår. Snabb transport då jag inte räknat med att få den innan jul. Väl inslagen även om paketet såg ut som en elefant eller möjligen en rundrumpad stuvare suttit på det. Kniven dröp av olja så någon korrosion led inte kniven av heller. 

Första intrycket var mest positivt framför allt som kniven var lättare än väntat och tämligen bekväm att hålla i och utöver det verkade kvaliteten leva upp till och något överträffa priset. De enda som inte var riktigt bra var själva öppnandet som uppenbarligen behövde lite tid. Flippern måste träffas rätt för att fungera och detentkulan samt låsarmen bjöd på rätt mycket motstånd inledningsvis men sådant kan slita in sig. Positivt var även att kniven hade dolt översträckningsskydd på låsarmen. De hade gjort sin hemläxa väl, vilka som än låg bakom. Det gick icke att förtälja av kniven ty den var helt, och då menar jag helt, steril. 

Efter en timmas användande i form av paketöppnande och lite kartongjox, det är ju ändå juletider och en falukorv senare så rasade kniven ihop. 

Jag hade av misstag råkat komma åt den hemliga "James Bondknappen" den som det stod "SELFDESTRUCT" på. Det började med att bladet kändes lite glappt i sidled. Inget konstigt i sig då flippers öppnas med sådan kraft mot stoppinnen att pivotskruven inte sällan behöver justeras om den inte är loctitad härifrån till h-e! Men se där stötte jag på patrull. Specialskruv - och inte så lite heller. Försökte med den specialnyckel för trestjärniga pivotskruvar jag äger. Men den passade inte. Bäst jag satt där och pillade ramlade något mycket litet ur kniven och ned i mitt knä. Det skall det inte göra så varpå jag blev ytterligt nyfiken. 

Så skall det INTE se ut, skruvhuvudena har helt sonika gått av

Men se där ja! En skruvskalle i miniatyr. En av skallarna hade helt sonika gått av. Konstruktionen var annars sund, det vill säga ingen skruv direkt från sidan in i den andra titansidan med gängpaj som följd utan en hon och en hanskruv. Problemet var dimensionen och kvaliteten på dem. 

Visserligen brukar kinesisk "hardware" d v s skruvar, muttrar, nitar e t c ofta vara gjorda av mjukost men det här tar nog priset. För att ytterligare lägga sten på börda så var det lilla huvudet jag fått i knät den sista kvarvarande av två. Den första hade uppenbarligen gått av tidigare och fallit bort, troligen redan under tillverkningen. 

Så här ser de ut på plats, huvudlöst!

Nu delade sig kniven som en sann fällkniv i två delar, tja eller fler. Det visade sig dock att den ganska snygga backspacern faktiskt var i titan. Visserligen billig sådan men ändå. 

En sann fällkniv. Den fäller ihop sig själv - i sina beståndsdelar

Nu har jag fotograferat av eländet och öppnat ett returärende på eBay. Får se vad som händer. Jag har varit vänlig nog att ge säljaren alla chanser. Vederbörande kan välja mellan att a) skicka mig en ny kniv b) ge mig pengarna tillbaks eller åtminstone c) skicka komplett skruvsats så fixar jag det själv. 

Vi får se vad svaret blir. Jag var vänlig nog att tala om att jag drev en knivblogg också. Ärlighet varar längst. 

Jag återkommer med utvecklingen på historien när det finns en sådan. Det finns säkert någon lärdom att dra i slutändan. Förhoppningsvis inte bara "låt någon annan testa de okända märkena först".

Fortsättning följer...

/ J - testar reklamationer på eBay

PS. Ber om ursäkt för bildkvalitén, dåligt ljus och en mobil är inte det bästa grundmaterialet

 #knivigtvarre #aliaspostmortem