Visar inlägg med etikett ergonomi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ergonomi. Visa alla inlägg

måndag 9 september 2019

Dagens bild nr 180 "En fråga"

Dagens bild visar en kniv som i all enkelhet är briljant, en EKA Swede 86. Jag hade knappt hört talas om modellen innan den här dök upp. Den verkar ha hamnat i skuggan av den något större 88an som tillika är utrustad med lås vilket den här inte är. Men så fick jag en av (halvt) okänd välgörare. Därefter har den blivit en omhuldad krabat. 

I vad består då det briljanta undrar vän av ordning?


Best Ratio - Weight vs Ergonomics

Excellensen återfinns i förhållandet mellan vikt och komfort/ergonomi. Åtminstone i min samling är det mycket svårt att hitta någon annan fällkniv som har så låg vikt i relation till hur väl den ligger i handen både när man klämmer på den eller arbetar med den. 

Min utmaning eller snarare fråga till er blir därför:

Vilken kniv i din samling har bäst ratio mellan vikt och komfort/ergonomi?



/ J - frågvis

#knivesandbikes  #knivigtvarre

onsdag 17 juli 2019

Några ord om ergonomi


Ergonomi (av grekiskans ergo, arbete och nomo, lag) är egentligen läran om hur arbetsmiljö och arbetsredskap påverkar människan. 

Jag har märkt att det råder viss förvirring kring vad god ergonomi hos framförallt fällknivar är för någonting*. Den här förvirringen späs framförallt på av ett antal stora YouTube-recensenter som formligen pumpar ut knivpresentationer i en aldrig sinande takt. Ibland tycks de hinna med någon om dagen vad det verkar. När hinner de bära knivarna de talar om?

Det är bara ett problem med det hela. Det finns ingen chans att tala om hur "ergonomisk" en kniv är om du inte brukar den! Det ligger liksom i sakens natur. Att greppa kniven i handen, vanligtvis i "sabelgrepp" med en tumme på därför avsedd "jimping" och konstatera "den här känns bra" är inte att undersöka en knivs ergonomi utan någonting annat. ALLA knivar känns bra vid ett sådant "test".  

Den här känns ju perfekt! Lysande ergonomi eller...


Ett lysande exempel på det här hur Paramilitary 2 från Spyderco har fått rykte om sig att vara extremt bekväm i hand samt ergonomisk. Då kan det komma som en överraskning när jag hävdar att

DET ÄR DEN INTE ALLS! 


Eller jo, den är bekväm i hand och det även efter att jag skurit en bit papper. Men hur mycket jag än gillar Spyderco som märke och den modellen även om den inte är min favorit så är den f-n inte ergonomisk! Den har dock många andra bra egenskaper.

Den mänskliga handen är extremt anpassningsbar.
Faktum är att den här träbiten känns bekväm när jag bara håller i den


Det finns ett enkelt sätt att testa en knivs riktiga ergonomi även utan att arbeta med den i flera timmar**. 

  • Ta en bit trä av valfritt slag. Greppa sedan din favoritkniv och pressa eggen in i träet med full kraft några gånger alternativt skär ett par tre rejäla bitar ur trästycket.
  • Känn efter hur din hand påverkats.
  • Titta därefter på din hand för att se hur den ser ut. Finns där röda streck alternativt punkter?

Är du nu stor anhängare av nämnda PM2 och hävdar att den är exemplarisk inom det här området så utför du det här testet. Resultatet talar för sig själv. Det är inget jag gärna gör om kan jag säga. Det är inte långt ifrån att blodvite uppstår och då talar vi inte om bladet. 


Mitt stackars tumveck. Efter någon minut smärtar det!


Detsamma gäller lillfingret som får ta resten av 
kraften när kniven pivoterar i handen


Till den här knivens försvar skall sägas att det gäller oerhört många fällknivar. Den här råkar bara vara väldigt känd. 

Det som oftast testas i sammanhanget är hur knivar känns vid väldigt lätta skär, företrädesvis papper och kartong eftersom det är något som är lätt tillgängligt för de flesta. Särskilt de som bor inne i städer. Det är också det som gör att folk envisas med att hålla knivar med tummen på bladet. Försök du ta i ordentligt med den fattningen! Hävstången blir alltför stor varpå handleden viker sig uppåt om du inte är oerhört stark. Detsamma gäller alla jäkla "choils" som förflyttar eggen längre bort från handen där kraften finns. Om de istället används blir greppet oftast ännu mindre ergonomiskt eftersom du får bladryggen i tumvecket istället för handtaget.

Det finns inga rätt eller fel i sammanhanget eller jo, rätt skall vara rätt såtillvida att man skall kalla saker för sina rätt namn.

Jag hävdar INTE att alla knivar behöver vara gjorda för att ta i med eller för att skära i hårda material som gummi och trä etc. Snarare tvärtom då väldigt många uppgifter snarare tarvar en vass egg eller spets än kraft bakom skären.

Men kom inte och hävda att en kniv är lämpad för tyngre uppgifter eller är ergonomisk när den inte är det. 



/ J - stoppar handen i bikupan


* Det är nästan lika missbrukat som att säga om diverse fällknivar att de är "bra i köket". Det uttalandet bevisar mest att de som säger det inte vet ett dyft om matlagning vare sig som matlagare eller kockar.

** ja, jag har arbetat som styckare i yngre år så jag har erfarenhet av det

måndag 20 februari 2017

Släpp käpphästarna fria, del 2


Nu har det passerat ett tag sedan sist och vi närmar oss därmed våren så sakteliga. Någon besvärlig vintervecka ämnar säkert ära oss med sin närvaro även här nere i södern men ändå. Jag såg en halvtrasig hårdrockgitarr i skyn, "Flying V" igår. Det visade sig vara gäss på ingång. 

Annars märks det i knivstallet där otåligheten växer och det finns naturligtvis fler ystra fålar än de som presenterades i den första delen av den här miniserien. Ibland återfinns en och samma egenskap till och med i samma ök och långvarig korsavel har gjort att det inte alltid är lätt att se skillnad på de olika individerna. Men om ni spanar noga kanske ni kan urskilja några av era personliga favoriter!


Bilden döpt till "It's only a Mirage". Tänk att så många fel kan klämmas in i en och samma kniv!


Här nedan introduceras några fler karaktärer som döljer sig därinne i stallets dunkel och idag skall vi ägna oss lite mer åt själva framförandet. Hur det känns att sitta upp i sadeln och greppa tyglarna. Dagens tema med variationer rör ergonomi.


  • Handdödaren - biter utan tvekan den hand som föder den. Hungriga clip igen, i det här fallet de som enträget skär in i handen. När knivar används skall clip inte påverka ergonomin mer än nödvändigt och framförallt inte gräva sig in mjukdelarna i handen. Det handlar om grundläggande formgivning och inte raketforskning. Bland missdådarna återfinna såväl stora som små märken, dyra som billiga knivar om vart annat. Ännu märkligare är att det finns exempel på tillverkare som i en stund gör rätt för att i nästa synda grovt trots att kompetensen borde dröja kvar. 
  • Vandalen - har en ytterst avog inställning till resten av världen. Clipet som förstör sin omgivning är ett fenomen närbesläktat med den ovan nämnda Handdödaren men tar vid där den ger upp. Spetsen är helt enkelt något vinklad utåt. Redan någon grad och några millimeter för mycket räcker. Bildörrar, dörrkarmar, stolar, soffor eller vad som råkar komma i vägen ligger då risigt till liksom bärarens humör och i förlängning plånbok. 
  • The Jimpmaster - är en exotisk art som hittat hit från andra breddgrader och är taggigare än ett piggsvin. Det handlar om överdriven "jimping", för mycket och/eller för grov. Av någon märklig anledning tror hälften av alla tillverkare av moderna knivar att de främst skall användas av folk iklädda boxhandskar som jobbar med vaselinframställning. Det må vara hänt på stora och buffliga knivar som rymmer en handskbeklädd hand. Men på en normal fickkniv är det bara fånigt. Se även "Tallkotte".
  • Vågen - är mjuk, elegant samt - fel. Det handlar om "Choils" som skjuter handen bakåt på handtaget vilket är en styggelse. Fördjupningar bör formas efter fingrar samt underlätta grepp. Det sker oftast bäst i halvcirkelform. Ser de ut som en våg riktad bakåt på handtaget tvingar de handen att migrera på ett oönskat vis. Vanligt misstag av formgivare som inte kan något om ergonomi eller bara totalt glömt sig i ivern att åstadkomma vackra former.
  • Höken - ger dig ett tjuvnyp. Av någon för mig outgrundlig anledning uppstod simultant på ett par ställen idén om att kroka en "flippertab" framåt i stängt läge vilket bildar en näbb. De som hittade på det glömde då åt vilket håll den pekar när kniven är öppen samt hur det känns om man faktiskt använder kniven alternativt byter grepp på kniven till omvänd fattning. Den gnager då pekfinger eller äter tumveck som den hungrigaste rovfågel.
  • Nittiogradaren - tvärilsk individ på kant med alla. Den här typen är ofta till åren kommen vilket avspeglar sig i vissa klassiska mönster. Det är knivar med utstickande bladtang som gör illa handen redan när kniven är i fickan. Ibland påkallar handtagsformen den här nödlösningen men för det mesta är det lathet hos den som ritat kniven. Det är i allmänhet inte svårt att se till att det inte finns vassa hörn på en kniv i hopfällt läge. Kan man inte undvika att det sticker ut kan man vanligtvis runda av den. Eller så skiter man i alltihop och låter en vass kant orsaka blodvite på händer och döda fickor. 
  • Hackspetten - arbetar hårt i det fördolda. Medan "Nittiogradaren" inte sällan är ett problem på klassiska knivar är det här en modernare företeelse. Det handlar om stora "flippertabs" som likt ryggfenorna på späckhuggare stolt sträcker sig mot himlen. De tar man till när man inte kan geometri och behöver mycket hävstång för att kompensera det och alltför tunga blad. I fickan kräver de "lebensraum" eljest avlivar de det mesta som kommer för nära, må det vara telefoner, plånböcker eller nycklar.  
  • Rymdskeppet - hälsar dig välkommen till Star Trek. Skapelser där upphovsmannen möjligen kvinnan eller nej, förlåt aldrig kvinnan, försöker få in så många vinklar som möjligt i syfte att få sitt verk att framstå som futuristiskt. Målet tycks vara att det inte skall finnas en enda harmonisk linje i kniven eller en kurva som har något med en mänsklig hand att göra. Understundom lyckas man i sitt uppsåt och då döps raskt skapelsen efter valfri figur i pastelldoftande tv-serie från åttiotalet. 
  • Igelkotten - bör endast strykas medhårs. Handtag så sträva att de tarvar handbeklädnad för att användas längre än några få minuter. Eftersom det är ett känt faktum att alla handtag omedelbart förvandlas till blöta tvålar i händer som ser ut som sällabbar måste de göras oerhört sträva. Därför förses hela ytan med små taggar strävare än en kotunga.
  • Svampbob fyrkant - är kantigare än man kan tro. Figuren överraskar genom att inte alls vara så mjuk i kanten som första intrycket ger vid handen. Det handlar om handtag som till stora delar är ergonomiska men som plötsligt avslöjas och visar sig ha vassare kanter än vad som kunde anas från första början.



/ J - ryktar vidare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre