Review QSP Unicorn

  

-  the straight-back knife

It is noticeable that I have been in a "Micarta period," as several knives with that handle material have been acquired recently. This version of Unicorn is no exception. This knife features a greenish-brown color. 

With this knife, QSP has released a model that follows several current trends quite well. I am talking about the opening methods and the lock. Let's see what that means in concrete terms!

QSP Unicorn

Some of QSP's models come in many variants, but not the Unicorn. You can choose between the Micarta presented here or a two-tone G10. Then, the choice is between a very loud lime green accent color or a more discreet purple. 

The three handle variants can be combined with a black blade if you so prefer. 

Unicorn is a knife whose design is dominated by one specific element, there are holes in both the handle and blade

Short version: QSP Unicorn, a knife whose appearance is dominated by holes and otherwise follows several modern trends for folding knives

Blade

A knife named after a unicorn must be somewhat unique. This applies especially to the horn, one must assume. Here, QSP has chosen a knife blade with a straight back. That is not the most common on pocket knives today. The blade type has pros and cons but is not as all-round focused as some other variants. Much of that stems from the sweeping big belly that ensues.

In addition to the shape, there are a couple of other details that stand out. One is of course the blade hole and the other is the partial false edge. It starts in front of the hole but ends before the tip. Thus, it is an aesthetic addition. That it ends the way it does reinforces the point.

The straight blade shape is not quite common on EDC knives today

They claim that the blade is 83mm but I end up with 80mm no matter how I measure. The height is 26.5 mm and the stock thickness is three millimeters. Together with the steep belly, it makes the blade almost rectangular. The grind is flat and high. In principle, the blade is "FFG" or fully flat ground. Behind the edge, the Unicorn is 0.6 mm thick, which is a lot.

The steel used is the common Sandvik 14C28N. Steel which I often point out is one of my favorite materials among those that cannot be counted in the "super steel" category. By that, I mean that this steel largely behaves like, for example, an S30V with a slightly lower edge holding capacity. 

This steel can otherwise handle some abuse without chipping from the edge, rather the edge rolls in that case so it is not fragile. It is also easy to sharpen and maintain. 

The knife is exceptionally discreetly marked, but those with good eyesight can read that the blade is made of 14C28N

Once put to work the Unicorn is, unfortunately, a "meh" knife for me. Some of it has to do with personal preference. Then it is mainly the location of the tip that is not appreciated. If boxes are to be opened, for example, you have to angle your wrist significantly to be able to use the tip. The alternative is to turn the knife upside down, of course.

The advantage of this shape is that the blade is easier to use against, for example, cutting boards if desired. But my biggest objection to this particular blade is that it is so thick behind the edge. It gives a steep secondary edge which, despite decent sharpness from the factory, does not cut as well as it should with this tall blade combined with a wide bevel. 

It's not that the Unicorn doesn't cut at all but just not as good as I expected. This applies to paper materials such as cardboard, foodstuffs, and plastics of various kinds. But of course, the edge will be a little stronger compared to if it had been thinned out. But it's a weakening I'm happy to take.  

Handle

Unicorn does not offer any surprises in terms of construction, but some details. This particular design has sides in Micarta as already mentioned in the introduction. They have also been given some love and care. Certainly, the sides are flat and not curved, but the edges have been beveled all around and polished sympathetically.

Then there is a pattern that frames the main design element of this handle.

The handle is characterized by a certain blockiness, the Micarta sides and the three large holes

I'm talking about the three substantial holes found in the middle of the sides. They extend all the way through the handle, which means that in addition to boosting the appearance, they lighten both the sides and the frame.

It is polished steel and attached at two points in addition to the pivot point and in this case the locking mechanism. Otherwise, the knife is open in the back, which also keeps the weight down. As usual, the sizes are T6 for the screws in the handle and the clip, and a slightly more substantial T8 is found in the pivot screw, which of course can be adjusted.

QSP chooses to place the logo on the screw head on the presentation side, which is a good solution, especially as the screw is D-shaped, which means that it does not spin if you want to tighten it or disassemble the knife. 

The back is open and two hourglass-shaped spacers are found here 

The handle is 108 mm long and just over nine centimeters of that can be gripped. That is, what is found behind the finger guard which consists of the front part of the handle reinforced by the flipper tab.

The thickness is 12.6 mm, which together with the other dimensions and a fairly box-like exterior gives a full handle. Especially as the height goes from about 22 mm as a minimum to 28 mm at the stern.

The Unicorn is well-balanced thanks to the holes but the handle never became a personal favorite

It could be hunky-dory if it weren't for a couple of things that are not appreciated. One of them is that the handle in my hand feels a little too square somehow. It should be pointed out that it has nothing to do with the actual shape. There are knives that pull even more in that direction without feeling like it, even among QSP's models. There is something about the proportions that haunts the knife.

But mainly it's the clip that messes with my grip anyway. It already starts in a standard hammer grip as the clip cuts into the hand directly. Something that actually decreases if you press a little harder when working with the knife. When the knife rotates in the hand, the clip ends up closer to the fingers instead, which is preferable. 

Unfortunately, it gets even worse with a saber grip. Then the corner of the clip ends up directly against the hand and the tip also against the palm. It is possible to adjust the grip slightly to reduce the discomfort, but it cannot be removed completely. Not nice at all! 

Opening and Lock

It is in this area that the trendy details mentioned in the introduction are found. First up is the opening, which in the name of consistency is double. Or triple depending on how you look at it. The flipper tab is of course there. Then I briefly mentioned the hole in the blade, which is method number two. The third follows from the lock type and simply means that you hold down the lock button and the blade swings freely. But don't tell any legislators as that makes all knives of this type "gravity knives".

The knife can be opened in several ways, but the flipper is the one that dominates

Then, the knife can always be opened with two hands, of course. As for how well the different ways work, there are mixed ratings. If we start with the most obvious, the flipper, the function is decent. Like many other brands, QSP has moved towards reducing the size of its flipper tabs. It is a good trend but requires well-thought-out geometry because the leverage will be reduced. There are no problems in this case. Especially not as the blade runs on ball bearings and is quite light. The speed thus becomes satisfying. Less good is that the edges of the flipper are rounded and the grooves found there are a little too polished, which means that from time to time I miss when I open the knife.

The two-hand opening is not much to dwell on. There is a piece of blade and a blade hole to pinch so there is no problem.

Speaking of blade holes, it is one of the less successful details of the knife. It barely works at all as an opening method while being too large to exist purely for decorative reasons. Possibly it can be used if you have very narrow thumbs and long nails.

There are several faults with this blade hole. To begin with, it is narrow and sits too close to the handle, which means that there is not much to hit to begin with. That characteristic is significantly enhanced by the thick handle sides, which are also not beveled for ease of access. In fact, it's so bad that the edges instead hide part of the already narrow hole. To add to the burden, the edges are also nicely chamfered. Elegant yes, but that means they become slippery.

So if you are to be able to use the hole at all, you have to put the knife completely flat on its side in your hand press your thumb straight down towards the hole, jam the soft parts of the tip of the thumb in the hole and then try to make a semi-circular movement with your finger. It becomes somewhat easier if you learn to aim at the back of the hole. However, it is not intuitive. It can be used with a flick of the finger from the back of the handle, but the resistance in the lock is a bit too great for that. So even there you sometimes miss. 

The blade hole is a bit too rounded, narrow, and partially obscured to be good

If the ways to open the knife were so-so, the lock and closing the knife is all the better. This is a button lock as stated and as such it works great. The blade sits as it should without movement in the open position. The button is also reasonably easy to access while sitting so deep that there is no risk of the lock accidentally releasing.

The ball bearings allow the blade to move freely when the lock is released, making it easy to close the Unicorn. Thus, this is an excellent lock. I like the lock type in general and this is a good representative.

To Carry

Even in a pocket, the Unicorn is a typical medium knife. It is neither exceptionally good nor bad in any way. What disqualifies it from being at the top is the volume. The knife is somewhat rectangular when folded and measures three centimeters in height. Except where the fin is found, there we end up at 36 mm. It's approaching Spyderco levels, which is to say, not good. If you add the thickness of 12.5 mm and the length of over a decimeter, you will understand why I am talking about volume.

The Unicorn has a very shiny deep ride-type pocket clip

On the positive side, however, is the weight. It's a relatively low 115 grams. Okay, it's not the lightest either, but we have a quite wide blade that measures eight centimeters in length to take into account. 

In addition, the sides are kind to fabric and not so coarse that they make it difficult to pull or put the knife away.

The clip is neatly attached to a recess on the side of the handle.

Two things are visible here. Partly the neat solution with a plate to cover the slot not used by the clip and partly the nasty corner of the clip that hurts the hand

The clip is one of QSP's simpler standard clips. A spring steel clip with good tension, an ok ramp, and plenty of space underneath. It is attached with two screws, one of which also helps hold the handle together. The clip is also recessed in the side of the handle, which means that it does not move sideways at all, while at the same time, there is more space for fabric. A very good way to solve that problem.

Unfortunately, there are also negative aspects. The fact that no part of the handle is visible when the knife is carried in the pocket also means that the clip is very annoying to grip. The location combined with the shape of the handle is the culprit. There is simply a corner that sticks out from the handle and it's not nice to hold around as mentioned before.

To Conclude

Unicorn is one of those few models from QSP that didn't really win my heart. It is strange since all the basic conditions are there. As usual with knives from this company, it's very well-built. On that point, I have no negative objections at all.

That characteristic manifests itself in several different ways. The micarta, which is a favorite material by the way, is of excellent quality and it is well treated. Both shaped and polished as it should be. "Speed ​​holes", as those decorative holes in the handle are sometimes called, can be viewed differently. But here they are nicely done and of course, they reduce the total weight. The steel is also one of my favorites in this price range.

The lock is of high standard and works perfectly. Even the flipper does its job in a perhaps not perfect but still capable way.

Speaking about looks, the Unicorn doesn't disappoint in that area either. In other words, only positive things so far. So why don't I like the knife?

Unicorn is an EDC knife that is actually somewhat larger than you might first think

The reasons are found partly in a personal preference and partly in two design shortcomings.

Namely, I've come to realize that I'm not particularly fond of straight blades, at least not on my EDC knives, for several reasons. Firstly, the tip is found very far up in relation to the knife's supposed center line. This means that to use it, you must either turn the knife upside down or angle your wrist very much. Then the blade shape gives a very distinct belly. A shape I don't have much use for daily. It performs best on hunting or skinning knives or other applications where you benefit greatly from sweeping long cuts.

But then we come to two areas that QSP normally never misses. The first, mentioned above, is that the blade hole does not work very well at all. It is difficult to reach, narrow, and partially obscured. It also happens to be my favorite way along with thumb studs to open a knife. Therefore I react strongly when they are not properly executed. 

The second point is of course the clip and its placement. Someone with significantly smaller hands than me may avoid the discomfort it causes. If the whole hand fits on the handle, I think the problem disappears. But as it is now, it is not comfortable in my hand.

With a straight blade that is slightly thicker behind the edge and a bit wider handle, the Unicorn is also suitable for outdoor use

With Unicorn, QSP has nevertheless achieved a solid build. If you have smaller hands and prefer a knife with multiple opening methods but value flipper opening and a good button lock, this might be the knife for you. The choice of materials and build quality are good, and the slightly more robust appearance and blade shape make it suitable for outdoor activities as well.

QSP Knife

Specifications:

Length Overall: 191 mm

Length Closed: 108 mm

Weight: 115 g

Blade Length: 83 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle Material: Micarta

Lock: Button lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - looking for my cup of Tea

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Cold Steel "Finnwolf"

-  en ny fullträff från CS

Äntligen! En urstark men ändå lätt fällkniv för skogs- och utomhusbruk med en klassisk skandinavisk slipning. Men vänta lite - har inte det funnits på marknaden förut? Jo - men inte så här stadig och stabil och definitivt inte till det här priset. Något förvånande är att ingen här uppe i Norden kommit på den idén. 

Utan att leta igenom hela fällknivshistorien kan konstateras att det inte finns många fällknivar med det som på engelska kallas "Scandi-grind" eller "Zero grind", det vill säga en låg slipfas med endast en bred primäregg. Bladprofilen känns dock igen från knivar från exempelvis finska EnZo och deras modeller Birk 75 och Borka 90 och jag tror att även norska Helles fällknivar är slipade på samma vis men i det fallet är jag mer osäker.

Men samtliga av dem är gjorda i mer exklusiva material än "Vargen" vilket inte lockar till att utsätta dem för riktigt lika hårt arbete särskilt inte taget i beaktande att de kostar minst tre gånger så mycket som FinnWolf. Således fanns det ett hål att fylla i utbudet. 

Cold Steel FinnWolf

Bakom modellen står Andrew Demko som även är mannen bakom Cold Steels hårt marknadsförda Tri-Ad-lås. Inspirationskällan till den här kniven är uttalat en klassisk finsk "Puuko" vilket även avspeglas i namnvalet. Förvillande nog har det tidigare funnits en fastbladare i Cold Steels sortiment med samma namn.

Ett miniatyr FN - En finsk varg i amerikansk tappning tillverkad i Taiwan

Twitterversion:  FinnWolf - ett utmärkt koncept, i princip en fällbar Morakniv.

Blad

Det mest karaktäristiska med den här kniven är förstås bladformen och inte minst hur den är slipad. Det var det som fångade mitt och troligen de flesta andras intresse för just den här modellen i Cold Steels digra katalog. Den inkluderar annars allt från kvalificerat våldsförhärligande amerikanskt dravel till ytterst kompetenta arbetshästar. Det gäller att välja och vraka när man har med det märket att göra. Det är förvisso även något av charmen med dem. Måttlighet är inget ledord de lever efter.

Klassisk bladform utan krusiduller

Bladformen är enkel och effektiv. Det finns en anledning till att den refereras till som "normal" i knivlingua. Den ger en god portion rak egg, mycket buk och som med andra knivar med den här formen en kraftig och tålig spets. Ryggen har en markant kant för att fungera ihop med tändstål. Bladlängden är ett hår under nio centimeter och godstjockleken modesta tre millimeter vilket är en bidragande faktor till de goda skäregenskaperna. Finishen är en halvblank satinyta och stålet är japanskt i form av Cold Steels vanliga budgetalternativ AUS 8A. Inga överraskningar så långt. 

Slipningen är däremot avvikande på det vis att det är en klassisk "Scandi-grind" som den kallas på engelska. För en svensk är den inte det minsta exotisk eftersom det är vad som återfinns på bland andra vanliga Moraknivar och de flesta handgjorda knivar i den här delen av världen. Men som sagt det tillhör inte vanligheterna att återfinna den sortens slipning på en fällkniv och särskilt inte en designad i USA.

Några av fördelarna är att du får en egg som biter väldigt bra i framförallt trä vilket gör kniven till ett lämpligt allroundverktyg  i skog och mark. Den här typen av kniv är också lätt att slipa. Eller snarare att bryna. Skall den slipas om helt krävs lite mer arbete eftersom mer stål måste avlägsnas från den breda slipytan.

Dessutom finns på den här kniven miss därvidlag. Skall eggen bibehållas med rätt vinkel krävs att tumknopparna monteras bort vid slipning. Jag undrar om det misstaget beror på ovanan vid att hantera den här kombinationen - fällkniv med enhandsmanövrering och "scandigrind"? Som tur var är den operationen enkel.

Bladstålet är japanska AUS 8A

Ståltypen är väl vald i det här fallet eftersom AUS 8A i Cold Steels tappning är tämligen mjukt. Att slipa den här typen av egg med något av de moderna väldigt hårda "superstålen" skulle ta mycket tid i anspråk eftersom eggen är så bred. Ett "mjukare" stål som inte härdats för hårt ger normalt också mer "seghet" i kniven. En önskvärd egenskap om man skall bryta i trä med eggen.

Det är den teoretiska slutsatsen. Verkligheten kan ibland se annorlunda ut som bekant. Vad gäller hållbarhet i det här fallet återstår att se. FinnWolf har tidigare fått ytterst blandad kritik. Det finns de recensioner som menar att eggen är alldeles för tunn och både tenderar att både vika sig och flisa sig vid tyngre arbete. Det bör dock påpekas att det gällde de mycket tidiga exemplaren. Den första omgången som kom ut var tydligen skålslipade utan mikroegg vilket gav en extremt vass men också mycket känslig egg. Närmast att likna vid en rakkniv. Det är förstås inte helt lämpligt till en kniv ämnad för tyngre arbeten och då är det inte konstigt om eggen inte höll måttet.

Tidigt exemplar med markant skålslipning

Dessutom förekom det även en tidig omgång med dåligt härdat stål vilka även de tenderade till att vara spröda och därmed få flisor i eggen. Den här nuvarande versionen har en "'äkta" skandinavisk slipning och härdningen är även den åtgärdad. 

Den här kniven lider inte av något av ovanstående problem vad jag märkt ännu. Så långt har jag testat den på såväl färskt trä, torkat dito och klassiska 2x2"-reglar utan att eggen gett upp. Andra material som hamp- och nylonrep, kartong, papper, papp, plast och tejp hanteras utan problem. Det var vad jag hoppats på och där infrias förväntningarna.

Alla mina knivar i samlingen är faktiskt inte tänkta att användas särskilt mycket men den här var tänkt som en arbetshäst.

Som vanligt är den här typen av blad något mindre smidiga när det kommer till exempelvis mathantering på grund av den kilformiga profilen. Här räddas dock egenskaperna av en hög initial skärpa och inte minst blygsam bladtjocklek. Så visst går det att klyva en potatis eller dela ett äpple eller två men kniven är inte helt optimal för det ändamålet. 

Om logotyper och text på blad kan man ha synpunkter och det har jag. Generellt vill jag se så sterila blad som möjligt. Det är inte aktuellt i det här fallet. Men tack och lov har man åtminstone valt ett typsnitt som stämmer överens med utseendet för övrigt. Särskilt gäller det namnet "FinnWolf".

Handtag

Färgen på greppet är listad som "OD Green" men ser mest grå ut i de flesta ljus. I vilket fall som helst är nyansen ytterst diskret. Materialet är "Griv-Ex" vilket är lätt och tåligt och därmed lämpligt till den här sortens kniv.

Ett handtag med märkvärdigt bekanta former för att vara obekant

Griv-Ex är Cold Steels egen variant på DuPonts "Zytel" det vill säga ett glasfiberförstärkt plastmaterial. Det fyller sin funktion och ger ett i många hänseenden mycket bra grepp även om det kan upplevas aningen plastigt. Ytan på handtaget är mer återhållen än vad som är vanligt på knivar från Cold Steel och har därmed inte samma extrema friktion. Det ger ett bra fäste utan att vara överdrivet.

Istället är det formen som ger det främsta greppet. Även här känns uttrycket igen för oss här uppe i norden. Den känns skandinavisk på något vis. Mot bladet till finns ett litet fingerskydd och änden på handtaget är vinklad för att hindra att kniven glider vid arbete.

Ett handtag med klassiska linjer och utmärkt funktion

Greppet är mycket ergonomiskt och ger utrymme för ett flertal olika grepp och ett bra flöde dem emellan. Handtaget på FinnWolf saknar emellertid den tredimensionella kurvatur som ett kraftigare och bredare grepp möjliggör. Det är helt klart en eftergift till att kniven skall vara möjlig att få ned i en ficka utan att kännas klumpig och tjock. Därmed är kniven inte lika bekväm vid längre tids arbete som en fastbladare. Sen kan tilläggas att handtagssidorna är svagt välvda och inte helt plana men det är marginellt.

Någon recension jag tog del av klagade på att clipet skar in i handen vid användning. Min erfarenhet är den rakt motsatta. Eftersom det är litet och kort så hamnar det mitt i "gapet" i greppet och stör ovanligt lite för att vara ett clip. Nästan inte alls faktiskt vilket är ett gott betyg.

Ryggen är sluten till stor del beroende på låskonstruktionen

Konstruktionen är en stängd sådan med ett mellanlägg i ryggen. Det gör att kniven inte är helt lätt att rengöra men i gengäld blir greppet något bekvämare. Öppna konstruktioner ger nästan alltid ett "vassare" intryck mot handen så på den här typen av kniv föredrar jag den här lösningen.

Mer utmärkande för "vargen" är att den saknar ram vilket är den främsta orsaken till att kniven är så lätt. Nu behövs det inte då den är styv nog ändå. Men det får ses som en framgång att ett företag som Cold Steel i dessa dagar när alla fällknivar skall överdimensioneras nöjer sig med livrem och struntar i hängsle. Det spar vikt. 

I mitt fall innebär "lätt" att den oftare hamnar i fickan. Jag är överlag inte förtjust i bojsänken även om det alltid finns undantag från regler som bekant. Det finns förstås de som hävdar att avsaknaden av ram gör kniven klenare men jag finner att det mest är ett teoretiskt resonemang utan praktiska implikationer. När du tvingat den här kniven över gränsen för vad den förmår har du även missbrukat en fällkniv bortom rimlighetens gräns menar jag. Den är "tuff" nog helt enkelt.

Något jag uppskattar är att bladet är tämligen dolt i hopfällt läge. Det sticker inte ut några vassa kanter eller så.

Handtaget är också utrustat med ett tämligen generöst hål för fånglina. Det är en detalj som känns helt rätt på den här typen av kniv.

Öppning och lås

Kniven är enhandsöppnad och manövern sker med tumknoppar. De är föredömligt lättåtkomliga utan att vara i vägen när kniven skall tas fram ur fickan. De går att montera bort om man vill använda hela bladets längd för genomgående skär. Och i det här fallet måste medges att det kan vara lockande då de är placerade alldeles för långt ut på bladet i min smak. En av få missar på den här kniven.

Nackdelen detta får vägas emot är att man då förstås får en tvåhandsöppnad kniv. 

FinnWolf är osedvanligt lätt att fälla ut för att vara en kniv utrustad med "Tri-Ad"-lås något som vanligtvis bjuder på rätt mycket motstånd. Särskilt tydligt brukar det vara när knivarna är nya. Den här kniven var dock lätt att öppna redan från början. Det går till med att snärta fram bladet om man har bråttom. Det finns de som påstår att det inte går men de har fel kan konstateras. Däremot krävs det att rörelsen sker framåt och inte utåt för att fungera. Har man inte bråttom tar man det lugnt och värdigt istället. I båda fallen faller låsarmen på plats med ett rejält förtroendeingivande "KLACK".

Föredömligt placerade och lättåtkomliga tumpknoppar. För öppning vill säga - annars hade de gärnat fått placeras närmare handtagets bas enligt mig

Jag behöver knappt påpeka att det inte finns minsta tendens till glapp eller spel i fästet mellan blad och handtag givet vilka som står bakom den här kniven.

Låset är knappast obekant för den som känner till något om Cold Steels knivar. Det är det numera beprövade och urstarka "Tri-Ad". Det är ett lås som enkelt uttryckt är en förstärkt version av en klassisk lockback. Ett adderat bladstopp gör att krafterna från bladet inte går in i låsarmen vilket gör konstruktionen starkare samt förlänger livslängden på låset. 

På den här sortens kniv är det ett utmärkt val. Linerlocks men även framelocks kan under vissa förutsättningar vika sig om de utsätts för starka vridande rörelser. Något som inte är helt otänkbart vid täljande och annat träarbete och som den här sortens blad lockar till. 

Kraften hos låsarmen är mycket påtaglig och avger ett högt snäpp när den fälls in. Det gäller att hålla undan fingrarna annars ryker en fingertopp med den skärpan och fjäderkraften.

Att bära

FinnWolf är inte riktigt lika tunn och smidig som Code 4 men inte långt ifrån. Liksom "Hold Out"-serien saknar även Finnwolf invändig ram vilket gör den exceptionellt lätt för storleken. I det här fallet har vi en kniv som bjuder på ett två och en halv centimeter brett blad med nio centimeters längd och som ändå väger in under hektot. Det är en bra ratio mellan vikt och kapacitet.

Clipet känns igen från flera andra modeller från CS - här i blank satinkostym

Så vad vi har är en tämligen tunn kniv som heller inte tynger ned fickan. Det som hindrar den från att vara riktigt bra att bära är egentligen främst två saker. Det ena är att den är tämligen vid i fickan, den mäter på den ledden 35 millimeter vilket placerar den i samma division som t ex knivar från Spyderco. Det andra är hur clipet är placerat vilket gör kniven väl synlig. 

Clipet är Cold Steels standardvariant vilket här fungerar bättre än vanligt eftersom ytan under inte är lika grov som på deras G10-handtag eller ens Voyager-seriens plastgrepp. Det kan flyttas från höger till vänster om så önskas. Det gör för övrigt tillsammans med låset och de dubbelsidiga tumknopparna att kniven är helt ambidextrös. 

Funktionen på clipet är utmärkt särskilt som spänsten inte är riktigt lika överjävlig som hos en del andra av Cold Steels produkter. Men det är mycket blankt. Det är ingen större nackdel i skogen då det faktiskt hjälper till att hitta kniven om den t ex faller ned i mossa. Men det tillsammans med det faktum att rätt mycket av den krökta bakänden på handtaget sticker upp ur fickan gör att kniven syns. Det brukar vara en av de saker jag inte gillar fullt ut men det är en detalj som stör mig mindre än vanligt då jag mest ser den här kniven som en kamrat på skogsturen och där spelar det ingen roll. 

Sammanfattningsvis

Cold Steel lägger ibland ned viss möda på namngivningen av sina produkter. Med det sagt och facit i hand  kanske jag kan tycka att de ibland borde låta bli just det men det är en annan fråga. I det här fallet förpliktigar namnet "FinnWolf" emellertid en hel del. Det är onekligen så att såväl vi nordbor som andra hugade spekulanter får vissa associationer om man döper en kniv på det viset. Frågan är då om kniven motsvarar förväntningarna?

Svaret är väl som vanligt en smula blandat. Jag säger ja, men inte helt utan reservationer. Det är en mycket bra kniv i mitt tycke men den som förväntar sig en fällbar morakniv blir nog ändå lite besviken. Orsaken är enkel - det är trots allt en fällkniv. Handtaget är tunnare och därmed inte lika komfortabelt vid hårt arbete som en fastbladare. Men som någon sade på ett forum "but you can't fold a Mora". En kompromiss som jag kan acceptera i det här fallet. 

Som fickkniv betraktat har den också sina begränsningar. Storleken spelar roll här. FinnWolf är förvisso inte extremt lång eller så men det rejäla handtaget och längden på tjugo centimeter i strumplästen parat med ett rätt brett blad gör att det inte är något man sliter upp i lunchrummet på jobbet heller. Därtill gör det blanka clipet kombinerat med att mycket kniv tittar fram att den är allt annat än diskret i fickan. Jämför med motsatsen ZT 0770CF som i princip inte syns alls . 

Den största invändningen har nog dock med eggen att göra. För att vara allround är bladet och slipningen alltför specialiserad enligt mig.

Kvaliteten på kniven är mer än godkänd men inte perfekt. Det finns till exempel en markant linje där de två handtagshalvorna går ihop vilket inte är snyggt. Men på de punkter där det är viktigt som blad och lås är kniven mycket välgjord och gedigen.

En udda skogsfågel?

I allmänhet är det här en ytterst trevlig bekantskap från Cold Steel. En fällkniv med ett par utmärkande drag och som genomgående är välbyggd och stabil. Så köp den om du vill pröva en robust fällkniv för skogsbruk som inte kostar skjortan. Köp den inte om du vill ha något mer personligt som blir snyggare med åren. Då finns det alternativ och man behöver inte gå långt. 

Om man önskar ungefär samma typ av utseende men i mer exklusiva material och inte är lika priskänslig kan man ta en närmare titt på Cold Steels egen "Ultimate Hunter". Den har inte riktigt samma inriktning men ligger heller inte särskilt långt ifrån även om den har annan slipning.

En mer direkt konkurrent torde tidigare nämnda EnZos "Borka" vara. Den är för övrigt även den tillverkad i Taiwan. Borka är en kniv riktad mot samma nisch och med samma typ av blad och slipning men gjord i andra material vilket gör den väsentligt dyrare än FinnWolf. Det är nog på den punkten många av konkurrenterna får se sig slagna. Jag tror jag betalade runt 370kr för kniven inklusive frakt. 

Sen finns det nackdelar och begränsningar med den här sortens slipningar. Allt är inte guld och gröna skogar även om det är där den gör sig bäst.



Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: 111 mm
Vikt: 96 g
Bladlängd: 89 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: AUS-8A
Handtag: Griv-Ex, glasfiberarmerad plast
Lås: Tri-Ad

Producerad av: Cold Steel, tillverkad i Taiwan


/ J - hittar varg