Knivrecension MCusta MC24C

- Den perfekta fickkniven del 23 

Den här modellen är knappast ny på marknaden utan har funnits i mer än tio år och ingår i MCustas "bas-sortiment". Det som fångade mitt öga och intresse en gång i tiden var de eleganta linjerna, de väl utvalda materialen och ryktet om god japansk kvalitet. Jag var redan bekant med ett flertal knivar från Seki-City som Fällkniven och flera Spydercomodeller som görs där och jag har haft förmånen att hantera knivar från MCustas köksknivssortiment vid ett flertal tillfällen.

På önskelistan över märken som produceras i området finns även knivar från såväl Al-Mar som Moki. Seki-City är lite slarvigt uttryckt Japans motsvarighet till Eskilstuna, Solingen, Sheffield, Maniago, Taichung, Thiers eller andra kända centrum för knivtillverkning. 

Mcusta MC24R

Knivarna finns i ett flertal varianter med eller utan damasksmidda blad och med handtag i micarta, corian och olika träslag som "rosewood", ebenholz, cocobolo och kvittenträ. Charmen med trä är att det ger ett eget uttryck och djup då inte ett trästycke är ett annat lik i ådring och mönster. 

Eftersom jag var på jakt efter en sober och elegant kniv med personlighet så fick det bli trä i handtaget även om svart micarta eller vit corian med mörkt kontrasterande damaststål också var lockande kombinationer. Jag valde även ett standardblad för att följa tanken om enkelhet. 

"Machine custom", japansk hantverkstradition parat med modern tillverkningseknik

  

Första intrycket var gott då kniven kommer i en tämligen välgjord papplåda och vid första anblick såg den precis så fin ut som jag förväntat mig. Andra intrycket var däremot betydligt sämre. Jag återkommer till varför.

Blad

Den här kniven är försedd med ett tämligen spetsigt droppointblad med en markerad falskegg på toppen som sträcker sig större delen av bladets längd. Bladet avslutas med en riktigt vass spets. Inte den nåludd som återfinns på en Leek exempelvis men ytterst kapabel och troligen något mer hållbar vilket är tacknämligt. Ytbehandlingen på bladet är en välgjord satinfinish som skänker glans och lyster åt kniven särskilt när ljuset återspeglas i slipningen och falskeggen.

Ett elegant blad i VG10-stål

Bladlängden ligger på runt åtta och en halv centimeter och eggen är nästan lika lång vilket är något jag uppskattar. Tumpinnarna agerar även bladstopp så de är placerade så nära handtaget som det bara är möjligt och är därför inte i vägen vid genomgående skär. Sen kunde det faktiskt fått plats några millimeter blad till i handtaget för att nyttja utrymmet maximalt. Jag ser gärna att ration mellan blad och handtag på en fällkniv närmar sig 1:1 så mycket som möjligt. 

Bladstålet är det för japantillverkade knivar vanliga VG-10 från Hitachi. Det är ett stål jag verkligen tycker om och har arbetat mycket med då det återfinns som eggstål i flera av mina köksknivar från bland andra Hattori och Shiki. Det tar en egg lätt, blir riktigt vasst och är tämligen rosttrögt även om jag inte skulle lämna det med citronsaft på över natten.  

Slipningen på den här MCusta-kniven tillhör egentligen ingen av mina favoritet - en tämligen låg skålslipning. Det brukar innebära vissa problem som kilformad profil på bladet och markant skuldra vid övergång från slipfas till flatsida vilket bidrar till sämre skäregenskaper särskilt vid genomgående skär i fibrösa material. Men här har man räddat funktionen på ett förnämligt vis. Dels är sekundäreggen gjord med mycket stor radie vilket gör att den närmast känns flatslipad när man drar med fingrarna över den. Sen är övergången från slipfas till sida mjukt rundad och saknar därmed kant. Ännu viktigare är att godstjockleken ligger på under tre millimeter. Lägg därtill att bladet har lite gods bakom eggen och att hela bladet i princip är taperat och du har en kniv som skär utmärkt i de flesta material. 

Sen kan tilläggas att den här kniven utan tvekan har en av de vassaste fabrikseggar jag stött på. Kniven rakar hår med lätthet.  

Handtag

Konstruktionen består av en vanlig öppen ram baserad på liners i stål. De är monterade med tre distanser förutom pivotskruven där en fungerar som bladstopp när kniven är hopfälld. I utfällt läge är det tumpinnarna som fyller den funktionen.

Ett handtag med formade skollor av cocobolo

Ramen är inte urborrad på något vis men trots det är kniven tämligen lätt med sina 88 gram. Men det är klart att här finns lite vikt att spara om man så önskar. Men det kan tilläggas att kniven är välbalanserad och i nuvarande konfiguration återfinns balanspunkten precis där den skall - vid urtaget för pekfingret vilket gör kniven smidig och snabb i handen. 

Kniven går att demontera om så önskas. Lite avvikande är att huvudet på den justerbara pivotskruven är av enkel spårmejsel-typ. En lösning som annars hittas på så skilda märken som EKA och Emerson.

Skollorna är av trä och mycket fint arbetade när det kommer till profilering, ytbehandling och inte minst passning mot ramen. Träslaget är i det här fallet cocobolo. Jag har läst på MCustas hemsida att de planerar att byta till andra träslag för att det är svårt att få tag i just det materialet av tillräckligt hög kvalitet. Hädanefter lär det bli "Indian Rosewood" som dominerar vilket lär vara någon form av jakarandaliknande träslag misstänker jag. Personligen föredrar jag den grövre ådringen på cocobolon. 

Konstruktion med ram i stål och som är öppen i ryggen

Modellbetäckningen "MC24" Står för att det här är modellen med något tjockare handtag och utan clip. Det finns även en tunnare "MC14" där handtaget är slankare, något mindre format och den är även försedd med ett clip.

Utförandet på trädetaljerna är exceptionellt välgjorda men det finns några småmissar på finishen för övrigt. En av dem är att kanterna på pivotskruven helt enkelt är lite vass och kan i vissa vinklar kännas. Jag ämnar montera bort den och åtgärda problemet. Sen är insidan på stålramen förvisso både snyggt polerad och något rundad men inte tillräckligt. Det kan fortfarande kännas om man drar fingret längs med ryggen på kniven. Har man en öppen konstruktion på ett knivhandtag är det viktigt att insidorna rundas rejält för att man inte skall känna dem i handens mjukdelar när kniven greppas hårt. 

En av få missar - den lätt utstickande kanten på pivotskruven är tämligen vass

Annars är handtaget riktigt bekvämt trots sin form får jag väl säga då jag egentligen föredrar slätare handtag. Men i det här fallet fungerar fingerurtagen väl i de olika grepp som kan vara aktuella och särskilt i fattningar i nypan och andra som passar för småarbeten vilket defintivt är vad den här kniven kommer att användas till. 

Kniven har ett mycket litet hål för fånglina. På den här kniven känns det mest överflödigt.

Öppning och lås

Bladet löper på något för prisklassen så ovanligt som glidbussningar i teflon. De är emellertid en specialvariant med smörjkanaler vilket inte är vanligt. Det gör att knivar från MCusta är kända för att vara extremt mjuka i gången. 

En mycket lättåtkomlig och välfungerande tumknopp. Den sitter även exemplariskt långt in på bladet

Men det var verkligen inte det här exemplaret inledningsvis. Jag trodde först att det var något fel på kniven. Den hade en mycket kärv närmast grusig känsla vid öppning och var inte i närheten av att glida någonstans. Bladet var till och med trögt att öppna. Jag släppte därför något på pivotskruven för att se om det skulle hjälpa, men icke.  

Den usla känslan förstärktes av att låset var segt att släppa. "Lock-stick" på en linerlock i stål!? Aldrig hört talas om det fenomenet tidigare, inte ens på mina billigaste kinesiska knivar. Det var inte den känsla jag förväntade från ett knivmärke känt för sin precision i tillverkningen och goda kvalitetskontroll. 

Men sen tänkte jag efter lite och hällde i en droppe olja och vips - förvandlingen var fullständig! Kniven blev precis så mjuk som det talas om och alla tendenser till kärvande lås försvann omedelbart. Uppenbarligen är det här en kniv som behöver smörjas från stund till annan. Numera är kniven en "freedropper", det vill säga bladet faller in av sin egen tyngd när låsarmen släpps så en viss försiktighet bör iakttas vid hantering. 

Kniven låser med hela låsarmens bredd vilket gör den robust

Efter det spa-badet kan konstateras att kniven låser oerhört bastant. Inte minsta tendens till glapp eller spel i bladet och låsarmen är lätt att släppa. För att underlätta åtkomst har den försetts med de enda räfflor som återfinns på kniven. De fungerar väl även om jag personligen kunde undvarat även dem. 

Bladet öppnas med dubbelsidiga tumknoppar som är relativt lättåtkomliga och med dem kan man företrädesevis smyga fram bladet stilla och kontrollerat. Vill man kan man emellertid med lätthet snärta fram bladet med tummen. Det passar sig dock inte på den här typen av kniv enligt mig. 

Att bära

Något överraskad blev jag faktiskt då jag helt missat att modellen "MC24" till skillnad från "MC14" saknar clip. Den sistnämnda är försedd tunnare skollor med grundare fingerurtag och som sagt andra möjligheter för fickan. Det var nog den jag sett på bilder när jag tänker efter. 

"MC24" levereras med ett något opassande fodral i nylon

Istället levereras den här kniven med ett fodral. Det är gjort i svart nylon med fäste för såväl horisontellt som vertikalt bältesbärande. Materialen känns väl sådär men känslan förhöjs av en en sydd läderlogga. Däremot tycker jag inte det passar med stilen på kniven för övrigt. Det borde i så fall varit ett tunnare läderfodral. Jag kommer troligtvis aldrig att använda det. 

Eftersom kniven är lätt och mäter runt decimetern i strumplästen får den istället glida ned i en ledig ficka. Nackdelen med det och de fina träskollorna är att den knappast kan samsas där med något annat utan att bli repig. Patina i all ära men jag vill inte misshandla kniven ihop med nycklar eller annat.

Sammanfattningsvis

Ibland ligger det mycket i ett namn och "MCusta" är ett talande exempel då det utläses "Machine Custom". Det är kopplat till att det handlar om knivar som monteras, finjusteras och poleras för hand men att vägen dit inkluderar att alla metalldelar är utskurna med laser eller CNC-frästa istället för att stansas ut som på enklare knivar. Det är en synergi mellan klassiskt japanskt hantverkstänkande och moderna industrimetoder.

En angenäm bekantskap

Efter att ha fått sin droppe olja är kniven precis så mjuk och behaglig i gången och låset som precisionen i tillverkningen tillåter och som ryktet gör gällande. 

Bladet är närmast perfekt utfört vad gäller slipning och polering. Det sitter även helt centrerad i handtaget i infällt läge. Överlag är det en mycket välbyggd kniv. 

Det blir tämligen uppenbart att det finns en viss distans mellan den japanska och amerikanska marknaden vilket jag i det här fallet tycker är befriande. Annars hade den här kniven haft bussningar i fosforbrons alternativt försetts med kullager, haft en urborrad lättad ram och hela handtaget hade varit nedlusat med "jimpings" på både blad och handtag för ökad friktion. Det finns en viss likriktning i hur knivar byggs helt enkelt. Den slipper man här. Mer tradition och något mindre trender även om formspråket på den här kniven är allt annat än traditionellt.  

Det här är en kniv jag rekommenderar till dem som vill ha en fickkniv med stil och finess försedd med ett ruskigt vasst blad. Köp den inte däremot om du vill ha en kniv att bända upp färgburkar i jobbet med. 

Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt:  88 g
Bladlängd: 85,7 mm
Godstjocklek: 2,8 mm
Bladstål: VG-10, HRC60
Handtag: Cocobolo över liners i stål
Lås: Linerlock

Producerad av: MCusta, tillverkad i Japan


/ J - besöker den uppåtgående solens land

 #knivigtvarre #aliaspostmortem